Kvinnokungen, skriven av Kristina Sjögren, är en fascinerande historia om Sveriges första kvinnliga kung i en mansdominerad värld. Genom boken lär man känna Christina, från den nioåriga flickans väg till makten, till den tjugoåttaåring som flyr Sverige efter att ha abdikerat.

Det är en varm bok om en stark kvinna där ensamhet och behovet av närhet och bekräftelse tar stor plats. 

Nu är det mycket matlagning, mer än vanligt faktiskt. Anledningen är den kokbok som ska arbetas fram under hösten, recepten finns redan men det behövs nya bilder som har bättre upplösning än de jag tagit tidigare. 

Den senaste veckan har jag hunnit med dinkelfrallor, halloumibiffar, ostpaj, dillpesto, smördegsskruvar, tre egna kryddblandningar och sötpotatissoppa. Problemet är att hinna äta upp allt men tack och lov har goda vänner offrat sig några kvällar. 

Fast resten av den här kvällen blir det ingen mer matlagning. Det enda jag tänker göra är att poppa popcorn och sedan läsa den bok jag påbörjade häromkvällen, Kvinnokungen. 

Natten som gick fastnade jag i en bok skriven av Anna Lönnqvist. En riktig feelgood upplevelse som inte gick att lägga ifrån sig förrän sista sidan var utläst. Det innebar att det inte blev så mycket sömn efter att pipandet väckte mig...men det var det värt.

Boken handlar om kärlek, svek, vänskap samt lögner som stiger upp till ytan och skapar djupa sår. Det är en charmig historia utan att vara alltför ytlig, den skapar en härlig stund av verklighetsflykt! Läs den!

Ernst brukar ju säga att "det enkla är det vackra" och visst är det så. Men jag tänker introducera ett nytt litet ordspråk. "Det enkla blir det komplicerade som blir det enkla igen".....Ett litet AAA batteri....det var boven till det frekventa pipande som höll mig vaken natten mot tisdag.

Under gårdagen hann jag inte ringa någon service, det var fullt upp hela dagen, dessutom glömde jag bort det de stunder jag kunde ha ringt, men det kom inte enda litet pipande under hela kvällen igår så det kändes inte som något problem. Jag kunde alltså somna gott i trygg förvissning om att de ovälkomna signalerna upphört, trodde jag.

Men så vid tvåtiden när jag väcktes av signalen igen kändes det först som ett stort misstag att jag inte tagit mig tid att ringa. Då kom jag på något jag läste när jag googlade runt natten innan för att försöka finna någon lösning. Hos någon som skrivit på flashback hade signalerna från kylskåpet kommit från någon slags batteriklocka som låg ovanpå kylen. Fast jag hade ingen klocka på kylen...eller ens i närheten....men....väl en termometer som visar graderna både inomhus och utomhus gömd bakom gardinen i närheten av skåpet.

Tänkte för mig själv att så enkelt kan det väl inte vara, men jag steg upp på kökspallen och tog ner termometern. Råkade trycka lite hårt på den och då kom det igen.....tre snabba korta pip som jag så väl kände igen....

Ett vagt minne dök upp långt in i minnesbanken av att den låtit vid något tillfälle förut, i vårt gamla hus. Med tanke på att vi sålde det för sju år sedan kanske det inte var så konstigt att batteriet inte orkade längre utan meddelade att det var dags för pensionering.....himla tur att jag inte ringde efter service utan glömde bort det till dess att det var för sent på dagen....

Konstaterar att det faktiskt kan vara bra att ha mycket att göra och att dessutom vara glömsk. Tänk att jag äntligen fick nytta av det.

Min kyl och frys i köket har fått spunk...eller nåt annat...klockan fyra i morse väcktes jag av en alarmsignal jag inte kunde placera. Tre snabba pip, fem gånger. Sedan blev det tyst. Lagom länge för att jag nästan skulle somna om, då kom de åter.

