Det gick ju så bra ikväll tyckte jag...fixade i jutsulokalen inför gradering i morgon. Städning och framplockning till fikat. Jag blev klar tidigare än jag trodde och eftersom sonen redan ätit middag köpte jag nåt litet att äta innan jag åkte hem. Sedan åkte jag glad i hågen hemåt nöjd med kvällen så långt. 

I Moliden tyckte jag plötsligt att bilen kändes konstig...när jag stannade till upptäckte jag att höger bakdäck var plattare än en tunnpannkaka....

Inte var det lönt att fylla med skum eller luft för det var helt söndertrasat....bara att ringa på hjälp alltså! 

Sådana gånger är det tur att man har assistans. Både av Peugeot och av mamma. Mamma tog med mig hem och bärgaren tog min bil till däckverkstan....

I morgon är jag glad att min mamma inte behöver sin bil, för den tar jag! På söndag får hon den tillbaka för att skjutsa sonen till stan och avslutning...sen tar jag den igen tills jag får tillbaka min egen....min snälla, snälla mamma!

Nu kollar jag in en film på teven, sen ska jag sova. Vi har en tidig start och lång dag framför oss i morgon. 

Sonen hostar och kraxar fortfarande, jag hoppas verkligen han piggar på sig så att han orkar gradera när det väl blir hans tur. Men det är inte lönt att fundera alltför mycket på det nu...i morgon kväll vid den här tiden vet vi hur det gick!

Attans också men vilken tur att det inte hände när jag skulle hämta sonen mitt i natten förra helgen....

Jag har sagt det förut men jag säger det så gärna igen....jag har världens bästa grannar!! På väg ut från sjukgymnastiken ringer min mobil. En röst i andra änden frågar om alla högar med skräp ska bort eller om det är något som ska vara kvar?
Då visar det sig att mina snälla grannar höll på att köra bort allt mitt skräp till återvinningen. Någon timme senare var allt borta! Nu är det fint på både fram- och baksidan igen. Det är klart att det blir mer skräp när taket och glaset ska sättas men med tanke på allt som redan fraktats bort kommer det inte att upplevas som mycket alls.

Sonen är fortfarande tussig. Snorig, med enbart lätt feber men med en rejäl kruppliknande hosta. Att behöva ha skällande hosta när man är 14....som tur är har han inte alltför jobbigt med andningen trots allt. Jag hoppas verkligen han blir frisk fort. Hur det blir i morgon med skolan återstår att se, jag hoppas att han är så pigg att han kan gå.

Nyheterna i kväll domineras återigen av de kravaller som pågår iStockholmstrakten. Jag tycker det är overkligt att det händer i Sverige. Jag förstår inte vad som driver de som kastar stenar och förstör...hur kan de någonsin tro att man vill lyssna på någon som gör så. Fast förmodligen vill de inte att man ska lyssna...de vill nog bara förstöra...
Usch så mycket hat stenkastarna måste bära inom sig och vad många trasiga leksaker de måste ha haft..Någon kärlek kan de inte heller fått ta del av under sin uppväxt eller känna av nu heller för den delen.
Väldigt motbjudande är det faktum att de kastar stenar när räddningstjänsten kommer för att släcka bränderna....det ligger nära till hands att kalla dem idioter. Jag hoppas verkligen att de skyldiga vaknar upp och inser hur oerhört dumt de beter sig.
Det jag funderar över är om de som deltar bor där oroligheterna pågår överhuvudtaget eller om de bara kommit ditresta för att det vankas upplopp??

Vi hade verkligen tur med vädret idag, solen sken och det var så inbjudande att vistas utomhus...vilket var lyckosamt eftersom vi hade utedag hela dagen, hela skolan.
Nu när kvällen är här har det börjat mulna på men när jag kom hem från jobbet var det fortfarande fint.
Jag skyndade mig ut för att klippa gräset så att jag skulle hinna skjutsa sonen till hans träning. Det visade sig att jag hade kunnat ta det lugnt, för han kom hem från skolan och var sjuk. Febrig och rejält förkyld. Hoppas verkligen att det går över snabbt! Eftersom han varit ledig en del från skolan är det inte så bra att han missar fler dagar. Dessutom ska han gradera på lördag så då har han inte heller tid att vara sjuk. Förhoppningsvis räcker det med vila imorgon så är han på banan igen.

