Denna dag när det är dags att ta avsked strålar solen från en klarblå hösthimmel. Det gör den nog för att trösta, så att det mörka tunga inte lägger sig som ett nattsvart täcke över allt utan lyfts av ljus. 

Solen som gör att det blir aningen lättare att fånga upp alla underbara minnen som finns att ösa ur minnesbanken och inte låta sorgen ta överhand och trycka ner. 

Bästa kvällen med före detta arbetskamrater,  en lykta som sprider ljus och värme i mitt kök. Som grädde på moset....eller pricken över i....jag slipper ställa väckare imorgon!!

Idag skulle jag behöva lite av Karlsson på takets kuckelimuckmedicin. Jag känner mig tjock i huvudet av snuva. 

Fast risken är stor att jag blir sjuk på riktigt om jag äter av det som finns i burken. Det har funnits där ett tag....ganska många år får att vara exakt,...kanske åtta eller nio. 

Nog för att godis håller länge...eller oj jag sa fel...jag menar att medicin håller länge men så många år är tveksamt. Jag får helt enkelt satsa på nässpray och lite modernare kuckelimuckmedicin istället.....

Alltså allvarligt talat....ska du duka japaninspirerat är det bara att såga av benen på bordet. Eller?

Jag ligger i soffan och slötittar på en repris av Äntligen hemma. Lulu Carter dukar på tre olika sätt i samma rum. När hon kommer till den japanska stilen börjar hon med att såga av bordsbenen så att bordet blir så lågt att det är kuddar på golvet som gäller.

Lite trist och aningen besvärligt nästa dag när man ska äta frukost och vill sitta aningen mer bekvämt....men det är kanske då silvertejpen kommer fram för att göra benen högre igen....

Sonen är på väg till Stockholm med ÖKSF, tävling på gång, Nordic JJ Cup. Som vanligt kommer jag att gå här hemma och bita på naglarna och vara nervös. Det är ju rätt skönt då slipper ju han och de andra tävlande det. De får bara köra på.

Själv har jag gjort en tårta idag på eftermiddagen, till en god vän som har fyllt år.  Party imorgon. Hoppas att den kommer att smaka gott, det blev lite nya smaksättningar nämligen. Men den borde vara god....alla mellanlager var goda var för sig.....

Äntligen, äntligen gick det att köpa biljetter till den senaste Star Wars filmen som har premiär den 16 december. Förväntanspirret i magen är så många gånger större än det pirr jag hade i magen när jag var barn inför födelsedag eller julafton.....Jag känner hur pulsen ökar bara jag tänker på att det bara är två månader kvar till dess att jag sitter i en mörk biosalong och väntar på att filmen ska börja.

Tyvärr öppnade biljettförsäljningen när jag arbetade så jag hann inte med att köpa biljetter till IMAX-bion i Solna. Lite surt.....eftersom planen att åka till USA för att se premiären gick i stöpet ville vi verkligen ner till Stockholm. Nu blev det inte så men vi får väl åka ner och kolla senare istället. Premiär blir det i Övik....klockan tre den sextonde december.....fattar ni vad jag längtar....längtar.....

Medan vi väntar kollar vi in den senaste trailern om och om igen......

Dagens sanning.

Nu har vi bokat biljetter.

                        

En förmiddag i skogen, härligt energigivande om än eländigt för mitt knä. Älgarna höll sig dock undan.....

Jag har hamnat i ett flow. Det finns inget annat sätt att beskriva det som händer nu på ett korrekt sätt. Faktum är att jag gör klart saker. Jag plockar undan och städar upp och plötsligt kan man ta sig fram i hobbyrummet utan att åka slalom igen. 

Lite undrar jag hur länge det kommer att hålla i sig. Är det tillfälligt eller innebär detta att jag numera är vuxen och tar tag i saker istället för att låta tiden ha sin gång och tänka att jag gör det sen?

Om jag säger att jag är en sån som tar tag i saker direkt tillräckligt många gånger kanske jag kan lura mig själv till att tro att det ska bli så framöver.

Men nu får det räcka för ett tag.....man ska ju inte förta sig....det är dumt. 

Jädrar var duktig jag känner mig....jag har tagit reda på all tvätt som har hängt på strecken och legat i tvättkorgen sen helgen. Den här gången hade amöban inte en chans....jag tog tag i den medan den fortfarande var ett litet embryo. Allt som allt tog det inte mer än en kvart ungefär. Tänk om detta skulle kunna bli en ny vana....I wish....

