Sonen och jag gjorde en resa till det stora möbelvaruhuset idag. Vi hade en toppendag men detta med att kliva upp tidigt....vilken pärs det var. Jag förstår inte att jag klarar av att stiga upp tidigare än så när jag jobbar. Det tog nästan en timme att ta mig upp ur sängen......och jag kan lova att jag inte var någon solstråle direkt. Men upp och iväg kom vi till slut.

Belöningen fick vi när vi var framme, en god frukost hann vi äta innan den dukades bort. Därefter var vi redo för en tur runt varuhuset. För ovanlighetens skull var det inte så mycket folk, ingen trängsel eller långa köer.  När sonen shoppat det han skulle till sitt rum blev det glass och sedan fick jag åka upp till Plantagen för att köpa med mig vattenväxter hem. Nu är de placerade i vattentunnan på altanen. Det blev toppenfint.

En sak jag funderar över är detta med privata telefonsamtal ute bland folk. När vi satt och åt glass kom en kvinna och satte sig nära oss. Hon pratade i telefonen på ett sätt som gjorde att det inte gick att låta bli att lyssna även om man ville. Jag förstår inte att man vill blotta sitt privatliv på det sätt hon gjorde. Sonen och jag försökte prata så mycket vi kunde mellan glass-skedarna för att slippa höra....det gick väl sådär. Till slut hade vi ätit upp glassen...då smet vi fort för vi ville inte höra fortsättningen.

Nu sitter sonen vid datorn, precis som jag gör. Igår grävde de av en fiberkabel i Moliden så vi tappade telefon och internet. Någon gång under den här dagen lagades det hela till. Så nu lära vi väl hänga vid varsin dator ett tag.....

För en stund sedan knackade det på dörren....det var en trevlig långtradarchaufför som ville ha vägbeskrivning. Han såg mycket glad ut och tackade innan han gick tillbaka till lastbilen som stod nere vid macken.

Det händer faktiskt lite då och då att någon som behöver hjälp knackar på. Ibland är det kort som inte fungerar, bilar som vägrar starta eller nåt annat. Inget konstigt eller suspekt alls...då skulle jag inte låna ut telefon eller på annat sätt assistera. Men kan jag hjälpa till gör i alla fall jag det. Nästa gång kan det vara min tur att behöva en hjälpande hand.

Funderar starkt på att försöka komma i säng i tid ikväll.....då kanske jag är pigg i morgon. Å andra sidan...varför lägga sig tidigt när man har semester? Det får jag ju lov att göra resten av året för att orka kliva upp. Jag sover ut i stället, alltså kan jag nattsudda så länge jag vill.

Jag skulle behöva en liten anteckningsbok som jag alltid bär med mig. Det har jag upptäckt den här senaste veckan. (egentligen har jag nog vetat om det länge...) Senast i går kväll visste jag precis vad jag skulle blogga om idag, två saker jag ville skriva om som kändes angelägna.

En kort stund sent i går funderade jag på att skriva ner idéerna på ett papper men min tilltro till mitt eget minne var för tillfället stort.......jag vet att jag tänkte att det där kommer jag inte att glömma.....men nu ligger jag här med datorn i knäet och har inte en susning.

Det är ju inte direkt så att världen kommer att missa någonting om jag inte skriver om allt hela tiden, men eftersom mitt skrivande är rätt egoistiskt är det lite surt för mig personligen när jag inte kommer ihåg.

Fast jag har faktiskt provat att skriva ner ämnen att blogga om i telefonen en gång. När jag sen kollade på det nån vecka senare förstod jag inte av vilken anledning jag skulle vilja skriva om just det ämnet....därför tror jag att en liten anteckningsbok är bättre, med någon liten förklaring till hur jag tänkte också.

Å andra sidan...många av mina idéer kommer när jag kör bil...då är nog inte en anteckningsbok någon höjdare. Hm, jag får nog lita till minnet ibland ändå. Någon som har något bra program för minnesträning?

Jag undrar så vad det är som kan få en person att gå på en fem centimeter tjock lina, 457 meter över marken? Utan linor eller någon slags försäkring mot att ramla ner, annat än tilltron till den egna förmågan att hålla balansen.

Han heter Nik Wallenda och han lyckades. Allt direktsändes i Discovery Channel. Jag skulle då inte ha vågat titta......tänk om han hade ramlat ner?
Faktiskt det var nog läskigt att titta efteråt fast jag vet att han klarade av det. Dessutom var promenaden han gjorde inte särskilt kort heller, 427 meter lång....en liten vinpust....hu!

En annat fenomen jag inte förstår är myggors beteende. Nog är de lite lustiga. De surrar runt huvudet på en i mörkret men så fort man tänder lampan så är de försvunna och går inte att finna. Hos mig slutar myggjakt mitt i natten alltid med att jag låter lampan lysa för att ögonen ska se någonting nästa gång de små illistiga djuren vågar sig fram. Oftast somnar jag ifrån lampan och vaknar av att det kliar någonstans på kroppen.

Ute är det grått idag, jag njuter av att  kunna ta det lugnt så här på förmiddagen. Efter lunch ska vi åka ner till stan, allergispruta och astmakoll står på programmet. Plus några andra små ärenden som ska uträttas.

En tvätt snurrar i maskinen, det finns nämligen en del att tvätta i källaren. Igår när sonen renbäddade upptäckte han att de rena lakanen inte doftade så gott....de hade nog gödslat åkrarna i närheten när de hängde på tork......så det var bara att ta av dem och ta fram en uppsättning lakan till. Det är ju inte så kul att sova i en säng som doftar som en gödselstack.....

På nyhetsmorgon pratar de om praktiska tips inför resan. Oj vad mitt ressug plötsligt blev starkt. Någon storstad kanske?
Fast den resan stannar nog i drömmarna....det blir nog till att stanna hemma och spara pengar....
Vi kanske kan komma oss iväg till Stockholm i alla fall, det är ju också en storstad om än i Sverige.

Nog är livet bra härligt. På altanen fläktar det skönt, vattnet i fontänen porlar och sonen konfigurerar vår nya router. Nu hoppas vi att den trådlösa delen klarar av att sträcka sig ändå ut på altanen i fortsättningen.

På grillen står resterna efter lunchen. Stekpannan i gjutjärn där vår omelett lagades till för ett tag sedan.

Tänk att allt blir godare på grillen, inte brukar en enkel bondomelett med bräckt skinka smaka så gott inne. Det är nog kombinationen av att både äta och laga ute.

Nej nu ska jag fortsätta att göra ingenting.

Midsommarafton bjuder på härligt väder. Varmt och skönt redan i morse. Nu har de grå molnen skingrats och solen tittar fram. Det kommer att bli en strålande dag.

Vi kommer att ha en lugn och skön dag, god mat och slappande på altanen står på programmet. Men vi tjuvstartade firandet i går kväll. Efter en tur till stan på eftermiddagen där Sudden var till optikern kom vi hem till ett hus som inte var lika tomt som när vi åkte. Våra midsommargäster hade anlänt medan vi var borta. 

Så nu blir det firande i dagarna tre!

Glad midsommar!!

Att få den här dagen att gå har verkligen inte varit något problem. I förmiddags bjöd vi vår granne på födelsedagsuppvaktning i vårt hus och firade att han hade fyllt 80 år. Efter att ha gofikat en stund åkte jag ut till härbret där jag fick hjälp att byta trasiga vattenkopplingar. Nu ska det fungera igen...dessutom vet jag hur vi ska göra för att undvika att de går sönder igen....

Sen tog jag tag i den...penseln....fast inte var det med nån större glädje. Jag hade mycket hellre legat i hängmattan. Nu har jag målat lite till i alla fall. Om jag vaknar i rimlig tid i morgon målar jag ett varv till. Men jag tänker inte ställa någon väckare. Efter lunch ska vi ner till stan....sonen ska till optikern. Det innebär att senast halv elva måste jag börja måla annars får det bli en annan dag. Förmodligen blir det en annan dag.

Lite dåligt samvete har jag den här veckan och det har inte med målning att göra. Jag har inte varit hos sjukgymnasten och tränat någonting alls.....men jag tröstar mig med att jag har klippt gräset, promenerat och.... ja vadå? (Firat min granne som fyllde femtio). Dessutom har jag gått i trappan hemma många gånger upp och ner....det är ju också träning. Men nästa vecka då är det slut med mina latmansfasoner. Då ska jag träna igen på sjukgymnastiken......många gånger.

Utanför fönstret dansar myggorna....jag tycker att de är många och stickiga. Tack och lov är de på rätt sida om fönstret. I alla fall i vårt hus. Nyss kom vi från ett hus där myggorna dansade även inomhus....mitt nya namn...Katarina myggdräparen....

