Skrapdan, äntligen är den här. Dagen när hela julen ligger framför oss. All förväntan, all värme och kärlek omfamnar oss. En dag att njuta av ljus, tingeltangel och tomtars prisselprassel. 

Jag har sagt det förr och säger det igen, varje år säger jag det: Skrapdan är min bästa dag på julen, en dag då jag njuter av jullugnet. Det enda som ska göras idag är att förbereda kvällens blöte. Precis lagom om du frågar mig. 

Ute har det kommit lite snö, det gör att det är lätt att kunna se små tomtars spår i snön där de smyger runt och håller småfåglarna sällskap. Fåglarna ja, de har har fått lite extra godsaker att smaska på under julen. Nya talgbollar, en kärve och goda röda juläpplen. . 

Inne finns också godsaker. Julgodis, juligt bröd, och god mat i kylskåpet som plockas fram närhelst vi känner för det. Tänk vilket privilegium att ha det så. 

Tänker lite extra på dig som ändå måste jobba idag och under julhelgen, jag hoppas att du får chansen att känna lite julmagi, att den sipprar in till dig på jobbet....kanske kan du också se små spår av tomtar på väg till och från jobbet. Då har du tur!

Jag önskar dig en fin och varm julhelg, var du än är! 

Ja just det, jag höll på att glömma. För dig som inte vet, skrapdan är dagen före julafton, den 23 december, alltså idag. Blöte är helt enkelt dopp i grytan. 

På fastande mage besöktes hälsocentralen i morse för provtagning. Med tanke på att jag är svårstucken så var jag så lättad att rören fylldes med blod utan större mankemang. 

Tar på mig jackan, tittar på sköterskan och säger: Det var ju en lyckad fredag! Hennes undrande blick gjorde att jag förstod att fredag inte var helt korrekt. 

I normala fall skulle det bli en jobbig vecka om fredagskänslan infinner sig redan en tisdag. Fast just den här veckan gör det absolut ingenting, jag har ju semester. Som jag njuter denna första semesterdag. 

Hoppas att mina vänner talgoxarna och blåmesarna också njuter. Jag har köpt nya äpplen och lagt i granriset framför huset. De äpplen jag lagt dit tidigare var nästan uppätna. Imorgon ska de få sin julkärve! 

Sekunder, minuter, timmar, dagar och så har det gått en vecka igen. Tredje advent och ytterligare ett ljus tänds. Ute har den isande kylan bytts mot grader som ligger runt noll men tack och lov regnar det inte i alla fall. Peppar, peppar, är det väl bäst att tillägga. 

Gårdagskvällen blev fin tillsammans med grannarna, glögg och snack om stort och smått. En skön kväll. Den här morgonen startade jag med knäcktillverkning. Precis som pappa alltid gjorde när det var den tredje söndagen i advent. Brända mandlar med kanel och kola är också färdiga. Fast kolan blev inte så bra. Min pålitliga sockertermometer har tappat markeringarna och jag räknade lite fel på de tänkta strecken så den kolan fick inte koka till rätt temperatur. Just nu funderar jag på om kola går att koka om eller om det går att hitta på något annat att göra med halvmjuk kola. Kanske smälta ner och göra pannacotta? Känns inte riktigt rätt att låta kolorna hamna i soporna. Får se hur det blir. 

Det som är riktigt spännande nu är hur den gravade laxen ska bli. Om några timmar har den gravat så länge som mammas recept säger. Men kommer min gravning att bli lika bra som mammas? Jag hoppas det med tanke på att jag följt hennes instruktioner till punkt och pricka. Kan ju vara så att laxen kräver mammatouch för att bli bra. Det återstår att se. 

Tredje advent!

De brända mandlarna blev bra i alla fall. 

Min förvirrande termometer. 

Andra advent och förstås har jag tänt det andra ljuset. Både inomhus och ute i lyktan på bron. Den här helgen har i stort sett handlat om att vila, kolla skidor och läsa. Men jag har gjort lite annat också. Tagit promenader med efterföljande kaffe hos mor, som vanligt. Igår gjorde jag det här årets Rocky Road och idag har jag besökt Lantboas mysiga julmarknad och köpt med mig några hällakakor att stoppa i frysen inför julhelgen. En lagom blandning av aktiviteter och slappande i soffan. 

