Jag har unnat mig en ny ljuslykta i glas med vit tulpandekoration. Sonen fick ett nytt regnställ, hörde lite takdropp idag och då tänkte jag genast....regnställ...



En sak att konstatera är i alla fall att min rygg tog ordentligt stryk av att skotta snö idag......nu har jag smort in den med BenGay och hoppas att det hjälper till i morgon för just nu strålar det ner i båda mina ben...tur att jag inte skottade mer än att jag gjorde.

Snö, snö, snö!

Inte det smartaste vi gjort kanske men det kändes nödvändigt att ge sig på snön. Den ene med en sträckning i nacken ( bättre idag dock) och jag med mitt knä. Men nu har vi i alla fall gjort en gång ut vid bron och skottat bort lite vid postlådan så att de som behöver kommer åt att lägga i saker.
Vi har också tagit bort snön som var på garageuppfarten. En hög mitt på gården är kvar, men den får vara. Huvudsaken det finns plats att ställa en bil på gården och det gör det, vid garaget.

Medan vi skottade gick vi och funderade på olika uppfinningar som skulle göra att snön inte stör oss och bara lägger sig lite lagom där vi vill. Inget av det vi kom på var väl sådär alldeles lysande. Men vi ska nog fortsätta att fundera, skulle vi komma på något bra är nog vår lycka gjord...då är det nog inte så långt till boendet  med palmer och pool....

Känner mig trött men kan ändå inte sova, det är väldigt onödigt tycker jag. Trots allt är det skönt att ligga i sängen med en kaffemugg och kolla in lite teve.

Måste erkänna att jag har lätt att fastna i de brittiska program som hjälper människor att hitta nya hem på landet eller utomlands. Ofta får man se fantastiska hus och så går de potentiella köparna och rynkar på näsan åt än det ena, än det andra.

Ibland är det fantasibudgetar, ibland sätter budgeten stopp för de hus de vill ha, pengarna räcker inte helt enkelt. Det som retar mig lite är att programledarna ofta visar hus som ligger över budget trots att deras kunder tydligt sagt att de inte kan gå över en viss summa. De förälskar sig i huset och sen...bam...visar det sig att de inte har råd...elakt....

Jag gillar framförallt de program som visar hus där det är varmt....drömmer och tänker att nån gång i livet ska jag ha så mycket pengar att jag har råd med ett semesterboende där det finns värme, sol, palmer och hav! En liten pool att svalka sig i utanför sovrummet skulle inte vara helt fel heller....Jag drömmer vidare .....  plötsligt händer det!

Måste bara rekommendera detta klipp!! Tänk att få träffa den mannen i verkliga livet och sitta och diskutera över ett glas rött!!

Detta visade sig vara en vegetarisk rätt som passande min köttälskande son också. Canneloni Arrabiata! Receptet hittade jag på Icas hemsida men sen fick jag ändra det lite utifrån de ingredienser vi hade hemma. Fast min vana trogen lagade jag alldeles för mycket......matlåda!


Mitt recept till denna rätt!

En semla är en semla är en ...... maräng?

Ibland kan jag inte låta bli att fundera över vår önskan att göra om saker hela tiden. Ofta handlar det om rent praktiska saker men allt som oftast är det klassiska maträtter eller bakverk som ska göras på nya sätt för att, ja, varför undrar jag?
Just nu under den här perioden är det semlor som får en makeover. Tidningar och matsidor på internet fylls av annorlunda recept på semlor..det finns hallonsemlor, jordgubbsemlor, blåbärssemlor, marängsemlor, vaniljsemlor, chokladsemlor....ja listan kan göras oändlig. Jag bara väntar på saffranssemlan eller morotssemlan eller rödbetssemlan för den delen....fast de kanske finns redan?

Vetebulle med kardemumma, grädde, mandelmassa och lite florsocker på locket,det är en semla!!
Sen har jag inga åsikter om mandelmassan ska ligga under grädden eller blandas i grädden, kanske till och med serveras i form av en klassisk hetvägg, där får valfriheten råda tycker jag.
Fast där går gränsen för mig, sluta blanda i allehanda bär och andra konstigheter, då är det baske mig ingen semla!!
(Men det är klart, för den som är allergiker kan semlan behöva se annorlunda ut vad gäller ingredienser).

