Nu är ordningen återställd. Jag vaknar inte jättetidigt och tror att jag är pigg. Nej, nu vaknar jag betydligt senare och är trött. Precis som det ska vara alltså.

Något annat som är som vanligt igen är att alla mina småfåglar, talgoxar och blåmesar, flyger runt huset igen. De sitter på balkongräcket och tittar in, tar någon liten tur till träden eller till vedförrådet under altanen, sen kommer de tillbaka. Ibland undrar jag vad de vill egentligen eftersom de varje höst vill göra mig uppmärksam på att de är tillbaka genom att idka en intensiv flygtrafik utanför mina fönster. Jag har ju inte direkt skämt bort dem genom att hålla med frön och mat under den kalla årstiden. Snarare tvärtom. Förmodligen vill de helt enkelt bara hälsa, säga hallå här är vi igen. Har du saknat oss?

Jag har i alla fall inte behövt sakna resorna till stan den här veckan. I min enfald trodde jag att det skulle bli lugnt med tanke på att sonen vilar från träningen. Men ack vad jag bedrog mig. Då är det optikerbesök, och lan istället. Så det innebär flera resor mellan inlandet och kusten ändå....Dessutom dyrare resor, i alla fall om man tittar framåt när nya glasögon och linser ska hämtas ut.....fast något träningspass på söndag lär det nog bli.

Igår köpte jag en pumpa som jag karvade ur och tände ett ljus i på kvällen. Av pumpaköttet ska jag baka en kaka idag. Receptet kommer från sonen. När han var yngre bakade de den i skolan och den var verkligen jättegod så jag tänkte att det kan passa med en kaka när huset blir fullt av folk till helgen. Nästan hela släkten kommer. Härligt!

Bu på er!

Det har hänt igen, jag vaknade tidigt på morgonen och var pigg. Nåja pigg var kanske att ta i, snarare var jag "inte halvt medvetslös". Förmodligen beror det på att vi gått tillbaka till vintertid, eller normaltid som jag hör att de väljer att kalla det på nyheterna. Normaltid? Ett uttryck som gör mig lätt frustrerad, tycker verkligen inte att tiden är normal alls numera...det har jag ju skrivit om förr.

Men om det nu är så att tiden bestämt sig för att lunka på igen, då får det gärna heta normaltid. För även om jag inte tycker att tiden är normal längre så känns det ändå lite tryggt, det normala alltså. Fast lite tråkigt också...och vad är normalt egentligen? Rent logiskt så borde ju sommartid då heta onormal tid, eller?

Oj vilket invecklat resonemang...man kan ju undra vem som är normal? Måste nog bero på att jag vaknade onormalt tidigt.....Hur som helst, ha en onormalt normal bra dag!

Det blev ingen sovmorgon idag, det blev en kliva upp morgon istället. Härligt väder för en dag i skogen i jakt på älg.Väl på pass där jag har uppsikt åt flera håll kunde jag lyssna på hundskall i flera timmar. Vid ett flertal tillfällen passerade den i närheten av där jag satt men inte så att jag fick korn på den, älgen alltså. Till slut kom så skotten....längst upp på berget...nästan....och ytterligare ett antal timmar senare med värkande knän och leder var älgen lastad på ett släp för färd mot slakteriet. Då smakade det gott med lite mackor och fika vill jag lova. 

Väl hemma blev jag uppassad av sonen. Mamma hade förberett en kycklinggratäng som sonen gratinerade och kokade ris till. Dessutom laddade han en film vi båda ville se så jag njöt i fulla drag. 

Trots värken i knän och leder är det ändå positivt. Det gör nämligen inte lika ont som jag trodde att det skulle göra. Dessutom tog jag mig upp på berget utan alltför mycket besvär. Avsaknad av kondition var nog det största bekymret faktiskt. En seger helt enkelt.

Solen på väg upp över trädtopparna.

I väntan på älg.

Lagmansmyran passerades när älgen skulle tas ner från berget. 

Lätt dimma på morgonen, 

Träden ser nästan frostbitna ut trots att det var plusgrader....de kanske förbereder sig på det som komma skall.

Värt att notera: Dansa inte för mycket och tro att allt är bra med knäet bara för att det känns okej ibland. Ikväll är det ingen höjdare nämligen, det bränner, värker och är svullet. Det kan ju i och för sig bero på dagens aktiviteter också....städning....nu hade jag tur, jag slapp göra allt själv annars hade det förmodligen varit ännu värre. Mamma kom och hjälpte till med lite dammtorkning och moppning av golv. Själv plockade jag undan alla grejor som låg på ställen de inte skulle, sedan dammsög jag. Så jag skyller hellre det onda på dammsugaren.....jag tror att tråkiga saker (dammsugning) är värre för knäet än roliga saker (dans).

Dagen började lugnt  men i ett huj blev det plötsligt stressigt....när vi skulle åka till stan var plötsligt sonens plånbok borta.....efter att ha letat febrilt ett tag kom vi så iväg, lätt stressade. Misstänkte nämligen att tåget skulle vara i tid idag så att komma försent hade inte varit nån hit direkt. När vi då väl anlände till Resecentrum rullade tåget in och han och kompisarna gick ombord.....inte många minuter tillgodo där inte....
Senare ikväll är det dags att hämta hem honom...förmodligen trött efter att ha tränat med regerande junior-världsmästaren. Fight-träning en hel dag, spännande att höra vad han tyckte om det.

I morgon blir det i alla fall sovmorgon, det känns skönt. Fast förmodligen lär jag väl vakna tidigt och vara pigg bara för det....men då kan jag i alla fall med gott samvete ligga kvar i sängen och slöa....länge, länge.

På skolan hade vi en härlig FN-dag, lätt förvånad konstaterar jag att vi nu är framme vid höstlovet.......redan! Hur gick det ens till? Insåg när jag räknade efter tidigare idag att det bara är sju veckor kvar till jullov...sju veckor??? (Om jag räknat rätt vill säga...det blev lite tokigt i början av dagen när jag skulle skriva saker på tavlan så risken att jag räknat fel är stor).

Ikväll är det i alla fall en skön kväll. Den matchar den härliga dagen. Soffläge, braskamin, god färs i pitabröd, några avsnitt av Agent´s of Shield i sällskap av sonen. En alldeles underbar fredag helt enkelt.

Enda smolket i bägaren är att jag måste ställa väckare imorgon då sonen ska skjutsas till tåget för vidare färd mot Umeå. Fast som tur är blir det inte en lika tidig morgon som vanligt. När han är avlämnad på tåget ska jag ner på jutsun så att de som ännu inte hämtat ut sina klubbkläder får chansen att lösa ut dem.

Nästa plan vad gäller helgen är att komma ikapp vad gäller nyheter. Jag undrar vad som hänt med ubåtsjakten till exempel och vad budgetförslaget innebär för mig? Det är några av de saker jag ska uppdatera mig om. Jag har bara skummat tidningar och nätet den här veckan.

En annan plan är att städa lite....huset är sorgligt eftersatt vad gäller just det...rena kläder och smutsiga kläder är också en prioritering....de rena ska in i garderober och de smutsiga ska in i tvättmaskinen. Helst skulle jag vilja ge mig ut i skogen, fast det beror ju lite på vädret förstås.

Mitt knä har fått sig en duvning idag. Som vanligt linkade jag lätt på väg ut från träningen men efter ett tag kändes det bättre. Även om min lårmuskel är sorgligt tunn så har jag ändå gjort framsteg...det känner jag när jag dansar vid spisen till hög musik. Jag kan stödja på vänster ben och hålla balansen på ett helt annat sätt än för några månader sen. Så även om det går sakta, nästan lika sakta som lavar växer på stenar, så går det dock framåt.....Wohoo!

