Mors dag och alla flöden i de sociala medierna fylls av fina saker barnen (unga och gamla barn) gör för sina mammor. Så även i mitt flöde. Jag vet att alla inte har ett helt okomplicerat förhållande till sina mammor, där det inte stämmer. Alla har ju inte sina mammor kvar heller utan de är änglamammor.

För mig är en mamma någon som symboliserar kärlek och omtanke. Som finns där i roliga stunder men även i de svåra för att stötta och trösta. 

En mamma är någon som kommer med kloka råd men hon kan också vara den som puttar på för att få dig att våga det där lilla extra ibland, att våga gå utanför ramarna. 

En mamma är den som lagar din favoriträtt men hon lagar även mat som gör att man får testa smaker man aldrig trodde att man skulle gilla. 

Mammor kliar på ryggen, borstar håret, stryker över pannan när man är sjuk, läser sagor, knyter skosnören och stryker den där besvärliga blusen så man slipper det själv. 

Det finns förstås stunder under uppväxten när man kan tycka att mamma är besvärlig, tjatig, arg och kanske till och med pinsam. Det hör till, så ska det vara. Det betyder bara att man är lite lik sin mamma och det vill man inte riktigt bli påmind om i en viss ålder. När man är äldre däremot finns det få saker som kan göra i alla fall mig mer stolt än att få höra att jag är lik min mamma. 

En mamma har en outsinlig brunn att ösa sin kärlek ur, den tar aldrig slut. Vad som än händer finns hon där. Sån är min mamma och sån var min mormor. Så hoppas jag att jag är för min son, en varm trygg famn med kärlek som räcker till universums slut och tillbaka igen. 

Både godsaker att äta och en uppmaning som verkligen kan göra gott för mig!

Graderingsdag i stan med tid både nere i ju -jutsulokalen men även en tur runt stan med sonen och väldigt god lunch med spansk mat. Eftersom han fick jobba som kastdocka under graderingen till brun mon fick han ju ett träningspass.

För mig var det däremot inte särskilt ansträngande att titta på. Därför bestämde jag mig för att klippa gräset när jag kom hem. Efter att ha traskat runt tomten en dryg timme känner jag mig rätt nöjd med resultatet. Nu kan jag med gott samvete slappa i soffan. Något jag gör väldigt bra!!

Jag känner mig rätt nöjd med resultatet. 

Det blev både någon kilometer och lite tid på tomten.
Fast jag undrar lite över det faktum att det ser ut som att jag klippt tvärsöver gruset också.......

Vissa kvällar känner jag mig mer tacksam över mitt liv än andra kvällar. Den här fredagen är en sån. Dagen började i sorgens tecken då det var begravning och vi tog ett farväl av en av mina farbröder. Minnen, känslor men även ett och annat leende. För trots att sorgen är så närvarande kommer ju även de fina minnena fram. Jag är tacksam över alla fina minnen jag har av honom.

Därefter var det möte hela eftermiddagen med givande diskussioner. Om än intensiva så jag blev faktiskt väldigt trött. Kanske hjälpte det till att veckan varit synnerligen intensiv med oerhört få stunder hemma. Jag är i alla fall tacksam över diskussionerna och tänker att de nog till slut kommer att leda till bra saker för oss som arbetar i skolan.

Hur skönt var det inte sen att kliva innanför dörren hemma och mötas av en glad son som börjat med middagen. Att få lägga sig under en filt i soffan och höra honom stöka i köket. Att sedan få maten serverad framför teven med en av våra favoritfilmer på, Ironman. Då kände jag tacksamheten och kärleken svälla i bröstet.

Nu känner jag mig tacksam för att jag snart kan få lägga mig för att sova, bara för att jag kan och är trött....fast det är jättetidigt.  Förmodligen är det säkrast att jag gör slag i saken snart och kryper ner i loppelådan för det är en tidig start imorgon....graderingsdag. Sonen ska inte gradera men väl hans adepter.  Natti natt!