Nu myser jag i soffan (igen) med ljusen tända men tyvärr ingen eld i braskaminen. Jag har förberett för sotaren som kommer i veckan, skönt att slippa det senare efter en arbetsdag. Om än jag saknar elden i kaminen just nu förstås. Fast det är det värt, att vara utan eld nån dag för att få sotat inför att den riktiga eldningssäsongen startar. 

Nu är den här. Årets mest glimrande och magiska månad. Utebelysningar, adventsstjärnor, ljusstakar och en känsla av magi. Det här året bjuder december dessutom på en snötäckt backe. Det bidrar till extra magi. Jag kommer på mig själv att leta efter nissespår i snön när jag tittar ut i vintermörkret. Nog var det väl nåt som rörde sig där borta bakom busken, nåt litet med en grå luva?

Tänk att jag som egentligen inte gillar vinter och snö är så glad över det vita utomhus. Men jag lovar, det är bara under december den känslan infinner sig. Under den här stjärnögda blicken jag har nu finns den riktig jag kvar. Den där lite småvintersura vanliga jag. Men till och med att behöva gå upp på toa under natten känns inte lika jobbigt med allt glimmer i fönstren. Faktum är att jag önskar att jag inte behövde sömnen så att jag skulle kunna sitta och spana ut genom fönstret och hoppas få se lite julmagi flimra förbi. Fast så är det inte, sömnen behövs men som tur är finns decembermagin kvar när jag vaknar. Det vet jag. 

Som vanligt känner jag mig priviligerad som lever på en plats där jag får känna den här magin. Jag blundar och skickar iväg en önskning i den tidiga morgonen att den lugna fina känslan jag har sprider sig över hela jorden.

Idag är det den sista söndagen i november och en dag när vi ofta firar första advent. Fast det här året är det annorlunda. Första advent kommer inte förrän nästa helg. Men när jag går mina vanliga promenader är det nästan så att det går att tro att det är dags att tända första ljuset idag. Det är fint dekorerat i fönster, utebelysning och en och annan gran skymtar genom fönstren i husen. På torget är granarna på plats och över Köpmangatan hänger julgirlangerna. Med tanke på att det är skyltsöndag idag så kommer det att ge fin julstämning med knarrande snö som ackompanjemang. 

Det får mig att längta riktigt mycket till nästa helg, då är är det dags att plocka fram adventsbelysning i det här huset. Jag är fortfarande lite gammaldags som tycker att det är till första advent det ska dekoreras. Fast lite fuskar jag också, jag kommer att tända belysningen redan på fredag kväll. Det riktigt pirrar av förväntan att få plocka fram alla glimrande ljusstakar och stjärnor. Lite har jag dock förberett, granen framför bron är på plats, likaså har det i köket och matrummet hängts julgardiner. Men det kommer att gå snabbt, snart nog är det nästa helg. Då kommer jag "adventa" så det står härliga till. Med glögg i muggen och julmusik på hög volym!

Fåglarna har börjat knapra på de äpplen jag lagt ut åt dem. 

Den här helgen har jag njutit av att göra så lite som möjligt. Eller så lite som möjligt, jag har förstås tagit mina vanliga promenader, kaffekoppar hos mor, gått en match mot amöban och tvättat ett gäng maskiner. Jag har också letat reda på en gran att ha utanför kvisten när det snart är advent. Men förutom det har jag fokuserat på att plöja ett antal avsnitt av Drakens återkomst och kolla på några filmer. 

Igår lagade jag till den ultimata maten när det är kallt och kyligt ute. Burriga dagar när man behöver mat som känns som en stor kram. Jag lagade till mormors morotspudding. Om jag skulle bli tvungen att äta en maträtt resten av mitt liv skulle det bli mormors morotspudding. Tillagad precis som hon brukade göra. Inga ändringar i receptet. Eftersom det fortfarande var kallt idag passade det utmärkt att äta upp resterna...smakade minst lika bra idag. 