Sonen kom hem som ny efter det besöket. Kortklippt...bitvis rakad (några mm kvar). Förhoppningsvis slutar hårbotten att klia så förfärligt nu när det är varmt ute....han har ju så tjockt hår så värmen blir jobbig.
Nu tänker jag läsa min nya mattidning som kom med posten idag....hoppas den bjuder på rolig matinspiration. Fast då blir jag säkert hungrig...då blir det svårt att sova.....då kommer jag definitivt inte upp i tid så jag kan måla nåt i morgon.

Hitta ursäkter för att slippa greppa penseln är jag ju bra på i alla fall....

Idag känner jag mig äldre än min 49 år kan jag lova. Ligger och funderar över vad det är som har fått mina fötter, ben och framför allt mitt knä att värka så? Jag tycker inte att jag gjorde något speciellt igår. En kort resumé över gårdagen skulle se ut så här: frukost, stadsbesök där jag uträttade ärenden, hem, lunch, körde grejor till loppis, fika, datorjobb, middag, promenad, vila i hängmattan samt gräsklippning. Inget anmärkningsvärt alltså....men ont gör det likafullt.
Nåja, det är bara att bita ihop så blir det nog bättre så småningom.

Är det bara jag som tycker att det blåser jämt numera? Eller tycker jag det bara för att jag väntar på en relativt vindstilla dag? Jag hade tänkt försöka måla lite idag men tyvärr blåser det för mycket för att det ska vara riktigt enkelt. Det är så svårt att lägga ut täckpappen och få den att stanna kvar. Dessutom har färgdroppar en benägenhet att blåsa iväg dit de inte ska.....

Nyss var det björnar, nu är det hundar. Ser på nyheterna och nu är det valuppfödning i Polen som bedrivs under vidriga former för tikarna. Tikarna är instängda i burar och deras enda uppgift är att föda fram kull på kull av valpar. Smygfilmade bilder på totalt utmattade hundar i burar visas upp. Tänk att det aldrig tar slut, det kommer alltid fram nya saker om djur och människor som behandlas illa. Hur kan människor vara så kalla och onda?

Några som inte behandlar människor illa är Blue Dragon Children´s Foundation som arbetar för att frita och återföra kidnappade barn och ungdomar i Vietnam till sina familjer. Ungdomar som utnyttjas i olika former av fabriker och till prostitution. Organisationen gör ett fantastiskt jobb och arbetar mot trafficking på ett synnerligen effektivt sätt. Det är en glädje att följa deras arbete och se hur ofta de lyckas i sina ansträngningar. När människors ondska blir alltför påtaglig brukar jag läsa deras berättelser för att påminna mig om att det finns goda krafter i vår värld också.

Nu väntar jag på att dagens första tvätt ska bli klar, under tiden ska jag nog ta mig lite frukost och kanske en värktablett...eller inte....blir ju som bekant hög på dem och mår illa....ska nog låta bli trots allt. Bättre att ha ont än att må dåligt på grund av tabletterna.

Den här dagen började precis som en söndag ska. Sovmorgon, kaffe på säng och sen en lugn skön förmiddagspromenad. Efter att ha fortsatt slappa här hemma kom en av mina vänner förbi med en fönsterskrapa som jag skulle få testa. En sån där batteridriven som nästan gör jobbet själv....
Sagt och gjort, eftersom jag vet att hon använder den allt som oftast, var det säkrast att sätta igång direkt.

Att putsa alla fönster på utsidan gick väldigt snabbt men det gick ju inte att stoppa där. För att få njuta av ett skinande rent resultat behövde även insidan putsas. Men det är ju inte riktigt lika enkelt eftersom där finns en massa saker i på fönsterbänkarna....men till slut var det klart också, så nu kan jag gå runt i hela huset och titta ut igen, genom alla fönster!

Under hela den här processen pågick felsökning parallellt....internet till sonens stationära dator hade nämligen slutat fungera. Det fungerade senast i  morse kvart över tre.....men när datorn slogs på igen mitt på dagen var det dött. Till slut hade vi genom uteslutningsmetoden kommit fram till att det förmodligen var hans nätverkskort som krånglade. Efter ett telefonsamtal , en avinstallation och sedan omstart av datorn hade han löst problemet. Tänk om allt kunde vara så enkelt.

Nu blir det latmansmiddag om en stund....pommes, nuggets och chili cheese....

Jag borde nog ha haft nån liten hållhake på mig själv. Till exempel att hängmattan inte skulle fått komma upp förrän jag hade målat färdigt i växthuset. Men eftersom hängmattan hänger där den hänger har jag legat där varje solig stund idag. Trots att det inte är färdigmålat...

Sen har jag ett helt vedförråd att tömma för där ska jag också måla....det har jag inte heller gjort nåt åt. Men vet ni vad....jag mår inte dåligt över det för fem öre.....njuter till fullo av att göra ingenting.

Det där med att ha målat allt som ska målas före midsommar håller inte....i alla fall inte hos mig och i år.

Vaknade med känslan av lätt stress. Började tänka igenom vad jag måste hinna med nu när det är helg. Då kom jag på det, jag har semester....det är ingenting jag måste hinna med bara för att det är helg. Jag kan göra det på måndag eller tisdag eller....Så skönt det kändes när det sjönk in i medvetandet.

Det som är märkligt är att jag inte tycker att jag har känt mig stressad under helgerna medan terminen pågick, men antar att det har varit så ändå. Den farliga aspekten på stress....man märker oftast inte att stressfaktorn är så hög som den är....tur att jag upptäckte det idag så att jag kan slänga bort allt stressande nu ett tag. Sonen har nog lite rätt i sina iakttagelser där han tycker att jag jobbat mer än förut under läsåret som gått. Han tycker att jag alltid suttit vid datorn och jobbat...eller läst nåt eller....

Hängmattan hade varit ett perfekt ställe att lägga sig idag om nu inte värmen hade lyst med sin frånvaro, men jag har ju soffor att ligga i. Vilken tur!

I lokaltidningen står bland annat om: en snart nittioårig kvinna som är för frisk för att få plats på servicehus, de senaste vintrarnas tågkaos som väntas fortsätta flera år till,  att bygget av E4-tunneln genom stan återigen skjuts på framtiden, att lyxfartygen som skulle lägga till i hamnen har lyst med sin frånvaro de senaste åren. Ett litet axplock från lokalblaskan.

Med lokaltidningen följde också en sommarbilaga som visar på allt som finns att se och uppleva här i Ångermanland. Vilka fantastiska skatter det finns att utforska här hemma. Det skulle vara möjligt att se något nytt varje dag och ändå ha massor kvar till nästa sommar.

Nyhetsmorgon rapporterar om den otäcka knockouten som Frida Wallberg drabbades av igår. Nu är det bekräftat att hon har drabbats av hjärnblödning och blivit opererad inatt. Hoppas verkligen att hon blir frisk igen!

I nyhetsmorgon diskuteras också kungens irritation när han fick frågor om varför han behövde extrapengar för att renovera ett slott som allmänheten inte har tillträde till. Man kan tycka att apanaget borde räcka till....Samt Madeleines, förmodligen i affekt skrivna, meddelande på facebook där hon reagerade över att det publicerats bilder av henne och Chris på smekmånaden. Kanske både kungen och Madeleine skulle behöva en bättre medierådgivare....eller så måste de börja lyssna på honom.

Nu tänker jag lyssna till min inre röst att göra ingenting...men kanske en liten promenad ändå skulle sitta fint!

Jag undrar så hur den här sommaren ska bli...jag har nämligen gjort någonting som aldrig har hänt förut....Jag har sorterat bland alla papper och annat i min jobbarväska innan jag ställde undan den. Jag som alltid brukar mötas av ett papperskaos när jag tar fram väskan i augusti. Men så kommer det inte att bli det här året.

Tanken att jag kommer att bli totalt förvirrad när jag tar fram väskan igen och finner den städad slog mig precis....undrar om det var så klokt att frångå en tradition att inte sortera....Men nu är det för sent, gjort är gjort. Det kan ju förstås tänkas att jag startat en ny tradition...fast det vet jag ju inte förrän om drygt ett år...då får vi se om jag har sorterat papper igen.

Dessutom har jag det här året städat alla lådor, skåp och postfack på jobbet. Sorterat in i pärmar och sett till att det blev ordning och reda bland mina saker. Där finns ju också en överhängande risk....att jag inte hittar allt när hösten kommer eftersom det inte ligger i en enda oreda längre.
Fast nog måste jag erkänna att jag känner mig lite duktig....undrar om det kan ha att göra med att jag snart ska fylla 50? Då kanske det är dags att börja sortera även om man inte gjort det förut....

Nog är det bra märkvärdigt det här med vänskap, trots att tiden mellan träffar kan var väldigt lång ibland...alltför lång om någon frågar mig....så känns det inte som att det var så länge när man väl ses.
Känslan att månader förvandlas till dagar sker på ett litet kick!
Igår kväll var ett sånt gyllene tillfälle, tyvärr tar stunden slut alldeles för fort.....det gäller nu bara att se till att det inte handlar om månader (eller år) igen....

