Den här morgonen har jag en skön och lugn start där jag tänker tillbaka på veckan som gått. Ljudet av elden som sprakar ackompanjerat av tvättmaskintrummans snurrande är det enda som hörs. När jag stack ut näsan för en stund sedan och plockade in de allra sista havrekexen från lådan på balkongen kvittrade faktiskt en av mina små fågelvänner till också.

Det har varit en omväxlande vecka, både när det gäller vädret och jobbet. Vädret bjöd på minusgrader, plusgrader, någon liten solgnutta, regn men framförallt mer snö....

Att det blev regn och tö var ju inte speciellt kul men det förde med sig det goda att julen inte behövde vara ända till påska detta år. Dörren ut till växthuset gick att öppna och halmstjärnan som lyste så fint i rutan ner mot macken kunde släckas och plockas ner.

Jobbet bjöd upp till en intensiv dans med tanke på förra veckans tentajobb och nästa veckas rektorsprogram i Skellefteå. Mycket skulle hinnas med under de fem dagar som fanns till förfogande. När jag summerar tror jag att det mesta blev gjort, förutom ett antal uppgifter som ska vara gjorda innan utbildningsdagarna nästa vecka....men jag har ju helgen på mig.

Men bäst av allt under veckan som gick....i postlådan damp det ner ett efterlängtat brev. Kallelse till min knäoperation. Tisdag den sjätte februari är det dags, om inget oförutsett inträffar. Jag håller alla tummar och tår jag har att det inte kommer in några akutoperationer som går före så att det blir inställt. Hur som helst, nu är det i alla fall på gång.

På tal om tår, min tå har minskat i omfång. Det innebar att jag i måndags kunde ha på mig en vanlig vinterkänga igen, även om det var lite oskönt. Jag har dock tagit av mig kängan så fort tillfälle getts och idag småvärker det lite i tån mest hela tiden....men mindre är den om än med en nagel lika blåsvart som tidigare.

Ute är det grått och gissa vad? Det snöar igen....

Inne är det ljust och varmt, låter jag bli att titta ut genom fönstret slipper jag se snön.

Nu är det snart dags!

Temadagar, det är det nya i vår almanacka....eller nytt...nu hittade jag på. Temadagarna har funnits ganska länge i almanackan men fylls ständigt på med nya mer eller mindre konstiga saker.

Hur som helst, i princip varje dag uppmärksammas något speciellt, stort eller smått. Vissa saker kan kännas rätt självklara att man kommer ihåg och uppmärksammar medan annat känns mer oklart kan jag tycka. Vad sägs om tandborstbytardagen, datorrensardagen, tårtätardagen eller halvsnödagen? Apropå halvsnödagen, tro vad det innebär...snöar det halva snöflingor då?

Just idag är det Kramens dag. Det kan ju inte bli fel då kramar är något väldigt bra, mysigt och mjukt. (För alla utom de som känner obehag av kroppskontakt förstås, då är kramar inte särskilt mysigt.)

Den har i alla fall funnits sedan 1986 och är initierad av Kevin Zaborney från USA. Enligt Wikipedia ville han uppmana människor att krama sina nära och kära oftare. Han är alltså en riktig kramambassadör om man ska tro på det som står att läsa. Vill man följa honom på twitter heter han just @hugambassador. Så det är väl bara att hänga på och kramas idag, eller hur?! Fast nu kan ju jag tycka att alla dagar borde vara kramens dag!

Funderar lite över möjligheten att initiera en egen temadag....braskaminens dag, soffhängdagen, tåviftardagen eller varför inte värmefiltens dag? Undrar hur man gör? Leta efter ett ledigt datum kanske kan vara en början (om det finns något), men sen då? Ansöker man om att få en dag att uppmärksamma eller är det bara att börja posta på sociala medier att nu är det värmefiltens dag och hoppas att det sprider sig.....

Men allvarligt talat, nu har den som sitter och ansvarar över vädret tappat fokus totalt. När jag skulle gå ut och hämta tidningen i morse, vad tror ni att jag möttes av? Jo, ett nytt lager snö som fallit under natten. Det gjorde att lusten att läsa en papperstidning snabbt lade sig så jag vände direkt i dörren. Tidningen fick helt enkelt stanna i postlådan då utsikten att ännu en dag behöva bli snöig om sockan i sandalen inte lockade speciellt mycket. Istället kollade jag nyheterna på plattan, något som fungerade alldeles utmärkt.

Ett nytt lager med snö har lagt sig på gården.