Den här dagen började jag med en tidig promenad till kyrkogården där jag tände ljus på pappas grav. Just idag är det tjugo år sedan hans kropp inte orkade längre. Tjugo år sen känns jättelänge men samtidigt känns det så nära i tid. Fina, varma och kärleksfulla minnen finns kvar och nog känner jag att pappa är med mig när jag ska göra förändringar här hemma. Känslan av hans stöd i mina beslut är stark. Det är jag tacksam för. 💕

Några veckor har runnit förbi sedan jag skrev något här senast. Härliga veckor som fått mig att inse hur rik jag är, rik på vänner och roliga saker. Jag har firat min 60-årsdag vid flera tillfällen, ett härligt och glädjefyllt firande. Massor av omtanke, skratt och gemenskap. Fast firandet blev lite annorlunda än jag tänkt mig på grund av snöoväder och gäster som blev sjuka och därför inte kunde komma. Men oj så firad jag blev ändå, så mycket mer än jag kunnat föreställa mig. Tänk så fint att få lägga ytterligare ett år till livets stege. Jag känner mig särdeles bekväm med mina nya siffror, tänker att det klär mig att vara 60.

Förutom att lägga till ett år på livsstegen får jag dessutom rå om sonen under en vecka, det om något är glädje. Och kärlek. 

Att vakna tidigt en lördag morgon känns väldigt onödigt. Samtidigt är det lite mysigt. Ett perfekt tillfälle att tända en eld i braskaminen, tända ljus, läsa tidningen på paddan och dricka dagens första mugg kaffe.  Det är lätt att tro att alla andra sover för det är helt tyst ute. Inga bilar, inte ens några lastbilar som kommer in för tankning nere vid macken. Alldeles för tidigt för mina vänner småfåglarna att knacka på fönstret. Men som sagt, mysigt med tid för eftertanke. Att efter en vecka med full fart in i det sista kunna ligga under värmefilten i soffan och titta på eldsflammorna som dansar. Det är livskvalitet. 

Nu blir det en helg med vila, promenader, lite småfixande och kaffe hos mor. 

Så kom den, kylan. När jag slog upp mina blå igår var det minus nio grader. Alldeles för snabbt blev det kallt för att passa mig. Jag hade ju inte hunnit med att byta ut sommar till vinter, varken i mitt huvud eller bland skor och ytterplagg. Hösten hann jag överhuvudtaget inte med alls. Men nu är processen påbörjad, snart är jag redo för vintern. Det är bara att bita ihop, le och se glad ut fastän jag redan längtar till dess att jag får göra bytet igen. Fast åt andra hållet. Dit är det dock ett antal månader så det gäller att acceptera att vädret och årstiderna inte bryr sig om vad jag tycker.

Försöker njuta ändå. Varma tröjor, gosiga sockar och mjukisbyxor gör att det ändå känns okej. I alla fall inomhus. Men tittar man ut i världen så kan jag stoppa upp mitt missnöje över kylan någonstans och bara vara tacksam att jag lever i den del av världen jag gör. Det finns ju faktiskt väldigt mycket att vara glad och tacksam över. Så jag riktar in mig på det istället, livet blir så mycket bättre då. 

Till exempel är det lätt att förundras över hur otroligt vacker en orkidé i närbild kan vara. Det tar jag med in i nästa vecka, allt det vackra som finns omkring oss. Bara vi ger oss tid att titta. 

Och bara så där så har halva oktober gått. Jag tänker fortfarande att det borde vara augusti...istället är det snart november. Veckorna går så snabbt att det är svårt att hänga med och de lediga dagarna bara swishar förbi. 

Den här helgen har jag påmints om hur viktigt det är att vi tar tillvara alla dagar vi har, för vi vet aldrig vad som står och väntar runt hörnet. Hitta stunder i den stressiga vardagen att njuta av stunden, se till att vara tacksam för familj och alla runt omkring, släktingar och vänner. Värdesätt vardagen likväl som festdagarna. Lev livet nu medan du kan. Livet är för värdefullt för att slösas bort. 

Men alltså, vad är det som händer i världen? Tydligen tyckte Hamas att det skulle vara en god idé att attackera Israel. Så nu är konflikten i den delen av världen akut igen. Som om det inte räckte med alla krigshärdar i olika världsdelar redan.