Skoldagen sprang förbi och plötsligt var det kväll. Jag flög och flängde lite hit och dit när vi väl ätit middag. Flängandet slutade med att jag har fyra stora kartonger i bilen med profilkläder som ska fraktas ner till stan och jutsun imorgon. Det blir spännande att packa upp allt och se om alla namntryck hamnat där de ska. Det jag såg ikväll såg mycket bra ut i alla fall. Så imorgon kommer jag att kolla av allt, sen blir det till att dela ut kläder i slutet av veckan.

Nu ska sonen och jag ha en liten högtidsstund, det blir streaming av Agents of Shield, säsong 2. Igår såg vi första avsnittet, idag blir det andra. I USA har de visat avsnitt tre och fyra också så det finns mer, tack och lov. Spännande att se vilka kopplingar som kommer att visas som har anknytning till kommande Marvelfilmer. Högtidsstund för oss Marvelnördar alltså.....

Runt halv tre inatt kom vi hem igen efter att sonen plockats upp i Överhörnäs. Då var tävlingsäventyret över för honom denna gång. Nöjd med en bronsmedalj, men väldigt trött så jag fick inte höra så mycket mer än att han hade haft det bra. Det får vänta till dess att han sovit om sig.

Jag är också trött och huvudet känns tungt och värker. Det får helt enkelt bli en kojdag idag. Några maskiner med tvätt ska köras, mat ska lagas men utöver det så känns vila som en lagom aktivitet. Det blir ingen tur till stan heller för tävlingsträningen är av förståeliga skäl inställd idag.

Har kollat nyheterna och undrar lite över aktiviteten som pågår i Kanholmsfjärden. Det är ju som värsta spionfilmen med undervattensfarkoster, krypterade meddelanden och moderskepp som misstänks vara ombyggt för att härbärgera u-båtar.....undrar så vad som är sant?

På väderleksrapporten hör jag ordet snö och snöfall flera gånger efter varandra....dessutom fladdrar det på kartan på det sätt det brukar göra när det ska snöa. Tack och lov inte i vårt område men ändå. Jag vill inte ha snö ännu...eller halka för den delen....tycker att dubbskorna ska få vila i garderoben ett tag till....men jag inser att det snart är dags att dubba på. Då finns ingen återvändo. Sen vet jag vad jag har på fötterna utomhus till någon gång i april. Skönt, varmt, framförallt tryggt...men ack så trist....

Nu fladdrar fjärilarna i magen vill jag lova. Undrar just hur de som tävlar känner sig.....Tiden är nämligen inne för sonen att gå på mattan och börja tävlingen. Undrar om tidsplanen håller eller om det är försenat. Åh, så jag önskar att det fanns en direktlänk till Nacka så att jag skulle kunna följa det som händer. Men se det har jag inte så det är bara att försöka hitta distraktioner så att jag inte äter upp naglarna, biter sönder kinderna eller river sönder kuddarna i soffan av nervositet......

Hur det än går hoppas jag att de får känna sig nöjda med sitt framträdande, att de gjort allt de kan. Då spelar det ingen roll vilken placering det blir. Deras motstånd den här dagen är väldigt, väldigt hårt.

Funderar denna stilla lördag morgon vad som hände med veckan som gick. När jag tänker tillbaka känns det inte som att det var nån särskilt stressig vecka men ändå har det varit fullt upp precis hela tiden. Mina små bloggarstunder vid datorn har lyst med sin frånvaro. Saknade av mig.

Arbetsveckan tog i alla fall slut halv fem igår, sedan blev det ett besök hos optikern där synen kollades. Inga större förändringar så han föreslog att jag skulle avvakta med nya glas. Det var ju positivt utifrån att det blir billigare för mig, negativt om jag tänker på att jag inte trivs med de bågar jag har nu.....fast det är bara att stå ut....jag lägger inte flera tusenlappar på nya bågar bara för att jag inte är helt nöjd. Dessutom har sonens syn försämrats så han kommer att behöva ett par nya glasögon som komplement till linserna. Just nu får han ont i ögonen när han använder sina glasögon, så hans syn ska också kollas upp i det snaraste.

Sonen sitter i Nacka och äter frukost, idag är det nämligen tävling. En tävling som han verkligen ser fram emot. Det blir spännande att höra hur de står sig i konkurrensen med tanke på den utveckling han och hans duopartner haft den senaste månaden. Fast det är ingen enkel uppgift de har framför sig, inte alls.....Klockan tre är det dags för mig att börja hålla tummar och tår. Gör det ni också, snälla!

Om en stund ska jag ta en promenad till mor och få mig lite förmiddagskaffe. Lite hjälp med att hänga lyktor och byta lampor ska hon få också. Men först lite mer slappande.....

En ovanlig söndag, jag har varit tvungen att ställa väckaren. Kören ska sjunga och det är samling kvart i tio. För att hinna vakna till, både i kroppen, själen men framförallt rösten har jag redan varit vaken en stund. Snart ska jag ta mig lite frukost, sedan en kopp te så ska det nog gå bra.

Förhoppningsvis är det inte den längsta högmässan idag, då måste jag nämligen smita tidigare. Sonen har träning så vi måste åka strax före halv ett för att han ska komma i tid. Eftersom det närmar sig tävling kör de dubbla pass idag. Träning, vila och sedan ett pass till....funderar vad jag ska hitta på under de tre timmarna....får ta med en bok kanske....

På Nyhetsmorgon har de besök av två kockar som äger och arbetar på en restaurang där allt på menyn är glutenfritt. Måste vara skönt som restaurangägare att få säga till sina glutenintoleranta gäster att de kan äta allt på menyn.

På teven pratar de om hur man ska kunna undvika höstdeppet. Dels får man veta vilka tecken man ska leta efter, dels får man tips på hur man ska klara sig igenom det mörka. Tipsen är att aktivera sig, motionera, minska grubblet (inte så lätt kanske) och att sova lagom....många av sakerna kan nog vara lättare sagda än gjorda om man mår riktigt dåligt. Tur att det bara är gråmulet ute och att jag slipper det i sinnet!

Nej, nu är det dags att aktivera mig själv.....det blir nog lite märkligt om jag kommer i pyjamas till kyrkan. Fast det vore mysigt....pyjamas, tofflor och Star Warsmorgonrock.....oj vad jag skulle sjunga....

En grådassig dag men skön ändå då jag passade på att fixa en del ute. Först planterades hallonplantorna helt enligt planen. Därefter tog jag mig en tur till graven där ljuslyktan kom på plats. Passade på att tända ett ljus som får lysa upp i mörkret också. 

Väl hemma passade jag på att prova vår nya dörrknackare....knackelibank på dörren...tur att sonen redan var vaken då....

Lunch tillsammans med sonen sen åkte jag ut i skogen och han satte sig med läxor. Jag letade olika lavar att ta in i klassrummet för att visa eleverna......i skogen ovanför skolan finns mest mossa så för att få lite variation plockade jag i förväg. Barriga kvistar följde också med hem så nu är det höst på bron. 

Lite bastubad på det, en god middag och film med sonen. Vad mer kan man begära av en lördag i mitten av oktober?

En kruka med känsla av höst på bron.

Knackelibank på dörren.....

Lyktan är på plats och ett ljus är tänt.

Jag blir alltmer övertygad om att det är någon som mixtrar med tiden. Konstaterar att det är två veckor kvar till höstlovet....Två veckor??.....När det borde vara minst det dubbla.

Tänker tillbaka på tiden när jag själv gick i skola. Tiden från sommarlov till höstlov kändes oändlig. Om jag sen flyttar tankarna till tiden när jag började arbeta i skolans värld minns jag perioden mellan sommar och höstlov som lugn och fylld av arbetsro. Vi hann hur mycket som helst under veckorna fram till höstlovet.

Men nu? Varken timmar, dagar eller veckor räcker till längre. Mitt i allt detta tackar jag min lyckliga stjärna att jag inte är en person som minutplanerar utan har förmågan att anpassa verksamheten allteftersom.

