Mitt i påskhelgen är vi nu. Njuter av lediga dagar tillsammans med familjen. God mat, nostalgisurr, promenader och slappande i tevesoffan. Härliga dagar. Här hos oss är väl vädret inte det mest inbjudande kanske. Grått och mulet och en hel del snö…men jag ser att det bjuds på sol på annat håll. Bara att glädjas med alla som har sån tur. Fast inte mår vi illa av gråvädret, inte alls. 

Idag, påskdag till trots, går jag en match mot tvättstugeamöban igen. Säkrast att inte låta den få övertaget. Än så länge verkar det som om jag har en fördel. Förhoppningsvis håller det i sig. 

Förutom tvättmaskinen som får jobba gör ingen i huset många knop. Med tanke på den mathelg som varit finns mycket gott i kylen som inte kräver någon ansträngning. Tugga och svälj, det är fortfarande helg! 

En av mathelgens goda desserter.

Som jag längtar efter påskhelgen. Några dagars ledighet, umgås med familjen, äta god mat, godis och kolla filmer och serier på teven. Förhoppningsvis lite sol så det blir läge att grilla nån dag. Jag tjuvstartade den här helgen och har gjort det lite påskigt här hemma. Inte någon överdrift men nån häxa och kyckling här och där. Nu återstår att se om någon fyller mina påskägg med godis innan påsk. 

Helgen har annars varit som helger är mest efter ytterligare en intensiv arbetsvecka. Promenader, soffhäng, kaffe hos mor, fler promenader och idag går jag en match mot amöban i tvättstugan igen. Det ser ut som att jag kommer att vinna den matchen. Bra läge inför veckan som kommer. 

Svarta får har vi ju hört talas om...

Tro om nån tänker fylla påskägget?

Påskgran istället för påskris. Funkar fint, framförallt för pollenallergiker. 

Nu känner jag mig så där fantastisk igen, som om jag utfört stordåd och vunnit en guldmedalj. Tyvärr är det ju inte riktigt så, jag är ju inte direkt den sportigaste människan i världen och guldmedaljer kan jag bara drömma om. Men som vanligt när jag gjort ett ryck och bekämpat dammråttorna tycker jag att jag är värd en medalj. En stor. Av ädlaste valör.

Helgen har alltså inneburit både vila och lite nyttigt hemmafix. Faktum är att jag började redan igår med att sköta om mina blommor lite. Ingen omplantering eller nåt sånt om nu någon trodde det. Nej, jag nöjde mig med att klippa bort fula blad och ge dem vatten. När jag ändå höll på i fönstren plockade jag bort hängande snöstjärnor och snögubbsprydnader också. Tänker att våren känner sig mer välkommen om jag städar bort de tecken på vintern jag rår över. Ja, det är dags för lite snövoodoo snart också....men har lovat att vänta ett litet tag till. Tydligen finns det gott om människor som gillar snön...för mig helt obegripligt (förutom i december då).

Idag tog jag i alla fall upp kampen mor dammråttorna som har fått ägna sig åt vild dans efter golvsocklarna ett tag. Men nu är de ett minne blott, i alla fall ett kort tag. Förutom att jaga dammråttor bytte jag även gardiner i vardagsrummet mot gatan. Så nu är det bara för våren att göra sitt intåg på riktigt....tycker att vi struntar i de där bakslagen som de snackar om på väderleksrapporten. Jag menar, hur svårt kan det vara egentligen. 

Sportlovsveckan tillbringade jag hos sonen nere i Lund. Jag bytte ut det vintriga här uppe hos oss mot en plats som bjöd på vår, inte den varmaste våren, men tillräckligt varmt för att göra mig glad. Fåglar som kvittrade, vårlökar som blommade, gröna gräsmattor, knoppar på träd och buskar och en glädjande känsla av att den långa mörka vintern snart är till ända, även uppe hos oss. 

Veckan bjöd på en mängd studiebesök på skolbibliotek, med skolbibliotekssamordnare, språk-, läs- och skrivutvecklare, verksamhetschef i Lund och kranskommunerna däromkring. Många fina erfarenheter att ta med in i vårt arbete i kommunen. Som bonus fick jag umgås med sonen på kvällarna...dessutom kunde jag fira honom på plats när han fyllde 25. Det händer inte alltför ofta numera. Men i år hände det, jag fick sjunga på morgonen innan jag åkte iväg på den dagens studiebesök, paket öppnades och på kvällen gick vi ut och åt. Efter att ha pratat om det länge bokade vi äntligen plats på en restaurang vi länge tänkt besöka med god pizza och fantastisk service. Så har ni vägarna förbi Limhamn eller Malmö rekommenderar jag varmt ett besök på någon av Sandra Mastios restauranger! 

Idag är kroppen trött efter resan från Lund igår. Det har blivit en promenad, kaffe hos mor och just nu ett avsnitt av The Last Airbender på Netflix medan tvättamöban besegras. Inte kommer det att bli så mycket mer heller, lite matlagning men det är allt. Då är jag laddad för en ny arbetsvecka. 

Den här helgen har varit en riktig ”pusta ut-helg”. Veckan som gick var synnerligen intensiv. Förutom det som var inplanerat dök ett gäng situationer upp som krävde skyndsam handpåläggning. Fast så är livet, det blir ju inte alltid som man tänkt sig. 

Men nu har jag haft en skön, vilsam helg. En liten match mot amöban idag bara…. den är liten och svag så jag vinner lätt. Lätt! 

