Om jag inte helt missminner mig var det nyss den första september....plötsligt har halva månaden gått. Vad hände? I går morse insåg jag dessutom att hösten hade anlänt. Vad jag än tycker om det. Första tecknet var att mina vänner småfåglarna knackade på rutan i sovrummet på morgonen igen. Några talgoxar turades om att se till att jag uppmärksammade dem. Nästa tecken, när jag gick ner i källaren för att vattna blommorna, var att det kändes varmt och skönt därnere. Jag som varit orolig för att det varit något fel på elementen insåg att det fram till dess inte varit tillräckligt kallt på nätterna för att det skulle gå ut någon värme på dem. Snart är det dags att skruva på värmen på övervåningen också. Det är nära nu, fryser rejält om tårna när jag som vanligt går barfota inomhus. Men jag avvaktar någon dag till.

Helgen har använts till att fortsätta förbereda för vintern. Hur trist det än känns. Jag kommer så väl ihåg i våras när jag plockade fram utemöbler och annat ur växthuset hur roligt jag tyckte att det var. Lika tråkigt är det att inse att sommaren obönhörligt lider mot sitt slut. Samtidigt är det skönt att få en början på det som ska göras utomhus. 

Faktum är att jag har hunnit en hel del. I rabatten på framsidan klipptes en del växter ner och älvorna och deras hus har magiskt flyttat till deras vinterland. När jag klippte i rabatten lyckades jag inte bara klippa växter, jag klippte av sladden till en av min solcellsslingor också. Lite onödigt kan tyckas. Men framförallt klumpigt. Fast med hjälp av en tång och eltejp så lyckades jag laga den. Nu håller den ett tag till i alla fall. Nog kan det få lysa i rabatterna ännu. 

Altanen är också tömd på grejor. Möbler in i växthuset och poolen tömd på både vatten och luft. Idag har jag inte gjort så mycket utomhus, mer än att ta en promenad och sedan bära ner myggdörren från sovrummet till förrådet. Inomhus har jag dock gjort mer. Plockat bort vissna blad från blommorna, renbäddat, dammsugit, torkat golv och kört ett gäng tvättmaskiner. Tyvärr räcker inte det för att ha fått övertag gentemot tvättamöban. Den leder med minst tre poäng. Å andra sidan var det länge sen den vann över mig så det är den väl unt. 

Nu tänker jag fortsätta att läsa ett tag, för nu blir det inte mer gjort idag. Imorgon börjar vintertiden på jobbet. Då blir arbetsdagarna fyrtiofem minuter längre. Bara att börja längta till våren igen då....fast först ska vi ta oss igenom resten av hösten, jul och flera vintermånader. Tur att jag har en hel del roligt att se fram emot den närmaste månaden. Men nu....åter till boken. 

Nu ser man kanten runt rabatten igen.

Många måltider har kunnat intas utomhus under helgen. 

En av veckans dagar bjöd på en fin promenad till jobbet.

 

Ännu en vecka har gått. Lika snabbt som vanligt. Vädret har bjudit på en underbar vecka som har gjort att sommarkänslan hängt sig kvar. 

I fredags blev det en trevlig kväll med goda vänner. Vi började på altanen och flyttade in i växthuset när kvällen blev svalare. Där satt vi kvar till dess att fredagen byttes mot lördag. En skön energiboost efter arbetsveckan. 

Idag har jag trots sommarvädret påbörjat höstjobbet i trädgården. Eller egentligen inte i trädgården ännu, men på altanen. Jag tömde alla krukor på växter. Skönt att passa på medan det fortfarande var torrt i krukorna. Då blev det inte så tungt att lyfta säckarna. 

Resten av dagen ägnas åt tvätt och en ny serie på Netflix, Kaos. En amerikansk serie kopplad till den grekiska mytologin. Lite drama och en hel del komedi. Jag gillar den.

Kryddor skördade från altanen. 

Nästa gång jag bestämmer mig för att ta en veckas semester efter att ha jobbat några veckor i början av en termin, vänligen tala om för mig att det inte är den bästa av idéer. 

I måndags när jag skulle jobba igen var det dags att väcka hjärnan ännu en gång. Måste erkänna att jag inte var helt och hållet på banan. Eller helt och hållet, jag var inte alls på banan. Upptäckte att jag hade ett antal presentationer under veckans tre första dagar jag inte hade förberett. Något som borde gjorts innan min extra semestervecka. Men det gick trots allt. Jag får väl tacka min erfarenhet och förmåga att arbeta koncentrerat när det behövs. Så var det plötsligt fredag och jag började känna att jag hade kommit ikapp. Det kändes bra då och känns fortfarande bra nu inför en ny arbetsvecka. Så vitt jag vet har jag inga presentationer eller föreläsningar jag inte har förberett den här gången. 

Helgen har varit fin. Igår stod jag med ett loppisbord på stora återvinningen. Trots hot om regn var vädret fint. Solen sken men vindarna var lite svala. Inte lika mycket folk som förra gången jag deltog. Men det var bra ändå. Träffade många trevliga människor. 

Den här dagen har mest ägnats åt tvätt och fjärde säsongen av The Umbrella Academy. En liten promenad och kaffe hos mor också förstås. 

Nu ska jag skriva en del recept och så småningom förbereda mig för ytterligare en arbetsvecka. Lagom ansträngande.

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här. Men så har det varit intensiva veckor. Efter den härliga helgen med lärarhögkompisarna körde arbetet igång på riktigt. Full fart på alla plan. Fast sen drog jag i handbromsen igen. Det går ju inte att jobba hur hårt som helst. Anledningen - en veckas semester då sonen kommit åter från sommarens äventyr i Boston stod på agendan. Jag åkte ner till Lund där vi tillbringade några härliga dagar. Goda middagar på stan och nya platser att upptäcka i Skåne. Dessutom fick jag äntligen se den nya filmen med Deadpool och Wolverine. För sonen blev det andra gången men det hade han inget emot. Filmen var kanon, våldsam och humoristisk på samma gång med mängder av cameos. Längtar tills dess att den går att streama. 

Tillsammans åkte sonen och jag sedan mot Norrland innan han vände söderut igen för att delta i en UWC-träff under helgen. 

Själv passade jag på att åka ut till mitt härbre och började förbereda för vintern. Skönt att ha det mesta gjort om än det finns lite småfix kvar. 