Till något helt annat. Sonen hade två biobiljetter som hade sista datum igår. Alltså gällde det att nyttja dem innan de blev för gamla. Sista chansen där blev till en angenäm filmupplevelse.

Dracula-untold! Den blodtörstige herren som familjefar. Valet gjorde han för familjens skull, hela tiden med sonens bästa främst. En våldsam film utan att för den skull frossa i våldet och blodet. Klockren en fredag i mitten av oktober.

Ytterligare en fördel med att åka på bio med mamma, enligt sonen, var att det gick att passa på att gå ut och äta först....god indisk mat!

Nu är det lördag morgon. Kaffet smakar underbart, kanske för att lördagen är ett oskrivet blad. Det enda jag behöver göra idag är att sätta några hallonplantor jag fick hemlevererade igår. Därefter ingenting.....ja förutom lite matlagning då förstås!

Usch så jag fryser. Gillar inte riktigt det ruskväder som pågår nu. Jag kan i och för sig hålla med sonen om att det är mysigt, men bara om man får vara inne och slappa vid braskaminen under en mjuk filt.

Tyvärr är det inget alternativ ikväll. Sonen har fått skjuts till träningen, själv ska jag på mitt i jakten möte. Bara att ta på sig jacka och ge sig ut alltså. Tur att det inte är så långt, jag behöver bara gå till församlingsgården.

Imorgon kväll får vi se fram emot ett biobesök. Vi ska kolla in den nya Draculafilmen. Skulle tro att det blir middag ute först. Sonen önskar indiskt, låter inte helt fel i mina öron. Smakar bra brukar det göra också så magen lär ju bli nöjd den med.

Sen får vi se om det blir nån jakt i helgen.....känns lite motigt att gå ut om det blir mycket regn, men vi får se....beror ju på övriga jaktkompisar också förstås. Det måste bli på lördag i såna fall, söndag är det först körsång i kyrkan och sen ska sonen skjutsas på träning. Nåja det blir inget bestämt om det ikväll och om några dagar vet vi.....knappast lönt att fundera alltså.

Plötsligt är det mitt i veckan-läge igen. Ett regnigt, grått och ruggigt läge. I braskaminen flammar en eld, sonen har bastat för att få tillbaka värmen. Själv laddar jag för att gå på föräldramöte med gymnasieinformation ikväll. Sedan kanske det blir min tur att basta. Skulle kunna tänka mig att jag känner mig småfrusen vid den tiden.

Skoldagarna går snabbt. Eleverna arbetar på som bara den, glatt, positivt och fulla av energi. Den energin sprider sig till mig också, den gör sig i alla fall påmind under skoldagarna. När kvällen kommer pyser energin ut...då är det som att jag har pyspunka. Som tur är behöver jag inte laga punkteringen riktigt än....det enda jag behöver laga är lite middag....sen räcker det att uppbåda tillräckligt med energi för mötet.

Det är något alldeles speciellt att vakna tidigt en helgmorgon och veta att det bara är att vända på sig och somna om. Idag var det extra skönt, ute var det grått och trist. Faktiskt känns det som att det här är dagen när hösten kom på riktigt. I rönnarna har fåglarna kalas, rönnbärskalas. De flyger dit i skytteltrafik så det lär nog inte dröja innan träden är helt tomma på bär.

Själv tänkte jag njuta av mitt morgonkaffe medan jag surfade ut på nätet och för att kolla in vad som hänt ute i världen. Insåg då raskt att det var strömavbrott någonstans för vårt internet lyste med sin frånvaro. Istället gick jag ner, gjorde upp en eld, kollade nyhetsmorgon och läste. Det var mycket skönare. 

Nu slappar jag framför en film innan det är dags att skjutsa sonen till träningen. Elden som flammade i braskaminen i förmiddags sprider fortfarande sin värme här nere så ett visst motstånd mot att ge mig ut finns.....det är alldeles för skönt i soffan....

Idag har jag faktiskt förvånat mig själv. Allt jag föresatte mig i morse att göra...det blev gjort...kors i taket....

Först hjälptes sonen och jag åt att röja upp här hemma. Därefter tog jag en promenad till mor och fikade kaffe, sedan en tur till härbret där vattnet stängdes av och vårt lilla sommarkrypin blev klart för vintern. Med i bilen tillbaka därifrån fanns en del granris som blev ett fint täcke till pappas grav. Nu är det bara lyktan som saknas där. 

Lite lunch smakade gott innan jag gick ut i den egna trädgården, frön samlades in, potatis togs upp, julgransfot sattes ner i marken (när man minst anar det kommer nämligen december och knackar på) och trädgårdsdekorationer togs in. Alla solcellslampor fick också komma in i mörkret igen. Lite matlagning på det så vill jag lova att fötter men framförallt mitt knä värkte något alldeles infernaliskt.

Då var det skönt att ta med middagen ner till tevesoffan och kolla film med sonen. Sedan blev det inte så mycket mer gjort den här dagen.....ja förutom alla maskiner som tvättats, hängts eller tumlats.....de glömde jag visst bort. 

En i sanning produktiv dag! Snacka om att jag kommer att kunna vila imorgon!

Många fina potatisar i allt från storlek bakpotatis till vanlig matpotatis.

Igår kväll var golfbollar en del av konceptet. Det gör att muskler som inte används så ofta gör sig påminda idag. Att stå på en driving range i regnet och försöka få iväg bollen längre än en liten pjuttbit var en ny upplevelse. När så träffen blev den rätta flög bollen faktiskt iväg ganska långt. Försöken resulterade dock i att jag har hittat muskler som nog inte fått jobba på ett tag....känns riktigt bra....fast ont....

Men nog var det skönt att komma in i värmen efter det och få en mycket god middag till livs. När tallriken kom in var det den största bit lax jag sett på en restaurang någon gång...tyvärr orkade jag inte allt.....jag skulle ha bett om en doggybag....

Väl hemma hörde jag grabbarnas glada röster i källaren. Någon gång tidigt i morse blev det tyst. Då slocknade de nog en efter en, men nu är det full fart där nere igen. Alldeles nyss kom de upp och värmde pizza till frukost.

Planen för helgen är att åka till härbret och göra vinter. Vattnet ska stängas och slangen ska tömmas. Funderar om det inte är dags att ta lite ris för att göra höst på pappas grav också. Hemma på tomten finns dessutom en del göra. Potatis ska tas upp, korianderfrön är redo att tas omhand och sedan ska de sommardekorationer som står i rabatterna plockas in. Men inte än, jag tänker vila ett tag till. Jag känner mig härligt trött i kroppen och tänker njuta av att ligga under täcket med en kaffemugg länge.

Läste precis i tidningen att en man i min ålder som stulit ett sexpack öl fått böter för det tilltaget. I stället för att betala femtioen kronor i kassan får han nu punga ut med 1351 kronor.....dyr öl.....i det fallet lönade sig verkligen inte brott....

Det är mitt i arbetsveckan och jag har parkerat mig i soffan under en filt. Passar på att känna mig lite lagom lat och slö. Huset är under kontroll och jag kan säga att det är inte min förtjänst....det är min snälla mamma och en av hennes vänner som sett till att vårt hem är beboeligt igen. Igår när vi kom hem efter sonens träning mötte oss doften av såpa när vi steg innanför dörren. Vilken underbar känsla det var att få kliva in i ett alldeles nystädat hus. Snacka om bortskämd unge....jag alltså....

Fast några saker har jag själv gjort idag, förutom att jobba då. Efter jobbet åkte jag först och lämnade in listor på de klubbkläder som ska beställas. Sedan fick jag mina fötter omskötta. Lite middag och en lång promenad på det, därefter en del skoljobb vid datorn. En tur till återvinningen och ändå har jag tid över för att slappa, härligt. En onsdagskväll i min smak. Fler såna åt folket!

Igår tog vi en tur till stan och köpte kängor till sonen. Av någon märklig anledning passade inte en stövel eller känga som fanns här hemma hans fötter längre. Vi åkte ut till Naturkompaniet och Fjällräven och fyndade ett par Meindl till honom för halva priset. Perfekt för både regniga dagar i skogen och kyliga vinterdagar ute i snön.

