En ovanlig söndag, jag har varit tvungen att ställa väckaren. Kören ska sjunga och det är samling kvart i tio. För att hinna vakna till, både i kroppen, själen men framförallt rösten har jag redan varit vaken en stund. Snart ska jag ta mig lite frukost, sedan en kopp te så ska det nog gå bra.

Förhoppningsvis är det inte den längsta högmässan idag, då måste jag nämligen smita tidigare. Sonen har träning så vi måste åka strax före halv ett för att han ska komma i tid. Eftersom det närmar sig tävling kör de dubbla pass idag. Träning, vila och sedan ett pass till....funderar vad jag ska hitta på under de tre timmarna....får ta med en bok kanske....

På Nyhetsmorgon har de besök av två kockar som äger och arbetar på en restaurang där allt på menyn är glutenfritt. Måste vara skönt som restaurangägare att få säga till sina glutenintoleranta gäster att de kan äta allt på menyn.

På teven pratar de om hur man ska kunna undvika höstdeppet. Dels får man veta vilka tecken man ska leta efter, dels får man tips på hur man ska klara sig igenom det mörka. Tipsen är att aktivera sig, motionera, minska grubblet (inte så lätt kanske) och att sova lagom....många av sakerna kan nog vara lättare sagda än gjorda om man mår riktigt dåligt. Tur att det bara är gråmulet ute och att jag slipper det i sinnet!

Nej, nu är det dags att aktivera mig själv.....det blir nog lite märkligt om jag kommer i pyjamas till kyrkan. Fast det vore mysigt....pyjamas, tofflor och Star Warsmorgonrock.....oj vad jag skulle sjunga....

En grådassig dag men skön ändå då jag passade på att fixa en del ute. Först planterades hallonplantorna helt enligt planen. Därefter tog jag mig en tur till graven där ljuslyktan kom på plats. Passade på att tända ett ljus som får lysa upp i mörkret också. 

Väl hemma passade jag på att prova vår nya dörrknackare....knackelibank på dörren...tur att sonen redan var vaken då....

Lunch tillsammans med sonen sen åkte jag ut i skogen och han satte sig med läxor. Jag letade olika lavar att ta in i klassrummet för att visa eleverna......i skogen ovanför skolan finns mest mossa så för att få lite variation plockade jag i förväg. Barriga kvistar följde också med hem så nu är det höst på bron. 

Lite bastubad på det, en god middag och film med sonen. Vad mer kan man begära av en lördag i mitten av oktober?

En kruka med känsla av höst på bron.

Knackelibank på dörren.....

Lyktan är på plats och ett ljus är tänt.

Jag blir alltmer övertygad om att det är någon som mixtrar med tiden. Konstaterar att det är två veckor kvar till höstlovet....Två veckor??.....När det borde vara minst det dubbla.

Tänker tillbaka på tiden när jag själv gick i skola. Tiden från sommarlov till höstlov kändes oändlig. Om jag sen flyttar tankarna till tiden när jag började arbeta i skolans värld minns jag perioden mellan sommar och höstlov som lugn och fylld av arbetsro. Vi hann hur mycket som helst under veckorna fram till höstlovet.

Men nu? Varken timmar, dagar eller veckor räcker till längre. Mitt i allt detta tackar jag min lyckliga stjärna att jag inte är en person som minutplanerar utan har förmågan att anpassa verksamheten allteftersom.

Till något helt annat. Sonen hade två biobiljetter som hade sista datum igår. Alltså gällde det att nyttja dem innan de blev för gamla. Sista chansen där blev till en angenäm filmupplevelse.

Dracula-untold! Den blodtörstige herren som familjefar. Valet gjorde han för familjens skull, hela tiden med sonens bästa främst. En våldsam film utan att för den skull frossa i våldet och blodet. Klockren en fredag i mitten av oktober.

Ytterligare en fördel med att åka på bio med mamma, enligt sonen, var att det gick att passa på att gå ut och äta först....god indisk mat!

