Det stämmer inte, det kan inte redan vara oktober. Okej, jag ser ju i naturen att hösten tar för sig allt mer. Men oktober? Redan? Det var ju nyss augusti. Vad hände med september liksom? Nåja, det är bara att kapitulera och göra det bästa av situationen. Den här morgonen gör jag det genom att tända ljus, tända en eld i braskaminen och njuta av en mugg morgonkaffe under värmefilten.  

Som vanligt tyckte min kropp att det var en bra idé att vakna samma tid som jag normalt kliver upp när det är vardag. Men så mörkt det var ute just i dag. Tröttheten kändes nästan förlamande. Plötsligt insåg jag att nu är det enbart mörka morgnar som står till buds under en lång period. Jag är väl medveten om att det inte varit ljust på morgonen veckan som gick heller, det vittnade reflexvästen som kom fram under morgonpromenaden om. Fast så mörkt som det var idag....måste ha något att göra med att det är den första dagen på oktober. 

Ja, ja. Det är som det är. Nu tänker i alla fall jag se till att göra den 1:a oktober till en bra dag. 

Ännu en vecka har gått och september börjar lida mot sitt slut. Tidigare i veckan visade väderprognosen på regn hela helgen, men så har inte varit fallet. Det innebar att den här dagen passade ypperligt att göra några höstsysslor ute. Älvorna har flyttat till varmare trakter och tomma krukor har förpassats till förrådet. Fortfarande finns saker att göra ute, som att ta in solcellsbelysningen, rensa ur hallonsnåret och klippa bort gamla fröställningar från klasespirean. Därefter återstår att göra höst på gravarna men det närmar sig färdighöstat utomhus. 

Nu ska jag ladda för en ny arbetsvecka, jag ska bland mycket annat delta i två föräldramöten under veckan och prata om vikten att läsa med sina barn, förbereda några nätverksträffar, delta i egen fortbildning plus en mängd andra träffar och möten. Det innebär att resten av dagen består av soffläge, filmer eller serier nonstop till dess att det är dags att gå och lägga sig. Så laddar jag för nästa arbetsvecka! Hur gör du?

Höststädning i trädgården, passande sysselsättning sista söndagen i september.

Vad har hänt min älvpojke? Enbart en avhuggen fot finns kvar. 

Söndag igen, ruskigt väder ute men inte det värsta ändå. Regnet hänger i luften men än så länge är det bara lite småstänk som kommer. I torsdags kom sonen hem på en snabbvisit så helgen har varit särskilt bra. Vad gör väl lite regnrusk då. 

Igår kväll avslutades badsäsongen på altanen, idag töms poolen. Lite motvilligt men det gäller att passa på, det ser ut att bli uppehåll de närmaste dagarna. Då hinner badet torka upp innan det töms på luft och plockas ihop för att vinterförvaras. Sen är det bara att vänta till våren innan det plockas fram igen. Just nu känns det avlägset men vips är vi där igen. Fast först är det lite höst, lite jul och vinter. Men sen....

Förutom att tömma poolen idag handlar söndagen som vanligt om en förmiddagspromenad, kaffe hos mor och den vanliga matchen mot tvättamöban. Men sen är det ingen vanlig söndag eftersom det är sista kvällen sonen är hemma för den här gången. Skulle tro att det blir nån film eller serie efter middagen ikväll. Det gäller att passa på när jag har sällskap nere i soffan! 

 

Det här har varit en skön vilodag. Med tanke på att söndagen som normalt är min vilodag användes till att vara röstmottagare var det välgörande med en ledig dag. Jag har gjort de där sakerna jag normalt gör en söndag, tagit en promenad, druckit kaffe hos mor och gått en match mot amöban i tvättstugan. En match jag faktiskt ser ut att vinna. 

Mitt soffhörn har också fått tjänstgöra idag. Jag hade både avsnitt i serien om House of Dragon och Maktens ringar att se ikapp. Lagom ansträngande när både hjärna och kropp kändes trött. 

Den här dagen har sett till att jag imorgon är laddad för jobb igen.

Av en man längre bort på min gata fick jag ett helt fat med fina äpplen.

I går kväll började jag titta på en serie på Netflix. Tänkte kolla på ett, högst två avsnitt men det gick fort att komma in i flödet av, bara ett avsnitt till. Med tanke på att alla avsnitt var minst fyrtiofem minuter gick timmarna. Plötsligt var det söndag och klockan visade tre. Med två avsnitt kvar insåg jag att det nog kunde vara klokt att försöka sova istället. Motvilligt stängde jag ner teven och kröp i säng. 