Resten av gårdagen blev sedan en slö historia. Det har faktiskt varit mitt största mål den här helgen, att vara slö.

Tidig eftermiddag idag var det dags att ta bilen ner till stan igen. Tävlingsträning stod på programmet. Idag fokuserades det på att kasta. Anledningen till alla kast stavas Nordic cup och SM-kval i Nacka om två veckor. Det innebär att det blir intensiv träning ett tag framöver. Det var i alla fall två taggade grabbar på mattan.....som dock visade en lätt trötthet när den andra timmen närmade sig sitt slut.

Efter att ha tittat på medan sonen och hans duopartner nötte kast, åkte vi hem, köpte pizza och slängde oss ner i varsitt soffhörn. Med elden sprakande i braskaminen, en film och nygräddad pizza har vi nu mått riktigt gott några timmar.

Själv måste jag ärligt erkänna att jag inte gjort så förfärligt mycket idag mer än att agera taxichaufför och komma med uppmuntrande hejarop. Några tvättmaskiner har jag hunnit köra, renbäddat i sängen och röjt på köksön.
Alla som har varit hos mig vet hur stor och fin den är.....nu syntes bänkskivan knappt för all reklam, all post, alla tidningar och annat skrot som låg där och tog plats. Men nu ser man hur den ser ut igen....och det finns plats att sitta där och äta.

Dessutom har jag slängt ett antal blommor som inte överlevt den sparsamma vattningen.....och några som av någon outgrundlig anledning hade fått för mycket vatten. Hur nu detta är möjligt? I vårt hus? Där inomhusvattenkannan är en raritet som endast i sällsynta fall tas fram ur skåpet.....Nåja det var dock ett faktum.

Nu har det blivit dags att förbereda inför morgondagen, sen ska jag sjunka in i en bok.

Igår var det fredag och dags att mysa igen. Tydligen firar fredagsmyset tjugo år. Enligt nyheter och tidningar myntades uttrycket av en familj i Sävedalen som intervjuades om sina tevevanor 1994. Om det var första gången uttrycket användes förtäljer däremot inte historien. Måste ärligt erkänna att jag inte märkte av begreppet förrän chipstillverkarna började med sin reklam angående fredagsmyset.....ni vet den där reklamjingeln som biter sig fast och irriterar.

Fast vi hade nog nåt slags mys igår i alla fall med plockmat framför en film innan sonens kompis kom hit och de försvann in i spelens värld istället. Själv kraschade jag i soffan, trots högar av saker att ta tag i här hemma. Kände att det var det jag behövde igår. Så skönt det var! Njuter fortfarande av efterdyningarna. Dessutom har jag sovit gott hela natten, inga tankar på jobb eller vindoveraller som stört sömnen.

Om ett tag ska ungdomarna väckas, sonen och jag ska till stan. Han behöver något att ha på fötterna (de växer hela tiden) och jag ska ner till jutsun för att kränga lite dräkter. Kan nog tänkas att det blir något att äta innan vi åker hem igen på eftermiddagen också. Sen är det inte så mycket inplanerat den här helgen förutom imorgon när det är träningsdags igen. Det känns riktigt skönt!
På väderleksrapporten varnar de för hårda vindar.  Det gör att soffan, film eller en god bok, godis och en eld i braskaminen är den ultimata planen för eftermiddagen och kvällen.

Nu en kaffemugg till mig, sen väckning av tonåringar!

Idag blev jag faktiskt lite rädd under eftermiddagen när jag var på väg till en träff i Mellansel. När jag hade svängt av vägen och körde ner mot byn började jag plötsligt fundera över anledningen till att jag hade åkt ner där. Efter en kort stund kom jag på vad det var, mattelyft. En liten ledtråd till att det är en aning för mycket nu kanske.....men det var ju tur att jag kom på var jag var på väg så att jag inte vände och åkte mot Bredbyn igen....

Ute är det frostigt och kallt nu, inte min melodi även om det är många som är glada över kylan som är här. Jag hade gärna sjungit sommarsången ett tag till. Måste erkänna att jag blir lite avis på vänner som sitter i linne och shorts och njuter utomlands. Jag unnar dem värmen av hela mitt hjärta men hade inte haft något emot att sitta där jag också.

Nu tänker jag ägna mig åt pensionärsligan ett tag, i den bok jag läser nu har de varit i Las Vegas och rånat casinon! Precis den typen av lättsamma underhållning jag behöver ikväll.

Jodå, jag tog mig ur sängen och snurrade ihop en deg i assistenten i morse. Sonen hade under en längre tid önskat att jag skulle göra frallor med basilika i igen men inte fanns det någon basilika i vårt hus just nu. Som tur var hade vi pesto i kylen. Nästan lika bra. Hur som helst blev de goda. Tre frallor åt sonen till frukost, sedan fick jag stränga order att skriva upp receptet så att jag kan baka dem igen. 

När jag stod där och knådade degen kom jag plötsligt att tänka på en kollega jag arbetade med i början av nittiotalet. Hon berättade att när hon haft en tuff dag på jobbet gick hon alltid hem och bakade bullar eller annat bröd så att hon fick knåda och banka degen för att på det sättet bli av med eventuell ilska och frustration. 

Själv kände jag mig varken ilsken eller frustrerad i morse utan mest trött och sugen på nybakat bröd. Fort var det gjort i alla fall....det tog inte lång stund. Den mesta tiden gick till jäsning och då kunde ju jag passa på att jäsa i sängen med en kaffemugg!

Mmm, nybakade frallor till frukost!

Torsdag, fredag, lördag och nu är det söndag. Nyss var det ju onsdag, vad händer? Allvarligt, det är någon som mixtrar med tiden.
Idag är det en gråmulen dag, faktiskt känns det som att det kanske är idag hösten kommer. Hittills har den ju lyst med sin frånvaro för även om nätterna varit kalla har dagarna med sin värme motat bort gubben Höst. Det känns i alla fall väldigt skönt att jag tömde altanen förra helgen så att det bara är lite småplock kvar ute på tomten nu.

Sonen som varit sjuk hostar inte riktigt lika mycket längre även om det fortfarande är illa nere i luftrören. Med facit i hand konstaterar jag att det faktum att han sprang i onsdags ställde till det lite. Förkylning, ansträngning och fuktig luft är ingen bra kombination när det gäller astman. Förhoppningsvis har den vila han fått nu några dagar gjort att han kommer i form igen!

Själv hoppas jag att jag ska klara mig från den höstförkylning som far runt, veckorna som kommer blir intensiva. Det innebär att jag definitivt inte har någon tid för några baciller. Därför får jag se till att vila alla stunder jag kan, då kanske jag klarar mig. Och vila är något jag ägnat mig åt denna helg.

På Nyhetsmorgon idag fortsätter man att analysera SD:s framgångar, visar hur man ska få liv i en trött hy, lagar goda tårtor och sen kan man ställa frågor till Mia Törnblom om relationer.

Just nu funderar jag på om jag ska sätta en deg på jäsning så att vi får nybakat matbröd till frukost.....känns lockande men lite jobbigt.

Idag har jag verkligen haft en toppendag. Solen gömde sig visserligen bakom molnen men det var riktigt skönt ändå. Hela skolan vid Flärken. Samarbets- och värdegrundsövningar, wokad lunch och framförallt , glada skratt dagen lång. Aningen trötta ben på väg tillbaka till skolan dock....

När jag på eftermiddagen åkte till sjukgymnasten för mitt träningspass törs jag lova att en doft av rökig skogsmulle spred sig i lokalerna där. Att sedan sätta sig i bilen efter träningen gjorde att jag höll på att storkna av röklukten.....nu är alla kläder tvättade eller utslängda på altanen. Själv tog jag en lång dusch....

