Nu är det inte mycket kvar av ljuset som jag fick i födelsedagspresent av sonen. Han hade köpt ett stort ljus till mig för att det skulle räcka under hela advent och jul.....och det har det ju gjort. Men nu har det snart brunnit ut. Vilken tur att det är Tjugondag Knut på söndag!

Nu räcker det inte många dagar till....

Idag blev det en tur till stan efter jobbet, sjukgymnastbesök stod på programmet. Jag fick uppmuntrande tillrop och fler övningar. Trots att jag upplever mig ha haft en svacka, har jag ju ändå lyckats fixa till rutiner runt träningen. Så smärta eller ej, nu är det bara att köra på!

Sonen följde med för att fixa glasögonen som återigen fått sig en smäll på idrotten....tänk om vi fått en slant varje gång han fått gå till optikern för att få hjälp med dem.....då skulle vi definitivt ha extra fickpengar på vår kommande resa. Fast jag ska väl mest vara glad att vi slipper betala...

Oj vilken livskraft vår gran visar upp. Den skjuter skott så det är helt otroligt, varje liten kvist på hela granen fullkomligt sjuder av liv....Man skulle kunna tro att den har sina rötter kvar, men se det har den inte. Fast den kanske tror det själv, det är i alla fall min tolkning.

Man skulle också kunna tro att jag har behandlat den på något speciellt sätt men icke....som vanligt höggs den i månadsskiftet oktober- november. Den fick stå lutad mot garageväggen till den 20 december när den kom in i garaget för att töa av. En kapning på nästan två decimeter, ner i foten, in i huset. Sen var det klart....ja den har förstås fått vatten varje dag.....men inget hokus pokus för att hålla granar fina.

Jag funderar precis på vad jag ska hitta på med granskotten. Synd om så rara skott skulle få förfaras....
Jag vet att man kan göra inläggningar, granskottssirap mot hosta och mycket annat. De går säkert att frysa in medan jag bestämmer vad det ska bli. Om de inte ramlar av innan granen åker ut i helgen vill säga.....

Sitter i köket med ett värkande knä och väntar på att åka till stan. Det är först styrelsemöte, sen har sonen tränarmöte. Vi startar med full aktivitet på en gång, lika bra det kanske. Fast nog skulle det ha varit skönt med lite mjukstart. I klassrummet däremot kändes det lugnt och skönt. Det var glada, positiva elever som mötte mig i morse!

Lika glad och positiv var inte jag när jag satte mig i bilen för att åka hem idag. Då upptäckte jag att det var en flera decimeter lång spricka i vindrutan....kommer ihåg att det på väg till Östersund small till, men då syntes ingen skada alls. Men nu däremot....Det är så pass mycket att rutan behöver bytas så fort som möjligt. Så nu är det bara att vänta på att verkstaden ska få hem rätt glas, då blir det byte.

Som traditionen bjuder i vårt hus när det är Trettondagshelg åt vi Holländsk rispudding till dessert. Det var min mormor som brukade bjuda på det, med saftsås till. Men hon hade alltid strössel på också....
När jag var barn struntade jag i saftsåsen och såg till att få mycket strössel istället som jag tyckte var mycket godare. Min pudding idag var inte riktigt äkta för jag hoppade över gelatinet som ska vara i egentligen.  Fast den blev god ändå.

Nu sitter jag mätt och nöjd i soffan efter att ha ätit en god middag och därefter jobbat en stund. Nu tror jag inte att jag ska göra mer ikväll. Inte för att det saknas jobb att ta tag i, utan för att inspirationen saknas....hoppas den kommer under natten så den är på plats imorgon. Det vore tacksamt!

Jag har både tränat ett rejält pass och gått en promenad under dagen, så nu känns det i knäet. Jag tycker att det är svårt att få till en balans där det gör lagom ont....just nu gör det alldeles för ont. Det betyder förmodligen att jag har tränat för mycket. Samtidigt vill jag ju att det ska hända nåt...jag vill se rejäl förbättring. Tålamodet är snart slut nu!!

