I sinnet är jag ungefär trettio, mognaden kanske ligger ungefär runt femtio (för det mesta i alla fall)...men kroppen....kroppen....den har en ålder av ungefär åttiosju. Efter att i måndags bara ha ont i ett knä så värker nu båda knäna och fotlederna så jag tror jag ska bli tokig. det har de gjort sen igår. Anledningen.....jag klippte gräsmattan....fjantigt att få ont av det kan tyckas. Tala gärna om det för min kropp, jag hoppas den lyssnar, för mig skiter den i.

Halv två natten som gick kunde jag äntligen somna men sen vaknade jag halv fem igen av att det gjorde ont. Inte blev det väl direkt bättre av att jag mitt smartskaft tog ett träningspass hos sjukgymnasten på eftermiddagen. Så nu ligger jag här i soffan och har ont....
Fast egentligen är det inte så synd om mig, jag vet ju att det går över. Många har det mycket, mycket värre. Det enda jag önskar är att jag hade kommit ihåg att hämta böckerna jag reserverat på biblioteket innan jag ramlade ner i soffan.....tur att Sudden är snäll och går och hämtar dem åt mig.

En aning panik fick jag idag också...i min värld var det tre skoldagar kvar denna vecka.....plötsligt insåg jag att så icke var fallet. Två ynkliga dagar var allt som återstod av denna vecka och nu är det plötsligt bara en dag kvar. Hjälp....inte för att vi har en massa som ska göras klart men jag vet av erfarenhet att allt tar mycket längre tid än man tror så här på slutet. Det ska skrivas brev, göras självporträtt, skrivas kort, limmas in, fixas till, delas upp, städas i lådor och.....listan kan bli lång.....Men det är bara att konstatera att det som inte hinns med är kvar, så enkelt är det!

Nu kom min bokkurir hem igen. En jättetjock bok, nästan tusen sidor och en normaltjock på ungefär trehundra har levererats till mig.....undrar vilken jag ska börja med? Eftersom mina armbågar också gör lite ont blir det nog den normaltjocka tror jag....

Vad gäller just min bokkurir så märks det att han mår bra av träningsuppehållet....plötsligt börjar orken och kraften komma tillbaka och han har tid att umgås med kompisar i verkliga livet igen! Härligt!!

Mitt knä och jag är inte överens alls idag. Det är ont, eländigt och bara viker sig när jag är ute och fixar i trädgården. Jag hoppas att det kommer på bättre tankar snart för annars måste jag nog tyvärr auktionera bort det....och det är inget ett knä ska önska. Inte blir det till högstbjudande heller utan förmodligen blir det den som bjuder lägst som får det...

Förutom att mitt knä är skit så har dagen varit fin. Produktiva möten och träffar mest hela dagen innan det var dags att åka till stan med sonen för hans hyposensspruta. Vi lät Burgarkungen bjuda på mat innan vi drog hemåt där sonen snabbt gick till en kompis och jag tog en promenad. Nu vilar jag mitt onda, svullna knä och tänker inte göra så mycket mer ikväll annat än att njuta av det underbara sommarvädret, denna sommarens andra dag.

Vilken underbar dag, det känns som om det här var dagen när sommaren kom på riktigt.
Stämmer ju ganska bra med tanke på den dikt Kajenn skrivit som jag "fick" av ett föräldrapar den 1:a juni 1988. Den har sen dess följt mig och de gånger första juni har varit arbetsdag har jag alltid läst dikten för mina elever. Här kommer den igen:

Lärodikt 1 juni
Var glad min själ åt vad du har, 
nu har du 100 sommardar och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar så har du 99 kvar 
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står,
imorgon blir med ens igår, det går så fort att vandra. 
Lägg märke att vad du får är 100 sommardar per år. 
Imorgon är den andra!



Jag har i alla fall tagit tillvara denna första sommardag så gott jag kunnat. Det jag har gjort mest av allt är att slöa i solen på altanen men lite nytta har det allt blivit också. En långpromenad på förmiddagen, rabarberpaj bakad på latmansvis och grillade burgare till middag. Tvättat vintertäcken, kändes lämpligt idag, samt några mattor som sedan torkat på altanen. Nu tänker jag inte göra mer idag, känner mig lagom lat och loj efter den första sommardagen i solen.

Det behövs tydligen experter till allt. På nyhetsmorgon intervjuas just nu en beslutsexpert. Han ska lära oss att fatta svåra beslut som vi ofta ställs inför i livet. Dessutom har han tydligen forskat och doktorerat på detta. Just nu har han pratat i fem minuter och ingenting annat än floskler har kommit ut ur hans mun....jag känner att gränsen till att jag vill raljera över hans expertkunskaper är hårfin....
Budskapet är i alla fall att vi ska strunta i ytan och lyssna till vår inre röst....Jag är inte så imponerad. Fast det kanske bara är jag som är orättvis...
Konstaterar i alla fall att behovet av så kallade livsstilscoacher aldrig har varit större än nu. Min fascination över alla nya yrken vår livsstil skapar är stor.

Något helt annat är de kryddor som visas upp just nu, jag kan tänka mig de underbara dofterna som sprider sig i studion. Tyvärr har några av mina plantor i rabatten har dött den här vintern så jag måste nog köpa mig några nya. Det blir en tur till Handelsträdgården tror jag. Nästa år när jag har el i växthuset ska jag så egna.

Nyheterna rapporterar om det strul som råder i järnvägstrafiken just nu. Det öppnar upp för de olika partierna att komma med förslag för att förbättra infrastrukturen....nog behövs det allt.

Hos en familj i USA är lyckan stor då deras son som suttit fånge hos Talibanerna i fem år blivit frisläppt. De fem fångar som släpptes från Guantanamo i utbyte är förmodligen väldigt lättade de också.

Tony Blair ger sig in i debatten och uttrycker sin oro över hur högerextremismen får fäste i Europa. Själv funderar jag när jag går ut runt byn här hemma vilka de knappt fyrtio personer som röstade på SD till EU-valet är?

Nej, nu har det blivit dags för en andra mugg kaffe, med fördel intas den ute på altanen i det fina vädret! Att vädret kommer att bli toppen idag förstod jag redan runt fyra i morse. Då steg solen över bergskammen i Fanbyn och strålade in i vårt kök så att jag blev bländad när strålarna reflekterades i skåpluckorna.

Vissa dagar har jag verkligen noll koll på vad som händer ute i världen. Det här är en sån dag. Efter att ha tagit en tur till stan för att hämta hem färg parkerade jag i soffan och plöjde fem avsnitt av första säsongen av Game of Thrones.
Middagen intogs sen i tevesoffan och som pricken över i kollade sonen och jag in den bästa av Star Wars-filmerna, The Emipre strikes back. Den är så härligt mörk....fast nog är det konstigt att inte Obi wan vet att Luke har en syster med tanke på att han är med när tvillingarna föds i trean. En liten miss av den gode George....Nåja lite småmissar får man ta....

Nu har jag precis missat nyheterna så antingen kollar jag nättidningarna eller så väntar jag till imorgon. Tror faktiskt att jag väntar.

Jag känner mig vilsen. Inte vilse på ett sätt som gör att det är synd om mig men lite lätt förvirrat vilsen. Anledningen? Jag tittade precis i min kalender för dagarna som kommer och den var helt tom. Tom?!!
Jag kommer faktiskt inte ihåg när det hände sist, tre dagar i rad utan några speciella tider att passa.
Ser jag bortom den vilsna känslan inser jag att det ju faktiskt är helt underbart.

Det enda jag behöver ha koll på nu är att vi får mat, att kläderna tvättas och att målaren får fika. Målaren förresten...detta pissregnande är inte bra för honom när han ska måla utvändigt. Jag hade bestämt för mig att jag la in om en beställning på uppehåll alla vardagar under maj och början av juni. Verkar inte som om vädergudarna är med mig på detta.....Jag hoppas de ändrar sig och lyssnar på mig, tror nämligen att den som utför arbetet på väggen också blir frustrerad när det inte går att måla som han tänkt sig...tur att han har andra jobb att sticka emellan med.

Nu är den här igen, träningsvärken från h-vetet....Med tanke på mitt ogräsrensande igår och det fortsatta arbetet idag funderar jag på riktigt om jag kommer att kunna gå imorgon. Just nu känns det som om jag helst vill slippa gå alls förrän det blir bättre. Trappan ner till källaren är ingen hit direkt. 

För ett tag sen la jag mig i hängmattan och läste ut den bok jag påbörjade igår. Njöt till fullo av solens värme ute i växthuset. Men vips var boken slut och temperaturen började sjunka lite så det var dags att gå in. När jag då skulle ta mig upp fick jag bita ihop allt jag kunde för att uppbåda kraft nog att räta på benen....

Det är väl bara att inse att jag har ägnat mig åt bra träning, men att det inte räcker att rensa ogräs en gång i månaden för att slippa värken.

Mitt hus är har snart fått ett första varv färg runtom, snacka om att det blir skillnad. Det blir så fint, huset upplevs mycket lugnare och jag längtar till dess att pricken över i:et kommer på plats. Detta i form av fönsterbågarna som ska bli dalaröda. Faktiskt känns det roligare att hålla efter i trädgården för plötsligt kommer den mer till sin rätt när huset i sig hamnar lite mer i bakgrunden. 

Sara Beischers andra roman, inte riktigt lika bra som den förra, "Jag ska egentligen inte jobba här". 

Doften av nyklippt gräs slog emot mig i morse när jag gick ut för att hämta tidningen. En ljuvlig doft som ger en riktig sommarkänsla. Att det doftade nyklippt kan jag tacka min underbare granne för, han klippte nämligen mattan igår. Ett tufft och tungt jobb för gräset var väääldigt långt på sina håll. Idag hjälpte han mig också när det var dags att tömma jord i odlingslådorna. Oj vad lätt det blev helt plötsligt. Inte alla förunnat att ha så underbara grannar.