Kom precis på mig själv med att ljuga igen...oops...jag har visst åsikter om hur mandelmassan och grädden ska vara....jag vill ha min mandelmassa i grädden, men jag förstår att andra vill ha det annorlunda, tycker till och med att det är jättegott fast mandelmassan ligger under grädden.....men om jag får välja så....

Hm, egentligen kanske jag inte är rätt person att ha åsikter om det här eftersom jag gärna ändrar i recept titt som tätt, men vissa saker ska bara få vara som de är för de är redan fulländade, det är semlan ett exempel på!

Vaknar ofta med en brännande smärta i knäet nu för tiden, det låter ju inte särskilt positivt men det är faktiskt det. Det betyder att jag böjer mitt i knä i maxläge i sömnen, tänjer och töjer fast jag sover. Fast ögonblicket innan jag har rätat ut knäet är ingenting jag ser fram emot  för då gör det väääldigt ont.....Men vad gör man inte för att komma i form igen...

Annars har jag ägnat morgonen åt att läsa tidningen och dricka kaffe.
Har precis avverkat dagens lokalblaska. En sedvanlig blandning av allsköns lokala nyheter som vanligt. Två av dagens huvudnyheter handlar om kommunen fast på olika sätt.
Dels riktar ett familjehem kritik mot kommunen för svårigheten att nå ansvariga när man behöver stöd och hjälp, dels visar det sig att de poolpass som infördes inom omsorgen tär på personalen. Jag tror att båda nyheterna bottnar i att resurserna minskar.

Jag tycker det känns som att hela vårt välfärdssverige håller på att monteras ner. Det är klart att det är svårt att få till bra lösningar inom vilken verksamhet det än är när det hela tiden ska ske besparingar på olika sätt, vare sig det gäller vård, omsorg eller skola.
Ofta när det pratas om förändringsarbete ska det bli så mycket bättre för personal och de som verksamheten är till för, men när man granskar förslagen handlar det till syvende och sist ofta om besparingar...Sällan tänker man på verksamheten i första hand.

Däremot måste ju förändringsarbetet till för att verksamheten ska fungera trots minskade anslag och resurser. Men då tycker jag att man ska säga som det är: att förändringsarbetet är till för att få pengarna att räcka till. Något förenklat resonemang kanske men djupare än så gräver jag inte nu...för jag har inga undersökningar eller räkneexempel att luta mig emot just nu, enbart minnet av tidningsrubriker och nyhetsuppdateringar via övriga media de senaste årtiondena.... och det vet vi ju alla att allt som det rapporteras om i media inte alltid är helt sant.

Som den nyhet VK levererade idag, där funderar i alla fall jag lite över sanningshalten,  en man hade överlevt två månader insnöad i en bil utan något annat att äta än snö...hittades av skoteråkare svårt nerkyld och medtagen...mycket som får en att fundera...det känns som en nyhet tagen ur en Ding ding värld, eller en modern vandringssägen....
Skulle det vara sant (?? ) hoppas jag verkligen att den stackars mannen överlever utan att behöva amputera varenda kroppsdel som sticker ut för han lär ju vara helt förfrusen med tanke på att det varit rejält kallt periodvis under de senaste månaderna.
Man insnöad i bil...

Hm, min mamma berättade nyss att hon blev galen på mig när jag gick på gymnasiet....jag torkade tydligen inte heller bort smulorna efter frukost eller mellis......det måste i så fall sitta i väggarna i det här huset på nåt vis tror jag....och gymnasiet, jag måste ha haft bråttom till bussen annars borde jag väl ha torkat bort smulorna kan man tycka....eller inte....hm.

Pizza till middag med salami, fetaost, tomat och ruccola!