I köket doftar det underbart, ett matbröd är orsaken till det. Favorit i repris, dinkelbröd med valnötter och tranbär. Så fantastiskt gott! 

Nästa vecka är det sportlov, med lugnare tempo. Lite inläsning och en del studiebesöket står på programmet. Men än är det söndag, nu tänker jag sjunka ner i mitt soffhörn och kolla in lite sport och möjligen nån film! Perfekt sysselsättning om du frågar mig. 

Sista helgen i februari. Även om det är långt kvar innan det blir vår här uppe hos oss är det ändå förtröstansfullt att det snart är dags att välkomna mars månad. Dagens väder gör ju inte att det känns sämre, snarare tvärtom. Trots några minusgrader värmer solen fint och gör så att det blir lite takdropp i rätt väderstreck. 

Jag har passat på att vila i helgen främst genom att läsa in mig på en hel del barn- och ungdomslitteratur som ska användas i jobbet. Men promenader, kaffe hos mor och lite matlagning och bakning har stått på programmet. Idag blev det ett matbröd i springform som jag ska ta med till apt:n imorgon. Fast jag kunde inte låta bli att tjuvsmaka. Magiskt gott varmt med lite smör på. Mums!

Nu går jag som vanligt helgens match mot tvättamöban. Jag har för avsikt att vinna. Skulle inte satsa några pengar på amöban. Däremot sätter jag min sista krona på att jag kommer att landa i mitt favorithörn i soffan när allt praktiskt är klart. Nån som vågar sätta emot?

Den här veckan har vädergudarna bjudit på flera olika vädertyper. Grått, mulet, solsken, blåsväder, snö, många minusgrader, flera plusgrader, lite duggregn en tidig morgon och så kom söndagen. Härligt väder, lagom många minusgrader, solsken och i rätt lägen till och med lite takdropp. Jag känner hur vintern långsamt får ge vika för en vår i antågande. Men än är det förstås långt kvar. Många risiga vinterdagar och bakslag väntar med säkerhet, men ändå...en sån här dag känns det ändå hoppfullt att vintern kommer att ta slut. Hoppfulla längtanskänslor efter våren. 

Helgen har som vanligt gått snabbt med vila, lördagsbuffé på Gästis, promenader, kaffe hos mor och idag, som vanligt, en match mot amöban i tvättstugan. Perfekt uppladdning för en ny arbetsvecka!

Helgen startade med att kattens år (i Kina, kaninens) övergick i drakens år och det firades med vänner, god mat, glada skratt och bitvis lätt frustration när vi tog oss an ett nytt spel. Resten av helgen har gått i vilans tecken. Några promenader, lite höftträning, matlagning, receptskrivning och tvätt. I ett mycket lugnt tempo. Precis min typ av helg. 

Igår kväll var det melodifestival igen. Att jag lyckades hålla mig vaken förra veckan var kanske ett undantag....igår somnade jag lite nu och då. Så hur låtarna var har jag ingen riktig koll på. Men tänker att det förmodligen inte var någon större förlust. De som var bra lär man höra om och om igen på radion....även de som inte var bra.

I helgen har det varit kallt igen, så nu har jag bestämt mig för att sluta dricka te ur min mugg med kung Bore på. Jag tror att det gör att han tror att jag gillar honom och bjuder på vinterväder deluxe. Missuppfattning, stor missuppfattning av vinterkungen. Så nu tänker jag dricka ur mina vintermuggar som inte involverar kungen nåt mer. Kanske temperaturen håller sig på en rimligare nivå då. Hoppas det i alla fall. Om några dagar vet vi om jag lyckats.

Fjärde dagen in i februari. Med tanke på att det är skottår innebär det att det enbart är tjugofem kvar innan vi når mars och våren kommer riktigt nära. Långa, långa januari tog slut och i takt med att dagarna försvann har ljuset börja komma tillbaka. Så pass att det faktiskt börjar märkas på morgonen på väg till jobbet. Det känns fint!

Ute har det varit rejält blåsigt en period. Här hos mig bestämde sig linan i flaggstången för att det var dags att ge upp. Men med tanke på att den har gjort sitt jobb i ungefär trettiofem år var det kanske inte så konstigt. När våren är här på riktigt blir det till att fälla flaggstång för att trä ny lina. Men dit är det ett tag kvar. Så tillsvidare är det ingen vimpel som visar grannen vindriktningen när han kliver upp på morgonen. Fast snart nog är det vår och sommar igen. Även om det känns länge ibland vet vi ju alla att det går fort. 

 

Nu har vimpeln parkerat nere vid hallonriset. Ingen linbana för skatorna längre. 

Det är nästan galet. Januari har känts så väldigt lång samtidigt är vi framme vid sista helgen nu. Så trots att det känns som om månaden har haft dubbelt så många dagar som en vanlig månad har det ändå gått fort. Hoppfullt är det i alla fall. Det innebär ju att vi är ett steg närmare våren. Ett myrsteg i alla fall, eller tio.

Vad gäller höften, det är knappt jag vågar säga det med risk att jinxa något, men det smärtar inte lika mycket som förra helgen. Jag har klarat av promenader som ligger mellan 15-20 minuter utan att få problem. Bättre smärtlindring, bra övningar och lagom långa promenader har gjort susen. Hjälp mig hålla alla tummar och tår att det håller i sig. 