Imorgon ska jag börja ta hand om en stor squash jag fick av en granne häromdagen. Den kommer att räcka till många måltider.

Afternoon tea på Alice och Katten. 

Just idag är det grått och mulet utomhus så det passar fint med en liten minneskavalkad. Nu i augusti är det fyrtio år sedan jag började på lärarhögskolan i Umeå. Fatta, fyrtio år! Å ena sidan känns det som om det var max tjugo år sedan, å andra sidan kunde det lika gärna vara hundra för så mycket har jag hunnit med. Så många minnen från åren i Umeå, händelser, upplevelser men framförallt vänskap. 

En av de mest fantastiska sakerna är att vi fortfarande är ett gäng från lärarhög som träffas runt om i Sverige hos varandra. När vi pluggade turades vi om att laga söndagsmiddag och bjuda varandra. Efter examen har vi setts runt om i Sverige och käkat söndagsmiddag en hel helg. Från Kiruna i norr till Nyköping som längst söderut. Men orterna ändras ibland, det händer ju att någon flyttar. Som tur är har vi ändå hållit kontakten. Från början sågs vi varje år men sen har det blivit vartannat år. 

Förra helgen var det dags igen. Då sågs vi igen, den här gången i Övikstrakten, fast inte hos mig utan hos en annan vän (vi är två som bor här omkring). En hel helg med god mat, samtal om högt och lågt. Varma skratt, tårar och framförallt en vänskap som består. Fast nog måste jag erkänna att jag var trött förra söndagskvällen. Det blir intensivt, hur härligt det än är att träffas. Nu är det två år till nästa gång så det är gott om tid att vila. Då är det min tur att samla oss!

Veckan som gick startade jag upp läsårets jobb igen, det har gått fint men nog har hjärnan varit trög. Riktigt trög bitvis. Tacksam att jag var så klok i juni att jag förberedde de presentationer jag skulle använda i början av terminen. Då visste jag ju vad jag höll på med. Nu har jag mest funderat på vad jag egentligen gör, vad jag kan och hur man gör när man jobbar. Det var tur att jag hade förra veckan på mig att väcka hjärnan för på måndag är det full fart igen, det blir roligt. 

En annan mycket rolig sak är att sonen kommer hem till Sverige igen efter sommarens jobb i Boston. Känns fint att snart ha honom hemma igen, om än långt ner i vårt avlånga land. 

I Skeppsmalen förra helgen.

En del av böckerna jag har läst under ledigheten.

Första augusti. Ett datum jag inte känner mig helt bekväm med. Även om det är kvar av sommaren ännu ett tag signalerar dagen att vi kommer närmare hösten och så småningom blir det vinter igen. Just idag är det dessutom lite svalare ute, det var fjorton plusgrader när jag travade iväg till sjukgymnasten i morse. Men shortsen var på, långbyxor göre sig icke besvär ännu. 

På väg hem lyssnade jag till vindens sus i träden, framförallt i de björkar jag gick förbi. Så här på sensommaren blir det ett speciellt prassel som påminner mig om min mormor och morfars sommarstuga. Där tillbringade jag mycket tid under hela min uppväxt och deras backe med björkar bjöd på precis det ljud jag hörde idag. Barndomens många minnen blev med ens påtagliga. Varma, fina och fyllda av kärlek. Tänk vad lite vindsus i björkarnas löv kan föra med sig. Då känns det till och med okej att det är den första augusti.  

 

Månadsbilden är bytt - nu är det augusti som gäller. 

Så har den kommit, den sista semesterveckan. Jag slutade vecka tre med att göra något som jag verkligen inte tycker om. Städa. Men fatta så skönt det var att igår kväll krypa ner i en nybäddad säng och känna doften av såpaskurade golv. 

Den här veckan började jag med något som skulle ha gjorts för flera år sedan. Min ved som legat i en vedbod i Sörböle packades i säckar och kördes hem. Så himla skönt att ha det gjort. Men jag skulle vilja påstå att det är tack vare mina grannar den kom hem. Jag fick låna en fiffig plastmojäng som man sätter säckar utanpå. Sedan är det bara att fylla med ved, dra bort plastmojängen och knyta ihop säcken. Det gjorde att det gick, om än inte som en dans, men nästan. 

Som bonus har jag dessutom fått iväg ett recept till Anundsjö Aktuellt med deadline om en vecka. Med gott samvete kan jag nu slappa resten av dagen. Se teve och läsa. Nåja nu är väl se teve och läsa något jag brukar göra med gott samvete ändå....men nog känns det lite extra gott idag! 

Inte helt lätt att komma åt, jag fick vara lite av en akrobat. 

Nu kan jag elda ett tag i braskaminen igen. 

Sista dagen på min andra semestervecka. Halva ledigheten har gått redan. Alldeles för snabbt. Dagarna har använts till att fixa lite praktiska saker under förmiddagarna och sedan slöa och läsa under andra halvan av dagen. Antingen i växthuset, på altanen eller i en soffa, passande platser för bokläsning. 

Igår sorterade jag det sista av mina skolsaker. Det blev en stor mängd papper som kördes till återvinningen idag och imorgon planerar jag att åka med fem säckar till den stora återvinningen. Känns skönt att det är gjort, om än det tagit emot att rensa. Nostalgi!

Efter sista rensningen igår åkte jag och en god vän till Herrgårdsparken i Köpmanholmen. Härligt väder, gott fika i Ringarbönninga och sedan en skön promenad för att upptäckta allt som fanns gömt i parken. Önskebrunnen hittade jag. Självklart använde jag magi och förvandlade en liten sten till en magisk önskesten som skickades ner i brunnen med en önskan. Vad jag önskade? Det avslöjar jag förstås inte. Vem vet, plötsligt slår önskan in. Då vet i alla fall jag vad det beror på. 

Dessutom fick jag se det omtalade och omskrivna tältet kommunen satt upp som ska kunna användas till distansarbete. Känner att jag inte riktigt håller med om att det finns platser där som kan fungera som arbetsplatser. Några träbord, en trevlig soffgrupp och ett gäng bänkar. Inte vad jag skulle kalla för arbetsplatser. Benämn det i stället för vad det är. Ett tält med en liten utställning om Örnsköldsvik och en plats för olika happenings under sommaren. Det skulle vara mycket intressant att veta hur många som inte är direkt involverade med tältet som faktiskt suttit där och distansarbetat och tyckt att det fungerat bra. Men nåja, vad vet väl jag. Kanske det är väl investerade pengar, även om jag tvivlar på det.