Trots mitt tevetittande halva natten vaknade jag tidigt. Så onödigt. Låg ändå kvar i sängen ett tag och slöade med en mugg kaffe innan jag tog en promenad i det fina vädret. När jag kom tillbaka hem bestämde jag mig för att den här söndagen var en bra söndag att börja "hösta" i trädgården. Dagens uppdrag fick bli att kantskära runt stenarna i rabatten på framsidan. Med tanke på att ryggen varit skör ett längre tag så fick det räcka så. Men jag hade ryggkorsetten på så det var stabilt för ryggen...förhoppningsvis innebär det att jag inte får några bakslag. 

En sak jag kan konstatera är att det inte är någon höjdare att äta innan korsetten åker på för utejobb, den klämde bra över magen. Bitvis kändes det som om den försökte pressa ut maten igen. Det hade nog varit bättre att vara lite hungrig och äta sen. Nåja, förhoppningsvis kommer jag ihåg detta till en annan gång....har dock ingen större förväntan att det blir så. 

Nu tvättar jag, sen ska jag kolla på de två sista avsnitten av nattens serie. Ska bara vattna blommorna först. 

Några sista skälvande dagar kvar av augusti och idag är luften annorlunda. I morse vaknade jag av att jag frös. Insåg att det var dags att plocka ut myggdörren i sovrummet. Då, när det var gjort, det var då jag insåg det. Sommaren lider mot sitt slut och snart är det höst. Det innebär att det snart är dags att börja höststäda i trädgården. Idag med solen som skiner kunde ju vara ett lämpligt tillfälle att börja. Men nä...jag har ingen lust.         

Så frågan är ju då, vad gör man en solig söndag i slutet av augusti? Tja, tar nån promenad, fikar hos mor, tussar runt och gör så lite som möjligt, lagar och äter lite mat. Precis lagom om du frågar mig!

Igår när det inte var så soligt stod jag tillsammans med några andra loppisförsäljare uppe vid Mivas återvinningsstation och krängde grejor. Trots den regniga dagen var det faktiskt riktigt välbesökt och när det var dags att packa ihop att jag tjänat ihop en hyfsad slant som skickades till sonen. Trots allt var det mest hans saker som såldes. Så det var inte mer än rätt. Det som inte såldes lämnade jag till Startpunkten, det innebar att ingenting mer än några osålda kokböcker fick följa med hem igen. Perfekt!

Nu är det rejäl rull på tillvaron igen. Den här helgen har bjudit på vila, umgänge och en rejäl dos energipåfyllning. Perfekt inför morgondagen när den fjärde arbetsveckan efter semestern tar sin början.

I fredags efter jobbet tog jag en tur till skogen. Klättrade över stock och sten uppför berget och satte mig där och lyssnade till naturljuden. Det var en mycket bra början på helgen, genomsvettig men lugn i sinnet. 

Igår hann jag både fixa lite här hemma innan grannen ringde vid middagstid och bjöd på middag. Så härligt att sitta på deras altan och lyssna till regnet och äta gott. När regnet gav sig senare på kvällen bytte vi altan och hoppade i bubbelbadet. Där satt vi och surrade till dess att lördagen övergick till söndagen. 

Jag kan konstatera att mitt bad blivit väl använt den här sommaren. Två, tre gånger i veckan har jag njutit av det varma vattnet och bubblorna. Så ljuvligt. Ett av mina bästa "lyxköp". 

Idag har jag, efter den sedvanliga promenaden och kaffet hos mor, ägnat mig åt det vanliga söndagsstöket. Det handlar bland annat om den vanliga matchen mot tvättamöban, att krukväxterna ska få sitt vatten, lite receptskrivande och att se till att ge mig själv tid att vila inför kommande arbetsvecka. Snart är jag redo för en ny vecka, men inte ännu....

Jag är lite konstig ibland, det vet jag. Natten som gick vaknade jag plötsligt och hade drömt en mardröm. Lätt chockad för det var länge sen sist. Det var något konstigt om kyrkor med zombier som inte var riktigt zombier. De bets och försökte fånga en och för att bli av med dessa varelser (som såg rätt normala ut ändå) behövde man kasta något på dem för att de skulle försvinna. Vad det var som skulle kastas var oklart dock...det kommer jag inte ihåg....

Hur som helst där vaknar jag mitt i natten, klockan ett, är akut kissnödig och fortfarande lätt rädd efter drömmen. Ja jag vet, den var overklig men rädd var jag ändå. Jag menar, det var ju mörkt, både ute och i mitt hus. Då börjar jag fundera på det här med spöktimmen igen. Följer den sommartiden eller inte. Om den inte följer sommartiden så hade det ju varit lugnt att gå upp på toa. Eller lugnt, där överdrev jag kanske en aning….Men, och det här var för mig i natt ett stort men, om spöktimmen istället ligger mellan klockan ett och två när det är sommartid så var ju plötsligt läget ett helt annat. 

Nåja, efter att ha försökt skaka av mig läskiga drömmar hade jag inget annat val än att gå upp ur sängen och lätta på trycket. Jag motstod impulsen att tända upp i hela huset och kröp istället ner i sängen igen. Fast det dröjde länge innan jag lyckades jaga bort spöken och annat oknytt så att jag kunde somna igen...