Ljusbehandlingen ser också ut att, precis som vanligt, ha effekt. Klådan är inte lika eländig längre, framförallt på nätterna. Det innebär att sömnen blir bättre. Härligt!

Annars är söndagen som söndagar brukar vara. En kort promenad och kaffe hos mor, lite tvätt, skidåkning (ja inte jag förstås), matlagning och bakning. Bakningen förresten, hör ihop med dagens spaning. När jag googlade efter recept på semmelkladdkaka hittade jag ett på Kungsörnens hemsida som såg mycket gott ut. Fortsatte leta och upptäckte att många recept på andra sidor var påfallande lika det jag först hittat. Vid en närmare titt var de exakt likadana faktiskt men inte en enda sida gav något sken av att de möjligen hittat receptet någon annanstans. 

Så kan det förstås vara, det finns ju inte en uppsjö av ingredienser till ett givet recept så sannolikheten att de påminner om varandra är ju inte särskilt långsökt. Men visst är det lite intressant, man tror att man kommit på något unikt och så har förmodligen nån annan kommit på samma redan. Tänk ändå vilken skatt det finns där ute. Hur många recept som helst som bara väntar på att få inspirera. Det tackar jag för. 

Jag hade lite otur när jag vispade grädde igår. Det som syns på bilden är det lilla.
Trots att jag tyckte att jag storstädade igår så upptäckte jag flera gräddfläckar idag också.
Tänk att grädde lyckas gömma sig i mitt mestadels röda och svarta kök.

Kung Bore sitter och leker med en temperaturjojo. Det gör att graderna går upp och ner så det gäller att titta på termometern innan man går ut. Oftast kommer jag ihåg att göra det, fast inte alltid. Då ångrar jag mig oftast. Under veckan som gick tyckte han dessutom att det var en god idé att slänga ner en massa snö. Det blev en sån där dag när jag var verkligt tacksam att jag kunde arbeta hemifrån. Jag tog mig inte ut och med tanke på statusen på min höft fanns det inte på kartan att jag skulle försöka skotta mig ut. 

Höften ja, den har fått en knäpp. Plötsligt kan jag inte ta promenader som jag är van utan högst tio minuter gäller. Sen får jag så ont att det tar tio minuter innan jag kan ta av mig skorna när jag väl kommer in. Smärtan går dessutom högt på skalan så det är inte direkt nåt nöje att behöva böja sig ner för att dra ner dragkedjan på dojorna. Men jag var hos min sjukgymnast här hemma i fredags och fick fin hjälp. Med mig hem fick jag en övning som med hjälp av tyngdkraften sträcker ut i leden och som gör att smärtan ger med sig. Faktum är att idag kunde jag ta min tiominuterspromenad utan smärta alls. Det gör att jag är hoppfull att det blir bättre och att jag snart kan promenera som vanligt. Bara att kämpa på. 

Idag har jag i alla fall haft en rätt vanlig söndag. En kort promenad till mor för den obligatoriska kaffemuggen, tvättmaskinen har snurrat, blommorna har fått vatten, mat har lagats till och recept har skrivits. Men framförallt har jag sportat framför teven. Det har gått både bra och mindre bra idag fast jag hejat allt jag kunde. 

Imorgon bitti blir det en tidig start. Då är det dags för en 7-8 veckors lång ljusbehandlingsperiod igen för mina utslag. Ser inte fram emot att kliva upp extra tidigt, men eftersom det brukar hjälpa mig ser jag  mycket fram emot minskad klåda. Med tanke på hur fort tiden går så har snart den här perioden passerat. Då när veckorna har gått är det dessutom nära till vår. Bara en sån sak!

Tjugondag Knut kom och gick. De sista resterna av julen tog han med sig. Precis som vanligt tände jag marschaller när mörkret föll. Fast jag var inte hemma och njöt av dem på kvällen. Den tillbringade jag istället med goda vänner. Knytismiddag och sedan dans till dess att Knut, lämpligt nog, var helt utdansad. 

Faktum är att jag också blev utdansad. Det känns i knä och höft idag, men det var det värt. Svårt att hitta roligare sätt att träna på faktiskt. Som tur är finns inte jättemycket på agendan idag. 

Passar på att kolla in Echo, Marvels nyaste serie medan tvättmaskinen jobbar. Lite mörkare, lite råare med ett stort djup. I uttrycket påminner den om Daredevil. Serierna alltså, inte filmen. Klart sevärd om du frågar mig. Den går att se även om man inte har sett allt annat. Den är underhållande ändå och ger ett sammanhang i sig. Men visst, med karaktärer som funnits med i annat material och alla cameos så har man förstås ännu större nöje av den om man, som jag, redan sedan tidigare är lite nördig och sett allt som går att se. Så jag kollar vidare, låter tvättmaskinen ta hand om amöban och laddar inför en ny arbetsvecka på bästa tänkbara sätt. 

Det är dags. Imorgon är det dags igen. Jag har visserligen redan jobbat sen tredjedag jul men imorgon är det på riktigt. Då kommer alla andra också tillbaka vilket innebär att det börjar trilla in mejl igen och möten, arbetsgrupper och andra roliga saker står på agendan. Jag rivstartar dessutom, två föreläsningar och workshops. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Lika bra det, då kommer jag in i rätt humör på en gång. 

Ute är det fortfarande kallt, om än det är lite mildare idag. Fast det är ju på väg upp mot noll. Svårt att ta in att det är möjligt. Hur kommer det att kännas? Blir jag lockad att ta på mig sommarskor? Nja….näe. Det kommer inte att vara fallet. Men nog längtar jag, nog längtar jag. 

