Det här med lediga dagar är verkligen min grej. Det enda jag ser som ett problem med det är att de går så förtvivlat fort. Nyss var det fredag kväll och nu plötsligt är det söndag kväll. Hur i all världen gick det till? 

Den här helgen har jag dock inte bara tillbringat i soffan. I fredags var jag ute tillsammans med ett gäng arbetskamrater, mat på Public och sen en sväng ner på Bishops innan vi till slut åkte hemåt. En härlig kväll som bjöd på både god mat, dryck och framförallt fantastisk trevlig samvaro. Bästa starten på helgen! 

Lördagen inleddes med en långpromenad i det fina vädret. När jag kom hem gjorde jag upp en eld och sedan grillade sonen och jag. Vi satt i lä på framsidan av huset och njöt av både mat och sol innan jag tillät mig att kolla in lite skidåkning på teven. 

Den här dagen inleddes även den med en promenad, inte lika lång dock eftersom det skulle skjutsas till träning. Nu snurrar sonens svettiga gi i tvättmaskinen, jag har intagit soffläge samtidigt som jag kollar in Legends of Tomorrow. En serie jag av någon konstig anledning har missat men som jag blev introducerad till igår....idag tittar jag vidare själv samtidigt som jag ligger och tänker på hur konstigt det kommer att kännas när sonen drar till Norge. Fast dit är det ju ett tag, ett halvår ungefär. Enligt junior lång tid....i min värld väldigt kort tid. 

Legends of Tomorrow på teven!

Jag fick en överraskning av en god vän häromdagen, en alldeles egen pysselbok!

UWC, det står för United World Colleges, ett antal internationella gymnasieskolor över hela världen med ungdomar från ett sjuttiotal länder. All undervisning sker på engelska och det är nu börjar det sjunka in....det faktum att sonen är en av få utvalda som fått ett stipendium att studera utomlands på college under två år. Med start höstterminen 2017.

Min egen unge har klarat hela urvalsprocessen med en första gallring vid den skriftliga ansökan, sen två intervjuomgångar i Stockholm. Vägen ut i världen har öppnats, riktningen är klar. Första stoppet blir i Flekke, Norge. Där kommer han att plugga och lära känna vänner från hela världen. 

Tursamt nog får han åka hem på loven (tursamt för mig alltså).....så fort det blir augusti och han åker iväg på sitt livs äventyr och det blir klart när han får jullov vet i alla fall jag vem som kommer att boka biljetter hem åt honom snarast...och sen börja längta till jul....

Idag har det varit en härlig dag. Den började precis som en lördag ska, lite fågelkvitter utanför balkongfönstret, en mugg kaffe och morgontidningen. En promenad på det så kunde jag med gott samvete gå hem och slänga mig i soffan för att titta på all skidåkning. 

Väl i soffan tänkte jag tillbaka på veckan som gått och precis som alla andra veckor har den varit väldigt intensiv. Konstaterar i alla fall nöjt att jag under en hel vecka lyckats ha med mig matlåda till jobbet. Inte enbart min förtjänst dock, utan jag har mamma att tacka för några lådor. Men fatta....en hel vecka....jag är nästan i chock. En sak som kommer att göra att det blir enklare att packa matlådan är det faktum att jag förra veckan fick en låda med Darth Vader på....snacka om att den maten kommer att smaka gott!

För att riktigt få njuta av kvällen gjorde jag en deal med sonen. Jag lovade att baka en kladdkaka om han fixade middag....ett byta han lätt gick med på. Sagt och gjort mellan alla skidåkare och skidskyttar fixade jag en kladdkaka med krämig glasyr. Sen var det bara att slänga sig i soffan igen och vänta på att få middagen serverad. Och det fick jag, friterat till Avengers och sen en mycket chokladkladdig kaka lagom till den stora finalen på filmen! Livet en lördag i Strömbergs hus!

Jag köpte en bukett tulpaner hos Bredbyns blommor på min promenad i förmiddags. 

Min nya fina matlåda.

Kladdkakan smakade gott till slutklämmen på Avengersfilmen!

Efter att en längre period ha varit tvungen att springa till affären titt som tätt när det är dags för lunch har jag nu bestämt mig.....jag ska börja ett nytt liv....i mitt kylskåp ska det finnas matlådor från och med nu.

För att ta mig själv i hand på detta beslutade jag mig för att gå ut storstilat. Jag började att baka ostfrallor till frukost (en ursäkt för att slippa tänka på matlådor) men sen slängde jag in en fin kalvstek i ugnen. En stor stek som räcker till många matlådor. Planen var att hålla koll på köttet under dagen för sonen hade inte tänkt träna.

Sen kom han förstås på att det nog skulle tränas trots allt....inte så konstigt egentligen...det är ju så det brukar vara för de som tränar mycket. Lusten och viljan att köra skiten ur sig är stark. 

Nåja, ingen fara, ugnen stod på låg värme, kalvsteken var mer än halvfrusen och låg i en järngryta med lock. Så den lämnades hemma utan större oro. Att sedan sonen tränade rätt länge tänkte jag inte på. Det innebar att när vi kom hem hade vi en stek som nästan föll isär av sig själv, underbart smakrik och god. Till den en rejäl krämig potatisgratäng, så nu har jag mat till i alla fall några matlådor. Fast känner jag sonen rätt kommer det att bli frukost för honom nån dag så frågan är hur många matlådor det blir till slut......

I planen med mitt nya liv ingick även att göra en matsedel för veckan som kommer...det har gått sådär kan jag säga trots ett frenetiskt letande efter recept. Med tanke på all mat jag lagar, förvånas jag över min totala oförmåga att tänka i förväg. Livet med matlådor skulle bli så mycket enklare om jag kunde ha lite framförhållning. I alla fall en gnutta.

