Idag har jag ett skitknä igen....vi är inte alls överens om hur saker och ting ska fungera. Det började krångla lite för några dagar sedan men nu har det blivit sådär att en imaginär kniv sticks in precis under knäskålen när jag går igen. Det är inte skönt kan jag säga....det begränsar mig rejält dessutom. Något jag inte tycker om. Extra surt är det faktum att den här typen av smärta alltid kommer när jag tycker att det börjar vända och jag orkar och kan göra mer.

Eftersom jag inte vet vad det är som triggar igång det hela kan jag inte undvika något speciellt heller. Att sluta träna eller promenera finns inte som alternativ. Dessutom smärtar aldrig träningen på det här sättet, den gör bara ont på ett mer uthärdligt sätt. Jag misstänker att det är skrotet i knäet som irriterar men det kan lika gärna vara något annat.....suck. Nåja, om ett tag har det förmodligen gått tillbaka och då är det hela glömt, för ett tag i alla fall.

Efter en långsam promenad i de skor som för dagen gjorde att det smärtade minst i knäet har jag nu slagit mig ner i soffan för att slappa ett tag innan jag ska gå på födelsedagsuppvaktning. Kollar in ett program där familjer i England får hjälp att hitta nytt boende. En av kvinnorna hittar fel på precis alla hus....fel ställe, ingen karaktär, fel på alla utrymmen, får små, får få, för stora rum.....och så fortsätter det. Trots att hennes man uppskattar de flesta av husen och de innehåller precis det de bett om....det är ett under att de fortfarande är gifta om någon frågar mig.

Vaknar av att regnet öser ner utomhus. Skyndar mig ut för att hämta morgontidningen utan att bli alltför våt innan jag kryper ner med en mugg kaffe, morgontidning samtidigt som nyhetsmorgon visas på teven.

Förfäras när jag ser nyheterna och det som pågår i Egypten. Tänker på mina vänner som lever mitt i det kaos som råder. Jag vet att de är mitt i hetluften dessutom.
Den konflikt som pågår mellan den styrande militären och det muslimska brödraskapet riskerar att övergå i ett regelrätt inbördeskrig. Våldet eskalerar....hur ska det någonsin gå att få stopp på detta? Det man kan hoppas är att alla inblandade tar sitt förnuft till fånga och inser att våld och vapen aldrig kan vara en lösning på någonting.

Ryan Air har hamnat i hetluften igen. Den här gången har det kommit fram att man har raderat information från svarta lådor. Detta från plan som tvingats nödlanda på Skavsta. Jag undrar så vad de är rädda för att visa?

I vår egen lokaltidning frestar ett helt mittuppslag med nyplockade trädgårdsbär. Det är faktiskt det jag saknar mest av allt från min förra trädgård. Alla vinbärsbuskar, hallonriset med goda trädgårdshallon, smultron i överflöd, åkerbär och jordgubbarna. Jag har börjat att plantera och anlägga lite smått här också men det tar ju sån tid. Smultronen börjar sprida sig, krusbär har vi, men vinbärsbuskarna är det ingen större fart på ännu. Men jag får ge dem några år så kommer de nog de också. Som tur är finns ju fina frysta bär att köpa numera.

På teven talar de om mobbning, högaktuellt med tanke på att skolstarten närmar sig. Torbjörn Hägglund skrev en fantastisk krönika i Tidningen 7. Läs den här!
Sedan ska vi komma ihåg att alla har ett ansvar, att våga säga ifrån! Ser våra barn oss vuxna säga ifrån när någon behandlas fel ökar sannolikheten att de också vågar säga ifrån i sin vardag. Barn tenderar ju att göra som vuxna gör...ser de oss däremot behandla andra fel härmar de gärna det också.
Därför är det viktigt att tänka på hur vi som vuxna talar om andra hemma, framför teven vid middagen eller andra tillfällen. Pratar vi ofta nedvärderande om andra så är det den bilden våra barn får med sig ut i världen.
Vi måste försöka välja att göra och säga rätt, både hemma och i skolan. Vi måste hjälpas åt, hela tiden. Ensam är inte stark. Tillsammans är vi starka, om vi väljer att göra gott istället för ont.