Innan jag släcker lampan ikväll ska jag se till att damma av min drömfångare. Kanske var den för dammig för att lyckas jaga bort de stygga drömmarna. Hoppas det, för i natt vill jag inte kasta saker på zombier som bits i en kyrka. Bara så ni vet!

Dags att summera ytterligare en vecka. Andra arbetsveckan efter semestern gick snabbt. Fler var tillbaka på jobbet efter semestern så det var inte så ensamt längre och jag tycker nog att hjärnan fungerade lite bättre. Inte för att den gått in i sitt riktiga jobbarläge ännu men den var aningen skarpare. Det tar sig. 

Helgen har bjudit på ömsom regn, ömsom sol. Det har gjort att jag både hunnit med att streama film och slöat som sig bör samt varit lite nyttig utomhus. Inte jättenyttig, bara sådär lite lagom. Planterat några nya blommor i krukorna på bron. Det räckte så, känns väldigt dumt att överdriva nyttigheterna. 

Efter förmiddagens härliga promenad blev det dags att ta itu med amöban i tvättstugan. Den hade växt sig stor nu några veckor. Än ligger jag under men snart så är jag i ledning, hoppas jag i alla fall. Lite annat småfix här hemma bara, som att förbereda mat, så är jag snart redo att tackla en nya arbetsvecka.

Hallå vardag, här kommer jag igen!

Det är skönt med lördag efter första arbetsveckan. Veckan gick bra men nog tar det ett tag att få hjärnan att börja fungera fullt ut. Det blev någon slags lucköppning när det handlade om saker som skulle göras. Av någon anledning tror jag alltid att jag ska komma ihåg vad jag hade planerat att ta tag i efter semestern. Tänk att jag aldrig lär mig. Ett exempel. Innan semestern hade jag påbörjat en informationspresentation som jag inte orkade göra klart. Gissa hur enkelt det var att komma ihåg vilka delar jag tänkt ha med när jag började arbeta i måndags? inte enkelt alls. På en tiogradig skala var det på minussidan....nåja när jag loggade ut igår kväll kunde jag sätta check på två inspelade presentationer. 

Men nu är det helg, inget jobb alls. I morse hann jag i alla fall ta en promenad innan regnet började falla. Efter den har det passat utmärkt att göra precis ingenting. Eller ingenting, nu hittar jag på. Nog tänker jag att titta på film räknas som nånting. Så det är det jag har gjort och gör till ikväll. Då ska jag ta en kort promenad över till grannen. Det är ju också nånting. Nånting mycket trevligt!

Jaha, då var den här igen. Sista dagen innan det är dags att börja jobba. De fyra lediga veckorna gick verkligen snabbt. Men förutom veckan med covid har jag haft en fin semester. Jag har både fått umgås med sonen, slappat och slöat här hemma. 

Igår var jag på hembygdsgården på dans- och spelmansstämman tillsammans med goda vänner. Solen sken och musiken flödade. Som alltid fascineras jag av de människor som verkligen kan traktera ett instrument. Hur lekande lätt det ser ut fast det kräver oändliga timmar med övning för att nå dit där det ser så där lekande lätt ut. Något annat som slog mig extra starkt var den uppenbara gemenskap som finns mellan musiker, i alla fall de som var på hembygdsgården igår. En gemenskap som visar sig i form av respekt för andras kunnande och en ödmjukhet som gör att de som ändå är aningen skickligare låter alla lyftas fram i rampljuset. Det är fint att se och gör mig en aning avundsjuk. Men inte missunnsamt, utan mer en varm avundsjuka. 

Idag går tvättmaskinen för fullt och jag har förberett lite mat inför veckan som kommer. Det kan vara gott att finna. Nu har jag ett antal timmar av seriöst slappande kvar, sen är det dags för jobb. Med tanke på hur motigt det känns är jag ändå djupt tacksam att jag verkligen gillar det jag gör på dagarna. Misstänker att det tar en kvart ungefär innan jag är inne i allt igen. Fast än tänker jag inte tagga upp, jag har en hel kväll kvar!

Idag börjar min sista semestervecka för den här gången. Jag tycker alltid att lediga dagar går för fort men den här perioden har gått löjligt fort. Därför ska det slappas maximalt, jag ska verkligen gå all in när det gäller slappande. Det mest ansträngande jag ska göra är att ta nån promenad, möjligtvis tvätta lite men sen ska jag slappa. 

Ligger just nu och slötittar på repris från nattens stavhopp. Hisnar vid tanken på hur högt de hoppar. Alltså Duplantis med ett nytt världsrekord, 6 meter och 21 centimeter. Tänk att hänga där upp och ner i luften med en böjd stav för att sen segla över ribban. Hisnande är ordet och jag inbillar mig att det krävs en hel del mod för att lita på att staven inte går av. I alla fall till en början. Jag menar på en skala, hur kul skulle det vara att landa på skallen utanför matten...

