Fridfull morgon tredje söndagen i advent. Ute är det krispigt kallt. Total motsats till gårdagens snö- och busväder. Njuter av kaffe i en av tomtemuggarna och vetskapen att nu börjar min semester. Det är lycka. 

Gårdagen må ha haft lite småstökigt väder, men dagen var ändå fylld av värme. ÖKSF firade tio år så sonen kom hem för att kunna delta. Tillsammans åkte vi ner till stan som vi gjorde så många gånger det tränades som mest. Det blev en heldag i träningslokalen på Bromsvägen. Sist det begav sig var augusti 2017, dagen innan sonen åkte till Norge för att studera två år, så glädjen att träffas igen var stor. Många värmande möten och kramar. Faktum är att det kändes som att komma hem. I kvällningen åkte vi hem på de snöiga vägarna, fyllda av värme, nöjda och glada. 

Jag fick en liten present 💖som nu kommer att följa med mig på jobbet varje dag! 

Veckorna i december har gått väldigt fort, redan är andra ljuset tänt. Ute är det några minusgrader och det gnistrar och knarrar i den lilla snö som ligger på marken. Under veckan har jag, efter jobbet, ägnat mig åt bakning och matlagning av sånt som hör till julen. Havrekexen och sockerskorporna färdiga, julköttbullarna och julens rödkål i frysen. Fast en del av rödkålen har redan avnjutits tillsammans med stekta prinskorvar, precis som det ska vara. 

Helgen har mest ägnats åt vila, lite tvätt och promenader. Fast gårdagen började med knäcktillverkning. Tyvärr misslyckades jag så till vida att det inte fanns en enda knäckform i hela huset. Som tur var hade jag småkaksformar. De fick duga, det viktigaste är ju ändå att knäcken smakade gott, och det gör den. 

I eftermiddag blir det julbord på Gästis med mor. Det ser jag fram emot. 

Knäck inslagen i småkaksformar. 

Nu är den här. Tiden när det glittrar och glimmar och spåren av små nissefötter syns i snön utanför alla hus. Alla ljus och den värme de förmedlar gör att det är lättare att klara av att den första av alla vintermånader gjort entré. 

Här hemma har adventsljusstakar, stjärnor och ljusslingor plockats fram. På promenader på gatorna genom byn glittrar och glimmar det också. Det är många som gör sitt bästa för att mota bort mörkret. 

Igår blev jag bjuden på ett trevligt glöggmingel med nya och gamla bekantskaper. Jag kom hem lagom till dess att klockan slog om till 1:a advent. En underbart trevlig kväll som gjorde att jag slumrade sött i adventsnatten. 

Den här dagen har jag adventsfikat med mor och tvättat lite. Men mest har jag njutit av adventsljusen och glimret i fönstren. 

Den här helgen gick snabb, plötsligt är det söndag kväll igen. Faktum är att jag börjar misstänka att veckorna bara består av måndagar och söndagar. Allt däremellan blir ett töcken som försvinner snabbare än ett swish en avlöningsdag.

Tycker ni att det blev lite för kallt den här helgen kan ni skylla på mig. Jag har haft julloppis i mammas garage både i går och idag. Tre timmar utomhus båda dagarna. Kylan i garaget bet bra och tårna var inte helt förtjusta faktiskt. Men det var trevligt, många kom och tittade och fler än förväntat handlade. En positiv helg om du frågar mig, trots kylan. Som bonus var det en mysig julstämning i garaget, bra start inför nästa helg när det är första advent. 

Jag gick en promenad och kollade in aktiviteterna på skyltsöndagen också, då hade jag tur och fick se tomten. Det var en lång kö med barn i alla åldrar som ville säga hej, lämna en önskelista eller få ett paket. Fast jag hade lust att prata med honom agerade jag riktigt vuxet och släppte fram barnen istället för att tränga mig på. Men jag vinkade till honom. Han vinkade tillbaka. 

Nu har jag tagit en varm dusch och placerat mig strategiskt under värmefilten. Innan imorgon är nog tårna varma igen. 

Visst har du också saker och områden hemma som du helst inte tittar på eller låtsas om. Garderober som är i desperat behov av att röjas, hyllor eller andra delar. Hos mig finns ett antal såna, rätt många faktiskt. De flesta är av den typen att de inte syns, eländet är gömt bakom en dörr eller i lådor. Då är det rätt lätt att blunda och låtsas att de inte finns. Andra områden är väldigt tydliga. Till exempel mina hyllor på toan uppe och hyllan med många fack i hallen. Två riktiga katastrofområden för att vara helt ärlig. 

Men nu har det blivit ändring på det. Av någon outgrundlig anledning visade det sig att den här helgen var rätt tillfälle att ta itu med dem. Igår fixade jag i badrummet. Gammalt skutt slängdes, saker som hör ihop fick flytta ihop och en ansenlig mängd damm togs om hand. 

Idag var det dags för hyllan i hallen. Där fanns ännu mer damm, jag fick byta vatten i hinken flera gånger.....

Förutom damm hittade jag ungefär hundra små hängande reflexer, tjugo reflexband, fem reflexvästar (reflekterade fint i ett mörkt utrymme med hjälp av ficklampa). Så synas borde jag göra i mörkret. Förutom reflexer fanns ett gäng gamla laddkablar som inte passar till någonting jag har längre, hörsnäckor som var så gamla att de totalt klibbat ihop. Hittade också tre som såg rätt nya ut....var kommer de ifrån?

Handskar, ja det är värt ett eget kapitel. Av någon anledning har jag sparat fyra par skinnhandskar som det är hål i, i princip på alla fingertoppar. Hallå! Vem äter på mina handskar? Nej, jag kan nog inte skylla på någon annan än mig själv. De var helt enkelt slitna. Ett stort gäng omaka handskar och fingervantar låg också i hyllans korgar. Fyra par gamla glasögon hittades....ska se om jag kan skänka dem via någon optiker. 