Jag har en underbart duktig son, han hade ätit mellis och satt och gjorde undan en del skoljobb när jag kom hem. Sen dammsög han hela huset innan han ringde till en kompis.
Men en sak gör han aldrig....det är att torka upp smulorna när han gjort mackor...inte för att de gör mig lika galen som Cecilia Torudds ensamma mamma men man vet ju aldrig hur det blir i framtiden....jag ber att få återkomma efter ett antal smulår får vi se....

Dagens middag är lagad och uppäten...det blev plättar med kokt potatis, bladspenat och lite chiliflakes. Till  det knaperstekt bacon! 

Jag förstår inte var veckorna tar vägen, nu är det bara en arbetsdag kvar den här veckan....sen är det två veckor att arbeta till dess att eleverna får sportlov. Mina elever arbetar på lika bra som vanligt, glatt och positivt! Det gör ju att veckorna går ännu fortare. Just nu skulle jag vilja bromsa tiden bara lite, lite om det gick....
Efter att ha varit lite läxläsningshjälpreda tycker jag att jag kan unna mig att sätta upp foten i högläge en stund så just nu har jag tagit mig en soffpaus.
Funderar som bäst på vad det ska bli för middag idag. Jag tror att jag ska göra potatis och spenatplättar med bacon till. Det är nog inte så bråttom med middag för det gick ner mycket mellis när barnen kom hem från skolan. Det hade varit skidåkning efter lunch idag så det behövdes lite energipåfyllning.
Här hemma växer listan över saker jag skulle behöva göra men inte riktigt orkar med på kvällarna nu när jag jobbar heltid. Men jag försöker blunda för alla måsten så gott jag kan, det viktigaste är väl ändå att vi får mat och har rena kläder att gå i.....Där ligger min ambitionsnivå nu och där får den nog ligga ett tag!

Med sällskap tog vi oss till stan ikväll. Släppte av sonen vid träningslokalen, sen åkte vi för att köpa några saker som inte finns att få tag i här hemma. Nybakat grekiskt bröd, tomat och persiljeskinka samt äpple och kanelsoppa. Sen kollade vi in träningen med en kaffemugg i näven innan det var dags för hemresa.

Väl hemma högg vi in på det goda brödet, Sudden med pepparsalami och mozarella på sina mackor. Kan tänka mig att det blir frukost i morgon också, ja för sonen alltså, själv äter jag bara fil!

Nu ska jag hoppa i säng, eller snarare linka dit, känner mig rätt trött så jag ser fram emot min sköna säng!

Jag tycker inte om alla mina knäövningar...många av de gör faktiskt riktigt ont, framförallt en....Jag biter ihop och gör så gott jag kan men inte är det särskilt roligt. Jag blir inte så jättesvullen i knäet efter arbetsdagen som tur är. Men det skulle nog inte gå att arbeta om jag inte hade så bra tillfällen till vila under dagen som jag faktiskt har och såna toppenelever och arbetskamrater! Det är ju så roligt att arbeta, svårt att tycka annorlunda när man har världens bästa klass.

Ikväll ska jag åka med till stan och sonens träning. Han har fortfarande ont i svanskotan men han ville prova att vara med på träningen så vi åker i alla fall. Tänkte att det skulle vara roligt att följa med och titta på deras träning, det är ju ett tag sen jag var med. När jag är tvungen att åka varje vecka hinner jag ju bli rätt less på den där lokalen men nu känns det riktigt kul faktiskt!

Ikväll tog jag och sonen en promenad upp till mamma och bjöd på efterrätt. Rosa maränghjärtan med vispgrädde och hallon, mycket smarrigt!

Dubbelt så snabbt som vid min andra skada och tre gånger så snabbt som första gången....

Men tänk att det snöar.. att det har fått gå flera dagar utan snöfall men nu är det alltså dags igen.
Idag hade jag tid hos sjukgymnasten...det var två veckor sen sist så spänningen inför gradmätningen var stor. Det blev mellan 65- 70 grader, oh yeah oh yeah! Det känns ju helt fantastiskt!
Wow, hoppas verkligen att det får fortsätta i samma stil. Lite nya övningar har jag också fått, dessutom två tider nästa vecka för att börja träna med redskap så smått.
Jag känner verkligen att jag är på gång, så trots att jag inte sitter på ett flyg på väg till Vietnam och trots det ymniga snöfallet ute tycker jag att det mesta är toppen just nu....dessutom har min rörmokare varit här och bytt ut vår trasiga toalett! Vad mer kan man önska sig en tisdag i februari som dessutom är alla hjärtans dag.