Solen sken hela dagen, lusten att arbeta inomhus var inte så stor. Men det gick, plötsligt var det kväll och dags att åka hem. Även om jag ännu inte har kommit in i jobbet på riktigt ännu, så har jag hunnit göra lite nytta idag. Jag har plockat in klart i grupprummet...i alla fall för tillfället....det finns några tomma skåp men det lär inte ta länge innan de är fyllda skulle jag tro. Lite annat småplock har jag också hunnit med, som att lägga schema till exempel (som i och för sig inte är något småplock...).

Däremot är det något konstigt med en skola utan elever....de fattas i byggnaden. Tur att fritids är på plats så att det hörs lite barnröster och skratt i alla fall! 

Som tur var fortsatte solen att lysa under kvällen. Grillad mat i växthuset till middag, paj förberedd till imorgon, en pratstund med grannen och sedan en promenad innan jag har slagit mig ner vid teven. Nu gör jag inte mer idag!

Smatter

Ligger i hängmattan och lyssnar till regnet som smattrar mot taket. Andra arbetsdagen är till ända och jag har precis kommit in efter en kvällspromenad.

Dagen har varit fylld av möten med någon kort paus nu och då. Lagom långa stunder för att gå på toa och dricka kaffe. Eller för att vara mer exakt, hinna hämta kaffe för att ta med på mötet.

Här hemma hade sonen skött markservicen inomhus medan min snälle granne gjort detsamma ute. Gräsmattan var klippt när jag kom hem!

Efter en stunds schemajobb därefter uppsättning av rovfåglar på växthusglaset och en promenad ligger jag, som sagt,  här och bara njuter.

Det gick

På nåt sätt gick det att kliva upp i morse...men inte var det lätt. Någonstans efter lunch började hjärnan fungera något sånär. Vilken tur att vårt arbetslag gjorde ett sånt gediget arbete i våras och förberedde mycket inför hösten. Dessutom skrev vi ner en lista med allt som var kvar att göra och som vi måste ta tag i nu. Det gjorde att hjärnan inte behövde fungera fullt ut idag.
Under eftermiddagen ägnade jag mig dessutom åt mer praktiska göromål. Då fick den också vila, hjärnan alltså.

Fast dagen höll på att gå på tok direkt i morse. När jag kom till jobbet och skulle hälla kaffe ur vår perkulator upptäckte jag att den hade gått sönder....det rann kaffe ur den på ställen där det inte ska rinna kaffe. Som tur var fick vi låna förskolans till förmiddagskaffet.....sen åkte en skolkurir och köpte en ny åt oss. Utan kaffe....det går ju bara inte!

Sonen tränar ju-jutsu ikväll, mormor fick skjutsa. För ovanlighetens skull blev det inte jag som körde. Fast det fanns en anledning, jag hade nämligen annat för mig. En skjutbana en bit härifrån fick sig ett besök. Det är ju snart älgjakt så det vill till att kolla bössa...och skytt!
Tillsammans med en god vän åkte jag och pangade lite. Bössan gick klockrent, både med övningsammunition och den riktiga jaktammunitionen.
Det känns tryggt att veta inför den stundande jakten. Sen återstår väl att se hur mycket jag kommer ut i skogen. Men bössan går i alla fall som den ska, det är bara skytten som inte går riktigt....Fast sköt riktigt gjorde jag, tur att den förmågan inte påverkats.

Nu är axeln lite mör....den är inte van vid stötarna. Ändå stöter geväret inte som allra värst eftersom jag har ljuddämpare.
Skotten med den riktiga ammunitionen kändes dock rejält. Framförallt det allra sista skottet....när axeln redan började vara lite öm. Men vad gör väl det, att skjuta är väldigt roligt!

Väskan är nästan packad

Här står den.....nästan färdigpackad.

Jag försöker plocka fram känslan jag hade när arbetsryggsäcken kom fram efter den senaste sjukskrivningen. Då minns jag en glad, bubblande känsla i magen över att få åka till jobbet igen efter en ofrivillig frånvaro.