Under helgen har jag gjort ytterligare en spaning. I allehanda grupper på facebook frågar människor om tips och råd. Tips och råd som en enkel googling skulle ge tusen gånger bättre svar på, än de svar som ges i grupperna. Då kom jag på det, kanske är det ensamma människor som genom att ställa till synes smådumma frågor får kontakt med andra. En kort stund av sammanhang och tillhörighet som är så viktigt för oss människor. Det skulle kännas riktigt hoppfullt om det faktiskt är så. 

Nu ska jag plocka fram och förbereda morgondagens jobb. Det är inte onödigt, i alla fall inte för mig.

Tidigt i morse innan jobbet tipptappade tomtarna tillbaka in i tysta vrårna. Jag vaknade av tassandet när de smög ner i källaren igen. En önskan hade ju varit att de tagit ned adventsljusstakarna och stjärnorna på en gång. Men se det lämnade de små nissarna åt mig. 

Nåja, det gick rätt snabbt faktiskt. Tog ett krafttag efter jobbet och innan kvällen blev alltför sen var det gjort. Ja, jag vet att det inte är tjugondag Knut ännu men utebelysningen får vara tänd till dess att julen dansas ut. Då kommer jag traditionsenligt att tända marschaller också, precis som morfar alltid gjorde. 

Här kommer en liten spaning så här på kvällskvisten. Har ni någonsin funderat vilket ben ni går först med uppför en trapp? Det hade inte jag gjort förut men sen jag har börjat få krångel i en höft vet jag. Jag går alltid med höger först när jag går upp. Det är samma sida som den onda höften. Därför övar jag på att använda vänster ben först, i alla fall när jag går upp på min bro hemma. Där är det lite längre till det första steget. 

Lika vanemässigt som jag använder höger fot först på väg upp tar jag alltid vänster fot först på vägen ner. Lite nyfiken är jag allt om alla andra också alltid använder samma ben först, och om det är samma på vägen upp och ner? Eller om det är som för mig, olika? Kanske har det att göra med om man är höger- eller vänsterhänt? Undra om det är någon som har gjort någon studie på fenomenet? Annars kanske det är dags nu. 

Tänk att det redan har gått ett år sedan 2022 skulle lämna över till 2023. Fort har det gått, mycket har hänt, både i min egen lilla sfär men även ute i världen. Året har bjudit på raksträckor, fartgupp, hinder att ta sig över, utmaningar att ta sig an men framförallt lämnar året en fin känsla och tacksamhet över att jag har det liv jag har. Ett liv med familj, goda vänner, fina arbetskamrater och känslan av att vara omgiven av omtanke, vänskap och kärlek. 

Förra nyåret var jag hos sonen och firade, det här året är jag hemma på Nygatan. Då åkte vi över till Köpenhamn i tid för tolvslaget. Det var en minst sagt annorlunda upplevelse, krutröken efter alla fyrverkerier låg tung över staden, så tung att effekten av fyrverkerierna förlorades. Nu blir det en mycket lugn afton, jag hoppas att jag inte somnar i soffan så att jag kan ställa mig på rätt ben vid tolvslaget. Det lär inte bli särskilt mycket fyrverkerier heller, tack och lov. 

Jag ser med spänning fram emot vad 2024 kommer att inrymma. Om ett år vet jag! 

                                         Gott slut på 2023 och gott nytt 2024! 

Skrapdan, äntligen är den här. Dagen när hela julen ligger framför oss. All förväntan, all värme och kärlek omfamnar oss. En dag att njuta av ljus, tingeltangel och tomtars prisselprassel. 

Jag har sagt det förr och säger det igen, varje år säger jag det: Skrapdan är min bästa dag på julen, en dag då jag njuter av jullugnet. Det enda som ska göras idag är att förbereda kvällens blöte. Precis lagom om du frågar mig. 

Ute har det kommit lite snö, det gör att det är lätt att kunna se små tomtars spår i snön där de smyger runt och håller småfåglarna sällskap. Fåglarna ja, de har har fått lite extra godsaker att smaska på under julen. Nya talgbollar, en kärve och goda röda juläpplen. . 

Inne finns också godsaker. Julgodis, juligt bröd, och god mat i kylskåpet som plockas fram närhelst vi känner för det. Tänk vilket privilegium att ha det så. 

Tänker lite extra på dig som ändå måste jobba idag och under julhelgen, jag hoppas att du får chansen att känna lite julmagi, att den sipprar in till dig på jobbet....kanske kan du också se små spår av tomtar på väg till och från jobbet. Då har du tur!

Jag önskar dig en fin och varm julhelg, var du än är! 

Ja just det, jag höll på att glömma. För dig som inte vet, skrapdan är dagen före julafton, den 23 december, alltså idag. Blöte är helt enkelt dopp i grytan. 

På fastande mage besöktes hälsocentralen i morse för provtagning. Med tanke på att jag är svårstucken så var jag så lättad att rören fylldes med blod utan större mankemang. 

Tar på mig jackan, tittar på sköterskan och säger: Det var ju en lyckad fredag! Hennes undrande blick gjorde att jag förstod att fredag inte var helt korrekt. 

I normala fall skulle det bli en jobbig vecka om fredagskänslan infinner sig redan en tisdag. Fast just den här veckan gör det absolut ingenting, jag har ju semester. Som jag njuter denna första semesterdag. 

