Burr, vad kylan biter när man vågar sig ut. Tack och lov att vi har en braskamin att värma oss vid. Efter att ha suttit vid datorn här hemma flera timmar den här eftermiddagen och fördjupat mig i läroplanen och förmågorna tog jag en promenad till apoteket. Insåg att det var hög tid att kolla över vaccinationsplanen. Så nu är vaccinen beställda och jag vet hur vi ska ta dem. Vi börjar om några veckor...plötsligt kommer resan ännu närmare.

Nu har vi nyss ätit middag och jag sitter nere vid elden och bara mår gott. Jag tycker att jag kan unna mig det. Mitt knä mår si sådär, som vanligt. Jag har cyklat idag, det gick bra men jag önskar att det inte skulle värka så förtvivlat hela tiden. Det som är absolut mest jobbigt nu är att det gör så ont på nätterna. Hur jag än ligger så värker det. Men jag övar mig i att bortse från smärtan....det går väl sådär.....men skam den som ger sig!

Middagsmums.

Sladden är urdragen, granen är mörk igen, julen är över på riktigt. Precis som min morfar brukade göra har jag tänt marschaller ute på gården för att fira ut julen. Vi har ätit god mat och snart är det dags för ett bastubad. Elden flammar i braskaminen och det känns som en perfekt Tjugondag Knut! Det enda jag inte har gjort är att dansa ut julen...men jag kan väl ta nåt danssteg på väg till bastun! Vilket förmodligen är välbehövligt för jag är så mätt efter middagen att det känns som om jag rullar fram.....

Jag har tänt marschaller, precis som min morfar brukade göra.

Nu är granen mörk.

Idag är jag lat och slö ska ni veta. En promenad till affären, sen har det varit sportsoffan som gällt hela dagen.  Ja, tvättmaskinen får jobba, så att starta och tömma den gör jag mellan varven förstås.
Fast dagens middag kommer att kräva lite ansträngning. Det ska bli friterat tänkte jag. Kyckling och pommes. Jag har precis skurit potatis i lämpliga bitar och lagt i vatten. Kycklingen som ska friteras ligger i marinad innan den ska täckas av någon slags frityrsmet. Nu när det är förberett slänger jag mig ner i soffan igen och njuter av att de svenska tjejerna gjorde så bra ifrån sig i sprintstafetten!

Nu är julen utstädad. Först smög alla tomtar tillbaka in i tysta vrårna, sen följde resten efter. Till slut togs julgardinerna ner och sonen startade dammsugaren. Efter att ha torkat golven var vi äntligen färdiga. Nu kan vi slappa resten av dagen. Vi hade tur dessutom, mamma kom med ostpaj så jag slapp laga middag. Nu njuter jag i soffan vid elden, sonen sitter vid datorn och snackar. Han hjälper en kompis med nåt datorproblem låter det som.

Nu är den ute, julgranen!

Mamma bjöd på middag.

Den var rätt fin även utan dekorationer, granen. 

Utegranen får lysa till imorgon, då drar jag ur sladden. Julen säger då tack och hej för den här gången. Men belysningen får nog sitta kvar till dess att temperaturen stiger en aning. Risken att något går sönder är stor med den kyla som är nu.

Spår av tungmetaller i barnmat, arsenik, kadmium och bly. Eftersom det finns i jorden tar växterna upp det och vips är det i maten. Nu ska EU titta över gränsvärden för detta, det finns visst ingenting reglerat ännu. Märkligt kan jag tycka, eftersom det finns regler och gränsvärden för så mycket annat. Men när det gäller det viktigaste vi har, barnen, finns det inga.....Hög tid att det händer något på det området.

I lokaltidningen idag fortsätter artikelserien om ungas utsatthet på nätet. Idag beskrivs hur unga lockas att posera mer eller mindre lättklädda och sedan dela med sig av bilderna. Det jag tycker är mest skrämmande med det är att så många som faktiskt gör det. Det betyder att det finns många ungdomar med oerhört svag självkänsla där ute. Där har vi en stor uppgift att fylla, i hemmen framför allt men även resten av samhället.
Vi måste se till att finnas där för våra unga, se till att vi har tid att ge dem. Under en period i livet måste man som vuxen sätta sig själv i andra hand, så är det bara. Även om det naturligtvis är viktigt att se till att man själv mår bra också. Men vi får aldrig bli så upptagna med att förverkliga oss själva att vi tappar bort våra barn och unga!

Idag är det bitande kallt ute, skönt att veta att det inte är några stora projekt som måste göras utomhus mer än att bära in ved. För nu eldas det i braskaminen vill jag lova, så det går åt en hel del vedpinnar.