Chansen att få bli testpilot av den här bilen skulle inte sitta helt fel, då har jag ju ännu en sak att träna för!

Bli testpilot du med, klicka här!

Jag är rätt nöjd med mig själv. Efter att middagsdisken var bortstökad ikväll har jag bara slappat och tagit det lugnt. Trots hur mycket som helst att göra här hemma blev det vila framför teven. Jag tror att det är viktigt att inte ha en massa krav på mig själv att jag ska hinna saker på kvällarna, mitt knä behöver nog vila då med tanke på att jag arbetar heltid på en gång.
Andra arbetsveckan efter sjukskrivningen är påbörjad, det känns helt overkligt att det bara är tre veckor kvar till dess att det är sportlov....Tiden flyger verkligen iväg! ( tur att något flyger i alla fall eftersom jag och sonen inte kunde det nu...)

Tycker synd om Sudden, han har rätt ont där han slog sig idag. Hoppas det lägger sig under natten så det känns bättre i morgon, risken är dock att smärtan upplevs värre dagen efter.....Vi smorde i alla fall smärtstillande alldeles nyss, vi får nog smörja i morgon bitti också eftersom det är skidor på idrotten och det verkar han inte ha några planer på att hoppa över.......men det kan ju kännas annorlunda när det är dags! Att ha en öm svanskota är ingen höjdare direkt.

Nu äntligen har det blivit soffläge. Arbetsdagen gick snabbt med arbete i klassen på förmiddagen och möte med intressanta diskussioner på eftermiddagen! Sen tog jag sparken upp till mamma med värktabletter för hennes onda rygg innan jag slank in på affären och köpte risnudlar till dagens middag. Det blev en wok med kycklingrester idag.

Mitt knä har inte protesterat nämnvärt efter åkturen igår, skönt. Hoppas det håller i sig. I morgon ska jag till sjukgymnast igen, de har fått tag i en vikarie. Det kommer att bli spännande att se hur många grader jag har fått till!

Sudden skulle egentligen träna ju-jutsu ikväll men han får vara hemma och vila eftersom han slagit sin svanskota så det gör ont när han anstränger sig. Därför blir det en lugn kväll hemma för oss båda.

Om allt gått enligt planeringen skulle vi ha varit på väg mot Stockholm nu....i morgon var det tänkt att vår Vietnamresa skulle ha startat. Nog tycker jag att det känns tråkigt men det var säkert nån mening med allt detta också. Vi får fundera hur vi ska lägga upp det om vi gör ett nytt försök, det känns inte riktigt lika enkelt att ta ledigt när sonen börjar sjuan bara....men vi hittar säkert nån lösning. Fast inte hjälper det just nu när jag har en djup längtan efter tropisk värme, varma hav, palmer och exotiska miljöer.....

I går smög jag ut i garaget igen och provade att trycka ner kopplingen....och det gjorde inte det minsta ont...lite stramt kändes det men det kan man ju stå ut med.....
Därför tog jag med mig Sudden ut i garaget ikväll, backade ut bilen och körde några varv runt byn. Det kändes rätt okej, inte så att jag törs ge mig på att köra varje dag, risken för bakslag är ju rätt stor. Men en liten övningstur nu och då törs jag nog ge mig på. Nu värker det lite men inte så farligt faktiskt, återstår att se hur det känns i knäet i morgon...
Rekord är det i alla fall, bara  två och en  halv vecka sen gipset togs bort....tänk jag tyckte att det gick fort efter förra skadan när jag kunde köra efter fem och en halv vecka....
Men som sagt, jag ska nog inte gapa över för mycket så här i början utan ta det försiktigt några veckor till i alla fall så jag vet att knäet håller! Det vore ju dumt att ställa till med något nu...