Ljus, nyheter, kaffe, eld och värmefilten.
Den onda tån i gröna gosesockar sticker ut för att slippa tyngden av filten. 

Tidningen lästes på plattan.

Imorgon har det gått en vecka sedan lampan ramlade ner på min tå. Det har varit en vecka fullproppad med studier. Tre dagars intensivt pluggande tillsammans med kollegor som också läser på rektorsprogrammet. Sedan kom torsdagen, med skarpt läge. Då var det tenta. Hela dagen ägnades åt lagar och paragrafer och till slut återstod bara att klicka på spara-knappen och så var tentan inskickad. Jag hade nått det läge där jag började tvivla på att jag tänkt rätt och skulle börja ändra....då fanns inget annat att göra än att anse mig vara klar. Idag har jag försökt att hinna med mycket som släpat efter på grund av allt plugg, förutom ett fortsatt pluggande förstås. På tisdag ska nämligen nya uppgifter vara färdigställda och inskickade.

När jag nu tittar på min tå tänker jag att den borde ha börjat bli mindre efter snart en vecka, men det är precis som om allt jag försökt ta till mig i kunskap under veckan hamnat i tån, den är större än någonsin och fortfarande obehagligt smärtsam. Det har förmodligen inte varit så bra att arbeta under veckan, jag hade nog behövt ligga med foten högt i viloläge så mycket som möjligt. Det blev nog inte bättre heller förstås när jag på onsdag morgon råkade tappa en plåtlucka på den redan onda tån....

På nåt sätt gjorde den ännu mer ont när jag tittade ut på altanen och såg all snön, en kort stund funderade jag på att tränga ner foten i sonens powerboots och börja skotta själv men med tanke på hur tån ser ut efter att ha gått i en sandal under veckan insåg jag att det inte var en särskilt bra idé. Men ett samtal senare så tog det inte lång stund innan två räddare dök upp och skottade av altan, garagetak och kvist. De delar som var mest kritiska. På växthuset ligger det inte lika mycket snö så det kan vänta ett tag och själva hustaket är det ingen panik med alls.

Nu när helgen är har ska jag i alla fall vila så mycket jag bara kan...upp med tån i högläge och kolla på teven och kanske läsa lite skoljuridik....laga middag tänker jag också strunta i...eller inte stunta i....jag tänker bara värma middagen....det blir nämligen pommes och hemgjorda nuggets som finns i frysen. Lagom avancerat en fredag i januari!

Mycket snö....

Vips var det skottat!

Ond tå....

En normal tå och en svullen hobbittå....fast utan allt hår....

Alltså den här snön. Precis när i alla fall jag trodde att det var nog så börjar det om. Dessutom blåser det, vilket innebär att snön driver och lägger sig där den normalt inte brukar vara. Fulla min kvist och bro till exempel.

Här finns inte en chans att smyga varken in eller ut....nu kan jag ju inte påstå att smyga är något alternativ för mig just nu. Här himpar och haltar vi oss fram i omaka skor. På ena foten en rejäl vinterkänga, på andra foten en badsandal i plast. Det är ju tur att sonen lämnade sina badsandaler här hemma, hans vänstra sandal är det enda min tå klarar av att komma i just nu. Jag behöver i alla fall inte vara orolig för att få sand mellan tårna. Däremot är det svårt att undvika snön.

Med tanke på min rädsla för att halka på vintern känns ju sandaler av plast inte som det ultimata skovalet förstås men ska jag kunna jobba är valet lätt. Den här veckan handlar allt om lagar och paragrafer, i slutet av veckan tentar vi på den första delen av skoljuridiken. Hu...lätt ångest som om någon dag lär bli mycket värre.

Snön yr!

Finn fem fel.....

Det började så bra igår. Jag läste litteratur, skrev ihop en analyserande text om delaktighet och inflytande. Det gick till och med så bra att alla tomtar hamnade åter i tysta vrårna och det enda som var kvar att göra idag var att byta gardiner och släcka utebelysningen.

Det gick också bra till en början, jag strök gardiner, tog ur sängen för att renbädda, tvättade och tumlade och kände mig väldigt effektiv. Plötsligt när jag hängde upp den sista längden i köket ramlade den inre gardinstången ner på fönsterbrädan med den påföljden att lampan hamnade rakt på min vänstra stortå. Visst det gjorde lite ont men inte värre än att jag tänkte att det nog gick bra. Några sekunder senare kändes det som om någon höll på att borra bort tån....

