Varje år den trettonde januari tänker jag lite extra på min morfar. Min varma, snälla, mysiga morfar som var en av alla trygga vuxna jag hade runt mig när jag växte upp. Att jag tänker på honom just idag hör ihop med Tjugondag Knut.

När jag fortfarande bodde hemma gick jag alltid en promenad till min mormor och morfar på kvällen för att hälsa på och få mig lite gott kvällsfika. Just det här datumet möttes jag av marschaller som lyste upp mörkret och tända ljus i alla fönster ute i kvisten. Kvällar med många minusgrader var det extra fint när frostrosorna lystes upp av de levande ljusen. Det var så stämningsfullt, jag kan fortfarande plocka fram känslan jag fick varje Tjugondag Knut. Åh, vilken tur att just jag hade en riktig ljuständarmorfar!

Väl inne möttes jag också av värme och kärlek, dessutom bjöds det alltid på något extra gott dagen till ära. Hos mig får man inget extra gott idag, men ljusen lyser för att säga hej då till julen, det ger jag inte avkall på.

Tänk vilken tur att böcker finns, de är alltid redo att ta med en på äventyr, både små och stora, roliga och läskiga. Alla inte så trevliga i och för sig, men när en iskall hand kramar hjärtat är det bara att titta upp en stund. Då kommer tryggheten tillbaka. Den egna soffan är en fin plats att, tillsammans med orden som fyller boksidorna, resa ut i fantasins värld.

Monsterjägare, slavar, sektledare och många andra färgstarka personer har hållit mig sällskap under den här helgen i mitt resande.

Jag har rest i fantasy-världen med hjälp av Andrzej Sapkowski. Snart är hela den bokserien utläst. Gillar man fantasy och att läsa på engelska kan jag rekommendera hans böcker om "The Witcher".

Därefter läste jag en bok av Karin Smirnoff - "Vi for upp med mor". Nyss läste jag hennes första bok om janakippo och som jag skrev då hade jag det lite jobbigt med min inre språkpolis, trots att jag verkligen gillade boken i övrigt. Den här gången vet jag faktiskt inte vad som hände....språkpolisen reagerade inte en enda gång över avsaknad av versaler, mellanrum, kommatecken och annat som finns i de flesta texter. Den här boken djupdyker i "modrens" förflutna och Gemenskapen i den norrländska sekten känns otäck och äkta. Nu längtar jag efter bok tre som kommer i april.

Nästa bok jag läste var Niklas Natt och Dags bok, "1794". Vi får återigen stifta bekantskap med Cardell och andra romankaraktärer från den första boken. Några nya tillkommer förstås. Sveriges inblandning i slavhandel utgör starten på boken.  En gastkramande sträckläsarbok. Författaren har en fantastisk förmåga att beskriva miljöerna så levande att det känns som att man är på plats. Fast med tanke på den stank som beskrivs är jag tacksam att det inte är en luktbok.

Någonstans mitt i natten insåg jag att det kanske skulle vara klokt att sova några timmar. Så det gjorde jag för att sedan kunna läsa ut den till knastret av braskaminen, med en mugg med kaffe i handen, tidigt i morse.

Den tredje boken i den serien, som kommer att heta "1795", är det bara att vänta tålmodigt på. Tydligen ska den komma hösten -21....känns småjobbigt...
En sak är i alla fall säker, med böcker har man aldrig tråkigt.

Imorgon är det den sista helgdagen denna julhelg, trettondedag jul. Det känns som alldeles nyss det var dags att plocka fram adventsstjärnor och börja nedräkningen till jul. Advent kom och gick, julhelgen kom och gick. Idag är det trettondagsafton.

Fast jag vet att det är ungefär en vecka kvar till dess att julen ska dansas ut egentligen avjulades vårt hus idag. Tomtarna har tipptappat in i tysta vrårna och de vanliga lamporna har kommit fram igen.

