Nu har vi fått middag, Omelette, sonen bastar och jag vilar mitt knä igen innan vi ska gå till skolan på möte. Det värker rätt ordentligt så jag gruvar mig för att promenera, men det känns fånigt att ta bilen. Dessutom måste vi gå från skolan eftersom det är där parkeringen är och mötet är i nya matsalen, så det bli ju nästan lika långt som hemifrån oss.