Resten av den här dagen känner jag att fortsatt läsande är en lämplig sysselsättning. Så får det bli, då kanske jag blir klok som ugglan här på bilden!

Det kommer lika plötsligt varje år, om än det egentligen sker långsamt. Mörkret är tillbaka på natten. Inser att det är vid den här tidpunkten, när ungefär halva juli har gått som jag vaknar upp mitt i natten och ser att det är mörkt i huset. Inte en enda ljusglimt någonstans förutom klockan på ugnen och lampan på teven. 

Då slår min mörkrädsla till med full kraft. Det är den absolut värsta tiden på året vad gäller att vara mörkrädd för mig. Tiden när ljuset lämnar plats för mörkret igen. Om det samtidigt knakar till i träet i trappan slår hjärtat hårt och öronen skärper sig rejält för att lyssna in. Så knakar det till i hallen också. Länge, länge ligger jag då och stirrar in in mörkret. Talar om för mig själv att jag är en idiot, det finns ingenting att vara rädd för. Men vad hjälper det. Inte lyssnar jag på vad jag säger. Eller säger, tänker gör jag ju. Är tyst som en mus för att inte höras. Att blunda igen och försöka sova är inte att tänka på. 

Gissa vem som kommer att tända några lampor innan hon går och lägger sig ikväll?

Några små ljusprickar är allt som syns. 

Idag inleder jag min andra semestervecka. Det gör jag med minnet av en mycket trevlig eftermiddag och kväll hos goda vänner igår. God mat, god dryck och massor av prat om ditten och datten. Energiboost deluxe. Dessutom fick jag med en fin gåva hem. En tygkasse med tryck som passar mig perfekt. I den kommer det att åka många böcker!

Som vanligt har jag idag tagit en förmiddagspromenad och fått en mugg kaffe hos mor. Bra början på en ledig dag. Resten av den här dagen kommer jag att ägna åt tvätten. Amöban har växt så nu är det definitivt dags att göra något åt den. Framförallt för att det jag helst vill ha på mig ligger i högen och väntar på tvätt. Så nu snurrar det för fullt i tvättstugan där jag ligger i mitt favoritsoffhörn och glor slött på teven. 

Tittar jag upp är det dock lätt kaos här nere. Jag har nämligen gått igenom alla mina skolgrejor och sorterat bort det jag aldrig kommer att använda igen. Eller det kan jag ju inte veta, men jag tror inte att jag kommer att hamna i ett klassrum på heltid igen och skulle det vara så får jag väl bygga upp mitt material en gång till. 

Nu väntar jag på att en nyexad lärare, en av sonens kompisar från förr, kommer och kollar igenom vad som skulle kunna vara av intresse att ta reda på. Resten åker nog ner i genomskinliga säckar för att kastas bort. Lite känns det i hjärtat, minnen av elever, klasser och situationer har dykt upp när jag gått igenom allt. Varm fina minnen! Men även om material kommer att kastas finns ju alla minnen kvar. De kan ingen ta ifrån mig. 

Mycket av mitt material har följt mig länge. Trots det är det helt up-to-date. Okej, kanske inte när det gäller utseendet men till innehållet. När det gäller mitt material i matte, svenska och engelska går det hand i hand med aktuella evidensbaserade studier. Känns rätt bra faktiskt. 

Något annat som känns bra är att det fortfarande är semester. Nu satsar jag vidare på andra veckan där jag tänker ägna största delen av tiden åt att läsa. Om vädret tillåter under en parasoll på altanen. Annars läser jag där det går!

Under mina dagliga promenader de senaste dagarna har jag lyssnat på Jennie Walldéns inslag i Sommar i P1. Det var längesen jag blev så berörd av ett sommarprat. De som mötte mig på promenaden där jag gick och fulgrät måste ha undrat vad det var med mig. Det gick liksom inte att hejda tårarna. 

Så stark var känslan hon gav, jag blev berörd djupt in i hjärteroten och det bildades en klump i magen. Samtidigt andades hennes prat tillförsikt, styrka och varm kärlek till både hennes familj i Korea och hennes familj här i Sverige. Har du inte lyssnat redan, gör det. Du kommer att bli djupt berörd.

Nu är det i alla fall semester och jag kan fulgråta hur mycket som helst. Fast jag tänker nog göra lite annat också. Igår till exempel gjorde jag....ingenting....eller jo, någonting gjorde jag. Tog en promenad, låg i soffan, såg teve, läste, åt något enkelt som gick snabbt att laga till och slappade. En helt perfekt start på semestern om du frågar mig. 

Idag har jag också gått en promenad, sen tänkte jag att jag skulle tvätta. Men så kom jag på att jag ju har semester, tvätta kan jag göra en annan dag. Jag menar, varför göra idag det jag kan skjuta upp till imorgon. Eller övermorgon för den delen. 

Ikväll blir det konsert, sjunde i sjunde klockan sju, inne i Övik. Hoppas regnet gör ett uppehåll, annars finns ju regnställ. 

Fast till dess ska jag göra det jag gör absolut bäst. Slappa!

Dahlian ger färg mitt i salladen. Fint en mulen dag som den här. 

Nyss var det första juni och Kajenns dikt om våra hundra sommardagar påminde oss om att ta vara på varje dag, för precis som Tomas Ledin sjunger så är sommaren kort. Plötsligt har trettio av de hundra dagarna gått och imorgon är det juli. Juli? Bara sådär liksom. Nog för att jag längtar till semestern men nog kunde juni fått räcka ett litet tag till.

Nåja, det är som det är. Lönar sig inte att klaga, tiden går ändå. Bara att se till att ta vara på dagarna, precis som dikten uppmanar till. Helgen som gick har jag gjort det i alla fall, tagit vara på dagarna. Förutom att åka till härbret och städa bort vintern har jag läst böcker. Jag har läst i soffan i växthuset, läst i soffan i vardagsrummet, läst i stolarna ute på altanen och njutit av det sköna vädret. 

