Nu börjar den tredje söndagen i advent att lida mot sitt slut. Det har varit en händelsrik och mycket god dag! Vi började med att adventsfika och sen har det gått i godisets och bakets tecken hela dagen. Pepparkakor, knäck, ingefärskola och kola med flingsalt. Mellan all godistillverkning tog jag en tur till PerOrs på julmarknad. Så otroligt stämningsfullt och härligt. Sprakande eldar, ljus, marknadsstånd, tomtar och gofika. Så härligt, hade jag inte julstämning innan så har jag det definitivt nu, fantastiskt vad de ordnar!

Undrar om tomten är på besök där inne?

Julstämningen är på topp!

Goda kolor med flingsalt.

Till slut kom jag på att middag kunde vara en bra idé....så jag satte sonen på att fixa det medan den sista kolasorten skulle skedas upp i formar. Kvällen avslutades med en promenad....nu slappar jag i soffan ett tag innan det är dags att krypa i säng.

Pepparkaksbak!

Här skapas det egna figurer.

Första plåten i ugnen.

Några nya mått måste testas.

Nog syns det att det är full aktivitet alltid!

Tittade ut genom fönstret och såg plogvallen hos grannen när jag klev upp i morse...drog en djup suck och stönade invärtes när jag tänkte på vår egen snö som måste tas bort. Då sänkte jag blicken lite och såg att det var närmast renskrapat ute hos oss på vår gård......det var grannen snett över vägen som höll på att ta bort vår snö! Så underbart omtänksamt och snällt. När jag stack ut näsan för att tacka var han mest orolig för att ha väckt mig( vilket han inte gjorde)....han sa att han hade sett hur jobbigt det såg ut för oss igår när vi skottade och eftersom det var mycket tyngre snö idag tänkte han ta bort den så vi slapp. Det var en julklapp som värmde så här en vecka innan jul. Plötsligt finns omtanken där när man som mest behöver den!!

Idag är det tredje advent, om ett tag blir det adventsfika, sen ska huset fyllas av pepparkakor och godis. I vårt hus är det nämligen så att den tredje söndagen i advent av tradition är den stora godistillverkardagen, så har det varit ändå sen jag var liten. Då satt pappa vid knäck- och kolagrytan vid spisen och gjorde kulprov med jämna mellanrum. Nu är det jag som har tagit över den uppgiften så innan det blir kväll hoppas jag att det finns lite knäck och kola här i huset! Men först är det fika som står på programmet!

Jag vet att jag hade lovat att inte klaga mer på snön.....men idag när vi kom hem efter en lång dag i jutsulokalen låg hatet mot den vita varan nära ytan. Ska jag vara riktigt ärlig bubblade det till och med över....
Det var mycket snö på gården redan när vi åkte tidigt i morse...ännu mer när vi kom hem. Massor av snö som packats tätt av vinden. Usch, dubbelusch och tvi, tvi, tvi!!
Med gemensamma ansträngningar fick vi undan den till slut trots att sonen var slutkörd efter sin gradering med en värkande rygg....jag med värkande knä och halvtaskig rygg....
Belöningen när vi skottat klart blev hämtpizza till middag, bastubad, eld i braskaminen och för mig ett glas rött!
Nu mår jag gott igen, förtränger de vita flingorna som singlar från skyn, i alla fall till imorgon....

I morse när vi körde ner till stan i mörkret förundrades jag över hur många som var ute efter 348:an med halvtaskiga reflexvästar och rastade sina hundar....jag kan säga att i snöröken syntes de inte alls förrän de skymtade i ögonvrån. Läskigt....

Något annat som är läskigt är vapenlagarna de har i USA. Det finns inte ord för den tragedi dessa vapen och de som håller i dem ställer till med gång efter annan. Som alltid är det de oskyldiga barnen och deras familjer som drabbas värst. Plötsligt känns det skamligt att hata snö....

Sonens gradering idag var i alla fall en ljusglimt, den gick riktigt bra. Nu får han ta jullov från träningarna med gott samvete, trött som han är både kroppsligt och mentalt. Önskar att jag kunde ta jullov från min träning också....men det får jag inte....men ikväll gör jag det...tar ett minilov från träningen alltså. Bara så ni vet!!