Ikväll är det en sån där härlig kväll igen....hemmakväll stavas det.....medan tvättmaskinen snurrar ligger jag i soffan och läser. Just nu har jag fyra böcker på gång......några handlar om pedagogik, en läser jag i egenskap av skolbibliotekarie och en läser jag bara för att jag vill. I och för sig läser jag övriga bara för att jag vill också.....det tänker jag fortsätta med nu!

Eld på gång!

Som så många andra har jag nyttjat min rätt idag och lagt min röst för demokratin. En rättighet, möjlighet men också en skyldighet. Runt om i världen finns människor som kämpar för rätten att utöva demokrati. I vårt land kan vi gå till valurnorna utan rädsla, då är det ansvarslöst och dumt att strunta i att lägga sin röst. Finns inget parti som passar kan man i alla fall rösta blankt. Då visar man att man bryr sig i alla fall.

Sitter och kollar in valvakorna just nu, zappar mellan ettan och fyran. Ser hur siffrorna för vallokalsundersökningarna kommit. De skiljer sig åt en del. Mest skrämmande är att var tionde valt att lägga sin åtråvärda röst på ett parti som har en mörk och skrämmande underton. Hur är det möjligt att så många är så blinda och döva att de inte ser den ideologi som gömmer sig under ytan. Svårt att tolka det hela som något annat än ett totalt missnöje med övriga partier, jag vill inte tro att så många stödjer de rasistiska tankar som lyser igenom så tydligt att den minsta lilla unge kan märka av det. Men än har inte de "riktiga rösterna" räknats så det blir till att vänta och se.

Förutom att rösta idag har det blivit mycket datorjobb, helst hade jag hängt ute i de ljumma vindarna men ibland kallar plikten.....lite matlagning på det och vips var det dags att slänga sig ner i soffan med lite snacks och kolla in statistiken som presenteras. I vanliga fall är jag inte särskilt intresserad av siffror och jämförelser men valvaka är verkligen spännande. Nervdaller på hög nivå....

Vaknade ganska tidigt i morse och kände mig rätt pigg. Varför kan man undra? När det är lördag och jag får sova?? Av vilken anledning kan jag aldrig känna mig lika pigg en vardag?? Totalt ologiskt.....

Fast det gick snabbt över, jag låg och drog mig och vips var jag trött och somnade om. Vilket sett i backspegeln inte var så smart för när jag vaknade igen värkte huvudet lika illa som mitt knä efter en omgång med gräsklipparen.

Då var det bara att kliva upp, ta en tablett och sätta igång med några av alla saker som väntade. Nu när kvällen är här kan jag konstatera att dagen var rätt snäll. Flera maskiner blev tvättade, jag tömde alla krukor på blommor, skördade persilja och bar bort trädgårdsmöblerna från altanen.

Det innebär att Barbafamiljen fått flytta in i växthuset igen. Där kommer de att ha det riktigt trivsamt i vinter. Inte så mörkt. I början av veckan använde jag nämligen en kvart till att sätta upp några ledslingor jag köpt. Fastän de sitter gömda lyser de upp hela växthuset på ett fantastiskt fint sätt när mörkret faller.

Dessutom dammsög sonen, jag torkade golven och min snälla mamma kom och tog hand om den del av amöban som behövde strykas. Inte nog med det på eftermiddagen kom grannen tillbaka och kapade ännu mer ved. Så nu kan vi elda i braskaminen utan en enda tanke på att hitta vedträn med lagom längd....det är bara att lasta in...för att komma åt dem som är för långa får vi nog elda i flera år....

Nu lite film med sonen, lördagsmys!

Det lyser verkligen fint av ledslingan.

Något allvarligt håller på att hända med tiden. Jag fruktar att det pågår någon slags konspiration. Tiden har alltid gått fort men på något sätt har den räckt till det som ska göras ändå, inte alltid kanske men på ett ungefär i alla fall. Men nu!!! Vad händer?? Den räcker inte till på långa vägar, alls. 

Det skulle inte förvåna mig om det sitter någon halvtokig forskare i ett gömt laboratorium insprängt i Alperna som är roten till det hela. Där sitter han och skrockar, helnöjd över att människor överallt irrar runt och inte hinner med det de ska.  På något sätt har han lyckats göra så att dygnets tjugofyra timmar krympt betänkligt så nu roar han sig genom att iaktta mig och andra som likt vilsna sekundvisare jäktar fram utan att hinna det vi vill. 

Alla dessa vardagssysslor som ska skötas, trädgård, städning, tvätt, pappersjobb, träning, blommor, tavlor som väntar på att hängas, älgar som ska jagas, stöd som ska slås ner vid äppelträden.....det går helt enkelt inte ihop längre. Tvättamöban är nästan smärtsamt stor, bara att titta på den ger mig ångest. Faktiskt både den rena och den smutsiga högen. 

Dammråttorna fröjdar sig så man kunde tro att det var deras hus. De virvlar runt i en lustig dans. (Tänk om det var jag som kunde dansa så...) I morse när jag satt i hallen och tog på mig skorna på väg till jobbet råkade jag titta in i köket.....då syntes tydliga fotspår på det inte längre så svarta golvet.....

Men jag tänker då inte ge professor Knasboll tillfredsställelsen att se mig bryta ihop över allt som inte hinns med. Nej då jag försöker att fokusera på det som är positivt. Jag har toppendagar på jobbet med mina elever (fast vi hinner inte heller allt vi vill....), en av mina grannar kom igår och sa att han ville kapa min ved åt mig (nu har vi färdigkapad ved som räcker längre än en vinter), jag har inte bara smutsig tvätt utan även ren tvätt (den är bara inte undanplockad ännu), världens mest underbare son lagade middag (godaste pizzan), mamma bjöd på fredagsfika (hembakad Schwarzwaldtårta), mitt soffhörn är fantastiskt skönt (och den kalla smakar gott). 

Det var några exempel över allt jag har att vara tacksam över och glädjas åt. Fast jag tror ändå att det pågår någon slags konspiration mot tiden....vänta ska ni få se!!

När jag vaknade under mitt eget täcke i morse kändes det som att jag inte sovit hemma i min egen säng på minst en vecka. Trots att det handlade om en natt, en enda natt. Egentligen tror jag att det var det faktum att det var söndag och jag kunde ligga kvar som gjorde att den känslan infann sig. Med tanke på att jag längtat efter sovmorgon en hel vecka njöt jag av den extra mycket.

Anledningen till natten borta var en mycket trevlig anledning. Efter jobbet i fredags plockade jag upp sonen på skolan och sedan åkte vi till Dalarna för att fira en av mina morbröder som fyllde år. När vi kom fram på kvällen fick vi en god middag och härligt umgänge med familjen en bit in på natten, värd varenda mil i bilen. Sedan en natts sömn, en liten shoppingtur innan vi satte oss i bilen och åkte hem igen framåt eftermiddagen igår.

Och nu, som sagt, slö morgon under täcket innan det är dags att ta tag i dagen. Tvättmaskinen ska snurra, skoljobb ska förberedas, mat ska lagas, sonen ska träna med sin duo-partner så en resa till stan blir det också.

Jag tror att det har blivit dags att göra klar körsbärslikören kanske...måste kolla men nog borde bären ha fått sina tre veckor i starkvarorna nu. Under shoppingrundan igår köpte jag i alla fall in ett gäng små söta flaskor att tappa upp dropparna i, så det enda som återstår är att koka upp sockerlag och sedan blanda med den silade vätskan.

Men först, en mugg kaffe till så att jag vaknar till riktigt.

Snacka om att ha tur....efter att ha tränat mitt knä hos sjukgymnasten kom jag hem och började dra ut gräsklipparen för att ta ett varv runt tomten. Då kom min snälle granne och sa att det bara var att lämna den framme så skulle han ta hand om den långhåriga mattan. Snacka om att bli bortskämd. Istället för att slita på tomten tog jag mig en promenad runt byn. När jag var längst bort svullnade mitt knä upp och började vrålvärka.....men det var bara att bita ihop och linka hemåt. Tänk vilken tur att jag slapp gräsklippningen, törs inte tänka på hur det skulle ha känts om jag klippt gräset också.

