Kokos- och cornflakestoppar med lime!
Rocky road!
Kola på gång, med ingefära och kanel,
dessutom blev det en omgång knäck!
Min mage är sur och arg. Alla dessa tabletter den får....ändå är jag restriktiv. Men magen får just nu lite nyponproviva och äpple. Så nu känns det lite bättre. Om ett tag blir det lunch, fiskfilé med kall sås. Det borde inte lukta våt hund i alla fall som all annan mat gjort. Matvagnen står placerad precis utanför mitt rum så doften har lätt att hitta hit. Längtar till dess att klockan blir ett , då får jag min sjukresa hem.
Nu har jag promenerat några vändor fram och tillbaka i korridoren. Måste gå in gipset så jag känner att det är okej. Bättre att upptäcka att det sitter illa medan jag är kvar här än sen jag kommit hem. Lite ont får jag och lite trött blev jag men gipset kändes ok. Nu ska jag unna mig en stunds vila.
Nu har ronden varit här och jag fick äntligen höra mer om operationen. Det hade gått bra, ett nytt brott med rena brottsytor. Ihopsatt stadigt men jag fick veta att helst ska skrotet sitta en evighet, minst 1 1/2- 2 år vare sig jag har besvär av det eller inte...nu är det gipsning som väntar, ska tydligen få ett plastgips, det tackar jag för!
Ligger i min säng och har verkligen vrålont i knäet. Det gör att det blir lite svårt att sova. Nästan så jag funderar på en stark värktablett....och då har jag ont vill jag lova. Har fått hjälp på toa, det är efter det som det gör så ont. Jag hoppas verkligen det ger med sig snart så jag kan somna om. Annars bli jag trött imorgon. Fast det lär jag ju vara ändå.
Ligger i sjuksängen och känner mig hyfsat pigg. Inte nämnvärt ont i knäet ännu. Skadan såg ut som förr, likt käften på en gapande drake. Ryggbedövningen tog inte så de fick lov att söva mig ändå. Därför har jag varit lite extra trött efter operationen. Det är full huggning på sjukhuset i helgen. Jag fick vänta länge på det mesta. Men nu är det ju som sagt över. Till nästa vinter ska det införskaffas broddar och kanske en rollator eller kanske hjul på sparken...
God morgon. Nu ligger jag här i en renbäddad säng igen, duschad väntandes på op. Hoppas verkligen det blir av idag, vill inte behöva vänta ytterligare dagar. Visserligen blir jag väl omhändertagen men det märks att det dragits ner på personalen. De är färre än vid mina förra besök, man ser att de bitvis har svårt att hinna med. Trots det är de alla glada, vänliga och hjälpsamma!
Okej, inget morfin eller nåt liknande sen igår. Ändå känner jag mig yr vimsig och illamående. Näringsdropp får jag. Nu hade de hört från iva att det skulle finnas en plats till mig där ikväll. Så bli får väl se hur det blir. De har ju bara en som skär och lappar skelett. Så det beror väl hur mycket akut som kommer emellan.
Nu har jag precis fått reda på att det blir op tidigast i eftermiddag. Det har kommit akutfall emellan och det är knökfullt på intensiven där jag måste mellanlanda efteråt. Han som ska laga det trasiga har nyss kommit in, tydligen funderar han över hur han ska kunna fixa skadan så att jag inte blir besvärad av skrotet sen utan kan låta det sitta kvar. Vi konstaterade i alla fall att sannolikheten för att skada sig på samma sätt tre gånger och dessutom bli opererad av samma person måste vara rätt liten.