Åh, tänk att det redan är fredagkväll, en lugn hemmakväll blev det till slut. Det känns skönt att det närmar sig jul, tvärtemot hur många känner det upplever jag att det blir det lugnare i vårt hem ju närmare julhelgen man kommer. Det är skönt. Jag har ingen aning vad det beror på men så tycker jag alltid att det har varit. Vi satsar på det vi vill och tycker om att göra. Baka sockerskorpor och pepparkakor, göra lite godis, städa minimalt är det som är kvar att göra innan jul. Däremellan dricker vi väl lite glögg, spelar spel och ser nån film. Jag ska nog slå in några julklappar också.....

Tidigare i veckan bakade jag pepparkaksgrissini, gjorda av vanlig köpedeg som jag knådade in apelsinzest i. Sen rullade jag långsmala pinnar och gräddade. De smakar smaskens till glöggen och en ädelostdipp vill jag lova. Så just nu njuter jag av det tillsammans med en mugg glögg vid braskaminen, alltmedan sonen håller på att installera drivrutiner på sin stationära dator efter att ha formaterat om den.

Ja just det, jag cyklade mina tio minuter idag också, bara så ni vet......

Ädelostdipp och pepparkaksgrissini!

Nu har jag bestämt mig, jag ska cykla tio minuter på lunchrasten varje dag! Inte så länge att jag hinner bli svettig, eller att mitt knä börjar värka utan tio minuter mer än ingenting. Därefter ska jag göra mina balansövningar i några minuter. Jag började idag!
Sen har det varit full fart även här hemma. Vi har städat, skottat snö och gått promenad.....så idag har jag rört på mig så att jag tycker att det räcker.

Därför har jag nu slagit mig ner i soffan och värmt mig en mugg med glögg, det är jag värd!

Belöningen!

Igår var jag till min ortoped igen. Han tyckte att det var trevligt att se mig vid ett annat tillfälle än lidande på en sjukhusbrits. Faktiskt tyckte jag att det var riktigt trevligt att hälsa på och inte behöva byta gips eller nåt annat smärtsamt. 

Han tror i alla fall att jag går snett med foten för att kompensera avsaknaden av lårmuskel. Förhoppningsvis går det till sig när jag blivit starkare. Däremot får jag nog stå ut med att det gör ont när jag står och går. Som han sa: "det är illa nog med en fraktur...men tre"....ledytorna i knäet blir aldrig vad de varit. Men, men då vet jag det. Bit ihop och gå ändå!

Fast idag går jag inte mer....nu viftar jag på tårna!

Nu verkar det som om kylan tänker stanna ett tag, men ska det vara kallt får det gärna komma snö också. I alla fall lite. Inga mängder, det är inte nödvändigt.

Skoldagen var toppen, den gick så väldigt fort bara, men det verkar ju snarare vara en regel än ett undantag. Att höstterminen snart är slut är konstigt......jag tycker nyss den började.

Här hemma har vi haft en lugn kväll, skönt. Med pizzamiddag, en liten promenad, bastubad och sen skulle jag göra upp en eld i braskaminen....av någon underlig anledning var det inget drag...det blir ingen eld....bara rök.....dumt! Sotaren har ju nyss varit här så jag funderar lite över vad det är som har hänt. Jag får nog ringa imorgon och höra vad han säger....Det är ju inget stort problem som måste åtgärdas på en gång, men nog är det mysigt med eld när det är kallt ute....

Mitt knä har fått en del träning idag, passade på medan jag satt i bastun. Jag ska träna lite till också, om ett tag, fast just nu känns det skönt att slappa.  Det värker nämligen och gör ont.

Sonens svullnad i ansiktet är inte lika påtaglig längre men han är fortfarande rejält öm i kind, käke och tandkött. Det gör att han har svårt att träna....hoppas att det ger sig snart....jag förstår att han blir less.

Pizzamiddag!

Alla äppelröda kinder talar om att nu är det vinter på riktigt. Frosten biter i huden så fort man går ut. Med tanke på den temperatur vi har haft tidigare, har man inte hunnit vänja sig vid vinterkylan ännu.
När jag gick en promenad för ett tag sen, kom jag på mig själv med att tänka att när det har varit -30 ett tag, då tycker man att det känns varmt när det bara är -15.....Men inte idag....än är det svinkallt vid den temperaturen.