Nu sitter, eller rättare sagt halvligger, jag i soffan med foten högt och vilar knäet. Då går nog svullnaden ner snart och det känns bättre. Tur att det förmodligen är glömt imorgon.

Min högra axel talar om att nu kan älgjakten börja. Bössan är inskjuten och klar. Lite lagom öm sådär som den blir när man skjuter ett antal skott med jaktammunition och inte riktigt är van vid det. Men nu vet jag att bössan går som den ska, det är skytten det hänger på hädanefter (det var det i och för sig under inskjutningen också...).

Sonen fick också följa med, fast han slapp de "tunga skotten" och fick skjuta med övningsammunitionen jag tog med. Det var första gången han provade och skotten satt där de skulle, bra jobbat! Jag tror att han fick blodad tand med tanke på att han börjat plugga för jägarexamen på skolans elevens val. Det blir nog en jägare av honom också till slut....

Nu slappar jag i soffan ett tag och kollar lite teve för ovanlighetens skull den här tiden en vardagskväll. Det känns härligt lyxigt.

Många som åkt förbi vårt hus har säkert lagt märke till våra äppelträd som intagit en alltmer liggande position. Dignande under tyngden av äpplen har jag oroat mig för att de ska blåsa omkull när vindarna friskar i. Därför hade jag inget annat val än att beskära träden hårt. Det sved i hjärtat men nu kanske de klarar höststormarna i alla fall så att de får chansen att uppleva ännu en vår och sommar.
Sen får vi förstås se hur de mår när våren kommer. Fast hur det än blir hade de aldrig överlevt en höst och vinter till. Nu borde jag slå ner en påle vid varje träd och binda upp dem också.....så att de får lite extra stöd i livet.....får kanske bli en tur till Granngården nån dag.

Ett av träden innan jag var elak mot det och beskar det hårt, hårt.

Nu är det bara pinnar kvar, båda träden har utsatts för min hårda behandling.

Mitt växthus är nog det bästa växthuset som finns. Speciellt sedan i torsdags då elen kopplades in.  När mörkret föll och det började bli lite svalt var det bara att koppla in värmefläkten och vips var de inte svalt längre. Att dessutom kylboxen gick att koppla in i eluttaget gjorde ju inte saken sämre, då höll sig drycken kall och god. Den gamla ljuskronan fick äntligen invigas också, den spred ett härligt sken och gav ett mjukt ljus därute.

Sedan var det förstås sällskapet som gjorde att det blev så alldeles särdeles lyckat! En kväll i alla fall jag kommer att leva på länge.

Det var varmt och mysigt inne i växthuset.

Jag fick en alldeles speciell flaska med gyllene vätska.

Ljuskronan lyste vackert trots att den är lite sned.

Mitt i veckan och jag sitter och funderar på vad jag kan ha glömt.....almanackan i telefonen är tom, jag har inte fått några påminnelse-sms från någonting, sonen har inte missat någon träning, jag kom ihåg att hämta hem bilen från verkstan i eftermiddags (takboxen hade kommit och var redo för montering), mötet jag skulle vara med på blev inte heller bortglömt....förmodligen är det lugnet som gör att jag tror att jag glömt något.

Ja egentligen skulle jag väl försöka göra om det jobb som gick förlorat i söndags men tyvärr infinner sig inte inspirationen. Förhoppningsvis dyker den upp förr snarare än senare, inspirationen alltså.

I lokaltidningen läser jag om en man som anmält sin hustru för ofredande.....orsaken är att hon ringer för ofta till hans jobb så att han blir störd. De är alltså gifta med varandra.....undrar hur länge till? Fast det jag egentligen undrar är om det verkligen stämmer det som står i tidningen? Känner mig lätt tveksam.....

På facebook dyker det upp små hjärtan på kvinnliga vänners statusuppdateringar igen. Misstänker att det gäller bröstcancer även denna gång. Det ska vara ett sätt att uppmärksamma denna eländiga sjukdom, men i hemlighet....varför i hemlighet?? Inte ger det speciellt mycket pengar till forskning eller ramlar det på något mirakulöst sätt in pengar bara genom att hjärtat sätts på statusraden?? Att uppmärksamma behovet av pengar till fortsatt forskning är ingenting som bör göras i hemlighet tycker jag...sätt in en slant istället för att sätta ut ett hjärta!!

Idag har jag för övrigt fått erbjudande om att skriva riktade texter för att på det sättet börja tjäna pengar på bloggen. Även där känner jag mig tveksam, har tackat nej förut för jag gillar inte att läsa bloggar fulla av reklam själv....å andra sidan är ju pengar alltid pengar...tål att fundera på men jag tror att jag avstår mammon ett tag till.....kanske....

Nog är det en underbar känsla när eleverna intar klassrummet igen. Att mötas av tjugofyra par, förväntansfulla, glada ögon fulla av spjuver och bus är något alldeles fantastiskt. Så var min måndag, ett klassrum fullt av positiva vibbar som flög runt och spred glädje och trivsel. Det är de stunderna som gör att jag vet att jag är på rätt plats och har det jobb jag ska ha.

Den här dagen var det biblioteksjobb och sen konferenseftermiddag. På väg till bilen när jag skulle åka hem möttes jag av ett gäng hoppande och studsande barn som med glädje utropar att de längtar till imorgon. När jag frågar vad de längtar efter studsar de ännu mer och ögonen strålar medan de ropar ut att det är ju skolan de längtar efter! Förstår ni då vilket underbart jobb jag har! Det är ju helt omöjligt att inte längta till jobbet då.

Det enda jag inte längtar efter att kliva upp. Det är så tungt när klockan ringer på morgonen, jag funderar så på hur jag ska göra för att bli pigg. Lägga sig tidigt, visst men det hjälper inte har jag upptäckt. Fast å andra sidan är det ju ingen hit att lägga sig sent heller.....

Nu tänker jag i alla fall läsa en stund och sedan ska jag försöka somna i rimlig tid ikväll. Då kanske jag inte känner för att slå en slägga på klockradion när den börjar spela imorgon bitti......
Tänk om morgondagen istället blir ett av de få tillfällen jag vaknar och känner mig morgonpigg....det skulle vara härligt!

Jag var ståndaktig idag, det innebar att boken och soffhörnet fick stryka på foten. Istället fixade jag med tvätt, lagade en av sonens dräktjackor, bakade äppelmuffins och sedan jobbade jag. Skrev och planerade eftermiddagen lång. Men när sidan jag arbetade med plötsligt stängdes ner och flera timmars jobb gick förlorat tappade jag sugen.....Trots att mitt mantra vid datorn är spara spara spara verkar jag ha missat det någonstans på vägen. Måste ha glömt att den sidan inte har autosparande.....När jag öppnade upp igen var det mesta av jobbet borta.....då lade jag ner.... i alla fall ett tag. Efter att ha ätit middag tog jag dock tag i det igen, dock inte samma jobb som försvann....det är fortfarande kvar att göra...en gång till....men det får bli en annan dag.

Nu när kvällen är här tänker jag unna mig en stund i mitt favorithörn, med en bok. Något jag längtat efter hela dagen.

En riktigt regnig dag passar perfekt för att få en massa saker gjorda inomhus. Det finns tvätt, både ren och smutsig som pockar på uppmärksamhet, äpplen som väntar på att jag ska göra något med dem, skoljobb som bara måste fixas idag, lite matlagning lär väl stå på programmet också....och som sagt, regnet är ju ett perfekt upplägg för att göra saker inomhus.