Sonen sitter vid datorn och skriver på nåt skoljobb. Själv har jag placerat mig med jobbdatorn i knäet för lite kvällsarbete. Men först kände jag ett stort behov av att bara göra ingenting. Nåja att blogga räknas kanske till någonting, men det känns som ingenting.

Fast nog är det lite märkligt ändå hur bloggandet och skrivandet förändras. Den lust jag kände för bara något år sedan vill inte alltid infinna sig nu. Därför skriver jag bara när jag känner för det.....låter ju rätt sunt faktiskt! Kanske blir jag visare med åren trots allt......

Sonen kom nyss ner med en kopp te, han tyckte att det verkade som att jag behövde det och så rätt han hade. Önskade bara att det var lite smärtstillande i det också för mitt knä gör verkligen vrålont ikväll. Och under foten, där fotvalvet är nedtrampat...aj aj aj. Och i nacken gör det ont....aj aj aj. Men som tur är så har jag tid hos sjukgymnasten för att få hjälp med i alla fall nacken imorgon. Dessutom kommer mina specialtillverkade inlägg till skorna om exakt en vecka. Det blir toppen. Min förhoppning är att det ska hjälpa knäet också när belastningen på foten blir mer riktig. Så egentligen är det rätt toppen!

Något annat som var toppen, eller för att vara mer precis, någon annan var den snälla Hemglasschauffören. När jag träffade henne på andra sidan byn tidigare i kväll lovade hon att komma förbi vårt hus en gång till så att vi skulle få handla eftersom vi missade henne när hon for förbi på sin rutt. Det är service det! Så nu har vi fyllt frysen med laktosfri glass. Mums....skulle ju smaka smaskens till den temugg som står här bredvid.....

Den här dagen har vårtecknen avlöst varandra. Det första kom redan under natten. Plötsligt vaknade jag av att det levde rövare ute på bron. Två katter slogs så det rök utanför vår ytterdörr. När jag kom fram till dörren tyckte nog den ena att den fått tillräckligt med stryk så den sprang iväg så fort den bra kunde. Den andra lade sig tillrätta på vårt räcke.....fast där fick den inte ligga länge. Jag öppnade dörren och sjasade bort den. När jag sen öppnade samma dörr i morse för att hämta tidningen hittade jag ännu en katt på bron.....

Jag undrar vad det är som gör att katterna flockas runt vårt hus den här årstiden? Vi har inga egna katter så det kan ju inte vara det.....

När jag sedan under kvällen tog en lång promenad lyssnade jag in våren. Fågelkvitter, gräsklippare och vindens sus. Dessutom sken solen så att temperaturen hade en chans att stiga....en underbar vårkväll helt enkelt.

Det gjorde att jag lyckades samla energi nog för att jobba vid datorn några timmar. Jag har filat på en annorlunda läsårsutvärdering i år....tror att det kan bli bra.

Kvällsjobbet!

Mäktiga toner fyllde kyrkan idag. Församlingens körer sjöng i en fullsatt kyrka. Att få stå där med alla andra och vara del i den musik som lyfte mot kyrktaket var nästan magiskt. En häftig känsla.

När jag sedan gick hem i de kylslagna vindarna kändes sommaren långt borta. Då greppade jag en bok och tog min tillflykt till växthuset. Där var sommaren. Ett stilla gungande i hängmattan, vindens susande, fåglarnas kvitter och en värme som fyllde växthuset. Snart är den här på riktigt också och inte bara i mitt lilla ute-krypin.

Plötsligt kändes det som sommar. 

Efter att ha ätit middag tog vi en rejäl promenad sonen och jag, då kändes det nästan som sommar ute också för vinden hade mojnat och det var varmt och skönt.

Nu ska jag snart ta itu med fixandet inför morgondagen. Men inte riktigt än....vilar en stund till.