I morgon lär mina muskler på baksidan av låren protestera igen...jag har rensat rabatten på framsidan. Trots att jag tycker att det var alldeles nyss jag ägnade en hel dag åt den såg jag hur tistlar och annat ogräs växte ohämmat mitt ibland kryddväxter och blommor. Den som sa att ett välgjort arbete aldrig behöver göras igen har sannerligen aldrig rensat ogräs.....

Äppelblom.

Äppelträden är översållade av blommor. 

När jag jobbade på biblioteket idag hittade jag en bok i en hylla som lockade till läsning. Den heter "Dålig Karma" och den handlar om en ung kvinna som sätter karriären före man och barn, även om hon inte inser det själv. En och annan tå har hon också trampat på i sin iver att få bättre jobb.

En natt får hon ett brinnande tvättställ från en rymdstation i huvudet och dör. Hon ser ljuset men dras inte in i det utan istället återföds hon som...en myra....dålig karma gör att hon inte når nirvana direkt. 

Boken handlar sedan om hennes olika livsformer på väg mot nirvana och hur hon ändras från att vara självupptagen till att bli en äkta medmänniska. En härligt varm bok. Den utlöste inga gapskratt, men den fick mig att le fånigt till dess att bokens sista sida var läst. Rekommenderas varmt!

Boken gick inte att lägga ifrån sig. 

Det blev inga serietidningar, istället läste jag ut den roman jag påbörjade för någon dag sedan. En historisk roman med verklighetsbakgrund. Den handlar om pigan Agnes som dömts till döden för sin medverkan i ett brutalt dubbelmord. Hon blir inhyst hos en familj på en avlägsen gård i väntan på avrättningen. 

Boken handlar om hennes sista tid i livet och hur familjen som först inte ville ha med henne att göra mot sin vilja börjar tycka om den unga pigan. Frågan är om hon verkligen gjort det hemska hon dömts för eller om det gått till på något annat sätt?

Förmodligen är jag lite knäpp (en del vet redan att det är så)...men en dag som denna när det är grått och luften har blivit svalare efter att ha varit riktigt varm och vinden gör att flaggstångslinan slår mot stången och regnet hänger i luften....då längtar jag till en sommarstuga. Att kura ihop i en varm skön tröja med en mugg te eller kaffe, ligga under en filt och läsa serietidningar hela dagen och längta efter nästa soliga dag. Det är sånt jag längtar efter en dag som denna. Nu har jag ingen sån stuga så att uppfylla den drömmen är inte helt enkelt......Jag får helt enkelt låtsas att jag är i en stuga, för konceptet i sig lockar.

Fast utanför dörren måste jag då det är EU-val idag. Jag brukar alltid rösta på valdagen, jag tycker att det hör till men idag när jag vill leka sommarstuga önskar jag nästan att jag hade förtidsröstat. Jag får helt enkelt låtsas att turen till vallokalen är ett dopp i en kall sjö....sen kan jag kura in mig i en tjock tröja och läsa serietidningar igen....

Sonen mår inte så bra idag så han får verkligen kura och vila idag......en rejäl förkylning verkar vara på väg att ta ett grepp om honom så de eftermiddagsplaner vi hade ställs därför in, då kanske vi kan mota bort bassiluskerna.

Nej, nu tänker jag leka sommarstuga ett tag, sen gå och rösta innan leken fortsätter....

Igår lyckades jag lösa mina telefonproblem, alldeles själv. Jag gjorde det Sudden-style. Det betyder att jag googlade och letade lösningar, som jag testade till dess att telefonen fungerade precis som den skulle....
Inte gick det att ana att den bara en stund tidigare varit totalt värdelös.....i alla fall i mina ögon.

Idag har det varit graderingsdag i ÖJJC hela dagen. Jag har fixat med fika, sålt väskor och tittat på alla som kämpat så otroligt väl på mattan för att få en ny bältesgrad. De problem som sen dök upp kunde jag tyvärr inte fixa själv hur gärna jag än ville. Mamma skjutsade ner sonen till stan i tid till att hans grupp skulle gradera, sedan tog hon med honom hem så att han för en gångs skull inte fick hänga i lokalen hela graderingsdagen. När han åkte hem påminde jag honom om kassarna med skor och shorts som köpts in....han tog snällt med dem. Men av någon outgrundlig anledning hade jag stoppar ner min väska med plånboken och bilnycklarna i samma kassar.

Paniken som drabbade mig när jag letade väskan och den inte fanns någonstans i hela lokalen. Jag såg scenariot framför mig hur jag kröp ner i sopcontainern utanför och letade i sopsäckarna.....tills jag plötsligt kom på att möjligheten fanns att sonen fick den med sig tillbaka till Bredbyn. Efter ett samtal hem konstaterades snabbt att bilnycklar var i säkert förvar i vår hall...
Som tur var åkte min änglamamma ner en tur till stan igen, den här gången med min bilnyckel så att jag kunde ta mig hem. Väl hemma möttes jag av en småskrattande son, pizza i köket (som mamma köpt åt mig) och ett skönt soffhäng.

Förhoppningsvis gör jag inte om den fadäsen någon fler gång, fast lite humor är det allt...i alla fall så här i backspegeln.....

Teknik är underbart när det fungerar, men när det inte gör det blir jag smått tokig, eller stortokig för att vara helt ärlig..... Jag önskar verkligen att jag hade sonens mer analytiska, lugna problemsökarsinne. Istället blir jag frustrerad, irriterad, otålig, ilsken och på allmänt dåligt humör. Anledningen?

Jo en skituppdatering till min mobil som gör så att telefonen inte alls fungerar som den ska. Hur jag än bär mig åt hittar den inte SD-kortet, ungefär hälften av apparna fungerar inte, ljudet är borta, batteriet blir väldigt varmt fast man inte gör något alls...och det är bara några av problemen. Skit, skit, skit.....bajstelefon....

Fast jag ska väl inte klaga egentligen, det är faktiskt första gången någonsin som jag har problem med en mobil och om jag vore det minsta lik sonen skulle jag nu googla runt och kolla in olika forum för att se om det är fler som har problem och försöka hitta lösningar. Fast jag gör väl som vanligt....om ett tag vrålar jag ut sonens namn i frustration och ber honom fixa till skiten.

Positivt däremot är målaren som jobbar på. Han gör så att det grå breder ut sig allt mer! Doften av färg ligger tung runt huset, framförallt en dag som denna när värmen får luften att dallra.
Fast under kvällen doftade det mer av den grillade kycklingen än av färgen. Det var så härligt att slappa ute på altanen och äta den nygrillade maten. Vi testade dessutom att grilla laktosfri halloumi för första gången, det var faktiskt ingen större skillnad mot den som innehåller laktos.

Nej nu ska jag nog ta och försjunka i en bok en stund......då kanske jag glömmer telefoneländet.....

Här sitter jag och filurar och tänker tillbaka på dagen. Snacka om att vår klass hade tur med vädret. Det har varit precis lagom varmt för att orka med en heldag utomhus. I morse gick hela klassen till Flärken för att ha bildlektioner. Akvarell, oljepastell och lera har vi använt på olika sätt. En underbar dag fylld av aktivitet. Lunch ute och sedan släpade vi oss tillbaka till skolan i tid så vi hann med skolskjutsarna. Men efter en intensiv men rolig dag var det knappt vi orkade.

Överraskningen som jag fick när jag kom hem och upptäckte att en sida av garaget har fått ett första lager grå färg var stor. Här går det undan vill jag lova. Det ser så fint ut, tänk när hela huset är klart. Så läckert det kommer att bli. Inser att jag kanske borde ha tagit nån före och efter bild....

Snart har målaren kommit varvet runt på huset när det gäller skrapningen. Framsida och en del av gaveln kvar bara. Tyvärr gjorde han inte enbart positiva erfarenheter....sargen runt förrådet visade sig vara i väldigt dåligt skick lite här och där när färgen skrapades....ett samtal till snickaren som kom och tittade och konstaterade att det blir till att byta ut allt om det ska bli bra i långa loppet. Positivt för huset som blir i bättre skick, negativt för kontot. Fast på lång sikt lär det väl vara bra för kontot också även om jag har svårt att se det nu. Det borde finnas någon slags kuckelimuckmedicin för hus....på samma sätt som det finns för barn som är sjuka.

En annan sak jag funderat över idag är detta med sommarkänslor. Tänk att de saker man gläds åt på försommaren och våren är samma saker som irriterar längre fram. Gräset som blir grönt och plötsligt växer mer än man trodde var möjligt, flugor som surrar trivsamt för att en dag bli till ett irritationsmoment. För att inte tala om solen som glädjer med sin värme och sitt ljus, samtidigt som den på ett ganska brutalt sätt påminner om hur förfärligt oputsade fönstren är. Visst är det fantastiskt att det mesta är i världen kan vara både positivt och negativt beroende hur man ser på det. Jag försöker att se positivt på det mesta även om jag ibland hänfaller åt irritationssidan.....men som Karlsson på taket skulle ha sagt - det är världsliga saker!

Idag har det verkligen varit sommarvärme, helt underbart. Dagen började med att jag skjutsade sonen till stan, första praodagen. Redan då kändes det att det skulle bli en underbar dag.

Efter att ha lämnat av sonen åkte jag och tvättade bilen. Den hade fått nåt klet på sig under helgen i Köping. Förmodligen nåt träd som kladdat ner den. Nu är den ren igen, vilket även vårt hus är. I alla fall invändigt, det ska bli härligt att slippa skrapa bort skräpet under fötterna när det är dags att lägga sig....

