Att efter nattens konstiga mardrömmar få vakna till en härligt solig dag kändes läkande. Av någon anledning fick jag energi nog att skura altanen med såpa. Inte lite såpa i en hink utan mer såpa med lite vatten. Fett och härligt mättande för trallen. Dessutom doftar det ljuvligt. En promenad på det, lite jobb ute på tomten och sen har jag njutit av en skönt lat dag. Om en stund är det dags att åka och fira sista april med goda vänner. Ljuvliga Valborg!

Underbar himmel, underbar sol, underbar vårdag!

Nu är altanen såpaskurad. Bara att vänta på att det drar in, sen ska möblerna ut.
Fast det får bli en annan dag, hoppas solen skiner då också. 

Åh vilken härlig känsla det var att vakna i morse och inte vara lika sliten i kroppen som under gårdagen. Vad det beror på kan jag inte säga, men jag tänker att vila och det faktum att jag umgicks med goda vänner gjorde sitt till.

Hembakad pizza, filmmys och badtunna. Bästa lördagskvällen på länge. Att det varma vattnet i badtunnan dessutom fick den fula blåsvarta nageln på min vänstra stortå att ramla av var bara en bonus. För er som förfasas kan jag lugna er med att den inte ramlade av i badet utan efteråt när tårna torkades. Inget äckelpäckel alls mer än att jag själv tycker att det ser lite otrevligt ut.

Detta dygnet började alltså med vårstädning av kroppen i och med att nageln föll av. Med tanke på det tyckte jag att det var lika bra att fortsätta att välkomna våren. Alla gamla löv ute på altanen sopades undan och i vardagsrummet byttes gardiner ut, mörka vintertextilier byttes ut mot ljusare som ännu mer släpper in det ljus som flödar ute nu.

Markisen skymmer lite av ljuset men med vita gardiner har solen större chans att göra sig påmind.

Matrumsdelen har fått sina rosa sommargardiner.

Nere vid tjärnen är vårfloden väldigt påtaglig. 

Äckelpäckeltå...

Idag är jag sliten i kroppen. Det värker i alla leder från höfter och neråt till den minsta tåleden. I knän och underben känns det som växtvärk....eller i alla fall som jag tycker mig komma ihåg att växtvärk kändes. Det är ju faktiskt rätt länge sen jag slutade växa så jag har nog egentligen ingen aning. Det onda skulle också kunna beskrivas som tandvärk i benen....fast i mina öron låter det ännu konstigare än växtvärk. 

Hur som helst, jag känner att jag lever och tanken att göra mina övningar för knäet känns inte direkt upplyftande. Nej, det blir nog några ryggövningar, risken att ryggen ska hoppa ur läge känns överhängande, sedan tänker jag mig en promenad mitt på dagen. För mig blir det ett alldeles lagom ansträngande dagsprogram.

Helst av allt skulle jag vilja vara i topptrim idag. Jag skulle vilja ha ork att fixa till altanen så att utemöblerna kan tas fram, men just nu känns det avlägset. Eller orken finns nog egentligen men jag väntar till dess att det gör lite mindre ont i kroppen. Fast plötsligt är kroppen på banan igen och då kanske det händer. 

Ute i världen händer det saker, sensationella nyheter från Korea där det plötsligt väckts ett hopp om fred. Snacka om högoddsare, fast något annat som i mina ögon är en ännu större högoddsare är det faktum att ABBA gått in i studion och spelat in nytt material igen. Inte lika viktigt för världsfreden förstås men så totalt oväntat. Jag kommer fortfarande ihåg hur ledsen jag blev när jag fick reda på att de inte skulle fortsätta som ett band för trettiofem år sedan...om än jag till största delen var en hårdrockstjej redan då så var ABBA en av de grupper vars musik jag gillade. Heja Korea och ABBA, keep it up!

Känns som ett misstag att jag inte rensade ogräs i höstas innan vintern gjorde entré.

