Gillar du som jag dystopier är denna bok en riktig bladvändare. Stockholmspesten skriven av Sofia Albertsson.

Ruggigt spännande, med vindlingar och svängar som inte följer en rak linje, eller tråd för den delen. För trådar är det gott om, på många sätt. Kanske inte direkt den röda tråd man är van vid dock utan andra läskigare trådar.

Allt börjar med att vattnet i Stockholm och andra stora städer inte går att dricka, det är ständiga strömavbrott och konstiga saker pågår i tunnelbanesystemet. En okänd radiostation sänder märkliga meddelanden på natten, människor blir sjuka och försvinner och en obehaglig stank sprids i staden.

Som sagt, är du svag för dystopier, läs denna bok. Lovar att att det är värt läsupplevelsen. Jag sträckläste den under en kväll....tur att inget som inte gick att skjuta upp stod på programmet.

Njuter i mitt soffhörn medan jag lyssnar till knastret från braskaminen och rock från högtalarna på övervåningen.

Ligger och filurar över veckan som gick och laddar samtidigt för en ny arbetsvecka. Förra veckan var väldigt intensiv men så rolig och givande. Hela veckan gick extra mycket i språkets och berättandets tecken. Nu bubblar det i hjärnan av idéer och tankar att utveckla.

Igår låg jag nerbäddad under en filt nästan hela dagen, att ha haft en intensiv vecka med en begynnande bihåleinflammation tog ut sin rätt. Vilan var välbehövlig, idag har jag orkat mer. Jag tog en lång promenad i solen efter att först ha tagit en tur till återvinningen. Känner mig stolt över mig själv, det var inte berg som skulle flyttas dit utan precis lagom mycket för att rymmas i några kassar som jag klarade av att bära. Klappar mig på axeln!

När jag kom in igen ringde en god vän och med henne i lurarna gick jag runt här hemma och plockade undan smått och gott som blivit liggande. Snabb golvstädning på det så kände jag mig ännu mer stolt över mig själv....jösses....återvinning och städning samma dag....vad har hänt?

När det så blev dags för middag var planen att det skulle bli tagliatelle med en god sås till. När såsen var klar upptäckte jag att den enda pastan som fanns var lasagneplattor....det blev alltså lasagne istället. Men jösses så gott det smakade och som bonus kommer det att räcka till flera matlådor. Hurra!

Kanske var det morgonens äggröra med timjan och chiliflakes som gav energi.

Det tog ett tag innan jag kom mig för att låna boken Lazarus, skriven av Kepler. Ytterligare en bok i serien om Joona Linna och Sara Bauer. En mörk bok som återigen plockar fram det onda i människan. 

Precis som tidigare böcker i samma serie är det en bladvändare men trots det är jag inte lika förtjust som jag har varit i de andra böckerna. Det känns lite grann som att författarna upprepar sig, ibland får jag för mig att jag har läst boken redan fast jag mycket väl vet att jag inte gjort det. 

Trots det är den läsvärd, framförallt om man som jag läst alla de andra böckerna i serien. Vilket i och för sig är en förutsättning, i alla fall i mitt tycke, för att man ska få ut det boken vill ge. Jag rekommenderar att den läses dagtid....det gjorde jag! 

Den här helgen snöar och snöar det. Grått, grått, grått. Då tyckte mina bihålor att det passade bra att fyllas med onödigt äckelpäckel. Alvedon, nässpray, esberitox och annat som kan jaga förkylningen på flykten får tjänstgöra, snuva vik hädan....

Vila i soffan, läsning och ett omåttligt slöande har stått på programmet hela helgen. Tur att jag inte hade några stora planer. Nu mår jag inte alls dåligt egentligen, men det sägs ju att vila är bästa sättet att bota en förkylning på så jag utgår från att det stämmer. Då har jag ju dessutom en mycket god anledning att mysa vid braskaminen med en god bok.

En annan tursam sak är att frysen fortfarande är full av mat....så vila och soffhörn....här är jag hela dagen!

Det är dags för ett litet boktips igen. Boken skriven av Elisabet Nemert heter Blå längtan och visade sig vara en riktig bladvändare.

Två barn föds i olika delar av världen, två maskrosbarn. Naomi i Nigera och Pia i Sverige. Naomi förskjuts av sin familj då hon föds med läppspalt och Pia föds in i ett hem där alkoholen har kontroll.

