Igår när jag satt och tittade på när sonen och hans tävlingspartner tränade fick jag faktiskt rysningar. Jag fattar inte riktigt att det är min son som visar upp ett sånt oerhört go och sådan precision. Jag har alltid varit en stolt mamma men nog måste jag erkänna att hjärtat slår extra mycket för honom just nu. Inte för att han är så duktig men för att jag så gärna vill att han ska få lyckas. (okej...lite för att han är så duktig också...)

I takt med att de utvecklas ökar nämligen förväntningarna på dem. Dels från alla runt omkring men framför allt från dem själva, de har höga målsättningar....För mig som är lite försiktig när det gäller att ha höga förväntningar blir det lite jobbigt...eller mycket jobbigt. Jag har inte nerver för detta....det är bara att konstatera. De dallrar värre än jello..... Men som jag skrev igår, bara de har sina under kontroll så spelar det ju ingen roll hur det är med mina. Den text deras coach skrev igår lugnade inte mina nerver direkt men stoltheten väller fram som en vårflod....det är min son han skriver om....

Idag har de bestämt att vila från träning men i helgen ska det tränas både lördag och söndag. Nu handlar det om finslipning av teknikerna, att inte tveka och att vända rätt sida mot domarna så att de ser så mycket som möjligt av finliret så att poängen blir så hög som möjligt.

Trots det måste jag ner till stan....bilen är på service och ska hämtas hem i eftermiddag...men varför ändra vanan att åka de fyra milen enkel resa varje dag....

Förhoppningsvis räcker tiden till för att sitta ute i solen och njuta en stund också. Hjälpa mamma att hänga gardiner ska jag också göra. Men förutom det...så lite som möjligt.

Idag är det verkligen aprilväder. Än skiner solen, nästa sekund snöar eller haglar det. Alldeles nyss medan solen sken en stund passade jag på att tömma mattorna i bilen på grus och att dammsuga bort det värsta på golv och säten. Lite god doft fick jag till också genom att torka av inuti bilen. Nu är det vår inuti bilen så nu kan våren komma på riktigt även utomhus tycker jag.

På förmiddagen hade jag besök av snickaren som ska byta ytterdörr och sedan fixa till altanen. Den är i stort behov av upprustning så det finns en del att göra. Som grädde på moset kommer det att byggas ett kombinerat växthus/ lusthus på den nedre sidan av altanen. Alltså mot macken. Det kommer att bli spännande. Jag saknar verkligen mitt växthus. Både för odling men även för de halvkyliga vårvinterdagarna när man inte riktigt vill sitta ute...då blir det underbart inne i ett växthus. Eftersom planerna är att komma igång under våren kan vi förhoppningsvis njuta av det mot mitten eller slutet av sommaren om allt går som det ska. Fortsättning följer.....

Mitt knä mår riktigt hyfsat. Jag har fått ett träningsprogram av min nya sjukgymnast här i Bredbyn och efter att ha testat det i skarpt läge några gånger tror jag att det kommer att vara bra för mig. Visst skär det till ibland när jag går för snabbt eller böjer på knäet i fel läge men det känns uthärdligt.

Om en stund ska jag åka ner till stan igen...som alla andra dagar den här veckan. Jag tycker nyss att jag tankade bilen full men nu börjar det krypa ner mot reserven igen....hur skulle min bensinräkning se ut om jag hade en bil som drog mer än de 0,4 min bil drar?

Idag ska jag först uträtta några ärenden sen ska sonen hämtas hos en kompis för att skjutsas till träningen igen. Helgen i Sollentuna närmar sig med stormsteg. Det är bara lite drygt en vecka kvar nu. Då blir det SM och ligatävlingar.....spännande. Faktiskt är det rent olidligt spännande.....jag har inga nerver för att vara en tävlingsmorsa......men så länge sonen och hans tävlingspartner håller sina nerver under kontroll är ju allt i sin ordning. Måste säga att det såg riktigt bra ut igår även om de har en hel del att finslipa fortfarande. Men som sagt de har ett antal träningar kvar....det blir spännande att se hur många dagar de tänker träna i helgen om vi får någon hemmakväll?

