Ännu en söndag kväll när jag summerar en vecka som precis som vanligt gick rysligt snabbt. Det är verkligen en regel snarare än undantag, jag hinner inte bli uttråkad, det är något som är säkert. Tjuvstartade helgen med ett mysigt besök på torsdag kväll, en god vän sen gymnasietiden var i Övik på besök och tog svängen förbi Bredbyn. Så fantastiskt roligt. 

Sen var det jobb som vanligt under fredagen innan jag gjorde helg. Vädret har verkligen inbjudit till att vara utomhus och det har jag varit. Det blev många promenader, både själv och med sällskap. Kräftor med mor, fika på altanen med en god vän och liggandes i hängmattan med en bok. Igår kväll gick jag på konsert med Kiss, i Las Vegas. Enda smolket i en bägaren var att de inte kom in och körde lite extra fastän jag ropade "one more time" flera gånger....

Idag hade jag tur som ett litet troll. Det kom två blåbärsänglar med en stor hink bär. Fick hjälp av mamma med rensning och nu har vi båda fina, goda blåbär i våra frysar. Vilken skatt! 

Just nu laddar jag för en ny arbetsvecka, men snart ligger jag nog här igen och summerar en ny vecka som gått....fast först har jag flera roliga arbetsuppgifter att ta tag i. 

Helgen gick som vanligt snabbt, åkte till Östersund i fredags och firade en god vän som fyllt år. Härligt distansumgänge utomhus med vännerna, tävlingar, allvar och skratt och förstås godaste maten. Så roligt och framförallt energigivande. Det blev dock ett kort besök, igår gick resan hem. Fast även gårdagskvällen bjöd på umgänge med vänner, den här gången hos grannarna tvärs över gatan. En spontan kväll av bästa sorten. 

Idag har jag promenerat, gjort sylt av hjortron som grannen kom med, plockat körsbär och hallon. Körsbären ska bli likör och hallonen är nedstoppade i frysen för att plockas upp mitt i kalla vintern och få en smak av sommar. Jag har slappat och läst lite också....en härlig dag helt enkelt. 

I morgon är det redan dags för den tredje arbetsveckan efter semestern. Arbetshjärnan börjar alltmer komma tillbaka och fungera som vanligt, snart är det full fart igen när fler och fler kommer tillbaka till arbetsplatsen efter avslutad semester. Nu rullar det på igen...

Jag överlevde första veckan efter semestern utan problem och nu har även första helgen mellan arbetsveckorna snart klarats av. Det gick rätt bra att arbeta men det tog ett tag att väcka arbetshjärnan igen. 

Tack och lov hade jag i början av sommaren skrivit ner i en tydlig punktlista allt jag hade att ta tag i den första veckan. Utan den hade jag varit totalt borta. 

Innan jag går på semester tror jag alltid att jag ska komma ihåg allt jag tänkt och planerat inför hösten men det verkar som att jag mognat och lärt mig mina begränsningar. Det går visst att lära gamla hundar att sitta ändå...det är jag ett levande bevis på...

Helgen har varit skön, vila ute i härbret och vila här hemma. Morgonens promenad påbörjades i uppehåll men när jag kommit halvvägs och var som längst hemifrån började det naturligtvis regna. Tro för all del inte att jag hade varit så smart att jag hade en regnjacka med...men tänk vilken tur ändå att jag inte är någon sockertopp. 

Väl hemma småfrusen hoppade jag ner i den varma bubbelpoolen till dess att frossan försvann. 

Nu ligger jag och filurar över vad som står på programmet veckan som kommer....jag vet i alla fall att inga möten är inbokade imorgon bitti...alltid en början. 

Goda vinbär och hallon!

Jag har slappat i bubbelpoolen......

...och i hängmattan. 

Tiden är märklig. När man längtar efter något kan det ibland kännas som att den går retfullt långsamt. Vid andra tillfällen går den så snabbt att man knappt hinner blinka.

Nu, ikväll, när jag förbereder mig för att arbeta igen och tänker tillbaka på de senaste fem veckorna undrar jag faktiskt var de tog vägen....jag tycker att det var alldeles nyss jag ställde undan arbetsväskan. Nu är det dags att ta fram den igen. 

I köket har jag ställt timern på kaffebryggaren, strax före sex startar den. Få se hur det går att kravla sig ur sängen....men kaffedoften hjälper nog till hoppas jag.