Hoppas att mina vänner talgoxarna och blåmesarna också njuter. Jag har köpt nya äpplen och lagt i granriset framför huset. De äpplen jag lagt dit tidigare var nästan uppätna. Imorgon ska de få sin julkärve! 

Sekunder, minuter, timmar, dagar och så har det gått en vecka igen. Tredje advent och ytterligare ett ljus tänds. Ute har den isande kylan bytts mot grader som ligger runt noll men tack och lov regnar det inte i alla fall. Peppar, peppar, är det väl bäst att tillägga. 

Gårdagskvällen blev fin tillsammans med grannarna, glögg och snack om stort och smått. En skön kväll. Den här morgonen startade jag med knäcktillverkning. Precis som pappa alltid gjorde när det var den tredje söndagen i advent. Brända mandlar med kanel och kola är också färdiga. Fast kolan blev inte så bra. Min pålitliga sockertermometer har tappat markeringarna och jag räknade lite fel på de tänkta strecken så den kolan fick inte koka till rätt temperatur. Just nu funderar jag på om kola går att koka om eller om det går att hitta på något annat att göra med halvmjuk kola. Kanske smälta ner och göra pannacotta? Känns inte riktigt rätt att låta kolorna hamna i soporna. Får se hur det blir. 

Det som är riktigt spännande nu är hur den gravade laxen ska bli. Om några timmar har den gravat så länge som mammas recept säger. Men kommer min gravning att bli lika bra som mammas? Jag hoppas det med tanke på att jag följt hennes instruktioner till punkt och pricka. Kan ju vara så att laxen kräver mammatouch för att bli bra. Det återstår att se. 

Tredje advent!

De brända mandlarna blev bra i alla fall. 

Min förvirrande termometer. 

Andra advent och förstås har jag tänt det andra ljuset. Både inomhus och ute i lyktan på bron. Den här helgen har i stort sett handlat om att vila, kolla skidor och läsa. Men jag har gjort lite annat också. Tagit promenader med efterföljande kaffe hos mor, som vanligt. Igår gjorde jag det här årets Rocky Road och idag har jag besökt Lantboas mysiga julmarknad och köpt med mig några hällakakor att stoppa i frysen inför julhelgen. En lagom blandning av aktiviteter och slappande i soffan. 

Nu myser jag i soffan (igen) med ljusen tända men tyvärr ingen eld i braskaminen. Jag har förberett för sotaren som kommer i veckan, skönt att slippa det senare efter en arbetsdag. Om än jag saknar elden i kaminen just nu förstås. Fast det är det värt, att vara utan eld nån dag för att få sotat inför att den riktiga eldningssäsongen startar. 

Nu är den här. Årets mest glimrande och magiska månad. Utebelysningar, adventsstjärnor, ljusstakar och en känsla av magi. Det här året bjuder december dessutom på en snötäckt backe. Det bidrar till extra magi. Jag kommer på mig själv att leta efter nissespår i snön när jag tittar ut i vintermörkret. Nog var det väl nåt som rörde sig där borta bakom busken, nåt litet med en grå luva?

Tänk att jag som egentligen inte gillar vinter och snö är så glad över det vita utomhus. Men jag lovar, det är bara under december den känslan infinner sig. Under den här stjärnögda blicken jag har nu finns den riktig jag kvar. Den där lite småvintersura vanliga jag. Men till och med att behöva gå upp på toa under natten känns inte lika jobbigt med allt glimmer i fönstren. Faktum är att jag önskar att jag inte behövde sömnen så att jag skulle kunna sitta och spana ut genom fönstret och hoppas få se lite julmagi flimra förbi. Fast så är det inte, sömnen behövs men som tur är finns decembermagin kvar när jag vaknar. Det vet jag. 

Som vanligt känner jag mig priviligerad som lever på en plats där jag får känna den här magin. Jag blundar och skickar iväg en önskning i den tidiga morgonen att den lugna fina känslan jag har sprider sig över hela jorden.

Idag är det den sista söndagen i november och en dag när vi ofta firar första advent. Fast det här året är det annorlunda. Första advent kommer inte förrän nästa helg. Men när jag går mina vanliga promenader är det nästan så att det går att tro att det är dags att tända första ljuset idag. Det är fint dekorerat i fönster, utebelysning och en och annan gran skymtar genom fönstren i husen. På torget är granarna på plats och över Köpmangatan hänger julgirlangerna. Med tanke på att det är skyltsöndag idag så kommer det att ge fin julstämning med knarrande snö som ackompanjemang. 

Det får mig att längta riktigt mycket till nästa helg, då är är det dags att plocka fram adventsbelysning i det här huset. Jag är fortfarande lite gammaldags som tycker att det är till första advent det ska dekoreras. Fast lite fuskar jag också, jag kommer att tända belysningen redan på fredag kväll. Det riktigt pirrar av förväntan att få plocka fram alla glimrande ljusstakar och stjärnor. Lite har jag dock förberett, granen framför bron är på plats, likaså har det i köket och matrummet hängts julgardiner. Men det kommer att gå snabbt, snart nog är det nästa helg. Då kommer jag "adventa" så det står härliga till. Med glögg i muggen och julmusik på hög volym!

Fåglarna har börjat knapra på de äpplen jag lagt ut åt dem. 