Just nu laddar jag för en arbetsvecka till, sen är det semester. Då tänker jag läsa, bland annat. Men jag tänker också ta vara på dagarna och göra det jag känner för. 

Söndag morgon, himlen täcks av moln men solen vill skina igenom. Känner mig lite trött i luvan, men det gör ingenting. Det är ju söndag och inte arbetsdag. Jag behöver inte vara jättepigg. 

Anledningen till att jag är trött är inte att jag varit ute och partajat utan att andra varit det. Jag har bjudits på honkande från en bil vars tuta låter som ett mellanting mellan en anka och en sån där clowntuta, fast mycket högre. Med jämna mellanrum har bilen landat på macken för påfyllning av bränsle. Bilen har hälsat både när den anlänt till macken och när den efter en lång stund lämnat macken.  

Häromnatten kom den har kommit vid halv fyra på morgonen, natten som gick klockan ett och nu senast halv åtta i morse. Precis när jag sov som godast alla gångerna. Fast egentligen stör inte honkandet jättemycket. Men det som stört mig mest är musiken, inte det faktum att de spelar så högt att hela nejden förmodligen hört utan den musik de spelat. Techno och epa-dunket kan jag stå ut med men när de vräker på dansbandsmusik så det hörs till Skåne då mår jag faktiskt nästan fysiskt illa. De som känner mig vet att jag och dansbandsmusik inte är de bästa vännerna. Okej att dansa till någon enstaka gång, men lyssna på...huga! Det innebär förstås inte att jag inte gillar eller respekterar personer som lyssnar på den typen av musik, för det gör jag. Bara jag slipper musiken. 

Men jag är varken upprörd eller arg, bara trött. Det är helg och jag är ledig, ska inte jobba, så om jag är lite trött spelar ingen roll. De som spelar är unga, festar och har roligt, väl unt. Fast jag önskar att de hade en musiksmak som passar mig bättre, då kunde jag till och med njuta av den höga musiken. Det är det mer synd om de som bor runt omkring som faktiskt ska upp och jobba eller har små barn. Fast de kanske gillar dansbandsmusik. Då går det nog bättre.

Ja, du som undrar, jag var tvungen att gå upp och titta ut genom fönstret för att spana lite, en riktigt nyfiken gammtant. Jag menar en bil som låter som en anka i målbrottet måsta man ju spana in. Den var orange, var inte en a-traktor, hade så dålig fjädring på ena sidan att den nuddade marken och rymde sju personer. Jag hoppas den stackars chauffören gillar dansbandsmusik, annars hade inte han någon rolig upplevelse den här midsommarhelgen. 

Midsommarafton och vädergudarna har definitivt bättrat sig sen igår. Även om vindarna är svala och bitvis hårda skiner solen så det är rätt härligt ute faktiskt. 

Jag har varit hos mor och ätit en mycket god silltårta, perfekt en midsommarafton. Sonen sitter på ett plan på väg över Atlanten och jag längtar till dess att det kommer ett meddelande att han är framme. Även om han är en van resenär, som jag vet har ordning på sitt visum och annat han behöver den här gången, kommer det ändå att kännas skönt när tagit sig igenom immigrationskontrollen i USA. Därefter kan hans två månader långa arbetsäventyr börja. 

Om inget konstigt händer har inte jag några större äventyr framför mig. Först är det två veckors jobb innan det är dags för min sommarsemester. Som jag ser fram emot den. Faktum är att jag längtar mer än jag gjort på flera år faktiskt. Och som sagt, inga större äventyr är inplanerade, tänker mest bara njuta av att inte ställa väckning och kunna skrota runt på dagarna. Förstås hoppas jag att vädergudarna bjuder på härligt väder men annars kommer jag att kunna slappa fint ändå. Skillnaden blir att då hamnar jag under en filt i soffan istället för under parasollet på altanen. 

Tycker ni förresten att bokstäverna i den här texten är särskilt fina idag, att de flyter på ett sätt ni inte känner igen? Då beror det förmodligen på att jag äntligen (och då menar jag verkligen äntligen) har skaffat en ny bärbar dator. En som har en skärm som går att stänga, med batteritid som är längre än tio minuter och dessutom är hyfsat snabb. Det är en fröjd att låta fingrarna leka över tangentbordet. Nästan lika njutbart som att ligga i växthuset och läsa. 

 

Senast jag skrev här var det maj och nu har plötsligt flera veckor gått och med de veckorna halva juni. Helt galet. Jag vet att jag säger det ofta, men vad hände liksom? Tiden rusar fram, verkligen rusar fram. Helt galet som sagt. 

Juni började med en Bredbydag som bjöd på rejäl värme, många marknadsstånd, underhållning från scenen och många besökare. Sen åkte jag till Östersund där vi överraskningsfirade en kompis som fyllde 60 år. Så roligt att träffa alla. Dagen efter, på nationaldagen var det jag som blev överraskad. Då kom alla och grattade mig eftersom snöstorm lade hinder i vägen när jag fyllde år. Jag blev verkligen överraskad och glad. Hjärteglad!  Det är alldeles för sällan vi alla kan träffas. Så ni förstår vilken glädje det var att få ses två dagar i rad. 

Den här helgen har jag ägnat mig åt mycket vila, läst, viftat på tårna, tagit promenader, tvättat lite och kollat någon serie på teven. 

Idag väntar jag hem sonen som kommer en kortis innan han drar till jobbet i Boston över sommaren. En god vän som jag träffar alldeles för sällan kom också och hälsade på idag. Fikasurr och några års uppdatering. Det är verkligen häftigt med vänner där samtalet bara tar vid och flyter på fast det är sällan man träffas.

Nu ska jag börja fundera över vad jag ska bjuda på till middag så att det finns mat när sonen anländer hem. Tyvärr kan jag inte bjuda på fint väder men någon god mat ska jag nog lyckas fixa till.  

Morsdag idag och sista söndagen i maj. Vad hände liksom? Om jag inte missminner mig var det första maj i förrgår. Fast jag klagar inte, vädret är ljuvligt, livet är toppen! 