Nej se det snöar, nej se det snöar det var väl...hm...ja vadå? Visst är det vitt och fint ute, men det räcker nu....i alla fall ett tag. Fast jag ska inte klaga mer nu, hellre snö än regn!

Det känns skönt att sitta ner och ta det lugnt en stund i alla fall. Jag har varit lite nyttig sen jag kom hem från jobbet idag, skrivit protokoll, gjort pepparkaksdeg och tvättat lite. Men nu blir det inte mer....jag tänker slappa resten av kvällen. Eventuellt går jag en liten promenad för att få frisk luft, mer ansträngning än så utsätter jag mig inte för ikväll.
Men hallå- jag då- säger knäet då.....ja, ja,  jag ska göra mina övningar också. Det är bara det att det gör så ont så helst skulle jag vilja fuska....men det vet jag ju att det inte är någon bra idé. Så efter den eventuella promenaden tar jag tag i det!

Nu får pepparkaksdegen vila!

Pepparkaksdoften sprider sig i huset och skapar julstämning, på söndag ska vi baka tänkte vi. I morgon är det graderingsdag hela dagen så då blir det inget bakande.

Ett annat sätt att få julstämning är att komma och lyssna på Tilltro i kyrkan nästa fredag. Härliga julsånger tänker vi bjuda på!

Välkommen till en skön stund med julmusik!

Nu är jag så mätt så jag tror inte att jag orkar röra mig mer idag....jag sitter i soffan i vardagsrummet och här blir jag nog kvar. I alla fall känns det så just nu. Fast jag skulle verkligen behöva kliva upp och ta reda på den mat som blev över efter middagen. Det skulle vara synd om den går till spillo för det var så väldigt gott.

Ute snöar det igen...undrar om det är för att retas med mig eller? Jag tänker att eftersom jag inte vill ha mer snö och har uttalat det högt så ger vädergudarna igen...Misstänker starkt att det är så. Tur att Sudden inte har någon träning ikväll så då kan han skotta tidigare än igår. Då hjälptes vi åt när jag kom från kören och han från ju-jutsun. Med ryggkorsett och den lilla spaden med långt skaft fixade jag att hjälpa till lite utan att ryggen slet ont. Jag tyckte så synd om honom att gå ut och skotta själv klockan tio på kvällen....

Nu har maten sjunkit ner så pass att jag orkar släpa mig in i köket och ställa resterna kallt!

Maten som gjorde mig så mätt...ser blekt ut men smakade inte blekt alls!

Visst är det märkligt, är det inte hur kallt som helst så snöar det. Inget mellanting verkar existera i väderläget. Om min önskan slagit in hade jag gärna sett att det inte skulle ha snöat på ett tag......

Det blir svårt för sonen att hinna skotta när det är både träningar och läxor som ska skötas. Därför var han bekymrad när han åkte iväg på träningen alldeles nyss, han var orolig att jag skulle ge mig ut och skotta själv. Jag fick lova, dyrt och heligt,  att inte göra det själv och med tanke på att ryggen nästan är okej igen vore det dumt att ta den risken. Alltså får snön ligga kvar...så är det bara.

Dessutom har jag kör ikväll så jag hinner inte skotta själv även om jag skulle vilja. Vi ska öva julsånger inför vår konsert i kyrkan fredag den 21:a december. Då blir det julstämning vill jag lova, klockan sju på kvällen!  

Burr, vilken bistert kall dag! När jag kom hem på eftermiddagen tog jag en promenad till affären för att handla några småsaker. Där fick jag höra att mina kinder var lika röda som min mössa....Nu sitter jag i källaren och slappar en stund,  en eld sprakar i kaminen och ger skön värme. Jag är frusen in till minsta ben. Det är så kallt i vårt klassrum, drag från fönstren så man skulle kunna tro att de stod öppna. Helst skulle jag vilja slå på bastun och krypa in för att få tillbaka värmen i kroppen, men inser att jag nog kommer att frysa ännu mer sen eftersom jag ska tillbaka ut om en stund. Vi har julfest på skolan nämligen. Men efter det kanske det kan bli lite bastubad....