Huset blir dock skrapat utvändigt nu. Snart är garaget och ena gaveln klar. Det är den vägg som är sämst. Hoppas att regnet håller sig borta så att målaren får fortsätta under veckan. Hans målsättning är att få så mycket som möjligt klart under maj. En målsättning jag gillar.

Min egen målsättning just nu är att hålla kvar lugnet jag har lyckats lägga mig till med under de lediga dagar som varit. Just nu känner jag mig väldigt "tillbakalutad" och kommer knappt ihåg hur man gör när man jobbar.....fast det var väl kanske att ta i....det är klart jag kommer ihåg. Imorgon är det i alla fall dags för bibliotek igen. Då har jag några böcker att lämna tillbaka, jag har hunnit med att läsa en del under helgen. Men som tur är ligger det två till och väntar på att jag ska öppna dem och börja läsa. Det är nog dags nu!

Jag måste erkänna att jag har haft en fördomsfull bild av Köping som stad. När jag har hört Köping har jag tänkt grått, fyrkantigt och rätt fult men ack vad jag hade fel. Istället visade det sig vara en trivsamt charmig småstad.  Anledningen till besöket var en tävling sonen skulle delta i. 

Jag bodde mitt i den gamla delen av staden på ett hotell med den bästa servicen. Hotell Gillet, rekommenderas varmt! Ett familjehotell med den rätta känslan. Sonen fick sova i dojon med övriga......

Köping bjöd också på ett strålande väder, varmt och soligt. Att kliva ut från tävlingsarenan efter lördagens tävlingar var nästan en chock, det var riktig sommar utomhus. Det bästa av allt var att det var lika varmt här hemma.

Övriga deltagare stannade en natt till för att delta i ett läger men sonen och jag åkte norrut redan igår. I Härnösand tog orken slut så då åkte vi upp å berget och sov över hos morbror och moster.  Åh så skönt det var att krypa ner under täcket efter en lång dag. 

Nu är vi hemma igen, tvättmaskinen har arbetat hela dagen. Själv har jag inte gjort många knop mer än att plocka ur den och starta den igen. Istället har jag ägnat tiden åt att läsa, först ute i växthuset och sedan inne i soffan.

Ute på kvällspromenad i den ljumma luften.

Två glada medaljörer.

Oj, nu var det flera dagar sen jag tog mig tid att blogga. Märkligt hur tiden flyger iväg. Jag inser att avsaknad av bloggskrivande  har att göra med det faktum att det är rätt fullt upp nu. Dagarna och kvällarna svischar förbi på ett näst intill osynligt sätt.

Jag har inte heller mått så jättebra denna vecka, huvudvärk varje natt och igår vaknade jag av att hela sovrummet åkte karusell runt mig. Efter att ha letat på nätet fann jag att det visst kallas karusellyrsel. Det finns i alla fall två varianter, en som går över efter tio minuter till några timmar. Och en variant som kan hålla i sig flera månader....som tur var blev det bättre efter en stund men jag är fortfarande lite svajig om jag rör huvudet alltför fort.
Dessutom har forskarna kommit på att migrän kan utlösa denna yrsel också. Med tanke på att jag hade vaknat av migrän tidigare på natten verkar ju det rimligt....Hoppas jag slipper åka karusell på ett tag nu bara...det var inte roligt. Jag tycker verkligen synd om de som drabbas av detta under en längre period.

Just nu ligger jag och tar igen mig en stund medan sonen är på väg från Umeå med buss. Han har varit på yrkes-SM. Det ska bli spännande att höra vad han har fått ta del av idag, om han fått några nya tankar inför gymnasievalet. Sedan ska vi ner till stan som vanligt eftersom det är ju- jutsukväll.

Choklad och kolatårtan blev perfekt, sonen och hans träningskompisar lyckades med utmaningen att ta sitt blåa bälte och jag fick åka hem när styrelsemötet började. En mer perfekt lördag än så är det svårt att uppnå....eller?

Tårtan tänker jag verkligen göra igen, framförallt nu när jag vet att det inte spelar någon roll när smöret kastas i.....det blev inte mycket kvar i alla fall vilket gör att jag funderar över när jag har anledning att baka den nästa gång. Helst igår.....

De som graderade till blått bälte gav verkligen järnet allihop. Trots spräckta gibyxor, leder som skadades, pollenallergi (och astma på grund av det som var värre än de flesta dagar) och magont så lyckades alla fokusera under den tid graderingen pågick. Så bra att alla fick sin nya bältesfärg. Som åskådare upphör jag aldrig att fascineras av det engagemang denna sport lockar fram hos de som håller på. De grupper (avance och tävling) sonen tränar med är nog alldeles extra fantastiska tycker jag....det sätt de peppar varandra och finns där för varandra gör att de når nya höjder hela tiden. Fast när jag tänker efter gäller det hela klubben, inte bara hans grupper. Det är den stämning som finns där nere, man hjälper och pushar varandra! Sen finns en massa svettdoft också...

Nu njuter jag av en söndagsförmiddag utan en massa saker att ta tag i....mer än de enorma tvätthögar som verkar ha vuxit till av egen kraft under den vecka som gått. Jag förstår dock inte riktigt hur det kunde ske med tanke på att det var helt tomt för en vecka sedan. Men nu är det som det är...bara att bita i det sura äpplet och låta maskinen jobba.

Myrorna lyser med sin frånvaro sedan några dagar...peppar peppar.....inte tack vare myrdosorna dock utan jag gasade dem....
I garaget hittade jag en sprayburk med insektsgift.....jag skickade sonen till övervåningen och sedan gick jag till attack. Nu ligger de som små svarta prickar lite här och där....sprayburken står kvar mitt ibland de döda som hot om det är någon som vågar sig tillbaka....
Hu så hemsk jag är...fast å andra sidan....det är väl tänkt att myrdosorna ska döda också? Eller hur?

Senare under eftermiddagen är det dags att åka till stan igen men vi behöver inte åka tidigare för det är ju ingen bältesträning idag....däremot är det tävlingsträning. Eftersom det är tävling nästa helg behöver de nog gå igenom sitt program. Hoppas bara att sonen håller sig frisk, han är sliten nu. När tävlingen är över tror jag att mammavetot träder in och ser till att han vilar ett tag.....Det är faktiskt inte så lyckat när intensiva träningsperioder inträder samtidigt som pollensäsongen.

Nu har det blivit dags att masa sig ner i källaren och hälsa på i tvättstugan.

Här ligger jag i soffan och tittar på friidrottarna som tävlar i Diamond Leauge. Tårna är lite kalla så i braskaminen sprakar elden och gör att det känns väldigt varmt och mysigt denna gråkalla kväll.

När jag kom hem efter jobbet satte jag igång att baka en chokladtårta till i morgon. En kladdkaketårta med kolaglasyr. Glad i hågen satte jag igång att blanda ingredienserna till kolasåsen i kastrullen för att koka den. När jag blandat allt och plötsligt tittade i receptet såg jag att smöret inte skulle blandas i under kokningen utan efteråt......ooops. Det var bara att konstatera att det var för sent att göra något åt det hela. Så jag kokade på allt vad tygen höll och en stund extra.....

När jag så satte igång att baka själva kakan flöt allt på fint....till dess att jag insåg att jag hade alldeles för lite kakao hemma. Med en kolasås under kokning på spisen var det inte läge att sticka iväg på affären direkt. Då är det tur att mamma finns. Jag är inte säker på om hon skrattade eller suckade när jag ringde ( jag tror kanske att hon log i smyg) och sa att jag behövde kakao.....med tanke på att jag tio minuter innan sagt till henne att jag hade alla ingredienser hemma den här gången. Det är inte första gången hon räddar mig nämligen.....förmodligen inte den sista heller......

Nu är det bara att hoppas att kolasåsen stelnar lagom mycket där den ligger ovanpå kakan.....jag tror det men är inte säker....i morgon vet jag.

Nu tänker jag ägna mig åt en god bok resten av kvällen, i morgon är det bara att kliva upp....sonen ska försöka ta blått bälte....har inte kolan stelnat är det kanske jag som blir blå....av frustration över att jag inte lärt mig läsa hela receptet innan jag börjar....

När jag kom hem från jobbet idag hade vårt hus duschat. Det luktade gott av fasadtvätt och väggarna såg riktigt fina ut. Nu ska det torka och sedan är det skrapning innan det är dags för ny färg. Det ska bli så spännande att se det färdiga resultatet. Åh vad jag längtar! Idag har jag i alla fall valt ny markisväv, grönt kommer nog inte att vara så snyggt när huset väl får ny färg.

Igår hade vi årsmöte på ju-jutsun, ett ganska långt årsmöte, det fanns en hel del att diskutera och en ny styrelse skulle väljas. Därför känns det lite ovanligt idag eftersom jag inte fortsätter med styrelsearbetet. Några trådar finns att sy ihop innan jag helt kan kliva av sekreterarrollen men det kommer att kännas annorlunda framöver. Det är något som är säkert. När hösten kommer ska jag börja träna själv medan sonen är på mattan....det borde jag kunna fixa tycker jag! (jag har faktiskt tränat idag i alla fall...)

I källaren springer fortfarande små myror omkring....inte lika många som under helgen men än har de inte gett sig av. Jag har försökt att tala om för dem att vi inte driver något myrpensionat men de lyssnar inte. Jag som inte ens serverar något ätbart....istället har vi satt ut små myrdosor som lockar in de små stackarna och tar livet av dem till slut.....
De är lättlurade de små rackarna....å andra sidan har vi inte sett vem som skrattar sist ännu, kanske visar det sig att det var jag som var lättlurad.