Mina semesterveckor har i alla fall varit vilsamma. Lite trädgårdsarbete, några härbredagar, många promenader och en liten semesterresa till Lund tillsammans med sonen. Jag har verkligen hämtat kraft och energi för att dra igång igen....även om jag gärna gått och dragit benen efter mig ett tag till...tänker att rönnen på tomten som har skiftat färg på några löv är ett tecken att det är dags att tagga upp igen!

Visst är de små vardagssakerna vi oftast tar för givet fantastiska. Som att kunna krypa in under en varm filt när kroppen fryser eller ta en varm dusch för den delen. 

Något annat som jag verkligen njuter av är när jag vaknat på natten, lättat på trycket och kan krypa in under mitt varma, mjuka täcke igen. Borra ner huvudet i kudden och känna hur skön sängen är och hur härligt det är att vila under täcket om än jag i just den stunden är vaken och kan ha svårt att somna om. 

Eller som nu när regnet öser ner utomhus, ha tak över huvudet och kunna kolla lite teve eller läsa en bok, varm och torr.

De senaste dagarna har jag passat på att prova några nya recept också, fullträffar allihop. Att jag dessutom skrivit ner dem som utkast på hemsidan direkt är en bonus. Nu finns det 25 opublicerade recept, så om jag inte lagar så mycket mat ett tag kommer jag att ha recept att dela med mig av ändå.

Ja, alltså jag har inte lagat 25 nya rätter nu.....de flesta är sen tidigare i vår....jag har inte riktigt haft fokus på att skriva ner recepten på en gång utan det har varit lappar som legat lite överallt, kvittobaksidor med måttangivelser. Förhoppningsvis bättrar jag mig, det blir så mycket enklare att skriva på en gång....

I trädgården blommar det, plockade in en pion häromdagen, ja några myror också för den delen. Där det finns pioner finns det myror....

Nu har jag landat ordentligt här hemma igen efter att ha umgåtts med sonen några veckor. Vi har haft toppendagar tillsammans då vi utforskat olika platser utomhus i Skåne. Fantastiska vyer och miljöer, pittoreska hus och vacker natur, för att inte tala om all god mat vi ätit.

Många steg har det blivit varje dag då vi har vandrat både på sandstränder och i bokskogar, promenerat och utforskat stadsmiljöer. Ja vi har åkte en del bil också förstås, för att ta oss till de olika platserna. 

Sen jag kom hem har jag tvättat, handlat, bakat muffins och kakor, upptäckt att min kaffebryggare är trasig och läcker vatten, frusit en del och skördat några gurkor i växthuset.

Just nu fryser jag i alla fall inte där jag ligger under min värmefilt....min allra bästa värmefilt som jag fått av sonen. Dagens promenad har tagits så här kan jag stanna med gott samvete...och det tänker jag göra. 

Torup.

Söderåsens nationalpark.

Hjärup.

På spaning så långt söderut det går att komma i Sverige, Smygehuk. 

Ale stenar. 

 

Lund bjuder på många pittoreska gator och hus.

Sonens balkong piffades!

Ystad

Skanör/ Falsterbo

Nu är det härlig sommar. Dofterna, humlorna, fåglarna, fjärilarna och alla blommor som slår ut i naturen gör att de dagliga promenaderna blir till magi varje gång. Stunder att plocka fram i tider som inte är lika njutningsfulla.

Här har de senaste veckorna gått i ett rasande tempo. Många trådar att nysta ihop så här i slutet av arbetsåret, trådar att fästa inför nästa läsår och en känsla av att lugnet snart infinner sig.

Sonen kom hem från Lund i början av midsommarveckan. Så nu njuter jag av att ha sällskap på många av mina promenader, att inte enbart laga mat till mig själv och att kunna prata om stort och smått mest hela tiden.

Mina utslag börjar äntligen ge med sig, men kvar finns frågan vad som utlöste hela eländet? Säkert är i alla fall att det inte är förrän nu när jag börjar bli bättre som jag fattar hur sjujävligt det har varit hela våren. Först min gömda urinvägsinfektion som gjorde mig onaturligt trött en längre period, sen ögoninflammation och mitt under den tiden började utslagen och klådan. Det födelsemärke som började växa och klia opererades bort i början av sommaren och dagen innan det var dags att ta stygnen stöp jag på en grusväg och tog emot mig med armbågen som samlade på sig en stor del av gruset från vägen. Nu läggs den om med jämna mellanrum för att den inte ska bli infekterad och ställa till med mer besvär.