Just nu visar de onödor ( eller "nödor" kanske) man inte visste att man behövde på Nyhetsmorgon. Sockervaddsmaskin, chokladfontän, skruvdragare som funkar även som pepparkvarn och vinöppnare, muffinsmaskin är några bland alla onödor som visas. Jag måste erkänna att vi har en av de sakerna. En sockervaddsmaskin! Sonen fick en när han sålde jultidningar en gång för flera år sedan. Vi har använt den några gånger, starkt att det inte blivit oftare med tanke på att sockervadd får mig att dregla. Den är inte stor men den fungerar i alla fall perfekt. Kanske dags att plocka fram den ur gömmorna igen.....


Reklam är ofta väldigt dålig med konstiga kopplingar, med några få undantag. Men den absolut mest töntiga och fåniga reklamen just nu måste ju vara Postkodlotteriets.  Även om de lockar med fler vinster är reklamen så pinsam att jag nästan skäms. Jag skäms inte för min egen del naturligtvis men för reklammakarna....hur kunde de komma på idén överhuvudtaget, hur tänkte de? Kanske dags att byta till ny reklambyrå om man vill sälja fler lotter.....

Snart har jag laddat batterierna tillräckligt den här morgonen tror jag. Då ska jag ta mig en macka, sen ska tomtarna få börja smyga in i mörka vrårna igen......

Snälla skulle inte nån kunna komma hit och plocka bort våra julsaker....kan nån enda människa ge en förklaring till varför det är så mycket roligare att ta fram än att plocka bort? När det är gjort och tulpanerna är inköpta och står i en vas, då däremot är det skönt. Jag köper nämligen alltid tulpaner när all jul är borta och huset är städat! Men till tulpanerna är det länge kvar....sonen och jag tittade nyss på varandra och sa att vi nog kunde vänta med bortstädningen till imorgon...

Idag på eftermiddagen var jag på ett möte i stan, sen slank jag in på Village innan jag gick till bilen för att åka hem. Där gjorde jag fynd vill jag lova. Två fina ljusstakar som jag tittade på innan jul men var för snål ( eller sparsam) för att köpa. De var på rea, 70%......då slog jag till! Nu gäller det bara att fundera ut var de ska stå. Fast jag har ju nästan ett år på mig så än är det ingen panik. De kan få ligga i sina kartonger ett tag till. Men i och för sig är de röda så de skulle passa väldigt bra i köksfönstret redan nu....

När jag åkte hem efter en intensiv men givande dag, satte jag mig vid köksön och ritade och målade en stund. Det var dags att göra nya bilder på våra trivsel- och värdegrundskryp. De gamla har varit med många år och var väldigt slitna. De hade tappat ben, vingar, antenner och någon stackare hade till och med blivit av med huvudet. Men nu finns det nya, de ska bara lamineras så håller de bättre. Köksön blev alldeles full!

Här ligger de, Berömmaren och Gnällspiken överst.

Plötsligt hade flera timmar gått och jag började inse att det kanske var dags för middag, för sonen ropade och frågade om det var mat snart......Vilken tur att jag hade älgskav i en gryta på altanen som jag kunde ta in och tina till middag.

Nu har vi ätit, en eld brinner i braskaminen och jag har lagt mig i soffan för att slappa en stund. I morse var jag så trött att när jag läste tidningen såg jag dubbelt. Jag insåg att jag höll på att somna i filtallriken, tror faktiskt aldrig att det hänt mig förut. Därför är det skönt att inte behöva göra någonting ikväll. Julsaker och städning får vänta någon dag till. Kan tänkas att jag somnar här i soffhörnet......

Nu är det inte mycket kvar av ljuset som jag fick i födelsedagspresent av sonen. Han hade köpt ett stort ljus till mig för att det skulle räcka under hela advent och jul.....och det har det ju gjort. Men nu har det snart brunnit ut. Vilken tur att det är Tjugondag Knut på söndag!

Nu räcker det inte många dagar till....

Idag blev det en tur till stan efter jobbet, sjukgymnastbesök stod på programmet. Jag fick uppmuntrande tillrop och fler övningar. Trots att jag upplever mig ha haft en svacka, har jag ju ändå lyckats fixa till rutiner runt träningen. Så smärta eller ej, nu är det bara att köra på!

Sonen följde med för att fixa glasögonen som återigen fått sig en smäll på idrotten....tänk om vi fått en slant varje gång han fått gå till optikern för att få hjälp med dem.....då skulle vi definitivt ha extra fickpengar på vår kommande resa. Fast jag ska väl mest vara glad att vi slipper betala...