Nåja här ska inte hoppas varken stavhopp eller ens jämfota. Istället ska jag nog se klart sista avsnittet av The Umbrella Academy på Netflix. Ja, det ska jag. Sen...ja säg det. Alltid går det att kolla in nån Star Wars eller Marvelfilm. 

Alltså, jag sover gott de allra flesta nätter men ibland händer det att jag vaknar till och börjar fundera på helt ovidkommande saker. Till exempel om pingviner har knän eller varför dammråttorna oftast samlas i hörn. Häromnatten började jag dock tänka på en helt ny sak. Det här med spöktimmen och sommartid. Jag menar, under vintern så är ju spökena i farten timmen efter midnatt. Men hur är det egentligen när vi har sommartid? Flyttas spöktimmen också fram en timme eller är den kvar där den brukar vara? 

Jag tycker att det är viktigt att få veta om det är mellan midnatt och ett eller mellan ett och två jag ska hålla utkik efter spöken. Eller lever spöken loppan och får hela två timmar till förfogande under sommartiden? Tanken på att de kanske har två timmar till förfogande gör mig lite nervös därför skulle jag verkligen vilja ha svar på den här så viktiga frågan. Så sitter du inne på svaret dela gärna med dig av din visdom!

Hur det gick till har jag ingen aning om men plötsligt har mer än halva juli månad gått. Åkte från ett visserligen regnigt, men ändå hyfsat varmt Lund igår och kom hem till ett halvsvalt och grådassigt Bredbyn. 

Veckan hos sonen i Lund gick verkligen fort. Vi fixade i hans nya lya, åkte på utflykter, tog promenader och åt gott. En härlig vecka som gick alldeles för fort. Imorgon börjar han jobba och min tredje semestervecka tar sin början. 

Planen för resten av semestern är att ta det lugnt och göra så lite som möjligt. Känns inte som om det kommer att vara svårt att uppfylla. Jag är som sagt en mästare på att göra ingenting. 

Efter att inte ha varit sjuk de senaste två åren var det väl min tur nu. Inte helt önskvärt när det gäller tiden men när jag överväger alternativen så var det en himla tur att jag inte blev sjuk medan jag var kvar i London. Det hade varit väldigt surt att missa ABBA-konserten och att sen kanske inte kunnat ta flyget hem som planerat. Som tur är mår jag bättre redan idag, även om jag fortfarande inte är helt fit for fight.

London var magiskt, lagom värme i en storstad och precis så skönt avslappnat utan en massa planer som jag gillar när det är semesterdags. Ja, förutom ABBA då som var hela anledningen till resan. Tänk att det var 29 år sedan vi var där tillsammans senast, Maggan och jag, väljer vi att åka tillbaka om lika lång tid igen kommer vi att vara 87 år...det ni! 

Nu kämpar jag dock hårt för att blir frisk igen, helst igår med tanke på att det var då jag skulle ha åkt ner till Lund med sonens saker till nya lägenheten. Sen skulle vi tillsammans åkt till Stockholm mitt i veckan för att se nya Thorfilmen. Men med tanke på hur mycket bättre jag mår idag är det inte helt osannolikt att jag faktiskt har tillfrisknat till dess. Fast vi får se. Men ändå, hur surt det än är att ha blivit sjuk är jag tacksam att jag blev det när jag väl kom hem och att jag redan mår så mycket bättre. 

Ändå.....lite känner jag mig som de här tilltrasslade ledningarna i Londons tunnelbana....inte så vackra att se på...fast lite fulsnygga trots allt. 

För en vecka sen var det en härligt, solig söndag. Idag är det desto gråare och regnigare. Faktum är att hela helgen haft trist väder. Igår höll det dock uppe några timmar när firandet av två femtioåringar tog sin början. Då gick det alldeles utmärkt att samlas utomhus ett tag innan alla gäster fick gå in. Det var en varmt firande med massor av god mat och trevligt sällskap. 

Idag tvättar jag undan för att se till att alla kläder som eventuellt vill följa med till London kan göra det. Det bästa skulle ju vara om jag faktiskt kunde bestämma mig redan idag för vad som ska följa med men det kan jag inte. Av någon outgrundlig anledning har jag ett stort motstånd mot att packa i förväg. Hur gärna jag än vill går det inte. Spelar ingen roll hur länge jag ska vara bort eller hur långt jag ska åka för den delen.  Däremot är jag som sagt alltid noga med att ha alla kläder rena så att inget behöver tvättas sista dagen. Fast med tanke på att jag jobbar fulla dagar ändå till dess att jag åker skulle det vara smart att packa redan nu...men smart...inte jag. I alla fall inte när det kommer till att packa.