Ute är det några regniga dagar. Även om jag hellre har värme och solsken så behöver naturen verkligen lite väta. Det värsta med regnet är väl att jag fryser om tårna och måste ta på mig sockar....ett inte alltför stort problem alltså.
Idag ska jag åka upp till skolan ett tag på förmiddagen. Det är några timmars jobb kvar att göra, sen är det semester. Det känns härligt! Då hoppas jag att vädret ändrats så att jag kan ta av mig sockarna igen.....

En annan sak som gör att jag vill att det ska sluta regna är att sonen skulle ha fått hem sitt skrivbord igår men eftersom det regnade rätt kraftigt var det inte att tänka på....risken är väl att vädret är likadant den här eftermiddagen men jag hoppas att det är uppehåll någon timme i alla fall.....
I går började han att röja ur de gamla hurtsarna i sitt rum. Mycket av det utsorterade har han tänkt att jag ska få ta med till skolan så att eleverna där får glädje av det. En liten hög med minnessaker ska sparas och rätt mycket visade sig vara skräp....

Nu frukost och sen jobb!

Morgonen började med att jag slog så hårt på min klockradio att den inte fungerade något mer....det gjorde att jag inte tog mig ur sängen riktigt när det var tänkt....men jag kom till jobbet till slut, inte alltför sent. Som tur var fortsatte inte dagen på jobbet i samma stil utan den flöt på riktigt fint. Väl hemma bjöd mamma på middag här i vårt hus, underbart lyxigt efter en lång arbetsdag.

Därefter åkte vi på Ikea fast inte på riktigt.....det här varuhuset låg i vår egen by. Mycket praktiskt då det efter besöket där visade sig att vi inte behöver åka till Sundsvall för att köpa nytt skrivbord till sonen. Vi köper det på vår lokala Ikeabutik istället. Det databord han har är nämligen för litet, dels slår han i knäna, dels finns ingen plats att sitta och skriva när han har läxa. Men med det nya kommer det att fungera mycket bättre. Så nu blir det till att röja undan på rummet så att vi kan sätta in det nya när det kommer hemlevererat i morgon.....bara den lyxen! Snart finns då ett databord i björk över om någon är intresserad (finns på Ikea och heter Goliat).

Dödsstjärnan har redan fått flytta ut från hans rum så den lever farligt kan jag säga....just nu står den i gillestugan men snart rivs den nog......det känns lite hårt när jag tänker på den tid det tog att bygga ihop de 3500 bitar den består av.....för att inte tala om besväret när den skulle flyttas hit från vårt gamla hus....

Men allt har sin tid, bitarna får nog hamna i sin kartong och kanske en dag blir vi sugna på att bygga ihop den igen. Vem vet?
Fast än dröjer det innan den rivs...mitt motstånd är alldeles för stort ännu....

Å andra sidan behövs ju bara Luke som kommer i sin X-wing och träffar rätt med skottet så sprängs den ju i bitar....
Undrar så i vilken legolåda det rymdskeppet ligger?? För nog vore det mycket roligare än att plocka isär den bit för bit.....

Några sms från sonen under eftermiddagen med frågor om bikarbonat och farinsocker resulterade i att en ljuvlig doft slog emot mig när jag öppnade dörren hemma efter jobbet idag. Han hade bakat goda kakor med chokladbitar och höll precis på att grädda sista plåten när jag kom hem. Jag fortsatte hans påbörjade arbete i köket med att baka en rabarberpaj när ugnen ändå var varm. En annorlunda variant där alla ingredienser läggs i formen direkt. Enkelt och förvånansvärt god!
Det passade utmärkt med de nybakade godsakerna eftersom vi fick besök en stund på kvällen.

Nu känner jag mig rätt trött faktiskt....en känsla jag känner igen sen i morse.....fast då var det ännu värre. Förstår inte att det ska vara så svårt att ta sig ur sängen, fast med tanke på att jag har lite svårt att sova på natten är det inte så konstigt kanske.

Just nu på nyheterna visar de ett vidrigt reportage där man i Kina håller björnar fångna i trånga burar och sticker in en kateter i deras galla för att utvinna gallvätska som de gör mediciner av. Vidrigt, vidrigt,vidrigt....
Mellan 10 000 - 14 000 björnar sitter i trånga burar i Kina idag. Där på björnfarmerna kan de få sitta i 30 år....om de lever så länge. Det är dessutom tillåtet enligt lag. Men nu uppmärksammas det ju i alla fall över hela världen så förhoppningsvis kommer det att bli ändring, men det lär ju ta tid.

Plötsligt känner jag att jag måste försöka göra något annat en stund så att jag kan somna sen....annars kommer jag att ha den där hemska bilden av björnarna på näthinnan hela natten.....

Nog tyckte jag att det var förfärligt orättvist i morse när jag var tvungen att stiga upp fast sonen fick sova....
Det tog lång tid innan jag tog mig ur sängen så det var tur att jag skulle vara i Bredbyn direkt på morgonen, annars hade jag nog kommit för sent.

Arbetsdagen gick sen i ett huj med möten, källarstädning samt lunch, för att sedan avsluta dagen med ett rejält planeringsmöte där vi lade upp riktlinjerna inför hösten. Så mycket vi kunde i alla fall, eftersom det är många pusselbitar som inte är på plats kunde vi inte spika vissa saker ännu.

Ett träningspass på sjukgymnastiken för att därefter åka till graven, plantera och klippa gräset framför gravarna. Sedan var det dags att ge sig på den egna gräsmattan. Jag hann precis bli klar innan de första regndropparna började falla. När jag kom in ringde jag efter mamma för det såg ut som att det skulle börja åska....och jag är väldigt åskrädd....men åskan drog nog någon annanstans ikväll. Vilken tur!
Hoppas sonen hinner komma hem innan det eventuellt blir någon knall om åskan skulle ändra sig....han är nämligen på ett möte på hembygdsgården. Annars får jag väl ringa efter mamma igen......för ensam törs jag inte vara....

I morgon har jag i alla fall intentionen att inte ha så jobbigt att ta mig ur sängen....få se hur jag lyckas med det....jag hoppas att jag kan komma i säng i tid ikväll så kanske det går på ett ungefär. Som tur är har nedräkningen börjat till dess att jag får sovmorgon också.....beroende av hur mycket jag hinner på jobbet de närmaste dagarna kanske jag kan sluta på fredag...eller torsdag om jag är riktigt effektiv....

Jag läste i tidningarnas nätupplagor att festen på Drottningholm pågick till femtiden i morse. Ungefär samtidigt hade skatorna fest utanför mitt sovrumsfönster...eller så var de osams....oklart vilket. Hur som helst var det ett fasligt liv. Till slut hörde jag hur de förflyttade sig några hus längre bort, oljudet minskade (i alla fall hos mig) och jag kunde somna om. 

När jag senare på förmiddagen slog upp ögonen på riktigt konstaterade jag att solen sken och vädret var härligt som så ofta den här sommaren. En snabb tur ut till härbret för att kolla till, sen hem och tog tag i en väldigt viktig sak...krokarna till hängmattan....Efter en kort stund kunde jag hänga upp min Guatemalahängmatta och sedan låg jag i den och läste en stor del av dagen. Den bästa av sysselsättningar en söndag!

Så här glad var jag när jag äntligen kunde lägga mig i hängmattan!

Gissa om jag kommer att ligga här ofta i sommar?!

Nu har sonen och jag fraktat ner 32 säckar jord som vi har tömt i de odlingslådor jag håller på att göra i ordning. Problemet är att jag behöver lika mycket till....pust.....men en början har vi i alla fall. 

På altanen har jag fixat till lite blomsterprakt i krukor. Både för dekoration men även något ätbart, tomater. Nu är det äntligen sommar på riktigt däruppe....bara krokarna till hängmattan som saknas.

Fast ett litet problem har jag. Jag har en fin trädgårdsmobil med grodor som sitter på en pinne. Tyvärr hittar jag inte pinnen i år heller. (Den var borta i fjol också). Det är synd för jag gillar mina grodor, nu gäller det att vara uppfinningsrik så att jag kan använda den ändå. Man kan också konstatera att uteförrådet är i desperat behov av en uppröjning för att jag ska hitta allt som finns där.....det är det som är den egentliga orsaken till problemet. Få se om jag lyckas ta tag i det i sommar.