Min lilla tå mår lite bättre igen efter en rejäl dipp i mitten av veckan. Kan återigen ta en och annan promenad, fast inte för lång. Till mor och drack förmiddagskaffe och sen en tur till mormors grav. Min mamma och pappa plockade alltid styvmorsvioler till henne på morsdag och jag har fortsatt med det. De år jag hittat blommorna förstås. Idag upptäckte jag ett litet gäng i gräsmattan hos mor, så de norpade jag och gick med till kyrkogården. Passade på att rensa lite ogräs också. Maskrosor är fina men inte på graven. I alla fall om jag får bestämma. Och det får jag! Om ett tag blir det grillat, mitt emellan lunch och middag. Mor och grannen är inbjudna. 

En vecka har gått, en vecka där naturen fullkomligt exploderat. Från ingenstans är löven på de flesta träden fullt utslagna, gräsmattorna pockar på att bli klippta och vädret har varit ljuvligt. Alla tunga vintertankar är puts väck. Må vara att det är en aning svalare ute idag men vad gör väl det. Nu är den nära, sommaren. 

Helgen skulle ägnas åt en del trädgårdsarbete eftersom min tå gick att klämma ner i skor igen utan alltför stor smärta. Då gjorde jag det, smällde i tån en gång till. Inte särskilt smart...Hur som helst, det gav mig en ursäkt att ligga med foten högt och läsa böcker, massor av böcker. I torsdags gick jag över till grannen, mitt privata bibliotek och lånade hem ett gäng deckare. Sen dess har jag hunnit läsa ut de flesta. Alla böcker är inte de nyaste men jag hade inte läst någon av dem så de passade mig alldeles utmärkt. Lättsamt med ett bibliotek nästgårds. Ett bibliotek som varken kräver lånekort eller har några förseningsavgifter. Nu är väl i och för sig den risken försumbar med tanke på min läshastighet. 

Idag, mellan bokläsningen, fick jag hjälp att fylla poolen, det sista sommarfixet så nu ska den bara bli varm. Sen ska det badas. Längtar! 

Helgens bokskörd så här långt (sen torsdag kväll).
Sofie Rustan var en ny trevlig bekantskap. 

Veckorna går snabbt. Snart har halva maj gått och naturen börjar vakna efter den långa vintern. Efter sval temperatur några dagar ser det ut att bli varmare den närmaste tiden. Känslan är att växtligheten kommer att få en rejäl skjuts in i sommaren. 

Den här veckan bjöd på ytterligare en långhelg, skönt med flera lediga dagar. Jag har hunnit vila men även fixat en del ute i trädgården. Kantskurit runt rabatten, planterat lite blommor, burit ut pelargonerna i växthuset och bara njutit av att varje dag för oss en dag närmare sommaren. Igår njöt jag av värmen i växthuset, om än vindarna blåste svalt. En bok och god lunch därute. 

På väg in igen stötte jag min lilltå rejält. Rejält. Det gjorde ont, ont och den pekade lite snett, den ynkliga lilla tån. En liten tå som i stunden inte kändes så ynklig. Snabbt tog jag på en tight socka så att lilltån drogs in emot övriga tår och sen vilade jag ett tag med foten högt. Men med tanke på att vi skulle åka till Härnösand och gratulera min kusin så var det bara att bita ihop, hitta en toffla som gick på och åka iväg. Tack och lov för min automatväxlade bil. 

Ett trevligt firande senare, med kusin och hennes familj, kom vi hem igen i den sena kvällen. Väl hemma tog jag av sockan och jag tror att mitt drag med tight socka fixade det hela för även om tån fortfarande var både blå, svullen och ond så spretade inte tån iväg längre. Foten i högläge, sista timmarna av eurovision och vips var det söndag, idag. 

En kort biltur till mor för kaffe, inte direkt promenadläge idag. Sen har det mest blivit fot i högläge och lite småfix med tvätt. Fast helt ärligt, rätt skönt att med gott samvete bara ligga på en soffa, slappa, läsa och kolla serier. Just nu Fallout! 

Men det förstås, det skulle jag ha gjort med gott samvete ändå. Utan ont i foten. Jag är inte svårflörtad när det kommer till att slappa. Så det är väl bara att konstatera att det var ett onödigt drag att skada tån för att få slappa. Tänker undvika att göra en sån dumhet igen för särskilt skönt är det inte. 

  

Och där försvann den. Den sista snöhögen på min tomt. Istället avslöjades mängder av grus och singel i gräsmattan efter vinterns snöskottning. Men allt är inte grusigt och fult, en och annan vårlök lyser upp där de växer i gräset.

Veckan började på samma sätt som den slutade med lite grått och halvsvalt väder. Men däremellan.....ljuvligt. Sol, värme och en doft av vår och sommar.  

Det blev en småkonstig vecka. Som vanligt började den med en måndag sen plötsligt blev det fredag som raskt följdes av en söndag. Sen var det en torsdag men den kändes som en måndag igen, följt av en riktig fredag, lördag och söndag. 

Jag firade valborg med goda vänner, städade altan och växthus på första maj, jobbade sen två dagar innan jag firade att altanen var städad tillsammans med grannen och njöt av värmen. Lördagen firades en god vän som fyllt 50 år. Hon bjöd på god mat, dryck och toppenväder. Det blev ett riktigt kalas! Som grädde på moset fick jag A-traktorskjuts hem i den sena kvällen. 

Idag har det tagits en promenad, krattats bort grus i gräsmattan och som vanligt går jag en match mot amöban i tvättstugan. Förutom det, lite streaming på teven! En bättre söndag om än lite småsval.

 

Bit för bit smälter snön undan även om det faller ny snö och fortfarande är minusgrader på nätterna ibland. Snart kommer även min altan att vara snöfri, då väntar årets såpaskurning. Längtar till dess att våren och sommaren får göra sitt intåg där ute. Men för varje dag som går kommer det ögonblicket närmare. 

Helgen har som vanligt gått snabbt. Promenader, fika med mor, god vän som dök upp med glass som en räddande ängel, serier på teven, en och annan bok, bakning och ytterligare lite serier på teven. 

Fast den här helgen har jag struntat i min växande tvättstugeamöba. Tänker att den ska ju också leva. I alla fall några dagar till. Nu ska jag ta mig en bit av mitt nybakade bröd, kanske tänker jag äta chokladglass med sked direkt ur asken också. Ja, så blir det!

Hon är här nu, på riktigt, Gumman Tö. Även om det är minusgrader under nätterna och inte de varmaste vindarna dagtid, värmer solen och snön töar undan bit för bit. Jag känner att jag blir lite hoppfullare dag för dag, snart kommer det att gå att stoppa undan vinterskorna. Bilen har i alla fall fått sina sommarskor på! 