Mitt knä protesterade inte alltför mycket under gräsklippningen...nog gjorde det lite ont och blev en aning svullet men inte så illa som jag kom ihåg att det blev för ett år sedan. Faktiskt tror jag att lårmuskeln känns aningen starkare än den gjorde vid samma tid ifjol. Vilket är på tiden!

Annars går jag omkring med en känsla av att ha glömt någonting.....Jag har kollat almanackan flera gånger....gått igenom "att göra"- listan...kollat almanackan igen och hittar ingenting. Hoppas verkligen att det är så!

För att rikta mitt fokus mot något annat än det jag tror att jag har glömt tänker jag lägga mig i soffan och läsa min bok nu!

Nu börjar luddet hopa sig....inte i tumlaren eller runt golvet om ni tror det, utan i hjärnan. Tröttheten slår till som en klubba och får mig att vilja somna där jag ligger i soffan och tittar på nyheterna. Det känns i kroppen att jag satt i Överhörnäs mitt i natten och väntade på att sonen skulle komma hem. När vi till slut kom hem och jag kunde slå igen ögonen var klockan två så jag fick bara fyra timmars sömn..... så nog kommer jag att somna ovaggad ikväll.

Sonen, som med lika lite sömn gick till skolan i morse, är också trött. Sedan han gjort undan läxan tog vi en promenad, köpte glass och njöt av den varma försommarkvällen för att inte somna i varsitt soffhörn....fast just nu "skypar" han med kompisarna så han har lättare att hålla sig vaken än jag.

På eftermiddagen körde jag ett pass på sjukgymnastiken. Det gick finfint, har ökat vikten lite vid en av övningarna...det gick plötsligt alldeles för enkelt! Precis som det ska vara alltså, det går framåt.

Något som också går framåt...eller snarare rusar fram är resten vårterminen. Nu är det bara två hela veckor och några dagar kvar....det är lite det. Plötsligt kommer dagen att vara här när det är dags att sjunga "Den blomstertid igen"....fast först ska vi njuta av de sista veckorna och göra det allra bästa av dem.

Nu tänker jag njuta av att göra ingenting resten av kvällen.....möjligtvis viftar jag lite på tårna.....

Ligger i soffan framför teven och kollar in finalen i hockey-VM samtidigt som jag summerar helgen. Den har gått väldigt snabbt men jag har hunnit med både en del jobb men samtidigt mycket vila.
Den sida av växthuset jag kommer åt själv är färdigmålad, jag har plockat undan en del skräp på altanen och tagit fram grillen igen. Tvättat så att sonen ska ha rena sockar när han kommer hem från Jönköping och läst, läst och läst i skuggan under parasollet.

Jag har också upptäckt muskler som måste ha varit bortglömda länge....i armarna, händerna, vaderna, för att inte tala om hur det är på ovansidan av underarmarna....kan inte komma ihåg när jag senast hade träningsvärk där....

(Just nu är det alldeles för spännande för min smak i hockeyn....Schweiz pressar hårt.....)

I en minibuss på väg upp genom landet sitter sonen med en del av tävlingsgänget. Han har haft det bra där nere i Jönköping även om det inte blev riktigt som de tänkt sig. Då hans tävlingspartner blev sjuk idag på morgonen innebar det att de inte kunde ställa upp i tävlingen som det var tänkt....snacka om antiklimax.....

Träningslägret som hölls under lördagen kunde de dock båda delta i och jag tror faktiskt att i långa loppet var det bättre att de missade tävlingen än träningen. Det är ju inte varje vecka de har chansen att träna under ledning av landslagscoachen. Naturligtvis är de väldigt besvikna båda två, de var ju så laddade och fokuserade på att göra en fin prestation. Men ingen har skadat sig allvarligt och det kommer fler tävlingar!

Nej nu måste jag fokusera på hockeyn igen...

Armarna känns tunga, kinderna hettar och på smalbenet gör blåmärkena ont. De har kommit efter att ideligen ha slagit i när jag klättrade upp och ner på stegen. Nu har jag i alla fall målat de delar jag kommer åt, ett varv. Jag jobbade under förmiddagen och sen på kvällen när det blev svalare igen. Däremellan läste jag en bok liggande i skuggan under parasollet.

Nu ligger jag framför teven och kollar in hockeyn. Tro om det håller hela vägen för Schweiz och de hamnar i final...det vore en liten skräll. Fast Sveriges förlust mot dem känna inte lika tung längre om resultatet står sig.....