Pengar, ja det fanns pengar där också, i gamla plånböcker jag inte visste att jag hade. Dollar och svenska kronor och tio euro. Tyvärr var de svenska sedlarna av utgången karaktär. Får prova att skicka in dem till Riksbanken och se om de tar emot. Ungefär tusen gamla kvitton, tillräckligt för att göra upp en eld och värma sig ett tag. Vem behöver ved liksom?

Fast vet du vad, det bästa av allt, jag hittade nycklarna till min takbox och lastbågar. Nycklarna har varit försvunna i drygt två år...jag har letat, det har jag gjort. I hyllan och på alla andra tänkbara ställen, många gånger. Så jag funderar faktiskt på om det kan vara så att mucklorna busat med mig och nu lagt tillbaka nycklarna. Nåja, det får vara hur det vill med den saken. Nu är de hittade. Vill du kanske köpa en takbox?

Jag bjuder på en efterbild....du vill inte veta hur det såg ut innan. 

Här är de, nycklarna. 

Jag har under flera år roat mig med att lösa en Wordle från New York Times varje dag. Det gäller att lista ut ett engelskt ord med fem bokstäver. Tillsammans med dagens första kaffemugg har det har blivit min start varje morgon. Varje dag har man sex försök på sig. 

De allra flesta dagar klarar jag ordet redan på morgonen. Fast ibland behöver jag fundera vidare och avsluta på kvällen. Då händer det att jag helt glömmer bort att ordgåtan inte är löst och då tappar jag antalet dagar i en följd. Eller så lyckas jag helt enkelt inte lista ut ordet. Det händer det med, men inte särskilt ofta. Jag är ändå nöjd med min uppklarningsfrekvens, som är 97 %.

För ett tag sen bestämde jag att när jag når 1000 dagar ska jag avsluta och påbörja någon annan utmaning. På min födelsedag i fredags var det dags, det tusende ordet skulle lösas. Jag har alltid samma startord med de mest frekventa bokstäverna i det engelska språket, om ingen av de bokstäverna är med har jag ett andra ord som jag provar. Just den här dagen var tre av mina bokstäver i startordet med. Det tusende ordet löstes på det tredje försöket. Det får jag väl vara nöjd med. 

Om jag antagit någon ny utmaning istället? Nej, inte än. Provade att lösa svenska ord för något år sen. Men det gick inte alls lika bra och inte var det lika roligt heller. Så jag fortsätter nog ett tag till. I alla fall till dess att jag lyckats klara ordgåtan 100 dagar i rad. Sen får vi se. 

Den andra november. Dagen när jag tog på mina broddar på skorna igen. Nu väntar många månader när det kommer att låta klipperiklapp eller nåt sånt under promenaderna. Hur trist det än är att behöva dubba på går säkerheten först. 

Förutom snö och is är det en bra helg. Sonen kom hem i torsdags, härligt med sällskap i huset. Dessutom stannar han längre än två nätter. Bara en sån sak. 

Idag har vi tagit en isig och blåsig promenad. Nu pluggar han och jag slappar en stund innan jag ska fixa till nåt lunchaktigt. En skön lördag ligger framför oss. 

Efter att ha levt livet med massor av roligheter under fyra helger var det den här helgen dags att komma ikapp lite på hemmaplan. 

Fönstren väntade på den årliga putsningen, krukväxterna behövde ansas, dammråttorna levde livet och sjöng och skrålade för glatta livet. Själv kände jag att det var dags att kämpa mig till en medalj igen för väl uträttat hemmajobb...tänkte att jag börjar väl med en grej och sen fortsätter jag så länge orken finns. 

Sagt och gjort, lördagen började, efter den obligatoriska koppen kaffe, med att alla fönster putsades på insidan och växterna ansades. Därefter var det dags för förmiddagspromenaden som avslutades med ytterligare en kaffekopp hos mor. Minusgraderna rådde fortfarande när jag kom hem så putsning av fönster utomhus var inget alternativ. 

Energinivån för hemmasysslor var väldigt låg och att dammsuga är en av de absolut värsta saker jag gör. Därför påbörjades en tuff förhandling med mig själv. Var så nära att låta latmasken ta över men så bet jag ihop och drog runt dammsugaren och torkade golven. Just där och då saknade jag en hejaklack som gjorde vågen men jag gjorde mitt bästa för att pusha mig själv framåt. Känslan när jag kunde stoppa undan städutrustningen var obeskrivligt skön. 

Kvar då....fönstren på utsidan. Temperaturen steg utomhus, vips var det gjort och jag kunde ta en dusch och slänga mig i soffan. Streamade sista säsongen av Titans resten av dagen. Fast nån medalj har jag inte sett till. Orättvist.

 

Sådärja, ytterligare en fin arbetsvecka avslutades med en energigivande helg. I fredagskväll kom min goda vän från Östersund. Vi käkade, surrade och tog en promenad. Lördag morgon blev det en tur till Första Intrycket innan vi satte oss i bilen och åkte till Umeå. Det var dags för vår tradition med besök på Nolia och Beer & Taste. Provsmakning av goda ölsorter. Fast även mindre goda....för första gången någonsin hällde jag ut öl...alldeles för rökig för min smak. Men de som gillar rökig whiskey gillar den nog. Tur att det fanns annat att prova sen. 

Första gången vi deltog för rätt många år sedan var det mest män på mässan men nu är det mer jämnt fördelat mellan könen. Kan det bero på att det inte enbart finns öl att prova längre, utan vin, bubbel, likörer och annat att ha i glasen också? Eller är det bara fördomsfullt att tänka så? Hur som helst, trevligt var det. Vi höll oss i alla fall till ölen, det är liksom vår grej!

