Gott Nytt År!!

Nyårsafton och det är snart dags att välkomna 2013. Jag önskar alla där ute i cyberrymden ett riktigt Gott Nytt År med värme, kärlek och omtanke om er själva och varandra!

Själv ska jag nu ta tag i packningen. Ibland undrar jag om inte min inbyggda lathet bedrar visheten....försöker vakna till eftersom jag fortfarande inte packat det som ska med till Östersund....Nog hade det varit smart att göra det igår kväll, då hade vi fått sova längre idag på morgonen. Men varför avsluta året på ett smart sätt?? Nåja, nu är det som det är, bara jag får mitt morgonkaffe ska det nog gå bra.

Sen är det ju det här med nyårslöften....de senaste åren har jag inte gett några, tror jag....inget jag kommer ihåg i alla fall. Det är rätt skönt, då behöver man inte bryta dem. Men i år ska jag bryta traditionen att inte ge löften. Mitt löfte inför det nya året är att jag ska få ordning på min lårmuskel så att mitt knä börjar fungera så bra som det bara kan. Så det så! Var nu rädda om er själva och varandra när det gamla och det nya året möts!

Nu är det halkigt ute....sandat lite här och där men en del gator är inte sandade alls. Nog var jag glad för både dubbskorna och sparken när jag tog min kvällspromenad. Båda delarna behövdes.

Om ett tag måste vi packa kläder som ska med till Jämtland. Men det får vänta en stund till. Det brukar ju gå rätt snabbt när vi väl sätter igång. Just nu tycker jag alldeles för mycket om att slappa....

Krispigt goda nuggets, snabblagade och vrålgoda!

Sitter i soffan och tittar på skidåkarna som sliter i de mjuka spåren. Här hos oss är det också rätt så mjukt utomhus, regnet gör snön blöt och tung. Vilken lycka när det i förmiddags dök upp en traktor som tog bort det mesta av snön på gården. Underbart! Halkigt är det också, det är värre. Tur att jag har riktiga dubbar under kängorna, det gör att jag trots allt går rätt så säkert. Annars tror jag inte att jag skulle våga mig ut. Men jag tycker synd om alla som inte har det!

Träningsmattan jag fick av mamma i julklapp har blivit använd varje dag så här långt. Även om det inte blir så långa stunder varje gång blir det lite träning i alla fall. Det är mer än ingenting! Jag har bestämt mig för att jag inte alltid behöver köra så långa tunga träningspass, faktiskt tror jag att det beslutet har varit positivt för mig och min träningsmoral. Hittills har det nog blivit mer träning sammantaget än förut när jag skulle göra så mycket på en gång.

Sonen är fortfarande lite trött trots 15 timmars sömn sen igår. Det tar på krafterna att lana. Men han är nöjd och det verkar övriga deltagare vara också. Tur att han har en natt kvar att vila upp sig innan det blir nyårsafton. Vi ska åka till Östersund och fira med kompisarna där men med tanke på väglaget åker vi imorgon istället. Förhoppningsvis har regnet och halkan lugnat ner sig till dess.
Det som är lite märkligt är att jag känner mig trött också, trots att jag har fått min nattsömn....undrar om trötthet smittar kanske.....

Lördag förmiddag, jag kollar in nyheterna med en kaffemugg i handen och njuter av att det är lördag. En ung man, Erik Ståhl, sitter just nu och berättar om sin svåra, ovanliga sjukdom som gör att han har ett sviktande immunförsvar och frekventa blödningar i kroppen. Han har skrivit en bok som handlar om sitt liv, "Jag njuter av livet så länge jag varar". En bok att läsa och påminnas om hur mycket vi tar för givet till dess att det slits ifrån oss. Trots sin svåra situation förmedlar han en livsgnista som är få förunnat att ha som drivkraft.

Jag ser också att den unga kvinna som utsattes för en grov gruppvåldtäkt på en buss i Indien avlidit av sina skador. Den informationen blir en skarp kontrast till det pysslande de ägnar sig åt på Nyhetsmorgon med bordsdekorationer och ljusgjutning. Ibland känns det nästan bisarrt med krockarna i nyhetsflödet.

Så småningom ska jag åka ner till stan för att sitta med på lanet. Undrar just hur pigga grabbarna är just nu? Nog borde de vara lite trötta i alla fall....och nu är det bara nio timmar kvar.....Det ska bli intressant att se hur många som håller sig vakna i bilen på hemväg ikväll.

Än så länge är det kallt ute och inte en snöflinga faller. Men det verkar inte lovande vad gäller vädret idag....det ser ut att komma ett rejält snöfall om några timmar. Jag hade helst sett att det hållit uppe....i alla fall till dess att vi kommer åter från Östersund, några dagar in på nästa år.

Nu är det listornas tid. Tio bästa av allt, biofilmer, musik, dvd-filmer, nyheter, sporthändelser, mattrender......och det fortsätter för evigt. Är det bara jag som den här tiden på året blir trött på alla dessa listor? Av vilken anledning görs de egentligen? Händer det så lite i världen att den här sista veckan på året måste fyllas med sånt som hänt tidigare? Något slags behov lär de ju fylla, men finns behovet hos oss eller hos journalisterna som gör dem?

Det som är värt att uppmärksammas är alla människor i vårt land och ute i världen som behöver hjälp och stöd. De som lever i misär, krig och bland katastrofer som gör att svält och sjukdomar lurar runt hörnet. I och för sig inget man gör listor om, men det bör inte glömmas bort mitt i listhysterin.