Plötsligt är det Eurovision.....såg precis ett kort klipp på Zlatan där han hälsade välkommen till Sverige och Malmö....blev det inte mer med honom? Efter alla skriverier i tidningarna så trodde då jag det...Undrar om jag orkar se detta? Tror inte det, jag läser nog en stund istället.

Pingstdagen och vädret är underbart. Tittar man sig runt börjar det bli skirt ljusgrönt överallt. Det formligen exploderar av grönska.

Jag har ägnat en stor del av dagen åt att måla. Det gäller att få färg på de delar som gränsar mot taket så att det kommer på plats. Fast hur jag ska måla de sidor jag inte kommer åt har jag ingen lösning på än. Det blir många vändor upp och ner på stegen i alla fall.

Mamma är snäll och servar med mat och fika! Annars skulle jag nog glömma det....vatten dricker jag dock massor av.

Men nu är det alldeles för hett och soligt för att måla så jag sitter i skuggan under parasollen för att inte få värmeslag. Dessutom lyser ju solen rakt på det som ska målas.

Från Jönköping hör jag inte så mycket. Jag tror att sonen tävlar först imorgon, idag är det nog vuxenklasserna!

Hemma efter en lång, intensiv, rolig men en aning småstressig dag. Jobb med mina underbara eleverna som vanligt först. Därefter givande pedagogiska diskussioner. Snabbt hem för att få ihop logistiken runt sonens packning innan vi åkte till stan. Där jag skulle äta en god middag tillsammans med kören medan sonen var på tränarmöte. 

En aning sent kom vi iväg och att vi blev sena var mitt fel......jag skulle packa matsäcksväskan åt honom medan han packade det andra och hade kylskåpsdörren öppen. Samtidigt öppnade jag frysdelen för att ta fram en vattenflaska som varit på snabbkylning.

Det var inte så smart...det bar sig inte bättre än att jag slog huvudet i nedersta hyllan på dörren....med påföljden att hyllan ramlade ner. Så även två stora flaskor soja, en flaska olja, ketchup och sweet chilisås...största glasflaskan. Konsekvensen av det blev en rejäl bula i huvudet, en väldigt ond stortå där en av flaskorna träffade och massor av soja på golvet.  Det positiva i hela kråksången var väl att oljeflaskan inte sprack....eller att tån inte gick sönder på riktigt utan bara fick en rejäl blödning. 

Belöningen kom när vi anlände till stan, en god och trevlig middag i lugn och ro på restaurang med körkollegorna. Lagom till att vi bytte ställe för att äta efterrätt var sonens möte färdigt så jag skjutsade honom till hans nattlogi. Därför blev det ingen efterrätt för mig men jag var så mätt så det gjorde ingenting...däremot hade det varit trevligt att sitta och prata ett tag till!

Äntligen har jag bestämt vilken kulör det ska bli på huset. Hämtade upp de första färgpytsarna som  personalen på Flugger blandat till och ställt ut åt mig eftersom de hunnit stänga när vi kom till stan.

Hämtade två böcker när jag jobbade på bibblan idag.....det är precis vad jag behöver i helgen.....
slappa och läsa....när jag inte målar eller gör nåt annat förstås....

När jag kom hem från jobbet idag hade vi en ny ytterdörr i källaren! Det blev jättefint, dessutom med nytt handtag på både den och dörren uppe. Och med lås som matchar så att vi bara behöver en nyckel. Perfekt.

Efter middagen var det dags att åka till stan för sonens träning igen. En helt vanlig tisdag alltså. Men vi fick lov att åka lite tidigare än i vanliga fall, för jag var tvungen att hinna in på Flugger före styrelsemötet jag skulle på medan sonen först tränade en grupp och sedan tränade själv.
Anledningen till besöket var inte att köpa färg.....utan mitt velande.....
Jag har nämligen ändrat mig vad gäller färgen på huset....upptäckte att den jag valt blev alldeles för ljus så nu har jag köpt ännu en provburk.....jag börjar ha gott om dem nu.....Men det är ju ingen fara...det går ju att måla upp burkarna i första varvet när huset ska till att grundmålas så småningom. Eller det är ju faktiskt växthuset som ska målas i sommar så det lär var på det färgen hamnar i första hand.

Jag hoppas verkligen att det blev rätt färg den här gången....men det är ju bättre att vela och tveka nu än när målandet påbörjats......