Jag tänker att det räcker nu och då känns det lämpligt att min första semesterdag infinner sig imorgon. Nu blir det ett antal veckor med vila och bara göra det jag känner för dagar. Precis som det ska vara och till en början dessutom tillsammans med sonen. Det kan inte bli så mycket bättre!

Oj, nu är det länge sen jag bloggade här. Jag har till och med glömt att lägga ut den obligatoriska lärodikten skriven av Kajenn den första juni. Fast den finns ju förstås inläst på youtube, så helt glömde jag inte bort den.

Det har varit en intensiv period, framförallt på jobbet. Inte många fysiska möten men väl en hel rad Teamsmöten och massor av skrivande. Fast jag har varit inne på jobbet i stan några dagar också. Vilken härlig känsla att träffa alla igen. Livet med arbetskamraterna!

Många promenader har det blivit de senaste veckorna, antingen tidigt på morgonen före jobbet, eller på kvällen när jag checkat ut. Vissa dagar till och med både morgon och kväll. De allra flesta dagar har det varit härligt väder, fågelkvitter och sommarljud.

Idag har det också varit sommarljud, ljudet av min bubbelpool på altanen fylldes med luft. Sedan kom eftermiddagen och bjöd på ett välbehövligt hällregn så den fylldes inte med vatten idag, kände inte för att vara där ute i regnet, det får bli imorgon. Då hoppas jag på uppehåll igen.

De senaste veckorna har jag även ägnat mig åt en del hemsidesarbete. Min sida www.katarinasspis.se har fått en välbehövlig makeover. Än är jag inte klar men den har fått ett renare utseende med fler sidor. Dessutom med bilder och logga som går att koppla till min kokbok. Jag känner mig nöjd men det kommer att ta ett tag till dess att alla delar är färdiga.

Större delen av den här dagen har förutom promenad och luftfyllning av poolen ägnats åt att skriva och redigera recept. Det visade sig att jag hade tolv recept som blivit liggande....snacka om slarvmaja. Men nu finns de, redo att publiceras lite i taget. Fast tid tog det, i princip en arbetsdag. Borde kanske bli en influencer så att jag kan börja tjäna pengar på det.....

Veckans dikt den 25/5

Jag har börjat fundera på om det är mitt fel att vårvärmen låter vänta på sig. Hur skulle det kunna vara mitt fel undrar du kanske?

Jo så här är det. Under ett antal år nu har jag genomfört voodoo för att få vintern att ge med sig och vårvärmen att komma. Ibland har jag stuckit nålarna i snön själv och ibland har jag haft hjälp av en god vän. Den här våren upptäckte jag att snön smälte undan ändå så jag tänkte att det här året funkar det som det ska alldeles av sig själv.

Men nej, det gjorde det inte alls. Maken till kall vår med isiga vindar, hagelskurar i tid och otid gör att jag inser att det inte fungerar som det ska mellan Vintern och Våren. Det gör att jag börjar tro att det kanske är avsaknaden av voodoon som gör att det är så kylslaget. Fru Vår behöver förmodligen lite hjälp på traven.

När nästa hagelskur kommer ska jag genast gå ut och sticka några nålar i ett och annat hagelkorn och se om inte det kan locka hit vårvärmen.

En liten nyplanterad blomma kanske också kan locka till sig våren....

Inte är det särskilt varma vindar men så härligt ändå de dagar solen skiner. Tidigare under veckan chockade jag kroppen med att ta en promenad innan jobbet...det har väl aldrig hänt förut.

Men så skönt det var. Solen sken, fåglarna kvittrade, gruset knastrade under fötterna och lastbilarna drog iväg på dagens uppdrag.

Medan jag gick där tänkte jag att det skulle kunna bli en skön vana, att promenera innan jobbet....det sket sig rätt omgående kan jag säga...veckan som gick blev det inga fler tidiga morgonpromenader.

Idag blev det en förmiddagspromenad i stället. Solen sken, fåglarna kvittrade och gruset knastrade under fötterna även idag men det var inte riktigt lika njutbart som det såg ut. Vindarna var isiga, riktigt isiga. Fast jag upptäckte en sak på promenaden, att stället att vara på idag var Prästbordet, där var det nästan vindstilla där jag gick. Men efter en stund kändes det lite fånigt att gå runt runt där så jag fortsatte mot den blåsiga delen av Bredbyn igen.