En annan sak jag har noterat när jag läser tidningar och reklamblad inför nyår är att det tydligen måste ingå både hummer och oxfilé om det ska vara en nyårsmiddag med självaktning..... I alla fall den ena delen är ju god (hummer) men den andra är överskattad enligt mig....men så är ju inte jag någon stor köttätare.  Fast om jag skulle fråga sonen så svarar han precis tvärtom. Han är en köttälskare om någon.......hur nu det gick till?

Lyssnade i alla fall på en klimatforskare som intervjuades för en stund sen om klimatarbetet i världen under 2012. Han hade ett bra argument till varför jag ska fortsätta att göra vad jag kan för miljön. Så här sa han: Ute i världen räknas Sverige som ett föregångsland när det gäller miljön. Vårt land har visat att man kan värna om miljön men ändå vara ett rikt land.
På det sättet kan våra ledare påverka och vara ett föredöme på EU-nivå, de ledarna kan i sin tur påverka övriga världen. (Om än det tar tid, vilket han också påpekade. För lång tid, arbetet måste snabbas upp). Han var dock noga med att poängtera att ansvaret inte kan läggas på oss vanliga människor utan det är landens ledare som måste ta sitt ansvar och våga ta obekväma beslut.

Nu till det som har första platsen på min morgonlista....kaffe!

Men hallå, mer snö?? Plogvallen längs med hela huset ser inte rolig ut idag....Den verkar vara hårt packad dessutom. Det är inte att tänka på att ta ut någon bil idag innan den är borta.....Urk!

Tillsammans med tidningen låg en liten påminnelse att skotta framför postlådan så att tidningsbudet kommer åt.....Jag får nog be mitt tidningsbud om ursäkt för här kommer det nog nästan alltid att vara snö framför postlådan när det snöat.  Det på grund av att de oftast plogar gatorna här inne i byn nattetid, då bildas det en plogvall framför postlådan....I vårt hus är det ingen som kliver upp nattetid och tar undan snön....

Egentligen tycker jag att det är fräckt att snöröjarna får lämna av snö från gatan på privata tomter. För jag lovar att det inte bara är "min" snö som har lämnats på vår tröskel.....Dessutom verkar jag alltid bo i hus där plogvallen blir dubbelt så hög och bred på vår sida av vägen jämfört med de som bor tvärsöver gatan.....Jag har kommit fram till att det beror på att vi bor på en hörntomt där plogbilen kommer runt hörnet och tar med en massa snö i svängen.....

Ja, ja nog av klagolåt nu.....Nu ska jag ta mig lite frukost, gå ut och börja ta undan lite snö i alla fall. Och jag ska ta på mig ryggkorsetten!

Visst är det märkligt men hur gott den än är med julmat kommer suget efter helt vanlig mat till slut. Hos mig brukar det hända lagom till annandagens kväll. Därför scannade jag av kylskåpet på ingredienser och  resultatet blev en god räksallad. Efter att ha ätit middag gick jag en promenad med mamma i det täta snöfallet. Vi konstaterade att det kändes bra att inte behöva vara ute efter vägarna med bil. Hoppas de som inte har något val tar det riktigt lugnt.

Räksallad med brie!

När vi kom in igen konstaterade vi att det plötsligt fanns några paket under granen, trots att det inte är julafton. Det blev en bra avslutning på annandagen att öppna paket. Jag hade dessutom varit snäll i år....jag fick en jättefin pilatesmatta av mamma. Nu har jag inga ursäkter längre, alla övningar som ska göras på golvet kan göras på ett mycket mer komfortabelt sätt nu...Nu blir det upp till bevis....men jag tänker inte börja förrän imorgon...

Fast det inte är julafton låg det plötsligt paket under granen.....

Ute lyser marschallerna, det är annandag jul och vårt huset är tomt igen. Det känns väldigt konstigt att bara ha sonen hemma efter att vi har varit tio personer sedan i söndags. Det har verkligen varit underbara dagar. Synd att de går så fort bara, jag skulle vilja suga på karamellen att ha alla familjemedlemmar omkring mig ett litet tag till. Fast jag inser ju att det inte går, tur att vi tagit vara på tiden tillsammans och sett till att vi hade det trevligt!
Om en stund kommer i alla fall mamma hit och äter middag med oss. Så då kommer det inte att vara riktigt lika tomt.

Under dagarna som har gått har jag knappt sett någon teve alls. Kalle Anka på julafton, en film på eftermiddagen igår, första delen av Palmedokumentären i morse men utöver det...ingenting...
Inga nyheter så jag vet inte vad som hänt ute i världen. Någon liten snabbkoll på tidningarnas nätupplagor har jag hunnit med, såg att en av huvudnyheterna där var att Obama fått avbryta sitt julfirande för att ta hand om den krisande ekonomin. Sen har jag sett om olyckor som hänt efter vägarna och på isarna. Men jag har ingen större koll på världsläget....har jag visserligen inte annars heller kanske.....
Ikväll ska jag nog ta en titt på nyheterna i alla fall, kan ju vara bra att få lite koll trots allt.

Nyss var det skrapdag och hela julen väntade. Idag är det juldag, så här långt har vi haft underbara, lugna och sköna dagar. Som vår tradition bjuder klev vi upp tidigt i morse och tittade på fackeltåg, marschaller och kände julstämningen i den tidiga timman. Vi gick bort mot kyrkan för att titta på allt ljus och känna snön knarra under skorna. Sen gick vi hemåt igen, fast några i familjen stannade i kyrkan och julottan. Nu sprakar en eld i braskaminen, ljusen lyser här inne och det är skönt att flera juldagar är kvar!