Just nu längtar jag efter semester.....almanackan är så fulltecknad för både mig och sonen de närmaste veckorna så det är nästan löjligt. Då gäller det att hitta stunder att koppla av där tillfälle ges. För att få riktigt nära till vila tror jag att jag ska bära upp utemöblerna från förrådet. De möbler som ska stå utanför växthuset alltså, på den del av altanen som blir utan tak. Då har jag nära till en skön stol i solen (om det nu blir så fint väder som prognoserna lovat framöver).

Det blev en lång promenad för mig medan de första timmarnas träning pågick i eftermiddag. Jag gick nere vid kajen och förundrades över hur de som bor där nere har inrett sina inglasade balkonger. Där finns allt från små vardagsrum till matrum. En kristallkrona hängde också på nåt ställe.

Skulle jag bo där skulle man tydligt se var....det skulle vara inrett som ett växthus....med en liten sittgrupp!

Men nu bor jag inte där utan här. Längtar verkligen till dess att jag får inreda mitt växthus som växer fram ute på altanen. Undrar just om man kan fästa min hängmatta från Guatemala i takbjälkarna? Tänk att ligga där och läsa bland chili och tomater.

Här kommer dagens visdomsord: klipp inte ner fröställningarna från Klasespirea med ullig fleecetröja på!

Det är grått och molnen hänger tunga. Trots det kvittrar fåglarna glatt....det kan ju bara betyda att det kommer att bli en fin dag, om än molnig.
Det finns en del saker att göra ute på tomten men det är så mycket enklare att komma till skott när solen skiner. Därför misstänker jag att jobbet kommer att vara kvar när kvällen är här. Annars kan jag ju hoppas på fint väder nästa helg...nackdelen då är att jag inte kan få sonens hjälp eftersom han är i Jönköping och tävlar. Nåja det är ingenting att bekymra sig över, det blir som det blir.

Jag tror när jag tänker efter att jag ska ägna mig åt att ta det lugnt idag, hela tiden fram till dess att sonen ska skjutsas till stan och träningen.
Jag trodde att han skulle träna först klockan tre men sent igår kväll nämndes klockan ett....hur det blir återstår att se...hoppas det är klockan tre. Det blir några timmar extra hemma då.

Kollar in nyhetsmorgon....som vanligt när det är helg....inser att det är förfärligt dyrt att gifta sig.....en relativt enkel brudklänning kostar 8000 kronor........vill man ha en lite stilfullare klänning får man hosta upp minst 20 000. Jösses....

Läser i tidningen att mamman till en av de kidnappade kvinnorna i Cleveland säger att hon skulle ge kidnapparen en kram och tala om att hon förlåtit honom om hon möter honom.....själv skulle jag inte kunna vara så förlåtande till en person som gjort mitt barn så illa. Sen är det väl i och för sig tur att hon inte är fylld av hat, hat har ju en tendens att äta upp människor inifrån.
Själva händelsen i sig är så förfärlig...det värsta är att det verkar dyka upp nya fall hela tiden av människor som suttit inlåsta under hemska förhållanden. Jag fattar inte att världen och människor är så fulla av ondska.

En annan snackis idag är Globenpubliken som buade ut Sverige för deras eländiga spel i matchen mot Slovenien. Ett lag som spelar dåligt kommer aldrig att spela bättre om det blir utbuat...snarare tvärtom. I stället för att försöka lyfta sig från botten trycks man ju riktigt ner i dyngan istället. Leif Boork skriver i sin krönika att publiken har rätt att bua...vi är inte överens kan jag säga. Sedan kan man naturligtvis diskutera den svenska spelinsatsen, för den var ju verkligen inte den bästa även om de vann....

Kvinnan som är försvunnen i Boden har ännu inte hittats...hoppas verkligen att hon av någon outgrundlig anledning håller sig undan med flit....men sannolikheten för det minskar varje minut som går. Vilken fruktansvärd ovisshet hennes anhöriga måste leva i....växlingarna mellan hopp och djupaste förtvivlan.

Om man bor i Seattle ska man akta sig för att bli ovän med sina grannar....där körde en 51-årig man in i fyra grannars hus med en bulldozer....tur att man inte har såna grannar....och vilken tur att ingen människa kom till skada. Tydligen hade mannen en förkärlek till att gräva hål i grannskapet med sin bulldozer nattetid. En verkligt udda hobby måste jag säga.

Nu ska jag ta mig lite kaffe och sen blir det frukost, därefter måste jag förbereda middagen så att det går fort att fixa till den när vi kommer hem ikväll.