Å andra sidan är regnet en hög motivationskälla till att göra upp en eld i braskaminen och placera mig i soffhörnet med en bok och nog drar det bra mycket mer än allt det andra.....men jag tänker att om jag gör undan de saker som absolut inte kan vänta då är soffhörnet mitt sen resten av dagen. Så får det bli! Om jag lyckas meddelas sen.....jag tänker i alla fall göra ett uppriktigt försök.

Just nu sprider sig "ALS ice bucket challenge" som en löpeld bland många av jordens länder. Det är ett sätt att sprida medvetenheten om den fruktansvärda sjukdom som, bland så många andra, min pappa drabbades av. Man häller iskallt vatten över sig, filmar det hela och lägger ut filmen på internet samtidigt som man uppmärksammar någon organisation eller forskningsfond som arbetar på att lösa gåtan ALS.
Vem som startade det hela är inte helt klarlagt men äran tillskrivs oftast Pete Frates och hans vän Pat Quinn, båda ALS-patienter. De upptäckte denna utmaningsform i juli detta år. Då var Pete alltför sjuk för att själv utföra utmaningen så han bad släkt och vänner göra den åt honom (enligt kvällstidningarna). Sedan har detta spridit sig över hela världen.

Att samla in pengar till forskning runt denna fruktansvärda sjukdom, som det inte finns något som helst botemedel till, är för mig en hjärtesak med tanke på att sjukdomen tog min pappa och fortsätter sin grymma framfart. Dessutom hoppar den ner i åldrarna med drastiska steg. Därför är det så viktigt med pengar till forskning.

Skänker man pengar till exempelvis Hjärnfonden går en del av pengarna till denna så viktiga forskning. Då är det till exempel Peter M Andersson som forskar vid Umeå universitet som får ta del av dem. Men vill man säkert veta att alla pengar man skänker går direkt till forskarna i Umeå föreslår jag att pengarna sätts in direkt på postgiro 78 14 71-8 istället. Då kommer de till Forskningsfonden för Klinisk neurovetenskap i Umeå utan någon som helst omväg.

Att jag tycker att det är viktigt att pengarna går just till Umeå beror på att där finns världsledande forskare inom detta område, det är där man har lyckats hitta början på några små ändar att nysta i när det gäller den vedervärdiga, hittills alltid dödliga sjukdom. I alla fall jag hoppar över det där iskalla vattnet, jag sätter in pengarna direkt!
Men jag vill på inga sätt förringa de som drar uppmärksamhet till detta genom att hälla isvatten över sig, alla sätt att dra in pengar är bra, så fortsätt gärna, fast jag gör på mitt sätt!

Åh så nära det var att jag skippade träningen idag trots att jag så sent som i morse ringde och bokade tid hos sjukgymnasten. Orsaken? Jo, jag var långt ifrån färdig med mina förberedelser i klassrummet inför elevernas inträde på måndag. Det ser fint ut, det hann jag fixa, men allt annat jag skulle hinna med den här veckan är ogjort....Att sen nästa vecka rivstartar med möten varenda eftermiddag gör ju inte saken bättre direkt, det betyder att söndagen är räddad. Eller så är det jag som är räddad eftersom jag har söndagen att ta till....

Nåja jag var en duktig flicka som inte skippade träningen, det tycker jag faktiskt. Så nu är jag på gång igen, flera tider bokade på dagar det inte ligger möten inplanerade.

Vad gäller jobbet är jag också på gång trots att jag inte hunnit med allt. Jag har i alla fall hunnit tänka mycket. Nu gäller det bara att omsätta alla tankar i praktiken. Det fixar sig säkert bara eleverna kommer på plats, det är alldeles för tomt utan dem!

Ikväll tänker jag i alla fall inte göra ett dugg mer än att slappa i soffan framför teven. Tyvärr gäller det att se till att komma i säng i tid eftersom sonen har upptaktsmöte på jutsun imorgon förmiddag. Alldeles för tidigt för min smak.....min lördagsförmiddag i sängen med kaffemuggen och tidningen bara tvärdog. Det märks att jag inte varit med och påverkat tiden det är då lika säkert som att mitt knä värker.

Godis, önskar att jag hade godis hemma. Undrar om sonen har nån gömma med nåt jag tycker om? Fast har han det är det förmodligen flera år gammalt, det är så det brukar bli....han äter inte så mycket sött nämligen...han är mer av ett chipsmonster. Men jag ska nog göra ett försök trots allt, jag kan ju ha tur.....

Plötsligt har halva arbetsveckan gått och jag funderar hur det gick till? Att det redan är torsdag imorgon trots att jag inte riktigt hunnit med i tanken kan ju bero på att jag suttit vid datorn sent på kvällarna och knåpat med olika skoljobb och planeringar. Kanske inte det smartaste sättet att börja en ny termin men det gäller att suga tag i inspirationen när den dyker upp. I skolan har det varit mycket arbete med planer på olika sätt följt av en kursdag i stan idag. Matnyttiga dagar med fullt fokus på läsåret som kommer. Fast nog känns det lite konstigt att vara i skolan utan elever. De fattas...tur att de dyker upp på måndag!

Om en stund ska vi åka iväg sonen och jag för att bli klippta. Det kommer att bli skönt, sonen tycker att håret börjar bli för långt och tjockt igen och själv har jag en risbuske uppe på skallen. Det är nog nästan så att fåglarna tycker att det skulle vara lämpligt att bygga bo där.....

Efter en seg start igår, den egna sängens värme och mjukhet höll mig kvar länge, fick det bli en trädgårdsdag. Först klippte jag gräset, bitvis var det väldigt långt och på de ställen där gräset inte växt så mycket var det istället fibblorna som tagit över så hela mattan behövdes klippas.

När jag kom längst ner på tomten blev jag lite arg en stund. Vårt vildvuxna hörn på tomten med rosenbuske, malvor (och i och för sig en del ogräs) var borta....när ansvariga för att slå runt elskåpet i slänten mot vägen gjorde det tyckte de att det var deras skyldighet att meja ner växtligheten på vår tomt också....fast de kom nog av sig lite när de upptäckte en ljuslykta mitt i allt för de lämnade en tufsig malva i ena hörnet.....Ingen katastrof i och för sig men lite surt då rosenbusken äntligen började ta sig och få lite storlek.

Positivt var att krusbärsbuskarna och körsbärsträdet dignade av bär. Inga fåglar eller krusbärstjuvar hade varit i farten ännu. Alltså var det bara att börja plocka, mamma kom och hjälpte till så det gick fort att plocka av både krusbärsbuskar och träd. Eftersom många av körsbären växte högt upp kändes det väldigt tryggt att ha någon som höll i trappstegen när jag stod högst upp på den och tog ner de röda bären....fast jag lämnade faktiskt några till fåglarna. 

Nu har det blivit dags att ta hand om det som plockades igår. Det ska bland annat bli körsbärslikör, körsbärssaft och krusbärsgelé. Blir det lite krusbär över fryser jag nog in i små förpackningar för att ta fram en kall vinterdag för att få lite smak av sommar då, kanske i form av en paj eller kräm. 

Många fina körsbär, tänk att jag hann före fåglarna i år.

Till och med krusbären hann plockas innan krusbärstjuven dök upp. 

Tänk för en vecka sedan var vi på väg mot London. Hotellet i närheten av Arlanda var första etappen dit vi anlände förra fredagen. Lördag morgon bar det iväg och efter några timmar på flyget, en kvart på Heathrow Express var vi så framme vid hotellet.
Sedan dess har vi haft en alldeles underbar vecka med massor av god mat, många många kilometers promenad varje dag. IMAXbio, museibesök, olika attraktioner, lite shopping samt mycket buss- och tunnelbaneåkning är delar av alla upplevelser vi har med oss tillbaka. När det bara var någon dag kvar av besöket konstaterade sonen att det fortfarande fanns alldeles för mycket kvar att göra så ett besök till nog kommer att bli ett måste....inte mig emot. Men först måste vi samla på oss en reskassa igen för det är inte direkt billigt i London.