Granen åkte ut redan i fredags då den barrade på ett sätt jag inte tyckte om. Förmodligen kommer jag att hitta barr till nästa jul.

Nu slappar jag med en mugg god glögg i en av de fina muggarna jag fick av sonen i julklapp. De kommer att få vara framme några månader till då de har fint motiv av kung Bore. Dessutom finns en del glögg kvar och det kan nog smaka gott under årets kalla månader som vi har framför oss.

Att det kommer att bli kallare råder det nog ingen tvekan om, det är ju den tiden, även om hällregn och töslask varit vardag ett tag. När det regnade som värst och jag var på väg att börja klaga tänkte jag på hur de har det i Australien med alla bränder och plötsligt försvann den, lusten att klaga. Vi har det trots allt bra här hos oss!

De fina glöggmuggarna jag fick av sonen i julklapp, glöggen smakar gott i dem. 

Köket har ju ändå lite julig känsla med tanke på mina röda luckor.

Tända ljus, en eld och en film passar bra just nu. 

Snögubben är på plats i mitt arbetsrum.

Ligger i soffan och filurar som vanligt när det är helg, elden knastrar i braskaminen, kaffet i min mugg smakar gott och jag mår toppen helt enkelt.

Slog på teven och såg att Erik Widegård föreslår att man lagar till hot pot till nyår. Lite roligt eftersom vi redan bestämt oss för att äta just det på nyårsafton. Hummer kommer vi dock inte att ha i grytan, det äter vi till förrätt istället.

Igår läste jag en bok jag blivit rekommenderad, "Jag for ner till bror" av Karin Smirnoff. Boken är annorlunda skriven, i princip utan andra skiljetecken än punkter, alla namn ihopskrivna utan mellanrum och många avhuggna meningar. Precis som man pratar ibland, då man avslutar meningen innan den är klar egentligen så att den man pratar med får avsluta det hela.

Först visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka om boken, jag måste erkänna att jag hade lite svårt för sättet den var skriven på till en början. Men ju längre jag läste desto mer fångades jag av handlingen.

Boken är ganska rå och grym med både missbruk, misshandel, sexuella övergrepp, mord och otrohet som några ingredienser. Ändå sakligt beskrivet utan att frossa i allt det onda. Faktiskt tycker jag att boken blev både spännande och bitvis rolig också, hur konstigt det än låter. Klarar du av att stoppa undan din inre språkpolis rekommenderar jag dig att läsa den här boken! Att kunna västerbottniska underlättar en aning det med....

Julhelgen kom och gick, snabbt men ändå i ett lugnt och behagligt tempo. Vi har umgåtts, ätit gott, tagit promenader, sett filmer, serier och läst böcker.

I lyktan på bron har ett ljus lyst dygnet runt under julhelgen, eller ett ljus, det behövdes två blockljus för att räcka från skrapdan hela vägen till tredjedag jul. Marschaller har lyst upp mörkret alla dagar så nu är även de slut och det är dags att köpa nya inför nyår.

Ett annat tecken på att julhelgen är över är att ljuset i lyktan i hallen snart tar slut. Fast det allra tydligaste tecknet är att sonen åkt tillbaka till Lund. Här blev det så tomt igen men jag är tacksam att han trivs och känner sig hemma på fler ställen än här. 

Fast egentligen är inget slut, kvar finns ju en skön känsla att bära med sig in i det nya året som snart tar vid!

Ljuset i hallen.....

.... i lyktan på bron....

...marschaller i mörkret!

Spåren efter tomtenissarna i snön, mörkret som lyses upp av marschaller och ljus. Det är saker som tillsammans gör julmagin stark. Extra magisk är juldagsmorgonen och just i år var det de allra bästa förutsättningar man kan tänka sig.

Lagom kallt, vindstilla, snö som knarrade under skorna, ljus som lyste upp mörkret åt vilket håll man än vände sig. En fantastisk stämning vid kyrkan dit fackelbärare från olika delar av Bredbyn kom gående i den tidiga morgontimman.