Idag är det skrapdan, äntligen. På nåt sätt tycker jag att det är den absolut bästa dagen på hela julen. Då är det bara förväntan i luften, all värme, all god mat och hela julhelgen ligger framför oss. Släkten ramlar in under dagen och sen är det bara att vara tillsammans, skratta, spela och äta.

Just nu ligger jag i sängen och tittar på julpyssel i teve..idag får man lära sig hur man ska göra egna dekorationer till julgranen...ja, alltid finns det väl nån som känner för att pyssla pynt till granen idag....själv är jag inte en sista minuten-person. För det mesta...det händer att jag är sent ute också.....Men jag tror att om jag inte hade pynt till granen vid den här tiden då fick den nog bara stå grön och grann!

Skrapdag och fjärde advent!

Om en stund ska jag slå på bastun och göra som traditionen bjuder, skrapa bort smutsen. Sen ska jag samla ihop smutskläderna till julskröschan. Fast de senaste åren har hon inte riktigt varit på hugget, tycker att hon lämnat det mesta av tvätten till mig faktiskt......

Sen blir det nog favoritfrukost med torkad älg, min skinka!

Nog är det bra märkligt ändå, det var inte direkt så att vi hade lite julgodis och att det därför var viktigt med ännu en sort. Men när jag öppnade skafferidörren och såg påsen med polkagrisar som låg där var det som om de små polkagrisarna inuti påsen sa: krossa oss och blanda oss med smält choklad och gör lite julgodis av oss...

Sagt och gjort med cornflakes, vit choklad och lite rivet limeskal blev det smarrigt godis. Det passade ju bra att ta med sig en påse till mamma när vi skulle gå dit och äta middag också,  då behöver vi inte äta upp alla här hemma själva.

Mumsiga polkagodisar.

Nu sitter vi återigen här hemma och slappar, mätta och nöjda efter att ha ätit en mycket god middag. Sen hjälpte vi till att ta fram julsakerna hos mamma också, de små tomtarna som har sprungit på kaklet sen jag var liten var de sista som kom fram. Då blev det jul på riktigt! Nu är det bara att vänta in morbröderna och deras familjer, sen är vi alla samlade för att fira jul.

När vi gick hem från mamma för en stund sen tänkte jag på hur märkligt tyst det var ute på byn, det lyste några marschaller vid pizzerian men där inne var det helt tomt på folk. Inga bilar körde förbi, inte heller såg vi några andra människor som var ute och gick. Däremot hör jag nu, när jag sitter inne och lyssnar, skotrar som åker förbi nedanför vårt hus. De "råmar" på ett alldeles speciellt sätt. Undrar om de var kor i sitt förra liv....eller ska bli det i nästa....en skrotad skoter återföds som ko....

Ute börjar det skymma, sonen är ute på byn och gör några egna små ärenden. Jag har satt mig ner efter att  äntligen ha slagit in julklapparna....två dagar innan julafton. Vill bara tala om att det är sent när det gäller mig. I vanliga fall brukar jag vara klar med det långt tidigare. Fast det gick ju bra ändå...det var inte så många så det gick rätt snabb. (Kanske var det som gjorde att jag väntat så länge, att jag visste att det skulle gå fort).

Lyssnar på julmusik med tända ljus överallt, sitter och känner i hela mig att jag har det bra. Väldigt bra, julefrid är ordet. Ikväll ska vi gå till mamma och äta middag, sen ska vi klä hennes tall och hjälpa henne att ta fram tomtarna ur hennes mörka vrår.

Tänker på alla runt om i världen som inte har det lika bra som jag. Tänker att det är en konstig ordning i världen, när det är krig, svält, misshandel och övergrepp på olika sätt. Både på nära håll och långt borta. Skulle jag få en enda önskan uppfylld skulle det vara att alla får känna ett lugn och en stor trygghet nu när julhelgen kommer.

Tomten har varit här och klätt vår gran, i år igen, hurra!! Själv har jag hjälpt alla små tomtar att komma fram ur mörka vrårna. Så nu tittar de fram lite här och där. Sonen kom hem från skolan med sitt första betyg och ett färskt jullov i fickorna. Han tog en tur med spaden ute på gården sen fikade vi varm choklad med vispgrädde för att fira att vi nu är lediga båda två. 

Här hemma lyser ljusen, julmusiken spelar, elden sprakar i braskaminen och jag sitter i soffan och tar igen mig inför kvällens "Julstämning" i kyrkan. Har ni inget speciellt för er, ta chansen att komma och få en dos julmusik till livs. Det kommer att bli stämningsfullt och fint, jag lovar!

Tomten har prytt granen med många fina saker även i år!

Så här bra har jag det, det här är utsikten just nu!

Oj, gårdagen bara gick. Man skulle kunna tro att jag hade mycket att göra med tanke på att jag inte skrev något i min blogg, men så är inte fallet. Tvärtom, torsdagen var en mycket lugn och skön dag. Den började med frukost framför braskaminen tillsammans med sonen innan han gick till skolan. Därefter en promenad för att hälsa på 3:orna på träslöjden som jag fick lova tidigare i veckan. Några av dem hade gjort en fin gran i trä med paket under som de ville ge till mig. Jag förstår att de inte ville vänta med att ge den efter jul....den är ju gjord för den här årstiden. Nu står den på en fin julduk i sällskap av några änglar.