Nu är det lördag morgon. Kaffet smakar underbart, kanske för att lördagen är ett oskrivet blad. Det enda jag behöver göra idag är att sätta några hallonplantor jag fick hemlevererade igår. Därefter ingenting.....ja förutom lite matlagning då förstås!

Usch så jag fryser. Gillar inte riktigt det ruskväder som pågår nu. Jag kan i och för sig hålla med sonen om att det är mysigt, men bara om man får vara inne och slappa vid braskaminen under en mjuk filt.

Tyvärr är det inget alternativ ikväll. Sonen har fått skjuts till träningen, själv ska jag på mitt i jakten möte. Bara att ta på sig jacka och ge sig ut alltså. Tur att det inte är så långt, jag behöver bara gå till församlingsgården.

Imorgon kväll får vi se fram emot ett biobesök. Vi ska kolla in den nya Draculafilmen. Skulle tro att det blir middag ute först. Sonen önskar indiskt, låter inte helt fel i mina öron. Smakar bra brukar det göra också så magen lär ju bli nöjd den med.

Sen får vi se om det blir nån jakt i helgen.....känns lite motigt att gå ut om det blir mycket regn, men vi får se....beror ju på övriga jaktkompisar också förstås. Det måste bli på lördag i såna fall, söndag är det först körsång i kyrkan och sen ska sonen skjutsas på träning. Nåja det blir inget bestämt om det ikväll och om några dagar vet vi.....knappast lönt att fundera alltså.

Plötsligt är det mitt i veckan-läge igen. Ett regnigt, grått och ruggigt läge. I braskaminen flammar en eld, sonen har bastat för att få tillbaka värmen. Själv laddar jag för att gå på föräldramöte med gymnasieinformation ikväll. Sedan kanske det blir min tur att basta. Skulle kunna tänka mig att jag känner mig småfrusen vid den tiden.

Skoldagarna går snabbt. Eleverna arbetar på som bara den, glatt, positivt och fulla av energi. Den energin sprider sig till mig också, den gör sig i alla fall påmind under skoldagarna. När kvällen kommer pyser energin ut...då är det som att jag har pyspunka. Som tur är behöver jag inte laga punkteringen riktigt än....det enda jag behöver laga är lite middag....sen räcker det att uppbåda tillräckligt med energi för mötet.

Det är något alldeles speciellt att vakna tidigt en helgmorgon och veta att det bara är att vända på sig och somna om. Idag var det extra skönt, ute var det grått och trist. Faktiskt känns det som att det här är dagen när hösten kom på riktigt. I rönnarna har fåglarna kalas, rönnbärskalas. De flyger dit i skytteltrafik så det lär nog inte dröja innan träden är helt tomma på bär.

Själv tänkte jag njuta av mitt morgonkaffe medan jag surfade ut på nätet och för att kolla in vad som hänt ute i världen. Insåg då raskt att det var strömavbrott någonstans för vårt internet lyste med sin frånvaro. Istället gick jag ner, gjorde upp en eld, kollade nyhetsmorgon och läste. Det var mycket skönare. 

Nu slappar jag framför en film innan det är dags att skjutsa sonen till träningen. Elden som flammade i braskaminen i förmiddags sprider fortfarande sin värme här nere så ett visst motstånd mot att ge mig ut finns.....det är alldeles för skönt i soffan....

Idag har jag faktiskt förvånat mig själv. Allt jag föresatte mig i morse att göra...det blev gjort...kors i taket....

Först hjälptes sonen och jag åt att röja upp här hemma. Därefter tog jag en promenad till mor och fikade kaffe, sedan en tur till härbret där vattnet stängdes av och vårt lilla sommarkrypin blev klart för vintern. Med i bilen tillbaka därifrån fanns en del granris som blev ett fint täcke till pappas grav. Nu är det bara lyktan som saknas där. 