Sommarnätter med temperatur så att myggfönstret kan sitta i är något alldeles speciellt, sommarljuden är framförallt härliga. Vissa ljud som strömmar in får man fundera lite över medan andra är väldigt tydliga.
Ett ljud som inte är fullt lika härligt (om man vill sova) och som hörs lite då och då numera, är bilar som tankat på natten och sedan varvar upp och ger sig iväg med skrikande däck. Där behöver man verkligen inte fundera vad det handlar om.
Rädslan att jag ska behöva höra en tydlig krasch när däcken skriker vaknar i alla fall där på natten....eller de gånger jag hör hur en motorcykel åker förbi på 348:an i alldeles för hög fart.
Vägen som går upp från 348:an bjuder också in till höga farter har jag upptäckt...det går nog rätt fort förbi vårt hus ibland.

Andra ljud, mycket härligare, som strömmar in är fågelkvitter och suset av vinden. Prasslet av löv eller linan som slår mot flaggstången om den inte är tillräckligt spänd. Ett lätt porlande från fontänen på altanen hörs också. Någon gång emellanåt kan man höra ljuden av ett kattslagsmål också. Som tur är inte särskilt ofta.

Natten som gick var det alldeles lugnt och vindstilla när vindspelet på balkongen plötsligt klingade till högt och bestämt. Det var nästan som om vinden ville ringa på. Sen blev det lugnt och stilla igen. Sedan dess har inte vindspelet hörts av alls, trots att det nu blåser en del utomhus....märkligt.....

Som bekant är jag inte särskilt förtjust i hur mitt knä ser ut...men igår när jag gick en promenad och tittade ner så tyckte jag att det såg rätt okej ut trots allt. Lite lätt brunbränt och inte alltför svullet eller fult....
Därför var det konstigt att det upptäcka att den känslan var borta idag....det kan ju ha att göra med att det gör lite ont idag förstås...tycker om det gör jag likafullt inte.

På teven är det prinsessbröllopet som står i fokus idag....för mig blir det lite märkligt att lyssna till alla experter som sitter och berättar hur Madeleine är...allvarligt talat, vem bryr sig?? Åsikterna om henne verkar vara många och starka, "experterna" tycker alla att just de har rätt och kan tolka henne bäst. Det porträtteras och ges förklaringar till hennes sätt att vara.
Hon är den hon är, kär och ska gifta sig. Så låt henne göra det utan alla analyser.
Sen kan jag väl hålla med om att om man kan köpa en väska för 60 000 kan man betala böter på 1000 utan att krångla...
Däremot kan jag tänka mig att det blir en högtidsstund för alla som gillar vackra kläder och kungligheter...de lär nog bänka sig framför teven ikväll. Vem vet kanske sitter jag där själv...fast det beror nog på vädret....

Idag är det nationaldag, solen lyser och det är varmt och skönt ute. Flaggan vajar inte direkt på sin stång men den hänger där i alla fall! Min snälla mamma hade hissat den åt mig, ganska tidigt tror jag....det var snällt då fick jag ligga kvar i sängen och sova. 

Flaggan vajar inte på sin stång...det är vindstilla. Men den hänger där i alla fall!

Idag är också första riktiga sommarlovsdagen för alla mina underbara elever. De är värda ett långt härligt sommarlov efter att ha arbetat så fint hela året. Lite sorgset är det varje år för då slutar alltid några elever och börjar i en ny klass till hösten men som tur är kommer alltid nya istället. 

Den här fina boken fick jag av mina treor.  De känner mig rätt bra vid det här laget!

Den här dagen ska jag njuta av det fina vädret.  Mitt knä mår bättre efter gräsklippningen igår, skönt. Det innebär att jag är sugen på att vara ute i det fina vädret och påta lite.....visst får man göra det fast det är nationaldag?

Är handelsträdgården öppen idag ska jag nog åka och köpa en rödvinbärsbuske och gräva ner. Jag har både svarta vinbär och krusbär här på tomten men inga röda vinbär. Det vill jag ha....saknar alla buskar vid vårt gamla hus. Min fläder saknar jag särskilt mycket....det är några år sedan det blev flädersaft nu.

På den här tomten finns inget lika skyddat läge så jag är inte säker på att jag skulle få en fläder att överleva här. Men jag ska nog testa så småningom.

Men hallå....inte är det väl någon slags afton idag bara för att det är nationaldag imorgon?? Eller har jag missat någonting?
Jag levde i övertygelsen att det var en helt vanlig arbetsdag till dess att sonen och jag anlände till stan tjugo i fyra.....då upptäckte vi att att de flesta affärer stängde fyra eller fem....

Känslan av lätt irritation blossade plötsligt upp då vi åkte ner enbart för att sonen i lugn och ro skulle få prova sina linser och förhoppningsvis få med dem hem. Han gick i alla fall in själv och kom ut kvart över fyra med linserna i en påse....han hade fixat att både sätta i och ta ut dem själv utan några problem idag.
Vilken tur, men jag tycker fortfarande att det är konstigt att affärerna stängde tidigare.....på mitt jobb var det i alla fall en vanligt arbetsdag även om eleverna fick sitt efterlängtade sommarlov....

När vi kom hem gick jag ut direkt och klippte gräset...det växer väldigt mycket på en vecka upptäckte jag.....
Efter en dryg timme var jag klar och då kan jag lova att jag hade ett knä och en fot som värkte nåt förfärligt. Mitt i klippningen kände jag dessutom hur luftrören drog ihop sig och jag hade svårt att få åt mig andan....undrar om jag också håller på att utveckla gräsallergi?? Med tanke på hur jag reagerade idag är jag glad att jag inte satte sonen på att klippa gräset....han som har både pollen- och gräsallergi utöver sin astma.

Nyduschad med ett knä som blivit insmort med smärtstillande njuter jag av att slappa framför teven med en skål popcorn och en god bok....Inser att teven är överflödig så den slås nog av alldeles strax...tänkte bara kolla in nyheterna först.

Trots att vädret inte lockar lika mycket till att vara utomhus idag tog vi oss en promenad, sonen och jag. Det blåste, var grått och rätt kallt faktiskt. Under den stund vi var ute såg vi inte till nån annan människa. Jo, nu ljög jag, vi såg några som åkte bil....men inga som promenerade.

När vi hade promenerat lite mer än en halvtimme började jag känna att det blev kallt om öronen....nästan så att en mössa hade varit på sin plats. Snacka om att vädret ändras fort. Det är rätt märkligt för när det är en varm dag har i alla fall jag så svårt att överhuvudtaget kunna tro att det ska bli kallt igen. Lika svårt är det att tro att det om några dagar ska bli varmt igen...men jag hoppas verkligen att väderprognoserna stämmer. Värme och jag, det är en bra kombination. Helt enkelt kompatibla på ett sätt svalt väder och jag inte är.

I morgon är det den sista vanliga skoldagen. Då ska det sista plockas ihop och vi ska städa....sen ser vi fram emot en sommarfest på kvällen med skolans elever och familjer. Jag förstår fortfarande inte att hela läsåret redan har gått......Fast det är väl så när man har kul och trivs, då går det snabbt!

Nu ska jag plocka ihop lite inför morgondagen...har en liten överraskning att förbereda. Sen blir det lite läsning och slappt innan det blir sena kvällen.

Efter den underbara nostalgikväll jag var med om i fredags åkte vi hem igår. Med mig hade jag underbara minnen från festen men jag hade turen att få ett usb-minne med många härliga bilder från åren på Ängsmogården också. 

De har jag suttit och tittat på nu ikväll och konstaterar att den glädje jag kände när jag jobbade där kan i alla fall jag se i bilderna och det bubblar liksom i magen när jag tänker tillbaka. Vilken oerhörd förmån jag har haft som fått arbeta med de elever och den personal som fanns på Ängsmon under mina fem år där. 

Hittade underbara bilder från vår studieresa till Hirtshals, från vår karneval, klassrumsbilder och många, många andra roliga bilder på stickan. 

Här bjuder jag på fyra bilder från mina år på Ängsmogården 1993-1998!

Skagen!

Karneval, vår avdelning hade färgen rosa som tema. 

I träslöjden där jag hjälpte några elever med ett projekt. 

Högläsning bland gosedjur och härliga elever.

Åh vilken underbar kväll jag fick igår. Jag träffade jättemånga som jag inte sett på många år! Några som jag letat efter är nu återfunna!  Fantastiska minnen, glada skratt, en och annan tår då livet inte alltid behandlar alla så väl. Det blev helt enkelt den bästa av kvällar med goda, goda vänner!!

Tyvärr saknades några av de viktiga byggstenar som arbetade där samtidigt som mig. Som tur är har jag redan kontakt med de flesta av dem...alla utom en. Där får detektivarbetet fortsätta!

Under natten har jag sen agerat getingdödare. Rummet vi sov i var väldigt varmt så att ha fönstret öppet var en nödvändighet. Det var ju bara det här med getingarna då...vaknade av ett väldigt surrande och upptäckte nåt svart på benet. Jag trodde det var en fluga och viftade bort den. Efter en stund upptäckte jag att det var en geting...resten av natten ägnades åt att slå ihjäl getingar. Det känns som att varje gång jag lyckats somna om kom en ny....efter den femte eller om det var den sjätte gav jag upp och stängde fönstret....
Nu är det morgon, fönstret är öppet igen och inte en geting så långt ögat eller örat når. Säkert bara för att jag ska kliva upp snart.