Lördag och första dagen på en över vecka där ingen av oss har några tider att passa. Underbart! Den här dagen ska avnjutas i lugn och ro, med en bok i soffan och en kaffemugg i handen. Vi pratade till och med om att se film ikväll...snacka om wild and crazy...det var länge sedan vi lyckades planera in en filmkväll tillsammans.

Precis nu skrapade en äldre man triss på teven och lyckades välja en lott som gav 100 000 kronor i månaden....hur många år har vi inte sett ännu. Han såg helt chockad ut stackarn, men knöt nävarna i glädje när kameran zoomade ut. Tänk att få så mycket pengar varje månad....gällde det mig skulle jag nog gå ner i arbetstid tror jag. Undrar bara vad som hände med hans blodtryck?

Under de senaste dagarna har jag upptäckt ett nytt modeord i reklam och intervjuer....inget nytt ord i och för sig men så flitigt använt nu. Ordet är pretto....
Bara att använda sig av ordet pretto gör att den som använder det låter pretto tycker jag. Kom ihåg att säga till mig när/om jag faller i prettofällan, i fall jag inte skulle lägga märke till det själv vill säga.

De senaste dagarna har sprintar och skrot i knäet besvärat en hel del. Ibland känns det nästan som att det blir skavsår på skelettet inuti knäet. Jag vet att det inte är så men nog är det besvärande så det räcker till. Typiskt nog kommer det alltid när jag börjar känna mig starkare så att jag klarar av att göra mer saker....då är det dags att trappa ner för att smärtan inte ska bli för stor så jag måste linka och halta igen.
Surt...Men så är det..... uppförsbackar och nerförsbackar hela tiden. När det gäller knäet är nerförsbackarna värst.....

Här pågår träning för fullt. Teknikerna finslipas, kasten rättas till, blicken och avklappningarna är distinkta. Andfådda andetag blandas med något litet skratt när det inte går riktigt som planerat.

Vaknade och tänkte att det är skönt med en lördag morgon utan några saker på programmet....tills jag kom på att det är torsdag morgon. Då log jag för mig själv och tänkte att det är skönt med torsdag morgon utan en massa saker på programmet.

Ikväll har sonen träning men fram till dess är det en lång dag att fylla med precis det vi vill. Min förhoppning var att vädret skulle vara fint....planen var att vi skulle fixa lite ute på tomten sonen och jag men det känns inte så särskilt lockande med tanke på regnet.

Inser då genast att jag inte har några ursäkter längre....tvätthögarna i källaren växer och växer. Just nu är högarna med ren tvätt större än de smutsiga, men det som behöver tvättas hotar att ta över så några timmar bland kläderna skulle göra gott. Framförallt för våra garderober som börjar eka rätt tomma. (Okej jag överdrev lite...i alla fall när det gäller min.)

Fast jag är lite sugen på nybakat bröd så jag tror att jag ska kliva upp och sätta en deg på jäsning. Det var ett tag sen jag vi fick nybakade frallor till frukost, bestämmer mig därför just nu att idag är det dags igen.

Det är underbart väder ute, hoppas verkligen att morgondagen bjuder på det också! Träning efter jobbet, därefter middag ute på framsidan.

Nu är det Ghost, Barkhes döttrar och jag i solen. Om en stund är det sonen, bilen och jag på väg till ju-jutsun.

Ingen träning för sonen idag...men tro inte att vi fick låta bli att åka till stan ändå. Det var dags för hyposensspruta igen därför bar det av ut mot kusten på eftermiddagen.

Tur var väl det visade det sig...det blev en oplanerad spirometri också eftersom han är inplanerad för björkpollenhyposens till hösten. I stället för att komma tillbaka om några veckor fick han göra bort det idag när vi ändå var där.

Resultatet var inte alls bra så det blev till att inhalera medicin och försöka igen efter ett tag.

Men det blev inte bättre trots det. Han orkade inte blåsa så mycket som förväntas för någon med hans vikt och längd. Inte alls. Så nu har han fått ny medicin och ökad dosering på det förebyggande. Hoppas att det gör så att det blir bättre för honom så att han orkar mer.  

Konstaterar att det inte är konstigt att han blir trött och slut så fort när han tränar....fantastiskt nog att han ändå har orkat som han gjort. 

Efter avslutat besök på sjukhuset gick vi en snabb tur på stan, bland annat för att hämta medicinen och äta något. "Mackkocken" på Subway fick laga vår middag, gott!  