Lite lunch smakade gott innan jag gick ut i den egna trädgården, frön samlades in, potatis togs upp, julgransfot sattes ner i marken (när man minst anar det kommer nämligen december och knackar på) och trädgårdsdekorationer togs in. Alla solcellslampor fick också komma in i mörkret igen. Lite matlagning på det så vill jag lova att fötter men framförallt mitt knä värkte något alldeles infernaliskt.

Då var det skönt att ta med middagen ner till tevesoffan och kolla film med sonen. Sedan blev det inte så mycket mer gjort den här dagen.....ja förutom alla maskiner som tvättats, hängts eller tumlats.....de glömde jag visst bort. 

En i sanning produktiv dag! Snacka om att jag kommer att kunna vila imorgon!

Många fina potatisar i allt från storlek bakpotatis till vanlig matpotatis.

Igår kväll var golfbollar en del av konceptet. Det gör att muskler som inte används så ofta gör sig påminda idag. Att stå på en driving range i regnet och försöka få iväg bollen längre än en liten pjuttbit var en ny upplevelse. När så träffen blev den rätta flög bollen faktiskt iväg ganska långt. Försöken resulterade dock i att jag har hittat muskler som nog inte fått jobba på ett tag....känns riktigt bra....fast ont....

Men nog var det skönt att komma in i värmen efter det och få en mycket god middag till livs. När tallriken kom in var det den största bit lax jag sett på en restaurang någon gång...tyvärr orkade jag inte allt.....jag skulle ha bett om en doggybag....

Väl hemma hörde jag grabbarnas glada röster i källaren. Någon gång tidigt i morse blev det tyst. Då slocknade de nog en efter en, men nu är det full fart där nere igen. Alldeles nyss kom de upp och värmde pizza till frukost.

Planen för helgen är att åka till härbret och göra vinter. Vattnet ska stängas och slangen ska tömmas. Funderar om det inte är dags att ta lite ris för att göra höst på pappas grav också. Hemma på tomten finns dessutom en del göra. Potatis ska tas upp, korianderfrön är redo att tas omhand och sedan ska de sommardekorationer som står i rabatterna plockas in. Men inte än, jag tänker vila ett tag till. Jag känner mig härligt trött i kroppen och tänker njuta av att ligga under täcket med en kaffemugg länge.

Läste precis i tidningen att en man i min ålder som stulit ett sexpack öl fått böter för det tilltaget. I stället för att betala femtioen kronor i kassan får han nu punga ut med 1351 kronor.....dyr öl.....i det fallet lönade sig verkligen inte brott....

Det är mitt i arbetsveckan och jag har parkerat mig i soffan under en filt. Passar på att känna mig lite lagom lat och slö. Huset är under kontroll och jag kan säga att det är inte min förtjänst....det är min snälla mamma och en av hennes vänner som sett till att vårt hem är beboeligt igen. Igår när vi kom hem efter sonens träning mötte oss doften av såpa när vi steg innanför dörren. Vilken underbar känsla det var att få kliva in i ett alldeles nystädat hus. Snacka om bortskämd unge....jag alltså....

Fast några saker har jag själv gjort idag, förutom att jobba då. Efter jobbet åkte jag först och lämnade in listor på de klubbkläder som ska beställas. Sedan fick jag mina fötter omskötta. Lite middag och en lång promenad på det, därefter en del skoljobb vid datorn. En tur till återvinningen och ändå har jag tid över för att slappa, härligt. En onsdagskväll i min smak. Fler såna åt folket!

Igår tog vi en tur till stan och köpte kängor till sonen. Av någon märklig anledning passade inte en stövel eller känga som fanns här hemma hans fötter längre. Vi åkte ut till Naturkompaniet och Fjällräven och fyndade ett par Meindl till honom för halva priset. Perfekt för både regniga dagar i skogen och kyliga vinterdagar ute i snön.

Resten av gårdagen blev sedan en slö historia. Det har faktiskt varit mitt största mål den här helgen, att vara slö.