Nu är det sommar, ingen tvekan om det. Visserligen pågår en jakt mellan solen och regnmolnen och de byter av varandra på himlen men det är skönt ute. Inte kallt så att tårna fryser, utan härligt och shortsvarmt. 

Igår låg jag på soffan i växthuset. Jag slöt ögonen och lyssnade till fåglarnas kvittrande, humlornas och flugornas surrande, en och annan gräsklippare och trafiken som stannade till och tankade nere på macken. Det var varmt, fridfullt och oändligt skönt. Till och från dåsade jag bort så det blev nog en liten tupplur.  

Men om man inte har ett växthus att slöa i så räcker det att se sig omkring för att upptäcka att det är sommar. Som det växer i naturen och alla trädgårdar, både gräs och blommor. Livet är allt bra ljuvligt ändå!

Nationaldag och flaggan i topp. Solen skiner och nu slappar jag i soffan nöjd med min helg. Den har bjudit på både vila och en del fixande. Bredbydag, badet på plats utomhus, en tur till Härnösand för att hälsa på moster och kusin. 

Idag gick jag till vår fäbodstuga tillsammans med, visade det sig, Bredbyns MacGyver. Dörren på vår bostuga hade brutits upp och med en finurlighet (trots undermåligt material) som inte många besitter fick jag hjälp att laga den. 

När jag kom hem igen blev jag bjuden på lunch hos mor och eftersom jag kände det som att jag var inne i ett flow planterades sen några krukor med kryddor på altanen och därefter drog jag runt dammsugaren och torkade golven. Gissa om det därefter var skönt att krypa ner i det varma bubbelbadet!? 

Nu har jag avnjutit några varma mackor och lite vattenmelon. Resten av kvällen är det soffläge, det kompromissar jag inte med. Allt jag behöver komma ihåg ikväll sen är att hala flaggan...borde väl inte vara så svårt att komma ihåg.

Nu har jag precis kommit hem från Gästis som serverade buffé idag. Det fanns så mycket gott, passade perfekt som morsdagsmiddag. Fast det känns som om jag åt dubbelt så mycket som jag behövde...i alla fall av efterrätterna. Man är väl inte dessertian för intet. 

Förutom att äta gott var jag tidigare idag ut en sväng till mitt härbre för att kolla till. Sen tog jag en rejäl promenad. En promenad jag kom torrskodd hem ifrån. Jag trodde att det skulle regna men det har varit förhållandevis bra väder ändå. En riktigt fin morsdag alltså.  

För ungefär hundra år sedan fanns regler för hur lilla mor skulle bli firad av hemmavarande barn. Barn som befann sig på annan ort skulle antingen hälsa mor med brev, telegram eller vykort. Här blev det inget av det. Men jag tänker att ett telefonsamtal funkar lika bra...i alla fall när det gäller mig.  

 

När jag vaknade i morse trodde jag att det var lördag. Sen kom jag på att det ju var torsdag, fast söndag. En skön förvirring. Snacka om att det kommer att bli en härligt lång helg. 

Nästa sak som förvirrade lite var det faktum att solen plötsligt bröt fram och vädret blev riktigt fint. Inombords hade jag förberett mig på en regnig dag med en tvångspromenad med regnkläder. Istället tog jag en lång njutbar promenad i solen. 

Efter en kopp kaffe i solen hos mor gick jag hem och upptäckte att småfolket flyttat ut i trädgården igen. Nu börjar det kännas som riktig sommar. De är så välkomna! Både småfolket och sommaren.

Det är något magiskt med de allra första dagarna när vindarna är ljumma och draperierna fladdrar i vinden och det bjuds på växthushäng. Att ligga på soffan eller i hängmattan omsluten av den goa värmen och lyssna till ljuden utanför är så underbart. Vindspelet som klingar, flugorna som surrar, bilarna som stannar till nere vid macken för att tanka och fåglarna som kvittrande hastar förbi. Det är riktig försommarmagi för mig. 

Maj det här året bjuder inte på många dagar som gör att det är njutbart att tillbringa tid utomhus. Undantagsvis finns det dock dagar som är lite varmare. Som fredag eftermiddag till exempel när jag passade på att såpaskura altanen efter att jag checkat ut från jobbet. Hade sett fram emot en skön söndag då det skulle ha passat att fixa till ute i växthuset. Men det sket sig. Idag är det alldeles för kallt för att jag överhuvudtaget skulle vilja vara ute någon längre stund. En promenad på förmiddagen fick räcka. 

Fast lika bra är det kanske då min rygg är rätt skör för tillfället. Så just nu gör jag mina övningar som jag ska, använder ryggkorsetten och jobbar för att trycka tillbaka ryggskottet som knackar på. Jag har gott hopp om att lyckas men än är det för tidigt att ropa hej. Lite surt är det med en krånglande rygg den här tiden på året. Dels för att det finns rätt mycket att stå i ute i trädgården men just i år handlar det mest om en aktivitet som är tänkt att ske tillsammans med en god vän nästa helg som kan få stryka på foten. Dumrygg!