Jag studsade upp ur sängen och tog mig lika studsande in i köket där jag precis hann höra att det sista pipet komma från kylskåpet....och nej...det var inte larmet som visade att temperaturen gått ned på grund av till exempel dåligt stängda dörrar....det känner jag igen då det låter helt annorlunda. Dessutom blinkar det på displayen då.

Nej, detta var något konstigt som inte ens finns omnämnt i instruktionsboken och nu när klockan är kvart i sex har jag fått den stora äran att lyssna till pipandet sådär fem, sex gånger till. Bådar ju gott inför kommande natt....har svårt att tänka mig att någon kan hjälpa mig redan under den här dagen.

Räddningen för att jag ska få någon sömn kommande natt är nog att flytta ner i källaren till sonens rum....med stängd dörr borde jag inte vakna när det piper en gång i kvarten.....

Irriterande är det i alla fall....lär väl vara kretskortet eller nåt sånt....fast nog tycker jag att det borde klara fler än sju år när man köpt ett "dyröresskåp".

Nu märks det på mer än ett sätt att sommaren lider mot sitt slut. Getingarna börjar bli väldigt slöa, blommorna i krukorna visar tydligt att de nu är trötta på att blomma vidare, sonen åkte tillbaka till UWCRCN i Flekke för sitt sista år på college, semestrar börjar ta slut och på rutorna i mitt växthus immar det under natten.

En imma som ligger kvar under tidiga morgontimmar. På väg dit ut under den tidiga morgontimmen är det kallt under de bara fötterna när de tar snabba steg på trallgolvet. Dags att börja använda utesandalerna igen, men jag väntar nog lite och låtsas att sommaren tänker stanna ett tag till, kalla tår blir snart varma igen.

Jag vet att många tycker att det är skönt att vi går in i en ny årstid, att rutiner börjar igen med en välbekant vardagslunk. Det tycker inte jag. Jag formligen älskar att inte ha rutiner, att inte hamna i vardagslunken utan göra det som faller mig in, när jag vill och hur jag vill. 

Fast det finns fördelar med vardagslunken också. Att ha ett arbete att gå till som gör att det ramlar in pengar på konto i slutet av varje månad, att få träffa alla arbetskamrater igen och att vardagslunken gör att jag uppskattar de lediga dagarna ännu mer när de kommer är några fördelar.

Nu till något helt annat. Jag antar att många fler än jag sett reklamen som Circle K har angående sitt bränsle som kallas miles. Det ska enligt reklamen ge en lägre bränsleförbrukning, vilket naturligtvis är toppen.

Normalt tankar jag på OKQ8, av naturliga skäl eftersom det är den mack som finns där jag bor. Men på väg ner genom Sverige  mot Danmark befann jag mig alltid på ställen där den kedjan lyste med sin frånvaro när min bränsletank började bli tom, dålig planering kallas det. Alltså fick jag tanka någon annanstans. Det råkade bli Circle K och deras Diesel Miles.

Döm om min förvåning när min bil som normalt drar 0,41-0,43 l/mil plötsligt började dra 0,49. Något som aldrig hänt tidigare hur hårt jag än kört. Men jag tänkte inte så mycket mer på det då utan det blev tankning på samma kedja fler gånger efter varandra. Bränsleförbrukningen hamnade mellan 0,48-0,49 när jag kollade efter varje tankning.

Jag skyllde på trafikköer men var egentligen mest förvånad, för jag har suttit fast i många köer förut och den förbrukningsnivån har jag aldrig kommit upp i tidigare. Men för att inte skylla på bränslet Circle K har i sina pumpar tankade jag det ytterligare en gång när jag kom hem. Sedan blev det vardagsnormalt bilåkande till nästa tankningstillfälle...samma visa...0,49 l/mil.