En rejäl blånagel och svullen tå blev facit. Trots allt kändes det hyfsat efter en stunds vila. Mamma kom och hjälpte mig stryka de sista gardinerna så jag fick hänga dem också. Det var sen jag var en aning dum. Jag tänkte att om jag gör klart det som var min dagsplan så skulle jag få lägga foten högt och vila sen. Det kändes till och med så bra så ett tag trodde jag att jag skulle kunna åka till Kubbe och partaja med vännerna som jag planerat.

Sagt och gjort, jag haltade runt, bäddade sängen, hängde tvätt, tömde tumlare, stoppade in fötterna i ett par skor och hämtade in ved. Det där sista att stoppa in fötterna i skor var riktigt idiotiskt, då började det värka ordentligt.

Skam den som ger sig för att det gör "lite" ont i en tå, är det tjugondag Knut ska julen ut så med sandaler gick jag ut och drog ur strömmen till utebelysningen som sista insats....det var ju inte heller så smart med tanke på halkrisken....men det gick bra det också.

Nyduschad med några lunchmackor lade jag mig äntligen i soffan med foten högt. Lite för sent om man säger så......det bultade och bankade och sprängde rätt bra. Något det fortfarande gör, fast nu har jag förflyttat mig till sängen. Tänkte att det får man göra när man känner sig lite ämlig och tycker lite synd om sig själv.

Fast jag vill bara påpeka att det bara är lite synd om mig....det finns de som har det mycket,  mycket värre.

Det enda som känns en aning surt är att jag inte kan ta på mig skor (det misstaget gör jag inte en gång till idag) och gå ut i växthuset och släcka stjärnan där....kanske kommer julen att vara till påska....den kommer i alla fall att vara längre än Knut!

Tå mitt på dagen.

Tå ikväll insmord med Hirudoid.

Jag undrar om det är kylan eller bara latmasken, men den här veckan jag har slängt mig ner i soffan på kvällarna och vägrat göra nåt annat än att njuta av eldens och filtens värme. Tomtarna som i vanliga fall krupit in i tysta vrårna vid det här laget härjar fortfarande fritt i huset. Tallriset och enriset börjar se lite trött ut så barren lär falla när jag rör det. Men än är ju inte Knut här så lite tid finns ännu att städa undan. Hade tänkt be mucklorna om hjälp men de syns inte till alls...plötsligt är de som bortblåsta nu när jag skulle uppskatta deras hjälp som mest. Skulle till och med uppskatta deras bus! Annars kan jag tillhandahålla bubblande dryck till den som kommer hit och leker muckla imorgon kväll....

Imorgon har jag min pluggdag och jag bara måste börja skriva en analys som ska lämnas in inom en snar framtid. Problemet är att om jag känner mig själv rätt kommer mitt fokus att flyttas från skrivuppgiften till att dansa runt med tomtarna.....men nej, nej, nej....det får inte ske!

Alltså jag undrar om mitt knä vet något jag inte vet? Dels har det börjat krångla och haka fast i skrotet igen efter att ha hållit sig i schack, i alla fall större delen av december.

Men det märkligaste är att det har börjat klia...runt skrotet men framförallt under ärret. Den typen av klåda som kommer när sår läker. Känns lite som flera stora myggbett inne i knäet, vilket gör det svårt att klia. Kommer ju inte riktigt åt.

Nu är det sex år sen det var ett sår där så det borde inte klia för att det håller på läka, men kanske att knäet har en föraning....kanske är det snart operation på gång....eller så har knäet bara hittat på ett nytt sätt att jävlas....

Här och där i huset börjar högar med saker som ska med till Norge att samlas. I hallen lyser ljuset på sista versen, det som i slutet av november var många decimeter högt. I ugnen står en gryta, det ska bli öl- och hoisinstek till middag. Vi tror att alla kläder som ska med i resväskan är rena. Dammråttorna frodas, granen skjuter skott och på teven har det varit en fröjd att följa skidskyttarnas framfart idag.

Samtidigt som vinden började friska i utomhus tog sonen bilen och åkte till kompisarna i Kubbe. När han kommer hem vankas middag och sen ska det packas. Förhoppningsvis hinner vi se det avsnitt av Agent´s of Shield som nyss sändes i USA innan vi hoppar i säng och sonen sover sista natten hemma på ett tag igen.

Känner redan hur tomt och tyst det kommer att bli, jag vet ju att det kommer att gå bra men nu när jag har vant mig vid att vi är två här hemma gäller det att ställa om en gång till. Inser dessutom att det inte kommer att vara sista gången jag måste ställa om....detta är något som kommer att hända igen och igen och igen. Hur som helst har det varit härliga veckor, de kommer jag att leva på länge.