Det växer i rabatten i alla fall, trots att det är kallt. Perennerna skjuter och börjar bli gröna men framförallt verkar ogräset ta fart. Det kunde det låta bli tycker jag. 

När jag checkade ut från jobbet i fredags var det varmt och skönt. Jag planerade helgen på väg hem. Att såpaskura altanen och städa växthuset var det som stod främst på programmet. När jag klev ur bilen hemma funderade jag på att ta tag i det direkt men jag kände mig lite halvslö efter veckan så jag bestämde mig för att vänta till nästa dag. Med facit i hand kan jag konstatera att det skulle jag inte ha gjort. Temperaturen sjönk och vindarna inbjöd inte till altanfixande, varken igår eller idag. 

Däremot har jag gjort en insats inomhus. Vinterkängorna är undanstoppade och idag har jag städat garderoben, de tjockaste vinterkläderna har förpassats till sommargömslet och sommarklänningarna har välkomnats fram. Tänkte att jag kanske kan locka fram värmen genom att göra skiftbytet i garderoben. Annars får jag väl frysa ett tag. Det är inte värre än så. 

Nu lockar mitt soffhörn, värmefilt och lite slötittande på teven ett tag. Precis lagom ansträngande medan tvättamöban bekämpas i tvättstugan. 

Nu är den här, maj månad. För mig ger den här månaden lite samma känsla som skrapdan gör inför jul. Känslan att allt är kvar, härliga våren och sommaren med allt vad det innebär. Lite som förväntan precis innan presenten öppnas, eller chokladbiten stoppas in i munnen för att smälta sakta. Längtan efter värme och sol är stor men jag vet ju att vädergudarna inte alltid bryr sig om vad jag vill. Fast jag hoppas att de lyssnar det här året.

April är slut och med valborgsmässoaftonen gjorde jag mitt bästa för att slänga ut vintern och välkomna våren. Det gjordes tillsammans med goda vänner, gott att äta, gott att dricka, skratt och allvar och en ståtlig majbrasa.

Nu vill jag utropa ett "äntligen". Den här helgen har jag kunnat sova längre än när vardagsklockan brukar ringa. Så ljuvligt att inte vakna förrän vid niotiden och slappa med min kaffemugg. Ja, jag vet. Nio räknas kanske inte som att sova ut men för en som de senaste åren vaknat runt sex, vardag som helg, är klockan nio sovmorgon. Men imorgon är det återigen dags att kliva upp i ottan, misstänker att jag kommer att få släpa mig ur sängen. Fast det blir morgondagens bekymmer. 

Igår lagade jag till nästa recept till Anundsjö aktuellt och kände mig riktigt nöjd med mig själv då deadline är idag. Jag var ute en hel dag i förväg, bra jobbat. När jag kände mig som mest nöjd upptäckte jag plötsligt att nästa inlämning är redan på torsdag....plötsligt känner jag mig inte lika nöjd längre. Nu gäller det att komma på ännu ett recept lite snabbt sådär. Nåja, det löser sig säkert. Det är ju hela fyra dagar kvar till dess. 

Dagens solsken lockade i alla fall ut mig i trädgården, jag krattade bort lite grus i gräset efter snöröjningen och bar undan lite vintersaker. Hurra våren är här! Om än det kommer svalare dagar, det gör det alltid, så är det här en dag att njuta av sol, vår och ett och annat bi.

Vid mitt förra hus blommade mängder av lökväxter på tomten, här är de lätträknade. Men de finns!

Men vilken påsk vi har haft. Ljuvligt väder. God mat både inne och ute. Promenad vid havet. Lite filmtittande. Umgänge med både vänner och familj. Det kan knappast bli så mycket bättre faktiskt. 

Ännu ett dygn får jag njuta av sonens sällskap innan han åker tillbaka dit där gräsmattorna är gröna. Här kommer det att dröja ett tag till. Idag för ett år sedan hade jag vårstädat på altanen och i växthuset. Men det går inte det här året. Det är fortfarande mycket snö kvar på altanen. Fast snart går det nog. Fortsätter det här fina vädret kanske det är läge nästa helg. Håller tummarna allt jag kan. 

Förlåt! Jag ska aldrig mer utgå från att det räcker att plocka undan vinterdekorationerna inomhus och byta ut dem till mer vårlika såna. När jag tittar ut genom fönstret inser jag att det krävs mer, det krävs nålar och besvärjelser. Med det i åtanke har jag iscensatt min vintervoodoo under helgen. Start igår och med mer nålar idag. 