Tänker på alla dessa krigshetsande galningar, de måste alla ha haft trasiga leksaker när de var barn. Eller så fick brorsan sista glassen och de blev utan. Vad är det som gör att de tror att vapen löser någonting? Lär de sig ingenting av historien. De måste ha hål i hela huvudet och inte bara lite ludd där hjärnan skulle varit. Dessutom är det ju inte de som bestämmer att det är en god idé med krig som lider mest. Nej, det är alla oskyldiga civila...framförallt barnen far illa. 

Det är svårt att ta in den rädsla och maktlöshet de som lever i alla olika krigsområden måste känna när den egna tryggheten omsluter en. Jag är lyckligt lottad att jag bor där jag bor, som kan ligga i mitt sköna soffhörn och plöja böcker på löpande band!

Vann en fin orkidé i torsdags. 

Några av den senaste tidens lästa böcker. 

Den här helgen började på absolut bästa sätt. Efter att ha sagt trevlig helg till mina arbetskamrater åkte jag hem och njöt av att veta att jag var bortbjuden på middag hos en god vän. Det blev en kväll med fantastisk god mat och som vanligt samtal om stort och smått. Det var lördag innan jag kröp i säng och fick en god natts sömn. 

Idag är det grått och regnet hänger i luften, men vad gör det. Jag började dagen med en promenad ändå, kaffe hos mor och en snabb tur in på affären för att handla några saker som saknades i kylen. Efter det tog jag en tur till skogen och plockade hem lite granris till gravarna. Kändes fint att göra höst där med tanke på det oktober anländer imorgon. Faktum är att jag höstade till det lite utanför mitt hus också. 

Några tvättmaskiner har snurrat idag och jag lagade en smarrig paj. Men nu räcker det. Det blir inte mer idag. Jag tänker kolla in nån serie eller film och vifta med tårna i soffan. Precis lagom ansträngande!

Regnet skvätte både på mig och gravstenen när jag var på kyrkogården. 

Igår hade jag en mycket fin eftermiddag och kväll. Det har jag i och för sig ofta, jag uppskattar ofta det lilla. Men just igår blev det extra fint. Vänner från förr, det är något speciellt. Ni vet de som fanns med under uppväxt och gymnasieåren. Eftersom jag snart når den aktningsvärda åldern av sextio är gymnasieåren verkligen förr...

Under mina år i gymnasiet hade jag framförallt två mycket nära vänner. En av dem hade jag lyckan att få träffa och umgås med igår eftermiddag och kväll. Tänk hur lätt samtalen flyter på. Hur långt borta från allt ytligt de samtalen blir. Om än tiden mellan möten blir lång. Att jag dessutom blev bjuden på supergod middag gjorde ju inte saken sämre. Sen sov jag gott nerbäddad i hotellsängen.

Nu är ju i och för sig jag så lyckosam att jag har många vänner jag kan kalla nära och som skulle göra vad som helst för mig på samma sätt som jag skulle göra vad som helst för dem. Spelar ingen roll hur ofta eller sällan man träffas. Det känns fint att vakna till den insikten en måndag morgon i slutet av september. Att jag sen kunde inmundiga en härlig hotellfrukost borgar för en fin vecka. 

 Nu kör vi! 

Nu har det gått över halvtid. Det är färre dagar kvar av september än som hittills gått. Jag vet att tiden går snabbt och det verkar inte spela någon större roll om det är mycket eller lite att göra. Men faktum är att den börjar nå nästan löjliga nivåer av snabbhet. Tiden behöver väl inte sätta några världsrekord. Det har vi gott om idrottare som gör. Sen finns dessutom en massa andra konstiga rekord som hamnar i Guiness rekordbok. Tiden kan gott hålla sig borta därifrån.

Förstås är det full fart på jobbet med långa dagar. Men jag klagar inte, jag trivs och gillar verkligen mina uppgifter. Fast i helgen har jag återigen laddat batterierna, det var nödvändigt. Igår blev det en skogstur med en arbetskamrat, tillika god vän. Resultatet blev många steg, gott fika, prat om stort och smått samt en del trattisar och några gula små kantareller. En lyckad dag. 