Började fundera på om det blivit någon vajsing efter den service som genomfördes precis innan jag åkte på semester men återgick till att tanka på min gamla vanliga mack, OKQ8. När den tanken tog slut och det var dags att fylla upp igen då var allt som vanligt....bilen hade dragit 0,41 igen....konstaterar krasst, genom min helt ovetenskapliga undersökning, att miles inte är något som passar min bil. Den har fått smak på ett annat företags bränsle, inget annat duger. Så nu vet jag vad som gäller, tanka i tid genom att ha bättre planering vid långkörningar helt enkelt. Det kommer min lilla vita att gilla!

Imma på rutorna och kallt för fötterna på trallgolvet i den tidiga morgonen. 

Besök på flygplatsen, resan gick mot Bergen.

Igår slank jag in på biblioteket och hämtade några böcker igen. Bland annat den tredje delen om de två systrarna Barbro och Mona, skriven av Lena Ackebo. I denna sista del som heter "Darling Mona" hör man på titeln vem som är huvudperson.

Den här boken börjar där förra boken slutade, när Mona hämtar sin syster på Mallorcas flygplats. Systrarnas komplicerade relation fortsätter genom hela boken och det som blir extra tydligt i den här boken är hur Mona hela tiden anpassar sig efter andra, ofta för att hon tycker synd om dem.

I boken skriver Mona dagbok i ett försök att bli klar över vad som är hennes egna minnen och vilka minnen hennes mamma planterat in hos henne. Med hjälp av dagboksskrivandet, ett möte med den före detta äkta mannen börjar hon att se på sig själv på ett nytt sätt.

En alldeles underbar bok som lämnade mig varm om hjärtat.

Ännu varmare blev jag senare, en timmes bubbelbad och surrande med sonen i varmt vatten ute på altanen i den svala kvällsluften gjorde kroppen varm och tung. Nu ska det bli skönt att krypa ner i sängen, nyduschad och kanske....men bara kanske påbörjar jag en ny bok....

Ikväll har jag tillåtit mig att vara sådär lagom måndagslat. Efter att ha lagat mat tillsammans med sonen och ätit lade jag mig i soffan med en bok jag hämtade på biblioteket idag. Den femte delen i Herkulesserien om Zack. Den heter "Falco" och denna gång har Mons Kallentoft haft Anna Karolina som medförfattare. 

Den är lika välskriven som de tidigare böckerna i serien och precis lika svår att lägga ifrån sig. Mörk, blodig och realistiskt skriven....en bladvändare med andra ord. Efter några timmar hade jag läst det sista ordet...nu väntar jag otåligt på nästa del. Fast jag måste försöka skaka av mig minnesbilderna från boken om jag ska kunna sova inatt...tur att det är ljust ett tag till..... 

Här kommer tre boktips en sensommardag i augusti. Det passade alldeles utmärkt att ligga i soffan och läsa böcker, om än det var skönt ute. Men getingarna gjorde att jag inte trivdes särskilt bra på altanen eller i växthuset (dit de envisades med att flyga in).

Två böcker av Lena Ackebo hann jag läsa idag. "Världens vackraste man" och "Kära Barbro". Böckerna handlar om två systrar, Mona och Barbro som har en komplicerad relation med många spöken i garderoben. Fast spökena härstammar från samma bakgrund ser de väldigt olika ut.

Inte har de mycket gemensamt trots att de vuxit upp i samma familj. Mona minns barndomen i ett stort mörker medan Barbro är övertygad om att de hade en ljus och trygg uppväxt. I ett försök att förbättra deras relation bjuder Barbro med Mona till Mallorca. 

Resan blir inte riktigt som de tänkt sig, en vacker man och en rejäl influensa ställer till det. Efter resan blir ingenting sig likt. 

Det tog ett tag för mig att komma in i boken, men när jag väl fastnade var jag tvungen att läsa ut den snabbt. Som tur var fanns bok två hemma...så det var bara att fortsätta läsa.

I den andra boken som heter "Kära Barbro" hör man på titeln vem som är huvudkaraktären i boken. Barbro, kvinnan som ständigt skyr konflikter och vill ha allt på sitt sätt. Hennes osäkerhet lyser igenom hela boken. 