Vi konstaterade i alla fall att The London Dungeons, långpromenad i Hyde Park och Warner Bros Studios (Harry Potter) var det vi upplevde som höjdpunkterna.

London Eye, det stora pariserhjulet som snurrar sakta, sakta blev vi båda ganska besvikna på. Visst utsikten var fin men vi hann bli rätt less innan hjulet äntligen snurrat ett varv. Det mest spännande där var när man skulle kliva på och av.

Då rekommenderar vi en tur ner i Londons mörka historia istället. För en liten hare som jag blev man lagom skrämd utan att det slutade vara roligt och intressant. Fast nog var det otäckt i mörkret hos Sweeney Todd allt....hu....och kloakerna och alla råttor....

Nu känner jag mig i alla fall lagom mör efter att ha sovit runt fyra timmar natten som gick och sedan försökt att hålla en aktiv nivå på hjärnan under den första arbetsdagen...det gick sådär kan jag säga....men innan måndag ska jag nog vara på banan igen.

Första lunchen på en engelsk pub, en äkta engelsk baconmacka. 

Vi promenerade runt i Hyde Park flera timmar.

Levande statyer fanns det gott om i London.

Lite busiga var de ibland också.

Covent garden, där åt vi riktigt god fish ´n chips!

Picadilly Cirkus.

På spaning i Notting Hill.

Lord Nelson högt där uppe.

En av endast tre duvor som uppehöll sig på Trafalgar Square.

British Museum hade mycket intressant att visa upp.

Denna mumie sägs innehålla Cleopatras skelett.

Vår kompis, Nick Fury!

London Eye, ser ju häftig ut i alla fall.

Selfridge & co, fina klockor för sådär en 150 000 pund.....

Modellen av Hogwarts.

Snart kommer alla elever för att äta.

Ingen hemma på Privet Drive 4.

Tro det eller ej men jag packade faktiskt mina kläder igår. Det är bara necessären kvar som ska stoppas ner i väskan.
Fast nu vet jag varför jag alltid packar i sista stund....mina tankar snurrar väldigt mycket just nu. Undrar om jag har packat rätt kläder? Behöver jag en extra tröja? Skulle jag kanske ta ett par extra skor? Har jag verkligen packat rätt byxor? Men jag stålsätter mig, jag ska inte packa något mer. Packat är packat även om det var i god tid den här gången, kvällen innan resan....

Trots allt är ju pass, biljetter och pengar det viktigaste. Ja den medicin jag tar varje dag är ju inte helt fel att ta med sig heller förstås. Men allt detta ligger snällt och väntar i köket, bara jag kan bestämma mig för vilken väska jag ska ta som handbagage.....jag måste ju ha något kvar att besluta om i sista stund!

Än har jag dock tid på mig, det ska bli schnitzel till lunch på Gästis. Då har magen fått en bra start på resan.

Nu ska jag passa på att njuta av en mugg gott kaffe, lite morgontidning och sen ska jag försiktigt börja närma mig väskbeslutet.....

Det är lite märkligt men jag har svårt att tänka mig att åka iväg på semester utan att städa bilen....förmodligen ett arv från pappa som alltid tvättade och städade bilen innan vi skulle åka iväg på somrarna.
Sagt och gjort bilen svabbades på ut- och insidan. Som tur var hjälpte sonen till så det tog inte så lång stund.

Sen har jag hittat på en massa olika saker för att slippa packa........lika roligt som det är att resa lika tråkigt är det att packa nämligen. Istället för att packa har jag kokat egen pizzasås av tomater från växthuset, hälsat på grannen, surfat på internet och kollat in Londontips, viftat på tårna, hämtat ut astmamedicin, tagit reda på tvätt, tvättat kläder som hamnat på undantag.....bland annat....Där någonstans insåg jag att det kanske kunde vara en god idé att i alla fall börja fundera på vad jag ska ta med mig.

Sonen är klar med sin packning....jag har knappt börjat....borde hinna imorgon....det är ju tur att det inte behövs så mycket.

Idag är det mulet på himlen, då ska jag passa på att ta reda på de kläder som tvättades igår. Vissa ska nog packas ner i väskan senare idag (eller imorgon om jag känner mig själv rätt).

Jag har rätt så ont i knäet idag för jag insåg att jag var tvungen att klippa i alla fall en del av gräsmattan igår. Den hade växt väldigt ojämnt och skulle ha blivit nästan omöjlig att klippa om jag skulle ha väntat till efter London. Men nu är det gjort och smärtan hinner lägga sig innan det är dags att promenera runt i storstan.

På nyheterna hör jag för första gången på länge en viss optimism när det rapporteras från branden runt Sala. Det största orosmomentet nu är att vinden ska tillta och sprida den ytterligare. Jag hoppas verkligen att det tar stopp nu.

Nu ska jag ta mig en mugg kaffe till, äta lite yoghurt sen ta mig en tur till apoteket och hämta astmamedicin till sonen. Det kan vara bra att ha med på resan...
Dessutom ska jag se om jag hittar något bra fingerplåster. Det läker nämligen fint på pekfingret så jag behöver inte något bautaförband längre.

Idag är det helt enkelt förberedelsernas dag!

Åter hemma efter några underbara dagar i Järvsö. Efter att ha hämtat hem sonen från Ulvöbåten körde jag raka vägen till Hälsingland. Där landade jag hos en av mina goda vänner från lärarhögtiden. Det var dags för den återkommande söndagsmiddagsträffen! Under tiden på lärarhögskolan var vi åtta tjejer som turades om att laga söndagsmiddag. När vi sen gick ut och skingrades för att börja arbeta på olika håll i vårt avlånga land har sju av oss fortsatt att träffas. Först en gång om året men numera är det vartannat år. Fast nu räcker söndagsmiddagarna flera dagar.

Just nu finns vi från Nyköping i söder till Kiruna i norr och jag lovar att det alltid blir underbara dagar, alltid! Förutom att man blir bjuden på vansinnigt god mat har vi fullt upp med att uppdatera varandra hur de senaste åren sett ut. Vi pratar, lyssnar, pratar, lyssnar, skrattar och så gråter vi en skvätt ibland när berättelserna från våra liv gör att känslorna väller över.

Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på dessa mina vänner runt om i Sverige, det är så fantastiskt att vi fortfarande har varandra efter alla dessa år. Även om vi inte alltid har så mycket kontakt mellan träffarna räcker vetskapen att de finns där men jag längtar redan till nästa träff 2016!

Fast lite tänker jag allt hinna med innan dess, först står en Londonresa på programmet....

Orbaden, för dagen disigt där en tydlig röklukt från branden i Västmanland kändes. 

En mugg med kaffe, lite surfande på nätets nyhetssidor innan det är dags att ta tag i den här dagen. Jag har en del att göra, lite packande och allmänt plock. Dessutom behöver kylskåpet påfyllning, skulle tro att sonen uppskattar ett välfyllt kylskåp medan jag roar mig i Järvsö.

Hoppas det fina vädret håller i sig ute på Ulvön idag också. Med tanke på att min plan är att köra till Hälsingland ikväll hoppas jag framförallt att de kommer med på båten som kommer till Köpmanholmen vid halv sex. Annars blir det ändrade planer. Fast det går bra det med...

I stora delar av Sverige är det extremt torrt i skog och mark just nu. På vissa ställen är det väldigt länge sedan det regnat. Ett sånt ställe är Sala som nog önskar att moln med regn ska segla in och tömmas över skogsbranden som rasar där och verkar vara svår att bemästra. Men det ser ut som om det är mest i de södra och västra delarna av landet som regnet kommer att falla.

Såg precis en fantastisk film om en chef som hyllades med överraskningssång och musik när han kom till jobbet för sin sista arbetsdag. Ståpälsvarning, helt klart men jag kunde inte låta bli att bekymra mig över portföljen han ställde ifrån sig i början av hyllningen och som sedan inte fick följa med till hans skrivbord....

Nej, dags för dagens andra mugg kaffe och sedan en tur till affären.