Läpparna blir extra torra och nariga i kylan också. Torra läppar är inte bra för en chiliälskare som jag....det upptäckte jag ikväll.....det brände bra ett tag! Faktiskt tog jag lite fil och smetade in läpparna med en stund...det lindrade. Tur att jag var ensam hemma.....Men det hindrade bara chilikryddningen tillfälligt för till nästa portion smorde jag på ett tjockt lager cerat innan jag åt!

Nu är det mörkt ute, granen lyser fint framför vardagsrumsfönstret. Trots kalla fingrar fick jag på ljusen till slut. Nu är det advent på riktigt!

Om en stund kommer grannarna på middag, men jag har faktiskt en stund över att bara sitta ner och ta det lugnt. Tid att fundera lite över dagen och vad den har innehållit. Bakning av saffransmuffins, adventsfika med sonen, sen bakade jag pepparknäcke. Därefter nån liten promenad till mamma innan jag gick hem och gav mig i kast med granen.

Tvättmaskinen har snurrat den med, amöban med rena kläder växer sig stark i källaren. Jag blundar när jag går förbi för att slippa se strykhögen......fast jag får passa mig så att jag inte snubblar på den...då kan jag ramla och göra mig illa.....och det skulle ju inte vara bra! Men faller jag får jag hoppas att jag gör det mitt bland kläderna, då dämpar de fallet och så fyller amöban en funktion trots allt.

Morgonens adventsfika!

Granen på utsidan har fått ljus!

Tidig adventsmorgon, sonen sover och jag njuter av morgonens första kaffemugg. Det är kallt ute och jag önskar att belysningen på utegranen hade varit på plats....nu är den inte det utan ligger i lådorna i hallen. Jag har inte ens kollat om de fungerar ännu.....nåja innan det blir julhelg ska de vara på plats. (helst innan kvällen...)

Nu ska jag slappa en stund till, sen tänker jag nog ge mig på lite bakning. Saffransmuffins står på programmet och eventuellt lite julknäcke. Annat att ta tag i är också lite matlagning, en granne ska komma över på middag. Han har hjälpt mig med både det ena och andra under hösten så att bjuda på middag är det minsta jag kan göra.

Partiet jag inte vill nämna vid namn får mycket reklam nu för tiden. Nu diskuteras de igen på Nyhetsmorgon. Det förs ju nästan ingen annan politisk diskussion just nu, undrar om alla deras skandaler egentligen bara är nån slags smart gameplan? De verkar ju inte direkt förlora väljare på det som händer....kan vi inte bara sluta låtsas om dem...det man inte pratar om syns till slut inte och då finns det inte heller, eller...? Fast å andra sidan brukar det inte fungera att gömma huvudet i sanden. Svårlöst.

Björn Ferry är en egensinnig herre. Hans egendesignade gran i Östersund får stor plats i media även den. Komplett med pungkula, sädesledare och kottar med frön! Sen vet jag ju inte om jag tycker att den blev så snygg...men vad annat kan man vänta sig av den som gör konstverk som heter "Hundbajs i soffa" och "Pillesnas i vas". Men nog tycker i alla fall jag att det är lite roligt.....även om jag vill att en gran ska vara snyggt dekorerad. Det finns många vägar till uppmärksamhet, det är då säkert. Ett annat sätt är de unga kvinnliga artister som sminkar sig vit från halsen och upp till kinderna eller uppträder i teven en lördagmorgon med ett litet träd på huvudet....

Nej, nu blir det bakning!

Middag!

Vissa kvällar blir bara underbart trevliga! Fredagkvällen var en sån. Jag var bortbjuden på middag och gissa om maten smakade gott....Jag åt som om jag aldrig sett mat förut! Dels var jag jättehungrig för jag hade inte ätit nån lunch, dels smakade maten underbart!! I vanliga fall brukar jag ha svårt att äta när jag varit utan mat länge men inte igår....och det var ju tur! Att vi dessutom hade underbart trevligt med många glada skratt gjorde ju inte saken sämre!