Idag gjorde jag en lite större väggalmanacka över de veckor som är kvar innan eleverna får sommarlov. Det är sex veckor, normalt brukar det vara åtta veckor när jag sätter upp den men av någon anledning har tiden gått så snabbt så jag har inte hunnit med. Nu har vi tack och lov tre hela veckor utan avbrott men sedan är det kortare veckor igen. Jag inser att det börjar bli dags att sy ihop skolsäcken. Inte påbörja en massa nya projekt i alla fall. Vi har redan fått stryka över en dag......

Det här blev en sån där bonuskväll hemma igen. Jag hade räknat med en resa till stan men sonen skulle inte träna, jag hade missat att det var udda vecka nu...därför fick jag extratid här hemma. Inte så dumt faktiskt med tanke på att målaren knackade på dörren idag och talade om att han tänker komma och tvätta mitt hus på onsdag. Det innebar att jag fick en del jobb med att plocka undan saker som står i vägen. Men nu är det mesta undanplockat...förutom veden i vedförrådet....den får ligga kvar och väggen där bakom får bli tvättad och målad i framtiden när veden blivit aska i vår braskamin.

Fast resten av huset bli ju inte målat på en gång heller....först ska det torka till....sen ska det skrapas innan det blir målning. När målaren har kommit så långt att det är färdigskrapat är det förhoppningsvis plusgrader på nätterna så att det går att börja med målningen.

Det känns i alla fall bra att jag får målat på försommaren. Pappa sa alltid att allt som ska målas utomhus ska vara gjort innan midsommar.....jag hoppas på en torr vår och försommar.

Idag har jag beställt en onöda till sonen och en till mig.....varsin t-shirt med Star Wars tryck. "Episode VII is coming".
Det var ett "måste ha"....begäret gick inte att stoppa.....så himla onödigt egentligen men åh vad jag längtar till dess att jag får dra den på mig.....

Skywalker till sonen.....

......och Solo till mamman.....

Tänk vad konstigt det är ibland. Någonting man ska göra som känns helt fel i tid blir plötsligt så rätt. Det som kändes lite trögt och jobbigt visade sig vara det som gjorde helgen till en toppenhelg.

En resa fram och tillbaka till Östersund var det som gjorde min helg....ja eller resa och resa. Själva resan var ökentrist. Ensam i bilen, ingen son som roddade med musik och underhöll med tankar om spel och datorer. Nej det som gjorde helgen var gårdagskvällen med alla mina underbara vänner. Massor med god mat, dryck och alla samtal sen om stort och smått. ( den där chokladtårtan skulle jag kanske tagit med en bit av...) Nostalgidisco avslutade kvällen innan kudden fick ta emot ett trött huvud.

Hemma igen, där sonen och myrorna mötte upp. Sonen blev jag glad att träffa men myrorna?? De tyckte att detta var ett passande tillfälle att hälsa på i vår källare, något jag inte håller med om. Jag hade inte planerat att ha nåt myrkalas nu....vi har ingen mat här inne som passar myror....ingen alls.
Nu har jag i alla fall placerat ut myrdosor, så jag hoppas de kryper igenom dem ofta så de försvinner ut och dör.

Men nu struntar jag i myrorna en stund och grottar ner mig i en bok.

Igår gjorde jag någonting för första gången. En träff med en sångpedagog stod på programmet. Under en hel timme fick min sång, men framförallt min andning vara i fokus. Det var ett klokt beslut, oj vad jag lärde mig mycket. Magstöd har ju alltid varit en viktig sak att tänka på för att få luften att räcka till men jag har aldrig riktigt förstått hur jag effektivt kan träna och hur det ska kännas.
Det har jag nu, om jag nu bara kan göra dessa övningar dagligen under några veckor så borde mitt muskelminne komma ihåg av sig själv sen. Mest fascinerande var det att känna hur mycket jag utvecklades under den timme jag blev drillad. En verklig aha-upplevelse. Väl investerade kronor.

Just nu slappar jag med en mugg kaffe framför nyhetsmorgon. Jag förfäras över nyheterna från Ukraina, där den senaste händelseutvecklingen ökar risken för en rysk invasion markant. I USA är det stormar och jordskred som ställer till det. Det var otäckt att se skredet som plötsligt fick marken att ge vika och dra med sig flera bilar. Tack och lov var det ingen människa som satt i bilarna eftersom de var parkerade. Här hemma är det den förfärliga nyhet om den lilla flickan som blev dödad som får mig att må illa. Man misstänker hennes vårdnadshavare. Vad är det för fel på människor som gör barn illa??

Dagens musikgäst är Sananda Maitreya. Själv kommer jag ihåg honom som Terence Trent D´arby. Ni vet han med Sign your name....Nu med en betydligt rockigare framtoning, inte så konstigt kanske med tanke på att han säger att han har lämnat både namn och gammal musikstil bakom sig. Ett aningen långsökt namnbyte kan tyckas...men det viktigaste är att han är nöjd.

Om ett tag är det dags att packa ihop och åka till Östersund, en mycket god vän ska firas. Jag ser fram emot att träffa henne och alla andra.
Sonen följer inte med denna gång, han är på bältesläger i Hudiksvall. Nästa helg tänker han försöka gradera till blått bälte så det ska finslipas tekniker. Lägret är bara över dagen så han kommer hem ikväll. Något jag också skulle behöva göra med tanke på morgondagens aktiviteter men jag får kliva upp tidigt imorgon och åka hem i tid då fixar det sig nog.

Nej, dags att få tummen ur och börja rotera....

Den här veckan har verkligen gått i värkens tecken...den började med träningsvärk utan dess like. Sedan värkte mitt knä nåt alldeles förfärligt ett par dagar. Det gör det även idag även om det är aningen bättre.

Valborg firades i Härnösand. På väg dit hade vi änglavakt som såg till att jag reagerade på rätt sätt och hann styra undan bilen i det plötsligt hala väglaget. Från en torr vägbana till 5-6 cm snö och blixthalka på ett par hundra meter. Vem som helst hade blivit överraskad...så även den stackare som kraschat vid sidan av vägen vilket gjorde att framkomligheten inte var den bästa. När så en långtradarchaufför kommer och går i körfältet för att sätta ut en varningstriangel gällde det att undvika honom, mitträcket, långtradaren, diket, ambulansen och den kraschade bilen....med sommardäck.....nog blev jag lite darrig allt....det var så nära att det hade gått åt helvete för att tala klartext. Efteråt tänkte jag mest på Sudden som var kvar hemma...

Som tur var hade vi en härlig valborgsmässoafton efter det och resan hem idag gick alldeles utmärkt. Visserligen växlade vädret ungefär tjugo gånger (minst) på vägen hem. Det var sol, regn och hagel om vartannat. Med en hel del blåsväder på det.

Nu slappar jag en stund i mitt favorithörn medan jag funderar på vad vi ska få till middag. Det blir nog något med älgfärs tror jag....men vad?

Igår ägnades en stor del av dagen åt ogräsrensning. Det var rabatten på framsidan som fick en genomgång. Att det behövdes var säkert, ogräset frodades och med tanke på det fina vädret tyckte jag att det var lika bra att passa på. Med tanke på vår bonushelg hemma (inställd tävling) så fanns ju dessutom tiden.

Nackdelen med det hela är att jag idag har träningsvärk från h-vetet. Bak- och insidan av låren smärtar något alldeles förskräckligt. Jag kan knappt gå uppför trappan här hemma......med tanke på att andra dagen ofta är värst undrar jag hur det kommer att kännas imorgon?? Vågar inte riktigt tänka på det.....

Det gick dock hyfsat under skoldagen, även om jag var rätt stel och det gjorde ont då också. Men när jag efter ett möte på eftermiddagen skulle kliva upp och gå hem kunde jag knappast ta ett steg utan att skrika....och det blir värre och värre.

Träningsvärk kan vara skön, när det är lagom mycket....den här är inte skön! Promenad eller cykeltur ikväll? Tror inte det.....

Balkongdörren står på glänt och släpper in fåglarnas kvitter, det doftar friskt och fräscht av vår. Kaffet i muggen smakar extra gott och jag ligger och tänker på helgen som varit.

Igår gick jag förbi en björk som höll på att slå ut, de små gröna bladen lyste klart och talade om att snart är det dags för björkpollensäsongen att blomma ut för fullt här uppe också. Det är tidigt, det är inte ens slut på april än. Trots det knoppas träd och buskar för fullt. Gräset börjar dessutom bli grönt. Även om det kommer att bli kallare nästa vecka känns det som att det kommer att bli en rekordtidig start för gräsklippning i år. Undrar om det finns ett samband mellan snöskottning och gräs? Lite snö mycket gräs.....

Helgen har förutom underbara dagar dessutom bjudit på två trevliga kvällar med trivsamt umgänge. En härlig energipåfyllning inför de arbetsveckor som kommer.

På Petersplatsen är det fullt med folk idag. De väntar på den unika händelse som ska äga rum, två påvar ska helgonförklaras samtidigt. En speciell händelse i den katolska världen, anledningen till att så många köat sedan igår för att få en bra plats under ceremonin. För den intresserade går det bra att följa det hela direkt på  TV4......

Här hemma ska dagen ägnas åt att gräva ner scilla som levererades igår, sedan är det träning för sonen så en tur till stan står på programmet. Annars verkar det vara en fin idé att vara ute så mycket som möjligt och innan dagen tar slut förbereda sig för veckans arbete.

Kors i taket men idag åkte vi till stan utan att sonen hade träning...tro när det hände senast? Sonen skulle in på Teliabutiken och jag skulle fixa några presenter....i små storlekar. Jag hade så svårt att välja....men till slut lyckades jag efter att ha ändrat mig ungefär etthundrasjuttiofem gånger. Hoppas bara att mottagarna blir glada. Dessutom hittade jag äntligen de lampor jag vill ha ute när vårt hus blir målat i sommar.....och inte var det de dyraste heller!