Nu väntar jag i soffan på att sonen ska komma ner med te och leta reda på nästa avsnitt om Shieldgänget. Veckans högtidsstund närmar sig......

Korgen med stryktvätt är tom...hurra!!

En liten kruka med ris på bron, där tittar en liten fågel fram. Det är höstlivet.

Livet gör som det vill. Inte bär livets vägar alltid dit vi vill. Plötsligt svänger livet åt ett håll man inte var beredd på. Glädje och tillförsikt kan bytas mot gränslös sorg. 

Mitt i allt det mörka och ledsna finns ändå glimtar av ljus och tacksamhet över allt fint och kärleksfullt livet ger. Alla minnen man bär med sig, alla roliga saker man gjort och fortfarande kommer att göra. Men framförallt är livet de människor vi omger oss med. De ger dagar fyllda av värme och kärlek. 

Livet är som det är, i ständig förändring. Det kan vi inte göra något åt. Allt som går att påverka är hur vi väljer att handskas med det som händer. Därför är varje sekund, minut och dag viktig. Att leva i nuet och sikta mot framtiden tillsammans med de som betyder mest för oss, det är livet. Ja, det är det som är livet. 

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

och någonting alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer. 

Alf Henriksson

Ikväll är det en ovanlig kväll. Sonen är hemma. Verkligen ovanligt och otippat en tisdag men härligt. I morse däremot höll jag på att få hjärtsnörp. Det var en kort stund innan min väckare skulle börja spela när jag plötsligt hör hur det låter i källaren. Någon rörde sig där nere....tjuvar och banditer var min första tanke. Det tog ett antal gastkramande sekunder innan jag insåg att det var sonen. Jag som hade fått för mig att jag var ensam hemma. Att jag var aningen dagvill är bara att inse.

Nu vet jag i alla fall att det är onsdag imorgon, dagen då det brukar vara tomt i källaren....få se hur jag reagerar när det börjar röra på sig där nere då....

Sådär, fas 1 och 2 är avklarade. Alla kartonger med skolsaker är tömda, pärmar och annat har flyttat in till hyllorna i hobbyrummet och en hel del har fått skjuts med bilen till mitt lilla blåa krypin på skolgården. 

Nu återstår fas 3 och det kommer att bli värre. Eller i alla fall svårare. Alla kartonger och saker som stod i hyllan är fortfarande utplacerade i en slalombana på golvet. Jag undrar så vad jag ska göra med allt? Det finns inte plats, så är det bara. Men skam den som ger sig. Någon slags lösning ska jag nog komma på. Fast inte idag. Jag kör slalom genom hobbyrummet ett tag till. Just nu har jag så ont i knä och alla leder att det enda som lockar är vila i soffan medan elden sprakar i braskaminen. 

Snacka om att vädret bjuder på kontraster. Igår busblå himmel och blåsväder, idag klarblå himmel och vindstilla. Ibland tycker jag att det är svårt att förstå att det kan växla så snabbt. 

Något annat som är svårt att förstå är med vilket tempo veckorna passerar....nyss var det måndag och plötsligt ligger jag här med datorn i knäet och tänker tillbaka på veckan som gick. En arbetsvecka som skulle avslutas med kräftor tillsammans med goda vänner....det gick inte riktigt som planerat kan jag säga. 

De goda vännerna fanns på plats (vilket var viktigast) men icke kräftorna....fanns inte ett skaldjur att uppbåda någonstans, varken i Bredbyn eller Övik. Vilken tur då att det fanns annan mat att köpa på affären....och att strömmen inte försvann. Vi fick mat, men bäst av allt, vi fick den tillsammans i trevligt sällskap och massor av surr om stort och smått. 

Så har den börjat igen, en av våra favoritserier. Äntligen ropade vi båda! Det gjorde i alla fall att detta blev en riktigt härlig kväll och det var precis vad jag behövde för dagen har varit både bra och riktigt dålig. 

Det som varit bra är arbetet med eleverna och den härliga uteaktivitet vi hade efter lunch. Det dåliga började på samma gång som jag klev ur sängen i morse. Mitt knä och min vänstra ankel har värkt riktigt illa hela dagen (och lederna i höger tumme). Det var nästan så att kryckorna kom fram när jag skulle gå till jobbet. Men bara nästan.....

Väl hemma var det skönt att inte ha något speciellt på programmet mer än matlagning. När sonen väl kom hem tog vi med maten ner till soffan och streamade hem första avsnittet av Agents of Shield, tredje säsongen. Bästa onsdagskvällen på länge....hoppas på en fortsättning med avsnitt två nästa vecka. 