Det är en stark berättelse om människors värde, varm och gripande. Sorg, smärta, glädje men med kärleken som en röd tråd genom hela berättelsen. En bok väl värd att läsa!

Det är kul att åka tåg....eller vänta nu....det är tålamodsprövande att åka tåg. Ja, det stämmer bättre. Imorse började det bra, tåget avgick som det skulle från Övik. Det höll tidtabellen, kom till och med fram lite före tidtabell till alla stationer.

Men sen kom vi till Hudiksvall och där fastnade vi. Det visade sig att snöproblemen är rätt stora nere i Gävle. Just nu är vår preliminära avgångstid härifrån samma tid som vi skulle ha varit framme i Stockholm. Särskilt synd om mig är det inte, förutom att jag blir less och får träsmak i baken av SJ:s stolar. När vi väl kommer till storstan har jag kort gångavstånd till hotellet och kan äta och slappa. Värre är det för de som har anknytningar de ska hinna med.....

I luren just nu har jag Olof Röhlander som faktiskt får mig att bli lite mindre less...men det hjälper inte helt och fullt.

Tänker tillbaka på alla tågresor jag gjorde när jag var yngre under vintrarna, vilken tur att jag slapp förseningar då. Under mina resor klarade man av att hålla tågen rullande trots att det var vinter. Fast det var säkert förseningar då också även om jag slapp dem.

Jag förstår att det kan bli problem när det vädret blir en aning besvärligt. Men jag kan ändå tycka att ett land som Sverige där vi har vinter en sån stor del av året borde ha beredskap när snön vräker ner för att inte växlar ska behöva frysa ihop. Fast de gör säkert ditt bästa med de förutsättningar de har att lösa problemen. Jag är definitivt ingen expert på ämnet så jag ska inte sitta här och tycka en massa. Inte är det synd om mig heller, det är varmt och det finns mat om jag blir hungrig. Den medhavda mackan var i alla fall mycket god! Dessutom råder god stämning, folk skrattar och är glada. Man kan också sjunga ”Nej se det snöar” med glatt tonfall och få konstiga blickar på köpet....

I början av januari läste jag den här boken skriven av Niklas Natt och Dag. Den utspelar sig vid samma tidsperiod som titeln ger en hint om och är något, i alla fall i min läsvärld, så ovanligt som en historisk deckare som känns trovärdig.

Den ger en helt annan bild av 1700-talet än den gängse bilden av prakt och ståtlighet. Här får man istället se en annan sida, fattigdom och armod. Kött, blod och en stor förtvivlan där de som levde på samhällets botten led. När jag läste boken kunde jag känna deras förtvivlan och smärta. För att inte tala om dofterna som beskrevs. Eller dofterna....stanken är nog mer korrekt.

Läs boken, gör det, den är välskriven, stark och berörde mig djupt. Men ett tips kan vara att inte läsa samtidigt som du sitter och äter....i alla fall fungerade inte det för mig.

Idag är det en dag som vi alla bör uppmärksamma, Förintelsens minnesdag. Jag lyssnade till en kvinna på teven i morse som forskat och skrivit en bok när hon upptäckte ett mörkt förflutet i familjen. Hennes mormor och morfar var högt uppsatta nazister och förnekade att förintelsen ägt rum. En mycket intressant intervju och så fint beskrivet av henne hur olika känslor tagit plats inom henne och hur det påverkat hennes familj när hon lyfte fram i ljuset det som gömts undan. Boken heter Pendeln, den ska jag definitivt läsa. Det tror jag att fler borde göra. 

Samtidigt uppmärksammades en annan sida av ämnet. En kvinna skriver om hennes morfar och hans minnen från koncentrationslägren. Han överlevde, kom till Sverige och skrev ner sina minnen. Hans nedtecknade minnen förvaltar hon nu och sammanställer i en bok. Vi får aldrig glömma! 

Igår lyssnade jag också till en intervju, vår nya kultur- och idrottsminister Amanda Lind var på Nyhetsmorgon. Då började jag fundera på vad kameramannen, eller kvinnan, höll på med? I vanliga fall när det pågår intervjuer klipps det närbilder mot ansiktet omväxlande på programledaren och gästen. Eller så klipper man en bild där båda syns, framifrån. När Amanda blev intervjuad tyckte den som skötte kameran att det var lämpligt att klippa in henne bakifrån med jämna mellanrum....tänk att det måste fokuseras på hennes hår till och med i bild och under en intervju. Så fruktansvärt dåligt gjort tycker jag.  