Tidig eftermiddag idag var det dags att ta bilen ner till stan igen. Tävlingsträning stod på programmet. Idag fokuserades det på att kasta. Anledningen till alla kast stavas Nordic cup och SM-kval i Nacka om två veckor. Det innebär att det blir intensiv träning ett tag framöver. Det var i alla fall två taggade grabbar på mattan.....som dock visade en lätt trötthet när den andra timmen närmade sig sitt slut.

Efter att ha tittat på medan sonen och hans duopartner nötte kast, åkte vi hem, köpte pizza och slängde oss ner i varsitt soffhörn. Med elden sprakande i braskaminen, en film och nygräddad pizza har vi nu mått riktigt gott några timmar.

Själv måste jag ärligt erkänna att jag inte gjort så förfärligt mycket idag mer än att agera taxichaufför och komma med uppmuntrande hejarop. Några tvättmaskiner har jag hunnit köra, renbäddat i sängen och röjt på köksön.
Alla som har varit hos mig vet hur stor och fin den är.....nu syntes bänkskivan knappt för all reklam, all post, alla tidningar och annat skrot som låg där och tog plats. Men nu ser man hur den ser ut igen....och det finns plats att sitta där och äta.

Dessutom har jag slängt ett antal blommor som inte överlevt den sparsamma vattningen.....och några som av någon outgrundlig anledning hade fått för mycket vatten. Hur nu detta är möjligt? I vårt hus? Där inomhusvattenkannan är en raritet som endast i sällsynta fall tas fram ur skåpet.....Nåja det var dock ett faktum.

Nu har det blivit dags att förbereda inför morgondagen, sen ska jag sjunka in i en bok.

Igår var det fredag och dags att mysa igen. Tydligen firar fredagsmyset tjugo år. Enligt nyheter och tidningar myntades uttrycket av en familj i Sävedalen som intervjuades om sina tevevanor 1994. Om det var första gången uttrycket användes förtäljer däremot inte historien. Måste ärligt erkänna att jag inte märkte av begreppet förrän chipstillverkarna började med sin reklam angående fredagsmyset.....ni vet den där reklamjingeln som biter sig fast och irriterar.

Fast vi hade nog nåt slags mys igår i alla fall med plockmat framför en film innan sonens kompis kom hit och de försvann in i spelens värld istället. Själv kraschade jag i soffan, trots högar av saker att ta tag i här hemma. Kände att det var det jag behövde igår. Så skönt det var! Njuter fortfarande av efterdyningarna. Dessutom har jag sovit gott hela natten, inga tankar på jobb eller vindoveraller som stört sömnen.

Om ett tag ska ungdomarna väckas, sonen och jag ska till stan. Han behöver något att ha på fötterna (de växer hela tiden) och jag ska ner till jutsun för att kränga lite dräkter. Kan nog tänkas att det blir något att äta innan vi åker hem igen på eftermiddagen också. Sen är det inte så mycket inplanerat den här helgen förutom imorgon när det är träningsdags igen. Det känns riktigt skönt!
På väderleksrapporten varnar de för hårda vindar.  Det gör att soffan, film eller en god bok, godis och en eld i braskaminen är den ultimata planen för eftermiddagen och kvällen.

Nu en kaffemugg till mig, sen väckning av tonåringar!

Idag blev jag faktiskt lite rädd under eftermiddagen när jag var på väg till en träff i Mellansel. När jag hade svängt av vägen och körde ner mot byn började jag plötsligt fundera över anledningen till att jag hade åkt ner där. Efter en kort stund kom jag på vad det var, mattelyft. En liten ledtråd till att det är en aning för mycket nu kanske.....men det var ju tur att jag kom på var jag var på väg så att jag inte vände och åkte mot Bredbyn igen....

Ute är det frostigt och kallt nu, inte min melodi även om det är många som är glada över kylan som är här. Jag hade gärna sjungit sommarsången ett tag till. Måste erkänna att jag blir lite avis på vänner som sitter i linne och shorts och njuter utomlands. Jag unnar dem värmen av hela mitt hjärta men hade inte haft något emot att sitta där jag också.