Nu har ju frånvaron varit planerad (semester) och inte ofrivillig men den där riktigt sprudlande känslan över att få börja jobba vill inte infinna sig. Att vara ledig tilltalar mig alldeles för mycket. 

Men jag vill verkligen inte låta som en gnällspik för jag är otrolig tacksam att jag faktiskt har ett jobb att åka till. En arbetsplats där jag trivs, med arbetskamrater som är toppen. För att inte tala om alla fina elever. 

Så tänker jag efter noga känner jag att det kommer att bli roligt att börja jobba igen....och om några dagar är jag inne i jobbarlivet igen då kommer det att kännas lättare.  

Det värsta kommer att bli att gå och lägga sig i tid, så att jag kommer upp på morgonen. Hoppas att lastbilarna och bussarna lever om tidigt i morgon också.....då vaknar jag lätt!

Sista dagen

Idag är det min sista semesterdag den här sommaren. Innan jag lade mig igår funderade jag på att ställa klockradion för att öva mig i att vakna av den och kliva upp tidigt.
Insåg raskt att det inte skulle göra någon skillnad, en dag mer eller mindre.

Sett i backspegeln inser jag att jag inte behövde någon väckning idag. Det skötte alla lastbilar och bussar nere vid macken om....jag har väl inte varit med om maken till olåt på hela sommaren.....Misstänker att ljudet har varit ungefär liknande förut under sommaren men av någon anledning har jag inte bekymrat mig om det förut...men just idag när jag hade bestämt mig för en sista sovmorgon då skramlade, tutade och levde det om något förskräckligt.

På morgonteven sitter det hjärnforskare och barnpsykologer och ger råd hur man ska få till vardagen igen efter semestern. Barnpsykologen pratar om att få till läggtider igen...själv tycker jag inte att det behövs någon större ansträngning. Efter att ha klivit upp tidigt några dagar är man så trött på kvällen så man somnar ovaggad...gäller både barn och vuxna....

Hjärnforskaren berättar att vi ska släppa oron för att börja jobba igen...att vi stressar upp oss alldeles för lätt över saker som kan ha hänt på jobbet medan vi varit lediga. Han menar att de stora sakerna får vi reda på, de mindre spelar ingen roll i långa loppet.
Själv oroar jag mig inte så mycket för jobbet...mer över att inte hinna vara ledig så mycket. Jag inser att jag tycker alldeles för mycket om att vara ledig och ta dagen som den kommer.
I motsats till många andra tycker jag inte att det är skönt att komma in i vardagsrutiner igen....och kommer aldrig någonsin att tycka. "Ledigrutiner", det är min typ av rutiner det!

Idag ska jag i alla fall träna, handla (kan ju vara bra att ha ett välfyllt kylskåp när det är jobb igen), hämta sonen i stan, följa honom till hyposensbehandlingen och sedan sist av allt....plocka fram arbetsryggsäcken ur gömmorna igen. Men det blir sent ikväll.....

Kvällsinvigning

Igår hade vi kvällsinvigning av vårt växthus tillsammans med goda vänner. Där inne var det varmt och härligt, regnet smattrade mot taket och kräftorna smakade gott! Det blev en trevlig kväll, fast det är ju inte så svårt när sällskapet är det rätta!

Vi fick en fin inflyttningspresent till vårt växthus. En lykta som nu pryder sin plats på bordet i "softarhörnan"...(eller salongen som jag har börjat att kalla den delen).

Idag däremot gör jag inte så mycket, det är skönt. En promenad i förmiddags, sedan frukost ute i växthuset, lite tvätt som snurrar i maskinen och nu friidrotts-VM på teven. Här hänger jag nog ett tag till!

Lyktan har fått plats på glasbordet!

Den här kräftan blev inte uppäten.

Blommorna flyttar in.

Blommor är ett måste i ett växthus.

För att ett hus ska få kallas växthus bör det finnas blommor inuti. Mitt sprillans nya var sorgligt tom på dessa. Därför gjordes några inköp igår. Röda fina pelargoner och två orkidéer inhandlades och fick flytta in sent igår kväll.