Pingstafton har förvandlats till vilken lördag som helst eller är det bara jag som tycker det? Att göra sig pingstfin, laga extra god mat och umgås är inte lika självklart längre. Annandag pingst fattas.

Nåja helt hopplöst är det inte. God mat ska vi få men det kommer att dröja, jag har nämligen alldeles nyss stoppat in en fin kalvytterfilé i ugnen. Fast nog lär det ta ett tag innan den bli klar. Att sedan fira pingstafton i soffan med mysbrallorna på och några avsnitt av Game of Thrones är inte så illa. Nog ska jag kunna få det att kännas lite högtidligt allt.

I morgon lär det bli desto högtidligare. Då ska vi sjunga i kyrkan när det är högmässa och därefter avtackning av vår kyrkoherde som går i pension. Kyrkans alla körer ska att sjunga tillsammans så det kommer förhoppningsvis att låta mäktigt.

Men nu återgår jag till mitt högtidliga slappande i soffan....oj vad det tar på.

På pappas grav är det full blomsterprakt! Kollade till där innan körövningen igår. 

Idag var det tur att vi inte var fler än två som skulle äta. Förpackningen med gnocchi till fyra personer räckte precis till oss två. Inte särskilt ofta jag lagar så precis med mat. 

När middagen var uppäten hade jag fått tillräckligt med energi för att ta itu med en av mina favoritsysslor.....gräsklippning. Trodde ni på mig? Nej precis, det är inget jag gillar.  Mitt knä gillar det inte heller. Antagligen därför det blivit en hatsysselsättning. Men jag hade inget val. Nästa vecka finns inte någon tid alls....och då hade det inte blivit kul. Trots avsaknad av värme under maj har gräset växt.

Nu sitter jag nere på ÖJC och kollar in sonens träning. Det betyder sen kväll. Imorgon har han sovmorgon,  inte jag. Orättvist!!

Gaaahh, hur kan de?? Sluta med den värsta cliffhangern någonsin eller för att vara exakt....flera. Så oerhört fräckt när slutet närmade sig och vi trodde att allt ordnat sig och var lugnt.  Ikväll när jag och sonen äntligen kunde sitta ner tillsammans och se det sista dubbelavsnittet av Agents of Shield så har de gjort så att vi bara gapade, stirrade i förfäran på varandra och undrade vad det var som hände? Frågan när säsong 3 kommer blev plötsligt akut att få svar på.....hösten 2015 verkar vara fallet efter att ha googlat på abc:s hemsida.

Det känns ju lite dubbelt då jag å ena sidan helst av allt vill han sommar länge, länge. Å andra sidan längtar jag redan till dess att det blir höst och den nya säsongen kör igång. Vad var det som spreds i havet, var det den substans som dödar människor eller den sort som väcker Inhumans? Törs vi äta fisk eller ta en Omega 3 tablett? Vad hände med Jemma? Är hon fångad? Död? Kommer vi att se henne igen? För att inte tala om Ward....det kräket....usch frågorna är alldeles för många....hjälp!!!

En helg med några extra lediga dagar kan gå väldigt fort. Väldigt fort. Plötsligt är det söndag kväll och jag ligger i soffan och väntar på att sonen ska ringa och tala om att de är i Härnösand. Då vet jag ungefär när jag måste åka hemifrån för att hämta upp honom i Överhörnäs. Men de har en bit kvar dit, så än får jag vänta ett tag.

Jag har i alla fall hunnit med några av de saker jag har föresatt mig att göra, städa, ta reda på tvätt, sortera en massa papper (hann i alla fall hälften), läsa, ta promenader och slappa.

Ett årsmöte på jutsun i eftermiddags hann jag också med. Så dålig uppslutning som idag har det aldrig varit....sammanlagt var vi endast tolv....skamligt med tanke på att vi är runt 140 medlemmar.