Nu tänker jag ägna mig åt pensionärsligan ett tag, i den bok jag läser nu har de varit i Las Vegas och rånat casinon! Precis den typen av lättsamma underhållning jag behöver ikväll.

Jodå, jag tog mig ur sängen och snurrade ihop en deg i assistenten i morse. Sonen hade under en längre tid önskat att jag skulle göra frallor med basilika i igen men inte fanns det någon basilika i vårt hus just nu. Som tur var hade vi pesto i kylen. Nästan lika bra. Hur som helst blev de goda. Tre frallor åt sonen till frukost, sedan fick jag stränga order att skriva upp receptet så att jag kan baka dem igen. 

När jag stod där och knådade degen kom jag plötsligt att tänka på en kollega jag arbetade med i början av nittiotalet. Hon berättade att när hon haft en tuff dag på jobbet gick hon alltid hem och bakade bullar eller annat bröd så att hon fick knåda och banka degen för att på det sättet bli av med eventuell ilska och frustration. 

Själv kände jag mig varken ilsken eller frustrerad i morse utan mest trött och sugen på nybakat bröd. Fort var det gjort i alla fall....det tog inte lång stund. Den mesta tiden gick till jäsning och då kunde ju jag passa på att jäsa i sängen med en kaffemugg!

Mmm, nybakade frallor till frukost!

Torsdag, fredag, lördag och nu är det söndag. Nyss var det ju onsdag, vad händer? Allvarligt, det är någon som mixtrar med tiden.
Idag är det en gråmulen dag, faktiskt känns det som att det kanske är idag hösten kommer. Hittills har den ju lyst med sin frånvaro för även om nätterna varit kalla har dagarna med sin värme motat bort gubben Höst. Det känns i alla fall väldigt skönt att jag tömde altanen förra helgen så att det bara är lite småplock kvar ute på tomten nu.

Sonen som varit sjuk hostar inte riktigt lika mycket längre även om det fortfarande är illa nere i luftrören. Med facit i hand konstaterar jag att det faktum att han sprang i onsdags ställde till det lite. Förkylning, ansträngning och fuktig luft är ingen bra kombination när det gäller astman. Förhoppningsvis har den vila han fått nu några dagar gjort att han kommer i form igen!

Själv hoppas jag att jag ska klara mig från den höstförkylning som far runt, veckorna som kommer blir intensiva. Det innebär att jag definitivt inte har någon tid för några baciller. Därför får jag se till att vila alla stunder jag kan, då kanske jag klarar mig. Och vila är något jag ägnat mig åt denna helg.

På Nyhetsmorgon idag fortsätter man att analysera SD:s framgångar, visar hur man ska få liv i en trött hy, lagar goda tårtor och sen kan man ställa frågor till Mia Törnblom om relationer.

Just nu funderar jag på om jag ska sätta en deg på jäsning så att vi får nybakat matbröd till frukost.....känns lockande men lite jobbigt.

Idag har jag verkligen haft en toppendag. Solen gömde sig visserligen bakom molnen men det var riktigt skönt ändå. Hela skolan vid Flärken. Samarbets- och värdegrundsövningar, wokad lunch och framförallt , glada skratt dagen lång. Aningen trötta ben på väg tillbaka till skolan dock....

När jag på eftermiddagen åkte till sjukgymnasten för mitt träningspass törs jag lova att en doft av rökig skogsmulle spred sig i lokalerna där. Att sedan sätta sig i bilen efter träningen gjorde att jag höll på att storkna av röklukten.....nu är alla kläder tvättade eller utslängda på altanen. Själv tog jag en lång dusch....

Ikväll är det en sån där härlig kväll igen....hemmakväll stavas det.....medan tvättmaskinen snurrar ligger jag i soffan och läser. Just nu har jag fyra böcker på gång......några handlar om pedagogik, en läser jag i egenskap av skolbibliotekarie och en läser jag bara för att jag vill. I och för sig läser jag övriga bara för att jag vill också.....det tänker jag fortsätta med nu!

Eld på gång!