Idag har jag, förutom att ta en skön promenad, plockat bort mina mest somriga kläder ur garderoben och låtit mina mer höstiga och vintriga plagg ersätta dem. Passade även på att sortera ut en del plagg som jag inte använt på länge. Alltid lika skönt när det blir tomma galgar. Det mesta skänks till second hand, några slitna t-shirtar fick pension på riktigt. Eller pension...deras liv tog faktiskt slut. 

Just nu pågår mitt liv i favoritsoffhörnet framför en bra film. Favorit i repris. Spiderman no way home. Jag fångar det sköna helgläge som än har flera timmar kvar. Det gör jag alldeles rätt i. Hoppas du också har ditt bästa helgläge. 

Idag kom den, en talgoxe knackade på mitt sovrumsfönster tidigt i morse. Det kändes som om den ville göra mig uppmärksam på att den riktiga hösten närmar sig, om än vädret den här helgen bjudit på riktig sommar. Den stannade inte länge, knack på rutan, flax med vingarna och sen flög den vidare. 

Förra söndagen började mitt höstjobb i trädgården genom att jag klippte bort alla fröställningar på klasespireorna och sedan fortsatte jag genom att rensa i hallonsnåret. Alla skott som haft hallon klipptes bort. Då slipper jag det till våren. 

Mot mitten på veckan kom sen ryggvärken som ett brev på posten. Förstås hade jag slarvat och inte haft på mig min ryggkorsett. Möjligen eftersom den börjar bli alldeles för sliten, den av mina två som jag fortfarande kan få på mig. Som tur var fick jag låna en som fungerade så mycket bättre av en god vän så jag kunde fortsätta mitt "höstande" den här helgen. Så nu är det vinter i härbret, på min altan och i min trädgård. Det enda som är kvar att göra är att plocka in solcellsbelysningen innan det blir vinter. Men än får lamporna lysa upp i höstmörkret. 

Tack vare min lånade korsett har jag dessutom lyckats hålla ryggen i schack. Det känns så skönt att ha fått undan det mesta ute, blir det kallt och regn blir jag inte hindrad av det i alla fall. Fast lite besviken blir jag nog, gillar ju solen och värmen. Allt blir roligare och lättare då. Fast å andra sidan, regn och rusk gör att läget i soffhörnet med en eld i braskaminen lockar. Så helt eländigt blir det ju inte om solen och värmen tar en längre paus. 

Summa summarum, jag känner mig nöjd och tillfreds efter helgen, fylld med ny energi inför veckan som kommer. Hoppas du också känner så.

Att vakna onödigt tidigt en lördagsmorgon kan faktiskt bli riktigt trivsamt och mysigt. Idag när jag slog upp de blå hörde jag hur regnet öste ner utomhus. Det ljudet skulle förmodligen fått mig att somna om rätt snabbt. Men istället för att försöka somna om bestämde jag mig för att göra upp en eld i braskaminen, tända ljus och med en kaffemugg vila i soffan istället. En riktigt mysig start på morgonen den här andra dagen i september. Lätt att slumra till när kaffet var urdrucket var det också. 

Början av september så nu har tiden kommit när det börjar bli okej att göra höst, både inomhus och utomhus. Just idag lockar det inte särskilt mycket med trädgårdsarbete men det kommer finare dagar framöver. Det är jag helt övertygad om. Kanske kan jag fixa lite inne istället. Men bara kanske....

Faktum är att jag redan har gjort en sak som signalerar att det går mot svalare tider. Jag har tagit ut myggfönstret i mitt sovrum. Det här året lyckades jag inte hålla ut till dess att det blev september. Med två dagar kvar av augusti åkte det ut. Det var min kalla näsa och kalla tår som avgjorde saken . Nu när jag vaknar jag till på natten hör jag inte timmerbilarna som kommer in för tankning lika tydligt. Eller bussarnas backsignal när de ger sig av på morgonen. Inte så att det är ljud jag brukar vakna av men är jag vaken hör jag dem. Bäst av allt, förutom varm näsa och varma tår,  är att kajorna som håller till i björkarna nedanför grannarna inte hörs lika tydligt. Nu väntar jag bara på att mina kompisar småfåglarna ska komma och knacka på fönstret och säga hej igen. De är efterlängtade. 