I morse när jag gick ut förväntade jag mig att det skulle vara ungefär samma temperatur som under gårdagen. Snacka om att jag blev förvånad, det var ju riktigt kallt idag. Det bet rejält i kinderna, men en härlig vinterdag. Trots att dagen var krispigt fin längtar i alla fall jag till varmare väder. Vår och sommar ni är välkomna till mig på Nygatan. Fast jag misstänker att det dröjer ett tag till.....tur att jag har min värmefilt!

Hon ser ut att ha det lite kallt där ute i snön tycker jag.

Semlor bakades.

Stroganoff till matlådor.

Soppa på gång.

Indisk blomkålsgryta.

På facebook kan man se minnen från tidigare år varje dag. Inlägg som postats just det datum det är idag. Jag tycker att det är roligt att se tillbaka men nu börjar jag tröttna lite faktiskt, det är ju ingen större variation. Att folk överhuvudtaget orkat läsa mina inlägg från tidigare år är en gåta då det framförallt är två sorters inlägg som dominerar, med ett wild card som trea.

1. Ohotad på första platsen ligger inlägg om ju jutsu....hur sonen skjutsats till träning, uppvisning, träning, träning, tävling, träning i en evig loop. Roliga år, bitvis väldigt intensiva, men roliga. Kanske inte så skoj för alla andra att ta del av hela tiden bara....

2. Som nummer två ligger inlägg om mitt knä. Under december och januari dominerar inlägg om kliande gips, skavande gips, byte av gips, färgglatt gips, gips med fotbollar och besök på ortopeden. Inte så konstigt förstås med tanke på frakturerna 2009, 2011 och 2011....alla under sen höst och vinter. Kan ju inte heller ha varit särskilt kul att läsa om....fast jag måste säga att jag oftast lyckades hålla en positiv ton även om det var trist och en aning besvärligt med helgipsat ben.

3. Här kommer inlägg andra publicerat på min tidslinje, roliga bilder och filmer med Star Wars tema. Inser att det är väldigt många som känner till mitt intresse för rymdsagan och har delat inlägg med mig. Därför fick det bli ett wild card, det är många fler som känner till min fascination än jag tycks komma ihåg.

Jag inser ju att det kommer att ändras, de här senaste två åren har ju inte ju jutsun något utrymme i mitt vardagsliv på samma sätt som förut, förutom som facebookminnen då.

Mitt knä kommer förhoppningsvis att hålla hädanefter (peppar, peppar) men med tanke på att det heter tredje gången gillt så räcker det nu. Nu kommer jag förhoppningsvis bara att bjuda på lite träningsgnäll när det gäller knäet.

Vänner som bjuder på inlägg om Star Wars kommer förhoppningsvis inte att ta slut, kanske kommer det så småningom att bli en ny etta på min minneslista. Det skulle vara trevligt tycker i alla fall jag.

Hur som helst, var tacksamma att jag inte delar alla mina gamla minnen...då skulle ert facebookflöde svämma över av liknande inlägg varje dag.

Nu vill jag nog påstå att jag har vunnit, i alla fall den här omgången. Kampen har pågått länge....drygt en månad den här gången. Men med ihärdighet och lite jävlar anamma, eller som det kallas inom forskarvärlden - grit så nådde jag målet den här gången. Tvättkorgarna är tomma. Ja, jag vet att det är kortvarigt men i eftermiddag ska jag bara njuta av att amöban är besegrad, om än det är tillfälligt.

Förutom kampen mot amöban har jag jobbat hårt i tv-soffan den här helgen. Det är skidor på längden och tvären hela dagarna! Lagom uppladdning inför en ny arbetsvecka skulle jag vilja påstå. Fortsätter ladda ett tag till!

Yeeey, I´m a winner!

Varm choklad med marschmallows, smakar gott under kampen i skidspåret!

En lördag blev till en annan lördag. Här tog veckan det snabba spåret. Väskor har packats, flyget mot Norge för sonen, studiebesök i Skellefteå för mig. Mycket givande dagar som har gett många tankar och goda idéer i mitt arbete.