Den fina granen jag fick!

Sedan fixade jag en del här hemma, monterade ihop ett bord och tog in stolar så att alla får en egen matplats när alla julfirarna kommer på Skrapdan. Tur att det finns gott om plats i vardagsrummet, det blir inte ens trångt. 

Nu kan julgästerna komma. 

Vi avslutade dagen med att åka till stan, sonen och jag. Först fixade han sina glasögon som fått en smäll på idrotten, sen åt vi mat. Det hela avslutades med ett biobesök. Vi såg filmen The Hobbit. En skön avkoppling så här dagarna innan jul. 

Han är bra på att få till filmer i sann Tolkienanda,  Peter Jackson, fast jag reagerade lite över att det lagts till händelser som inte finns med i boken. Men jag bestämde mig raskt för att inte sitta och reta mig på det, utan äta mina popcorn och njuta av filmen i stället. Så det gjorde vi, båda två. 

Idag är det avslutning sen börjar jullovet. Hos oss kommer alla små tomtar att krypa fram ur vrårna idag, sen är det jul i vårt hus....ja Tomten måste ju komma och klä granen förstås. Men det är ju ingenting jag kan påverka. Han kommer när han kommer.

Ute är det ett decemberblått vinterljus som talar om att det är en bitande kall  morgon. Jag vaknade när sonen klev upp och eftersom han var så snäll så han hämtade in tidningen åt mig var jag snäll tillbaka. Jag gjorde upp en eld braskaminen och tände ljus så han fick äta frukost i eldens sken.  Nu har han packat gympakläder och gått till skolan.
Jag har startat en tvätt och funderar vad jag ska göra. Det finns en hel del att ta tag i, min tanke är att det här ska få bli en städ- och plockdag. Då är det tråkiga gjort och sen kan jag bara göra roliga saker som att ta in tall- och enris, läsa och slå in lite julklappar. Då vet jag att tomtarna börjar komma fram ur vrårna också. De springer nämligen och gömmer sig om de hör dammsugaren så det är säkrast att göra bort städningen idag eller imorgon. Men eftersom jag är ledig tar jag även städningen med ro, det är länge till kvällen......

Imorgon bitti kommer det att vara lite orättvist i vårt hus....när sonen går till skolan stannar jag hemma. Jag är nämligen ledig. Det är inte ens säkert att jag kliver upp när han gör det...så egoistisk tänker jag vara. Å andra sidan kanske jag är jättepigg och skuttar ur sängen. Fast det scenariot är ingenting jag skulle satsa några pengar på. Att jag skulle vara så pigg på morgonen att jag skuttar ur sängen.....det är en riktig högoddsare om något.

Just nu njuter jag mest av att vara jättetrött men inte behöva lägga mig....jag är som ett barn igen, vill inte lägga mig.....
"Jag är inte trött jag bara gäspar ändå"...så sa jag när jag var liten och mamma och pappa frågade om jag var trött. Förmodligen skulle jag svara samma sak nu.

För mig är det verkligen speciellt att vara uppe sent i adventstid när det lyser fint av alla ljusstakar och stjärnor i fönstren och det är så kallt ute att det gnistrar och glimmar i snön. Att få sitta under en filt i halvmörkret och titta ut är magiskt tycker jag. Nyss tyckte jag dessutom att jag skymtade en tomtenisse som ilade förbi....det om något är magi!

Sonen och jag gick en promenad ikväll i det sköna vädret. Det var verkligen härligt ute, men jag funderade lite på vad alla andra gjorde. Vi såg inte till en enda människa på vår tur genom byn. Antingen höll alla på att städa, göra godis eller så var det något jättebra på teven. Det var i alla fall skönt med en promenad för dagen har varit intensiv, då är det skönt med lite luft för att rensa hjärnan så här på kvällskvisten.

Efter jobbet idag bakade jag. Först en liten pepparkaksborg, sedan var det dags för julens absoluta måste....sockerskorpor. Det var min mormor som lärde mig hur man bakar dessa fantastiskt goda småskorpor. Nu torkas de som bäst i ugnen....skulle tro att det är ett par timmar kvar till dess att de är helt torra. Jag har tjuvsmakat.....de var jättegoda!

Sockerskorpor på tork!

För att Sudden och min morbror ska slippa fundera vem som ska få trillingnötterna i chokladasken har jag faktiskt tillverkat egna i år. Av två deciliter hasselnötter blev det 33 stycken...men nu är det bara 32 kvar för Sudden var tvungen att smaka sa han....de fick med beröm godkänt...undrar hur många som är kvar till jul?

Nu börjar den tredje söndagen i advent att lida mot sitt slut. Det har varit en händelsrik och mycket god dag! Vi började med att adventsfika och sen har det gått i godisets och bakets tecken hela dagen. Pepparkakor, knäck, ingefärskola och kola med flingsalt. Mellan all godistillverkning tog jag en tur till PerOrs på julmarknad. Så otroligt stämningsfullt och härligt. Sprakande eldar, ljus, marknadsstånd, tomtar och gofika. Så härligt, hade jag inte julstämning innan så har jag det definitivt nu, fantastiskt vad de ordnar!

Undrar om tomten är på besök där inne?

Julstämningen är på topp!

Goda kolor med flingsalt.

Till slut kom jag på att middag kunde vara en bra idé....så jag satte sonen på att fixa det medan den sista kolasorten skulle skedas upp i formar. Kvällen avslutades med en promenad....nu slappar jag i soffan ett tag innan det är dags att krypa i säng.