Oj vilken livskraft vår gran visar upp. Den skjuter skott så det är helt otroligt, varje liten kvist på hela granen fullkomligt sjuder av liv....Man skulle kunna tro att den har sina rötter kvar, men se det har den inte. Fast den kanske tror det själv, det är i alla fall min tolkning.

Man skulle också kunna tro att jag har behandlat den på något speciellt sätt men icke....som vanligt höggs den i månadsskiftet oktober- november. Den fick stå lutad mot garageväggen till den 20 december när den kom in i garaget för att töa av. En kapning på nästan två decimeter, ner i foten, in i huset. Sen var det klart....ja den har förstås fått vatten varje dag.....men inget hokus pokus för att hålla granar fina.

Jag funderar precis på vad jag ska hitta på med granskotten. Synd om så rara skott skulle få förfaras....
Jag vet att man kan göra inläggningar, granskottssirap mot hosta och mycket annat. De går säkert att frysa in medan jag bestämmer vad det ska bli. Om de inte ramlar av innan granen åker ut i helgen vill säga.....

Sitter i köket med ett värkande knä och väntar på att åka till stan. Det är först styrelsemöte, sen har sonen tränarmöte. Vi startar med full aktivitet på en gång, lika bra det kanske. Fast nog skulle det ha varit skönt med lite mjukstart. I klassrummet däremot kändes det lugnt och skönt. Det var glada, positiva elever som mötte mig i morse!

Lika glad och positiv var inte jag när jag satte mig i bilen för att åka hem idag. Då upptäckte jag att det var en flera decimeter lång spricka i vindrutan....kommer ihåg att det på väg till Östersund small till, men då syntes ingen skada alls. Men nu däremot....Det är så pass mycket att rutan behöver bytas så fort som möjligt. Så nu är det bara att vänta på att verkstaden ska få hem rätt glas, då blir det byte.

Som traditionen bjuder i vårt hus när det är Trettondagshelg åt vi Holländsk rispudding till dessert. Det var min mormor som brukade bjuda på det, med saftsås till. Men hon hade alltid strössel på också....
När jag var barn struntade jag i saftsåsen och såg till att få mycket strössel istället som jag tyckte var mycket godare. Min pudding idag var inte riktigt äkta för jag hoppade över gelatinet som ska vara i egentligen.  Fast den blev god ändå.

Nu sitter jag mätt och nöjd i soffan efter att ha ätit en god middag och därefter jobbat en stund. Nu tror jag inte att jag ska göra mer ikväll. Inte för att det saknas jobb att ta tag i, utan för att inspirationen saknas....hoppas den kommer under natten så den är på plats imorgon. Det vore tacksamt!

Jag har både tränat ett rejält pass och gått en promenad under dagen, så nu känns det i knäet. Jag tycker att det är svårt att få till en balans där det gör lagom ont....just nu gör det alldeles för ont. Det betyder förmodligen att jag har tränat för mycket. Samtidigt vill jag ju att det ska hända nåt...jag vill se rejäl förbättring. Tålamodet är snart slut nu!!

Ett litet glas med tradition.

Trettondagen, just nu talar de om åldrande på Nyhetsmorgon. Forskarna har hittat en gen hos vissa människor som gör att de lever extra länge. Därför tror man att det kan vara så att den första tvåhundraåringen redan är född...tänk att bli så gammal....
Nyss berättade de om en kvinna som blev drygt 120 år. Hon hade rökt hela sitt liv, druckit mycket portvin och inte levt så där väldigt sunt. Hon måste verkligen ha haft en gen som tillät de utsvävningarna. Vid 115 års ålder ramlade hon i en trappa når hon skulle gå och röka, bröt lårbenshalsen, opererades och levde sju år till! Det var en krutgumma det. Men tänk om det är så att fler och fler kommer att vara pigga längre, kanske leva till 120-130 år....då är det rätt tidigt att gå i pension vid 65....
Ekonomiskt kommer det att bli problem, den saken är klar.

Mattrender är också något som avhandlas den här morgonen. Surdeg, hamburgarens återkomst, mörk choklad som nu äts av alla, ovanliga smakkombinationer...sill med honung, chips med kebabsmak, lakrits i allt, ökat ölintresse med många små bryggerier till följd, stevia ett socker utan kalorier och rapsgris var några av förra årets trender.

En alldeles egen trendspaning när det gäller mat och matlagning är att fler och fler har börjat prova för oss ovanlig mat, det gör att det numera går att köpa ingredienser på våra affärer här i byn som förut enbart fanns att tillgå på nätet eller i specialaffärer i stan. Det gillar jag!