När vi kom hem slängde jag mig i en stol ute på altanen och läste klart min bok innan det var dags att börja med middag. Den avnjöts medan vi tittade på amerikanska Netflix och filmen om Turbo, den raketsnabba snigeln....vi kan ju inte kolla på Marvelfilmer varje dag....

Ja visst ja, jag har cyklat idag också.....

Just nu tittar jag på Masterchef i USA....det är så intressant att iaktta hur deltagarna gör allt för att psyka varandra och ler i smyg när deras medtävlande får dålig kritik. Eller hur de himlar med ögonen när någon de inte gillar får bra kritik....Nu brukar inte jag se på Sveriges mästerkock men jag inbillar mig att de inte gör så där....i alla fall hoppas jag det. Nej jag gillar verkligen inte deras sätt så jag tar och zappar runt lite istället....

Min tå är väldigt nöjd med mitt beslut att ta hjälp för att reda ut det dubbskorna ställde till med i vintras. En hel dag har gått, bitvis barfota visserligen, men långa stunder med skor på utan att jag har haft ont alls. Underbart.

Mitt knä är dock inte riktigt lika förtjust i mig idag....det tycker att jag har cyklat alldeles för mycket. Jag försöker tala om för det att det är precis tvärtom, att jag har cyklat för lite. Men se på det örat vill inget knä höra. Fast det struntar jag högaktningsfullt i, jag biter ihop och cyklar ändå....dessutom klarar jag faktiskt av små uppförsbackar. Bara det gör ju att jag vill cykla. Lite skrämmande är det dock att inse att min kondition inte är den bästa.....jösses jag blir ju andfådd av ingenting.....men innan sommaren är slut ska jag väl ha hittat den igen, konditionen.

Eftersom jag nu har nått målet att cykla vore det väl tusan om jag inte ska kunna springa igen också. Inget mål jag kommer att nå särskilt snabbt, det inser jag....men jag ska kämpa. Faktum är att jag ofta drömmer att jag kan springa. Jag blir lika lycklig varje gång när jag säger till mig själv att jag kan...sen vaknar jag.....

Igår under världsbokdagen ägnade jag mig åt skönlitteratur, idag har jag läst facklitteratur. Först har jag läst ut en bok som handlar om att undervisa i läsförståelse (kopplad till avhandlingen jag nyss plöjde) sedan vandrade tankarna iväg till mattefortbildningen jag deltar i. Tankarna gick till de elever som inte tycker att matte är så lätt.

Hur det nu kom sig så började jag tänka på Torkel Klingbergs bok "Den lärande hjärnan". Den läste jag för något år sedan och jag tyckte mig komma ihåg att han diskuterade matematik i den. Efter att ha letat i bokhyllan en lång stund hittade jag den till slut....inte alls där jag hade ställt den.....

Väl upphittad kunde jag sätta tänderna i den igen...eller hjärnan för att vara exakt. Det visade sig att jag kom ihåg rätt, svårigheter med matematik var en av de saker som diskuterades. För att göra det enklare för mig var den dessutom relativt lättläst, så det är inte så många kapitel kvar nu.

Boken är i alla fall väl värd att läsas igen och nu sticker det ut många små färgglada lappar lite här och där, jag har markerat saker jag vill återkomma till. Torkel har mycket att lära ut, han skriver om många viktiga saker att ha kunskap om för oss som arbetar med barn och ungdomar.
(Torkel Klingberg är professor i kognitiv neurovetenskap och som sådan forskar han om barns utveckling och träning av hjärnan. Internationellt ligger han i framkant i sitt forskningsområde).

Hur gärna jag än vill fortsätta med boken har jag bestämt mig för att det får räcka för idag. Nu tar jag en paus till imorgon. Kanske finns det nåt att kolla in på teven om jag har tur. Annars kan jag ju alltid läsa vidare.....

Idag har fokus legat på träning, åter träning och sedan skötsel av mina tår. En trevlig dag, med fokus på mig själv.

Efter att ha lärt mig cykla igen tog jag mig en tur i förmiddags i solen. Med kalla fingrar, trötta knän men oerhört glad kom jag hem igen och satte mig på framsidan med en mugg kaffe och en bok. Där satt jag till dess att det var dags för lunch. Med en snabblagad variant i magen orkade jag med ett träningspass hos sjukgymnasten med efterföljande cykeltur.....ute denna gång istället för inne på motionscykeln.

Ännu en mugg kaffe i solen och några kapitel till i boken hann jag med innan det var dags att pyssla om mina fötter. Framförallt den stortå vars nagel jag trampade sönder med dubbskorna i vintras.

Nageln har nu börjat växa inåt och det har gjort ont ett tag. Efter att smärtan blivit värre under påskhelgen insåg jag att detta inte var något jag skulle klara själv så igår bokades en tid för fotvård. Jag hade tur och fick komma dit redan idag.

Vilket jag tackar för.  Det fanns nämligen var där bakom nageln där den grävde sig ner i nagelbädden, inte konstigt att det gjort ont. Nu har jag fått hjälp att lyfta nageln med lite material som ligger kvar därunder. Faktum är att det redan känns bättre. Hoppas det håller i sig annars får jag ringa igen, då sätts någon slags bygel dit.

Jag har också fått stränga order att smörja nagelbanden med aloe vera varje dag.....Så länge jag har ont kommer jag nog inte att ha några problem att komma ihåg det...men sen.....jag vet hur det brukar bli.....

Wow, idag har jag gjort något jag inte klarat av sedan 2009....jag har cyklat utomhus på en helt vanlig cykel. Cyklat har jag gjort mycket under mina år sedan första knäfrakturen, men inomhus på en motionscykel. En viss skillnad, den står ju stilla så det behövs inte så mycket balans och styrka i låret för att kliva av.

När jag höll på nere i förrådet idag beslutade jag mig för att pumpa däcken på min cykel och sedan var det bara själva cyklandet kvar. Det fungerade utmärkt, i alla fall där det är hyfsat rakt och inte alltför mycket uppför. Uppförsbackar är ingen  riktig hit ännu men det kommer nog att gå det också om jag cyklar på så ofta som möjligt i sommar.

Det är säkert fånigt men det känns som en seger! Dessutom har jag lyckats få igång mopeden som stått stilla i minst lika många år.....

Ja, jag tvättade bilen också....

Gårdagens planer på att arbeta ute på tomten höll ett tag. Jag fick bort de  flesta av stenarna i gräsmattan "sneglandes" mot grannarna runtomkring som krattade gräsmattan. Några tag med krattan tog jag också men sedan gav jag upp. Det är verkligen en av de tråkigaste saker jag vet...att kratta gräsmattan. Dessutom kommer gräset att växa ändå, vare sig det blir krattat eller inte.....

Istället riktades mina insatser mot någonting mycket viktigare. Jag hämtade upp möblerna till altanen och väckte grillen för att sedan ägna resten av dagen åt en god bok. Jag slog mig ner i en stol på gränsen mellan inne och ute i kanten av växthuset. Värmen som omslöt mig där jag satt gjorde att jag fick en försmak av sommaren. Fast då gällde det att blunda förstås eftersom inga löv slagit ut ännu. Men inte är det så långt borta. Syrenerna har tjocka knoppar så om värmen fortsätter kommer det nog snart att lysa grönt.

När jag mot kvällen igår låg inne i växthuset undrade jag hur jag har klarat mig utan ett växthus med en hängmatta i förut? Jag behöver absolut inget spa för att koppla av, jag klarar mig med en tygbit från Guatemala. Inte dumt alls.

Funderar just nu på vad jag ska fylla denna soliga dag med? Någonstans i bakhuvudet påminner en röst mig om mitt löfte vad gäller biltvätt, att inte låta bilen bli så hemsk som den var för ett tag sedan. Då när jag fick tvätta den fyra gånger för att få den någorlunda ren.....kanske dags att ge den en omgång. Vädret är ju passande i alla fall. Fast jag tror att jag börjar med en promenad.

I morse lyste solen in i köket och talade om att nu är den här, så efterlängtad. Ute tävlar fåglarna i att kvittra mest, de är nog lika glada de!

Jag blir också glad av solen, inte så att jag kvittrar kanske men nog känner jag för att ta ett litet skutt allt. Lusten att jobba ute på tomten vaknar, så det här kan nog bli en passande dag att plocka singel i gräsmattan. Funderar också på att bära bort spaden från altanen....det lär nog inte komma så mycket mer snö nu (inte så att altanen behöver skottas i alla fall). 

Nu tar jag min kaffemugg och startar upp dagen!

Dags att göra ett byte? Spade mot grill!

Jag är en person som anser mig ha bra ordning på räkningar och annat. Papper sätts in i pärmar och räkningar betalas i tid.

Därför fick jag en chock när jag tittade till mitt skrivbord idag...hur i hela världen kunde det bli en sån kaosartad hög med papper vid datorn? Tjockleken på högen är dessutom ansenlig, vilket innebär att det inte handlar om enbart någon veckas post. 

Antingen har jag haft skygglappar på mig när jag gått in i arbetsrummet under flera veckors tid eller så har påskharen busat med mig....Jag föredrar att tro på den senare förklaringen då jag har ju inte ens lagt märke till detta kaos förrän nu.....

Ja, jösses inte nog med att jag har tvättamöbor i källaren....nu börjar pappershögarna leva sitt eget liv också.....snacka om tur att solen inte visar sig ännu för jag vet vad jag kommer att syssla med idag!

Hur i hela friden blev det så här??

Idag är det påskafton, solen som skulle lysa från en klarblå himmel gömmer sig bakom moln istället. Inte alls enligt min planering. Jag hade tänkte sitta ute i lugn och ro i väntan på de familjemedlemmar som trillar in efter lunch. Förhoppningsvis kikar den fram senare.