Nu har det i alla fall blivit dags att åka den här gången.

Jag fortsätter att vakna tidigt även den här veckan, inte lika tidigt dock. Idag var klockan sex när jag slog upp ögonen. Då är det skönt att inte ha några tider att passa utan med gott samvete kunna ligga kvar i sängen och läsa tidning, dricka kaffe och se på nyheterna.

Senaste nyheterna från Koreahalvön är att Nordkorea stoppar arbetarna från syd att ta sig in i landet till Kaesongfabriken. Det sista samarbetet upphör därmed....men de stänger inte gränserna helt, de släpper fortfarande ut sydkoreanerna som jobbat klart sitt skift på fabriken. Jag hoppas verkligen att Kim Jong-Un slutar att brösta sig snart och inser att han har viktigare saker att ta tag i sitt land. Öppna upp fånglägren och släppa ut dem som bor där, se till att pengarna läggs på mat till de som lever i landet till exempel. Bara små enkla förslag från mig.

Fantasterna är ett nytt program där vanliga människor som är "experter" inom olika ämnesområden tävlar mot varandra. Såg precis reklam för det på teven nu och inser att jag måste titta när nästa program sänds på måndag. Då tävlar Star Wars-fantaster mot varandra. Jag måste ju se hur väl jag står mig mot övriga tävlande....kanske skulle jag ha varit med.....

Vägglössen ökar dramatiskt i vårt land och i hela världen. Anledningarna är flera. Dels att vi är mer mobila idag, vi reser mycket. Dels har de utvecklat en resistens och dör inte av de bekämpningsmedel som används. En annan anledning är vår okunskap, väldigt få känner igen en vägglus så vi ser inte tecknen.

En vägglus ser ut ungefär som en äppelkärna i storlek och form. Små svarta prickar i sängen eller nära sängen vittnar om att vägglös kan vara på besök, det är deras avföring som syns (då är svarta lakan ingen hit...). Naturligtvis är kliande bett på kroppen efter en natts sömn också ett tecken på att vägglöss kan vara i farten.

Experten som uttalade sig på teven sa att det går att bli av med vägglöss. Det tar tid och är inte enkelt, men det går! Det känns förtröstansfullt...för nu kliar det på min kropp....fast jag har inga bett....förutom de gamla sönderkliade myggbetten på armarna då....

Igår gjorde sonen klar sitt bildspel om Vietnam. De sista meningarna på engelska lästes in. Jag har stöttat och kommit med uppmuntrande tillrop men det hela tog mycket längre tid än både han och jag räknat med. Det var många delar som skulle med. Jag hade lite svårt att inte lägga mig i faktiskt....framför allt när texten skulle läsas in....ska det ge nåt som skolprojekt är det ju viktigt att han har gjort det helt själv...Men eftersom han är en kompetent person fixade han det utmärkt.

Tyvärr krånglade ljudfilen som han skulle använda i slutet av bildspelet och gick inte att använda först....där hjälpte jag faktiskt till. Efter en hel del klurande lyckades jag lösa problemet så att han kunde använda musiken.

Förutom bildspelet har han dessutom skrivit en text om Vietnam på flera A4 sidor, de faktabitar han inte kom ihåg har han kollat upp i böcker och på nätet....Jag tycker att han har gjort ett toppenjobb. Förutom att visa upp det i skolan har vi här hemma en fin dokumentation kvar av vår resa att titta på och läsa när ressuget sätter in.

När jag ser nyheterna idag på morgonen blir jag alldeles matt och suckar inombords. DN har en artikel med rubriken "Modern undervisning får underkänt" och på nyheterna berättar man kort om innehållet i den. Det är John Hattie, en ansedd internationell forskare som har sammanställt resultat från 52 000 studier där mer än 80 miljoner elever världen över deltagit. Han har tagit reda på vad som påverkar elevers studieresultat och kommit fram till att problembaserat lärande, PBL, som varit populärt bland annat i Sverige har ett lågt resultat och till och med kan ha en skadlig effekt, framför allt för elever med låg motivation och dåliga förkunskaper.