Det blev jättefint, även om det behövs fler blommor innan jag är nöjd. Men det får vänta till våren, då ska det sås frön igen!!

Den här dagen ska ägnas åt att träna och därefter göra någon slags dessert inför växthusinvigningen ikväll. Fast igår blev det lite smyginvigning....jag bjöd på lunch därute för första gången. Vilken skön känsla det var!

Att göra dessert ser jag fram emot, att träna ser jag inte fram emot. Nog märks det att träningsdosen ökat, mitt högra ben protesterar något alldeles förfärligt. Inte det skadade alltså....vilket i och för sig är tur. 

Efter hela yttersidan av låret och ovanpå fotleden är värken just nu väldigt stor. Vila känns som ett alternativ för höger ben, för vänster är det inget alternativ. Alltså gäller det att träna med förstånd idag....Jag ska se om jag kan plocka fram det, förståndet alltså. Meddelar sen om jag fixade det....

Yihaa!!

Alldeles underbart fantastiskt, på annat sätt kan jag inte beskriva känslan av att ha ett växthus/uterum igen! Dessutom dubbelt så stort som det förra. I stället för att använda helgen till att pimpa det fick jag göra det redan idag. Under eftermiddagen och tidig kväll. Det blev verkligen toppenfint, tycker jag i alla fall.
Det som är kvar att göra är att putsa rutorna på insidan....men det blir en annan dag.

I förmiddags kom snickarna med en släpvagn med mycket stora glaspartier på. När jag såg glaset på släpvagnen började jag genast oroa mig för hur de skulle få upp det hela på altanen. Vissa av delarna var närmare 3x2 meter.....men naturligtvis gick det bra. 

Dagens lärdom att dra av detta: Man ska inte oroa sig för saker som mycket kompetenta människor ansvarar för! Glasen kom upp på altanen, skruvades på plats och sen fick jag börja inreda.....oj vad roligt det var! 

Nu ska jag bara få tag i en elektriker......

Glaset är på plats!

Här i hängmattan trivs jag.

Utsikt från hängmattan.

"Softarhörnan".

Odlingshörnan med hyllor och arbetsbord. Just nu utrustad med klappstolar.
Tanken är att man ska kunna sitta där och äta när det är småkyligt ute. Dubbla funktioner.....

På släpvagnen innan glaset lyftes upp på altanen. 

Målning men först kaffe.

Med en kaffemugg framför morgonteven samlar jag kraft för att gå ut i garaget och måla. Det är ju egentligen inte något att gruva sig för, en dryg timmes jobb bara.

Men jag hänger nog här ett tag till. På nyheterna berättas om den pytonorm som rymde och kramade ihjäl två pojkar som låg och sov en trappa upp. Förfärligt!

I Tyskland presenteras en rapport där det avslöjas att regeringen hjälpt till att sanktionera och dölja doping från -50 till 80-talet för att nå sportsliga framgångar. Jag funderar väldigt mycket på det där med doping, vad är en prestation värd egentligen om man vet att man nått den på grund av att man tagit till förbjudna metoder?
Vilket påminner mig om att sonen måste ha intyg från sin läkare när det gäller hans astmamediciner. I för höga mängder är de nämligen dopingklassade. Det kan ju bli aktuellt med alternativ innan och runt tävling också. Måste kollas upp.

I tidningen står det att det blir allt vanligare att beställa hem antibiotika och andra mediciner olagligt på nätet. Jag förstår ärligt talat inte hur man kan törs stoppa i sig den medicinen. Man har ju inte nån aning om vad som är i tabletterna. Det är ju inte säkert att det är det som står på förpackningen utan det kan ju vara sockerpiller. Eller ännu värre, något helt annat.

De berättar också om spartips efter semestern, hur man minskar de kilon man lagt på sig och som grädde på moset eller socker kanske jag ska säga....tillverkas det polkagrisar.....

Ramvirke att måla

Mycket att måla!

Idag har jag hunnit med mycket vill jag lova, ändå har dagen gått i lugnt tempo. Sy, måla, träna, shoppa och fixa grejor på jutsun medan sonen tränade. Dessutom har jag suttit i solen en stund och bara slappat.