Igår var det också rätt så molnigt. Fast solen tittade faktiskt fram ibland, så en mugg kaffe på framsidan kunde jag njuta av mellan all matlagning som hamnade på programmet istället. För det faktum att det var grått igår hade sina fördelar, jag förberedde mat och bakade bröd som ska ätas idag istället utan att känna mig stressad av solen.
Långfredag gjorde verkligen skäl för sitt namn i alla fall, jag hann hur mycket som helst. Dessutom fanns tid att se film tillsammans med sonen på kvällen. Den fredagen räckte länge, på ett bra sätt.

På teven och i lokaltidningen handlar det också om mycket mat idag. Lokaltidningen skriver om våra vanligaste vårprimörer, sparris och jordgubbar....sen när blev jordgubbar en vårprimör? Det är de inte i min värld i alla fall....

I min värld har det blivit dags för morgonens andra kaffemugg med en macka gjord på det goda basilikabröd jag bakade igår.

En läcker färgkaskad dekorerar ljusstaken jag fick av sonen i julklapp. Undrar hur länge den är så välfylld?

Skärtorsdag, ute är kvasttrafiken tät. Själv har jag inte kommit iväg ännu, jag kraschade i mitt soffhörn efter att ha gräddat en plåt med rosmarinknäcke. Jag tycker att jag var lite fiffig idag för jag blandade alla torra ingredienser i en glasburk, det kommer att räcka till sex plåtar. Så nu behöver jag bara ta en del av blandningen och hälla i olja och vatten, platta ut och stoppa in i ugnen för gräddning. Så mycket enklare att ta ett par deciliter ur en glasburk istället för den mängd småpåsar som måste ut ur skafferiet varenda gång annars.

Nu tänker jag slappa en stund, sen ska vi laga middag sonen och jag, och njuta av att det är lov!

I fiskkupan simmar inte längre några fiskar, däremot massor av påskägg!

Åh vilken härlig kväll det blev, så här innan skärtorsdag tar sin början. Med ett påskstädat hus...(den magiska kvasten hade dansat runt och jagat bort dammråttorna).....häckade sonen och jag i varsitt soffhörn medan elden flammade i braskaminen. Vi tog reda på hur det gick för agent Coulson och hans team. God blev ond, som blev god, som blev skjuten som blev förrådd....som blev...... Man kan lugnt säga att avsnitt 17 och 18 vände upp och ner på allt. Förvirringen är total.
Vi konstaterade också att allt som hände i dessa båda avsnitt skedde under samma tidsperiod som den andra filmen om Captain America. Något sonen misstänkt eftersom dessa avsnitt visades i USA ungefär när filmen hade premiär där. Och så rätt han hade.
När avsnittet tog slut ikväll blev jag sur, riktigt sur. Hur ska jag kunna vänta på fortsättningen? Eftersom jag måste säga att jag inte är helt nöjd med hur det utvecklats....jag vill veta fort hur det ska gå för Phil och gänget. Förhoppningsvis visas nästa avsnitt om en vecka så att vi kan se vidare.....annars kommer jag att spekulera mig vansinnig....

Jag vet verkligen inte hur det gick till men plötsligt var klockan halv tio och jag låg fortfarande i soffan i vardagsrummet och läste. Men plötsligt hade jag nått sista sidan i boken. Tankarna snurrade, jämförelserna av skolorna och lärarnas sätt att se på läsförståelse och bedömning triggade igång mig. Under natten har de mognat, tankarna, så nu har jag skrivit ner en del av det jag tog fasta på. Mina tankar om detta finns under fliken skolprat. Eller för att vara exakt...några av alla mina tankar. De jag fick fatt i just nu....

Nu tänker jag att matbröd verkar vara en lämplig sak att ta tag i. Något praktiskt som motvikt till allt läsande igår. Så får det bli!

Efter att ha intagit mina frukostmackor i morse (läs förmiddag) tog jag en promenad för att känna på våren. Fåglarna kvittrade, gruset på trottoarerna och gatorna knastrade under skosulorna, solen bröt igenom molnen och de ljumma vindarna smekte kinderna. En underbar känsla. Välkommen vår!

När jag kom hem gick jag ut och lade mig i hängmattan med min avhandling som jag läser. Ja, jag vet att jag pratade om den för länge sedan. Jag har inte läst ut den ännu men eftersom den kräver en hel del eftertanke för att komma riktigt till sin rätt läser jag lite då och då för att få tid att reflektera. Jag har till och med läst om avsnitt för att riktigt förstå. 

Men idag hände det som aldrig hänt förut när jag läst en avhandling. Jag kunde inte sluta läsa....sida lades till sida. Emellanåt lade jag ner boken och reflekterade över det lästa och jämförde med det jag ser i mitt eget klassrum. Men suget efter att få fortsätta framåt var stort, så timme lades till timme. 

Nu har jag dock ägnat fyra timmar åt boken och känner att det kanske är dags att göra något annat denna lördag.....fast det lockar att fortsätta läsa. Jämförelsen mellan det kanadensiska och svenska klassrummet är fascinerande, lärarnas olika sätt att se på vad god läsförståelse är och hur det visar sig i deras undervisning. Mina tankar vandrar, jag längtar efter att se över min egen undervisning och utveckla den. Tankarna som väcks och de idéer boken föder går att använda i alla skolans ämnen inser jag. Fast nu har jag bestämt mig, det får bli en annan dag. Nu lägger jag ifrån mig boken, i alla fall en stund och tar tag i det här med maten istället.....man blir hungrig av att läsa!

Igår fick jag en katalog från Solresor hem i postlådan. Inte särskilt konstigt med tanke på att vi reste med Solresor till Vietnam i fjol.

Desto konstigare att jag räknas till de exklusivt utvalda och att jag hör till deras bästa gäster utifrån att jag är stamkund. Undrar så hur de tänkte där? 

Jag har mig veterligen rest med Solresor två gånger i mitt liv. Första gången i oktober 2000, den andra gången i fjol när vi reste till Vietnam och Thailand. Det är tydligen allt som behövs för att räknas som stamkund......

Nu när jag dessutom har fått ett unikt och begränsat utskick borde jag väl känna mig utvald? Eller? Funderar på hur begränsat utskicket är? Begränsat till att bara skickas ut till de som någon gång i livet rest med Solresor eller? Misstänker att just detta utskick har gått ut till många tusen tidigare resenärer (fast jag kan ju ha fel, det har jag haft förut..). Är det så är jag inte så exklusivt utvald som de skrev i sitt brev....

Det är bara att konstatera att marknadsföring blir fel ibland. Det här är ett sånt exempel tycker jag. Men trots att jag reagerar på ordvalet har jag bara positivt att säga om resorna med Solresor, jag åker gärna med dem igen. Trots att jag inte är stamkund....

Räknas jag till stamkund undrar jag hur företaget kan gå runt??

Åh så härligt, fredag kväll igen. Efter en intensiv vecka är det skönt att slappa i soffan. Sonen och jag har sett film tillsammans, vårt vanliga fredagsnöje. Nu kollar jag in nyheterna, han har slagit sig ner vid datorn för att "umgås" med polarna.

Kontrasten mellan vårt lilla trygga hem och det som pågår ute i världen blir extra påtagligt ikväll. Nyheterna berättar att polisen just nu utreder övergrepp på två barn till i Högsby kommun. Det innebär att elva barn blivit utsatt för grova övergrepp av praktikanten på förskolan. Det svindlar när jag tänker på hur det kunde bli så...att så många barn blev utsatta. Små barn som fått utstå gärningar så hemska att det inte går att ta in. Hur sargade ska inte de vara nu....förutom att deras små kroppar fått utstå vidrigheter är de nog väldigt trasiga i själen.  Jag ryser av förfäran och hoppas verkligen att de får den hjälp de behöver så att de kan läka till kropp och själ.

Just nu börjar soffhörnet blir alldeles för skönt, ögonlocken blir tyngre och tyngre. Nog är det märkligt att tröttheten ska vara så påtaglig bara för att det är fredag. Jag kommer så väl ihåg när jag var yngre och såg mammas och pappas trötthet....förstod absolut inte hur de kunde somna framför teven....låt mig bara säga detta, med åldern kommer insikten.....förmodligen tänker Sudden samma sak om mig....
Det är nu valet står mellan att somna i soffan eller faktiskt gå och lägga sig.....men nog är soffan skön allt och det är långt till sängen....

Nu är det bara en morgon till den här veckan då jag måste kliva upp tidigt. Det känns skönt, i morse var det nämligen inte lätt att ta sig upp. När jag till slut lyckades släpa mig ur sängen blev det bråttom för klockan hade hunnit bli mycket, alltför mycket.

Som tur var gick arbetsdagen finfint, plötsligt var den slut och jag kunde under eftermiddagen ägna några timmar åt en mycket intressant avhandling. En intressant jämförelse mellan kanadensiska och svenska skolor som väcker många tankar och funderingar om elevers läsförståelse.

Därefter middag och nu en stunds soffläge i väntan på att det är dags att åka till stan för sonens träning. Jag känner hur tröttheten kommer krypande, hoppas den inte blir alltför tung...då blir det trögt att sätta sig i bilen. Dessutom känner jag mig lite frusen, förhoppningsvis har det bara att göra med det faktum att det var kallt i skolan idag. Jag vill verkligen inte bli sjuk. Fast det skulle inte vara särskilt konstigt eftersom nästan en fjärdedel av mina elever är sjuka. Jag får påbörja en kur med esberitox, då kanske vad det nu än är som gör mig frusen håller sig borta.

Nåt annat som gärna får hålla sig borta är snön de varnar för just nu....mot den hjälper nog ingen esberitox heller....

Solen skiner och jag har fått bort ett stort jobb under eftermiddagen idag. Alla nationella prov är rättade och sammanställda för den här gången. Nu återstår bara att delge resultatet till dem det berör. Något jag har som målsättning att göra under denna vecka.