Som så många andra har jag nyttjat min rätt idag och lagt min röst för demokratin. En rättighet, möjlighet men också en skyldighet. Runt om i världen finns människor som kämpar för rätten att utöva demokrati. I vårt land kan vi gå till valurnorna utan rädsla, då är det ansvarslöst och dumt att strunta i att lägga sin röst. Finns inget parti som passar kan man i alla fall rösta blankt. Då visar man att man bryr sig i alla fall.

Sitter och kollar in valvakorna just nu, zappar mellan ettan och fyran. Ser hur siffrorna för vallokalsundersökningarna kommit. De skiljer sig åt en del. Mest skrämmande är att var tionde valt att lägga sin åtråvärda röst på ett parti som har en mörk och skrämmande underton. Hur är det möjligt att så många är så blinda och döva att de inte ser den ideologi som gömmer sig under ytan. Svårt att tolka det hela som något annat än ett totalt missnöje med övriga partier, jag vill inte tro att så många stödjer de rasistiska tankar som lyser igenom så tydligt att den minsta lilla unge kan märka av det. Men än har inte de "riktiga rösterna" räknats så det blir till att vänta och se.

Förutom att rösta idag har det blivit mycket datorjobb, helst hade jag hängt ute i de ljumma vindarna men ibland kallar plikten.....lite matlagning på det och vips var det dags att slänga sig ner i soffan med lite snacks och kolla in statistiken som presenteras. I vanliga fall är jag inte särskilt intresserad av siffror och jämförelser men valvaka är verkligen spännande. Nervdaller på hög nivå....

Vaknade ganska tidigt i morse och kände mig rätt pigg. Varför kan man undra? När det är lördag och jag får sova?? Av vilken anledning kan jag aldrig känna mig lika pigg en vardag?? Totalt ologiskt.....

Fast det gick snabbt över, jag låg och drog mig och vips var jag trött och somnade om. Vilket sett i backspegeln inte var så smart för när jag vaknade igen värkte huvudet lika illa som mitt knä efter en omgång med gräsklipparen.

Då var det bara att kliva upp, ta en tablett och sätta igång med några av alla saker som väntade. Nu när kvällen är här kan jag konstatera att dagen var rätt snäll. Flera maskiner blev tvättade, jag tömde alla krukor på blommor, skördade persilja och bar bort trädgårdsmöblerna från altanen.

Det innebär att Barbafamiljen fått flytta in i växthuset igen. Där kommer de att ha det riktigt trivsamt i vinter. Inte så mörkt. I början av veckan använde jag nämligen en kvart till att sätta upp några ledslingor jag köpt. Fastän de sitter gömda lyser de upp hela växthuset på ett fantastiskt fint sätt när mörkret faller.

Dessutom dammsög sonen, jag torkade golven och min snälla mamma kom och tog hand om den del av amöban som behövde strykas. Inte nog med det på eftermiddagen kom grannen tillbaka och kapade ännu mer ved. Så nu kan vi elda i braskaminen utan en enda tanke på att hitta vedträn med lagom längd....det är bara att lasta in...för att komma åt dem som är för långa får vi nog elda i flera år....

Nu lite film med sonen, lördagsmys!

Det lyser verkligen fint av ledslingan.

Något allvarligt håller på att hända med tiden. Jag fruktar att det pågår någon slags konspiration. Tiden har alltid gått fort men på något sätt har den räckt till det som ska göras ändå, inte alltid kanske men på ett ungefär i alla fall. Men nu!!! Vad händer?? Den räcker inte till på långa vägar, alls. 

Det skulle inte förvåna mig om det sitter någon halvtokig forskare i ett gömt laboratorium insprängt i Alperna som är roten till det hela. Där sitter han och skrockar, helnöjd över att människor överallt irrar runt och inte hinner med det de ska.  På något sätt har han lyckats göra så att dygnets tjugofyra timmar krympt betänkligt så nu roar han sig genom att iaktta mig och andra som likt vilsna sekundvisare jäktar fram utan att hinna det vi vill. 