Den här söndagen bjöd på en riktigt härlig dag. Inte mycket vind och ljuvligt solsken. Härliga, ljuvliga solsken! En passande dag att grilla lite. Hämtade mor och sen satt vi ute i solen på framsidan hos mig. Gjorde upp en eld och fixade lunch. Drack kaffe och njöt av en chokladpralin till efterrätt. Bästa söndagen på länge. Fin uppladdning inför en ny arbetsvecka!

Äntligen har Gumman Tö börjat få ett litet övertag över Kung Bore. Snön smälter undan, det drippar och droppar, knastrar rejält på promenaden av allt grus på gator och trottoarer. Men bäst av allt, kvittret från mina vänner småfåglarna är mer intensivt. Som jag gillar att det blir mer och mer vår. Visst, förnuftet säger att det kommer bakslag men ändå. Jag tillåter mig att glädjas över varenda liten delseger för våren. 

Den här helgen är jag trött, det var intensivt på jobbet och av någon dum anledning sov jag halvtaskigt under veckan som gick. Men som tur är har jag sovit desto mer under helgen. Inte alls vaknat samma tid som jag normalt kliver upp under vardagarna utan mycket senare. Så skönt. 

När jag vaknade idag insåg jag vilken tur jag har som bor där jag bor. Låg trött i sängen och tittade på nyheterna och fick ta del av de nattliga drönarattacker som skett under natten. Medan jag lugnt låg och snusade i min säng hade andra inte samma lugn som det är här. 

Den här söndagen ägnas som vanligt åt att gå en match mot amöban i tvättstugan, laga lite mat och skriva en del recept. Deadline till nästa Anundsjö Aktuellt närmar sig. Så det blir lite winwin, jag får nåt att äta och samtidigt får jag iväg receptet via mejl. Nu ska jag bara komma på vad jag ska laga till nästa nummer av Runtom som också har deadline snart. Men på det funderar jag en stund till. Ett litet tag till kan jag få känna glädje över att ha fått iväg i alla fall ett recept. 

Söndag igen och en arbetsintensiv fyradagars-vecka avslutades med en rolig helg. Framförallt var gårdagen en särskilt rolig och händelserik dag. Då var fick jag tillsammans med goda vänner lära mig att tillverka chokladpraliner. Vem vår lärare var? Ytterligare en god vän. Det blev en lång dag med knytis när det gäller maten, bubbel i glasen och tillverkning av fyra olika slags praliner. Det gjorde att jag somnade gott när jag väl kröp i säng efter midnatt. 

Ett och annat misstag förstås, nybörjare som vi var. Vår "pralinfröken" hade det hon gjorde för att se till att vi anammande pralintillverkningens alla konster och specialiteter. Det gjorde hon med den äran, om än vi hittade på ett och annat stök som krånglade till processen. Fast trots det, slutprodukten blev fantastisk - tycker i alla fall jag. Vackra, men framförallt goda praliner, blev resultatet. 

Idag skedde också ett misstag...eller misstag? Missöde kanske är mer korrekt. Eftersom den här dagen signalerar slutet på veckan efter påsk tänkte jag packa undan de kycklingar och annat som jag haft framme under påsken. Lådan packades och skulle bäras iväg....då släpper botten....ut föll förstås allt påskpynt och inte bara det som använts det här året...utan allt. Verkligen allt.

Kaos på golvet, men det var bara att ge sig i kast med att plocka upp allt. Så här i efterhand tänker jag att det var universums sätt att tala om för mig att inte skjuta upp saker. Jag funderade nämligen på att städa upp i lådan och göra lite mer ordning men bestämde mig för att det var lämpligt att göra det nästa påsk istället...och då poff låg alla påskasaker där på golvet. Tack och lov höll det mesta, det enda som gick sönder var en ljusstake i form av ett äggskal. Får se om den gå att laga. 

Nu har jag då städat upp bland mina påsksaker och gjort lite mer ordning. Jag lyssnar på vad universum säger. Hoppas det räcker som botgöring. 

Övrig sysselsättning den här dagen är som vanligt en tvättamöbekonfrontation och lite receptskrivande. Sen ska jag bara ladda för arbetsveckan...möjligen med hjälp av en kopp te och en pralin!

En aning kaotiskt på golvet!

Den trasiga ljusstaken.

Gardinbyte i vardagsrummet. 

Goda praliner blev resultatet efter lördagen.

Mitt i påskhelgen är vi nu. Njuter av lediga dagar tillsammans med familjen. God mat, nostalgisurr, promenader och slappande i tevesoffan. Härliga dagar. Här hos oss är väl vädret inte det mest inbjudande kanske. Grått och mulet och en hel del snö…men jag ser att det bjuds på sol på annat håll. Bara att glädjas med alla som har sån tur. Fast inte mår vi illa av gråvädret, inte alls. 

Idag, påskdag till trots, går jag en match mot tvättstugeamöban igen. Säkrast att inte låta den få övertaget. Än så länge verkar det som om jag har en fördel. Förhoppningsvis håller det i sig. 

Förutom tvättmaskinen som får jobba gör ingen i huset många knop. Med tanke på den mathelg som varit finns mycket gott i kylen som inte kräver någon ansträngning. Tugga och svälj, det är fortfarande helg! 

En av mathelgens goda desserter.

Som jag längtar efter påskhelgen. Några dagars ledighet, umgås med familjen, äta god mat, godis och kolla filmer och serier på teven. Förhoppningsvis lite sol så det blir läge att grilla nån dag. Jag tjuvstartade den här helgen och har gjort det lite påskigt här hemma. Inte någon överdrift men nån häxa och kyckling här och där. Nu återstår att se om någon fyller mina påskägg med godis innan påsk. 

Helgen har annars varit som helger är mest efter ytterligare en intensiv arbetsvecka. Promenader, soffhäng, kaffe hos mor, fler promenader och idag går jag en match mot amöban i tvättstugan igen. Det ser ut som att jag kommer att vinna den matchen. Bra läge inför veckan som kommer. 

Svarta får har vi ju hört talas om...

Tro om nån tänker fylla påskägget?

Påskgran istället för påskris. Funkar fint, framförallt för pollenallergiker. 