Dö, vinter dö! På olika språk, i alla fall de språk jag klarar av, mer eller mindre (de flesta mindre). Die winter die. Morir invierno morir. Sterben Winter sterben. Så nu hoppas jag verkligen att vinterdjävulen ger sig för den här gången och släpper in våren. Ja och för er som älskar vintern...det kommer nog ändå att finnas tillräckligt med snö så att det blir en snörik påsk för er som önskar det. Men var försiktig på isarna, snön döljer förrädiskt nog de svagheter isen kan bjuda på. 

Jag är väl medveten om att det bara är början av april men nu är jag så trött på att frysa. Som jag längtar efter att kunna hänga undan vinterkappan nu, slippa mössa och vinterkängorna. Hittills i år har jag inte gjort nån vintervoodoo men idag provade jag något annat. Jag tog undan snöflingor som har hängt i mina fönster och snögubben (av porslin, inte snö) åkte längst in i förrådet i källaren. I vardagsrummet hängdes ljusa gardiner upp ut mot gatan. Så nu är våren hjärtligt välkommen. Dröjer det alltför länge då åker nålarna fram, men hoppas slippa det i år.  

Nu är det söndag eftermiddag och jag har precis slängt mig ner i soffan. Det blev ju som sagt lite fixande här hemma idag. Förutom att gömma undan alla inredningsdetaljer som påminner om vinter har jag faktiskt dammsugit och torkat golven också. Igen tänker ni säkert nu, skrev hon inte nyss att hon hade städat? Jo, det tycker jag också att jag hade gjort men dammråttorna på köksgolvet höll uppenbarligen inte med. Nu är de i alla fall borta och jag hoppas innerligt att de håller sig undan till efter påsk. 

Nu är det vår i fönstret i alla fall.

 

Där kom det, bakslaget. Det märks faktiskt att det närmar sig april, för aprilväder är det verkligen idag. Ena stunden skiner solen, nästa virvlar mängder av snöflingor runt utanför fönstret. Blåsigt är det också. Bitvis under natten kändes det som att hela huset skulle lyfta men det enda som hände var som vanligt att dörrarna i växthuset på altanen blåste upp. Inte som vanliga blåsdagar när det brukar bli en glipa på några centimeter, eller när det tar i ordentligt någon decimeter. Nej en halvmeter hade skjutdörrarna blåst upp. Men hus och växthus står kvar, jag har en varm skön filt att ligga under i soffan när jag kollar lite teve med min kaffemugg i handen. 

En lugn och skön lördag tar sin början, fast som alltid väcker blåsten extra många minnen av min mormor som på grund av sin synskada tappade orienteringen utomhus när vindarna tog i. 

Nåja, väder är små problem i det stora hela. Nog är jag priviligierad som bor där jag bor. Vad gör väl vind och snö då? Inte nåt faktiskt. För mig som kan ger det ytterligare en ursäkt till att krypa ner under en filt och må gott. 

 

Idag är det vårdagjämning. Och vilken vårdagjämning 2022 bjuder på. Ett väder så underbart att mungiporna pekar uppåt, så långt de kan. 

Under min förmiddagspromenad letade jag vårtecken, lyssnade på fåglarna, droppet från smältande snö och knastret från gruset under skorna. En mugg kaffe mot en varm vägg ute hos mor satt fint det också. Nog är våren på väg. Dessutom helt utan min voodoo. Kanske är Kung Bore trött så Gumman Tö fixar det på helt egen hand i år.  Men jag lovar, när och om bakslaget kommer (det lär det göra) är jag redo att hjälpa henne. Alla dagar! Till dess njuter jag av vårdagjämningen 2022, big time. 

 

Den här helgen går det inte att klaga på vädret. I alla fall inte där vi bor. För den som älskar vårvinter är det gulddagar nu, för mig som inte gillar vintern är det ändå ett väder som gör att jag nästan, men bara nästan, tycker om att det är vinter. Finns ju ingen anledning att överdriva. Trots att vintern inte är favoritårstiden lovar jag dock att vänta ett tag med min snövoodoo så att alla vårvinterälskare får sitt. Fast jag kommer inte att vänta hur länge som helst, men ett tag till kan jag stå ut.

Jag har i alla fall passat på att njuta av vädret med promenader med näsan mot solen, både igår och idag. Men med tanke på skidor och skidskytte måste jag erkänna att jag har häckat lite i soffan också. Det har ju dessutom gått bra så då har det varit extra roligt att följa åkarna. 

Nu ska jag skriva in några utkast till recept på hemsidan, gjorde både god bönsallad och köttbullar i helgen som jag vill komma ihåg hur jag gjorde. Dumt att glömma bort ett vinnande koncept. 

Fick fina tulpaner av en före detta arbetskamrat som jag träffade i fredags. De lyser upp fint!

Idag är det första söndagen i mars och traditionsenligt körs Vasaloppet. Lite extra speciellt är det just idag då det är hundraårsjubileum. Det känns tryggt och förtröstansfullt att det är något som gör att det för en kort stund går att vila i tanken, bort från kriget som pågår så nära oss. 