Läxor som inte ges på rätt sätt är inte heller bra, en läxa ska inte vara att göra klart det man inte hunnit i skolan eller att öva på något man inte kan. Läxor har bäst effekt på äldre elever och där läxorna är lärarledda. Däremot kan en läxa vara en repetition av något man gått igenom, som ren övning alltså, allt enligt forskningen.

Det som har god effekt på inlärning är enligt samma undersökning lugn och ro i klassrummen (och tänker jag mig lugn och ro för oss som ska undervisa).

Det som gör mig så matt är att ingenting av detta gör mig förvånad.....just lugn och ro är någonting vi som arbetar i skolan har efterlyst länge. Hela tiden matas vi med nya pedagogiska metoder, nya sätt att lära ut, nya projekt som ska genomföras, nya arbetsuppgifter, men ingenting tas bort....allt som verkligen motverkar lugn och ro.

Nu säger inte jag att allt som har passerat under broarna, de snart 27 år jag har varit lärare, varit dåligt. Många tankar och pedagogiska idéer har varit och är bra. Problemet ligger snarare i att vi aldrig hinner göra det till vårt eget innan det är något nytt som ska testas.

Många kommuner är verkligen exempel på detta, förkortningarna avlöser varandra och ingenting hinner implementeras fullt ut i verksamheten innan det är dags för något nytt. Här har vi nyss påbörjat ett väldigt intressant arbete om bedömning på ett sätt som ska gagna eleverna, då kommer nästa...nu ska det satsas på matten, samtidigt. Vilket i och för sig är bra men någonstans ska tiden till allt tas och den ska ändå räcka till det viktigaste vi har, eleverna. För även om många saker egentligen inte är nya utan saker vi redan gör så måste ändå tiden till reflektion och eftertanke finnas för att det ska bli bra och för att vi ska kunna ta med våra kunskaper till eleverna på ett bra sätt.

För att kunna skapa lugn och ro i klassrummet måste vi som arbetar också känna lugn och ro...annars tror i alla fall jag att vår stress och oro smittar och präglar klimatet i klassrummet....även om vi tror att vi lyckas dölja det från eleverna.

Nej nu är det dags att alla som bestämmer över skolan börjar lyssna på forskarna, tar till sig deras kunskaper och ser till att alla som arbetar i skolan får förutsättningar att bedriva undervisning som gagnar eleverna....och har ett visst mått av is i magen.....resultat förbättras inte samtidigt som förändringar införs...det tar tid.

Tänk att det redan är annandag påsk. Vädret är inte riktigt lika fint idag men nog håller sig molnen undan och låter solen skina riktigt långa stunder. En stor del av dagen har sonen ägnat åt det bildspel han ska sätta ihop till skolan. Det visar sig att det tar ganska lång tid....det finns ju en hel del att berätta om. Nu har han i alla fall kommit en bit på väg. 

Jag har försökt att bistå med uppmuntrande tillrop så gott jag har kunnat....

Fast jag har faktiskt gjort ett rejält dagsverke själv idag....all tvätt är struken och undanplockad! Nu är det bara att börja fylla tvättunnan igen....Därför kan jag med gott samvete unna mig att slappa ett tag. 

Snabb wok av kylskåpsrester blev dagens middag. 

Sitter i solen på framsidan och njuter. Vi har nyss grillat hamburgare till lunch och jag har fått kaffe på maten. Om en timme är det dags att köra sonen till stan för hans träning så jag tänker sitta här så länge som möjligt.

I morse vaknade jag tidigt igen men kunde somna om efter bara nån timme. Sen sov jag länge. Härligt! Hoppas det betyder att det är på väg att vända, att kroppen börjar vänja sig vid svensk tid igen.

Än är det mycket snö kvar på framsidan. Längtar till dess att den är borta och vårblommorna tittar upp.

Sitter på framsidan i solen. Lyssnar på takdropp, skotrar som råmar när de åker förbi, fåglar som kvittrar och knastret från grillen. Vi har precis avnjutit vår lunch. Foliepaket med rester från gårdagen. Underbart gott. Nu har sonen gått in och fixat till en mugg kaffe åt mig så att jag kan sitta här och njuta vidare.