Mitt knä värker idag, undrar om det påverkas av kylan eller om det bara är allmänt ont, så där som det brukar vara i vanliga fall också....oops...kom precis på att jag inte har cyklat idag....min ursäkt är att vi satte igång med de pedagogiska diskussionerna direkt när eleverna slutade. Men imorgon då....

Tisdagspytt. 

Jag kände mig lite bättre i ryggen så jag tog mig en promenad på kvällskvisten. När jag kom tillbaka hem slogs jag av hur otroligt stämningsfullt det blir med ljus och snö i kombination. Tänk vilken tur att vi har julen under den här mörka årstiden. Det gör att det blir lättare att stå ut med mörkret för det glittrar och glimmar så fint överallt.

Just nu känner jag inte för att jobba mer innan jul.....jag vill vara hemma, tända ljus, elda i braskaminen, läsa böcker och bara må gott. Fast jag skulle tro att mina arbetskamrater skulle uppskatta om jag väljer att dyka upp på jobbet......så det får nog bli så. Med tanke på att det är jobb imorgon kanske det är bäst att jag packar ihop det som ska med i ryggsäcken och slutar slappa. 

Tänk att jag aldrig lär mig nån gång. Jag är 49 år men gör samma misstag år efter år. Man kan tycka att tidigare erfarenhet skulle göra sig påmind nån enda gång. Men icke....Nu undrar ni säkert vad det är jag glömmer....det har förstås med snö att göra.

Jag kan och ska inte skotta snö utan ryggkorsett....det går bra en gång, kanske till och med en andra gång men sen....Igår kände jag plötsligt hur det högg till när jag tog undan snön på morgonen. Sudden blev jättearg på mig och påminde att han har förbjudit mig att skotta snö...men det var ju så skönt ute och lätt, fluffig snö tyckte jag.....Uppenbarligen höll inte min rygg med mig.

Idag värker det men jag är inte helt sned ännu...så jag arbetar för fullt för att trycka tillbaka kotorna i rätt läge och tror faktiskt att jag kanske håller på att lyckas. Men någon mer snö skottar inte jag....tur att Sudden tagit tag i det. Om jag ens antyder att jag ska gå ut tittar han argt på mig och ryter ifrån. Tur att jag har honom, synd att jag inte lyssnade på honom innan jag fick ont......

Eftersom det inte gör ont när jag står och går har jag faktiskt gjort lite julgodis idag. Rocky road och chilitryffel med smak av apelsin. Nu ska vi snart få middag, sen blir det inte mer gjort idag. Så det så.

Rocky road

Vaknade rätt tidigt idag, satte igång kaffet och gick ut för att hämta tidningen.....och upptäckte att det hade snöat inatt....igen. Ja, det snöar fortfarande, ymnigt, men jag måste erkänna att jag känner mig rätt nöjd nu. Det är vitt, fint, mjukt och lagom fluffigt ute, precis som det ska vara i december. Så nu räcker det ett tag tycker jag, i alla fall här hos oss. På de ställen där man behöver snön för sin vinterverksamhet får det gärna snöa. Problemet är att vädergudarna aldrig lyssnar på mig....varför??
Men turligt nog är det lätt snö så den är inte så jobbig att skotta undan. Det som är värst med den är snöröken som bildas efter bilar och lastbilar efter vägarna. Men det är bara att ta det lugnt, hoppas att alla gör det.

Just nu tipsar de om julklappar på teven....många onödor.....jag har också äntligen kommit på vad jag önskar mig i julklapp...det är en nöda....ett eget gym med de maskiner och mackapärer jag behöver för att få ordning på min lårmuskel. Undrar om det är försent att skriva till tomten om det? Naturligtvis med ett tillhörande rum....även om vårt hus är rätt stort finns ingen naturlig plats för det nämligen. Men sånt brukar tomten lösa....jag tror ju på honom!

På nyheterna berättade de också att forskarna hittat stället i hjärnan som gör att Parkinson-patienter får biverkningar av medicinerna och rycker okontrollerat. Det gör att de har gott hopp om att hitta en  lösning och därmed göra livet lättare för alla de som lider av Parkinson. En underbar nyhet så här på lördagmorgon tycker jag!