Nu känner jag mig nöjd, faktiskt riktigt nöjd. Jag upptäckte att det fanns en smal gång närmast huset där gräset var framme så det gick att gå utan att pulsa i djup snö. Det innebar att jag kunde bära undan sparkar, spadar och annat som hör till vintern till baksidan, om än det var lite bökigt. Med lite trixande lyckades jag dessutom öppna förrådsdörren på glänt. Alltså kunde jag ta ut ett bord och två stolar att ställa på framsidan. Hurra, det är vår! 

Med små violer i krukan på bron välkomnas våren till vårt hus!

Just nu har jag nått ett läge där jag inte har det minsta lilla tålamod med snöhögar längre. Detta trots att snön försvinner i rasande fart, i alla fall i de lägen där solen kommer åt. Det innebär att framsidan av vår tomt snart är helt snöfri medan det på baksidan fortfarande är meterdjup snö....jag undrar så när jag kommer in till vårt förråd igen?

Äntligen har alla elkablar töat fram i alla fall, hurra! Det innebär att belysningen på utegranen kan tas in och julen får påbörja sin reträtt på allvar, jag ska göra mitt bästa för att minimera spår efter julen på framsidan idag. Men jag måste be Gumman Tö att jobba lite hårdare så att vägen till uteförrådet blir framkomlig. För ännu kan inte den stora halmbocken som står i växthuset gömma sig där ute....dit är dörren ännu stängd.

Ligger och kollar in nyheterna och konstaterar att det är två händelser som dominerar helgens nyhetsflöde. Den ena händelsen är FN:s säkerhetsråd som har möte i Skåne. Man tänker att det ska underlätta att hålla mötet på en neutral plats, gården Backåkra, vilken ägdes av Dag Hammarsköld.

Den andra nyheten är att Avicii, Tim Bergling dog i fredags, alldeles för ung. Han hamnade i en framgångssaga men där baksidan av berömmelsen var utbrändhet, sjukdomar och en vilsen ung man som ropade efter hjälp. Jag rekommenderar starkt att titta på dokumentären om honom, den är ärlig, naken och hjärtskärande.
 

Snön har gått hårt åt utedekorationerna.

Allvarligt, på en skala...hur kul är detta??

När jag vaknade i morse var det plusgrader, så härligt. Det innebär att snön töar undan med större hastighet än när minusgraderna härjar nattetid och på morgonen. Sånt gör mig glad, liksom många andra saker just nu. Att kunna sitta på bron och filosofera i solen är en sån sak.

Talgoxarna som kvittrande flyger runt huset, till och med skatornas kraxande skratt gör mig glad. För att inte tala om det härliga porlande man kan lyssna till när man sitter ute i solen och hör hur den sista snön på taket smälter undan och hamnar i hängrännor och stuprör.

Det speciella knastrande som uppstår när bilar kör runt på de av grus täckta gatorna, luften som fylls av torrt damm och gör att det knastrar mellan tänderna om man glömmer att stänga munnen när bilar kör förbi. Till och med den lite småäckliga doften av gammalt hundbajs som kommer fram i takt med att snön drar sig tillbaka gör mig glad...allt på grund av att det är ett sånt tydligt tecken att våren är på väg.

Nu är det slut på promenader över tjärnen. 

Oops, hittade tårtrester på balkongen....den smakar nog inte så gott längre....

På nyhetsmorgon i morse tipsade de om att det är hög tid att ge sig ut för att plocka de första rabarberna, leta nässlor som sticker upp i gräset och ramslök. Sagt och gjort, jag gick ut på jakt men det hjälpte föga....de bara luras....här finns bara granar och juldekorationer som töar fram.

Så det blev varken ramslökspesto, nässelsoppa eller någon god dessert med nyskördad rabarber. Däremot lagade jag till min snabblagade pasta med soltorkad tomatcreme. Perfekt när magen vrålar av hunger och man ändå vill ha något gott att äta.

I övrigt har dagen bjudit på promenad, tvätt, kaffe i solen med ryggen mot växthuset och nu lite teve som avslutning. Med tanke på att jag faktiskt varit rätt så nyttig under veckan. Jag har inte stoppat ner handen i chipspåsen istället för att äta något vettigt. Jag har tagit mig besväret att göra en macka eller äta något annat som känns nyttigare än det vanliga slasket jag har så lätt att stoppa i mig....alltså tänker jag unna mig en liten skål med chips och en näve godis som finns kvar sen påsk...