Annars är det ju så att det är just kriget som dominerar både nyhetsflöde, tankar och i allra hösta grad vardagen för många. Jag har nästan svårt att ta in det som händer faktiskt, det är i princip ofattbart. Visst det är oro och krig på många håll i världen men att ett land så absolut och fanatiskt invaderar ett annat känns overkligt. 

Jag är ingen prepper direkt men har kommit på mig själv att kolla att det finns t-röd till stormköket hemma, lokaliserat vattendunkarna och checkat skafferiet så att det finns förnödenheter för att klara mig några veckor.  Att det är något som borde vara en självklarhet jämt det vet jag, det är inte något som ska vara avhängigt ett krig nära vårt land, men jag inser att jag tyvärr haft lite av "det ordnar sig nog" mentalitet. Nu har jag vaknat i alla fall, en radio som laddas med vev eller solenergi har också köpts in. Ett klassiskt exempel på ordspråket bättre sent än aldrig. 

Nu hoppas jag att Putin på något sätt slår krokben för sig själv, eller att någon annan gör det så att folket i Ukraina kan få leva sitt liv i trygghet. Tills den dagen kommer gör jag det jag kan, skickar en slant då och då till de olika hjälporganisationer som gör insatser för de stackars människor som måste fly sina hem. 

Nu återgår jag till lite verklighetsflykt igen och fortsätter att kolla på Vasaloppet, om än med en odefinierbar klump i magen. 

Idag fick jag tummen ur, äntligen skulle Fylking ropa! Jag har städat. Okej inte nåt av mina "problemområden" utan en helt vanlig städning som i de flesta hem kallas veckostädning. Hos mig går det i bästa fall under namnet månadsstädning. Ni fattar inte hur nöjd jag känner mig varenda gång jag lyckats dra runt dammsugaren i huset för att sen såpatorka golven. Jag har aldrig uträttat några stordåd i några tävlingar eller vunnit några medaljer men känslan när jag städat är som en vinst, om inte värd en guldmedalj så åtminstone ett brons. Dessutom snötvättade jag mattorna idag, så friskt och fräscht att lägga ut dem på de nyskurade golven sen. Härligt!

När jag städat klart blev det en rejäl promenad i det fina vädret. Sen var det dags för lite tevetittande. Sista avsnittet av Daredevil och som grädde på moset upptäckte jag att jag hade några Jessica Jones avsnitt kvar också. Tillsammans med en bit av den godaste paj jag gjort på länge borgade det för den bästa söndagen på ett tag. 

Alltså, jag förstår mig inte riktigt på mig själv. När jag jobbar är jag oftast fullt fokuserad och har inga problem att få saker gjorda. Under de här arton månaderna som jag studerat har har jag inte ens funderat på att strunta i att sätta mig vid datorn och plugga nån enda lördag eller söndag. Jag vet alltså att jag kan ha disciplin att få saker och ting gjorda. Helt utan problem har jag satt upp ett mål för dagen och sen fullföljt det. 

Men så kommer då den här andra sidan av mig fram. Den, faktiskt, lite lata sidan som skjuter på allt till en annan dag, en annan vecka, en annan månad, ja till och med ett annat år. I mitt hem finns mängder av områden som behöver en genomgång. En hylla i hallen som fullkomligt skriker efter en rejäl rens- och städomgång. Den har skrikit i mer än två år nu. I mitt arbetsrum finns två garderober som skulle kunna vara i fin ordning men där saker och ting (allehanda prylar) liksom tryckts in utan någon större tanke. Problemet där är att jag behöver sonen i den rensningen, på flera ställen ligger datorkomponenter, kablar och diverse teknik jag inte riktigt törs ge mig på att slänga själv (det är inte han som lagt dit delarna). Här duckar jag för för det faktum att jag skulle kunna städa och sen lägga de delarna på en hylla (istället för här och där, huller om buller) i en av garderoberna vilket förmodligen skulle göra det enklare för sonen att kunna kolla över eländet när han väl kommer hem och hälsar på. Nu har jag inte ens nämnt hyllorna i hobbyrummet, förrådet under garaget eller uteförrådet och garaget för den delen. Men nä, vem orkar liksom? Uppenbarligen inte jag.

Fast allvarligt talat, hur svårt ska det vara egentligen, att plocka fram den där studiedisciplinen, det där jävlar anammat jag använde mig av varenda helg för att systematiskt börja gå igenom alla områden i huset som skulle behöva lite omtanke? Borde ju vara plättlätt kan man tycka. Men, nä, det är det inte. Faktum är att för mig känns det som samma problemlösningsnivå som kvantumfysik. Jag är helt enkelt ett mysterium. Men fatta vilken ordning det skulle bli om jag lyckades...oj, oj, oj. 

Nåja, den här helgen blir det i alla fall ingen städning, det är ju fortfarande OS, tack och lov! Bästa ursäkten!