Idag tog jag det lugnt ända tills det blev eftermiddag, då lade jag in en växel och satte en lussedeg på jäsning. Nu doftar det gott av saffran i huset. Efter att ha ätit tidig middag tog vi oss en tur ut på byn för att få en dos adventsstämning. Det har varit skyltlördag på byn med marschaller, eldar, julmusik och tomtar. När sonen gått hem gick jag en tur ner till Röda Kvarn där det visades film. Kallt och blåsigt var det på vägen så det värmde gott med den varma äppelcider de bjöd på där.

Nu sitter jag i soffan här hemma och har precis tittat på första avsnittet av julkalendern. Jag gillade det jag såg, så nog kommer i alla fall jag att kolla in fler avsnitt.

Lussebullarna doftar ljuvligt gott!

Vi är hemma igen och det gruvsamma är gjort....sonens bedövning har nyss släppt, det gör ont men trots det är han vid gott mod. Den bortopererade tanden har följt med hem i en liten burk, som en souvenir.  Resan till Sundsvall gick fint, vid ett stopp på vägen ringde de och frågade om vi kunde komma på ett återbud en timme tidigare. Eftersom vi hade startat hemifrån i god tid passade det oss utmärkt.

Sonen är en modig kille i alla fall....jag kan säga att jag inte hade varit lika lugn om det gällt mig.....Det måste ha synts på mig i operationssalen att jag tyckte det var otäckt för plötsligt frågade en sköterska...och hur går det för mamman då?? Det gick bra, men jag tittade åt ett annat håll hela tiden....hålla handen gick ju bra ändå!

Man hinner ju tänka en hel del under bilresorna och jag kan säga att jag funderar lite över de olika julbelysningar som pryder granar och annat efter vägen. Det är bara att konstatera att vi människor har väldigt olika smak. Vissa belysningar är så vassa att de sticker i ögonen när man kör förbi i mörkret...nästan trafikfarligt...nästan så att man funderar på om det är tivoli som är på gång och inte advent och jul. Men som sagt, det är tur att alla får göra som man vill....

En annan sak jag funderade på efter vägen är bilar som ligger tätt, tätt och sen har bråttom förbi....sen är det inte lika bråttom längre så plötsligt är man ikapp bilen som nyss körde om. Det hände mig flera gånger idag. Eftersom jag hade farthållare vet jag att min hastighet var konstant....Hur tänker de?

Just nu sitter jag och väntar på att en tvätt ska bli klar, sonen fick blod på sin älsklingströja på hemvägen så den åkte in i maskinen så fort vi kom hem. Känner mig frusen och trött...jag har nog också varit lite spänd, därför ska det bli extra skönt att krypa ner under täcket ikväll.

Tänk att det aldrig är några problem att få dagarna att gå. Jag skulle inte ha något emot att ha för lite att göra så att det blir lite tråkigt ibland. Faktiskt skulle det kännas helt okej. Men jag kan inte ens komma ihåg när jag var med om det senast och det beror inte enbart på att jag har dåligt minne...

Väl hemma blev det snabbmat till middag. Med tanke på att sonen snart kommer att få svårt att tugga, bjöd jag på mat han gillar som han inte kommer att kunna äta på ett tag. Nuggets, chilicheese och pommes. Efter torsdag blir det nog mest omelett, potatismos, soppa och annan mjuk mat.

En korg full med paket, men de är inte till mig...

I hallen står en hel korg med julklappar, jag gillar verkligen paket. Framför allt att ge bort dem....(fast jag måste erkänna att jag tycker om att få också). Fast just de här klapparna är inte till mig, tur är väl det eftersom jag vet vad det är i dem alla. 

Den här veckan har jag verkligen varit dålig på att träna mitt knä....nu skulle jag kunna träna men jag fryser om fötterna och då känns det så jobbigt att behöva hålla på med träning. Ologiskt, javisst men vem orkar vara logisk hela tiden...inte då jag. Fast jag skulle verkligen behöva träna....men jag är så less....kräksless....

När jag kom hem från jobbet idag lyfte jag fram utegranen och satte den i foten framför vardagsrumsfönstret. Sen tänkte jag binda en krans till dörren men det blev ingen krans...det blev en bukett. Faktiskt riktigt fin tycker jag själv. Lindad med tjockt rep med träkulor i ändarna är den vacker i alla sin enkelhet. Nu hänger den på ytterdörren, där pryder den sin plats.

Det blev en bukett i stället för krans i år!