Egentligen borde man tycka synd om henne när den bild hon har omgivit sig med hela livet sakta krackelerar bit för bit. Fast mest tycker jag illa om henne...jag upplever henne som en oerhört manipulativ kvinna, så nära alkoholmissbruk man kan komma. Däremot tror jag inte att hon är manipulativ medvetet. Jag tolkar det som ett arv från hennes och systern Monas uppväxt. 

Den här boken kunde jag inte lägga ifrån mig alls, nu väntar jag otåligt på att del tre från biblioteket. Boken slutade nämligen med att jag drog djupt efter andan och utbrast oj!

Den sista boken jag tänker tipsa om idag är "Alltid din dotter" skriven av Caroline Säfstrand. Den handlar om tre generationer kvinnor och deras relation till varandra. Plötsligt dyker en släktforskare upp och kommer med information om deras förflutna som gör att mycket ställs på sin spets. 

Hemligheter som varit gömda kommer upp till ytan och det blir inte alldeles enkelt för de tre kvinnorna att ta till sig det de får veta. En fin och välskriven bok som gör mig glad, även om den stundtals tar upp ämnen som är svåra. 

I boken fikas och bjuds det på mycket godsaker, jag har nog aldrig blivit så sugen på att baka som när jag läste den här....eller dricka kaffe för den delen...

I morse vaknade jag av att vinden tog i så det rasslade rejält i löven. För en kort stund trodde jag att jag var i min morfars stuga, ljudet var nästan detsamma. Sedan insåg jag att det var många år sedan jag vaknade där och fick lyssna på björkarnas rassel och prassel.

Här hemma är det istället rönnar som bjuder på vindens sus. Med tanke på kraften i vindbyarna gick jag ut för att lägga ner parasollerna på altangolvet. Tänkte att det skulle vara onödigt om de ramlade mot någon glasruta eller på något annat som kan gå sönder.

När jag stod där ute på altanen var det nästan så att jag väntade på att få se Nasse flyga förbi, precis som under blåsiga dagar i Christopher Robins värld. Tur att jag inte är lika liten och lätt som Nasse för då kan jag ta mig en promenad. För trots att det blåser är det inbjudande utomhus, lite blått skymtar mellan molnen och temperaturen är sjutton grader. Det är ett kanonupplägg för en lördagspromenad.

Plötsligt kom den, första arbetsdagen efter semestern. Konstigt nog gick det rätt bra att kliva upp i morse men inte var det särskilt kul när väckaren gick igång klockan sex, det kan jag inte påstå.

Tänk att fyra veckor gick så oerhört snabbt och jag har hunnit med att både slappa och göra lite nytta. Så snart min ledighet drog igång blev det målning samt vedkapning. Därefter tog bokläsning vid ett tag för att övergå i en avslutande härlig resa till Köpenhamn tillsammans med goda vänner sedan trettiofyra år. Vi fann varandra på lärarhögskolan i Umeå och åt söndagsmiddag tillsammans under åren där. Sedan har vi fortsatt att träffas hos varandra runt om i Sverige men i år hamnade vi i Köpenhamn. Det blev kultur, bokläsning, bad, god mat och mycket prat där gråt och skratt varvades friskt.

Kvällen ägnades åt att baka goda dinkelfrallor....jag gjorde en deal med sonen....jag bakade ikväll och han klipper gräset i morgon. Det blev en riktig  vinnarsituation för mig....jag fick ju också äta av de goda mackorna. Det blev trettio bröd och vi åt säkert upp elva stycken på en gång....

Dinkelfrallor med ost, kummin och solroskärnor. 

Tillbaka på jobbet!

Bubbelbad sista semesterkvällen.

Arken museum.

Femrätters meny på Blå Congo. 

Bad mitt inne i Köpenhamn.

Tittut på museum Louisiana.