Annat som hänt under veckan är att jag har bytt plats på mitt skrivbord och sonens (med god hjälp i själva bärandet). Igår fick jag som grädde på moset hyllor uppsatta på väggen så nu har jag en riktig arbetsplats här hemma. Hur nöjd jag känner mig på en skala när jag fått ordning på mina grejor och vardagsrummet åter får vara ett vardagsrum? Det är så mycket tipptopp det någonsin kan bli.

Tyvärr har jag inga bilder från hur det såg ut innan förändringen, men en efterbild kan jag allt bjuda på!

Valborgsmässoafton kom och gick, inte blev det mycket till firande i år. Gick runt här hemma och sjöng om vintern som rasat ut sen kom första maj....inte vet jag om den var särskilt skön, mest grå och kall. Idag däremot, den tredje maj, bjöd våren på trevligare väder. 

Så pass trevligt att jag bestämde mig för att ta fram utemöblerna som vinterförvarats i växthuset och sedan städa upp där inne. I eftermiddagssolen njöt jag sedan av säsongens första kaffemugg i ett nyskurat såpadoftande växthus. 

Energin tog faktiskt inte slut där, nej jag plockade ner allt jox på sonens skrivbord i lådor och tömde mitt eget. Här ska bli ett byte, hans ska en trappa upp och mitt en trappa ner. Det kommer att bli kanonbra, för det innebär att jag inte behöver använda mitt vardagsrum som arbetsplats längre, de dagar jag arbetar hemifrån. 

Nu tycker jag dock att jag gjort mig förtjänt av att slappa i mitt soffhörn...läsa och kolla lite teve...

När Barbafamiljen flyttat ut är det vår på riktigt!

Söndag återigen, veckorna går fortfarande snabbt om än vissa dagar känns som att de aldrig kommer att ta slut. Låter konstigt kanske men konstigt är det nya vanliga.

Igår laddade jag upp för att ta mig an allt grus som snöröjningen lämnat på gräsmattan. Ansenliga mängder att kratta upp väntade, trodde jag. Väl på plats med krattan i hand kunde jag inte riktigt tro mina ögon...allt grus på min tomt var borta. Det visade sig att min granne redan fixat bort gruset. Känslan som fyllde mig då går inte att beskriva, vårens tråkigaste uppgift var redan gjord! Så underbart!

Okej, riktigt allt grus är inte borta, det är ett litet område kvar och det är bredvid garaget, det tar jag hand om en annan dag och kommer att vara gjort i en grisblink.

Att jag slapp kratta gav mig energi att såpabehandla altanen istället. Det betyder att nästa lediga, varma dag är den redo att ta emot utemöblerna!

Längtar efter lite mer värme, men med tanke på att det fortfarande är tidig vår är jag glad för alla dagar som det inte snöar. Igår lyste i alla fall solen under min promenad, det gav en skön känsla och lovade mer...snart blir det andra tider och då kommer min altan att vara redo. Själv behöver jag inga förberedelser för att vara redo, det råder det ingen tvekan om. 

Dagens dikt 26/4

Dagens dikt 25/4

Dagens dikt 24/4

23 april 2020

Sonen skickar bilder på blommande körsbärsträd, vårblommor och andra härliga vårtecken till mig. Jag tittar och längtar efter både vårens växtlighet men även efter honom. Tittar och längtar.

Fast just idag känns det ändå hoppfullt, det blåser lite mindre ute och temperaturen känns hoppfullare. Våren kommer nog här också och sonen får jag i alla fall prata med lite då och då.

När det gäller virusspridningen följer jag som många andra presskonferenserna som ges av myndigheterna alla veckans vardagar.

Något annat jag följer med intresse just nu är en aning ytligare. Eller följer med intresse vet jag inte, snarare fascination av alla som orkar hålla på med detta fenomen. Det handlar om kedjebreven som ökat på ett oanat sätt på facebook. Kedjebreven har visserligen alltid varit en del fejan och messenger men det känns som att de formligen har exploderat i mängd nu.

Många av inläggen säger sig vilja fylla facebook med något annat än trista uppdateringar...nu finns där i princip bara kedjebrev istället...det om något är i mitt tycke väldigt trist.

Det handlar om gåtor och uppmaningar som till exempel: Vem vill ta en drink med mig när det här är över? Men eftersom det handlar om kedjebrev krävs att du själv postar det på din egen vägg sen du skrivit i din kompis inlägg. Nog är det många av dem som lagt ut den utmaningen som jag gärna skulle ta en drink med, men vill de inte ta den där drinken med mig om jag inte postar inlägget själv så får det bli så.