Nog var jag trött så det räckte till i morse. Vi var ju bortbjudna på middag igår och det blev senare än jag hade tänkt mig...men så blir det när det är alldeles för roligt. Efter dagens första kaffemugg var det dags för körsång i församlingsgården. Trots mycket rasp i halsen gick det bra.

Väl hemma igen efter sången, putsade jag klart alla fönster, på både in- och utsidan. Jag gjorde några redan igår så det var bara sju kvar idag.

Därefter började det stora gardinracet...först hos mamma....sen här hemma. Mamma strök och jag hängde dem. Hos mamma var det bara köket kvar så det gick ganska snabbt och här hemma byter jag bara i fyra fönster. I övriga har jag antingen inga gardiner alls eller så får de som hänger där vara kvar även i december. Fint blev det i alla fall och fönstren blänker....få se hur länge det är så....

Det känns i alla fall mycket skönt att både ha haft roligt och gjort lite nytta här hemma. Det kan jag tänka mig att göra om fler helger.

Nu har jag hängt upp gardiner som passar i advent.

Nu sitter jag och kollar in skidskyttet, njuter av att det är tillbaka i Svt igen, man slipper reklamen. Underbart! Middag ska det nog också bli så småningom, cornflakeskyckling står på menyn.

Gick på stan en sväng medan sonen tränade. Blev lätt förbryllad när jag gick förbi en skål med påskägg fast julägg....Vem vill ha ägg till jul?? Har tomten och påskharen bytt plats? Ska det bli påskkalender året som kommer eller?? Jag vet att det finns påskmust och julmust, påskskinka och julskinka, påsksill och julsill...det är okej, men vid godisäggen...där går min gräns....

Nu har jultomten börjat dela ut påskägg också...fast det är julägg....som ser ut som påskägg...som....

Till slut lyckades jag igår...tänkte att jag kan väl inte låta google vinna över mig. Så jag tog nya tag och se, då lyckades jag få bort gamla bilder och lägga till nya i klassbloggen! Jag satt och stirrade ut den lilla rutan som inte ville försvinna, efter många minuter blev den nog hypnotiserad och gav upp....(riktigt så gick det inte till men visst hade det varit enkelt...).

Innan jag välte kaffemuggen över tidningen igår hann jag läsa den och reagerade lite över de formuleringar som fanns i två av artiklarna. Jag vet att ordet används ganska flitigt numera, både i text och annat, (förmodligen är det jag som är en språklig bakåtsträvare eller bara fjantigt språkpetig).
Det finns bland annat ett tidskriftspris med ordet i namnet. Ordet är omgörning... det låter inte rätt tycker jag.

Toaletten blev inte bra ens efter omgörningen....omgörningen på torget.....Prova att byta ut omgörning till något av följande synonymer: renoveringen, ombyggnationen, ändringarna, omdaningen. Visst låter det bättre? Det tycker i alla fall jag.

Nu ska väl inte jag klaga så mycket över det, jag fixar nog till en hel del språkliga grodor i mina texter också. Det blir lätt så när fingrarna smattrar över tangenterna. Då är det lätt att bokstäverna hamnar fel. Eller att det blir ett ord för mycket därför att man har ändrat i meningen och inte korrekturläst riktigt. Alltså är det bara att stå ut med ord och bokstäver som låter konstiga där de hamnat, både i mina och andras texter....det är ju inte direkt något världsligt problem....även om man som jag kan haka upp sig på det ibland...

En "onöda" eller kanske en "nöda" (apropå konstiga ord i texter...) är muffinsmaskinerna som det annonseras om nu inför jul. En elektrisk maskin i vilken man kan grädda sex muffins. Den tar 8-12 minuter på sig att grädda muffinsen, lika länge som i en ugn. Frågan är då hur mycket mindre det kostar att värma upp den än en modern ugn och hur mycket snabbare den värms upp? Man kan använda formar eller låta bli, undrar hur den är att rengöra utan formar? Jag tror att jag köper roliga muffinsformar istället....men tänk om den är jättebra?

Nej, nu tror jag att det är dags att kliva ur sängen...det är snart lunch och frukosten har inte ens kommit på bordet än.