Nu känner jag mig så där fantastisk igen, som om jag utfört stordåd och vunnit en guldmedalj. Tyvärr är det ju inte riktigt så, jag är ju inte direkt den sportigaste människan i världen och guldmedaljer kan jag bara drömma om. Men som vanligt när jag gjort ett ryck och bekämpat dammråttorna tycker jag att jag är värd en medalj. En stor. Av ädlaste valör.

Helgen har alltså inneburit både vila och lite nyttigt hemmafix. Faktum är att jag började redan igår med att sköta om mina blommor lite. Ingen omplantering eller nåt sånt om nu någon trodde det. Nej, jag nöjde mig med att klippa bort fula blad och ge dem vatten. När jag ändå höll på i fönstren plockade jag bort hängande snöstjärnor och snögubbsprydnader också. Tänker att våren känner sig mer välkommen om jag städar bort de tecken på vintern jag rår över. Ja, det är dags för lite snövoodoo snart också....men har lovat att vänta ett litet tag till. Tydligen finns det gott om människor som gillar snön...för mig helt obegripligt (förutom i december då).

Idag tog jag i alla fall upp kampen mor dammråttorna som har fått ägna sig åt vild dans efter golvsocklarna ett tag. Men nu är de ett minne blott, i alla fall ett kort tag. Förutom att jaga dammråttor bytte jag även gardiner i vardagsrummet mot gatan. Så nu är det bara för våren att göra sitt intåg på riktigt....tycker att vi struntar i de där bakslagen som de snackar om på väderleksrapporten. Jag menar, hur svårt kan det vara egentligen. 

Sportlovsveckan tillbringade jag hos sonen nere i Lund. Jag bytte ut det vintriga här uppe hos oss mot en plats som bjöd på vår, inte den varmaste våren, men tillräckligt varmt för att göra mig glad. Fåglar som kvittrade, vårlökar som blommade, gröna gräsmattor, knoppar på träd och buskar och en glädjande känsla av att den långa mörka vintern snart är till ända, även uppe hos oss. 

Veckan bjöd på en mängd studiebesök på skolbibliotek, med skolbibliotekssamordnare, språk-, läs- och skrivutvecklare, verksamhetschef i Lund och kranskommunerna däromkring. Många fina erfarenheter att ta med in i vårt arbete i kommunen. Som bonus fick jag umgås med sonen på kvällarna...dessutom kunde jag fira honom på plats när han fyllde 25. Det händer inte alltför ofta numera. Men i år hände det, jag fick sjunga på morgonen innan jag åkte iväg på den dagens studiebesök, paket öppnades och på kvällen gick vi ut och åt. Efter att ha pratat om det länge bokade vi äntligen plats på en restaurang vi länge tänkt besöka med god pizza och fantastisk service. Så har ni vägarna förbi Limhamn eller Malmö rekommenderar jag varmt ett besök på någon av Sandra Mastios restauranger! 

Idag är kroppen trött efter resan från Lund igår. Det har blivit en promenad, kaffe hos mor och just nu ett avsnitt av The Last Airbender på Netflix medan tvättamöban besegras. Inte kommer det att bli så mycket mer heller, lite matlagning men det är allt. Då är jag laddad för en ny arbetsvecka. 

Den här helgen har varit en riktig ”pusta ut-helg”. Veckan som gick var synnerligen intensiv. Förutom det som var inplanerat dök ett gäng situationer upp som krävde skyndsam handpåläggning. Fast så är livet, det blir ju inte alltid som man tänkt sig. 

Men nu har jag haft en skön, vilsam helg. En liten match mot amöban idag bara…. den är liten och svag så jag vinner lätt. Lätt! 

I köket doftar det underbart, ett matbröd är orsaken till det. Favorit i repris, dinkelbröd med valnötter och tranbär. Så fantastiskt gott! 

Nästa vecka är det sportlov, med lugnare tempo. Lite inläsning och en del studiebesöket står på programmet. Men än är det söndag, nu tänker jag sjunka ner i mitt soffhörn och kolla in lite sport och möjligen nån film! Perfekt sysselsättning om du frågar mig. 

Sista helgen i februari. Även om det är långt kvar innan det blir vår här uppe hos oss är det ändå förtröstansfullt att det snart är dags att välkomna mars månad. Dagens väder gör ju inte att det känns sämre, snarare tvärtom. Trots några minusgrader värmer solen fint och gör så att det blir lite takdropp i rätt väderstreck. 

Jag har passat på att vila i helgen främst genom att läsa in mig på en hel del barn- och ungdomslitteratur som ska användas i jobbet. Men promenader, kaffe hos mor och lite matlagning och bakning har stått på programmet. Idag blev det ett matbröd i springform som jag ska ta med till apt:n imorgon. Fast jag kunde inte låta bli att tjuvsmaka. Magiskt gott varmt med lite smör på. Mums!

Nu går jag som vanligt helgens match mot tvättamöban. Jag har för avsikt att vinna. Skulle inte satsa några pengar på amöban. Däremot sätter jag min sista krona på att jag kommer att landa i mitt favorithörn i soffan när allt praktiskt är klart. Nån som vågar sätta emot?

Den här veckan har vädergudarna bjudit på flera olika vädertyper. Grått, mulet, solsken, blåsväder, snö, många minusgrader, flera plusgrader, lite duggregn en tidig morgon och så kom söndagen. Härligt väder, lagom många minusgrader, solsken och i rätt lägen till och med lite takdropp. Jag känner hur vintern långsamt får ge vika för en vår i antågande. Men än är det förstås långt kvar. Många risiga vinterdagar och bakslag väntar med säkerhet, men ändå...en sån här dag känns det ändå hoppfullt att vintern kommer att ta slut. Hoppfulla längtanskänslor efter våren. 

Helgen har som vanligt gått snabbt med vila, lördagsbuffé på Gästis, promenader, kaffe hos mor och idag, som vanligt, en match mot amöban i tvättstugan. Perfekt uppladdning för en ny arbetsvecka!

Helgen startade med att kattens år (i Kina, kaninens) övergick i drakens år och det firades med vänner, god mat, glada skratt och bitvis lätt frustration när vi tog oss an ett nytt spel. Resten av helgen har gått i vilans tecken. Några promenader, lite höftträning, matlagning, receptskrivning och tvätt. I ett mycket lugnt tempo. Precis min typ av helg. 