Hurra det blev sovmorgon idag.....jag vaknade inte förrän 6.20....det är att sova länge om man jämför med halv fyra...

Men det är ju en tidig start trots allt, jag tänker inte kliva ur sängen på länge än. Har kollat in CNN och Sky news för att se det senaste om Nordkorea. Nu råder krigstillstånd mellan Nord- och Sydkorea. Läskigt! Jag tycker nog att Kim Jong-Un prioriterar fel, han borde se till att hans landsmän får äta sig mätta och får ett bra liv istället för att lägga pengarna på vapen och krig.

Sedan hamnade jag i ett program som handlade om döden och livet efter döden. En familj begravde familjefaderns mobiltelefon med honom när han dog. Inte så konstigt kanske men det som är lite annorlunda är att de fortfarande efter snart tio år upprätthåller hans abonnemang. Änkan och sonen ringer till honom på bemärkelsedagar, fars dag och lite då och då för att få tröst. Då når de hans röstbrevlåda och får lämna ett meddelande om de vill....Under begravningen när kistan sänktes ner i jorden valde sonen att ringa på pappans telefon.....

I en av USA:s delstater finns en ung man som har en affärsverksamhet som handlar om att tillverka kistor som har andra användningsområden först. Du kan få ett vitrinskåpskista, soffa, bord eller andra möbler att använda under livstiden...sedan när du dör är tanken att det ska vara kistan för din sista vila. Tydligen är det väldigt populärt.....men inte tror jag att jag vill ha ett vitrinskåp som ser ut som en kista eller ett soffbord för den delen....Fast med tanke på den kostnad en kista innebär är tanken inte så dum i sig men mig bär det emot men så är jag inte särskilt goth.... 

Sen tappade jag koncentrationen en stund men då handlade det om att på nåt sätt fotografera själen för att hitta den efter döden...eller nåt sånt.....

På nyheterna berättas också att Nelson Mandela ligger på sjukhus igen. Man säger att han behandlas för en lunginfektion. Enligt reportern ber hela Sydafrika för honom. Det pratas också om den cynism som visar sig just nu, människor som passar på att synas extra i den situation som råder. Men framför allt pratar man om vilken karisma han har, det hopp och den framtidstro som råder i det rum där Mandela befinner sig. Hans förmåga att få människor att känna sig väl till mods.

Ute skiner solen och ska man tro väderprognosen kommer vi att få en fin påskhelg här hos oss. Härligt för alla som vill vara ute och sporta under påsk. Själv lyfte jag fram grillen igår. Tänker mig att det ska grillas foliepaket eller annat till lunch idag. 

I källaren väller tvätten överallt. Nu är allt rent men det värsta återstår....att ta reda på allt och plocka in det i garderoberna....helst innan tvätttunnan är full igen och det är dags att börja om. Men tänker solen skina hela dan kan jag lova att det inte blir idag.....

Långfredag och som vanligt vaknade jag tidigt, försökte somna om men det gick inte så bra. Till slut tröttnade jag på att inte somna om så jag klev upp och gjorde marängskålar, som jag helgen till ära färgade gula. Hemgjord chokladpudding fixade jag också till. Marängerna svalnar just nu i ugnen och chokladpuddingen står i matkällaren. Hoppas den stelnar.....annars blir det en väldigt god chokladsås......

Efter den stunden med jobb bryggde jag en mugg kaffe och hoppade ner i sängen igen. Nu njuter jag av den samtidigt som jag kollar in Nyhetsmorgon. Jens Assur blir just nu intervjuad om den utställning han ska turnera runt om i vårt land med. Han utmanar vår sterotypa bild av Afrika. Han menar att många av oss har en trettio år gammal bild av Afrika. När jag hör honom berätta och visa bilder är jag böjd att hålla med. Kommer utställningen åt vårt håll tänker jag försöka se den, verkar riktigt intressant.

Nordkorea vässar klorna och visar bilder där de lägger upp hur väst ska attackeras om man upplever sig tillräckligt provocerade. USA i sin tur skickar Stealthplan för att skrämma tillbaka. Det känns som att det bara behövs en liten gnista för att det ska flamma upp och bli en riktig katastrof, otäckt!