När jag vaknade i morse var jag inte lika trött som igår, tack och lov. Åt min frukost i lugn och ro och njöt av morgonens första kaffemugg när jag av någon anledning puttade ut hela muggen med kaffe. Tidningen jag läste sög upp det mesta. Men tänk att bara några deciliter vätska blir så väldigt mycket och rinner så väldigt fort åt alla håll...

Efter den mardrömsstarten lunkade dagen på riktigt bra, trots allt....till dess att det var dags att publicera bilderna på klassbloggen...då visar det sig att vårt webbalbum är fullt och när jag ska försöka tömma det på lite bilder krånglar google till det hela med att vägra släppa oss förbi ett "erbjudande" vi inte vill ta del av, trots att vi klickade på nej tack....och nej tack...och....

Då tänkte jag att det ordnar sig, jag loggar ut och testar igen...samma visa....loggar ut och testar hemma....samma visa....
Så just nu känner jag mig lite sur...dessutom krånglar modereringsfunktionen på allehanda-bloggen. Jag kan inte godkänna kommentarer via min mail, då syns de inte....Mailen är också google ska tilläggas.....så jag är inte särskilt glad på dem just nu. Snarare skitsur!! Problemet är att det inte bara är att lyfta luren och ringa och klaga...

Att hitta middagen i princip färdig när jag kom hem efter att ha jobbat extra ett antal timmar gjorde mig däremot mycket glad, så nu har jag ny energi för att bråka vidare med vår skolblogg. Eller så ska jag låta bli att bråka ikväll och sova på saken istället så kanske lösningen kommer under natten. Det verkar vara ett vettigare alternativ, jag bestämmer mig för det!

Fredagsplock

Den här morgonen började inte på det allra bästa sättet. Min klockradio spelade och spelade, men inte tog jag mig ur sängen för det. Sonen kom upp och undrade av vilken anledning jag låg kvar i sängen, han fick ett trött mummel till svar...orkar inte....
Till slut lyckades jag i alla fall ta mig upp, efter en enorm viljeansträngning. Väl i köket hällde jag pepparkaksfil i kaffet och mjölk i skålen. Gott? Nä! Så det är ingenting jag rekommenderar.... Som tur var hade jag lite kaffe kvar så morgonen gick att rädda. Mer fil fanns det också...

Dagen gick i full fart sen, som vanligt. Idag fick jag hjälp av mina äldsta elever att röja undan i klassrummet där vår affär ska ta plats. Vi har sorterat bort sånt som inte används längre, på det sättet fick vi tomt på tre hyllor. Det är en form av vardagslycka!

En annan form av vardagslycka är, att när det är som mest att göra på jobbet och tankarna på middagsmat känns lika avlägsna som universums ytterkanter, då plingar det till i mobilen med en middagsinbjudan som gör att allt plötsligt kändes lättare. Det hände också idag.

Ytterligare en form av vardagslycka är att fyra minuter innan vi ska vara borta på middag, köra in på gården för att hämta upp sonen, se hans huvud sticka ut och säga:" jag har snart dammsugit hela huset"....Att han dessutom tömt diskmaskinen, fyllt den på nytt, påbörjat läxan gör ju inte saken sämre.
När vi kom hem efter att ha ätit middag, kom min snälla mamma och hjälpte mig torka golven...ännu mer vardagslycka.

Att ha arbetskamrater, som jag har, som hjälper en när det känns som att allt kör ihop sig, det är också vardagslycka. Alla underbara elever som finns runt mig varje dag är också en väsentlig del av lyckan!

Inser när jag summerar dagen så här långt, att trots att en dag kan börja som skrutt, kan många små saker som händer under dagen göra att man känner sig rik inuti!

Vardagslycka!

Det gick inte så vansinnigt dåligt hos sjukgymnasten trots allt. Trots att jag inte tränat så mycket som jag borde hade det gått framåt och min muskel var starkare än för en månad sen. Men inga nya övningar lades till, utan jag får jobba på med dem jag har till i januari.

I klassrummet flyter det på fint med alla underbara barn, men trots det upplever jag att tiden inte riktigt räcker till för allt jag har att göra. Det är svårt att veta vad som ska bortprioriteras och det gör att jag känner mig otillräcklig. Känner hur det värker i magtrakten där katarren brukar dyka upp.....inget gott tecken. Önskar verkligen att jag kunde vara en person som kan koppla bort allt när det blir för intensivt, bara vara lugn och tänka att det ordnar sig....för oftast gör det ju det!