Sonen jämställer mitt spelande på Spotify med att hans dator spelade en Asusmelodi hela tiden när jag kom hem från jobbet idag. Tycker inte alls att det går att jämföra för på Spotify varierar ju låtarna i alla fall....det är ju inte samma slinga hela tiden.....Riktigt enerverande var det!

Eftersom han hade formaterat om hårddisken och laddade hem drivrutiner i morse ville jag inte stänga av den och kanske sabotera något för honom. Tur att hans dörr gick att stänga i alla fall...

Till slut kom han hem och vi påbörjade resan mot Östersund. Nu sitter jag och väntar på att åka till Furuparken för att träffa gamla Ängsmogårdare. Sonen spelar med sina Östersundskompisar!

Hjälp vad tiden springer iväg....hur gick det här till egentligen? Hur är det ens möjligt att det redan är torsdag kväll?? Jag förstår det inte. Fast det spelar ju ingen roll, för hur oförstående jag än verkar så är det likafullt torsdag kväll....

I skolan jobbar vi på för fullt om dagarna med att göra klart och avsluta det vi har hållit på med den här terminen. Nu är det bara tre dagar kvar förutom avslutningen.  Och jag som tycker att det här läsåret nyss började. Vi har fortfarande en hel del kvar att göra men det som inte hinns med det får vara ogjort...så är det.

Här hemma råder det inte heller någon brist på saker att göra. Städning, målning och tvätt är bara några av de saker som pockar på vår uppmärksamhet.
Dammråttorna hade tagit över vårt hus...spelade ingen roll i vilket rum man var, nog anföll de ändå....Men nu har vi äntligen tagit itu med städningen i alla fall. De senaste veckorna har det inte varit prioriterat alls. Nu kunde sonen hjälpa till med dammsugningen för han hade varken läxor eller träning på programmet. Jag tog hand om allt annat som hör till städning av ett hus.
Resultatet är att det känns underbart skönt, nu slipper vi skrapa bort smutsen under fötterna när vi ska lägga oss.....bara en sån sak, vilken lyx!
Tvättat några maskiner har jag också lyckats med, men det där med att ta reda på den rena tvätten det går mindre bra.....samma sak med målningen....inte en pensel så långt ögat når....

I morgon åker vi till Jämtland, jag ska på jubileum på en av de skolor jag varit med om att starta upp...för 20 år sedan....det låter väldigt länge sen tycker jag....Jag ser i alla fall fram emot kvällen med förväntan....undrar så vilka som kommer? Kul blir det alldeles säkert!


Nu ska jag plocka ihop lite och förbereda inför morgondagen, sen är det godnatt...jag är jättetrött trots att klockan inte är mer än kvart över nio. Bäst jag kommer i säng i tid för imorgon kväll då det är fest måste jag ju vara pigg!

För att njuta av det underbara vädret fullt ut grillar vi så ofta det bara går nu.
Till kvällens middag blev det pizza på grillen, rekommenderas varmt.
Godaste pizzan jag ätit på länge!

Vilket underbart sommarväder det är utomhus! Alla stunder det går vill man passa på att vara ute. Efter jobbet idag började jag klippa gräset. Efter halva mattan kom grannen hem och sa att jag fick sluta för han skulle klippa resten åt mig imorgon! Underbart!!

Då fick jag städa upp på altanen istället. Vi har nämligen fått tak på vårt växthus idag. Så nu är det bara att beställa glaspartierna...men det den kontakten har snickaren redan tagit....det betyder att i mitten av sommaren har vi nog vårt växthus på plats!

Barbafamiljen och vattenpumpen har fått komma fram igen!

Sonen har tagit en träningspaus den här veckan...det är nog tur det för han hostar fortfarande väldigt mycket. Men imorgon ska vi trots det till stan ändå ....sonen ska fortsätta prova linser och jag ska på styrelsemöte. Men ikväll har vi haft en skön hemmakväll med en härlig stund på altanen med trevligt fikasällskap.

Nog vet sonen vad han ska ge sin mamma i morsdagspresent allt. Trädgårdsgrejor och chokladtryfflar! Skylten fick mig att gå ut och rensa i rabatten på framsidan. Chokladtryfflarna unnar jag mig till en mugg kaffe nu när jag är klar!

Tänk vad åren går fort. Har suttit och fört över bilder från graderingen till datorn när jag hittade bilder från sonens allra första gradering! Nog har han kommit långt!

Tänk att intresset för Ju-jutsun har hållit i sig så länge och än verkar det inte mattas....tur är väl det för sonen har verkligen hittat sin sport! Fast jag måste erkänna att när han stod där på sin första gradering som knatte trodde jag aldrig att han skulle fortsätta så här länge. 

Senare idag ska han åka ner till stan igen...det är avslutning så nu gäller det att hitta Ninja-kläder.....själv blir jag kvar hemma eftersom jag har annat på programmet.......

Första graderingen i december 2006! Då var han vit knatte!

Den 25 maj 2013 har han precis graderat till grön kyu!

Trött efter en lång och intensiv graderingsdag....man skulle kunna tro att jag har graderat med varje grupp, så trött är jag! Alla kämpade otroligt väl och gav järnet, små och stora. Nu har de fått en ny bältesgrad...välförtjänt!

Själv har jag fixat med fika men jag har fått god hjälp under dagen. Fotograferat de nygraderade har jag också gjort, så imorgon ska de bilderna upp på klubbens hemsida är det tänkt. Men just ikväll blir det inget mer....jag ska ta med mig en bok och lägga mig i soffan. Det känns lagom!

Det gick ju så bra ikväll tyckte jag...fixade i jutsulokalen inför gradering i morgon. Städning och framplockning till fikat. Jag blev klar tidigare än jag trodde och eftersom sonen redan ätit middag köpte jag nåt litet att äta innan jag åkte hem. Sedan åkte jag glad i hågen hemåt nöjd med kvällen så långt. 

I Moliden tyckte jag plötsligt att bilen kändes konstig...när jag stannade till upptäckte jag att höger bakdäck var plattare än en tunnpannkaka....

Inte var det lönt att fylla med skum eller luft för det var helt söndertrasat....bara att ringa på hjälp alltså! 

Sådana gånger är det tur att man har assistans. Både av Peugeot och av mamma. Mamma tog med mig hem och bärgaren tog min bil till däckverkstan....

I morgon är jag glad att min mamma inte behöver sin bil, för den tar jag! På söndag får hon den tillbaka för att skjutsa sonen till stan och avslutning...sen tar jag den igen tills jag får tillbaka min egen....min snälla, snälla mamma!

Nu kollar jag in en film på teven, sen ska jag sova. Vi har en tidig start och lång dag framför oss i morgon. 

Sonen hostar och kraxar fortfarande, jag hoppas verkligen han piggar på sig så att han orkar gradera när det väl blir hans tur. Men det är inte lönt att fundera alltför mycket på det nu...i morgon kväll vid den här tiden vet vi hur det gick!

Attans också men vilken tur att det inte hände när jag skulle hämta sonen mitt i natten förra helgen....

Jag har sagt det förut men jag säger det så gärna igen....jag har världens bästa grannar!! På väg ut från sjukgymnastiken ringer min mobil. En röst i andra änden frågar om alla högar med skräp ska bort eller om det är något som ska vara kvar?
Då visar det sig att mina snälla grannar höll på att köra bort allt mitt skräp till återvinningen. Någon timme senare var allt borta! Nu är det fint på både fram- och baksidan igen. Det är klart att det blir mer skräp när taket och glaset ska sättas men med tanke på allt som redan fraktats bort kommer det inte att upplevas som mycket alls.

Sonen är fortfarande tussig. Snorig, med enbart lätt feber men med en rejäl kruppliknande hosta. Att behöva ha skällande hosta när man är 14....som tur är har han inte alltför jobbigt med andningen trots allt. Jag hoppas verkligen han blir frisk fort. Hur det blir i morgon med skolan återstår att se, jag hoppas att han är så pigg att han kan gå.

Nyheterna i kväll domineras återigen av de kravaller som pågår iStockholmstrakten. Jag tycker det är overkligt att det händer i Sverige. Jag förstår inte vad som driver de som kastar stenar och förstör...hur kan de någonsin tro att man vill lyssna på någon som gör så. Fast förmodligen vill de inte att man ska lyssna...de vill nog bara förstöra...
Usch så mycket hat stenkastarna måste bära inom sig och vad många trasiga leksaker de måste ha haft..Någon kärlek kan de inte heller fått ta del av under sin uppväxt eller känna av nu heller för den delen.
Väldigt motbjudande är det faktum att de kastar stenar när räddningstjänsten kommer för att släcka bränderna....det ligger nära till hands att kalla dem idioter. Jag hoppas verkligen att de skyldiga vaknar upp och inser hur oerhört dumt de beter sig.
Det jag funderar över är om de som deltar bor där oroligheterna pågår överhuvudtaget eller om de bara kommit ditresta för att det vankas upplopp??