Ytterligare en vecka och snart ännu en helg att lägga till handlingarna. Med tanke på hur intensiva arbetsveckorna är så här i början av terminen (misstänker att det kommer att fortsätta så) var det riktigt skönt att vädret har varit grått och småregnigt. Visst, jag har tagit mina promenader som vanligt men dessemellan har jag med gott samvete kollat in filmer och serier, förutom att kolla på friidrotten förstås. 

Efter att ha bäddat rent i sängen i morse bar jag ner tvätten i källaren och klev in i tvättstugan med den. Då möttes jag av amöban som växt sig stor och stark. Oj, som den växt. Insåg att det kanske inte var det mest smarta jag gjorde förra helgen när jag lät den vara i fred. Nåja, nu har jag tagit upp kampen. Även om sannolikheten är liten att jag kommer att vinna idag ska jag i alla fall se till att det blir oavgjort. Det borde jag klara av. 

Medan maskinerna i tvättstugan jobbar tänker jag hitta mig någon film att streama. Allt medan jag funderar på vad jag ska laga till middag av de två laxbitar som tinar i köket just nu. Borde ju vara lagom ansträngande, men just nu har jag ingen inspiration. Dessutom säger min hjärna nej till alla förslag jag har på vad laxen ska bli....småjobbigt! Tur att det är ett tag kvar till dess att det ska lagas till. Innan dess borde vi komma överens, min hjärna och jag. 

Tro vad jag ska laga till?

Vilken ljuvlig helg det är. Solen skiner, inte alltför blåsigt och inget regn. I alla fall inte hos mig. Än. Söndagen har passerat förbi förmiddagen och mitt på dagen. Nu är det eftermiddag och nedtrappning av helgen och uppladdning inför en ny arbetsvecka tar sin början. Men än är det ett antal timmar kvar att njuta av helgledigheten. 

Idag har jag lagat och förberett ett recept till ett höstnummer av Anundsjö aktuellt. Det känns bra att vara ute någon vecka innan deadline. Faktum är att jag förvånar mig själv. För det mesta brukar jag, i bästa fall, komma på att jag måste fixa recept dagen innan deadline men oftast kommer jag på det samma dag. Det inte helt lyckat alla gånger. Bäst av allt, det blev ett gäng matlådor till veckan som kommer och till frysen.

Den här helgen har amöban i tvättstugan vunnit på walk over....jag har helt enkelt inte låtsas se den...fungerar perfekt att blunda när tvätthögen passeras. Inga problem alls och jag är en god förlorare, amöban måste ju få vinna någon gång. 

Nu ska jag fixa till köttfärsbiffar av ett paket som plockats upp ur frysen i förmiddags, sen tror jag att bubbelpoolen ska få göra rätt för sig. Känns lockande och perfekt som uppladdning inför veckan som kommer. Japp, det är planen!

Fina kvällar att njuta av under helgen!

 

Så rullade dagarna iväg och blev till veckor. Jobbet har kommit igång, jag har hunnit med ett besök i fjällen med goda vänner. En perfekt avslappnande helg, med lagom väder för promenad på fjället, god mat, spel och skratt. Sen kom äntligen min kyl/ frys och nya diskmaskin. Då uppenbarar sig ett i-landsproblem....interiören i kylen är inte som den gamla. Maten vet inte riktigt var den hör hemma...eller det är väl jag som inte riktigt vet hur allt ska placeras. Snacka om fjantproblem. Men så småningom kommer nog jag och kylen överens om placering av matvaror och hyllor. 

Den här helgen började i alla fall på bästa sätt efter arbetsveckan. I bubbelpoolen tillsammans med bästa grannarna. Allvar och skratt i en salig blandning. Bästa sortens umgänge. Resten av helgen har gått i det lite slöandets och vilandets tecken. Några promenader, läsning av bra böcker och några maskiner med tvätt för att hålla amöban under kontroll. Perfekt uppladdning inför kommande arbetsvecka.