Här hemma har matchen mot amöban i källaren gått vidare och i går tipptappade tomtarna in i tysta vrårna igen och granen slängdes ut. I dag har resten av julen hamnat i förrådet, det är städat och huset är redo att möta våren....i alla fall så småningom....det lär ju vara vinter ett tag till. 

I hallen står en nyinköpt bukett med tulpaner, precis som det ska när julen har gått i ide. 

Årets femte dag, trettondagsafton och här går matchen mot tvättamöban vidare. Jag knappar in och amöban böljar inte längre lika fritt på golvet. Att sonens kläder som ska med till Norge igen ska tvättas hjälper förstås till. Nu kan vi inte bara låta högarna vara och växa fritt. Roligare saker än otvättade kläder kan han ju få packa i väskorna.

Igår åkte jag med sonen till stan, han skulle fixa några sista ärenden så jag passade på att göra ett träningspass på gymmet. Skönt när det var gjort. Idag blev det en promenad, oj vad jag är glad för dubbarna under skorna. Då går det bra att traska på i ett okej tempo. Nu är det oftast sandat på trottoarer men det finns ställen där det är mer läge för skridskor än skor. Då är det skönt att känna att det biter bra under dojorna där man tar sig fram.

Isigt värre!

Heja, heja!

2018 slutade på ett föredömligt sätt, i alla fall för vår familj. Efter ett antal turer när det gällde nyårsfirandet avslutade vi året i ett litet men naggande gott sällskap. Promenad, eggnog, god mat, glitterklänning och nyårsskål.

2019 började lika föredömligt. Rätt fot i backen vid tolvslaget, som första bit att äta ett äpple, en promenad i solen denna årets första dag, slappande framför teven med trevliga filmer där sonen bjöd på middag.

En skön dag helt enkelt, med mycket tid att låta tankarna gå. Plötsligt kom jag på hur det kommer sig att jag känner sånt stort motstånd mot att tvätta och städa. Det är för att jag alltid slappar på årets första dag. Fick höra idag att som årets första dag är så ska resten av året fortsätta. Med tanke på att jag mest slappat är det ju helt solklart att resten av året kommer att gå i samma hjulspår.

Jag gjorde helt klart en tankevurpa när jag fick höra det, tänkte för mig själv att jag inte vill ägna resten av året åt att tvätta och plocka undan (vilket var min ursprungliga plan för dagen) alltså valde jag den slöa linjen. Nåja, jag ska nog fixa ett år till där tvättamöban oftast har ett övertag och håller mig i ett järngrepp....men vänta till 2020!

Eggnog!

Med rätt fot i backen! 

Det sprakade lite här och där på himlen vid tolvslaget.

Glitterklänning på!

Årets sista dag och det om något är väl ett lämpligt tillfälle att filosofera lite i soffan. Nu tycker ju i och för sig jag att det är lämpligt alla dagar men att efter en promenad i snön sjunka ner i mitt favorithörn och låta tankarna vandra känns särskilt passande just denna dag.

Året som gick var innehållsrikt på många sätt med juridiktentor, byte av jobb, litteratur, resor, upplevelser, kokbok men framförallt har tid tillsammans med familj och vänner varit värdefull och gett många fina minnen!

Ha nu ett riktigt fint slut på 2018 och ett Gott Nytt 2019! Kom ihåg att stå på rätt fot bara när det nya året börjar!

Ät lite äpple också!

Efter ett par dagars arbete är det ledigt igen. Skönt tycker kroppen som gärna sover länge på morgonen fortfarande. Att vakna och inte kunna somna om är inget problem längre. Att samma fenomen gör att jag känner mig halvdöd de dagar jag måste kliva upp är däremot inte lika roligt. Fast jag antar att jag inte kan få allt, just nu njuter jag av en skön avslappnad känsla i kroppen.

Slöar framför nyhetsmorgon där dagens kock ska göra tempura med hummer och diverse andra godsaker. Låter väldigt smaskigt, men tror inte att det blir vår nyårsmeny trots att det vattnas i munnen. Att det blir pizza på nyårsdagen är väl kanske inte helt omöjligt dock. Igår tipsade samma program, annan kock, om egentillverkad pizza till nyårsdagen. Blev då lite full i skratt av den pretentiöse kocken som skulle fixa pizzan....ingen slaskpizza var okej enligt honom...hallå....det är väl just det man vill ha, slaskpizza alltså, mycket ost och "mojig" som bara den! När han fick frågan om han skulle snurra degen i luften fnös han och kallade det fjantigt (eller nåt liknande ord). Jösses, han kunde väl bara sagt att han inte kunde......det sken liksom igenom.