Igår kväll var det melodifestival igen. Att jag lyckades hålla mig vaken förra veckan var kanske ett undantag....igår somnade jag lite nu och då. Så hur låtarna var har jag ingen riktig koll på. Men tänker att det förmodligen inte var någon större förlust. De som var bra lär man höra om och om igen på radion....även de som inte var bra.

I helgen har det varit kallt igen, så nu har jag bestämt mig för att sluta dricka te ur min mugg med kung Bore på. Jag tror att det gör att han tror att jag gillar honom och bjuder på vinterväder deluxe. Missuppfattning, stor missuppfattning av vinterkungen. Så nu tänker jag dricka ur mina vintermuggar som inte involverar kungen nåt mer. Kanske temperaturen håller sig på en rimligare nivå då. Hoppas det i alla fall. Om några dagar vet vi om jag lyckats.

Fjärde dagen in i februari. Med tanke på att det är skottår innebär det att det enbart är tjugofem kvar innan vi når mars och våren kommer riktigt nära. Långa, långa januari tog slut och i takt med att dagarna försvann har ljuset börja komma tillbaka. Så pass att det faktiskt börjar märkas på morgonen på väg till jobbet. Det känns fint!

Ute har det varit rejält blåsigt en period. Här hos mig bestämde sig linan i flaggstången för att det var dags att ge upp. Men med tanke på att den har gjort sitt jobb i ungefär trettiofem år var det kanske inte så konstigt. När våren är här på riktigt blir det till att fälla flaggstång för att trä ny lina. Men dit är det ett tag kvar. Så tillsvidare är det ingen vimpel som visar grannen vindriktningen när han kliver upp på morgonen. Fast snart nog är det vår och sommar igen. Även om det känns länge ibland vet vi ju alla att det går fort. 

 

Nu har vimpeln parkerat nere vid hallonriset. Ingen linbana för skatorna längre. 

Det är nästan galet. Januari har känts så väldigt lång samtidigt är vi framme vid sista helgen nu. Så trots att det känns som om månaden har haft dubbelt så många dagar som en vanlig månad har det ändå gått fort. Hoppfullt är det i alla fall. Det innebär ju att vi är ett steg närmare våren. Ett myrsteg i alla fall, eller tio.

Vad gäller höften, det är knappt jag vågar säga det med risk att jinxa något, men det smärtar inte lika mycket som förra helgen. Jag har klarat av promenader som ligger mellan 15-20 minuter utan att få problem. Bättre smärtlindring, bra övningar och lagom långa promenader har gjort susen. Hjälp mig hålla alla tummar och tår att det håller i sig. 

Ljusbehandlingen ser också ut att, precis som vanligt, ha effekt. Klådan är inte lika eländig längre, framförallt på nätterna. Det innebär att sömnen blir bättre. Härligt!

Annars är söndagen som söndagar brukar vara. En kort promenad och kaffe hos mor, lite tvätt, skidåkning (ja inte jag förstås), matlagning och bakning. Bakningen förresten, hör ihop med dagens spaning. När jag googlade efter recept på semmelkladdkaka hittade jag ett på Kungsörnens hemsida som såg mycket gott ut. Fortsatte leta och upptäckte att många recept på andra sidor var påfallande lika det jag först hittat. Vid en närmare titt var de exakt likadana faktiskt men inte en enda sida gav något sken av att de möjligen hittat receptet någon annanstans. 

Så kan det förstås vara, det finns ju inte en uppsjö av ingredienser till ett givet recept så sannolikheten att de påminner om varandra är ju inte särskilt långsökt. Men visst är det lite intressant, man tror att man kommit på något unikt och så har förmodligen nån annan kommit på samma redan. Tänk ändå vilken skatt det finns där ute. Hur många recept som helst som bara väntar på att få inspirera. Det tackar jag för. 

Jag hade lite otur när jag vispade grädde igår. Det som syns på bilden är det lilla.
Trots att jag tyckte att jag storstädade igår så upptäckte jag flera gräddfläckar idag också.
Tänk att grädde lyckas gömma sig i mitt mestadels röda och svarta kök.

Kung Bore sitter och leker med en temperaturjojo. Det gör att graderna går upp och ner så det gäller att titta på termometern innan man går ut. Oftast kommer jag ihåg att göra det, fast inte alltid. Då ångrar jag mig oftast. Under veckan som gick tyckte han dessutom att det var en god idé att slänga ner en massa snö. Det blev en sån där dag när jag var verkligt tacksam att jag kunde arbeta hemifrån. Jag tog mig inte ut och med tanke på statusen på min höft fanns det inte på kartan att jag skulle försöka skotta mig ut. 

Höften ja, den har fått en knäpp. Plötsligt kan jag inte ta promenader som jag är van utan högst tio minuter gäller. Sen får jag så ont att det tar tio minuter innan jag kan ta av mig skorna när jag väl kommer in. Smärtan går dessutom högt på skalan så det är inte direkt nåt nöje att behöva böja sig ner för att dra ner dragkedjan på dojorna. Men jag var hos min sjukgymnast här hemma i fredags och fick fin hjälp. Med mig hem fick jag en övning som med hjälp av tyngdkraften sträcker ut i leden och som gör att smärtan ger med sig. Faktum är att idag kunde jag ta min tiominuterspromenad utan smärta alls. Det gör att jag är hoppfull att det blir bättre och att jag snart kan promenera som vanligt. Bara att kämpa på. 

Idag har jag i alla fall haft en rätt vanlig söndag. En kort promenad till mor för den obligatoriska kaffemuggen, tvättmaskinen har snurrat, blommorna har fått vatten, mat har lagats till och recept har skrivits. Men framförallt har jag sportat framför teven. Det har gått både bra och mindre bra idag fast jag hejat allt jag kunde. 

Imorgon bitti blir det en tidig start. Då är det dags för en 7-8 veckors lång ljusbehandlingsperiod igen för mina utslag. Ser inte fram emot att kliva upp extra tidigt, men eftersom det brukar hjälpa mig ser jag  mycket fram emot minskad klåda. Med tanke på hur fort tiden går så har snart den här perioden passerat. Då när veckorna har gått är det dessutom nära till vår. Bara en sån sak!