På teven försöker de just nu blåsa ur ägg, det går sådär kan jag säga. Det är ingenting jag har provat men det känns som om det skulle bli misslyckat om jag försökte. Jag som inte ens kan knäcka ägg så att det bli två snygga halvor av äggskalen.

I hockeykvalet till elitserien har Örebro säkrat en plats. Där spelar före detta öviksbon med samma efternamn som oss. Timrå förlorade mot Leksand vilket innebär att de i praktiken redan förlorat sin plats i högsta serien. Trist, även om jag inte är nåt större hockeyfan gillar jag inte när lag från Norrland åker ur. Hoppas det bara blir en säsong.

Idag kommer släkten från Härnösand på besök. Mor kommer att bjuda på lunch och jag ska stå för middagen. Det lutar åt helstekt laxsida i ugnen. Efterrätten är ju som sagt klar till stor del, bara nu chokladpuddingen stelnar....

Och plötsligt var det skärtorsdag. Gårdagen bara försvann. Det var arbete och sen en tur till stan där sonen tränade. Men nu är det skärtorsdag som sagt och påskkärringarna är på väg till Blåkulla. Jag stannar hemma i år med tanke på att jag varit bortrest under tre veckor redan.

Jag fortsätter att vakna halv fyra på morgonen men idag kunde jag faktiskt somna om en stund efter nån vaken timme. Underbart! Nu har jag lovet på mig att låta kroppen återgå till svensk tid igen. Det här med tidiga mornar är inte riktigt min grej....Fast fördelen var att jag hann ta fram lite påskpynt igår morse innan jag åkte till jobbet. Någon liten höna och kyckling fick komma fram och påskäggen förstås....

Igår var jag till sjukgymnasten igen och fick ett nytt träningsprogram. Det kommer nog att göra nytta för jag kände hur lårmuskeln riktigt darrade av ansträngning.

I tvättstugan ligger fortfarande en stor hög med otvättade kläder. Den måste jag ta itu med även om det är påskhelg. Men å andra sidan finns ju hela lovet kvar att tvätta. Förhoppningen är att solen kommer att skina under helgen så att det går att sitta ute och njuta i stället. Bra mycket roligare än tvätt. Jag ska nog sortera lite foton från resan i mappar på datorn också tror jag. Det finns ett gäng nämligen.....fast det gör jag bara om vädret är trist.

Nästa punkt på programmet den här dagen är middag. Sonen önskade halloumi, proscuitto och vitlöksbröd.....låter gott tycker även jag! Så det får nog bli en plockmiddag, känns lagom en skärtorsdagskväll. Sen ska jag spana på himlen efter alla resenärer!

Jag måste erkänna att jag är väldigt trött och väldigt avundsjuk på alla de människor som inte känner av tidsomställningar när de reser. Min kropp har velat ligga i sängen och sova ett tag nu.....just nu känner den att klockan är tre på natten. Helst skulle jag ha velat lägga mig för att sova för flera timmar sedan men då blir det nog som natten till idag.....då jag vaknade strax efter fyra, kroppen tyckte att det var morgon och dags att stiga upp. Jag höll inte med men inte kunde jag somna om för det. Därför tänkte jag att om jag håller mig vaken i alla fall till halv tio så kanske jag sover längre i morgon bitti.

Resan från Arlanda gick väldigt bra igår i alla fall. Bilen hostade till lite sen startade den. Men hu så kallt det var att skrapa rutorna fria från is utan handskar....hur kunde jag glömma dem här hemma när vi reste?

Nej nu orkar jag inte hålla ögonen öppna längre.....bära eller brista nu tänker jag sova. God natt!

Morgonen mötte oss uppe i luften. Om en stund kommer vår skjuts som ska ta oss till bilen. Hoppas den startar!

Snart åker vi, här sitter vi i receptionen och inväntar skjutsen!

Det är märkligt att tänka att imorgon vid den här tiden är vi tillbaka i Sverige igen. Har allt gått vägen bör vi dessutom sitta i bilen på väg norrut....om den nu startar förstås. Med tanke på det väder som varit vet man aldrig. 3 veckor är rätt lång tid för en liten bil att stå ensam ute i kylan och snön.