Den här helgen har jag njutit av att göra så lite som möjligt. Eller så lite som möjligt, jag har förstås tagit mina vanliga promenader, kaffekoppar hos mor, gått en match mot amöban och tvättat ett gäng maskiner. Jag har också letat reda på en gran att ha utanför kvisten när det snart är advent. Men förutom det har jag fokuserat på att plöja ett antal avsnitt av Drakens återkomst och kolla på några filmer. 

Igår lagade jag till den ultimata maten när det är kallt och kyligt ute. Burriga dagar när man behöver mat som känns som en stor kram. Jag lagade till mormors morotspudding. Om jag skulle bli tvungen att äta en maträtt resten av mitt liv skulle det bli mormors morotspudding. Tillagad precis som hon brukade göra. Inga ändringar i receptet. Eftersom det fortfarande var kallt idag passade det utmärkt att äta upp resterna...smakade minst lika bra idag. 

Den här dagen började jag med en tidig promenad till kyrkogården där jag tände ljus på pappas grav. Just idag är det tjugo år sedan hans kropp inte orkade längre. Tjugo år sen känns jättelänge men samtidigt känns det så nära i tid. Fina, varma och kärleksfulla minnen finns kvar och nog känner jag att pappa är med mig när jag ska göra förändringar här hemma. Känslan av hans stöd i mina beslut är stark. Det är jag tacksam för. 💕

Några veckor har runnit förbi sedan jag skrev något här senast. Härliga veckor som fått mig att inse hur rik jag är, rik på vänner och roliga saker. Jag har firat min 60-årsdag vid flera tillfällen, ett härligt och glädjefyllt firande. Massor av omtanke, skratt och gemenskap. Fast firandet blev lite annorlunda än jag tänkt mig på grund av snöoväder och gäster som blev sjuka och därför inte kunde komma. Men oj så firad jag blev ändå, så mycket mer än jag kunnat föreställa mig. Tänk så fint att få lägga ytterligare ett år till livets stege. Jag känner mig särdeles bekväm med mina nya siffror, tänker att det klär mig att vara 60.

Förutom att lägga till ett år på livsstegen får jag dessutom rå om sonen under en vecka, det om något är glädje. Och kärlek. 

Att vakna tidigt en lördag morgon känns väldigt onödigt. Samtidigt är det lite mysigt. Ett perfekt tillfälle att tända en eld i braskaminen, tända ljus, läsa tidningen på paddan och dricka dagens första mugg kaffe.  Det är lätt att tro att alla andra sover för det är helt tyst ute. Inga bilar, inte ens några lastbilar som kommer in för tankning nere vid macken. Alldeles för tidigt för mina vänner småfåglarna att knacka på fönstret. Men som sagt, mysigt med tid för eftertanke. Att efter en vecka med full fart in i det sista kunna ligga under värmefilten i soffan och titta på eldsflammorna som dansar. Det är livskvalitet. 

Nu blir det en helg med vila, promenader, lite småfixande och kaffe hos mor. 

Så kom den, kylan. När jag slog upp mina blå igår var det minus nio grader. Alldeles för snabbt blev det kallt för att passa mig. Jag hade ju inte hunnit med att byta ut sommar till vinter, varken i mitt huvud eller bland skor och ytterplagg. Hösten hann jag överhuvudtaget inte med alls. Men nu är processen påbörjad, snart är jag redo för vintern. Det är bara att bita ihop, le och se glad ut fastän jag redan längtar till dess att jag får göra bytet igen. Fast åt andra hållet. Dit är det dock ett antal månader så det gäller att acceptera att vädret och årstiderna inte bryr sig om vad jag tycker.

Försöker njuta ändå. Varma tröjor, gosiga sockar och mjukisbyxor gör att det ändå känns okej. I alla fall inomhus. Men tittar man ut i världen så kan jag stoppa upp mitt missnöje över kylan någonstans och bara vara tacksam att jag lever i den del av världen jag gör. Det finns ju faktiskt väldigt mycket att vara glad och tacksam över. Så jag riktar in mig på det istället, livet blir så mycket bättre då. 

Till exempel är det lätt att förundras över hur otroligt vacker en orkidé i närbild kan vara. Det tar jag med in i nästa vecka, allt det vackra som finns omkring oss. Bara vi ger oss tid att titta. 

Och bara så där så har halva oktober gått. Jag tänker fortfarande att det borde vara augusti...istället är det snart november. Veckorna går så snabbt att det är svårt att hänga med och de lediga dagarna bara swishar förbi. 

Den här helgen har jag påmints om hur viktigt det är att vi tar tillvara alla dagar vi har, för vi vet aldrig vad som står och väntar runt hörnet. Hitta stunder i den stressiga vardagen att njuta av stunden, se till att vara tacksam för familj och alla runt omkring, släktingar och vänner. Värdesätt vardagen likväl som festdagarna. Lev livet nu medan du kan. Livet är för värdefullt för att slösas bort. 

Men alltså, vad är det som händer i världen? Tydligen tyckte Hamas att det skulle vara en god idé att attackera Israel. Så nu är konflikten i den delen av världen akut igen. Som om det inte räckte med alla krigshärdar i olika världsdelar redan.

Tänker på alla dessa krigshetsande galningar, de måste alla ha haft trasiga leksaker när de var barn. Eller så fick brorsan sista glassen och de blev utan. Vad är det som gör att de tror att vapen löser någonting? Lär de sig ingenting av historien. De måste ha hål i hela huvudet och inte bara lite ludd där hjärnan skulle varit. Dessutom är det ju inte de som bestämmer att det är en god idé med krig som lider mest. Nej, det är alla oskyldiga civila...framförallt barnen far illa. 