Nu återstår att planera upp veckan som kommer, men eftersom sonen inte ska hämtas förrän senare hinner jag det också, om jag sätter igång nu.

Misstänker att han kommer att vara lagom mör i morgon, gäspningarna lär synas i skolan. Jag tror att jag kommer att vara lite trött jag också, även om jag inte suttit i en bil från Lund. Jag gillar att få mina åtta timmar......och så blir det inte natten som kommer.

Bäst att planera morgondagen nu....så att jag inte har det kvar när jag kommer hem.

Snacka om att jag jobbat hårt idag med hög puls och svettig rygg som resultat....Jag började med kaffe och tidningen, sen startade jag en tvätt innan livestreamen från Dalby Open började. 

När den körde igång såg jag sonen först av alla så där blev jag sittande i soffan och kollade på matcherna i fight i väntan på att duon skulle starta. Till slut började duoparen värma upp och deras matcher kom igång. 

Pulsen var lika hög på mig som efter det värsta träningspass och svetten rann på ryggen. När de i sonens första match riktade kameran åt ett annat håll vrålade jag så att det förmodligen hördes många mil. Hade någon hört mig hade de förmodligen inte trott att jag var riktigt klok....kanske lyssnade de på mig för plötsligt fick jag se sonen och hans vikarierande duopartner på mattan. 

Efter alla deras matcher fortsatte det med fight men plötsligt slutade livestreamen att fungera. Det tog jag som ett tecken att det var dags att kliva upp ur soffan och ta en promenad. En lång skön tur som avslutades med en gourmetmiddag.....pommes med ketchup! Det är sånt jag lagar till mig själv när sonen är bortrest....

Jag gick Sjönäsrundan. 

Gourmetmiddag, pommes med salt, dillkrydda och ketchup.

Natten som gick vaknade jag till och njöt av den sköna känsla som en nyss renbäddad säng ger. Lakan som fortfarande är härligt "kripsiga" och sköna. Att borra ner huvudet i kudden och dra upp täcket om sig då är helt underbart. Då kände jag mig tacksam att jag var lite huslig igår...

Längtan att ligga kvar i sängen är därför stor men så kommer det inte att bli.  De kör snart igång livestreamen från tävlingen i Lund. På youtube visas tävlingarna från en av mattorna. Spännande att se om någon av våra tävlande skymtar förbi! Så nu ska jag först ge mig ut på en liten promenad, sen startar jag streamen på teven nere.....heja alla tävlande!

Jag förvånas alltid över hur huslig jag känner mig när jag lyckats städa huset själv....känslan av att ha uträttat ett stordåd är enorm. Lite märkligt eftersom att städa, det är ju sånt där alla gör. Mer eller mindre frekvent förstås. Jag gör det mindre frekvent.....det kan ju vara därför jag känner mig så nöjd. Dessutom blänker alla fönster fortfarande, bara en sån sak.

Om jag nu bara kunde få något gjort åt tvättamöban då skulle jag kunna kalla mig drottning av hemmasysslor.....i alla fall en kort stund. En dag eller så.....

Faktum är att lika förvånad som jag är över de gånger min husliga sida tittar fram, lika förvånad är jag över mängden tvätt som alstras i detta hus. Tänk om man kunde omvandla tvättberget till energi....då skulle elräkningen bli billigare. Nu är det ju precis tvärt om, elmätaren snurrar på bra. Det sura här är att det inte bara finns en smutsamöba. Den rena är minst lika stor, om inte större......hur svårt kan det vara egentligen att ta reda på ren tvätt???

Fast tanken att få kallas Drottning av hemmasysslor lockar.....undrar om man får bära en krona då? Det skulle jag gilla....men det får bli en annan dag. Just nu vilar mitt onda knä och har bestämt att så ska det vara resten av kvällen.

Bilden ljuger, det ser ut att vara mycket mindre tvätt än det är i verkligheten.