Har precis slagit mig ner i soffan efter middagen. Tittar ut genom fönstret och inser att här kan jag ju inte sitta....dags för en promenad!

Idag är det verkligen en gråmulen dag, regndropparna hänger i luften och emellanåt faller några sakta ner till marken.
Längre upp på gatan hör jag en motorsåg som jobbar hårt. Flera grannar håller på att ta ner träd. Sticker man ut näsan doftar det härligt av skog. Den doften gör att jag känner mig piggare så med den slöhetsnivå jag har idag beslutade jag mig för att göra mer än att sticka ut näsan.
En promenad på grusknastret (undrar när gatorna ska sopas) skulle göra underverk för energinivån hade jag tänkt. Så jag tog mig en tur runt byn med mitt onda knä. Nu blev det inte riktigt så, jag känner mig fortfarande slö och trött men frisk luft fick jag i alla fall. Mitt bråkiga knä fick så det teg också....eller...det stämmer ju inte riktigt....det skrek faktiskt.....

Om en stund är det dags att sätta sig i bilen för färd ner till stan. Dubbla träningspass för sonen står på programmet. Sedan har jag som vanligt de senaste veckorna bett mamma laga middag. Vi brukar ringa när vi åker från stan, då är det bara att sätta sig vi dukat bord och njuta av maten när vi kommer hem. Underbart!

Medan jag väntar på att det ska bli dags att åka bläddrar jag runt på nätet och kollar läget. Inser som vanligt att många lärare verkar arbeta dygnet runt även på helgerna.....funderar verkligen på hur de orkar?
Jag tror benhårt på att det är viktigt att ge sig tid att vara ledig också....annars skulle i alla fall jag inte göra nåt bra jobb. Därför skippar jag de sidorna en stund nu och väljer att lyssna till lite rock innan det är dags att åka....det om nåt borde göra mig pigg!

Tjoho, det är lördag. En dag som får starta med en mugg kaffe och tidningsläsning i sängen. I källaren sover två tonåringar...misstänker att det kommer att dröja länge innan de visar sig. De lär inte ha somnat särskilt tidigt.

Jag ligger och funderar på vad jag ska ta itu med idag. Lite skrivjobb, lite tvätt, lite läsning och någon promenad kanske. Tyvärr kan jag inte gå särskilt fort eller långt eftersom det skär som av knivar i mitt knä just nu. Jag undrar om det är skrotet som ännu är kvar i knäet som ställer till det eller om det är något annat?

Skulle det vara skrotet är det bara att härda ut men om det är något annat kanske det går att göra något åt det. Det är så typiskt, jag tappar ju träning när det är så här. När det gäller bygge av muskelmassa känns det som att jag står och stampar på samma ställe hela tiden.  Kanske dags att ringa till ortopeden och rådfråga?

I Afghanistan hålls val idag. Det rapporteras om oroligheter och flera bomber. För de afghanska kvinnorna är valet extra viktigt då de oroas över hur deras situation ska bli efter att de internationella styrkor som finns i landet dras tillbaka.

I tidningarna skriver de också om en jordbävning i Kina nu under lördagen. Flera hus uppges ha kollapsat och ett tiotal människor skadats. Det måste vara förfärligt att plötsligt känna hur allt börjar skaka och rasa omkring en. Tänk att vakna till det mitt i natten.

Läser också om en föreläsning som hålls och en kurs man kan gå där det ges löften att man ska slippa sina synfel enbart genom att träna ögonen på speciella sätt. Kursen kostar 3900 kronor för två dagar men då ingår ett snöre med en pärla på för att träna ögonen.....(inser att vi skulle kunna tjäna massor med pengar på det i min klass så många pärlor vi trätt på snören de senaste dagarna...)
De som håller i kursen säger att optiker och tillverkare av kontaktlinser och glasögon är i maskopi med ögonläkarna. De lurar oss medvetet och döljer den riktiga sanningen för oss (att man ska träna upp sin syn) eftersom de tjänar pengar på att vi ser dåligt.....
Jösses, undrar just hur många som går på det? Sedan finns det säkert vissa synfel som går att träna bort, jag kommer ihåg att jag fick övningar att göra när jag träffade en ögonläkare (hör och häpna) som barn. Det innebar att jag kunde lägga bort glasögonen under en period. Sedan kom andra synfel som inte är lika lätt att träna bort, om man inte går en kurs hos Leo Angart då förstås....

Nej ska jag med mitt synfel treva mig fram till kaffebryggaren för dagens andra kaffemugg!

Låt mig få skryta lite....jag konstaterar med glädje gång på gång att den klass jag har förmånen att få arbeta med måste vara den bästa som finns. Jag vet att jag har sagt det förut (varje år tror jag..) och jag misstänker att jag kommer att få anledning att säga det igen men det är verkligen så. Den positiva energi som eleverna utstrålar och delar med sig av gör att jag känner äkta glädje på jobbet. .

Idag har vi haft en sån där underbar energifylld dag som i alla fall jag kommer att leva på länge. Under en period idag lovar jag att det gick att ta på all kunskap som flög genom rummet och knackade på än här och än där. Någon som plötsligt tittar upp med ett nytt sken i ögonen, förståelsen blev glasklar. Elever som sitter tillsammans och övar mattetal. Som läser för varandra och funderar över texter. Elever som lär av och med varandra.

En liten tiomask som tittar ut ur sitt bo och övar tiokamrater med sin matte/ husse. Plötsligt vill de flesta göra maskar....så under den närmaste tiden kommer vi nog att tillverka både multiplikationsmaskar och andra maskar. (Misstänker att ett större pärlinköp kan vara på sin plats).
Det är ju tur att mattemaskarna inte äter riktig mat utan bara mattetänk.  Vi har nog med att sköta om den lilla levande larv eleverna hittade ute som vi matar med gurka och sallad från köket. Alla undrar om den också tänker förpuppas och utvecklas till en spinnare som den förra larven vi tog hand om?

Sådan var min dag, vad gör det då att mitt knä är fullständigt åt skogen eller att jag inte alltid känner att jag hinner med alla högar med saker som pockar på uppmärksamhet. En sån här dag kan man strunta i det...och det gör jag. Jag njuter av att arbeta i världens bästa klass.

Idag tog jag ett beslut som både var bra och dåligt. Det positiva med beslutet har att göra med att jag får tid hemma en helt vanlig vardag kväll. Det negativa är att jag valde bort körsången. Inget lätt beslut eftersom körsång ger så  mycket glädje och energi. Men när tiden inte räcker till här hemma finns det inte så mycket annat att välja bort......men jag hoppas att det räcker med en paus på en dryg månad.

På jobbet är allt bra, eleverna arbetar på med glad och positiv energi. Den energin smittar kan jag säga för jag är så fylld av idéer och tankar som kan utveckla undervisningen att det ibland känns som att hjärnan ska spricka....
Eftersom det är mycket som spritter runt i skallen skulle jag behöva skriva ner allt. Nu gör jag inte det vilket innebär att mycket försvinner bort någonstans...var har jag faktiskt ingen aning om. Jag tänker att det som är värt att utveckla kommer jag ihåg ändå.....förhoppningsvis.

Fast nog märks det att det är fullt där uppe nu allt....idag hörde jag en sak i huvudet som var alldeles glasklar för mig...när jag sedan sa det högt var det något helt annat som kom ut...totalt obegripligt för de som lyssnade. Men som tur var satt en kollega med fin tolkningsförmåga bredvid mig och sa det jag menade med ord som gick att förstå....Hon översatte helt enkelt obegripligt fackspråk till svenska. Det tackar jag för, plötslig förstod jag själv vad jag menade även utanför skallen.
Låter det konstigt? Det är i alla fall så det är i min hjärna nu....ett enda sammelsurium.

"När döden berättar en historia måste du lyssna". Markus Zusaks bok som utspelar sig under tiden för det andra världskriget är en berättelse i lugnt tempo som suger tag och berör. 

En fantastisk berättelse om vänskap och mod, berättare är ingen annan än Döden. 

Den handlar om den unga Liesel. När den icke läskunniga flickan stjäl sin första bok öppnas en ny värld för henne. Mardrömmarna väcker henne på natten, då sitter hennes fosterfar vid sängen och lär henne tyda tecknen i böckerna så att hon till sist kan läsa själv. Den egna bok hon till sist beslutar sig för att skriva är det som i slutändan räddar henne. 

Efter en något trevande start grep boken tag i mig så att det var omöjligt att lägga den ifrån sig innan sista sidan var färdigläst. Rekommenderas varmt!

Idag har solen gömt sig bakom molnen. Jag undrar om det är för att jag äntligen ska få tummen ur och sätta igång med skrivandet på datorn. Samma saker som hängde över mig förra helgen.....skrivjobbet hänger ännu mer nu vill jag lova. Faktiskt är det riktigt påträngande. Tänk att jag nästan alltid väntar till sista stund innan jag får tummen ur och gör det jag ska.

Igår var det Earth hour. En timme där tidzon efter tidzon släcker ner för klimatet. Många hånar manifestationen och menar att den timmen inte gör någon skillnad för klimatet vad gäller energianvändningen. Visst de har rätt, det som sparas den timmen är marginellt,  men det är ju inte det som är tanken. Genom att släcka ner en timme och delta visar vi att klimatet och energianvändandet är viktigt och att vi tänker på och att vi gör något åt det även resten av årets timmar.
Vi släckte i alla fall, tände ljus, en eld i braskaminen och hade en extra mysig timme nere i gillestugan med mycket snack.

Levande ljus och eld i kaminen.