Pepparkaksbak!

Här skapas det egna figurer.

Första plåten i ugnen.

Några nya mått måste testas.

Nog syns det att det är full aktivitet alltid!

Tittade ut genom fönstret och såg plogvallen hos grannen när jag klev upp i morse...drog en djup suck och stönade invärtes när jag tänkte på vår egen snö som måste tas bort. Då sänkte jag blicken lite och såg att det var närmast renskrapat ute hos oss på vår gård......det var grannen snett över vägen som höll på att ta bort vår snö! Så underbart omtänksamt och snällt. När jag stack ut näsan för att tacka var han mest orolig för att ha väckt mig( vilket han inte gjorde)....han sa att han hade sett hur jobbigt det såg ut för oss igår när vi skottade och eftersom det var mycket tyngre snö idag tänkte han ta bort den så vi slapp. Det var en julklapp som värmde så här en vecka innan jul. Plötsligt finns omtanken där när man som mest behöver den!!

Idag är det tredje advent, om ett tag blir det adventsfika, sen ska huset fyllas av pepparkakor och godis. I vårt hus är det nämligen så att den tredje söndagen i advent av tradition är den stora godistillverkardagen, så har det varit ändå sen jag var liten. Då satt pappa vid knäck- och kolagrytan vid spisen och gjorde kulprov med jämna mellanrum. Nu är det jag som har tagit över den uppgiften så innan det blir kväll hoppas jag att det finns lite knäck och kola här i huset! Men först är det fika som står på programmet!

Jag vet att jag hade lovat att inte klaga mer på snön.....men idag när vi kom hem efter en lång dag i jutsulokalen låg hatet mot den vita varan nära ytan. Ska jag vara riktigt ärlig bubblade det till och med över....
Det var mycket snö på gården redan när vi åkte tidigt i morse...ännu mer när vi kom hem. Massor av snö som packats tätt av vinden. Usch, dubbelusch och tvi, tvi, tvi!!
Med gemensamma ansträngningar fick vi undan den till slut trots att sonen var slutkörd efter sin gradering med en värkande rygg....jag med värkande knä och halvtaskig rygg....
Belöningen när vi skottat klart blev hämtpizza till middag, bastubad, eld i braskaminen och för mig ett glas rött!
Nu mår jag gott igen, förtränger de vita flingorna som singlar från skyn, i alla fall till imorgon....

I morse när vi körde ner till stan i mörkret förundrades jag över hur många som var ute efter 348:an med halvtaskiga reflexvästar och rastade sina hundar....jag kan säga att i snöröken syntes de inte alls förrän de skymtade i ögonvrån. Läskigt....

Något annat som är läskigt är vapenlagarna de har i USA. Det finns inte ord för den tragedi dessa vapen och de som håller i dem ställer till med gång efter annan. Som alltid är det de oskyldiga barnen och deras familjer som drabbas värst. Plötsligt känns det skamligt att hata snö....

Sonens gradering idag var i alla fall en ljusglimt, den gick riktigt bra. Nu får han ta jullov från träningarna med gott samvete, trött som han är både kroppsligt och mentalt. Önskar att jag kunde ta jullov från min träning också....men det får jag inte....men ikväll gör jag det...tar ett minilov från träningen alltså. Bara så ni vet!!

Nej se det snöar, nej se det snöar det var väl...hm...ja vadå? Visst är det vitt och fint ute, men det räcker nu....i alla fall ett tag. Fast jag ska inte klaga mer nu, hellre snö än regn!

Det känns skönt att sitta ner och ta det lugnt en stund i alla fall. Jag har varit lite nyttig sen jag kom hem från jobbet idag, skrivit protokoll, gjort pepparkaksdeg och tvättat lite. Men nu blir det inte mer....jag tänker slappa resten av kvällen. Eventuellt går jag en liten promenad för att få frisk luft, mer ansträngning än så utsätter jag mig inte för ikväll.
Men hallå- jag då- säger knäet då.....ja, ja,  jag ska göra mina övningar också. Det är bara det att det gör så ont så helst skulle jag vilja fuska....men det vet jag ju att det inte är någon bra idé. Så efter den eventuella promenaden tar jag tag i det!

Nu får pepparkaksdegen vila!

Pepparkaksdoften sprider sig i huset och skapar julstämning, på söndag ska vi baka tänkte vi. I morgon är det graderingsdag hela dagen så då blir det inget bakande.

Ett annat sätt att få julstämning är att komma och lyssna på Tilltro i kyrkan nästa fredag. Härliga julsånger tänker vi bjuda på!

Välkommen till en skön stund med julmusik!

Nu är jag så mätt så jag tror inte att jag orkar röra mig mer idag....jag sitter i soffan i vardagsrummet och här blir jag nog kvar. I alla fall känns det så just nu. Fast jag skulle verkligen behöva kliva upp och ta reda på den mat som blev över efter middagen. Det skulle vara synd om den går till spillo för det var så väldigt gott.

Ute snöar det igen...undrar om det är för att retas med mig eller? Jag tänker att eftersom jag inte vill ha mer snö och har uttalat det högt så ger vädergudarna igen...Misstänker starkt att det är så. Tur att Sudden inte har någon träning ikväll så då kan han skotta tidigare än igår. Då hjälptes vi åt när jag kom från kören och han från ju-jutsun. Med ryggkorsett och den lilla spaden med långt skaft fixade jag att hjälpa till lite utan att ryggen slet ont. Jag tyckte så synd om honom att gå ut och skotta själv klockan tio på kvällen....