Igår gjorde jag något som inte hör till vanligheterna i det här huset. Jag putsade alla fönster både på insidan och utsidan. Plötsligt blev världen lite klarare eller för att vara exakt....väldigt mycket klarare. Faktum är att det riktigt blänker om rutorna när man kommer och går mot huset. Fantastiskt. Nu önskar jag bara att det skulle hålla också.....länge.

Nu blänker rutorna.

Trots klarare rutor blev inte jag mer skärpt för det....med tanke på att jag bestämde mig för att avstå från att följa med på tävlingen kom jag på att jag då skulle kunna gå på gökottan i år....

De planerna höll jag fast i till dess att jag sent i går kväll kom på att samtidigt som gökottan startar uppe på Brusberget skulle sonen vara vid OKQ8 i stan.....det får bli gökotta ett annat år. Med tanke på det stormiga vädret hade det nog inte varit någon större fröjd att sitta där uppe på berget ändå. 

Istället mötte vi upp resten av gänget som skulle åka tillsammans i en minibuss mot Lund idag. Glada men trötta barn, ungdomar och vuxna lastade i bussen för att starta den långa resan tillsammans mot vår södra landsända. Förväntan och spänning låg i luften och när jag på väg hem mot Bredbyn låg efter bussen på E4 kände jag ett sug i magen.....lite av avundsjuka....skulle kanske följt med ändå.....men framförallt kände jag av den glädje jag vet att i alla fall sonen känner när han åker iväg med sina tävlingskompisar. På lördag blir det spännande att följa livestreamen från tävlingen!

Snart dags för avfärd.

Tiderna förändras, det konstaterade jag igår när jag gjorde mina timmar på biblioteket. När jag började där för sådär en tio år sedan var det mycket som var annorlunda. Förutom placering av böcker och datasystem som ändrats är de största förändringarna hur datorer används och hur utlåningen av cd-skivor och filmer ser ut.

Jag kommer ihåg att datorerna ständigt var bokade, en halvtimme åt gången. Ofta fick jag hjälpa elever när de som satt där inte flyttade sig när deras bokade tid var slut. En dag utan att det var fullbokade datorer hörde till ovanligheterna. Nu är det istället så ovanligt att någon sitter där att bokningar knappast behövs längre.....

Dessutom var det högtryck på utlån av musik och filmer. Det reserverades cd-skivor och lånades friskt. Faktum är att jag inte kommer ihåg hur många år det var sedan jag sist hanterade en cd-skiva eller dvd som utlån....allt har ju blivit så mycket enklare med alla nättjänster för musik och film.

Det som inte förändrats särskilt mycket är dock boklånen, de åldrar jag har förmånen att träffa lånar fortfarande många böcker. De allra flesta med glädje och läslust. Precis som de ska vara alltså! För som tur är behöver ju det ena inte utesluta det andra.

Med en mugg med kaffe i handen ligger jag och slötittar på teve och funderar över dagens middag. Vad ska vi äta? Jag har total idétorka.

Ändå är frysen full, några hyllor i kylen är visserligen lite tomma men nog finns ingredienser så att det går att laga både det ena och det andra.

Den stora frågan är dock, vad?? Det är nu jag tänker att det här med matsedel inte skulle vara så dumt ändå. Fast eftersom jag känner mig själv vet jag att det skulle hålla några dagar...högst....så det är inte mödan värt.

Egentligen skulle det nog inte vara något större problem om vi skulle ha en dag hemma. Nu är det inte så eftersom sonen ska träna flera extrapass idag. Därför är det viktigt att middagen går snabbt att laga till när vi väl kommer hem ikväll.....

Förstås finns det ställen som inte gör annat än lagar mat....då gäller det bara att bestämma var vi ska äta....

Låter rullgardinen åka upp och konstaterar att det är grått och blåsigt. Den sol jag hade bespetsat mig på lyser med sin frånvaro.