Idag talar de om psykisk ohälsa på nyhetsmorgon, att det är många fler unga som lider än vad vi tror. De talar också om att det tyvärr varit och fortfarande är skuldbelagt för många. Det är inte alltid något man talar öppet om eftersom det av många upplevs som skamligt. En ung kille, Christian Dahlström, delar med sig av sina erfarenheter. Han har skrivit en bok som heter "Panikångest och depression". Dessutom har han en blogg där han skriver om depression.

En ung journalist från Australien delar med sig av sina reflektioner angående kramar. Han tycker att vi kramas i tid och otid och har ofta känt sig obekväm av att det ska kramas så fort man hälsar på varandra. Precis som att många känner sig obekväma när det ska kindpussas. 

Det är väl så att det som inte varit norm där man själv växt upp känns annorlunda och ibland obekvämt. 

Krama de som gillar kramar och strunta i alla andra, de tar man i hand. Om det inte är läge för en kindpuss förstås...eller två eller tre.... 

Nu har vi nyss kommit hem efter en snabbvisit till Östersund. Igår var det dags att fira en av mina goda vänner som fyller femtio på måndag. Det blev en trevlig kväll, hela tjejgänget var samlat. Vänskap som började i unga år är fortfarande stark nu när de flesta av oss närmar sig livets mitt.

Varför säger man förresten livets mitt om femtio....de flesta lever ju till någonstans mellan åttio och nittio år. Borde inte livets mitt vara fyrtiofem eller nåt egentligen?? Nåja vem bryr sig, vi träffades och hade mycket trevligt. Att vi dessutom trakterades med god mat och dryck gjorde ju inte saken sämre.

Sonen följde med även om det bara handlade om en tur fram och tillbaka. Det var jag glad för. Flera timmar i bil, oj vilka diskussioner man hinner med då. Bästa tiden.

När vi kom hem stannade vi till hos mamma och fick eftermiddagsfika i solen. Sen en snabb sväng in på affären för att köpa hem nåt snabbt att äta till middag. Nu slappar jag i soffan, läser tidningar och ser på något romantiskt dravel på teven.....

Ikväll har vi gjort något ovanligt en onsdag. Vi har varit på bio. Premiär på den nya filmen om Captain America. Jag har sagt det förut och säger det så gärna igen, jag gillar verkligen Marvels filmer. Sättet som filmerna hänger ihop på, skådespelarnas inhopp än här, än där.
Dessutom är det roligt att sitta kvar i salongen när filmen är slut. Då avslöjas vilka de riktiga fansen är....vi sitter nämligen kvar därför vi vet att det alltid kommer en cliffhanger när den först delen av eftertexterna är slut.
Det som avslutade den här filmen, innan de riktiga eftertexterna började att rulla, hörde ihop med nästa film om the Avengers.

Om filmen var bra? Ja det tyckte vi båda. Väl värd några timmar i biomörkret. Jag gillade framför allt det faktum att Black Widow hade en mer framträdande roll i denna film. Det ryktas att hennes roll i nästa Avenger film blir ännu större. Då hoppas jag att Hawkeye återkommer också.

Nu ska jag förbereda mig inför morgondagen...sedan sova.

Jösses, jag blir alldeles matt. Anledningen....ja inte har det att göra med det faktum att jag var tvungen att tvätta bilen fyra gånger för att få den någorlunda ren idag. Inte heller det faktum att jag har lite svårt att prioritera den pedagogiska litteratur jag ska läsa....Jag blir inte ens matt av allt skrivjobb som fortfarande hänger över mig, eller alla planeringar som inte hinns med.

Nej, idag är det (återigen) regeringen som får mig att tappa orken totalt. Deras senaste utspel om betyg från årskurs 4....vad tror de att de ska vinna på det? En utredning tillsätts....igen.....det verkar vara deras generella lösning på alla problem. Ja förutom fler prov och mer kontroller då.

För att säkert få det svar man vill ha, har de dessutom för att genomföra denna utredning tillsatt en man som är positiv till tidiga betyg. Inte någon som faktiskt forskat på detta med betyg och bedömning, det finns faktiskt några stycken erfarna forskare att tillgå.....

Att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet gäller visst inte alla. Fattar ni vad rädd regeringen måste vara att utredarna skulle komma fram till fel slutsats....att betyg inte är allenarådande, att fler prov inte är den bästa vägen att gå, att kontrollerna bara gör att vi som arbetar i skolan måste fokusera på fel saker.

Helst skulle jag vilja blunda, slå händerna för öronen och låtsas att jag inte hör eller ser vad som debatteras dagarna i ända. Det tar så oerhört mycket energi att bli omväxlande arg och uppgiven mest var och varannan dag. Fast jag misstänker att det inte hjälper....regeringen fortsätter nog att rapa ur sig stolligheter ändå. Vad bryr de sig väl om mig, som har skolan som arbetsplats.

Åh, vad jag längtar efter lugn och arbetsro. Tillsammans med mina arbetskamrater. Lugn, ro och tid för oss att fokusera på det allra viktigaste vi har, våra elever.  Att få utveckla den dagliga verksamheten, vårt formativa förhållningssätt och hitta de former som hjälper de elever vi har just nu att få utvecklas på det sätt som är bäst för dem.

Att säga att det var bättre förr, tjänar ingenting till. Visst, jag kan villigt erkänna att jag ibland drömmer mig tillbaka till den skola jag började arbeta i. Då när jag fortfarande upplevde att jag hann med både eleverna, planering och mina arbetskamrater.

Men samhället har förändrats väldigt mycket sedan dess. De barn som växer upp idag möter en helt annan verklighet än de som var små för evigheter sedan när jag började jobba. De intryck de möts av under en dag överstiger med råge hur det var för snart trettio år sedan.

Därför är det viktigt att skolan förändras, vi vinner ingenting på att se tillbaka och försöka upprepa det vi gjorde förut. Men förändringarna bör ske utifrån aktuell forskning och i samråd med oss som faktiskt arbetar i skolan. Det finns ingen annan väg att gå, så är det bara.

Idag jagar molnen varandra på himlen. Ibland blir det ett hål precis där solen är så den får chansen att lysa igenom. Härligt.

Jag har fortfarande ingen aning om vilken temperatur det är men jag tror att en morgonpromenad skulle sitta fint. Eller morgonpromenad? Förmiddagspromenad är nog ett mer rättvisande namn på det hela. Sedan kanske jag har kraft och ork att ta tag i dagens göromål.

Tvätthögen i källaren är ett exempel, en stor del av vår garderob befinner sig på fel ställe just nu. Kläderna är visserligen rena men vägen från klädstrecket till garderoben visar sig vara löjligt lång ibland....

Ett annat jobb som måste göras är vid datorn....jag har hur mycket skrivjobb som helst som behöver tas tag i. Med tanke på att jag verkligen gillar att skriva är det märkligt att det ska vara så svårt att få tummen ur ibland. Å andra sidan är det skillnad att skriva bara för att man vill eller om det är saker som man förväntas skriva. Men det tillfredsställelse som infinner sig när det är klart....den är väl värd att vänta på. Därför väntar jag lite till.

Kaffemugg, med kaffe....en bok som ska läsas inför bokprat på tisdag. Solsken och en hängmatta. Allt som behövs denna dag.

Här inne är det lugnt och skönt, vinden som tar i utanför växthusglaset stör inte det minsta.

Det enda som blev aningen problematiskt var att sonen låst balkongdörren efter ett kort besök. Men som tur var hade jag telefonen med mig så jag kunde bli insläppt till slut....nu har jag laddat med lunch så nu går jag ut igen.

När rullgardinen åkte upp i morse blev jag riktigt glad. Inte så konstigt med tanke på att solen lyser, fåglarna kvittrar och vinden inte tar i alltför mycket.

Det kommer att bli en toppenhärlig dag. Kanske kan det bli första dagen med fika i växthuset? Det är inte helt omöjligt att det blir lunch där heller faktiskt bara molnen håller sig undan. Plötsligt känner jag hur livsandarna vaknar till liv!

Läser i nättidningarna att det försvunna planet ännu inte hittats. Eftersom den svarta lådan snart kommer att "dö" är det en kamp mot klockan som pågår. Det måste vara förfärligt att vara anhörig och undra vad som hänt. Fortfarande har dock inga vrakdelar hittats som kan ha med det försvunna planet att göra.

Trots det hemska kan jag inte hjälpa att den slumrande författaren i mig triggas av mysteriet.....jag kan inte låta bli att fantisera ihop de mest fantastiska konspirationer och äventyr om vad som kan ha hänt med planet. Det positiva med det är väl att i mina fantasier lever passagerarna på planet fortfarande...om än med nöd och näppe i vissa scenarier. Tänk om det kunde få vara så att en av mina fantasier stämmer....då räddas snart alla ombord på planet.

På väg ner i källaren alldeles nyss för att hänga en tvättmaskin råkade jag titta på mitt sybord. Där ska det stå en symaskin, annars ska det vara tomt. Nu är det totalt belamrat med grejor...burkar som ska in i matkällaren, lampor som bytts ut i fönstren ska in i förrådet och urvuxna kläder ska skänkas bort. Dessutom ligger frysblocket till glassmaskinen där. Får vi för oss att göra glass i helgen kommer det att gå dåligt vill jag lova. Den blir nog väldigt rinnig......
Ska jag vara helt ärlig förstår jag inte av vilken anledning jag använder sybordet till avlastningsbord. Framförallt inte med tanke på att jag behöver gå maximalt tio till femton meter till för att grejorna ska hamna där de hör hemma....undrar om det är det som är höjden av lathet?
Tänk om det här är dagen när de blir återbördade till sina egna platser? Fast det var ju det här med solen förstås...vem vill ta små promenader i sin källare när det går att promenera mellan huset och växthuset i stället?

Nu tänker jag i alla fall äta lite frukost och röja undan i köket. Sedan går jag nog ut ett tag, ett belamrat sybord vad är väl det att bekymra sig om egentligen?