Nu har maten sjunkit ner så pass att jag orkar släpa mig in i köket och ställa resterna kallt!

Maten som gjorde mig så mätt...ser blekt ut men smakade inte blekt alls!

Visst är det märkligt, är det inte hur kallt som helst så snöar det. Inget mellanting verkar existera i väderläget. Om min önskan slagit in hade jag gärna sett att det inte skulle ha snöat på ett tag......

Det blir svårt för sonen att hinna skotta när det är både träningar och läxor som ska skötas. Därför var han bekymrad när han åkte iväg på träningen alldeles nyss, han var orolig att jag skulle ge mig ut och skotta själv. Jag fick lova, dyrt och heligt,  att inte göra det själv och med tanke på att ryggen nästan är okej igen vore det dumt att ta den risken. Alltså får snön ligga kvar...så är det bara.

Dessutom har jag kör ikväll så jag hinner inte skotta själv även om jag skulle vilja. Vi ska öva julsånger inför vår konsert i kyrkan fredag den 21:a december. Då blir det julstämning vill jag lova, klockan sju på kvällen!  

Burr, vilken bistert kall dag! När jag kom hem på eftermiddagen tog jag en promenad till affären för att handla några småsaker. Där fick jag höra att mina kinder var lika röda som min mössa....Nu sitter jag i källaren och slappar en stund,  en eld sprakar i kaminen och ger skön värme. Jag är frusen in till minsta ben. Det är så kallt i vårt klassrum, drag från fönstren så man skulle kunna tro att de stod öppna. Helst skulle jag vilja slå på bastun och krypa in för att få tillbaka värmen i kroppen, men inser att jag nog kommer att frysa ännu mer sen eftersom jag ska tillbaka ut om en stund. Vi har julfest på skolan nämligen. Men efter det kanske det kan bli lite bastubad....

Mitt knä värker idag, undrar om det påverkas av kylan eller om det bara är allmänt ont, så där som det brukar vara i vanliga fall också....oops...kom precis på att jag inte har cyklat idag....min ursäkt är att vi satte igång med de pedagogiska diskussionerna direkt när eleverna slutade. Men imorgon då....

Tisdagspytt. 

Jag kände mig lite bättre i ryggen så jag tog mig en promenad på kvällskvisten. När jag kom tillbaka hem slogs jag av hur otroligt stämningsfullt det blir med ljus och snö i kombination. Tänk vilken tur att vi har julen under den här mörka årstiden. Det gör att det blir lättare att stå ut med mörkret för det glittrar och glimmar så fint överallt.

Just nu känner jag inte för att jobba mer innan jul.....jag vill vara hemma, tända ljus, elda i braskaminen, läsa böcker och bara må gott. Fast jag skulle tro att mina arbetskamrater skulle uppskatta om jag väljer att dyka upp på jobbet......så det får nog bli så. Med tanke på att det är jobb imorgon kanske det är bäst att jag packar ihop det som ska med i ryggsäcken och slutar slappa. 

Tänk att jag aldrig lär mig nån gång. Jag är 49 år men gör samma misstag år efter år. Man kan tycka att tidigare erfarenhet skulle göra sig påmind nån enda gång. Men icke....Nu undrar ni säkert vad det är jag glömmer....det har förstås med snö att göra.

Jag kan och ska inte skotta snö utan ryggkorsett....det går bra en gång, kanske till och med en andra gång men sen....Igår kände jag plötsligt hur det högg till när jag tog undan snön på morgonen. Sudden blev jättearg på mig och påminde att han har förbjudit mig att skotta snö...men det var ju så skönt ute och lätt, fluffig snö tyckte jag.....Uppenbarligen höll inte min rygg med mig.

Idag värker det men jag är inte helt sned ännu...så jag arbetar för fullt för att trycka tillbaka kotorna i rätt läge och tror faktiskt att jag kanske håller på att lyckas. Men någon mer snö skottar inte jag....tur att Sudden tagit tag i det. Om jag ens antyder att jag ska gå ut tittar han argt på mig och ryter ifrån. Tur att jag har honom, synd att jag inte lyssnade på honom innan jag fick ont......

Eftersom det inte gör ont när jag står och går har jag faktiskt gjort lite julgodis idag. Rocky road och chilitryffel med smak av apelsin. Nu ska vi snart få middag, sen blir det inte mer gjort idag. Så det så.

Rocky road

Vaknade rätt tidigt idag, satte igång kaffet och gick ut för att hämta tidningen.....och upptäckte att det hade snöat inatt....igen. Ja, det snöar fortfarande, ymnigt, men jag måste erkänna att jag känner mig rätt nöjd nu. Det är vitt, fint, mjukt och lagom fluffigt ute, precis som det ska vara i december. Så nu räcker det ett tag tycker jag, i alla fall här hos oss. På de ställen där man behöver snön för sin vinterverksamhet får det gärna snöa. Problemet är att vädergudarna aldrig lyssnar på mig....varför??
Men turligt nog är det lätt snö så den är inte så jobbig att skotta undan. Det som är värst med den är snöröken som bildas efter bilar och lastbilar efter vägarna. Men det är bara att ta det lugnt, hoppas att alla gör det.