Man talar också om den positiva effekt fysisk aktivitet har på vårt välmående....där läkare skrivit ut recept på fysisk aktivitet fungerar det mycket väl, de som fått ett sånt recept tränar tre gånger så mycket jämfört med de som bara pratat med sin läkare om träning. Alltså borde ännu fler få recept på fysisk aktivitet, det är min slutsats.

En annan slutsats jag drar är att jag ska passa på att njuta denna sista lediga dag, imorgon börjar jobbet igen. Då blir det full fart direkt, veckan startar i 180,  så det är bra att var utvilad.....fast jag måste jobba lite idag, det får dock vänta till kvällen.

Maten är i ugnen och jag sitter och tittar på skidskytte....funderar på om jag återigen ska försöka börja ett nytt matliv så här i början av det nya året. Inte så att jag tänker ändra några matvanor, men nog skulle det vara skönt att ha nån slags matsedel under veckorna.....Jag skulle verkligen vilja få det att fungera, jag beundrar alla som lyckas.

Problemet är att jag inte vet hur.....det spricker ju alltid för mig, hur goda mina intentioner än är.
Men kanske är det här året det händer, när det plötsligt kommer att fungera.

En start kan ju vara att tänka ut några maträtter för nästa vecka utifrån det som finns hemma i kyl och frys. Förmodligen skulle det också vara vettigt att börja leta bland alla recept jag klippt ur tidningar och sparat för att laga någon gång...men inte gjort hittills...Jag ger mig själv en månad att fixa det.

När jag ser nyheterna är det nästan så att jag tror att jag har blivit förflyttad till en film eller något liknande...Det är gårdagens stora händelse som gör att jag känner så, rånet i Södertälje där en av rånarna sköts i huvudet av polisen...ännu verkar de inte veta om rånarna besvarade skottelden eller om det bara var polisen som sköt. Läskigt, tänk att hamna mitt i det på shoppingrundan....Nu arbetar man efter teorin att det var samma rånare som slog till i Stockholm dagen innan.

I Australien har bränderna som är vanliga den här årstiden börjat. Det som är lite ovanligt är att det är i Tazmanien, där det normalt sett är ett aningen svalare klimat än på själva kontinenten. Just nu är flera brandmän omringade av elden.....hoppas de klarar sig helskinnade.

En annan mardröm som drabbade en familj i Stockholmstrakten, är den där tåget körde på en bil och en åttaårig flicka dog, pappan och storasystern som också satt i bilen klarade sig med lindriga skador. Så förfärligt att bära det med sig resten av livet.

Musikalen Rock of Ages ska sättas upp i svensk tappning, med bland andra Joacim Cans och Gladys del Pilar. Den skulle jag gärna se för det kommer säkert att bli bra.

Nu lyssnar jag på skotrarna som mullrar in på macken för att tanka....det har varit en jämn ström den senaste timmen. Det får mig att tro att det blir en fin dag...kanske dags att lätta på rullgardinen.

Träning är det som står närmast på programmet, sen måste jag ta reda på amöban i källaren. Det börjar bli tomt i garderoberna....kan ju vara bra att ha något att ta på sig när skola och jobb börjar på måndag.

Nu närmar den sig, dagen när det är dags att börja jobba igen. Med rutiner och tider att passa. Det finns de som längtar efter rutiner och tycker att det är skönt när vardagen börjar igen....dit hör inte jag....att leva för dagen är ingenting jag har några som helst problem med.
Nu är det ju tyvärr så att det behövs pengar för det....alltså är det ju tur att jag har ett jobb jag trivs med, på en arbetsplats som jag tycker om att vara på, med arbetskamrater som får mig att må bra. Så jag får helt enkelt passa på att njuta av dagen så mycket det bara går resten av den här veckan. Men att höra mig säga att jag längtar efter rutiner.....sannolikheten för det är mycket, mycket liten....

Nu passar jag på att slappa med en kaffemugg och tidning, det är härligt. Nyheterna rullar på teven. De berättar bland annat att rutavdragen har ökat, det är fler och fler som nyttjar det. Ingenting jag har använt hittills, rot och jag är däremot goda vänner....I Stockholm jagar de rånare och protesterna i Indien har börjat spridas till Nepal.
Sveriges straffläggning från igår i Junior-VM visas vid flera tillfällen...Niclas Wikegård intervjuades nyss per telefon....han var halvtrött efter att ha sovit halvdåligt för han var halvglad att småkronorna var i final.....Jag kan tycka att han använde halvdålig svenska också....