Nu är det julmusikens tid men hur mycket jag än gillar de juliga sångerna måste jag erkänna att jag blir lite trött på¨alla smäktande röster som sjunger så vackert de bara kan....Jag letar och letar efter någon ny julskiva att köpa men hittar ingenting jag faller för. Så jag tänker att jag nog fortsätter att lyssna på "di gamle"....Bing, Jim och grabbarna....
Det är då det händer....plötsligt hör jag julmusik jag blir glad av...som inte känns tung och tryckande....på nyhetsmorgon spelar Lena Willemark med musikerkollegor, Jul i Folkton, julmusik man blir riktigt glad av. Härligt!
Men ja, jag ryser på ett positivt sätt när jag hör O helga natt och många andra underbart vackra julsånger framföras......tycker väldigt mycket om dem också...vill inte vara utan de heller...Jag vill helt enkelt ha allt inser jag nu!


Nej, nu ska jag tjuvsmaka av de havrekex mamma bakat åt oss till jul....bakade efter mormors recept. Godaste havrekexen i världen!
Fast jag måste se till att det finns kvar till julfrukostarna.....med torkat älgkött på, kryddat med massor av sichuanpeppar....(det är min julskinka det) bästa julfrukosten!

Åh, tänk att det redan är fredagkväll, en lugn hemmakväll blev det till slut. Det känns skönt att det närmar sig jul, tvärtemot hur många känner det upplever jag att det blir det lugnare i vårt hem ju närmare julhelgen man kommer. Det är skönt. Jag har ingen aning vad det beror på men så tycker jag alltid att det har varit. Vi satsar på det vi vill och tycker om att göra. Baka sockerskorpor och pepparkakor, göra lite godis, städa minimalt är det som är kvar att göra innan jul. Däremellan dricker vi väl lite glögg, spelar spel och ser nån film. Jag ska nog slå in några julklappar också.....

Tidigare i veckan bakade jag pepparkaksgrissini, gjorda av vanlig köpedeg som jag knådade in apelsinzest i. Sen rullade jag långsmala pinnar och gräddade. De smakar smaskens till glöggen och en ädelostdipp vill jag lova. Så just nu njuter jag av det tillsammans med en mugg glögg vid braskaminen, alltmedan sonen håller på att installera drivrutiner på sin stationära dator efter att ha formaterat om den.

Ja just det, jag cyklade mina tio minuter idag också, bara så ni vet......

Ädelostdipp och pepparkaksgrissini!

Nu har jag bestämt mig, jag ska cykla tio minuter på lunchrasten varje dag! Inte så länge att jag hinner bli svettig, eller att mitt knä börjar värka utan tio minuter mer än ingenting. Därefter ska jag göra mina balansövningar i några minuter. Jag började idag!
Sen har det varit full fart även här hemma. Vi har städat, skottat snö och gått promenad.....så idag har jag rört på mig så att jag tycker att det räcker.

Därför har jag nu slagit mig ner i soffan och värmt mig en mugg med glögg, det är jag värd!

Belöningen!

Igår var jag till min ortoped igen. Han tyckte att det var trevligt att se mig vid ett annat tillfälle än lidande på en sjukhusbrits. Faktiskt tyckte jag att det var riktigt trevligt att hälsa på och inte behöva byta gips eller nåt annat smärtsamt. 

Han tror i alla fall att jag går snett med foten för att kompensera avsaknaden av lårmuskel. Förhoppningsvis går det till sig när jag blivit starkare. Däremot får jag nog stå ut med att det gör ont när jag står och går. Som han sa: "det är illa nog med en fraktur...men tre"....ledytorna i knäet blir aldrig vad de varit. Men, men då vet jag det. Bit ihop och gå ändå!

Fast idag går jag inte mer....nu viftar jag på tårna!

Nu verkar det som om kylan tänker stanna ett tag, men ska det vara kallt får det gärna komma snö också. I alla fall lite. Inga mängder, det är inte nödvändigt.