Snickarna skulle komma och klyva ramvirke till de fasta glaspartierna så jag klev upp tidigt eftersom jag inte visste när de skulle dyka upp. Inte kom de klockan sju som de brukar så jag passade på att sy nya överdrag till dynorna jag hade i mitt gamla växthus medan jag väntade.....ingen precision och inte den färg jag ville ha men bra mycket bättre än dynornas originaltyg. De gamla överdragen som jag färgade förra veckan föll i bitar när jag plockade ut dem ur maskinen......solens slitage....vådan med tyg i växthus....

Efter det hann jag med ett besök hos sjukgymnasten också innan de körde in på gården. När de fixat sin del av jobbet var det min tur. Så nu ligger ramvirket i garaget med ett lager färg. I morgon ska det andra varvet målas för att hinna torka innan torsdag då glaset kanske kommer...fast troligen blir det på fredag.

På kvällen åkte jag till stan för att möta upp sonen som snorklat och vandrat i Balesuddens naturreservat under dagen. Men innan dess hann jag shoppa lite. En vaxduk som jag ska ha till mitt odlingsbord och billiga klappstolar. Jag var på jakt efter en ljuskrona också men det fanns ingen jag ville ha. Det är bara att leta vidare. 

Tänk att jag äntligen får börja pimpa växthuset på riktigt i helgen....längtar.....väldigt mycket!

Härliga söndag.

Det ser ut att bli härligt väder även idag, underbart. Något som också är härligt är att mina knän inte värker idag på morgonen. Då kommer jag att kunna träna fullt ut på sjukgymnastiken i morgon. Fast sen lär jag ju bli ledbruten igen.....men det hör till. Förhoppningsvis blir jag starkare och starkare, då borde det värka mindre och mindre.

Eftersom solen skiner och det är varmt så får den rena tvätten i källaren förbli utan uppmärksamhet. Den ligger bra där den ligger, altanen lockar mycket mer. Med en god bok i handen tänker jag tillbringa en del av söndagen där ute. På eftermiddagen ska sonen ha skjuts till en kompis. Imorgon ska de nämligen åka och snorkla, i Balestjärnen tror jag. Det passar bra eftersom det verkar bli bra väder då också.

Sedan vet jag att han längtar efter att bara vara hemma ett tag. Just nu tycker han att han nästan aldrig sover hemma och även om det är en liten överdrift så har han delvis rätt. Vi har båda varit borta en hel del, men det gäller framförallt honom. Fast tids nog kommer vardagen igen....då önskar han nog annorlunda.

På teven skär de melon till sallad. Det kan inte bli så mycket för när kokboksförfattaren skalat melonen blev det väldigt lite fruktkött kvar. Det mesta satt kvar på skalet.....Av någon anledning får det mig att tänka på att det kanske är dags för en promenad, dags att ta på skorna och gå ut!

En strålande dag!

Hembygdsgården i solsken!

Idag har sonen varit på hembygdsgården och serverat fika, i strålande solsken. Han var glad men trött när han kom därifrån, de hade haft en jämn ström med gäster hela dan. Att han var trött kan jag förstå eftersom han kom hem från en kompis bara en stund innan han skulle dit. Men jag måste säga att det var mycket trevligt att bli serverad av sonen när jag tog en tur dit för att fika. Jag skulle lätt kunna vänja mig vid att alltid passas upp så av honom.....

Förutom att fika har jag faktiskt gjort lite nytta också, lite städning på morgonen och sedan tvättande hela dagen. Nu är det bara det värsta jobbet kvar...att ta hand om alla rena kläder. De hamnar ju inte i garderoben av sig själv direkt.....

Mitt knä börjar må bättre efter onsdagens arbete.....jag häpnar fortfarande när jag kommer in i förrådet och ser vilket fantastiskt utrymme jag har där. Jag fortsatte i garaget i torsdags och i går var det gräsmattans tur så jag har inte direkt vilat de senaste dagarna heller. Men nu när jag börjar min sista semestervecka tänker jag inte göra så mycket. Lite sjukgymnastik, nån tur med sonen till stan är han ska träna skulle jag tro. Målning blir det också. Ramverket till glaspartierna ska målas, men det är inte så mycket. Snickarna kommer på måndag och sågar till det. Det innebär att glaset inte är långt borta....snart har vi ett växthus igen. Jag längtar!