Elden växte sig större ju fler som kom, församlingen bjöd på glögg och pepparkaka till alla som tagit den tidiga morgonpromenaden. Julottebesökarna fick även de smaka av den goda glöggen. Jag njöt min mugg i skenet av elden innan jag fortsatte min morgonpromenad genom en magisk vacker by.

Idag är det den bästa dagen på hela julen, i alla fall om du frågar mig. En dag när all julmagi bara väntar på att knacka på. Förväntan ligger i luften och dallrar och hela julen väntar.

Låt julmagin ta över och vare sig du arbetar eller är ledig hoppas jag att du får en skön och vilsam julhelg!

Åh vad jag njuter av den här tiden före julhelgen, jag känner mig så privilegierad som får känna jullugnet. Att kunna tända ljus, läsa böcker, se film, ta promenader, äta gott och bara låta dagarna gå. 

Tomtarna har krupit ut ur tysta vrårna, granen är klädd och jag har sonen hemma några dagar. Det kan faktiskt inte bli så mycket bättre. 

Idag på morgonen känner jag mig extra nöjd faktiskt, inte bara för att jag får ta det lugnt och njuta. Jag har nämligen lyckats klura ut vad som gjorde att fel bild visats när jag delat inlägg på min matblogg, www.katarinasspis.se. 

Eller jag vet faktiskt inte exakt vad som var fel...vilken av de ändrade inställningarna som fixade det hela har jag ingen aning om eller om det helt enkelt var det nya plug-in programmet jag installerade som fixade  till det. Hur som helst så funkar det nu...the force was strong with me this morning. 

Nu är jag hemma igen efter några mysiga dygn i Stockholm tillsammans med sonen. Att få tid att prata, äta gott och göra roliga och mysiga saker tillsammans är värt så mycket. Jag träffade också en vän jag inte sett på nästan trettio år. Den känslan, när vi kramade om varandra igen var så varm och go´. Snacka om fin start på min julsemester.

Naturligtvis handlade besöket i storstan egentligen om att se den sista filmen i sagan om Skywalker, två gånger för att vara exakt. Spänningen inför premiären var stor, hur skulle regissören och manusförfattarna lyckas få ihop alla spretiga trådar som hängde löst. Jag tycker att de lyckades ganska bra, filmserien fick ett värdigt slut, de lyckades förvalta den speciella känslan från den första trilogin rätt väl, om än filmen har långt kvar till dess att den når upp till the Empire strikes back. Jag är i alla fall glad att vi såg filmen två gånger, den var faktiskt bättre efter andra visningen.

Bäst av allt med besöket i Stockholm, jag fick med sonen hem!

Nu njuter jag av årets första torkade älg med sichuanpeppar som min kära mor fixat till medan vi var borta! En mycket bra start på den här fredagen!

Åh vilken skön helg jag har haft, både nyttig och slapp. En helt perfekt tredje adventshelg, jag har städat, gått en match med amöban, varit på julmarknad och ätit ett fantastiskt gott julbord. Som bonus har filmer och böcker hållit mig sällskap.

Idag började min julsemester efter några timmars jobb i morse. Men nu är jag utcheckad hela vägen till nästa år. Så skönt.

Snart träffar jag sonen igen och får titta på den avslutande filmen i Skywalker-sagan. Det ser jag fram emot, mycket. Väldigt mycket...känner hur rysningarna kommer redan nu....

Tomtarna har krupit ut ur tysta vrårna!

Tänk att vi redan är framme vid andra advent. Hittills har adventstiden varit fin, om än bitvis väldigt intensiv, men det är ju så det brukar vara. Förutom för ett år sedan....när jag och sonen njöt av sol och värme i Florida, då handlade intensiteten mest om att uppleva så mycket som möjligt på det mest avslappnade sättet. 