Ett litet glas med tradition.

Trettondagen, just nu talar de om åldrande på Nyhetsmorgon. Forskarna har hittat en gen hos vissa människor som gör att de lever extra länge. Därför tror man att det kan vara så att den första tvåhundraåringen redan är född...tänk att bli så gammal....
Nyss berättade de om en kvinna som blev drygt 120 år. Hon hade rökt hela sitt liv, druckit mycket portvin och inte levt så där väldigt sunt. Hon måste verkligen ha haft en gen som tillät de utsvävningarna. Vid 115 års ålder ramlade hon i en trappa når hon skulle gå och röka, bröt lårbenshalsen, opererades och levde sju år till! Det var en krutgumma det. Men tänk om det är så att fler och fler kommer att vara pigga längre, kanske leva till 120-130 år....då är det rätt tidigt att gå i pension vid 65....
Ekonomiskt kommer det att bli problem, den saken är klar.

Mattrender är också något som avhandlas den här morgonen. Surdeg, hamburgarens återkomst, mörk choklad som nu äts av alla, ovanliga smakkombinationer...sill med honung, chips med kebabsmak, lakrits i allt, ökat ölintresse med många små bryggerier till följd, stevia ett socker utan kalorier och rapsgris var några av förra årets trender.

En alldeles egen trendspaning när det gäller mat och matlagning är att fler och fler har börjat prova för oss ovanlig mat, det gör att det numera går att köpa ingredienser på våra affärer här i byn som förut enbart fanns att tillgå på nätet eller i specialaffärer i stan. Det gillar jag!


Man talar också om den positiva effekt fysisk aktivitet har på vårt välmående....där läkare skrivit ut recept på fysisk aktivitet fungerar det mycket väl, de som fått ett sånt recept tränar tre gånger så mycket jämfört med de som bara pratat med sin läkare om träning. Alltså borde ännu fler få recept på fysisk aktivitet, det är min slutsats.

En annan slutsats jag drar är att jag ska passa på att njuta denna sista lediga dag, imorgon börjar jobbet igen. Då blir det full fart direkt, veckan startar i 180,  så det är bra att var utvilad.....fast jag måste jobba lite idag, det får dock vänta till kvällen.

Maten är i ugnen och jag sitter och tittar på skidskytte....funderar på om jag återigen ska försöka börja ett nytt matliv så här i början av det nya året. Inte så att jag tänker ändra några matvanor, men nog skulle det vara skönt att ha nån slags matsedel under veckorna.....Jag skulle verkligen vilja få det att fungera, jag beundrar alla som lyckas.

Problemet är att jag inte vet hur.....det spricker ju alltid för mig, hur goda mina intentioner än är.
Men kanske är det här året det händer, när det plötsligt kommer att fungera.

En start kan ju vara att tänka ut några maträtter för nästa vecka utifrån det som finns hemma i kyl och frys. Förmodligen skulle det också vara vettigt att börja leta bland alla recept jag klippt ur tidningar och sparat för att laga någon gång...men inte gjort hittills...Jag ger mig själv en månad att fixa det.

När jag ser nyheterna är det nästan så att jag tror att jag har blivit förflyttad till en film eller något liknande...Det är gårdagens stora händelse som gör att jag känner så, rånet i Södertälje där en av rånarna sköts i huvudet av polisen...ännu verkar de inte veta om rånarna besvarade skottelden eller om det bara var polisen som sköt. Läskigt, tänk att hamna mitt i det på shoppingrundan....Nu arbetar man efter teorin att det var samma rånare som slog till i Stockholm dagen innan.

I Australien har bränderna som är vanliga den här årstiden börjat. Det som är lite ovanligt är att det är i Tazmanien, där det normalt sett är ett aningen svalare klimat än på själva kontinenten. Just nu är flera brandmän omringade av elden.....hoppas de klarar sig helskinnade.

En annan mardröm som drabbade en familj i Stockholmstrakten, är den där tåget körde på en bil och en åttaårig flicka dog, pappan och storasystern som också satt i bilen klarade sig med lindriga skador. Så förfärligt att bära det med sig resten av livet.