Men hallå där, vilken helg det här blev! Fredagen började med romprovning tillsammans med goda vänner. Många goda smaker, massor med gott att äta men framförallt skratt. Allt från småfniss till hysteriskt frustande. Så nära träningsvärk i magen dagen efter det gick att komma. 

Gårdagen började med en promenad och kaffe hos mor. Sen kapade jag ner delar av syrenbusken på framsidan. Den skymde solen nu när den går lägre på himlen. Kaffe hos min nittioårige granne och ännu en promenad med en god vän som glömde mjölken... 

Planen därefter var att slänga mig i soffhörnet, streama nåt bra och bara slappa. Hann precis börja när grannen mitt emot ringde. Bubbel i pool, glas och en bastu erbjöds. Det tackar i alla fall inte jag nej till. Ytterligare en energigivande kväll som avslutades när jag kröp ner mellan lakanen och somnade gott. 

Den här dagen började självklart med en promenad även den. Först en tur till glasåtervinningen sen kaffe hos mor, lite mer kapande på syrenen innan jag påbörjade söndagens amöbamatch. Idag kommer jag att vinna, utan tvekan. 

Nu laddar jag med en film på teven inför en ny arbetsvecka som kommer att avslutas med Beer & Taste i Umeå. Here we go!

Första söndagen i oktober och den bjuder på grått och mulet väder. Perfekt för att ägna mig åt mina vanliga söndagsnöjen, bland annat att gå en match mot amöban i tvättstugan. Just nu ligger jag under, den har fått tid att växa till sig rejält. Men innan dagen är slut skulle jag tro att ställningen är jämnare. Förutom amöbakriget tillbringar jag dagen där jag trivs som bäst. I mitt soffhörn med värmefilten och lite streaming på teven. 

Helgen började i alla fall på bästa sätt i fredags med kräftor tillsammans med goda vänner. Mat, dryck, samtal om stort och smått. En energiboost av rang. 

Lördagen var faktiskt lika härlig den fast på annat sätt. Började den med en promenad i det fina vädret, kaffe hos mor, sen ytterligare en promenad med en god vän som avslutades hos mig med kaffe, lite småplock från fredagen och eld i grillen framför huset. 

Kommande vecka har alla förutsättningar att bli bra med den energipåfyllning jag fått under helgen. 

Oj, vilken vecka! Omväxlande, spännande men framförallt rolig. Fina dagar på jobbet och i slutet av veckan en resa till Göteborg som har varit så hemlig att minsta lilla pip riskerat att förstöra. Men nu behöver ingenting döljas längre. Anledningen till hemlighetsmakeriet var Stora Läspriset 2024. Jag hade nominerat ett fritidshem i kommunen för deras otroligt fina språk- och läsfrämjande arbete och de blev utsedda till en av pristagarna. Så fantastiskt! 

Fast ingen fick veta om vinsten, det var tvunget att hållas hemligt till dess att priset delades ut. Ja, rektor fick veta så att de skulle kunna få ledigt för att åka ner till bokmässan i Göteborg och ta emot priset. Men ingen annan. Jag kan inte riktigt räkna hur många gånger jag bitit mig i tungan för att inte råka avslöja något. Nu var det tyvärr bara en av de tre pristagarna på fritidshemmet som kunde delta vid ceremonin så då följde jag med som stöd. Det gjorde att jag kunde stå vid sidan, fotografera och föreviga tillfället! 

Bokmässan hann vi inte riktigt med dock, vi sprang igenom några av hallarna lite snabbt men i övrigt var dagen tillägnad prisutdelning och aktiviteter kopplat till det. Fast vi hann i alla fall få del av känslan av en stor härlig mässa, eller jag hann med det i alla fall. Tänker mig att Sanna som skulle ta emot priset hade tankarna på lite annat håll. 

Igår kväll kom vi tillbaka hem så nu börjar Sannas och hennes kollegors roliga arbete att med hjälp av prispengarna vidareutveckla arbetet och sedan sprida det i kommunen. Ser mycket fram emot att få följa deras resa!

Sanna på scen med Martin Widmark och Stina Wirsén

Jaha, vem är förvånad? Inte jag i alla fall. Ytterligare en vecka som kan läggas till handlingarna och som vanligt har den gått i en rasande fart. Fast det här har inte varit exakt som en vanlig vecka. Den avslutades med att sonen hämtades hem från tåget igår. Så ljuvligt att få rå om honom några dagar. 

Under veckan har jag fortsatt att fixa vidare med höst- och vinterförberedelser. Hallonriset har klippts ner. Ja inte allt förstås, utan de kvistar och grenar som burit bär under sommaren. Granris är plockat så nu är det höst på gravarna. Jag har gjort höstfint utanför bron och åkt ut till härbret och fixat det allra sista inför vintern. Så även om jag mentalt inte är redo för riktig höst och vinter så är jag redo på alla andra sätt. Eller nu hittade jag på, inte helt. Jag har kvar att skifta en del kläder i garderoben. Tunna klänningar och kjolar ska byta plats med stickat och mer vintriga plagg. Fast det får vänta, det kommer ju fler dagar. Jag kan ju inte ge upp om sommaren ännu trots att det låg frost på gräsmattan i morse. 

Ett och annat hallon fanns kvar och slank ner i magen när riset klipptes ner. 