I år däremot njuter jag här hemma, då får det vara hur intensivt det vill. Jag hittar stunder till avkoppling så ofta jag kan. Där är jag faktiskt en naturbegåvning.

Helgen började på absolut bästa sätt. Det var dags för det årliga glöggminglet och tillsammans med goda vänner och arbetskamrater fick vi en skön stund tillsammans. God också, i alla fall om jag får säga det själv. Och det får jag ju, mycket smått och gott fanns på mitt buffébord. Allt gick inte åt så lördagen gick i resternas tecken. Lyxlördag med en massa godsaker utan särskilt stor ansträngning. 

Idag är det skidor på teven, promenad i minusgrader, en match mot tvättamöban och lite annat småfix. Perfekt uppladdning inför ännu en arbetsvecka. 

Det söta hörnet på buffébordet i fredags. 

Första advent, en dag för lugn och stillhet, i alla fall i vårt hus. Gårdagen var synnerligen produktiv, det bakades, kokades godis och fixades inför advent och jul. 

Att det blev så mycket gjort igår beror delvis på att det är dags för glöggmingel på fredag och jag knappt är hemma något under veckan som kommer. Delvis beror på det på att jag tänkte att det var lika bra att passa på när jag ändå stökat ner i köket. 

Att jag var produktiv i köket igår känns i mina vader och rygg idag, träningsvärk....jag borde nog ha haft på mig ett par skor med inlägg....

Vilken tur att jag får ta det lugnt idag då. Eller till största delen i alla fall. Amöban har växt till sig i källaren så där är det nödvändigt med en match, jag har också ett juligt uppdrag under sen eftermiddag som inte får glömmas bort. Men förutom det tänker jag titta på adventsljusen, äta av allt det goda jag fixade igår och bara njuta av den första söndagen i advent!

Adventsmagi, det är något alldeles speciellt. Ni vet, den där känslan som infinner sig när ljusstakarna och julstjärnorna är på plats i fönstren och den första muggen glögg avsmakas. Ikväll hittade magin till vårt hus. Okej, det var inte årets första glöggmugg, den fick jag igår, men nu glimmar adventsljusen och jag känner det magiska vibrera i huset.

Ute är det snö och krispigt kallt, tomtenissarna smyger runt knuten och letar efter snälla barn, tyvärr finns inget i det här huset just nu då han numera huserar i Lund. Jag hoppas verkligen att nissarna hittar dit. De borde ju veta att han flyttat tänker jag. Fast i och för sig finns ju ett barn kvar, jag är ju min mammas barn. Så hallå alla nissar, fortsätt gärna smyga runt vårt hus. Ni är välkomna in också förstås, ta en munsbit i köket, det är helt okej, så länge ni inte väcker mig!

.

Av veckan som gick tillbringades en stor del i Stockholm. Jag hade förmånen till intressanta studiebesök och givande utbildningsdagar. Varje gång jag är i vår huvudstad slås jag av både det höga tempot men även av de stunder till avkoppling jag kan iaktta hos de som bor i staden.

Det höga tempot märks framförallt i lokaltrafiken. Oj, så bråttom alla har, det gäller att inte bli nersprungen. När jag gick där nere kom jag plötsligt att tänka på ett av avsnitten med Anders Hansen som handlade om stress. Han frågade människor vad som stressade dem. En av tjejerna sa att det som stressade henne mest av allt var de som gick sakta i tunnelbanan....hoppas att hon inte behövde hamna bakom mig....då hade hon nog fått ett rejält stresspåslag. Jag som verkligen bemödar mig om att inte fastna i det höga tempot där nere i tunnlarna. 

Fast det stressas inte bara, stunder till avkoppling är många bra på att unna sig också. På caféer, barer, pubar och restauranger sitter man ner tillsammans och pratar bort några timmar. 

Fast efter några toppendagar där jag träffat många nya trevliga bekantskaper och gamla kära vänner var det dags att sätta sig på tåget och åka hem igen. 