Alla dessa vardagssysslor som ska skötas, trädgård, städning, tvätt, pappersjobb, träning, blommor, tavlor som väntar på att hängas, älgar som ska jagas, stöd som ska slås ner vid äppelträden.....det går helt enkelt inte ihop längre. Tvättamöban är nästan smärtsamt stor, bara att titta på den ger mig ångest. Faktiskt både den rena och den smutsiga högen. 

Dammråttorna fröjdar sig så man kunde tro att det var deras hus. De virvlar runt i en lustig dans. (Tänk om det var jag som kunde dansa så...) I morse när jag satt i hallen och tog på mig skorna på väg till jobbet råkade jag titta in i köket.....då syntes tydliga fotspår på det inte längre så svarta golvet.....

Men jag tänker då inte ge professor Knasboll tillfredsställelsen att se mig bryta ihop över allt som inte hinns med. Nej då jag försöker att fokusera på det som är positivt. Jag har toppendagar på jobbet med mina elever (fast vi hinner inte heller allt vi vill....), en av mina grannar kom igår och sa att han ville kapa min ved åt mig (nu har vi färdigkapad ved som räcker längre än en vinter), jag har inte bara smutsig tvätt utan även ren tvätt (den är bara inte undanplockad ännu), världens mest underbare son lagade middag (godaste pizzan), mamma bjöd på fredagsfika (hembakad Schwarzwaldtårta), mitt soffhörn är fantastiskt skönt (och den kalla smakar gott). 

Det var några exempel över allt jag har att vara tacksam över och glädjas åt. Fast jag tror ändå att det pågår någon slags konspiration mot tiden....vänta ska ni få se!!

När jag vaknade under mitt eget täcke i morse kändes det som att jag inte sovit hemma i min egen säng på minst en vecka. Trots att det handlade om en natt, en enda natt. Egentligen tror jag att det var det faktum att det var söndag och jag kunde ligga kvar som gjorde att den känslan infann sig. Med tanke på att jag längtat efter sovmorgon en hel vecka njöt jag av den extra mycket.

Anledningen till natten borta var en mycket trevlig anledning. Efter jobbet i fredags plockade jag upp sonen på skolan och sedan åkte vi till Dalarna för att fira en av mina morbröder som fyllde år. När vi kom fram på kvällen fick vi en god middag och härligt umgänge med familjen en bit in på natten, värd varenda mil i bilen. Sedan en natts sömn, en liten shoppingtur innan vi satte oss i bilen och åkte hem igen framåt eftermiddagen igår.

Och nu, som sagt, slö morgon under täcket innan det är dags att ta tag i dagen. Tvättmaskinen ska snurra, skoljobb ska förberedas, mat ska lagas, sonen ska träna med sin duo-partner så en resa till stan blir det också.

Jag tror att det har blivit dags att göra klar körsbärslikören kanske...måste kolla men nog borde bären ha fått sina tre veckor i starkvarorna nu. Under shoppingrundan igår köpte jag i alla fall in ett gäng små söta flaskor att tappa upp dropparna i, så det enda som återstår är att koka upp sockerlag och sedan blanda med den silade vätskan.

Men först, en mugg kaffe till så att jag vaknar till riktigt.

Snacka om att ha tur....efter att ha tränat mitt knä hos sjukgymnasten kom jag hem och började dra ut gräsklipparen för att ta ett varv runt tomten. Då kom min snälle granne och sa att det bara var att lämna den framme så skulle han ta hand om den långhåriga mattan. Snacka om att bli bortskämd. Istället för att slita på tomten tog jag mig en promenad runt byn. När jag var längst bort svullnade mitt knä upp och började vrålvärka.....men det var bara att bita ihop och linka hemåt. Tänk vilken tur att jag slapp gräsklippningen, törs inte tänka på hur det skulle ha känts om jag klippt gräset också.

Nu sitter, eller rättare sagt halvligger, jag i soffan med foten högt och vilar knäet. Då går nog svullnaden ner snart och det känns bättre. Tur att det förmodligen är glömt imorgon.