I morse vaknade jag av att vinden tog i så det rasslade rejält i löven. För en kort stund trodde jag att jag var i min morfars stuga, ljudet var nästan detsamma. Sedan insåg jag att det var många år sedan jag vaknade där och fick lyssna på björkarnas rassel och prassel.

Här hemma är det istället rönnar som bjuder på vindens sus. Med tanke på kraften i vindbyarna gick jag ut för att lägga ner parasollerna på altangolvet. Tänkte att det skulle vara onödigt om de ramlade mot någon glasruta eller på något annat som kan gå sönder.

När jag stod där ute på altanen var det nästan så att jag väntade på att få se Nasse flyga förbi, precis som under blåsiga dagar i Christopher Robins värld. Tur att jag inte är lika liten och lätt som Nasse för då kan jag ta mig en promenad. För trots att det blåser är det inbjudande utomhus, lite blått skymtar mellan molnen och temperaturen är sjutton grader. Det är ett kanonupplägg för en lördagspromenad.