Nu är avsnittet slut men jag fortsätter att vila knän och alla andra leder.....hoppas på en bättre dag imorgon. 

Äntligen är Coulson tillbaka!!

Gissa om jag kände mig nöjd i morse när jag tittade ut på min nyklippta gräsmatta? Då under den tidiga morgonen när talgoxarna flög runt sovrumsfönstret och kvittrade, då kände jag hur skönt det var att förhoppningsvis inte behöva klippa den mer detta år. Fast man vet aldrig, fortsätter värmen är det nog kanske för tidigt att ropa hej ännu....bäst att knacka i trä.

Sonen och jag konstaterade i alla fall att hösten är här nu, även om det är varmt fortfarande. Det ser man på alla gula och röda löv om inte annat. Hans kommentar till detta konstaterande var klockren och i min anda: Är det höst nu då längtar jag till sommaren......

Dagen har varit lugn, en tur till PerOrs och höstmarknaden sedan skjutsade jag sonen till hans träning. Eftersom vi hade beställt mat på restaurang Mamma behövde jag inte ens laga middag. Det var tur det eftersom min rygg har mått bättre...just nu är den nog besvärligare än mitt knä faktiskt.

Egentligen skulle jag ha sjungit med min kör och många andra i Anundsjö kyrka ikväll under insamlingskonserten men jag insåg att ryggen förmodligen skulle lägga av totalt då....att sitta i en kyrkbänk flera timmar skulle inte ha varit någon höjdare. Jo förresten, en höjdare i form av fin musik och sång skulle det ju ha varit men jag vågade inte chansa. Jag behöver en fungerande rygg veckan som kommer.

Nu ligger jag med min ryggrulle i svanken och pressar tillbaka ryggraden i rätt läge...just nu känns det riktigt bra faktiskt. Jag håller tummar och tår att det inte blir värre än så här.

Jag hoppas verkligen att det var sista gången den här säsongen jag behövde klippa gräsmattan. Vindarna friskade i ganska bra under förmiddagen idag så till slut var det så pass torrt att det gick att dra runt klipparen.

Fast det var inte med gräsklippning jag startade idag. Ut i skogen och plockade hem mossor, lavar och granris för att göra höstfint på alla gravar. Ja inte alla kanske, det fick räckta med de fyra som hör till vår familj. 

När det var gjort bjöd mamma på förmiddagsfika så att jag fick energi att fortsätta stöka ute i trädgården. Då kom äntligen potatisarna upp ur jorden. Inte lika stora som fjolårets men rätt många ändå med tanke på den begränsade ytan. Fina var de i alla fall. 

Därefter klippte jag ner mina Klasespireor och tro det eller ej men jag gjorde samma misstag detta år som ifjol. Jag hade min lurviga fleecetröja på mig....gissa om alla frön fastnade?? 

Lite gräsklippning på det och jag känner mig nöjd för idag. Nu tänker jag inte göra ett enda dugg mer denna dag. Knän och rygg värker så det räcker och blir över. Därför var det väldigt skönt att ta en bastu för att sedan krypa ner under filten och göra absolut ingenting....ingenting. 

Ska vi få någon middag idag får sonen fixa den....eller så skickar jag honom att hämta hem något från Sannas....det lutar åt det senare. Hur som helst krävs det en insats av honom. Hittills denna dag har han suttit böjd över skoljobbet men nu tar han också en paus. Väl unt.

Dagens tredje uppgift, gräsklippning.

Den andra handlade om att ta upp potatisen och klippa buskar.

Detta var dagens första uppgift.

Visst är fredagar underbara. I alla fall när man som jag dels fick hämta min fina nya tröja idag, sedan äta framför teven där den senaste Avengersfilmen visades. Dessutom gjorde sonen min kväll när han chromecastade trailern till första avsnittet av Agents of Shield, säsong 3. På tisdag nästa vecka visas det avsnittet i USA, det betyder att vi kan kolla in det på onsdag här hemma. Som grädde på moset är det en av de kvällar sonen tillbringar hemma under veckorna. Inga höga odds på vad vi kommer att göra då......

Något som inte gjorde min kväll däremot var min dumtelefon som strulade....den låste sig helt och hållet.....inte blev det bättre av att jag glömde bort vilken urgammal modell jag har så att när jag för en stund sen surfade hos supporten stämde inte det de skrev med de knappar min telefon har....tills jag kom på att min version är så urgammal att den inte har några siffror efter namnet....då hittade jag till slut support till rätt telefon och simsalabim kunde jag trycka på de rätta kombinationerna och den vaknade till liv igen. Fast för hur länge återstår att se.