Just nu tipsar de om julklappar på teven....många onödor.....jag har också äntligen kommit på vad jag önskar mig i julklapp...det är en nöda....ett eget gym med de maskiner och mackapärer jag behöver för att få ordning på min lårmuskel. Undrar om det är försent att skriva till tomten om det? Naturligtvis med ett tillhörande rum....även om vårt hus är rätt stort finns ingen naturlig plats för det nämligen. Men sånt brukar tomten lösa....jag tror ju på honom!

På nyheterna berättade de också att forskarna hittat stället i hjärnan som gör att Parkinson-patienter får biverkningar av medicinerna och rycker okontrollerat. Det gör att de har gott hopp om att hitta en  lösning och därmed göra livet lättare för alla de som lider av Parkinson. En underbar nyhet så här på lördagmorgon tycker jag!

Nu är det julmusikens tid men hur mycket jag än gillar de juliga sångerna måste jag erkänna att jag blir lite trött på¨alla smäktande röster som sjunger så vackert de bara kan....Jag letar och letar efter någon ny julskiva att köpa men hittar ingenting jag faller för. Så jag tänker att jag nog fortsätter att lyssna på "di gamle"....Bing, Jim och grabbarna....
Det är då det händer....plötsligt hör jag julmusik jag blir glad av...som inte känns tung och tryckande....på nyhetsmorgon spelar Lena Willemark med musikerkollegor, Jul i Folkton, julmusik man blir riktigt glad av. Härligt!
Men ja, jag ryser på ett positivt sätt när jag hör O helga natt och många andra underbart vackra julsånger framföras......tycker väldigt mycket om dem också...vill inte vara utan de heller...Jag vill helt enkelt ha allt inser jag nu!


Nej, nu ska jag tjuvsmaka av de havrekex mamma bakat åt oss till jul....bakade efter mormors recept. Godaste havrekexen i världen!
Fast jag måste se till att det finns kvar till julfrukostarna.....med torkat älgkött på, kryddat med massor av sichuanpeppar....(det är min julskinka det) bästa julfrukosten!

Åh, tänk att det redan är fredagkväll, en lugn hemmakväll blev det till slut. Det känns skönt att det närmar sig jul, tvärtemot hur många känner det upplever jag att det blir det lugnare i vårt hem ju närmare julhelgen man kommer. Det är skönt. Jag har ingen aning vad det beror på men så tycker jag alltid att det har varit. Vi satsar på det vi vill och tycker om att göra. Baka sockerskorpor och pepparkakor, göra lite godis, städa minimalt är det som är kvar att göra innan jul. Däremellan dricker vi väl lite glögg, spelar spel och ser nån film. Jag ska nog slå in några julklappar också.....

Tidigare i veckan bakade jag pepparkaksgrissini, gjorda av vanlig köpedeg som jag knådade in apelsinzest i. Sen rullade jag långsmala pinnar och gräddade. De smakar smaskens till glöggen och en ädelostdipp vill jag lova. Så just nu njuter jag av det tillsammans med en mugg glögg vid braskaminen, alltmedan sonen håller på att installera drivrutiner på sin stationära dator efter att ha formaterat om den.

Ja just det, jag cyklade mina tio minuter idag också, bara så ni vet......

Ädelostdipp och pepparkaksgrissini!

Nu har jag bestämt mig, jag ska cykla tio minuter på lunchrasten varje dag! Inte så länge att jag hinner bli svettig, eller att mitt knä börjar värka utan tio minuter mer än ingenting. Därefter ska jag göra mina balansövningar i några minuter. Jag började idag!
Sen har det varit full fart även här hemma. Vi har städat, skottat snö och gått promenad.....så idag har jag rört på mig så att jag tycker att det räcker.

Därför har jag nu slagit mig ner i soffan och värmt mig en mugg med glögg, det är jag värd!

Belöningen!

Igår var jag till min ortoped igen. Han tyckte att det var trevligt att se mig vid ett annat tillfälle än lidande på en sjukhusbrits. Faktiskt tyckte jag att det var riktigt trevligt att hälsa på och inte behöva byta gips eller nåt annat smärtsamt. 

Han tror i alla fall att jag går snett med foten för att kompensera avsaknaden av lårmuskel. Förhoppningsvis går det till sig när jag blivit starkare. Däremot får jag nog stå ut med att det gör ont när jag står och går. Som han sa: "det är illa nog med en fraktur...men tre"....ledytorna i knäet blir aldrig vad de varit. Men, men då vet jag det. Bit ihop och gå ändå!

Fast idag går jag inte mer....nu viftar jag på tårna!

Nu verkar det som om kylan tänker stanna ett tag, men ska det vara kallt får det gärna komma snö också. I alla fall lite. Inga mängder, det är inte nödvändigt.

Skoldagen var toppen, den gick så väldigt fort bara, men det verkar ju snarare vara en regel än ett undantag. Att höstterminen snart är slut är konstigt......jag tycker nyss den började.

Här hemma har vi haft en lugn kväll, skönt. Med pizzamiddag, en liten promenad, bastubad och sen skulle jag göra upp en eld i braskaminen....av någon underlig anledning var det inget drag...det blir ingen eld....bara rök.....dumt! Sotaren har ju nyss varit här så jag funderar lite över vad det är som har hänt. Jag får nog ringa imorgon och höra vad han säger....Det är ju inget stort problem som måste åtgärdas på en gång, men nog är det mysigt med eld när det är kallt ute....

Mitt knä har fått en del träning idag, passade på medan jag satt i bastun. Jag ska träna lite till också, om ett tag, fast just nu känns det skönt att slappa.  Det värker nämligen och gör ont.