Idag ser det ut att bli en härlig dag, om än lite blåsig kanske. Fast alla dagar utan snöfall är fina dagar tycker jag. En rejäl promenad ska jag satsa på under dagen, så rejäl mitt knä orkar med vill säga. Men först frukost, sen träning!

Vi laddade med pasta för att orka se Charlotte Kalla åka skidor. Det visade sig vara ett lyckokast, för oj vad bra hon åkte! Det var så roligt att följa henne, vilken kraft hon plockade fram! Jag tror att det var tack vara den goda pastan.....kan ju förstås bero på att hon är en ung talangfull tjej också....

Pasta innan skidåkningen!

Idag har jag varit och hjälpt mamma att byta gardiner i köket. Eftersom jobbet börjar nästa vecka är det skönt att ha det gjort. Inser att det inte är så många lediga dagar kvar.

Men sen mina vänner...då är det två månader kvar till dess att vi åker till Asien, jag och sonen....Jag inser att jag måste börja titta över vårt vaccinationsprogram....jag har för mig att till exempel malariatabletterna ska börja tas ett tag i förväg. Jag minns inte om det var sex veckor eller tre veckor innan. Kan ju vara bra att ha koll på det. Men det kan jag göra imorgon...

Efter några härliga dagar i Jämtland var det skönt att vakna hemma den här morgonen. Vi bestämde oss för att åka hem igår kväll istället för att vänta till idag. Dels för att det är väldigt skönt med sovmorgon, dels såg jag att det skulle börja snöa.

I mörkret på hemväg såg vi många olika lysande dekorationer efter vägen.....det fanns alla olika sorter...vissa kändes nästan trafikfarliga i allt sitt prål. Det är ju tur att alla får ha det man vill, men nog finns det mycket fult....i alla fall enligt min smak.

Det var i alla fall lugnt efter vägen, några bilar här och där bara. Fast vi mötte många lastbilar och långtradare...Småsugna närmade vi oss Sollefteå i den sena kvällen men vi var för sent ute för att få något i magen...mackarna verkade stänga klockan nio. Inte så konstigt kanske eftersom det är en liten stad. Men vanan att det oftast finns kvällsöppna mackar efter vägen är stor. Det var nog därför vi blev så förvånade.  För sonen som var den hungrige var det ju tur att kylskåpet här hemma hade öppet...

Nu tänker jag ta mig lite frukost, sen får vi se vad jag hittar på..

Nyårsdag, snöflingor faller och på teve sänds konserten från Wien. Ligger i soffan och tittar på blänkande stjärnor på golvet, rester från dukningen igår. Eller ifjol ska jag kanske säga. Det nya året välkomnades med god mat, glada skratt, omgiven av kära vänner.
Nu är det snart dags för nästa tradition på nyårsdagen, backhoppning. Tänk om det kunde dyka upp någon svensk med bra glid i luften, det skulle vara roligt. Det går inte att komma ifrån att blågult lockar när det kommer till sport!

Gott Nytt År!!

Nyårsafton och det är snart dags att välkomna 2013. Jag önskar alla där ute i cyberrymden ett riktigt Gott Nytt År med värme, kärlek och omtanke om er själva och varandra!

Själv ska jag nu ta tag i packningen. Ibland undrar jag om inte min inbyggda lathet bedrar visheten....försöker vakna till eftersom jag fortfarande inte packat det som ska med till Östersund....Nog hade det varit smart att göra det igår kväll, då hade vi fått sova längre idag på morgonen. Men varför avsluta året på ett smart sätt?? Nåja, nu är det som det är, bara jag får mitt morgonkaffe ska det nog gå bra.

Sen är det ju det här med nyårslöften....de senaste åren har jag inte gett några, tror jag....inget jag kommer ihåg i alla fall. Det är rätt skönt, då behöver man inte bryta dem. Men i år ska jag bryta traditionen att inte ge löften. Mitt löfte inför det nya året är att jag ska få ordning på min lårmuskel så att mitt knä börjar fungera så bra som det bara kan. Så det så! Var nu rädda om er själva och varandra när det gamla och det nya året möts!

Nu är det halkigt ute....sandat lite här och där men en del gator är inte sandade alls. Nog var jag glad för både dubbskorna och sparken när jag tog min kvällspromenad. Båda delarna behövdes.

Om ett tag måste vi packa kläder som ska med till Jämtland. Men det får vänta en stund till. Det brukar ju gå rätt snabbt när vi väl sätter igång. Just nu tycker jag alldeles för mycket om att slappa....

Krispigt goda nuggets, snabblagade och vrålgoda!