Musikalen Rock of Ages ska sättas upp i svensk tappning, med bland andra Joacim Cans och Gladys del Pilar. Den skulle jag gärna se för det kommer säkert att bli bra.

Nu lyssnar jag på skotrarna som mullrar in på macken för att tanka....det har varit en jämn ström den senaste timmen. Det får mig att tro att det blir en fin dag...kanske dags att lätta på rullgardinen.

Träning är det som står närmast på programmet, sen måste jag ta reda på amöban i källaren. Det börjar bli tomt i garderoberna....kan ju vara bra att ha något att ta på sig när skola och jobb börjar på måndag.

Nu närmar den sig, dagen när det är dags att börja jobba igen. Med rutiner och tider att passa. Det finns de som längtar efter rutiner och tycker att det är skönt när vardagen börjar igen....dit hör inte jag....att leva för dagen är ingenting jag har några som helst problem med.
Nu är det ju tyvärr så att det behövs pengar för det....alltså är det ju tur att jag har ett jobb jag trivs med, på en arbetsplats som jag tycker om att vara på, med arbetskamrater som får mig att må bra. Så jag får helt enkelt passa på att njuta av dagen så mycket det bara går resten av den här veckan. Men att höra mig säga att jag längtar efter rutiner.....sannolikheten för det är mycket, mycket liten....

Nu passar jag på att slappa med en kaffemugg och tidning, det är härligt. Nyheterna rullar på teven. De berättar bland annat att rutavdragen har ökat, det är fler och fler som nyttjar det. Ingenting jag har använt hittills, rot och jag är däremot goda vänner....I Stockholm jagar de rånare och protesterna i Indien har börjat spridas till Nepal.
Sveriges straffläggning från igår i Junior-VM visas vid flera tillfällen...Niclas Wikegård intervjuades nyss per telefon....han var halvtrött efter att ha sovit halvdåligt för han var halvglad att småkronorna var i final.....Jag kan tycka att han använde halvdålig svenska också....

Idag ser det ut att bli en härlig dag, om än lite blåsig kanske. Fast alla dagar utan snöfall är fina dagar tycker jag. En rejäl promenad ska jag satsa på under dagen, så rejäl mitt knä orkar med vill säga. Men först frukost, sen träning!

Vi laddade med pasta för att orka se Charlotte Kalla åka skidor. Det visade sig vara ett lyckokast, för oj vad bra hon åkte! Det var så roligt att följa henne, vilken kraft hon plockade fram! Jag tror att det var tack vara den goda pastan.....kan ju förstås bero på att hon är en ung talangfull tjej också....

Pasta innan skidåkningen!

Idag har jag varit och hjälpt mamma att byta gardiner i köket. Eftersom jobbet börjar nästa vecka är det skönt att ha det gjort. Inser att det inte är så många lediga dagar kvar.

Men sen mina vänner...då är det två månader kvar till dess att vi åker till Asien, jag och sonen....Jag inser att jag måste börja titta över vårt vaccinationsprogram....jag har för mig att till exempel malariatabletterna ska börja tas ett tag i förväg. Jag minns inte om det var sex veckor eller tre veckor innan. Kan ju vara bra att ha koll på det. Men det kan jag göra imorgon...

Efter några härliga dagar i Jämtland var det skönt att vakna hemma den här morgonen. Vi bestämde oss för att åka hem igår kväll istället för att vänta till idag. Dels för att det är väldigt skönt med sovmorgon, dels såg jag att det skulle börja snöa.

I mörkret på hemväg såg vi många olika lysande dekorationer efter vägen.....det fanns alla olika sorter...vissa kändes nästan trafikfarliga i allt sitt prål. Det är ju tur att alla får ha det man vill, men nog finns det mycket fult....i alla fall enligt min smak.