Sonens svullnad i ansiktet är inte lika påtaglig längre men han är fortfarande rejält öm i kind, käke och tandkött. Det gör att han har svårt att träna....hoppas att det ger sig snart....jag förstår att han blir less.

Pizzamiddag!

Alla äppelröda kinder talar om att nu är det vinter på riktigt. Frosten biter i huden så fort man går ut. Med tanke på den temperatur vi har haft tidigare, har man inte hunnit vänja sig vid vinterkylan ännu.
När jag gick en promenad för ett tag sen, kom jag på mig själv med att tänka att när det har varit -30 ett tag, då tycker man att det känns varmt när det bara är -15.....Men inte idag....än är det svinkallt vid den temperaturen.

Läpparna blir extra torra och nariga i kylan också. Torra läppar är inte bra för en chiliälskare som jag....det upptäckte jag ikväll.....det brände bra ett tag! Faktiskt tog jag lite fil och smetade in läpparna med en stund...det lindrade. Tur att jag var ensam hemma.....Men det hindrade bara chilikryddningen tillfälligt för till nästa portion smorde jag på ett tjockt lager cerat innan jag åt!

Nu är det mörkt ute, granen lyser fint framför vardagsrumsfönstret. Trots kalla fingrar fick jag på ljusen till slut. Nu är det advent på riktigt!

Om en stund kommer grannarna på middag, men jag har faktiskt en stund över att bara sitta ner och ta det lugnt. Tid att fundera lite över dagen och vad den har innehållit. Bakning av saffransmuffins, adventsfika med sonen, sen bakade jag pepparknäcke. Därefter nån liten promenad till mamma innan jag gick hem och gav mig i kast med granen.

Tvättmaskinen har snurrat den med, amöban med rena kläder växer sig stark i källaren. Jag blundar när jag går förbi för att slippa se strykhögen......fast jag får passa mig så att jag inte snubblar på den...då kan jag ramla och göra mig illa.....och det skulle ju inte vara bra! Men faller jag får jag hoppas att jag gör det mitt bland kläderna, då dämpar de fallet och så fyller amöban en funktion trots allt.

Morgonens adventsfika!

Granen på utsidan har fått ljus!

Tidig adventsmorgon, sonen sover och jag njuter av morgonens första kaffemugg. Det är kallt ute och jag önskar att belysningen på utegranen hade varit på plats....nu är den inte det utan ligger i lådorna i hallen. Jag har inte ens kollat om de fungerar ännu.....nåja innan det blir julhelg ska de vara på plats. (helst innan kvällen...)

Nu ska jag slappa en stund till, sen tänker jag nog ge mig på lite bakning. Saffransmuffins står på programmet och eventuellt lite julknäcke. Annat att ta tag i är också lite matlagning, en granne ska komma över på middag. Han har hjälpt mig med både det ena och andra under hösten så att bjuda på middag är det minsta jag kan göra.

Partiet jag inte vill nämna vid namn får mycket reklam nu för tiden. Nu diskuteras de igen på Nyhetsmorgon. Det förs ju nästan ingen annan politisk diskussion just nu, undrar om alla deras skandaler egentligen bara är nån slags smart gameplan? De verkar ju inte direkt förlora väljare på det som händer....kan vi inte bara sluta låtsas om dem...det man inte pratar om syns till slut inte och då finns det inte heller, eller...? Fast å andra sidan brukar det inte fungera att gömma huvudet i sanden. Svårlöst.

Björn Ferry är en egensinnig herre. Hans egendesignade gran i Östersund får stor plats i media även den. Komplett med pungkula, sädesledare och kottar med frön! Sen vet jag ju inte om jag tycker att den blev så snygg...men vad annat kan man vänta sig av den som gör konstverk som heter "Hundbajs i soffa" och "Pillesnas i vas". Men nog tycker i alla fall jag att det är lite roligt.....även om jag vill att en gran ska vara snyggt dekorerad. Det finns många vägar till uppmärksamhet, det är då säkert. Ett annat sätt är de unga kvinnliga artister som sminkar sig vit från halsen och upp till kinderna eller uppträder i teven en lördagmorgon med ett litet träd på huvudet....

Nej, nu blir det bakning!

Middag!

Vissa kvällar blir bara underbart trevliga! Fredagkvällen var en sån. Jag var bortbjuden på middag och gissa om maten smakade gott....Jag åt som om jag aldrig sett mat förut! Dels var jag jättehungrig för jag hade inte ätit nån lunch, dels smakade maten underbart!! I vanliga fall brukar jag ha svårt att äta när jag varit utan mat länge men inte igår....och det var ju tur! Att vi dessutom hade underbart trevligt med många glada skratt gjorde ju inte saken sämre!

Idag tog jag det lugnt ända tills det blev eftermiddag, då lade jag in en växel och satte en lussedeg på jäsning. Nu doftar det gott av saffran i huset. Efter att ha ätit tidig middag tog vi oss en tur ut på byn för att få en dos adventsstämning. Det har varit skyltlördag på byn med marschaller, eldar, julmusik och tomtar. När sonen gått hem gick jag en tur ner till Röda Kvarn där det visades film. Kallt och blåsigt var det på vägen så det värmde gott med den varma äppelcider de bjöd på där.

Nu sitter jag i soffan här hemma och har precis tittat på första avsnittet av julkalendern. Jag gillade det jag såg, så nog kommer i alla fall jag att kolla in fler avsnitt.

Lussebullarna doftar ljuvligt gott!