Då kan jag välja att se på den här dagen på två sätt. Antingen med en suck och tänka att nog är det väl typiskt att vädret inte är det bästa när jag är ledig. Jag som ville vara ute och påta i trädgården.

Eller så känner jag mig helt enkelt glad att det blåser friska vindar ute för då har jag världens bästa ursäkt att krypa upp i soffhörnet med en bok och njuta medan elden flammar i braskaminen. Fast det andra alternativet blir i såna fall inte aktuellt förrän förmiddagspromenaden är avklarad.

Jag behövde inte fundera länge.....jag tänker välja det andra alternativet!

Det var länge sen jag var så trött en fredag som denna. Inte kan jag skylla på att jag haft det särskilt jobbigt i klassrummet, för det har jag verkligen inte. Intensivt men inte jobbigt.

I stället konstaterar jag att jag förmodligen gör något rätt då eleverna tycker att det är alldeles för få skoldagar i veckan och att de slutar alldeles för tidigt. Det kan ju i och för sig höra ihop med det vi jobbade med idag. Matematica och teknik inspirerar. Nu tror jag egentligen att de är väldigt nöjda med att dagarna slutar när de gör men jag förstår deras frustration när signalen att det är dags att städa undan för att skoldagen snart är slut kommer. "Jamen jag är ju inte klar". Tur att det i alla fall är några veckor kvar till sommarlovet.....

Nu njuter jag av att ha en helg som är som ett oskrivet blad framför mig. I alla fall till söndag klockan tolv när det är träning som gäller. Men fram till dess tänker jag samla energi, mycket energi!

Helgen är ett oskrivet blad fram till söndag klockan tolv....eller kvart över elva för att vara exakt.
Vi ska ju till stan!

Trots en vecka med full fart har jag tagit mig tid att gå ut och gå. Så här långt har det blivit ganska många kilometer sammanlagt. I alla fall för mig och mitt skitknä. Som grädde på moset har höger ljumske börjar trilskas också....men flåset är bättre och jag orkar mer. Dessutom har jag äntligen fått tummen ur och bokat tid hos en ortopedtekniker för att få hjälp med riktiga inlägg. Så det kan bara bli bättre.

I snitt fem kilometer per dag...inte illa pinkat för en tant med knasigt knä....

Igår var jag som så många andra Anundsjöbor uppe på Olympia för att ta del av den paneldebatt som Bredbynskolans föräldraråd arrangerat. Ett välbesökt möte där många hörde de löften som politikerna gav. Kraften i att många tillsammans samlas och visar vad man vill är stor. Nu gäller det bara att politikerna väljer att lyssna och verkligen ser till att vi får en skola i världsklass. Tillsammans går det.

Tråkigt dock att alla med förtroendeuppdrag inte kunde visa respekt för andra när det sades saker som inte passade de egna åsikterna. Att himla med ögonen, se besvärad ut, snörpa på munnen och kasta menande blickar hör verkligen inte till. Så professionell bör man vara att man visar andra respekt även om man inte håller med. Sorgligt och tragiskt att vuxna öppet visar att det är okej att bete sig på ett sätt som inte är okej i relationer med andra. Ett av kommunens fyra ledord är tolerans....sorgligt var ordet...

Idag öppnades minnesbanken när det gäller ALS och hur det påverkade min pappa och hela vår familj när han blev sjuk. Denna fullkomligt vidriga sjukdom. Min fina granne håller på med ett arbete om sjukdomen och behövde en anhörig att intervjua. Där passade jag fint in i profilen. Under intervjuandet slogs jag av något rätt märkligt. Att så många minnen av sjukdomstiden är ljusa trots att sjukdomen i sig är mörk och hemsk.

Jag är i alla fall tacksam att intresse riktas mot ALS av någon som inte själv har personlig koppling till det hela mer än ett uppriktigt intresse att få reda på mer. Det gör att fler får upp ögonen och förhoppningsvis skänker en slant till forskning så att gåtan kan få sin lösning.