Det var i alla fall lugnt efter vägen, några bilar här och där bara. Fast vi mötte många lastbilar och långtradare...Småsugna närmade vi oss Sollefteå i den sena kvällen men vi var för sent ute för att få något i magen...mackarna verkade stänga klockan nio. Inte så konstigt kanske eftersom det är en liten stad. Men vanan att det oftast finns kvällsöppna mackar efter vägen är stor. Det var nog därför vi blev så förvånade.  För sonen som var den hungrige var det ju tur att kylskåpet här hemma hade öppet...

Nu tänker jag ta mig lite frukost, sen får vi se vad jag hittar på..

Nyårsdag, snöflingor faller och på teve sänds konserten från Wien. Ligger i soffan och tittar på blänkande stjärnor på golvet, rester från dukningen igår. Eller ifjol ska jag kanske säga. Det nya året välkomnades med god mat, glada skratt, omgiven av kära vänner.
Nu är det snart dags för nästa tradition på nyårsdagen, backhoppning. Tänk om det kunde dyka upp någon svensk med bra glid i luften, det skulle vara roligt. Det går inte att komma ifrån att blågult lockar när det kommer till sport!

Gott Nytt År!!

Nyårsafton och det är snart dags att välkomna 2013. Jag önskar alla där ute i cyberrymden ett riktigt Gott Nytt År med värme, kärlek och omtanke om er själva och varandra!

Själv ska jag nu ta tag i packningen. Ibland undrar jag om inte min inbyggda lathet bedrar visheten....försöker vakna till eftersom jag fortfarande inte packat det som ska med till Östersund....Nog hade det varit smart att göra det igår kväll, då hade vi fått sova längre idag på morgonen. Men varför avsluta året på ett smart sätt?? Nåja, nu är det som det är, bara jag får mitt morgonkaffe ska det nog gå bra.

Sen är det ju det här med nyårslöften....de senaste åren har jag inte gett några, tror jag....inget jag kommer ihåg i alla fall. Det är rätt skönt, då behöver man inte bryta dem. Men i år ska jag bryta traditionen att inte ge löften. Mitt löfte inför det nya året är att jag ska få ordning på min lårmuskel så att mitt knä börjar fungera så bra som det bara kan. Så det så! Var nu rädda om er själva och varandra när det gamla och det nya året möts!

Nu är det halkigt ute....sandat lite här och där men en del gator är inte sandade alls. Nog var jag glad för både dubbskorna och sparken när jag tog min kvällspromenad. Båda delarna behövdes.

Om ett tag måste vi packa kläder som ska med till Jämtland. Men det får vänta en stund till. Det brukar ju gå rätt snabbt när vi väl sätter igång. Just nu tycker jag alldeles för mycket om att slappa....

Krispigt goda nuggets, snabblagade och vrålgoda!

Sitter i soffan och tittar på skidåkarna som sliter i de mjuka spåren. Här hos oss är det också rätt så mjukt utomhus, regnet gör snön blöt och tung. Vilken lycka när det i förmiddags dök upp en traktor som tog bort det mesta av snön på gården. Underbart! Halkigt är det också, det är värre. Tur att jag har riktiga dubbar under kängorna, det gör att jag trots allt går rätt så säkert. Annars tror jag inte att jag skulle våga mig ut. Men jag tycker synd om alla som inte har det!

Träningsmattan jag fick av mamma i julklapp har blivit använd varje dag så här långt. Även om det inte blir så långa stunder varje gång blir det lite träning i alla fall. Det är mer än ingenting! Jag har bestämt mig för att jag inte alltid behöver köra så långa tunga träningspass, faktiskt tror jag att det beslutet har varit positivt för mig och min träningsmoral. Hittills har det nog blivit mer träning sammantaget än förut när jag skulle göra så mycket på en gång.

Sonen är fortfarande lite trött trots 15 timmars sömn sen igår. Det tar på krafterna att lana. Men han är nöjd och det verkar övriga deltagare vara också. Tur att han har en natt kvar att vila upp sig innan det blir nyårsafton. Vi ska åka till Östersund och fira med kompisarna där men med tanke på väglaget åker vi imorgon istället. Förhoppningsvis har regnet och halkan lugnat ner sig till dess.
Det som är lite märkligt är att jag känner mig trött också, trots att jag har fått min nattsömn....undrar om trötthet smittar kanske.....