Det är svårt att ta in den rädsla och maktlöshet de som lever i alla olika krigsområden måste känna när den egna tryggheten omsluter en. Jag är lyckligt lottad att jag bor där jag bor, som kan ligga i mitt sköna soffhörn och plöja böcker på löpande band!

Vann en fin orkidé i torsdags. 

Några av den senaste tidens lästa böcker. 

Den här helgen började på absolut bästa sätt. Efter att ha sagt trevlig helg till mina arbetskamrater åkte jag hem och njöt av att veta att jag var bortbjuden på middag hos en god vän. Det blev en kväll med fantastisk god mat och som vanligt samtal om stort och smått. Det var lördag innan jag kröp i säng och fick en god natts sömn. 

Idag är det grått och regnet hänger i luften, men vad gör det. Jag började dagen med en promenad ändå, kaffe hos mor och en snabb tur in på affären för att handla några saker som saknades i kylen. Efter det tog jag en tur till skogen och plockade hem lite granris till gravarna. Kändes fint att göra höst där med tanke på det oktober anländer imorgon. Faktum är att jag höstade till det lite utanför mitt hus också. 

Några tvättmaskiner har snurrat idag och jag lagade en smarrig paj. Men nu räcker det. Det blir inte mer idag. Jag tänker kolla in nån serie eller film och vifta med tårna i soffan. Precis lagom ansträngande!

Regnet skvätte både på mig och gravstenen när jag var på kyrkogården. 

Igår hade jag en mycket fin eftermiddag och kväll. Det har jag i och för sig ofta, jag uppskattar ofta det lilla. Men just igår blev det extra fint. Vänner från förr, det är något speciellt. Ni vet de som fanns med under uppväxt och gymnasieåren. Eftersom jag snart når den aktningsvärda åldern av sextio är gymnasieåren verkligen förr...

Under mina år i gymnasiet hade jag framförallt två mycket nära vänner. En av dem hade jag lyckan att få träffa och umgås med igår eftermiddag och kväll. Tänk hur lätt samtalen flyter på. Hur långt borta från allt ytligt de samtalen blir. Om än tiden mellan möten blir lång. Att jag dessutom blev bjuden på supergod middag gjorde ju inte saken sämre. Sen sov jag gott nerbäddad i hotellsängen.

Nu är ju i och för sig jag så lyckosam att jag har många vänner jag kan kalla nära och som skulle göra vad som helst för mig på samma sätt som jag skulle göra vad som helst för dem. Spelar ingen roll hur ofta eller sällan man träffas. Det känns fint att vakna till den insikten en måndag morgon i slutet av september. Att jag sen kunde inmundiga en härlig hotellfrukost borgar för en fin vecka. 

 Nu kör vi! 

Nu har det gått över halvtid. Det är färre dagar kvar av september än som hittills gått. Jag vet att tiden går snabbt och det verkar inte spela någon större roll om det är mycket eller lite att göra. Men faktum är att den börjar nå nästan löjliga nivåer av snabbhet. Tiden behöver väl inte sätta några världsrekord. Det har vi gott om idrottare som gör. Sen finns dessutom en massa andra konstiga rekord som hamnar i Guiness rekordbok. Tiden kan gott hålla sig borta därifrån.

Förstås är det full fart på jobbet med långa dagar. Men jag klagar inte, jag trivs och gillar verkligen mina uppgifter. Fast i helgen har jag återigen laddat batterierna, det var nödvändigt. Igår blev det en skogstur med en arbetskamrat, tillika god vän. Resultatet blev många steg, gott fika, prat om stort och smått samt en del trattisar och några gula små kantareller. En lyckad dag. 

Idag har jag, förutom att ta en skön promenad, plockat bort mina mest somriga kläder ur garderoben och låtit mina mer höstiga och vintriga plagg ersätta dem. Passade även på att sortera ut en del plagg som jag inte använt på länge. Alltid lika skönt när det blir tomma galgar. Det mesta skänks till second hand, några slitna t-shirtar fick pension på riktigt. Eller pension...deras liv tog faktiskt slut. 

Just nu pågår mitt liv i favoritsoffhörnet framför en bra film. Favorit i repris. Spiderman no way home. Jag fångar det sköna helgläge som än har flera timmar kvar. Det gör jag alldeles rätt i. Hoppas du också har ditt bästa helgläge. 

Idag kom den, en talgoxe knackade på mitt sovrumsfönster tidigt i morse. Det kändes som om den ville göra mig uppmärksam på att den riktiga hösten närmar sig, om än vädret den här helgen bjudit på riktig sommar. Den stannade inte länge, knack på rutan, flax med vingarna och sen flög den vidare. 

Förra söndagen började mitt höstjobb i trädgården genom att jag klippte bort alla fröställningar på klasespireorna och sedan fortsatte jag genom att rensa i hallonsnåret. Alla skott som haft hallon klipptes bort. Då slipper jag det till våren. 

Mot mitten på veckan kom sen ryggvärken som ett brev på posten. Förstås hade jag slarvat och inte haft på mig min ryggkorsett. Möjligen eftersom den börjar bli alldeles för sliten, den av mina två som jag fortfarande kan få på mig. Som tur var fick jag låna en som fungerade så mycket bättre av en god vän så jag kunde fortsätta mitt "höstande" den här helgen. Så nu är det vinter i härbret, på min altan och i min trädgård. Det enda som är kvar att göra är att plocka in solcellsbelysningen innan det blir vinter. Men än får lamporna lysa upp i höstmörkret. 