Nu har jag bestämt mig....jag börjar mitt nya liv en annan dag. 

Supergoda dinkelfrallor med nyponskalsmjöl, valnötter och lagrad ost på toppen!

Oj, vilken vecka det har varit. Både nytt och gammalt, utmaningar och vanliga vardagar, allt i en enda blandning. Händelserik är det minsta man kan kalla den.

Igår kväll skjutsade jag sonen till tåget mot Stockholm, strax efter midnatt var jag hemma igen och kröp i säng. Vaknade tidigt i morse, det är inte okej, jag vill ju sova länge. Men istället för att ligga kvar tog jag tag i ett pass knäträning på morgonkvisten. Min axel lät jag dock bli, den fick en rejäl omgång hos sjukgymnasten. Därför kändes det mest rättvist att låta den vila, i alla fall idag. Imorgon är en annan dag.

Resten av lördagen har gått åt till att kämpa i skidspåren, dessemellan har jag tagit hand om min tvättamöba som av någon outgrundlig anledning vuxit sig stark under veckan. Några maskiner till så borde jag ha vunnit den här gången också!

Nu slöar jag ett tag innan det återigen är dags att åka till Ö-vik. Den här gången för att hämta sonen som kommer från Stockholm. När vi väl kommer hem kanske vi kan slöa lite tillsammans, ser fram emot att höra hur hans snabba tur till huvudstaden har varit.

Imorgon bitti lovar jag i alla fall att ligga kvar i sängen och slappa, dricka kaffe och läsa lite. Hittar man mig inte i sängen ligger jag nere i soffan under värmefilten med en eld i braskaminen. Så kommer min söndag att se ut, om någon mot förmodan skulle undra.....

Mitt i veckan, lillördag om man så vill. Inget party dock men hur som helst en skön kväll att slappa i soffan, framförallt med tanke på att det är ovanligt kallt ute för att vara den här vintern. 

Därför är det härligt med en eld i braskaminen och värmefilten som värmer mina frusna tår. Extra varmt är det då vi tänt ljuset i sonens fina glaslykta som alla andrapristagare fick av Söderhamns kommun. Ett litet silverpris, fast av glas.  

Så här långt har i alla fall veckan gått snabbt då det har varit väldigt intensivt på dagarna. Tack och lov har kvällarna varit lugna, en och annan promenad men annars har jag gjort så lite som möjligt. Alldeles nödvändigt med tanke på SM-helgen som inte bjöd på särskilt mycket sömn. Att både arrangera SM-tävlingar och ha tävlanden med gav en hel del anspänning. Snarkande rumskompisar bidrog också till tröttheten.....

En lyckad helg dock, ÖKSF fick mycket beröm för arrangemanget av övriga tävlanden, silverplats i duon och två mycket starka fjärdeplatser som lika gärna kunde varit brons. Det är inget dåligt facit efter ett SM! 

Fredag kväll och i hallen ligger sovsäckar, väskor och annat blandat som kan vara bra att ha med till Söderhamn imorgon. Då är det nämligen dags att åka iväg till SM. 

Ju-jutsufinalerna går av stapeln på söndag. Sonens finalmatch startar halv elva. Tyvärr börjar inte SVT sina sändningar förrän senare så det går inte att titta för eventuellt intresserade. Jag lär väl rapportera hur det gick, men efter hans match hamnar jag i sekretariatet eller entrén. Rätt skönt ändå att deras final går tidigt...då behöver jag inte vara så nervös hela dagen. 

Just nu känns allt jag måste göra med höger arm mindre lockande....när jag var hos min sjukgymnast idag för att få hjälp med nacken beklagade jag mig över min axel också....den fick en undersökning, möjlig diagnos och med hem en övning som gör att jag känner att jag lever. Att skriva lockar inte för just nu vill inte armen lyfta eller göra någonting utan att det gör ont, väldigt ont....men kanske smärtar det mindre imorgon....fast sjukgymnasten sa att om det börjar göra mer ont har vi hamnat rätt. Det innebär alltså att vägen till en friskare axel går genom smärta. Yeeeey....eller nåt sånt.....not....

Nog med gnäll, kvällen är rätt mysig ändå. Plockmat framför teven när sonen kom hem, naturligtvis under min härliga värmefilt. En rätt så trivsam kväll alltså. 

Det här är en sån där vecka när jag inte riktigt har koll på vilken veckodag det är. Efter två dagar i Umeå, med trevliga kollegor från en stor del av Västernorrland och Västerbotten, kom jag hem igår kväll. Jag var ganska nöjd då jag kollade arbetsmobilen och fann att det inte var alltför många arbetsmejl som väntade. Kände att jag hade kontroll...fast lite fundersam var jag allt då några mejl jag väntade på inte dykt upp....

Nu blev jag inte riktigt lika nöjd när jag kom på arbetet i morse. Först skulle lösenordet till min dator bytas...problemet var bara att datorn inte ville godta det nya....ett samtal senare hade jag fått nytt lösenord av IT och denna gång fungerade det hela. När jag sen öppnade min mejl fick jag en chock. Jag hade hur många olästa mejl som helst.....där fanns också det jag saknat igår.

Lite tokig start på morgonen blev det allt, men det gick snabbt över när jag träffade de elever jag skulle arbeta med direkt på morgonen. Deras glada leenden och tillrop "Katarina vi har saknat dig" värmde gott....vad gjorde det då att mejlkorgen svämmade över??