Om jag inte helt missminner mig var det nyss den första september....plötsligt har halva månaden gått. Vad hände? I går morse insåg jag dessutom att hösten hade anlänt. Vad jag än tycker om det. Första tecknet var att mina vänner småfåglarna knackade på rutan i sovrummet på morgonen igen. Några talgoxar turades om att se till att jag uppmärksammade dem. Nästa tecken, när jag gick ner i källaren för att vattna blommorna, var att det kändes varmt och skönt därnere. Jag som varit orolig för att det varit något fel på elementen insåg att det fram till dess inte varit tillräckligt kallt på nätterna för att det skulle gå ut någon värme på dem. Snart är det dags att skruva på värmen på övervåningen också. Det är nära nu, fryser rejält om tårna när jag som vanligt går barfota inomhus. Men jag avvaktar någon dag till.

Helgen har använts till att fortsätta förbereda för vintern. Hur trist det än känns. Jag kommer så väl ihåg i våras när jag plockade fram utemöbler och annat ur växthuset hur roligt jag tyckte att det var. Lika tråkigt är det att inse att sommaren obönhörligt lider mot sitt slut. Samtidigt är det skönt att få en början på det som ska göras utomhus. 

Faktum är att jag har hunnit en hel del. I rabatten på framsidan klipptes en del växter ner och älvorna och deras hus har magiskt flyttat till deras vinterland. När jag klippte i rabatten lyckades jag inte bara klippa växter, jag klippte av sladden till en av min solcellsslingor också. Lite onödigt kan tyckas. Men framförallt klumpigt. Fast med hjälp av en tång och eltejp så lyckades jag laga den. Nu håller den ett tag till i alla fall. Nog kan det få lysa i rabatterna ännu. 

Altanen är också tömd på grejor. Möbler in i växthuset och poolen tömd på både vatten och luft. Idag har jag inte gjort så mycket utomhus, mer än att ta en promenad och sedan bära ner myggdörren från sovrummet till förrådet. Inomhus har jag dock gjort mer. Plockat bort vissna blad från blommorna, renbäddat, dammsugit, torkat golv och kört ett gäng tvättmaskiner. Tyvärr räcker inte det för att ha fått övertag gentemot tvättamöban. Den leder med minst tre poäng. Å andra sidan var det länge sen den vann över mig så det är den väl unt. 

Nu tänker jag fortsätta att läsa ett tag, för nu blir det inte mer gjort idag. Imorgon börjar vintertiden på jobbet. Då blir arbetsdagarna fyrtiofem minuter längre. Bara att börja längta till våren igen då....fast först ska vi ta oss igenom resten av hösten, jul och flera vintermånader. Tur att jag har en hel del roligt att se fram emot den närmaste månaden. Men nu....åter till boken. 

Nu ser man kanten runt rabatten igen.

Många måltider har kunnat intas utomhus under helgen. 

En av veckans dagar bjöd på en fin promenad till jobbet.

 

Ännu en vecka har gått. Lika snabbt som vanligt. Vädret har bjudit på en underbar vecka som har gjort att sommarkänslan hängt sig kvar. 

I fredags blev det en trevlig kväll med goda vänner. Vi började på altanen och flyttade in i växthuset när kvällen blev svalare. Där satt vi kvar till dess att fredagen byttes mot lördag. En skön energiboost efter arbetsveckan. 

Idag har jag trots sommarvädret påbörjat höstjobbet i trädgården. Eller egentligen inte i trädgården ännu, men på altanen. Jag tömde alla krukor på växter. Skönt att passa på medan det fortfarande var torrt i krukorna. Då blev det inte så tungt att lyfta säckarna. 

Resten av dagen ägnas åt tvätt och en ny serie på Netflix, Kaos. En amerikansk serie kopplad till den grekiska mytologin. Lite drama och en hel del komedi. Jag gillar den.

Kryddor skördade från altanen. 

Nästa gång jag bestämmer mig för att ta en veckas semester efter att ha jobbat några veckor i början av en termin, vänligen tala om för mig att det inte är den bästa av idéer. 

I måndags när jag skulle jobba igen var det dags att väcka hjärnan ännu en gång. Måste erkänna att jag inte var helt och hållet på banan. Eller helt och hållet, jag var inte alls på banan. Upptäckte att jag hade ett antal presentationer under veckans tre första dagar jag inte hade förberett. Något som borde gjorts innan min extra semestervecka. Men det gick trots allt. Jag får väl tacka min erfarenhet och förmåga att arbeta koncentrerat när det behövs. Så var det plötsligt fredag och jag började känna att jag hade kommit ikapp. Det kändes bra då och känns fortfarande bra nu inför en ny arbetsvecka. Så vitt jag vet har jag inga presentationer eller föreläsningar jag inte har förberett den här gången. 

Helgen har varit fin. Igår stod jag med ett loppisbord på stora återvinningen. Trots hot om regn var vädret fint. Solen sken men vindarna var lite svala. Inte lika mycket folk som förra gången jag deltog. Men det var bra ändå. Träffade många trevliga människor. 

Den här dagen har mest ägnats åt tvätt och fjärde säsongen av The Umbrella Academy. En liten promenad och kaffe hos mor också förstås. 

Nu ska jag skriva en del recept och så småningom förbereda mig för ytterligare en arbetsvecka. Lagom ansträngande.

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här. Men så har det varit intensiva veckor. Efter den härliga helgen med lärarhögkompisarna körde arbetet igång på riktigt. Full fart på alla plan. Fast sen drog jag i handbromsen igen. Det går ju inte att jobba hur hårt som helst. Anledningen - en veckas semester då sonen kommit åter från sommarens äventyr i Boston stod på agendan. Jag åkte ner till Lund där vi tillbringade några härliga dagar. Goda middagar på stan och nya platser att upptäcka i Skåne. Dessutom fick jag äntligen se den nya filmen med Deadpool och Wolverine. För sonen blev det andra gången men det hade han inget emot. Filmen var kanon, våldsam och humoristisk på samma gång med mängder av cameos. Längtar tills dess att den går att streama. 

Tillsammans åkte sonen och jag sedan mot Norrland innan han vände söderut igen för att delta i en UWC-träff under helgen. 