Vi hade verkligen tur med vädret idag, solen sken och det var så inbjudande att vistas utomhus...vilket var lyckosamt eftersom vi hade utedag hela dagen, hela skolan.
Nu när kvällen är här har det börjat mulna på men när jag kom hem från jobbet var det fortfarande fint.
Jag skyndade mig ut för att klippa gräset så att jag skulle hinna skjutsa sonen till hans träning. Det visade sig att jag hade kunnat ta det lugnt, för han kom hem från skolan och var sjuk. Febrig och rejält förkyld. Hoppas verkligen att det går över snabbt! Eftersom han varit ledig en del från skolan är det inte så bra att han missar fler dagar. Dessutom ska han gradera på lördag så då har han inte heller tid att vara sjuk. Förhoppningsvis räcker det med vila imorgon så är han på banan igen.

Mitt knä protesterade inte alltför mycket under gräsklippningen...nog gjorde det lite ont och blev en aning svullet men inte så illa som jag kom ihåg att det blev för ett år sedan. Faktiskt tror jag att lårmuskeln känns aningen starkare än den gjorde vid samma tid ifjol. Vilket är på tiden!

Annars går jag omkring med en känsla av att ha glömt någonting.....Jag har kollat almanackan flera gånger....gått igenom "att göra"- listan...kollat almanackan igen och hittar ingenting. Hoppas verkligen att det är så!

För att rikta mitt fokus mot något annat än det jag tror att jag har glömt tänker jag lägga mig i soffan och läsa min bok nu!

Nu börjar luddet hopa sig....inte i tumlaren eller runt golvet om ni tror det, utan i hjärnan. Tröttheten slår till som en klubba och får mig att vilja somna där jag ligger i soffan och tittar på nyheterna. Det känns i kroppen att jag satt i Överhörnäs mitt i natten och väntade på att sonen skulle komma hem. När vi till slut kom hem och jag kunde slå igen ögonen var klockan två så jag fick bara fyra timmars sömn..... så nog kommer jag att somna ovaggad ikväll.

Sonen, som med lika lite sömn gick till skolan i morse, är också trött. Sedan han gjort undan läxan tog vi en promenad, köpte glass och njöt av den varma försommarkvällen för att inte somna i varsitt soffhörn....fast just nu "skypar" han med kompisarna så han har lättare att hålla sig vaken än jag.

På eftermiddagen körde jag ett pass på sjukgymnastiken. Det gick finfint, har ökat vikten lite vid en av övningarna...det gick plötsligt alldeles för enkelt! Precis som det ska vara alltså, det går framåt.

Något som också går framåt...eller snarare rusar fram är resten vårterminen. Nu är det bara två hela veckor och några dagar kvar....det är lite det. Plötsligt kommer dagen att vara här när det är dags att sjunga "Den blomstertid igen"....fast först ska vi njuta av de sista veckorna och göra det allra bästa av dem.

Nu tänker jag njuta av att göra ingenting resten av kvällen.....möjligtvis viftar jag lite på tårna.....

Ligger i soffan framför teven och kollar in finalen i hockey-VM samtidigt som jag summerar helgen. Den har gått väldigt snabbt men jag har hunnit med både en del jobb men samtidigt mycket vila.
Den sida av växthuset jag kommer åt själv är färdigmålad, jag har plockat undan en del skräp på altanen och tagit fram grillen igen. Tvättat så att sonen ska ha rena sockar när han kommer hem från Jönköping och läst, läst och läst i skuggan under parasollet.

Jag har också upptäckt muskler som måste ha varit bortglömda länge....i armarna, händerna, vaderna, för att inte tala om hur det är på ovansidan av underarmarna....kan inte komma ihåg när jag senast hade träningsvärk där....

(Just nu är det alldeles för spännande för min smak i hockeyn....Schweiz pressar hårt.....)

I en minibuss på väg upp genom landet sitter sonen med en del av tävlingsgänget. Han har haft det bra där nere i Jönköping även om det inte blev riktigt som de tänkt sig. Då hans tävlingspartner blev sjuk idag på morgonen innebar det att de inte kunde ställa upp i tävlingen som det var tänkt....snacka om antiklimax.....

Träningslägret som hölls under lördagen kunde de dock båda delta i och jag tror faktiskt att i långa loppet var det bättre att de missade tävlingen än träningen. Det är ju inte varje vecka de har chansen att träna under ledning av landslagscoachen. Naturligtvis är de väldigt besvikna båda två, de var ju så laddade och fokuserade på att göra en fin prestation. Men ingen har skadat sig allvarligt och det kommer fler tävlingar!

Nej nu måste jag fokusera på hockeyn igen...

Armarna känns tunga, kinderna hettar och på smalbenet gör blåmärkena ont. De har kommit efter att ideligen ha slagit i när jag klättrade upp och ner på stegen. Nu har jag i alla fall målat de delar jag kommer åt, ett varv. Jag jobbade under förmiddagen och sen på kvällen när det blev svalare igen. Däremellan läste jag en bok liggande i skuggan under parasollet.

Nu ligger jag framför teven och kollar in hockeyn. Tro om det håller hela vägen för Schweiz och de hamnar i final...det vore en liten skräll. Fast Sveriges förlust mot dem känna inte lika tung längre om resultatet står sig.....

Plötsligt är det Eurovision.....såg precis ett kort klipp på Zlatan där han hälsade välkommen till Sverige och Malmö....blev det inte mer med honom? Efter alla skriverier i tidningarna så trodde då jag det...Undrar om jag orkar se detta? Tror inte det, jag läser nog en stund istället.

Pingstdagen och vädret är underbart. Tittar man sig runt börjar det bli skirt ljusgrönt överallt. Det formligen exploderar av grönska.

Jag har ägnat en stor del av dagen åt att måla. Det gäller att få färg på de delar som gränsar mot taket så att det kommer på plats. Fast hur jag ska måla de sidor jag inte kommer åt har jag ingen lösning på än. Det blir många vändor upp och ner på stegen i alla fall.

Mamma är snäll och servar med mat och fika! Annars skulle jag nog glömma det....vatten dricker jag dock massor av.

Men nu är det alldeles för hett och soligt för att måla så jag sitter i skuggan under parasollen för att inte få värmeslag. Dessutom lyser ju solen rakt på det som ska målas.

Från Jönköping hör jag inte så mycket. Jag tror att sonen tävlar först imorgon, idag är det nog vuxenklasserna!

Hemma efter en lång, intensiv, rolig men en aning småstressig dag. Jobb med mina underbara eleverna som vanligt först. Därefter givande pedagogiska diskussioner. Snabbt hem för att få ihop logistiken runt sonens packning innan vi åkte till stan. Där jag skulle äta en god middag tillsammans med kören medan sonen var på tränarmöte. 

En aning sent kom vi iväg och att vi blev sena var mitt fel......jag skulle packa matsäcksväskan åt honom medan han packade det andra och hade kylskåpsdörren öppen. Samtidigt öppnade jag frysdelen för att ta fram en vattenflaska som varit på snabbkylning.

Det var inte så smart...det bar sig inte bättre än att jag slog huvudet i nedersta hyllan på dörren....med påföljden att hyllan ramlade ner. Så även två stora flaskor soja, en flaska olja, ketchup och sweet chilisås...största glasflaskan. Konsekvensen av det blev en rejäl bula i huvudet, en väldigt ond stortå där en av flaskorna träffade och massor av soja på golvet.  Det positiva i hela kråksången var väl att oljeflaskan inte sprack....eller att tån inte gick sönder på riktigt utan bara fick en rejäl blödning. 

Belöningen kom när vi anlände till stan, en god och trevlig middag i lugn och ro på restaurang med körkollegorna. Lagom till att vi bytte ställe för att äta efterrätt var sonens möte färdigt så jag skjutsade honom till hans nattlogi. Därför blev det ingen efterrätt för mig men jag var så mätt så det gjorde ingenting...däremot hade det varit trevligt att sitta och prata ett tag till!

Äntligen har jag bestämt vilken kulör det ska bli på huset. Hämtade upp de första färgpytsarna som  personalen på Flugger blandat till och ställt ut åt mig eftersom de hunnit stänga när vi kom till stan.

Hämtade två böcker när jag jobbade på bibblan idag.....det är precis vad jag behöver i helgen.....
slappa och läsa....när jag inte målar eller gör nåt annat förstås....