Tack vare min lånade korsett har jag dessutom lyckats hålla ryggen i schack. Det känns så skönt att ha fått undan det mesta ute, blir det kallt och regn blir jag inte hindrad av det i alla fall. Fast lite besviken blir jag nog, gillar ju solen och värmen. Allt blir roligare och lättare då. Fast å andra sidan, regn och rusk gör att läget i soffhörnet med en eld i braskaminen lockar. Så helt eländigt blir det ju inte om solen och värmen tar en längre paus. 

Summa summarum, jag känner mig nöjd och tillfreds efter helgen, fylld med ny energi inför veckan som kommer. Hoppas du också känner så.

Att vakna onödigt tidigt en lördagsmorgon kan faktiskt bli riktigt trivsamt och mysigt. Idag när jag slog upp de blå hörde jag hur regnet öste ner utomhus. Det ljudet skulle förmodligen fått mig att somna om rätt snabbt. Men istället för att försöka somna om bestämde jag mig för att göra upp en eld i braskaminen, tända ljus och med en kaffemugg vila i soffan istället. En riktigt mysig start på morgonen den här andra dagen i september. Lätt att slumra till när kaffet var urdrucket var det också. 

Början av september så nu har tiden kommit när det börjar bli okej att göra höst, både inomhus och utomhus. Just idag lockar det inte särskilt mycket med trädgårdsarbete men det kommer finare dagar framöver. Det är jag helt övertygad om. Kanske kan jag fixa lite inne istället. Men bara kanske....

Faktum är att jag redan har gjort en sak som signalerar att det går mot svalare tider. Jag har tagit ut myggfönstret i mitt sovrum. Det här året lyckades jag inte hålla ut till dess att det blev september. Med två dagar kvar av augusti åkte det ut. Det var min kalla näsa och kalla tår som avgjorde saken . Nu när jag vaknar jag till på natten hör jag inte timmerbilarna som kommer in för tankning lika tydligt. Eller bussarnas backsignal när de ger sig av på morgonen. Inte så att det är ljud jag brukar vakna av men är jag vaken hör jag dem. Bäst av allt, förutom varm näsa och varma tår,  är att kajorna som håller till i björkarna nedanför grannarna inte hörs lika tydligt. Nu väntar jag bara på att mina kompisar småfåglarna ska komma och knacka på fönstret och säga hej igen. De är efterlängtade. 

Ytterligare en vecka och snart ännu en helg att lägga till handlingarna. Med tanke på hur intensiva arbetsveckorna är så här i början av terminen (misstänker att det kommer att fortsätta så) var det riktigt skönt att vädret har varit grått och småregnigt. Visst, jag har tagit mina promenader som vanligt men dessemellan har jag med gott samvete kollat in filmer och serier, förutom att kolla på friidrotten förstås. 

Efter att ha bäddat rent i sängen i morse bar jag ner tvätten i källaren och klev in i tvättstugan med den. Då möttes jag av amöban som växt sig stor och stark. Oj, som den växt. Insåg att det kanske inte var det mest smarta jag gjorde förra helgen när jag lät den vara i fred. Nåja, nu har jag tagit upp kampen. Även om sannolikheten är liten att jag kommer att vinna idag ska jag i alla fall se till att det blir oavgjort. Det borde jag klara av. 

Medan maskinerna i tvättstugan jobbar tänker jag hitta mig någon film att streama. Allt medan jag funderar på vad jag ska laga till middag av de två laxbitar som tinar i köket just nu. Borde ju vara lagom ansträngande, men just nu har jag ingen inspiration. Dessutom säger min hjärna nej till alla förslag jag har på vad laxen ska bli....småjobbigt! Tur att det är ett tag kvar till dess att det ska lagas till. Innan dess borde vi komma överens, min hjärna och jag. 

Tro vad jag ska laga till?

Vilken ljuvlig helg det är. Solen skiner, inte alltför blåsigt och inget regn. I alla fall inte hos mig. Än. Söndagen har passerat förbi förmiddagen och mitt på dagen. Nu är det eftermiddag och nedtrappning av helgen och uppladdning inför en ny arbetsvecka tar sin början. Men än är det ett antal timmar kvar att njuta av helgledigheten. 

Idag har jag lagat och förberett ett recept till ett höstnummer av Anundsjö aktuellt. Det känns bra att vara ute någon vecka innan deadline. Faktum är att jag förvånar mig själv. För det mesta brukar jag, i bästa fall, komma på att jag måste fixa recept dagen innan deadline men oftast kommer jag på det samma dag. Det inte helt lyckat alla gånger. Bäst av allt, det blev ett gäng matlådor till veckan som kommer och till frysen.

Den här helgen har amöban i tvättstugan vunnit på walk over....jag har helt enkelt inte låtsas se den...fungerar perfekt att blunda när tvätthögen passeras. Inga problem alls och jag är en god förlorare, amöban måste ju få vinna någon gång. 

Nu ska jag fixa till köttfärsbiffar av ett paket som plockats upp ur frysen i förmiddags, sen tror jag att bubbelpoolen ska få göra rätt för sig. Känns lockande och perfekt som uppladdning inför veckan som kommer. Japp, det är planen!

Fina kvällar att njuta av under helgen!