Själv passade jag på att åka ut till mitt härbre och började förbereda för vintern. Skönt att ha det mesta gjort om än det finns lite småfix kvar. 

Imorgon ska jag börja ta hand om en stor squash jag fick av en granne häromdagen. Den kommer att räcka till många måltider.

Afternoon tea på Alice och Katten. 

Just idag är det grått och mulet utomhus så det passar fint med en liten minneskavalkad. Nu i augusti är det fyrtio år sedan jag började på lärarhögskolan i Umeå. Fatta, fyrtio år! Å ena sidan känns det som om det var max tjugo år sedan, å andra sidan kunde det lika gärna vara hundra för så mycket har jag hunnit med. Så många minnen från åren i Umeå, händelser, upplevelser men framförallt vänskap. 

En av de mest fantastiska sakerna är att vi fortfarande är ett gäng från lärarhög som träffas runt om i Sverige hos varandra. När vi pluggade turades vi om att laga söndagsmiddag och bjuda varandra. Efter examen har vi setts runt om i Sverige och käkat söndagsmiddag en hel helg. Från Kiruna i norr till Nyköping som längst söderut. Men orterna ändras ibland, det händer ju att någon flyttar. Som tur är har vi ändå hållit kontakten. Från början sågs vi varje år men sen har det blivit vartannat år. 

Förra helgen var det dags igen. Då sågs vi igen, den här gången i Övikstrakten, fast inte hos mig utan hos en annan vän (vi är två som bor här omkring). En hel helg med god mat, samtal om högt och lågt. Varma skratt, tårar och framförallt en vänskap som består. Fast nog måste jag erkänna att jag var trött förra söndagskvällen. Det blir intensivt, hur härligt det än är att träffas. Nu är det två år till nästa gång så det är gott om tid att vila. Då är det min tur att samla oss!

Veckan som gick startade jag upp läsårets jobb igen, det har gått fint men nog har hjärnan varit trög. Riktigt trög bitvis. Tacksam att jag var så klok i juni att jag förberedde de presentationer jag skulle använda i början av terminen. Då visste jag ju vad jag höll på med. Nu har jag mest funderat på vad jag egentligen gör, vad jag kan och hur man gör när man jobbar. Det var tur att jag hade förra veckan på mig att väcka hjärnan för på måndag är det full fart igen, det blir roligt. 

En annan mycket rolig sak är att sonen kommer hem till Sverige igen efter sommarens jobb i Boston. Känns fint att snart ha honom hemma igen, om än långt ner i vårt avlånga land. 

I Skeppsmalen förra helgen.

En del av böckerna jag har läst under ledigheten.

Första augusti. Ett datum jag inte känner mig helt bekväm med. Även om det är kvar av sommaren ännu ett tag signalerar dagen att vi kommer närmare hösten och så småningom blir det vinter igen. Just idag är det dessutom lite svalare ute, det var fjorton plusgrader när jag travade iväg till sjukgymnasten i morse. Men shortsen var på, långbyxor göre sig icke besvär ännu. 

På väg hem lyssnade jag till vindens sus i träden, framförallt i de björkar jag gick förbi. Så här på sensommaren blir det ett speciellt prassel som påminner mig om min mormor och morfars sommarstuga. Där tillbringade jag mycket tid under hela min uppväxt och deras backe med björkar bjöd på precis det ljud jag hörde idag. Barndomens många minnen blev med ens påtagliga. Varma, fina och fyllda av kärlek. Tänk vad lite vindsus i björkarnas löv kan föra med sig. Då känns det till och med okej att det är den första augusti.  

 

Månadsbilden är bytt - nu är det augusti som gäller. 

Så har den kommit, den sista semesterveckan. Jag slutade vecka tre med att göra något som jag verkligen inte tycker om. Städa. Men fatta så skönt det var att igår kväll krypa ner i en nybäddad säng och känna doften av såpaskurade golv. 

Den här veckan började jag med något som skulle ha gjorts för flera år sedan. Min ved som legat i en vedbod i Sörböle packades i säckar och kördes hem. Så himla skönt att ha det gjort. Men jag skulle vilja påstå att det är tack vare mina grannar den kom hem. Jag fick låna en fiffig plastmojäng som man sätter säckar utanpå. Sedan är det bara att fylla med ved, dra bort plastmojängen och knyta ihop säcken. Det gjorde att det gick, om än inte som en dans, men nästan. 

Som bonus har jag dessutom fått iväg ett recept till Anundsjö Aktuellt med deadline om en vecka. Med gott samvete kan jag nu slappa resten av dagen. Se teve och läsa. Nåja nu är väl se teve och läsa något jag brukar göra med gott samvete ändå....men nog känns det lite extra gott idag! 

Inte helt lätt att komma åt, jag fick vara lite av en akrobat. 

Nu kan jag elda ett tag i braskaminen igen. 

Sista dagen på min andra semestervecka. Halva ledigheten har gått redan. Alldeles för snabbt. Dagarna har använts till att fixa lite praktiska saker under förmiddagarna och sedan slöa och läsa under andra halvan av dagen. Antingen i växthuset, på altanen eller i en soffa, passande platser för bokläsning. 

Igår sorterade jag det sista av mina skolsaker. Det blev en stor mängd papper som kördes till återvinningen idag och imorgon planerar jag att åka med fem säckar till den stora återvinningen. Känns skönt att det är gjort, om än det tagit emot att rensa. Nostalgi!

Efter sista rensningen igår åkte jag och en god vän till Herrgårdsparken i Köpmanholmen. Härligt väder, gott fika i Ringarbönninga och sedan en skön promenad för att upptäckta allt som fanns gömt i parken. Önskebrunnen hittade jag. Självklart använde jag magi och förvandlade en liten sten till en magisk önskesten som skickades ner i brunnen med en önskan. Vad jag önskade? Det avslöjar jag förstås inte. Vem vet, plötsligt slår önskan in. Då vet i alla fall jag vad det beror på. 