Snart ska jag ladda för att ta en förmiddagspromenad....heja mig!

Skön morgon med tomtesockar från USA på!

Annandag, en lugn skön dag som ägnas åt vila och lite träning. Jag har dessutom börjat brottningsmatchen mot tvättamöban i källaren. Den har fortfarande ett markant övertag men jag knappar in. Just nu leder den med 4-1 men jag ska vinna, det har jag bestämt mig för.

Förutom de plågsamma närkamperna i tvättstugan ägnas dagen mest åt att slappa. Med tanke på att jag vaknade strax före lunch har det inte hunnit gå så många timmar av dagen ännu....det innebär att jag kan ta det lugnt länge än.

Julhelgen gick snabbt som vanligt, om än den samtidigt har känts lång. Några sköna avslappnande dagar i Gustafs hos min morbror med familj gjorde gott. God mat, promenader och sköna sovmornar var precis det jag behövde.

Juldagen vaknade jag hemma i min egen säng och klev upp i ottan för att tända marschaller. Efter att ha gjort det kröp jag ner i sängen igen för att somna om men ändrade mig snabbt. Det blev en promenad runt byn istället för att titta på fackeltåg och alla marschaller som lyste upp den mörka juldagsmorgonen. Magisk stämning! Fast sen var det skönt att lägga sig under täcket och somna om igen.

Idag fortsätter jag njuta av att vara ledig, funderar bara på hur jag ska lyckas ta mig ur sängen imorgon bitti....men det löser sig nog....jag har ju lyckats förut så jag lär lyckas igen!

Juldagsmorgon!

Lummer och ljus hjälpte till att fixa juldukningen.

Stjärnan lyste klart i Gustafs!

Juldagskalkon!

Julaftonslunch!

Från palmer till snö och julgranar. Hemma igen med en jetlag-trött hjärna njuter jag av ljusglittret från alla julbelysningar. Tomtarna har tipptappat ut ur tysta vrårna och i kylen finns älg med sichuanpeppar och rullströmming, precis som det ska vara när det är jul (tack mamma)!

I tvättstugan lever tvättamöban sitt eget liv, den böljar och rör sig i en föränderlig massa. En närvaro som kommer att vara högst framträdande hela julen. I kylen kommer snart kalkonen att flytta in för att hinna tina lagom till juldagen. Julklappar väntar på att slås in, böcker ska läsas och granen vattnas. Men amöban då, vad ska jag göra åt den?

Låt amöban leva, det är ju trots allt jul!

Barndomens tomte som tappat en vante står som vanligt i trappan och önskar god jul!

Idag har det varit den ljuvligaste av dagar. Varmt i luften, ett tunt molnlager och varma vindar. Visserligen rätt friska vindar men så sköna när de smeker huden på sin väg. Var de nu är på väg?

Jag har i alla fall inte varit på väg särskilt mycket idag. En lång promenad på stranden före lunch, en tur med bilen ner till Bahia Mar och ytterligare promenad bland båtar och fiskmåsar. Flaggorna på stranden var idag både röda - farligt att simma och blå - maneter i vattnet. Inte bästa badläget alltså men att låta vågorna skölja över fötterna vid strandkanten var inte alls dumt. Härlig temperatur på vattnet, i alla fall i mitt tycke. Nu slappar vi i lägenheten innan det är dags att laga middag.

Nu är det slöa härliga dagar. Laga lite mat, ta en promenad, sitta i en solstol på altanen och läsa, laga lite mat, läsa lite mer, ännu en promenad.....i en evig loop. Att dessutom gå runt barfota på klinkergolvet i lägenheten utan att frysa om fötterna är kvalitet. Jag gillar verkligen det här livet, det gör jag!

Den andra december landade vi i Miami, vår hyrbil hämtades och med hjälp av gps:en tog vi oss till vårt hotell i Coral Gables. Lite svårt var det att ta sig dit först då alla gator in var avspärrade. Först trodde vi att något hänt men det visade sig att det var någon slags lokal julparad. En härlig underhållning när vi satt på en uteservering och åt vår middag. Där bodde vi i två nätter och upplevde några av Miamis delar. Downtown och så förstås mina gamla hemtrakter Coconut Grove. Oj så nostalgisk jag blev när vi gick runt där. För att inte tala om när vi tog bilen och körde den väg där jag bott. Så länge sen men ändå så nära i tanken. Tyvärr fanns inte favoritglasshaket kvar....