När jag kom hem från jobbet idag hade vi en ny ytterdörr i källaren! Det blev jättefint, dessutom med nytt handtag på både den och dörren uppe. Och med lås som matchar så att vi bara behöver en nyckel. Perfekt.

Efter middagen var det dags att åka till stan för sonens träning igen. En helt vanlig tisdag alltså. Men vi fick lov att åka lite tidigare än i vanliga fall, för jag var tvungen att hinna in på Flugger före styrelsemötet jag skulle på medan sonen först tränade en grupp och sedan tränade själv.
Anledningen till besöket var inte att köpa färg.....utan mitt velande.....
Jag har nämligen ändrat mig vad gäller färgen på huset....upptäckte att den jag valt blev alldeles för ljus så nu har jag köpt ännu en provburk.....jag börjar ha gott om dem nu.....Men det är ju ingen fara...det går ju att måla upp burkarna i första varvet när huset ska till att grundmålas så småningom. Eller det är ju faktiskt växthuset som ska målas i sommar så det lär var på det färgen hamnar i första hand.

Jag hoppas verkligen att det blev rätt färg den här gången....men det är ju bättre att vela och tveka nu än när målandet påbörjats......

Just nu längtar jag efter semester.....almanackan är så fulltecknad för både mig och sonen de närmaste veckorna så det är nästan löjligt. Då gäller det att hitta stunder att koppla av där tillfälle ges. För att få riktigt nära till vila tror jag att jag ska bära upp utemöblerna från förrådet. De möbler som ska stå utanför växthuset alltså, på den del av altanen som blir utan tak. Då har jag nära till en skön stol i solen (om det nu blir så fint väder som prognoserna lovat framöver).

Det blev en lång promenad för mig medan de första timmarnas träning pågick i eftermiddag. Jag gick nere vid kajen och förundrades över hur de som bor där nere har inrett sina inglasade balkonger. Där finns allt från små vardagsrum till matrum. En kristallkrona hängde också på nåt ställe.

Skulle jag bo där skulle man tydligt se var....det skulle vara inrett som ett växthus....med en liten sittgrupp!

Men nu bor jag inte där utan här. Längtar verkligen till dess att jag får inreda mitt växthus som växer fram ute på altanen. Undrar just om man kan fästa min hängmatta från Guatemala i takbjälkarna? Tänk att ligga där och läsa bland chili och tomater.

Här kommer dagens visdomsord: klipp inte ner fröställningarna från Klasespirea med ullig fleecetröja på!

Det är grått och molnen hänger tunga. Trots det kvittrar fåglarna glatt....det kan ju bara betyda att det kommer att bli en fin dag, om än molnig.
Det finns en del saker att göra ute på tomten men det är så mycket enklare att komma till skott när solen skiner. Därför misstänker jag att jobbet kommer att vara kvar när kvällen är här. Annars kan jag ju hoppas på fint väder nästa helg...nackdelen då är att jag inte kan få sonens hjälp eftersom han är i Jönköping och tävlar. Nåja det är ingenting att bekymra sig över, det blir som det blir.

Jag tror när jag tänker efter att jag ska ägna mig åt att ta det lugnt idag, hela tiden fram till dess att sonen ska skjutsas till stan och träningen.
Jag trodde att han skulle träna först klockan tre men sent igår kväll nämndes klockan ett....hur det blir återstår att se...hoppas det är klockan tre. Det blir några timmar extra hemma då.

Kollar in nyhetsmorgon....som vanligt när det är helg....inser att det är förfärligt dyrt att gifta sig.....en relativt enkel brudklänning kostar 8000 kronor........vill man ha en lite stilfullare klänning får man hosta upp minst 20 000. Jösses....

Läser i tidningen att mamman till en av de kidnappade kvinnorna i Cleveland säger att hon skulle ge kidnapparen en kram och tala om att hon förlåtit honom om hon möter honom.....själv skulle jag inte kunna vara så förlåtande till en person som gjort mitt barn så illa. Sen är det väl i och för sig tur att hon inte är fylld av hat, hat har ju en tendens att äta upp människor inifrån.
Själva händelsen i sig är så förfärlig...det värsta är att det verkar dyka upp nya fall hela tiden av människor som suttit inlåsta under hemska förhållanden. Jag fattar inte att världen och människor är så fulla av ondska.

En annan snackis idag är Globenpubliken som buade ut Sverige för deras eländiga spel i matchen mot Slovenien. Ett lag som spelar dåligt kommer aldrig att spela bättre om det blir utbuat...snarare tvärtom. I stället för att försöka lyfta sig från botten trycks man ju riktigt ner i dyngan istället. Leif Boork skriver i sin krönika att publiken har rätt att bua...vi är inte överens kan jag säga. Sedan kan man naturligtvis diskutera den svenska spelinsatsen, för den var ju verkligen inte den bästa även om de vann....

Kvinnan som är försvunnen i Boden har ännu inte hittats...hoppas verkligen att hon av någon outgrundlig anledning håller sig undan med flit....men sannolikheten för det minskar varje minut som går. Vilken fruktansvärd ovisshet hennes anhöriga måste leva i....växlingarna mellan hopp och djupaste förtvivlan.

Om man bor i Seattle ska man akta sig för att bli ovän med sina grannar....där körde en 51-årig man in i fyra grannars hus med en bulldozer....tur att man inte har såna grannar....och vilken tur att ingen människa kom till skada. Tydligen hade mannen en förkärlek till att gräva hål i grannskapet med sin bulldozer nattetid. En verkligt udda hobby måste jag säga.

Nu ska jag ta mig lite kaffe och sen blir det frukost, därefter måste jag förbereda middagen så att det går fort att fixa till den när vi kommer hem ikväll.

Lördag och första dagen på en över vecka där ingen av oss har några tider att passa. Underbart! Den här dagen ska avnjutas i lugn och ro, med en bok i soffan och en kaffemugg i handen. Vi pratade till och med om att se film ikväll...snacka om wild and crazy...det var länge sedan vi lyckades planera in en filmkväll tillsammans.

Precis nu skrapade en äldre man triss på teven och lyckades välja en lott som gav 100 000 kronor i månaden....hur många år har vi inte sett ännu. Han såg helt chockad ut stackarn, men knöt nävarna i glädje när kameran zoomade ut. Tänk att få så mycket pengar varje månad....gällde det mig skulle jag nog gå ner i arbetstid tror jag. Undrar bara vad som hände med hans blodtryck?

Under de senaste dagarna har jag upptäckt ett nytt modeord i reklam och intervjuer....inget nytt ord i och för sig men så flitigt använt nu. Ordet är pretto....
Bara att använda sig av ordet pretto gör att den som använder det låter pretto tycker jag. Kom ihåg att säga till mig när/om jag faller i prettofällan, i fall jag inte skulle lägga märke till det själv vill säga.

De senaste dagarna har sprintar och skrot i knäet besvärat en hel del. Ibland känns det nästan som att det blir skavsår på skelettet inuti knäet. Jag vet att det inte är så men nog är det besvärande så det räcker till. Typiskt nog kommer det alltid när jag börjar känna mig starkare så att jag klarar av att göra mer saker....då är det dags att trappa ner för att smärtan inte ska bli för stor så jag måste linka och halta igen.
Surt...Men så är det..... uppförsbackar och nerförsbackar hela tiden. När det gäller knäet är nerförsbackarna värst.....

Här pågår träning för fullt. Teknikerna finslipas, kasten rättas till, blicken och avklappningarna är distinkta. Andfådda andetag blandas med något litet skratt när det inte går riktigt som planerat.

Vaknade och tänkte att det är skönt med en lördag morgon utan några saker på programmet....tills jag kom på att det är torsdag morgon. Då log jag för mig själv och tänkte att det är skönt med torsdag morgon utan en massa saker på programmet.

Ikväll har sonen träning men fram till dess är det en lång dag att fylla med precis det vi vill. Min förhoppning var att vädret skulle vara fint....planen var att vi skulle fixa lite ute på tomten sonen och jag men det känns inte så särskilt lockande med tanke på regnet.

Inser då genast att jag inte har några ursäkter längre....tvätthögarna i källaren växer och växer. Just nu är högarna med ren tvätt större än de smutsiga, men det som behöver tvättas hotar att ta över så några timmar bland kläderna skulle göra gott. Framförallt för våra garderober som börjar eka rätt tomma. (Okej jag överdrev lite...i alla fall när det gäller min.)

Fast jag är lite sugen på nybakat bröd så jag tror att jag ska kliva upp och sätta en deg på jäsning. Det var ett tag sen jag vi fick nybakade frallor till frukost, bestämmer mig därför just nu att idag är det dags igen.

Det är underbart väder ute, hoppas verkligen att morgondagen bjuder på det också! Träning efter jobbet, därefter middag ute på framsidan.