Dessutom fick jag se det omtalade och omskrivna tältet kommunen satt upp som ska kunna användas till distansarbete. Känner att jag inte riktigt håller med om att det finns platser där som kan fungera som arbetsplatser. Några träbord, en trevlig soffgrupp och ett gäng bänkar. Inte vad jag skulle kalla för arbetsplatser. Benämn det i stället för vad det är. Ett tält med en liten utställning om Örnsköldsvik och en plats för olika happenings under sommaren. Det skulle vara mycket intressant att veta hur många som inte är direkt involverade med tältet som faktiskt suttit där och distansarbetat och tyckt att det fungerat bra. Men nåja, vad vet väl jag. Kanske det är väl investerade pengar, även om jag tvivlar på det.

Resten av den här dagen känner jag att fortsatt läsande är en lämplig sysselsättning. Så får det bli, då kanske jag blir klok som ugglan här på bilden!

Det kommer lika plötsligt varje år, om än det egentligen sker långsamt. Mörkret är tillbaka på natten. Inser att det är vid den här tidpunkten, när ungefär halva juli har gått som jag vaknar upp mitt i natten och ser att det är mörkt i huset. Inte en enda ljusglimt någonstans förutom klockan på ugnen och lampan på teven. 

Då slår min mörkrädsla till med full kraft. Det är den absolut värsta tiden på året vad gäller att vara mörkrädd för mig. Tiden när ljuset lämnar plats för mörkret igen. Om det samtidigt knakar till i träet i trappan slår hjärtat hårt och öronen skärper sig rejält för att lyssna in. Så knakar det till i hallen också. Länge, länge ligger jag då och stirrar in in mörkret. Talar om för mig själv att jag är en idiot, det finns ingenting att vara rädd för. Men vad hjälper det. Inte lyssnar jag på vad jag säger. Eller säger, tänker gör jag ju. Är tyst som en mus för att inte höras. Att blunda igen och försöka sova är inte att tänka på. 

Gissa vem som kommer att tända några lampor innan hon går och lägger sig ikväll?

Några små ljusprickar är allt som syns. 

Idag inleder jag min andra semestervecka. Det gör jag med minnet av en mycket trevlig eftermiddag och kväll hos goda vänner igår. God mat, god dryck och massor av prat om ditten och datten. Energiboost deluxe. Dessutom fick jag med en fin gåva hem. En tygkasse med tryck som passar mig perfekt. I den kommer det att åka många böcker!

Som vanligt har jag idag tagit en förmiddagspromenad och fått en mugg kaffe hos mor. Bra början på en ledig dag. Resten av den här dagen kommer jag att ägna åt tvätten. Amöban har växt så nu är det definitivt dags att göra något åt den. Framförallt för att det jag helst vill ha på mig ligger i högen och väntar på tvätt. Så nu snurrar det för fullt i tvättstugan där jag ligger i mitt favoritsoffhörn och glor slött på teven. 

Tittar jag upp är det dock lätt kaos här nere. Jag har nämligen gått igenom alla mina skolgrejor och sorterat bort det jag aldrig kommer att använda igen. Eller det kan jag ju inte veta, men jag tror inte att jag kommer att hamna i ett klassrum på heltid igen och skulle det vara så får jag väl bygga upp mitt material en gång till. 

Nu väntar jag på att en nyexad lärare, en av sonens kompisar från förr, kommer och kollar igenom vad som skulle kunna vara av intresse att ta reda på. Resten åker nog ner i genomskinliga säckar för att kastas bort. Lite känns det i hjärtat, minnen av elever, klasser och situationer har dykt upp när jag gått igenom allt. Varm fina minnen! Men även om material kommer att kastas finns ju alla minnen kvar. De kan ingen ta ifrån mig. 

Mycket av mitt material har följt mig länge. Trots det är det helt up-to-date. Okej, kanske inte när det gäller utseendet men till innehållet. När det gäller mitt material i matte, svenska och engelska går det hand i hand med aktuella evidensbaserade studier. Känns rätt bra faktiskt. 

Något annat som känns bra är att det fortfarande är semester. Nu satsar jag vidare på andra veckan där jag tänker ägna största delen av tiden åt att läsa. Om vädret tillåter under en parasoll på altanen. Annars läser jag där det går!

Under mina dagliga promenader de senaste dagarna har jag lyssnat på Jennie Walldéns inslag i Sommar i P1. Det var längesen jag blev så berörd av ett sommarprat. De som mötte mig på promenaden där jag gick och fulgrät måste ha undrat vad det var med mig. Det gick liksom inte att hejda tårarna. 

Så stark var känslan hon gav, jag blev berörd djupt in i hjärteroten och det bildades en klump i magen. Samtidigt andades hennes prat tillförsikt, styrka och varm kärlek till både hennes familj i Korea och hennes familj här i Sverige. Har du inte lyssnat redan, gör det. Du kommer att bli djupt berörd.

Nu är det i alla fall semester och jag kan fulgråta hur mycket som helst. Fast jag tänker nog göra lite annat också. Igår till exempel gjorde jag....ingenting....eller jo, någonting gjorde jag. Tog en promenad, låg i soffan, såg teve, läste, åt något enkelt som gick snabbt att laga till och slappade. En helt perfekt start på semestern om du frågar mig. 

Idag har jag också gått en promenad, sen tänkte jag att jag skulle tvätta. Men så kom jag på att jag ju har semester, tvätta kan jag göra en annan dag. Jag menar, varför göra idag det jag kan skjuta upp till imorgon. Eller övermorgon för den delen. 