Arbete tillsammans med min läs- och skrivgrupp hela fredagen innan det var dags att gå bort på middag. Vansinnigt god mat och dryck. Allvar blandat med skratt tillsammans med goda vänner, en bättre fredag helt enkelt. 

Nu är det en bättre lördag. Jag har gjort så lite som möjligt hela dagen och bara njutit av att vara hemma. En promenad, lite utefix men sen har soffan lockat med både filmer och böcker. Hela min kropp tackar mig för att jag har förståndet att ta det lugnt. 

Det finns lite att göra här hemma men imorgon är en annan dag.....en dag som kan användas till att göra saker....eller fortsätta vila....

Dessert to die for (hos grannen)!

Mina arbetskamrater hade med sig tårta i fredags, passade ju bra eftersom min kokbok fyllde ett år....
Fast egentligen firade de min födelsedag lite i efterskott!

God mat på en trevlig restaurang i Gamla stan. 

I morse när jag tog en promenad i snön som fallit förflyttades jag många år bakåt i tiden. Plötsligt kom jag att tänka på när jag var barn och vi alltid var ute och åkte pulka när snön fallit. Ofta åkte vi i en backe precis vid vårt hus. Där fanns en alldeles lagom kulle en bit upp att åka i, nu är den borta sedan länge eftersom det går en väg där.

Hela kvarterets ungar åkte i den lilla backen, om vi inte gick till backen mellan församlingsgården och kyrkan. Fast då var vi tvungna att vänta till dess att det blev mer snö, för längst ner i backen fanns ett djupt dike, där hoppade det bra och gjorde rätt ont när det var för tunt snölager.

Jag kommer ihåg alla blöta vantar och sockor. Alla skratt när vi tumlade ur pulkorna och snöklumparna som fastnade i håret.

Åh vad jag kan sakna den sorglösheten jag kände då, allt som räknades var hur många gånger man hann åka innan det blev så mörkt att det var dags att gå hem.

Efter att ha mått tussigt ett tag var det en skön känsla att vakna idag och för första morgonen på länge känna mig utvilad. Något jag nästan glömt hur det är. Helt underbart! Så nu njuter jag av eld i braskaminen, ljus i lyktor och kaffe i min mugg.

Samtidigt funderar jag över vad jag ska hitta på den här helgen. Efter att promenerandet blivit eftersatt, med tanke på min onaturliga trötthet, ska jag ut på en promenad i alla fall.

Tvätta behöver jag inte göra, tvättamöban lyser med sin frånvaro...jag behöver alltså inte ta nån match med den...ett stort mysterium om du frågar mig...hur i all världen gick det till? Räknar dock inte med att det är något bestående...snart är det nog dags igen.

En stor del av Sverige är extra lyckliga idag, fotbollsälskarna, Sveriges herrar är nämligen klara för fotbolls-EM. Även om jag inte slår volter av glädje tycker jag att det är jätteroligt förstås. Men lika mycket fotbollsälskare som jag var sommaren -94, på besök i Australien, när jag klev upp i ottan och tittade på Sveriges matcher blir jag nog aldrig igen. Då gick jag under namnet Crazy Swedish Viking Girl!

Precis som den här morgonen låg jag även då under tjocka filtar, med den skillnaden att där var det australiensisk vinter....alltså samma temperatur ute som inne....vilket innebar runt 8+....där behövdes verkligen filtarna. Nu är filten mest ett mysigt attribut...men med en viktig uppgift. Den värmer mina kalla tår.

Vilken härlig helg jag har haft. Mitt på dagen igår kom en bil från Östersund full med goda vänner.

Vänner som jag träffar alldeles för sällan men som trots det alltid är nära om än avståndet oftast är långt. Men nu har vi fått ett härligt dygn tillsammans.

Vi har skrattat och gråtit, ätit gott och druckit gott, provat och köpt kläder. Några timmars sömn så fortsatte vi med vårt prat under frukosten hela vägen till dess att de satt i bilen på väg till Östersund igen.