Skoldagen var toppen, den gick så väldigt fort bara, men det verkar ju snarare vara en regel än ett undantag. Att höstterminen snart är slut är konstigt......jag tycker nyss den började.

Här hemma har vi haft en lugn kväll, skönt. Med pizzamiddag, en liten promenad, bastubad och sen skulle jag göra upp en eld i braskaminen....av någon underlig anledning var det inget drag...det blir ingen eld....bara rök.....dumt! Sotaren har ju nyss varit här så jag funderar lite över vad det är som har hänt. Jag får nog ringa imorgon och höra vad han säger....Det är ju inget stort problem som måste åtgärdas på en gång, men nog är det mysigt med eld när det är kallt ute....

Mitt knä har fått en del träning idag, passade på medan jag satt i bastun. Jag ska träna lite till också, om ett tag, fast just nu känns det skönt att slappa.  Det värker nämligen och gör ont.

Sonens svullnad i ansiktet är inte lika påtaglig längre men han är fortfarande rejält öm i kind, käke och tandkött. Det gör att han har svårt att träna....hoppas att det ger sig snart....jag förstår att han blir less.

Pizzamiddag!

Alla äppelröda kinder talar om att nu är det vinter på riktigt. Frosten biter i huden så fort man går ut. Med tanke på den temperatur vi har haft tidigare, har man inte hunnit vänja sig vid vinterkylan ännu.
När jag gick en promenad för ett tag sen, kom jag på mig själv med att tänka att när det har varit -30 ett tag, då tycker man att det känns varmt när det bara är -15.....Men inte idag....än är det svinkallt vid den temperaturen.

Läpparna blir extra torra och nariga i kylan också. Torra läppar är inte bra för en chiliälskare som jag....det upptäckte jag ikväll.....det brände bra ett tag! Faktiskt tog jag lite fil och smetade in läpparna med en stund...det lindrade. Tur att jag var ensam hemma.....Men det hindrade bara chilikryddningen tillfälligt för till nästa portion smorde jag på ett tjockt lager cerat innan jag åt!

Nu är det mörkt ute, granen lyser fint framför vardagsrumsfönstret. Trots kalla fingrar fick jag på ljusen till slut. Nu är det advent på riktigt!

Om en stund kommer grannarna på middag, men jag har faktiskt en stund över att bara sitta ner och ta det lugnt. Tid att fundera lite över dagen och vad den har innehållit. Bakning av saffransmuffins, adventsfika med sonen, sen bakade jag pepparknäcke. Därefter nån liten promenad till mamma innan jag gick hem och gav mig i kast med granen.

Tvättmaskinen har snurrat den med, amöban med rena kläder växer sig stark i källaren. Jag blundar när jag går förbi för att slippa se strykhögen......fast jag får passa mig så att jag inte snubblar på den...då kan jag ramla och göra mig illa.....och det skulle ju inte vara bra! Men faller jag får jag hoppas att jag gör det mitt bland kläderna, då dämpar de fallet och så fyller amöban en funktion trots allt.

Morgonens adventsfika!

Granen på utsidan har fått ljus!

Tidig adventsmorgon, sonen sover och jag njuter av morgonens första kaffemugg. Det är kallt ute och jag önskar att belysningen på utegranen hade varit på plats....nu är den inte det utan ligger i lådorna i hallen. Jag har inte ens kollat om de fungerar ännu.....nåja innan det blir julhelg ska de vara på plats. (helst innan kvällen...)

Nu ska jag slappa en stund till, sen tänker jag nog ge mig på lite bakning. Saffransmuffins står på programmet och eventuellt lite julknäcke. Annat att ta tag i är också lite matlagning, en granne ska komma över på middag. Han har hjälpt mig med både det ena och andra under hösten så att bjuda på middag är det minsta jag kan göra.

Partiet jag inte vill nämna vid namn får mycket reklam nu för tiden. Nu diskuteras de igen på Nyhetsmorgon. Det förs ju nästan ingen annan politisk diskussion just nu, undrar om alla deras skandaler egentligen bara är nån slags smart gameplan? De verkar ju inte direkt förlora väljare på det som händer....kan vi inte bara sluta låtsas om dem...det man inte pratar om syns till slut inte och då finns det inte heller, eller...? Fast å andra sidan brukar det inte fungera att gömma huvudet i sanden. Svårlöst.