Ikväll blir det konsert, sjunde i sjunde klockan sju, inne i Övik. Hoppas regnet gör ett uppehåll, annars finns ju regnställ. 

Fast till dess ska jag göra det jag gör absolut bäst. Slappa!

Dahlian ger färg mitt i salladen. Fint en mulen dag som den här. 

Nyss var det första juni och Kajenns dikt om våra hundra sommardagar påminde oss om att ta vara på varje dag, för precis som Tomas Ledin sjunger så är sommaren kort. Plötsligt har trettio av de hundra dagarna gått och imorgon är det juli. Juli? Bara sådär liksom. Nog för att jag längtar till semestern men nog kunde juni fått räcka ett litet tag till.

Nåja, det är som det är. Lönar sig inte att klaga, tiden går ändå. Bara att se till att ta vara på dagarna, precis som dikten uppmanar till. Helgen som gick har jag gjort det i alla fall, tagit vara på dagarna. Förutom att åka till härbret och städa bort vintern har jag läst böcker. Jag har läst i soffan i växthuset, läst i soffan i vardagsrummet, läst i stolarna ute på altanen och njutit av det sköna vädret. 

Just nu laddar jag för en arbetsvecka till, sen är det semester. Då tänker jag läsa, bland annat. Men jag tänker också ta vara på dagarna och göra det jag känner för. 

Söndag morgon, himlen täcks av moln men solen vill skina igenom. Känner mig lite trött i luvan, men det gör ingenting. Det är ju söndag och inte arbetsdag. Jag behöver inte vara jättepigg. 

Anledningen till att jag är trött är inte att jag varit ute och partajat utan att andra varit det. Jag har bjudits på honkande från en bil vars tuta låter som ett mellanting mellan en anka och en sån där clowntuta, fast mycket högre. Med jämna mellanrum har bilen landat på macken för påfyllning av bränsle. Bilen har hälsat både när den anlänt till macken och när den efter en lång stund lämnat macken.  

Häromnatten kom den har kommit vid halv fyra på morgonen, natten som gick klockan ett och nu senast halv åtta i morse. Precis när jag sov som godast alla gångerna. Fast egentligen stör inte honkandet jättemycket. Men det som stört mig mest är musiken, inte det faktum att de spelar så högt att hela nejden förmodligen hört utan den musik de spelat. Techno och epa-dunket kan jag stå ut med men när de vräker på dansbandsmusik så det hörs till Skåne då mår jag faktiskt nästan fysiskt illa. De som känner mig vet att jag och dansbandsmusik inte är de bästa vännerna. Okej att dansa till någon enstaka gång, men lyssna på...huga! Det innebär förstås inte att jag inte gillar eller respekterar personer som lyssnar på den typen av musik, för det gör jag. Bara jag slipper musiken. 

Men jag är varken upprörd eller arg, bara trött. Det är helg och jag är ledig, ska inte jobba, så om jag är lite trött spelar ingen roll. De som spelar är unga, festar och har roligt, väl unt. Fast jag önskar att de hade en musiksmak som passar mig bättre, då kunde jag till och med njuta av den höga musiken. Det är det mer synd om de som bor runt omkring som faktiskt ska upp och jobba eller har små barn. Fast de kanske gillar dansbandsmusik. Då går det nog bättre.

Ja, du som undrar, jag var tvungen att gå upp och titta ut genom fönstret för att spana lite, en riktigt nyfiken gammtant. Jag menar en bil som låter som en anka i målbrottet måsta man ju spana in. Den var orange, var inte en a-traktor, hade så dålig fjädring på ena sidan att den nuddade marken och rymde sju personer. Jag hoppas den stackars chauffören gillar dansbandsmusik, annars hade inte han någon rolig upplevelse den här midsommarhelgen. 

Midsommarafton och vädergudarna har definitivt bättrat sig sen igår. Även om vindarna är svala och bitvis hårda skiner solen så det är rätt härligt ute faktiskt. 

Jag har varit hos mor och ätit en mycket god silltårta, perfekt en midsommarafton. Sonen sitter på ett plan på väg över Atlanten och jag längtar till dess att det kommer ett meddelande att han är framme. Även om han är en van resenär, som jag vet har ordning på sitt visum och annat han behöver den här gången, kommer det ändå att kännas skönt när tagit sig igenom immigrationskontrollen i USA. Därefter kan hans två månader långa arbetsäventyr börja. 

Om inget konstigt händer har inte jag några större äventyr framför mig. Först är det två veckors jobb innan det är dags för min sommarsemester. Som jag ser fram emot den. Faktum är att jag längtar mer än jag gjort på flera år faktiskt. Och som sagt, inga större äventyr är inplanerade, tänker mest bara njuta av att inte ställa väckning och kunna skrota runt på dagarna. Förstås hoppas jag att vädergudarna bjuder på härligt väder men annars kommer jag att kunna slappa fint ändå. Skillnaden blir att då hamnar jag under en filt i soffan istället för under parasollet på altanen. 

Tycker ni förresten att bokstäverna i den här texten är särskilt fina idag, att de flyter på ett sätt ni inte känner igen? Då beror det förmodligen på att jag äntligen (och då menar jag verkligen äntligen) har skaffat en ny bärbar dator. En som har en skärm som går att stänga, med batteritid som är längre än tio minuter och dessutom är hyfsat snabb. Det är en fröjd att låta fingrarna leka över tangentbordet. Nästan lika njutbart som att ligga i växthuset och läsa. 

 

Senast jag skrev här var det maj och nu har plötsligt flera veckor gått och med de veckorna halva juni. Helt galet. Jag vet att jag säger det ofta, men vad hände liksom? Tiden rusar fram, verkligen rusar fram. Helt galet som sagt. 