Faktum är att jag nog aldrig har haft en så gammal mobil....rena rama pensionären, snart två och ett halvt år....Så med tanke på att den inte laddar så bra heller och definitivt inte klarar av att föra över saker via usb är det nog tur att jag beställde en ny igår. Tyvärr är det leveranstid på den....i bästa fall bara två-tre veckor. Jag får gulla och vara riktigt snäll den tid som är kvar så att det går att ringa och sms:a mig i alla fall....

Ikväll landade den i postlådan, den senaste Avengersfilmen som nu kommit som blueray. Filmkväll med sonen väntar. Har jag tur kanske redan nu i helgen.....längtar! (Fast tänk om jag skulle tjuvkolla i morgonkväll.)

Dessutom kan jag med gott samvete häcka i soffan eftersom städningen avklarades igår. Med tanke på att sonen är delvis inneboende måste jag säga att jag verkligen gillar dessa bonuskvällar som numera dyker upp mitt i veckan. Kvällar när jag inte sitter i bilen på väg till och från stan. Inte för att det gör mig något att skjutsa fram och tillbaka men jag tycker plötsligt att jag har så väldigt gott om tid. Tid som kan användas till att vara huslig. Känns lite ovant. 

Efter att ha ätit middag satt sonen och jag i soffan och pratade om hans nya linjeval, skoljobb och läxor. Diskussionerna rörde hur man läser bäst och hur skönt det kan vara att ta tag i saker ganska omgående för att få känna att man är ledig sen. Krasst konstaterade sonen att jag minsann är bra på att skjuta upp saker och göra dem i sista sekund....att jag inte själv gör som jag förespråkar. Inte den bästa förebilden alltså. 

Fast jag är ju rätt bra på andra saker....som att skapa stora tvättamöbor, riva ut kartonger ur hyllor och inte veta vad jag ska göra av alla saker så de får helt enkelt stå där de är. Det innebär att jag har utvecklat en talang för slalom inomhus, fast utan skidor. Tänk vad man lär sig när man skjuter upp saker....

Ikväll inser jag att jag är konstig på riktigt. Nästan varje gång jag äter kalla morotsstavar börjar jag nämligen att hicka. Inte för att den håller i sig särskilt länge men nog är det aningen irriterande....Till den morotshickan hjälper det inte alltid att trycka över nagelbandet på lillfingret heller.....hick....

För övrigt anser jag mig ha uträttat storverk i början av den här veckan. Det har röjts upp även inomhus....med hjälp av dammsugaren och våta trasor med doft av såpa ( såptrasan snodde mamma runt med) kan man numera gå och lägga sig utan att först skrapa av fotsulorna. Med höstlyktor på plats och lite orange detaljer istället för rosa kan faktiskt hösten få göra sitt intåg på allvar nu. Det är okej, jag inser nämligen att det nog inte hjälper hur mycket jag än protesterar, det är bäst att gilla läget och göra det bästa av situationen. 

Om nu bara regnet kunde hålla sig borta några dagar så att gräsmattan torkar upp skulle jag bli ännu gladare. Den behöver nämligen klippas en sista gång denna säsong. Dessutom kommer potatisen att bli så mycket roligare att ta upp om jorden inte är så förtvivlat blöt.....men någonting säger mig att regnet bara gjort ett kort uppehåll. Fast uppehållet höll i sig tillräckligt länge för att min nya dörr till garaget skulle få sitt sista lager färg. Det var bra!

Nu har även höstlyktan kommit fram. Den lyser fint bredvid den prilliga blomman. 

Oj, imorgon lär jag ha träningsvärk. Gårdagen med allt bärande och höststökande i trädgården och dagens skogspromenad med bössan på axeln. Uppför berget och sen ner igen.....Vacker natur, en och annan kantarell och en enda liten duva skrämde jag upp. I övrigt var det tyst och dåligt med något djurliv. Några älgar syntes i alla fall inte till. Det var ju egentligen de jag var ute efter, även om kantareller inte är fy skam det heller....och nej, kantarellerna skrämde jag inte...de plockade jag.

Blöt blev jag även idag, trots att solen visade sig ungefär två minuter tidigt i morse. En stund trodde jag att det skulle bli fint väder men tyvärr kom regnet sen, blött och kallt. Trots riktiga kläder letade det blöta kalla sig in under alla lager. Tänk så skönt det var med en varm dusch sen.....