Lördag förmiddag, jag kollar in nyheterna med en kaffemugg i handen och njuter av att det är lördag. En ung man, Erik Ståhl, sitter just nu och berättar om sin svåra, ovanliga sjukdom som gör att han har ett sviktande immunförsvar och frekventa blödningar i kroppen. Han har skrivit en bok som handlar om sitt liv, "Jag njuter av livet så länge jag varar". En bok att läsa och påminnas om hur mycket vi tar för givet till dess att det slits ifrån oss. Trots sin svåra situation förmedlar han en livsgnista som är få förunnat att ha som drivkraft.

Jag ser också att den unga kvinna som utsattes för en grov gruppvåldtäkt på en buss i Indien avlidit av sina skador. Den informationen blir en skarp kontrast till det pysslande de ägnar sig åt på Nyhetsmorgon med bordsdekorationer och ljusgjutning. Ibland känns det nästan bisarrt med krockarna i nyhetsflödet.

Så småningom ska jag åka ner till stan för att sitta med på lanet. Undrar just hur pigga grabbarna är just nu? Nog borde de vara lite trötta i alla fall....och nu är det bara nio timmar kvar.....Det ska bli intressant att se hur många som håller sig vakna i bilen på hemväg ikväll.

Än så länge är det kallt ute och inte en snöflinga faller. Men det verkar inte lovande vad gäller vädret idag....det ser ut att komma ett rejält snöfall om några timmar. Jag hade helst sett att det hållit uppe....i alla fall till dess att vi kommer åter från Östersund, några dagar in på nästa år.

Nu är det listornas tid. Tio bästa av allt, biofilmer, musik, dvd-filmer, nyheter, sporthändelser, mattrender......och det fortsätter för evigt. Är det bara jag som den här tiden på året blir trött på alla dessa listor? Av vilken anledning görs de egentligen? Händer det så lite i världen att den här sista veckan på året måste fyllas med sånt som hänt tidigare? Något slags behov lär de ju fylla, men finns behovet hos oss eller hos journalisterna som gör dem?

Det som är värt att uppmärksammas är alla människor i vårt land och ute i världen som behöver hjälp och stöd. De som lever i misär, krig och bland katastrofer som gör att svält och sjukdomar lurar runt hörnet. I och för sig inget man gör listor om, men det bör inte glömmas bort mitt i listhysterin.

En annan sak jag har noterat när jag läser tidningar och reklamblad inför nyår är att det tydligen måste ingå både hummer och oxfilé om det ska vara en nyårsmiddag med självaktning..... I alla fall den ena delen är ju god (hummer) men den andra är överskattad enligt mig....men så är ju inte jag någon stor köttätare.  Fast om jag skulle fråga sonen så svarar han precis tvärtom. Han är en köttälskare om någon.......hur nu det gick till?

Lyssnade i alla fall på en klimatforskare som intervjuades för en stund sen om klimatarbetet i världen under 2012. Han hade ett bra argument till varför jag ska fortsätta att göra vad jag kan för miljön. Så här sa han: Ute i världen räknas Sverige som ett föregångsland när det gäller miljön. Vårt land har visat att man kan värna om miljön men ändå vara ett rikt land.
På det sättet kan våra ledare påverka och vara ett föredöme på EU-nivå, de ledarna kan i sin tur påverka övriga världen. (Om än det tar tid, vilket han också påpekade. För lång tid, arbetet måste snabbas upp). Han var dock noga med att poängtera att ansvaret inte kan läggas på oss vanliga människor utan det är landens ledare som måste ta sitt ansvar och våga ta obekväma beslut.

Nu till det som har första platsen på min morgonlista....kaffe!

Men hallå, mer snö?? Plogvallen längs med hela huset ser inte rolig ut idag....Den verkar vara hårt packad dessutom. Det är inte att tänka på att ta ut någon bil idag innan den är borta.....Urk!