Om en halvtimme ska vi bege oss mot restaurangen för att äta någonting. Vi har inte stoppat i oss nåt mer än vatten sen frukost så det börjar bli dags. Sen är det väl bara att börja packa ihop antar jag. Om nån bara kunde svänga sitt trollspö så det vore klart, det skulle uppskattas..

Sista dagen i paradiset för den här gången. Vi började med att äta frukost och gissa om den smakade gott? Jag var nämligen jättehungrig. Efter att ha varit vaken flera timmar inatt och längtat efter ett kylskåp med mat i satte jag mig ner och åt med extra god aptit. Det var ovanligt mycket folk idag så det var svårt att hitta ett bord att sitta vid. Undrar om det var för att vi lättare ska komma in i vardagen igen. Bort med den sävliga lunk vi befunnit oss i under den senaste veckan och åter till vardag och jobb.

Nu fortsätter jag dock den sävliga lunken ett tag till, under ett parasoll förstås för att inte bränna mig. 

Nu är vi tillbaka i vår bungalow efter att ha ätit middag inne i Hua hin. När maten slunkit ner gjorde vi vårt bästa för att göra av med de sedlar vi hade kvar. Det var inte svårt.....vi handlade massor. Shorts, skjortor, t-shirt, klänningar, kjol, blusar, väska.....slantarna räckte till väldigt, väldigt mycket! Nu gäller det att få ner allt i väskorna bara. Tur att vi köpte en extra i Vietnam. Den lär nog behövas. Tur att vi hade 8 kilo kvar till maxvikt också.....

Njuter under palmerna vid den egna poolen. Lyssnar på fontänen, fåglarna och vindens sus. Ett och annat barnskratt hörs också. Ett dopp emellanåt gör gott.

Nyss har jag fixat så att vi får ha kvar rummet hela dan imorgon. Det känns skönt att slippa checka ut redan 12 och sedan ha nästan 7 timmar kvar innan det är dags att åka.

Istället får vi sola och bada hela dan, som vanligt och sedan duscha en stund innan det är dags att åka.

Här ligger jag och mina fötter!

En aning sorgligt är det allt. Näst sista dagen på vår semester. Imorgon kväll bär det av härifrån. Men idag fortsätter vi på den inslagna vägen. Vi slappar och badar. Ikväll ska vi nog åka in till stan igen, förhoppningsvis utan magsjuka den här gången.

Jag har sett en kjol jag vill ha och sonen långshorts. Hoppas de finns kvar.

Nu har vi precis ätit middag. Äntligen hade vi båda matlust. Vi kan nog förklara oss friska nu, peppar peppar. Det blev pasta för sonen och stekt ris med räkor för mig. Äntligen smakade maten gott igen och var inte bara ett nödvändigt ont.

Imorgon är det redan lördag, fattar inte var tiden tagit vägen. Även om några dygn försvann i ett sjukdomstöcken så har tiden gått alldeles för snabbt.

Det var lite spännande att gå ut ikväll. Skulle det vimla av getingar eller inte? Tack och lov var det tomt annars hade det nog inte blivit nån middag ute...vi åt på restaurangen som ligger precis vid poolen och havet. Där är det ljuvligt!

På vägen till restaurangen bjöd cikadorna på en öronbedövande konsert. Det gjorde nästan ont i öronen så högt var ljudet. Fast det lät bättre än sången från de musikanter som sjöng under middagen....

Nu tänker jag lägga mig i sängen och slöa, kroppen har inte återhämtat sig helt efter sjukdomen.
Sonen däremot är pigg, men då sov han i princip hela tiden under två dygn..

Nu har vi försökt oss på det här med mat. Det gick sådär.....jag åt i alla fall halva min portion men Sudden orkade inte särskilt många tuggor. Fast jag tror han led av att inte kunna äta för han sa att det var jättegott egentligen. Just nu pratar han mest om mammas kött, potatisgratäng och kyckling med honung, lime och chili......dit är det ett tag kvar men dagarna går väldigt snabbt så förr än vi anar är vi hemma.

Nu ligger vi i alla fall och vilar ner den mat vi fick i oss.