Hotel Colonnade i Coral Gables.

Efter några intensiva dagar åkte vi vidare hela vägen ner till Key West. En fantastisk tur med vatten på båda sidor om vägen och broar och åter broar i en aldrig sinande ström. Till slut var vi i alla fall framme vid vårt hotell. Underbar plats med pool lagom för en joggingtur i vattnet på morgonen! Pubar, ett besök vid närmsta platsen till Kuba och Hemingways hus. En av kvällarna när vi gick i affärer bjöd en av innehavarna på vin eller något annat gott. Hon hade nämligen Happy Hour i sin butik. Kan nog bara hända i Key West.

Vårt hotell, NYAC, på kvällen.

Sen var det dags för Orlando. För att ta oss dit så snabbt som möjligt åkte vi Turnpike hela vägen. Dagar med besök på två av Universal Studios nöjesparker, helt fantastiskt, Orlando Sealife och en hel film i 4D hann vi med. Vi såg filmen om Grindelwald och det var verkligen en annorlunda upplevelse med en stol som följde med i filmens rörelser, rök, regn och andra effekter likaså. Jag vill nog inte se alla filmer på det sättet, men någon gång då och då känns helt okej. Glad att jag fått prova är jag i alla fall.

Rosen Inn Internatinal i Orlando.

Nu har vi landat i Fort Lauderdale. Här ska vi mest bara ta det lugnt har vi tänkt. Kylskåpet är fyllt så nu börjar vi laga maten själva. Inte lika många restaurangbesök har vi tänkt.  Idag tog vi i alla fall en tur till Sawgrass Mills. En stor outlet med varor i mängd. Vi handlade en hel del kläder och annat smått och gott. Det var dessutom en passande dag för shopping för just idag var det lite svalare väder, enbart arton grader. En bra dag att vara inomhus. Men imorgon ska det gå upp igen så då blir det nog lite slappande på stranden eller vid poolen kanske. Vi får se....

Breakaway Inn i Fort Lauderdale. 

Att vakna med migrän under natten är ingen favorit direkt. Inte bara för att det gör ont i skallen, utan även för att det är så svårt att somna om sen. När medicinen väl har landat i magen är det svårt att somna om för att skallen värker så dant. 

Men eftersom min migränmedicin oftast är effektiv brukar värken ge med sig efter en stund. Det är då biverkningarna börjar, jag måste springa på toa stup i kvarten. Till slut brukar jag ge upp försöken att somna om och ta mig ner i källaren, göra upp en eld, tända några ljus och kura under värmefilten i soffan. 

Det ger en skön känsla, huvudvärken är borta och den mjuka värmen gör att hela kroppen är avslappnad och livet är bara skönt...tills jag blir kissnödig igen....

Sonens rum är riggat för att välkomna honom hem!

Ligger i soffan med en mugg mycket gott kaffe och kollar när Roy Fares bakar en kaka med choklad. Det får mig osökt att tänka på den fantastiskt goda middag jag blev bjuden på hos grannen igår kväll. En härlig kväll med mycket skratt men även allvar i samtalen. Som vanligt blev mina ögon trötta en stund, men det får de bli med de vännerna. Underbart skönt!

Helgen ska användas till att fixa lite allt möjligt, men mest ska jag nog vila och läsa lite intressant litteratur. En och annan promenad lär jag nog ta också, det hör till!

Varmt ljus inne. 

Ingen snö ännu, men frost!

Oj, vilken känsla! Doften av nytryckta böcker slog emot mig när den första kartongen öppnades på Ågrenhusets tryckeri. Att sen hålla min egen, min alldeles egen kokbok i handen var en fantastisk känsla.

Stolthet blandat med ett visst mått av nervositet fladdrar runt i magen och huvudet. Tänk att mina drömmar om en egen kokbok gick i lås. I köket står den tillsammans med en Star Wars kokbok och Hannu Sarenströms fina och inspirerande bok! Min kokbok, Katarinas spis!!

I mitt eget kök! Hurra!

Den första kokboken fick jag sälja till Marie (som gjort layouten) på Ågrenshuset!!