Såg nyss på nyheterna att det fötts en ny liten prinsessa i England. Den nyförlösta mamman fick vackert klä upp sig och med ett stort leende visa upp sig och sin nyfödda dotter utanför sjukhuset. Jösses, kan inte en nybliven mamma få lite lugn och ro, må vara att man hör till ett stort kungahus men några dagar utanför rampljuset borde Kate kunna få, tycker jag i alla fall.

När jag såg alla människor skrika ut sin lycka över det lilla flickebarnet och jublande skråla tillsammans då tänkte jag på de barn som jag såg under Humorgalan igår kväll. De oönskade barn som lämnats av sina föräldrar för att de fötts med handikapp. Alla barn borde få mötas av ett jubel när de föds. Och kärlek, massor av kärlek.

Maj har börjat lite småkyligt men jag har ändå hållit på och fixat med sånt som hör våren till. Planterat lite frön i små krukor i växthuset och några fina må vita penséer i en kruka på bron. Det kändes mer välkomnande än de björkkvistar som nyss stod i krukan. 

Dessutom har jag chockat mig själv idag med att tvätta vinterjackorna....jag tänkte att det inte skulle dröja lika länge som i fjol. Då blev jackorna tvättade mitt i sommaren.....fast med tanke på hur varm förra sommaren var kanske jag har gjort ett misstag. Tänk om det blir kallt och eländigt nu bara för att jag har tvättat vinterjackorna.....

Fast nu tänker jag inte göra så mycket mer idag faktiskt. Nu åker boken jag håller på med fram, sen bänkar jag mig i soffan.

Vårblommor i krukan på bron.

Frön i blöt, krasse och luktärtor.

Mer att vattna.

Gardinbyte gjorde så att det blev vår i fönstren också.

Första maj och utanför fönstret är världen grå, grå, grå. Regnet strilar ner och viljan att gå ut är inte särskilt stor. Men med tanke på att jag igår lade frön i blöt kommer jag inte att ha något val idag. Jag måste se till att få ner de i jord under dagen. Tyvärr har jag inte sett till att den nya jordsäcken är inne i växthuset utan den ligger utomhus. Förhoppningsvis slutar det regna så det blir mindre blött....även om det inte blir varmare. Det får bli eftermiddagsjobb.

Ligger och tänker på gårdagen, sista april. Hur viktig den dagen var då jag var yngre, mycket yngre.....typ barn. Det var viktigt att få köpa "vakagotta", kolla in brasan, smällare hörde till och att vara uppe sent. Jag som var en liten hare var lite rädd för smällarna så det största jag hade var 5-öres, fast 3-öres var favoriten. Fast jag tror att jag gillade 3-öres mest för att de var i olika färger faktiskt....

Känslan att sista april är något speciellt har jag inte längre. Jag köpte ju inte ens godis.....inte var jag uppe särskilt länge heller....så skönt det var! Faktum är att det kunde vara vilken dag som helst bara med den skillnaden att det smäller här och där, manskörerna får jobba hårt och det brinner eldar på sina håll.

När den film vi kollade in var slut igår zappade jag runt mellan kanalerna. Humorgalan var ett av de program jag kollade på mellan varven. Sorgen jag kände i hjärtat när jag såg alla barn som inte får den kärlek och näring de behöver gjorde ont.

Den handikappade flicka med de mörka, sorgsna men ändå leende ögonen som berättade att hennes mamma lämnat henne när hon var sju år fick mina ögon att tåras. Nu är hon tolv och mamman hälsar på henne en stund, en gång om året.....jag kan nästan känna hur flickans hjärta brister av sorg och känsla av övergivenhet varje gång mamman stänger dörren och går efter det årliga besöket.

Flickan med de mörka ögonen kommer att finnas på min näthinna länge, länge.