Idag är det Tiburtius som har namnsdag. Det är också enligt gammal uppfattning dagen när björnen går ur idet. Frågan är om det är så klokt att göra det just idag med tanke på att det är så mycket snö kvar? Om jag vore björn skulle jag somna om och stänga ute omvärlden ett tag till.

En sak är i alla fall säker och det är att våren är på väg om än den känns avlägsen. Här hemma hos mig märks det på att alla juldekorationer utomhus börjar töa fram. Lite malplacerade är de allt nu men med tanke på att de fortfarande är fastfrusna i snö och is lär det dröja innan de kan städas undan. Fast det kommer nog inte att dröja till midsommar som jag trodde ett tag. Snöhögen på baksidan däremot.....den lär inte ge sig så snabbt.

Veckan som gick var synnerligen intensiv med studier i Umeå på rektorsprogrammet. Föreläsningar, seminarier, diskussioner men även trevligt umgänge med kollegor från en stor del av Norrland. Med tanke på det trodde jag att jag skulle sova ovaggad när jag kom hem igen. Men ack vad jag bedrog mig. Hjärnan bestämde sig för att det var lämpligt att hålla mig vaken istället. En lång rad olösta problem passerade revy, minnesbilder dök upp i ett osammanhängande flöde och saker jag borde ha sagt och gjort malde.

Dålig sömn till trots, nu har jag intagit min favoritposition i soffan med gott kaffe i favoritmuggen. Här tänker jag njuta ett tag innan jag ger mig ut i solen på en förmiddagspromenad.

Det som göms i snö...

...kommer fram i tö.

Natten som gick hade jag lite svårt att somna om när jag vaknade till i mörkret. När jag ligger där i natten och inte kan somna om har jag nämligen en mycket dum ovana. En ovana som dessutom gör att det blir ännu svårare att slappna av och drömma mig bort igen. Jag tänker på jobbet och diverse problem jag måste lösa. Att det inte är särskilt bra behöver man inte vara raketforskare för att förstå. Alltså måste jag se till att sluta med denna inte särskilt konstruktiva (o)vana.

När jag inser att jag tänker på jobbet gäller det att leda över tankarna på annat, inte det lättaste men jag tycker att jag lyckades riktigt bra denna natt. Jag var konstruktiv och bestämde mig för att jag ska börja ett nytt liv.....där i nattens mörker kände jag mig så nöjd med mitt beslut att jag förträngde det faktum att jag inte brukar hålla i dessa löften om förändringar särskilt länge, om jag inte är väldigt motiverad vill säga.

Men under natten var jag motiverad, oj vad jag var motiverad. Jag bestämde mig för att bli lite nyttigare och bara äta godis en dag i veckan till exempel. Tanken som fanns under natten var också att dra ner på chipsen och de inte så nyttiga snacksen. Att inte frestas att nalla ur en öppnad påse när jag är lite småhungrig på kvällarna utan istället äta nåt nyttigare.

När jag började fundera över vad jag ska satsa på istället stötte jag genast på patrull i tanken....en anledning till att jag tar till de öppnade chipsen är ju att jag är för lat för att ta fram och göra en knäckemacka till exempel...det är ju många fler moment.

Jag menar jämför att öppna skafferidörren, ta fram en påse och stoppa ner handen och sen raka vägen in i munnen med chipsen och ner i magen mot att först öppna skafferidörren för att ta fram bröd, öppna brödburken, ta fram några knäckemackor, öppna kylskåpet, ta fram smör, öppna locket, ta fram smörkniv, bre mackan, ta fram pålägg och sen omvänt in med allt i kylen och skafferiet innan det äntligen är dags att äta mackan....bara för att inse att jag nog behöver ytterligare en macka för att bli nöjd. Inte nog med det, dessutom blir det disk och det blir det inte när man äter direkt ur chipspåsen.

Hur som helst, jag ska dra ner på chips och onyttigheter men absolut inte sluta med det....däremot ska jag verkligen försöka låta bli detta under veckorna och satsa på att äta lite nyttigare då. Utmaningen nu blir att tänka till så att det finns saker att äta som inte tar en evighet att fixa till...eller kräver en mängd redskap så att det blir en massa disk....nästan så att det är läge att göra en lista med tänkbara inte så onyttiga saker att smaska i mig när suget sätter in....förutom de obligatoriska morötterna då förstås.