Gårdagskvällen bjöd på en överraskning för sonen. Efter den gradering vi åkte och tittade på blev han och hans jutsukompis bjudna på restaurangbesök med trerätters för att fira det svarta bälte de tog i augusti...eftersom Norgeresan stod på programmet dagen efter hann de aldrig med det då. Men igår blev det av, tillsammans med hela härliga "tävlingsgänget" avnjöts en god middag som gjorde att magarna var nog så välfyllda när vi åkte hem.

Nu är han som sagt i Kubbe, jag slappar i soffan medan maten lagar sig själv i ugnen. Längtar inte till imorgon.

Idag är det Trettondagen och snart är julen över för den här gången men fortfarande står tomtarna kvar lite här och där i huset. I vanliga fall brukar jag använda de här dagarna till att börja plocka undan men icke detta år. I stället ägnas tiden åt förberedelser inför sonens avresa. 

Idag ska en ficka lagas och en knapp sys fast i hans rock. Fixa med en del tvätt står också på programmet, tack och lov är det mesta rent men det är kläder i såna mängder att jag börjar fundera på hur många vi bor i det här huset egentligen? 

Fast en stund till tänker jag nog unna mig att slappa i soffan med min kaffemugg och kolla in lite nyheter. De handlar idag bland annat om Trumps rädsla för den bok som släpps inom kort där bland andra Steve Bannon sägs vara upphov till en del pikanta uppgifter, minnesreportage om Johannes Brost som fick ge upp kampen mot cancern häromdagen och juniorkronornas tårar efter att ha förlorat finalen mot Kanada i hockeyn, trots en fantastiskt väl genomförd match. 

Årets femte dag, redan. Nyss var året alldeles nyfött men snabbt gick de första dagarna och snart är det en vecka gammalt. Här har nedräkningen inför sonens återresa till Norge börjat på allvar och jag inser att jag inte har så många dagar på mig att fixa hans önskningar vad gäller mat och bak....

En av dem, goda ostfrallor med dinkel, blev det idag. Det paket jäst jag hade köpt till dess att han skulle komma hem hade hunnit bli gammalt och börjat mögla så ett nytt inhandlades igår kväll och i morse sattes degen på jäsning. Dinkelfrallor med basilika, parmesan och solroskärnor....doftade ljuvligt när de kom ut ur ungen och smakade smaskens. Det tyckte grannen också som fick komma in och äta de ljumma efter att ha skottat snö.

Denna eviga snö förresten, som faller och faller och faller. Aldrig verkar det ta stopp. Visst det blir fint, bra för alla skidåkare och skoteråkare men för oss andra räcker det nu. Okej alternativet med regn känns ju inte så upplyftande förstås så det är väl bara att le och se glad ut.

Efter baket blev det en del pluggande, men sen när eftermiddagen kom och skidskyttet började bestämde jag mig för att det var dags att fira trettondagsafton! Med en mugg äppelglögg, tända ljus och min så mysiga värmefilt kämpade åkarna i spåret och på skjutvallen...det gick inte så bra för de svenska åkarna men jag njöt av mitt soffläge ändå. Så bra att jag fortsätter softa till filmen om Bilbo.

2017 slutade på ett härligt sätt. Tillsammans med goda vänner åt vi smaskig mat, skålade i bubbel och sen övergick det gamla året i det nya, 2018. Med tanke på att 2017 hade en fin avslutning kunde ju inte det nya året börja på annat sätt än lika bra som det gamla slutade. Tillsammans med vänner spelade vi spel och skrattade så vi grät, vi bjöds på flytande äppelpaj och mer bubbel. 

När så natten sakta närmade sig morgonen kröp några av oss ner i badtunnan under stjärnorna....ånej, där hittade jag på. Det var önsketänkande, vi kröp ner i badtunnan i snålblåsten som förde med sig omväxlande regn och snö. Men vattnet var varmt och vi visste ju att stjärnorna dolde sig där bakom molnen så badet avnjöts i fulla drag. När vi så småningom kravlade oss in i tidig morgontimma somnade i alla fall jag i princip ovaggad. 

Som vanligt har jag tänt marschaller för att välkomna det nya året. Vi har ätit pizza till middag som så många andra och ser film på teven. Om inte alltför många timmar är denna den första januari slut och vi har 364 dagar framför oss....när det bara är 358 dagar kvar åker sonen tillbaka till Norge...

God fortsättning på det nya året!

Välkommen 2018.

Ett nyårsdukat bord!