Bland damm och smuts finns nostalgin.

Kalle Kanin eller Nicholas the Bunny som den heter på engelska.

Knässtrumpsnostalgi.

Idag har det varit en riktig städdag. Förrådet under altanen har fått en genomgång. Min morbror kom igår kväll för att hjälpa mig städa, tack och lov. Utan hjälp hade jag aldrig klarat av det.

Att det behövdes rådde ingen tvekan om...där fanns många kartonger som varken jag eller min mamma hade en aning om vad det var i. Vissa saker visste vi skulle ligga där på någon hylla...men var? Mängder av kartonger och kassar med gamla böcker, tidningar, kläder och annat som bara tog plats hittades och sorterades. 

Att det fanns ett golv där inne att gå på såg man knappt, så mycket saker stod det överallt....men inte nu längre!

Medan jag och min morbror rensade, plockade och bar åkte mamma i skytteltrafik till återvinningen. Fast allt åkte inte dit. I förrådet finns fem kartonger kvar som åker på loppis i morgon. Jag har dessutom tvättat gamla barnkläder som jag hade när jag var liten, de ska också på loppis. Fina retrokläder som är så moderna nu. 

Några plagg hittade jag som jag nostalgisparar. Bland annat ett par knästrumpor som jag delade med en kompis. Kompisen fick ett par blå och jag fick ett par röda. Sedan bytte vi så att vi hade en av varje färg och gick i dem så ofta som möjligt. Jag kan faktiskt inte komma ihåg att jag använde några andra strumpor under en period (fast det gjorde jag förstås....). Det måste ha varit bra kvalité i alla fall, för de var riktigt fina trots användandet. 

Dessutom hittade jag min favoritbok, Kalle Kanin. "Jag är en kanin. Jag heter Kalle. Jag bor i ett ihåligt träd". Det är raderna på bokens första sida. Jag kunde vartenda ord utantill i den boken! 

Lite kuriosa är att när jag arbetade som au-pair i Miami fick jag läsa den varje dag för lille Daniel, 13 månader. Fast på engelska förstås, då heter den "Nicholas the Bunny". 

Nu värker mitt knä värre än på länge.....jag började dagen med ett sjukgymnastbesök där jag fick nya övningar för att öka ansträngningen när jag tränar. Att sedan stå, gå, böja sig och bära hela dagen har satt sina spår. Men oj vad skönt det känns ändå. Jag har ett förråd där jag kan gå in och dessutom hitta mina saker och lyfta ut dem, utan att flytta halva förrådet först!

Gammalt och nytt

Den här dagen har så här långt bjudit både på gamla och nya bekantskaper. De gamla i form av en vän jag passade på att hälsa på en gråmulen dag som denna, de nya i form av mat jag aldrig provat tidigare. Karelska piroger med äggsmör var en ny, mycket god bekantskap. Vilken tur jag hade som fick ta del av det, dessutom tillsammans med prat om allt mellan himmel och jord i många timmar. Så här långt har jag haft en toppentisdag!

Nu är jag hemma sedan någon timme, i ugnen kokar en hoisin- och vinbärsstek som ska bli dagens middag. Jag är alldeles ensam här hemma, sonen har varit borta sedan i morse. Han går slåtterkurs. Att lära sig hantera en lie var en del av det som stod på programmet, att slipa och slå med den. Det ska bli spännande att höra hur det har gått när han kommer hem. Just nu väntar jag bara på att han ska ringa efter skjuts. Jag kan i alla fall tänka mig att han kommer att ha träningsvärk dagarna som kommer, det är ju rätt ovana rörelser. Tur att han inte har någon jutsuträning mer den här veckan.

Grå, gråare, gråast.