Vilken rikedom att ha såna vänner, nu har jag tankat energi ändå till dess att vi ses igen. Jag är verkligen lyckosam!

Novembers andra dag, hur i all världen gick det till? Jag tycker nyss att oktober knackade på, tiden har verkligen en förmåga att springa.

Att det gått snabbt nu kan jag i och för sig förstå då jag tillbringat nästan en vecka hos sonen. Vi har målat, skruvat möbler, hängt gardiner och tavlor, men förutom det har det blivit en del promenader och en härlig utflyktsdag till Köpenhamn.

Vägen till och från Lund stannade jag i Gustafs hos min morbror och hans familj. Det var skönt att kunna dela resan i etapper....det är ju rätt lång väg att köra.

När jag kom hem på torsdagen tog jag en lång promenad innan jag lastade ur bilen och packade upp.

Gårdagen ägnades åt arbete halva dagen, det hade hunnit samlas en hel del mejl i inkorgen som behövde tas om hand. Helt sanslöst egentligen när man tänker efter. Den andra halvan av dagen blev det en skogstur. Jag såg en räv, några skator, hörde ett antal järpfåglar och lite annat kvitter.

Det sprakade rätt bra när jag gick då marken var hård och frusen, dessutom låg det ett tunt lager snö både här och där. Då var det inte lätt att smyga på de större djuren jag egentligen var ute efter. Men det spelar ingen roll, det var skönt att komma ut och röra på sig.

Idag ska jag också försöka röra på mig, men inte riktigt än. Väntar en stund till. 

Hustomten är på plats!

Den här dagen började lätt gråmulen men ganska snart kom solen. I trädgården har sidensvansarna snart ätit upp alla rönnbär. Nissen sitter på sin vanliga utsiktsplats på spaning efter alla snälla barn. Tro om han ser några? 

Själv har har jag inte suttit på spaning, nej jag gick en lång promenad i förmiddags med en god vän medan solen ännu sken. Sen dess har har jag ägnat mig åt att tvätta, fixa med saker som ska med till Lund och sett några serieavsnitt på Netflix. 

Nu har jag ätit och ska så småningom förbereda mig inför arbetsveckan som snart är här igen. Det blir en intensiv vecka innan jag får njuta av en veckas semester. Känns helt okej! 

Den här ruggiga morgonen känns det som ett bra val att jag inte hade bestämt mig för att jaga idag. Att ligga under filten och höra elden knastra i braskaminen istället för att sitta på en blöt stubbe och frysa var inget dåligt val. 

En promenad med regnkläder ska jag dock ge mig på innan jag börjar tömma de hurtsar som ska fraktas ner till Lund om nån vecka. 

Läser nättidningar, kollar nyheter och känner att jag häpnar över alla grodlika uttalanden Trump lyckas kläcka ur sig hela tiden. När han höll tal i Dallas häromdagen liknade han situationen i norra Syrien med barn som bråkar i sandlådan...låt dem slåss lite så drar vi isär dem sen.....eller hans ord i brevet till Erdogan - "Don´t be a tough guy!" 

Hans beslut att dra tillbaka trupperna från norra Syrien gav Turkiet fritt spelrum att inleda en offensiv. Det beslutet har hittills gjort så att mer än 300 000 människor är på flykt....civilbefolkning...

Och då har jag inte ens börjat tala om Turkiets agerande...jag blir mörkrädd mitt på ljusa dagen. Fy för maktgalna människor!

Den här lördagen är ju en riktig ödesdag för Storbritannien också. Det brittiska underhuset ta ställning till det Brexit-avtal som Brian Johnson har förhandlat fram. Kommer han att få tillräckligt många röster eller blir han tvingad att be EU skjuta fram uttåget till början av nästa år? Det blir en spännande process att följa. 

Något annat jag ska försöka följa är livestreamen från Nacka där ÖKSF har deltagare i Nordic Cup. Men först ut i regnet......