Jag tänker att nu när jag har delat med mig om tankarna på mitt nya liv blir det ju lite press på mig att lyckas....inte för att någon ser om jag fuskar men vetskapen räcker nog för mig, kanske.....

Däremot kommer jag inte att hålla detta löfte till mig själv nästa vecka, då är det utbildningsvecka i Umeå, då finns inga morötter att ta till när suget sätter in så jag kommer att fuska måndag till och med onsdag....

Fast bara så ni vet, idag har jag bara suktande tittat på chipspåsen och påskgodiset som är kvar....nog är jag värd en medalj. Det gäller ju att få den snabbt om allt skiter sig sen.

Inser dock att det kommer att bli väldigt jobbigt om jag varje natt när jag vaknar och tänker på jobbet ska införa livstilsförändringar....

Kvällens snacks, ugnsrostade kikärtor med goda kryddor....nog är väl det lite nyttigare än chips ändå?!

Ibland har man tur, igår var ett sånt tillfälle. Under några veckor har jag känt hur det stramat över höfterna, hur muskler i ryggen protesterat och gjort ont. Tydliga signaler att ett ryggskott närmar sig. Det har inneburit att knäträningen sett lite annorlunda ut, mattan i gillestugan har fått mer frekventa besök där min ryggövningar genomförts. Det kändes som att ryggen höll på att stabilisera sig igen tack vare den träning jag satte in själv...men....

Igår satt jag tillsammans med en studiekamrat nere på Kronan i Övik och pluggade. Mitt på hållet gick jag för att köpa fika och då kände jag att det inte var helt fritt i ryggen, strävt och stelt. Efter ytterligare några timmar var det dags att kliva upp och gå till nästa mötestid. Då högg det till ordentligt i ländryggen. Ryggskott, inte värsta sorten direkt men tillräckligt för att veta att innan jag väl kom hem  till Bredbyn igen skulle det ha slagit till med full kraft.

Hur kan det vara tur? Ja det kan man ju fundera över....turen handlade om att det möte jag var på väg till var ett sjukgymnastbesök, till en av Örnsköldsviks bästa fysioterapeuter eller kanske till och med Sveriges. Han skiftade fokus från knä till rygg, undersökte, mjukade upp och efter lite knak och sprak var rörligheten tillbaka igen....knäet då? Det hann han också med att jobba med, inga nya övningar dock. Nu är det ryggfokus en vecka.

Här hemma jobbar jag nu på med mina McKenzieövningar, undviker rörelser som kan ställa till det och känner mig otroligt tacksam över hjälpen jag fick igår. Framförallt med tanke på att en studievecka väntar i Umeå...det brukar inte vara särskilt hälsosamt för ryggar...tur att jag har en ny tid nästa fredag....

Det är något väldigt trösterikt med smutsig snö. Ful, grå, full av sand och annan smuts som töar fram vid sidan av vägen. Nog är det lite vackert på något sätt ändå. Eller vackert, kanske inte...det ser egentligen rätt vidrigt ut....framför allt där det inte bara ligger sand utan även stora högar med hundbajs som inte plockats upp...det doftar dessutom rätt äckligt.  

Men eftersom det efter det fula kommer en annan årstid där nytt kommer och tar över är det hoppfullt och just därför kan jag tycka att det är lite vackert ändå. Även om det när jag tittar ut över alla snöhögar som omger vårt hus känns långt dit så vet jag att det kommer en vår, det talar den smutsiga snön om. Alla småfåglar som kvittrar och sjunger så fort jag öppnar dörren för att bjuda in solen och den friska vårvinterluften hjälper ju också till förstås. Mina små vänner! 

Fast våren får gärna skynda på lite....det skulle inte göra något....nog är jag mer än lovligt less nu...jag behöver inga fler promenader på isiga vägar med broddar, nej nu vill jag få lov att stoppa undan dubbskorna och börja promenera runt i något lite smidigare...helst i sandaler och shorts...