Dessutom är många av inläggen ursprungligen skrivna på något annat språk och sedan har någon, någonstans, använt google translate innan det postats....med ett språk lika konstigt som...ja jag vet faktiskt inte vad jag ska ge för jämförelse.

Så om någon nu funderat....jag gillar inte kedjebrev. Jag förstår utmaningarnas tjusning och viljan att svara rätt, att få klura och tänka på något annat ett tag. Gåtor och kluringar är roligt, det tycker jag också. Och att dricka drinkar, det gillas skarpt, om nu någon tvivlade på det.

Så om jag tänker efter riktigt noga har jag egentligen absolut inget emot alla gåtor och annat som dyker upp, det roar och distraherar tankarna och motionerar hjärnan. Det är nog bara fortsättningen, att det ska postas på den egna väggen jag inte gillar.....kedjebrevsdelen alltså.

Inser att det nog bor en liten sur och tjurig tant i mig, fast hon dök inte upp nyss, den tanten fanns på den tiden kedjebrev skickades med post också.

Den enda uppmaning som tilltalat mig här på slutet är den där du lägger upp en bild från din senaste resa....helt utan krav att göra något liknande på din egen vägg. Såna uppmaningar gillar jag.

Här kommer i alla fall ett foto från min senaste resa....när jag och sonen möttes i Stockholm i december för att se den senaste Star Wars-filmen.

Min uppmaning till er alla är att hålla ut och vara rädda om varandra!

Usch, idag är det en riktig blåsdag. Det visslar och viner utomhus, vindspelet får jobba som bara den. Plötsligt brakar det till, en snabb titt genom fönstret för att se vad det var den här gången. På gränsen till kommunens mark står en barack med en halvlös plåt på taket som skramlar och låter, oftast är det därifrån ljudet kommer.

Plötsligt yr det runt några snöflingor också för att riktigt understryka att det är ett skitväder utan dess like. Växthusdörrarna blåser upp och jag ser att gardinerna är på väg att rymma. En snabb utryckning till altanen och jag lovar....blir det inga fler blixtutryckningar håller jag mig inne resten av dagen!

Dagar som den här tänker jag lite extra på min mormor. Hon tyckte verkligen inte om blåsväder. Hon hade oftast en fantastisk förmåga att orientera sig även utomhus, men inte när det blåste. Eftersom hon var blind tappade hon förmågan att känna i vilken riktning hon skulle gå för att ta sig dit hon skulle. Jag kommer ihåg att jag fick följa henne för att både hänga och hämta in tvätt när det blåste förutom till eventuella andra sysslor hon ägnade sig åt utomhus. Men var det inte nödvändigt gick hon inte ut alls när vinden tog i, precis som jag tänker göra idag. Jag håller mig inne, en kojdag får det bli!

Har intagit soffläge med mina iskalla tår. Men med sonens gosesockor på fötterna och en eld i braskaminen räknar jag med att de snart är varma igen, tårna alltså.

Mitt i den konstiga, annorlunda värld som omger oss nu, försöker i alla fall jag njuta av små vardagssaker. Som att ta en promenad på grusknastriga vägar och lyssna på små och stora fåglar som vårspelar. Nere vid Bredbytjärnen var det gott om svanar som trumpetade på sitt alldeles speciella vis. Runt huset kvittrar mina kompisar, de små pippisarna, förtröstansfullt.

Att njuta en mugg kaffe, äta upp allt påskgodis alldeles för snabbt och lyssna till tvättrummans snurrande är också saker som är alldeles vanligt förtröstansfulla. Nåja, det där med tvätten är kanske inte det mest njutningsfulla men någonstans är det ändå ett ljud som gör att det går att lura sig själv att allt är som vanligt.

Jag tänker och drömmer om tider längre fram när det blir vår på riktigt och önsketänker allt jag kan att det då kommer att vara okej att resa inom vårt land igen, för att träffa nära och kära som vi nu enbart har kontakt med på andra sätt. Men tänk vilken tur ändå att vi har alla dessa andra sätt, så att vi både kan höra och se varandra. Det är positivt mitt i allt det konstiga.

Annars är världen inte bara konstig utan den har varit oskarp också. Mitt öga, som i början av veckan var besvärligt genom att klibba igen, är nu som vanligt igen tack vare ögonsalvan jag fick utskriven. Det är positivt för plötsligt är inte världen så suddig längre!