Nu är det Ghost, Barkhes döttrar och jag i solen. Om en stund är det sonen, bilen och jag på väg till ju-jutsun.

Ingen träning för sonen idag...men tro inte att vi fick låta bli att åka till stan ändå. Det var dags för hyposensspruta igen därför bar det av ut mot kusten på eftermiddagen.

Tur var väl det visade det sig...det blev en oplanerad spirometri också eftersom han är inplanerad för björkpollenhyposens till hösten. I stället för att komma tillbaka om några veckor fick han göra bort det idag när vi ändå var där.

Resultatet var inte alls bra så det blev till att inhalera medicin och försöka igen efter ett tag.

Men det blev inte bättre trots det. Han orkade inte blåsa så mycket som förväntas för någon med hans vikt och längd. Inte alls. Så nu har han fått ny medicin och ökad dosering på det förebyggande. Hoppas att det gör så att det blir bättre för honom så att han orkar mer.  

Konstaterar att det inte är konstigt att han blir trött och slut så fort när han tränar....fantastiskt nog att han ändå har orkat som han gjort. 

Efter avslutat besök på sjukhuset gick vi en snabb tur på stan, bland annat för att hämta medicinen och äta något. "Mackkocken" på Subway fick laga vår middag, gott!  

Därefter en ännu snabbare promenad till bilen för att åka hem. Snabb eftersom vindarna i stan inte var varma alls....och vi hade inga jackor på oss för här hemma var det varmt när vi åkte. Därför var det en skön känsla att kliva ut ur bilen när vi kom hem och inse att det skulle gå att slå sig ner i solen på framsidan och njuta av att våren äntligen är här på riktigt!

När jag satt mig tillrätta fick jag sällskap över en kopp kaffe så tiden gick plötsligt väldigt fort....men så är det när man har trevligt. Nu har tiden i alla fall gått så fort att det är dags att förbereda morgondagens jobb och titta i almanackan så att jag har koll på alla tider och det som ska göras. 

Jag går nämligen omkring med en känsla av att jag har glömt någonting eller kommer att glömma...därför är jag ovanligt noga med almanackskollen varje kväll. Fast i morgon verkar det inte vara något ovanligt inplanerat...jobb som vanligt och sedan ju-jutsu på kvällen....fast jag måste komma ihåg att gå in på Flugger och kolla in en lasyr till mitt växthus.....det skulle väl vara det jag glömmer då....det gjorde jag nämligen idag....

p.s det blev precis 1-1 i matchen mellan Sverige och Vitryssland. 

Med en mugg kaffe i handen ligger jag och tänker på gårdagen. Konstaterar att det här med att fylla femtio, bli firad och umgås med familj och vänner och vara huvudperson för en dag, känns mer och mer lockande för varje dag som går.
Igår var jag nämligen på ännu ett härligt firande. Där bjöds på massor av god mat, dryck och underhållning. Ett firande i musikens och skrattens tecken helt enkelt! Det verkar ju jätteroligt att fylla tjugotjugonågonting!

Idag är himlen täckt av moln, men med tanke på att jag inte kommer att hinna vara ute någonting gör det inte mig något. Men för alla som sett fram emot en dag utomhus i solen är det ju inte lika roligt förstås.
Vårmässa på Olympia står på programmet först av allt. Sedan ska jag skjutsa ner sonen på träning. Först extra teknikträning inför gradering och sedan tävlingsträning. Scandinavian Open närmar sig med stormsteg. Hoppas bara att hans Gi som jag lovade att tvätta hinner torka.....glömde bort det lite väl länge....

Kollar in nyhetsmorgon och just nu spelar Panetooz. De har gjort en mashup på sin Dansa Pausa och Attacks, Ooa hela natten....Säga vad man vill om låtarna men fötterna vill gärna dansa till musiken. Skulle kanske passa i min träningslista.

På nyheterna berättar de om Israel som attackerat en militäranläggning i Damaskus med raketer, samtidigt pågår blodiga inbördesstrider i landet. Hittills har ungefär 70 000 människor fått sätta livet till. Ska de aldrig få leva i ro och fred?

Ryan Air är i blåsväder igen. Piloter som vittnar om att de till exempel inte får sjukskriva sig eller uttala sig negativt om bolaget. Nu håller piloterna på att organisera sig i hemlighet för att försöka få till bättre anställningsvillkor. I hemlighet!.....eftersom de är rädda att få sparken.
Seriöst....det är 2013...våga vägra Ryan Air om de inte kan ge sina anställda vettiga förhållanden.....

Väderprognosen  verkar lovande för veckan som kommer. Även här uppe hos oss. De pratar om temperaturer mellan tio och femton grader. Superhärligt!!

Det som göms i snö kommer fram i tö. Det stämmer till fullo på vår tomt. Singel, singel, singel så långt ögat når på gräsmattan. Trots försiktighet när den första snön kom verkar det vara totalt omöjligt att låta bli att få med en massa stenar på gräset. Men så mycket som det var på gräsmattan i år har jag aldrig sett förut. 

Några timmar senare hade jag plockat 12 liter singel och kastat tillbaka det på gården. Jag började med att stå på huk men kände att ryggen och knäet inte mådde så bra av det. Då tog jag min trädgårdspall men det blev också obekvämt i längden. Men ett sittunderlag funkade, så där satt jag och plockade sten i en hink och med jämna mellanrum flyttade jag mig en liten bit. Till slut var det klart....men nog har jag sett en och annan sten som jag missat....men de får sonen ta hand om. 

Därefter började jag att kratta bort sågspånshögar och annat skrutt som ligger på gräsmattan men då plötsligt skar det till illa i knäet så jag beslutade mig för att det fick vara nog. Det får sonen också ta hand om en annan dag....när han någon gång är hemma.....Nu ligger jag i alla fall i soffan och vilar ett tag. Tycker att jag har gjort mig förtjänt av det. 

Slötittar på nyheterna och ser att någon brutit sig in i Västerås domkyrka. Där stal man Erik XIV:s krona, spira och äpple.  Undrar hur den tjuven tänkte...det är ju inte direkt några saker som går att sälja. Så dumt!

När sonen och jag var på semester där för ett antal år sedan spenderade vi en lång stund i domkyrkan....vi tittade bland annat på dessa begravningsregalier....men nu är det någon lurk som har tagit dem....

Jag ser också att man har gripit en 16-årig pojke som misstänks för nio katters död. Undrar vilka hans motiv var? Om han nu gjort det förstås. Känslan är att det måste vara en väldigt trasig ung man. 

I DN läser jag att en mäklarfirma föreslår sina anställda att tatuera in firmans logga på armen....då ska de visst få 15% mer i lön...hmm...undrar om någon enda skulle kunna tänka sig det? Bara tanken gör att jag ryser....Lek med tanken att ett halvår senare är det dags att byta jobb....Då blir det till att betala laserbehandling för att ta bort tatueringen för inte lär man bli anställd av något annat företag om man har konkurrentens namn intatuerat på kroppen....Det blir nog dyrt det!

I avdelningen mindre lyckat måste de två piloter hos Air India som bestämde sig för att ta en tupplur och låta flygvärdinnorna flyga ett tag ingå.....tyvärr lyckades en av flygvärdinnorna stänga av autopiloten av misstag....Air India förnekar att detta hänt...så vem vet egentligen? Jo flygvärdinnorna och piloterna men de lär ju inte vara intresserade av att berätta om det nu verkligen gick till så. Men man kan ju tycka att passagerarna i Business class borde ha reagerat om de plötsligt upptäckte en pilot eller två som satt och sov bredvid dem.

Vårt växthus tar form....nu är takstolarna på plats och man ser
 hur det kommer att bli...i alla fall på ett ungefär. 

När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av en härlig syn. Vår nya ytterdörr hade kommit på plats. Att en ny dörr kunde göra sån skillnad för ljuset i vår hall kunde jag aldrig tro. Jag som tyckte den var ljus förut också. Men nu!

Ute på altanen har det också hänt saker. Stommen till vårt växthus har kommit på plats. När jag stod där ute med snickarna och funderade idag på eftermiddagen kändes det att nu, nu händer det....nu är det på riktigt. Känslan av hur det kommer att se ut när det blir klart blev väldigt påtaglig.  

Åh vad jag längtar....tänk när jag en lite kylig kväll sitter där inne med en bok och njuter av att vara ute men ändå inne! Inser att jag till och med kommer att kunna sätta lite frön i år....om nu inget oförutsett inträffar förstås. Bäst att tillägga det....men lite basilika...persilja...dill...koriander.....det skulle vara grejor!

I övrigt har dagen bestått av en trevlig stund på jobbet, träning, middag och skjuts till jutsun. Medan sonen tränade åt jag tårta....rättvist och bra. Så ska det vara ofta när han tränar tycker jag.....

Vår nya ytterdörr.

Stommarna till vårt växthus börjar komma på plats.