Av den här veckan är det två arbetsdagar kvar, sen helg igen. Helgen tänkte jag först använda till att komma ikapp med jobbet men jag tror att jag behöver vila mest av allt. Därför blir det nog bara det mest nödvändiga. Tvätta (sonen fick starta en nödtvätt sent igår för han upptäckte att han hade slut på både det ena och andra i klädväg. Jag lovade att starta tumlaren i morse så kläderna skulle hinna torka.....gissa vem som glömde.....tur att han klev upp i tid så att han startade den själv...), äta, skjutsa till träning, någon liten promenad, knäträning och sen bara sånt jag känner för!

Nu känner jag för att sova...natti natt!

Jag sitter i soffan och väntar på att bastun ska bli varm, är lite frusen. Ikväll blev det efter middagen först några turer till återvinningen, sen hade sonen utvecklingssamtal. Ett trevligt samtal där han fick nyttja sin verbala förmåga till fullo!

Nyheterna rullar på teven, raserade hus i Gaza och förstås är det alldeles vanliga människor som hamnar i skottlinjen och som vanligt är det barnen som far mest illa. Det är alltid barnen......Men klockan 23 ska visst vapenvilan träda i kraft....hoppas verkligen att båda parterna håller det de lovat!!
I Grekland kämpar de med ekonomin för att få sitt samhälle att fungera igen.
Här hemma är det en nya riksdagsrepresentanter på gång i partiet som helst borde förtvina helt.
I Afrika pågår strider mellan bland andra kongoleser och rwandier som anklagar varandra för övergrepp åt båda håll. Här hemma är ett av de större problemen just nu att vägglössen ökat igen, stora som äppelkärnor...i sammanhanget ett litet problem men för de som drabbats är det riktigt otrevligt.
I Göteborg åtalas en kvinna för griftefrid eftersom hon förvarat skelettdelar hemma....hon sägs ha köpt och sålt delarna på internet.....

Alla nyheterna på teven har gjort mig ännu mer frusen så nu hoppas jag verkligen att bastun är varm!

Då är det bara att konstatera att den här dagen har gått också.....nog är det intensivt nu så det räcker till tycker jag. Aldrig har väl tiden snurrat på så fort som den gör nu. Jag skulle vilja trycka på en pausknapp, bara en stund. Jag hinner inte riktigt upptäcka alla små glädjeämnen som vardagen faktiskt bjuder på, än mindre njuta av dem.

På vägen till stan ringde min ortoped. Vi kom överens om att jag ska komma dit på ett besök så att han får titta på min fot som pekar snett utåt när jag går. Eller det är väl snarare knäet som ska granskas. Idag har knäet bråkat och gjort ont så det känns mycket bra att få träffa honom. Inser att den smärta jag känner i muskelfästet på ovansidan av knäet har funnits där i tre år nu......nog blir man lite van ändå det går inte att komma ifrån.
Strax därefter ringde näste läkare.....vaccinationsprogrammet för vår Vietnamresa gjordes upp! Det känns avlägset med resan, men med den hastighet veckorna rullar på i är det nog snart början av mars och dags att packa.....

Korv och mos till middag!

Nu sitter jag hemma i mitt eget soffhörn igen efter en härligt energigivande helg. Tänk vad några dagar i vårt älskade Jämtland kan göra för orken. Att få träffa kompisar och umgås i lugn och ro är verkligen en lisa för själen. Nu blev det väl lite mer hektiskt än vanligt med tanke på festen i fredags, men den gav mer energi än den tog. Trots att det blev sent.  

Sonen hade som vanligt ingen lust att åka hem när det var dags....men nu har även han funnit sig till rätta. Läxorna och förberedelserna vid datorn inför utvecklingssamtalet på tisdag är färdiga. Därför kan han med gott samvete sitta vid datorn och spela ett tag igen.

Jag sitter och laddar inför veckan som kommer med arbete, möten och träning. På onsdag ska jag till sjukgymnasten igen. Jag har tränat men tycker inte att det gått framåt så mycket som jag skulle vilja, så det känns inte så kul att träffa honom. Jag är som ett litet barn som vill ha beröm för att ha gjort stora framsteg....nu kommer jag inte att få det.....