Ute är det gråare än grått, men just nu regnar det inte i alla fall. Vädret lockar inte till några större utsvävningar så jag har hållit mig hemma största delen av dagen. Vi borde kanske ha stannar i Jämtland...där skiner solen har jag sett.....
Tvätten hänger på tork i källaren, mitt knä och min lårmuskel är nytränade och snart ska jag sätta in maten i ugnen. Vi måste äta rätt tidigt ikväll för det står ett styrelsemöte på programmet och sedan ska sonen träna. Jag har lust att gå i affärer och kolla på rean men när mötet väl är slut så är det mesta utom mataffärerna stängt. Kanske är det tur....då behöver jag inte frestas att göra av med pengar. Med tanke på alla små minisemestrar under juli mår börsen bäst av att vara stängd ett tag.....

Efter att ha varit hemma i Jämtland och hälsat på är vi nu hemma i Ångermanland igen. Vi har haft härliga dagar i väst. Soligt och varmt, massor av trevligt sällskap, god mat och roliga upptåg. För första gången på många år var jag inte bara på Krogstråket utan gick på Yran igen. Ulf Lundell, presidenttal och Alice Cooper var lite av det vi hann med. Eftersom ungdomarna var med blev det tivoli också förstås. En härlig kväll med trött knä och onda leder som bonus, men vad gör väl det. Nu får jag vila några dagar, gräset växer långsamt så inte behöver det klippas ännu. Lite tvätt är allt jag måste hinna med, samt ett besök hos sjukgymnasten.

Men jag kom precis på att jag glömde köpa sockervadd när vi var på yran.....illa....Det får nog bli ett besök nästa år också.....eller så får jag ta fram sonens sockervaddmaskin....eller så gör jag båda sakerna.....

Jamtand, Jamtland jamt å ständut....

Strålande

Östersund bjuder på ett strålande väder. Sol, nästan vindstilla och inte ett moln på himlen. Sitter ute med en kaffemugg och tänker på på gårdagen. Framförallt på kvällen. Den tillbringade jag med mina Östersundsvänner nere vid Storsjön. Krogstråket var sig likt med krogar, hög musik och massor av människor, glada människor. Lägg till solen så förstår ni vilken underbar kväll det var!

Nu håller resten av huset på att vakna. Få se vad vi hittar på idag!

I morse vaknade jag tidigt av att solen lyste in i köket och speglades i luckorna. Utanför mitt myggfönster hörde jag en humla surra, fåglar kvittra och det andades varm sommarmorgon utanför. När jag efter ytterligare några timmar vaknade igen, hörde jag istället vindspelet och det lät inte lika varmt längre.....

Även om det inte blev den varma morgon jag först trodde, så är det trots allt aningen varmare än igår. Ska man tro väderprognosen kommer det att bli ännu varmare resten av veckan. Det ser i alla fall jag fram emot. Jag hoppas bara att det blir lika varmt västerut dit vi åker i morgon......när jag ser prognoserna verkar det inte så men jag hoppas verkligen att den har fel. Även om det ska bli varmt där också så är graderna lägre än vid kusten....men jag får packa ner de extra graderna helt enkelt.

I morgonsoffan idag har många myter om socker avlivats. Det smällde när sockerballongerna sprack.....ekot lär höras länge. En mer sansad bild om detta med socker och sockerberoende framträder. De sanningar och kloka råd som barnläkaren delar med sig av kommer från vetenskapliga studier....de första riktiga som gjorts på detta. Trots den vetenskapliga statusen kan jag höra rösterna som protesterar och säger att det är fel. Men jag gillar verkligen när myter slås hål på, med ett poff och ett bang!
Fast egentligen handlar det om samma sunda bondförnuft som alltid......

Igår tränade jag en del, först hos sjukgymnasten, sedan klippte jag gräsmattan. Någon liten promenad på det så kände jag mig nöjd med aktivitet. Läsning av böcker stod sedan på programmet resten av dagen.

Sent igår kväll kom jag plötsligt på att vi måste åka och hämta sonens linser i stan....och köpa mer linsvätska.......känner inte direkt för att åka till stan men det får bli en snabb tur. Men först en promenad!