Björn Ferry är en egensinnig herre. Hans egendesignade gran i Östersund får stor plats i media även den. Komplett med pungkula, sädesledare och kottar med frön! Sen vet jag ju inte om jag tycker att den blev så snygg...men vad annat kan man vänta sig av den som gör konstverk som heter "Hundbajs i soffa" och "Pillesnas i vas". Men nog tycker i alla fall jag att det är lite roligt.....även om jag vill att en gran ska vara snyggt dekorerad. Det finns många vägar till uppmärksamhet, det är då säkert. Ett annat sätt är de unga kvinnliga artister som sminkar sig vit från halsen och upp till kinderna eller uppträder i teven en lördagmorgon med ett litet träd på huvudet....

Nej, nu blir det bakning!

Middag!

Vissa kvällar blir bara underbart trevliga! Fredagkvällen var en sån. Jag var bortbjuden på middag och gissa om maten smakade gott....Jag åt som om jag aldrig sett mat förut! Dels var jag jättehungrig för jag hade inte ätit nån lunch, dels smakade maten underbart!! I vanliga fall brukar jag ha svårt att äta när jag varit utan mat länge men inte igår....och det var ju tur! Att vi dessutom hade underbart trevligt med många glada skratt gjorde ju inte saken sämre!

Idag tog jag det lugnt ända tills det blev eftermiddag, då lade jag in en växel och satte en lussedeg på jäsning. Nu doftar det gott av saffran i huset. Efter att ha ätit tidig middag tog vi oss en tur ut på byn för att få en dos adventsstämning. Det har varit skyltlördag på byn med marschaller, eldar, julmusik och tomtar. När sonen gått hem gick jag en tur ner till Röda Kvarn där det visades film. Kallt och blåsigt var det på vägen så det värmde gott med den varma äppelcider de bjöd på där.

Nu sitter jag i soffan här hemma och har precis tittat på första avsnittet av julkalendern. Jag gillade det jag såg, så nog kommer i alla fall jag att kolla in fler avsnitt.

Lussebullarna doftar ljuvligt gott!

Vi är hemma igen och det gruvsamma är gjort....sonens bedövning har nyss släppt, det gör ont men trots det är han vid gott mod. Den bortopererade tanden har följt med hem i en liten burk, som en souvenir.  Resan till Sundsvall gick fint, vid ett stopp på vägen ringde de och frågade om vi kunde komma på ett återbud en timme tidigare. Eftersom vi hade startat hemifrån i god tid passade det oss utmärkt.

Sonen är en modig kille i alla fall....jag kan säga att jag inte hade varit lika lugn om det gällt mig.....Det måste ha synts på mig i operationssalen att jag tyckte det var otäckt för plötsligt frågade en sköterska...och hur går det för mamman då?? Det gick bra, men jag tittade åt ett annat håll hela tiden....hålla handen gick ju bra ändå!

Man hinner ju tänka en hel del under bilresorna och jag kan säga att jag funderar lite över de olika julbelysningar som pryder granar och annat efter vägen. Det är bara att konstatera att vi människor har väldigt olika smak. Vissa belysningar är så vassa att de sticker i ögonen när man kör förbi i mörkret...nästan trafikfarligt...nästan så att man funderar på om det är tivoli som är på gång och inte advent och jul. Men som sagt, det är tur att alla får göra som man vill....

En annan sak jag funderade på efter vägen är bilar som ligger tätt, tätt och sen har bråttom förbi....sen är det inte lika bråttom längre så plötsligt är man ikapp bilen som nyss körde om. Det hände mig flera gånger idag. Eftersom jag hade farthållare vet jag att min hastighet var konstant....Hur tänker de?

Just nu sitter jag och väntar på att en tvätt ska bli klar, sonen fick blod på sin älsklingströja på hemvägen så den åkte in i maskinen så fort vi kom hem. Känner mig frusen och trött...jag har nog också varit lite spänd, därför ska det bli extra skönt att krypa ner under täcket ikväll.