Juni började med en Bredbydag som bjöd på rejäl värme, många marknadsstånd, underhållning från scenen och många besökare. Sen åkte jag till Östersund där vi överraskningsfirade en kompis som fyllde 60 år. Så roligt att träffa alla. Dagen efter, på nationaldagen var det jag som blev överraskad. Då kom alla och grattade mig eftersom snöstorm lade hinder i vägen när jag fyllde år. Jag blev verkligen överraskad och glad. Hjärteglad!  Det är alldeles för sällan vi alla kan träffas. Så ni förstår vilken glädje det var att få ses två dagar i rad. 

Den här helgen har jag ägnat mig åt mycket vila, läst, viftat på tårna, tagit promenader, tvättat lite och kollat någon serie på teven. 

Idag väntar jag hem sonen som kommer en kortis innan han drar till jobbet i Boston över sommaren. En god vän som jag träffar alldeles för sällan kom också och hälsade på idag. Fikasurr och några års uppdatering. Det är verkligen häftigt med vänner där samtalet bara tar vid och flyter på fast det är sällan man träffas.

Nu ska jag börja fundera över vad jag ska bjuda på till middag så att det finns mat när sonen anländer hem. Tyvärr kan jag inte bjuda på fint väder men någon god mat ska jag nog lyckas fixa till.  

Morsdag idag och sista söndagen i maj. Vad hände liksom? Om jag inte missminner mig var det första maj i förrgår. Fast jag klagar inte, vädret är ljuvligt, livet är toppen! 

Min lilla tå mår lite bättre igen efter en rejäl dipp i mitten av veckan. Kan återigen ta en och annan promenad, fast inte för lång. Till mor och drack förmiddagskaffe och sen en tur till mormors grav. Min mamma och pappa plockade alltid styvmorsvioler till henne på morsdag och jag har fortsatt med det. De år jag hittat blommorna förstås. Idag upptäckte jag ett litet gäng i gräsmattan hos mor, så de norpade jag och gick med till kyrkogården. Passade på att rensa lite ogräs också. Maskrosor är fina men inte på graven. I alla fall om jag får bestämma. Och det får jag! Om ett tag blir det grillat, mitt emellan lunch och middag. Mor och grannen är inbjudna. 

En vecka har gått, en vecka där naturen fullkomligt exploderat. Från ingenstans är löven på de flesta träden fullt utslagna, gräsmattorna pockar på att bli klippta och vädret har varit ljuvligt. Alla tunga vintertankar är puts väck. Må vara att det är en aning svalare ute idag men vad gör väl det. Nu är den nära, sommaren. 

Helgen skulle ägnas åt en del trädgårdsarbete eftersom min tå gick att klämma ner i skor igen utan alltför stor smärta. Då gjorde jag det, smällde i tån en gång till. Inte särskilt smart...Hur som helst, det gav mig en ursäkt att ligga med foten högt och läsa böcker, massor av böcker. I torsdags gick jag över till grannen, mitt privata bibliotek och lånade hem ett gäng deckare. Sen dess har jag hunnit läsa ut de flesta. Alla böcker är inte de nyaste men jag hade inte läst någon av dem så de passade mig alldeles utmärkt. Lättsamt med ett bibliotek nästgårds. Ett bibliotek som varken kräver lånekort eller har några förseningsavgifter. Nu är väl i och för sig den risken försumbar med tanke på min läshastighet. 

Idag, mellan bokläsningen, fick jag hjälp att fylla poolen, det sista sommarfixet så nu ska den bara bli varm. Sen ska det badas. Längtar! 

Helgens bokskörd så här långt (sen torsdag kväll).
Sofie Rustan var en ny trevlig bekantskap. 

Veckorna går snabbt. Snart har halva maj gått och naturen börjar vakna efter den långa vintern. Efter sval temperatur några dagar ser det ut att bli varmare den närmaste tiden. Känslan är att växtligheten kommer att få en rejäl skjuts in i sommaren. 

Den här veckan bjöd på ytterligare en långhelg, skönt med flera lediga dagar. Jag har hunnit vila men även fixat en del ute i trädgården. Kantskurit runt rabatten, planterat lite blommor, burit ut pelargonerna i växthuset och bara njutit av att varje dag för oss en dag närmare sommaren. Igår njöt jag av värmen i växthuset, om än vindarna blåste svalt. En bok och god lunch därute. 

På väg in igen stötte jag min lilltå rejält. Rejält. Det gjorde ont, ont och den pekade lite snett, den ynkliga lilla tån. En liten tå som i stunden inte kändes så ynklig. Snabbt tog jag på en tight socka så att lilltån drogs in emot övriga tår och sen vilade jag ett tag med foten högt. Men med tanke på att vi skulle åka till Härnösand och gratulera min kusin så var det bara att bita ihop, hitta en toffla som gick på och åka iväg. Tack och lov för min automatväxlade bil. 

Ett trevligt firande senare, med kusin och hennes familj, kom vi hem igen i den sena kvällen. Väl hemma tog jag av sockan och jag tror att mitt drag med tight socka fixade det hela för även om tån fortfarande var både blå, svullen och ond så spretade inte tån iväg längre. Foten i högläge, sista timmarna av eurovision och vips var det söndag, idag. 

En kort biltur till mor för kaffe, inte direkt promenadläge idag. Sen har det mest blivit fot i högläge och lite småfix med tvätt. Fast helt ärligt, rätt skönt att med gott samvete bara ligga på en soffa, slappa, läsa och kolla serier. Just nu Fallout! 

Men det förstås, det skulle jag ha gjort med gott samvete ändå. Utan ont i foten. Jag är inte svårflörtad när det kommer till att slappa. Så det är väl bara att konstatera att det var ett onödigt drag att skada tån för att få slappa. Tänker undvika att göra en sån dumhet igen för särskilt skönt är det inte.