Tillsammans med tidningen låg en liten påminnelse att skotta framför postlådan så att tidningsbudet kommer åt.....Jag får nog be mitt tidningsbud om ursäkt för här kommer det nog nästan alltid att vara snö framför postlådan när det snöat.  Det på grund av att de oftast plogar gatorna här inne i byn nattetid, då bildas det en plogvall framför postlådan....I vårt hus är det ingen som kliver upp nattetid och tar undan snön....

Egentligen tycker jag att det är fräckt att snöröjarna får lämna av snö från gatan på privata tomter. För jag lovar att det inte bara är "min" snö som har lämnats på vår tröskel.....Dessutom verkar jag alltid bo i hus där plogvallen blir dubbelt så hög och bred på vår sida av vägen jämfört med de som bor tvärsöver gatan.....Jag har kommit fram till att det beror på att vi bor på en hörntomt där plogbilen kommer runt hörnet och tar med en massa snö i svängen.....

Ja, ja nog av klagolåt nu.....Nu ska jag ta mig lite frukost, gå ut och börja ta undan lite snö i alla fall. Och jag ska ta på mig ryggkorsetten!

Visst är det märkligt men hur gott den än är med julmat kommer suget efter helt vanlig mat till slut. Hos mig brukar det hända lagom till annandagens kväll. Därför scannade jag av kylskåpet på ingredienser och  resultatet blev en god räksallad. Efter att ha ätit middag gick jag en promenad med mamma i det täta snöfallet. Vi konstaterade att det kändes bra att inte behöva vara ute efter vägarna med bil. Hoppas de som inte har något val tar det riktigt lugnt.

Räksallad med brie!

När vi kom in igen konstaterade vi att det plötsligt fanns några paket under granen, trots att det inte är julafton. Det blev en bra avslutning på annandagen att öppna paket. Jag hade dessutom varit snäll i år....jag fick en jättefin pilatesmatta av mamma. Nu har jag inga ursäkter längre, alla övningar som ska göras på golvet kan göras på ett mycket mer komfortabelt sätt nu...Nu blir det upp till bevis....men jag tänker inte börja förrän imorgon...

Fast det inte är julafton låg det plötsligt paket under granen.....

Ute lyser marschallerna, det är annandag jul och vårt huset är tomt igen. Det känns väldigt konstigt att bara ha sonen hemma efter att vi har varit tio personer sedan i söndags. Det har verkligen varit underbara dagar. Synd att de går så fort bara, jag skulle vilja suga på karamellen att ha alla familjemedlemmar omkring mig ett litet tag till. Fast jag inser ju att det inte går, tur att vi tagit vara på tiden tillsammans och sett till att vi hade det trevligt!
Om en stund kommer i alla fall mamma hit och äter middag med oss. Så då kommer det inte att vara riktigt lika tomt.

Under dagarna som har gått har jag knappt sett någon teve alls. Kalle Anka på julafton, en film på eftermiddagen igår, första delen av Palmedokumentären i morse men utöver det...ingenting...
Inga nyheter så jag vet inte vad som hänt ute i världen. Någon liten snabbkoll på tidningarnas nätupplagor har jag hunnit med, såg att en av huvudnyheterna där var att Obama fått avbryta sitt julfirande för att ta hand om den krisande ekonomin. Sen har jag sett om olyckor som hänt efter vägarna och på isarna. Men jag har ingen större koll på världsläget....har jag visserligen inte annars heller kanske.....
Ikväll ska jag nog ta en titt på nyheterna i alla fall, kan ju vara bra att få lite koll trots allt.

Nyss var det skrapdag och hela julen väntade. Idag är det juldag, så här långt har vi haft underbara, lugna och sköna dagar. Som vår tradition bjuder klev vi upp tidigt i morse och tittade på fackeltåg, marschaller och kände julstämningen i den tidiga timman. Vi gick bort mot kyrkan för att titta på allt ljus och känna snön knarra under skorna. Sen gick vi hemåt igen, fast några i familjen stannade i kyrkan och julottan. Nu sprakar en eld i braskaminen, ljusen lyser här inne och det är skönt att flera juldagar är kvar!