Därefter en ännu snabbare promenad till bilen för att åka hem. Snabb eftersom vindarna i stan inte var varma alls....och vi hade inga jackor på oss för här hemma var det varmt när vi åkte. Därför var det en skön känsla att kliva ut ur bilen när vi kom hem och inse att det skulle gå att slå sig ner i solen på framsidan och njuta av att våren äntligen är här på riktigt!

När jag satt mig tillrätta fick jag sällskap över en kopp kaffe så tiden gick plötsligt väldigt fort....men så är det när man har trevligt. Nu har tiden i alla fall gått så fort att det är dags att förbereda morgondagens jobb och titta i almanackan så att jag har koll på alla tider och det som ska göras. 

Jag går nämligen omkring med en känsla av att jag har glömt någonting eller kommer att glömma...därför är jag ovanligt noga med almanackskollen varje kväll. Fast i morgon verkar det inte vara något ovanligt inplanerat...jobb som vanligt och sedan ju-jutsu på kvällen....fast jag måste komma ihåg att gå in på Flugger och kolla in en lasyr till mitt växthus.....det skulle väl vara det jag glömmer då....det gjorde jag nämligen idag....

p.s det blev precis 1-1 i matchen mellan Sverige och Vitryssland. 

Med en mugg kaffe i handen ligger jag och tänker på gårdagen. Konstaterar att det här med att fylla femtio, bli firad och umgås med familj och vänner och vara huvudperson för en dag, känns mer och mer lockande för varje dag som går.
Igår var jag nämligen på ännu ett härligt firande. Där bjöds på massor av god mat, dryck och underhållning. Ett firande i musikens och skrattens tecken helt enkelt! Det verkar ju jätteroligt att fylla tjugotjugonågonting!

Idag är himlen täckt av moln, men med tanke på att jag inte kommer att hinna vara ute någonting gör det inte mig något. Men för alla som sett fram emot en dag utomhus i solen är det ju inte lika roligt förstås.
Vårmässa på Olympia står på programmet först av allt. Sedan ska jag skjutsa ner sonen på träning. Först extra teknikträning inför gradering och sedan tävlingsträning. Scandinavian Open närmar sig med stormsteg. Hoppas bara att hans Gi som jag lovade att tvätta hinner torka.....glömde bort det lite väl länge....

Kollar in nyhetsmorgon och just nu spelar Panetooz. De har gjort en mashup på sin Dansa Pausa och Attacks, Ooa hela natten....Säga vad man vill om låtarna men fötterna vill gärna dansa till musiken. Skulle kanske passa i min träningslista.

På nyheterna berättar de om Israel som attackerat en militäranläggning i Damaskus med raketer, samtidigt pågår blodiga inbördesstrider i landet. Hittills har ungefär 70 000 människor fått sätta livet till. Ska de aldrig få leva i ro och fred?

Ryan Air är i blåsväder igen. Piloter som vittnar om att de till exempel inte får sjukskriva sig eller uttala sig negativt om bolaget. Nu håller piloterna på att organisera sig i hemlighet för att försöka få till bättre anställningsvillkor. I hemlighet!.....eftersom de är rädda att få sparken.
Seriöst....det är 2013...våga vägra Ryan Air om de inte kan ge sina anställda vettiga förhållanden.....

Väderprognosen  verkar lovande för veckan som kommer. Även här uppe hos oss. De pratar om temperaturer mellan tio och femton grader. Superhärligt!!

Det som göms i snö kommer fram i tö. Det stämmer till fullo på vår tomt. Singel, singel, singel så långt ögat når på gräsmattan. Trots försiktighet när den första snön kom verkar det vara totalt omöjligt att låta bli att få med en massa stenar på gräset. Men så mycket som det var på gräsmattan i år har jag aldrig sett förut. 

Några timmar senare hade jag plockat 12 liter singel och kastat tillbaka det på gården. Jag började med att stå på huk men kände att ryggen och knäet inte mådde så bra av det. Då tog jag min trädgårdspall men det blev också obekvämt i längden. Men ett sittunderlag funkade, så där satt jag och plockade sten i en hink och med jämna mellanrum flyttade jag mig en liten bit. Till slut var det klart....men nog har jag sett en och annan sten som jag missat....men de får sonen ta hand om. 

Därefter började jag att kratta bort sågspånshögar och annat skrutt som ligger på gräsmattan men då plötsligt skar det till illa i knäet så jag beslutade mig för att det fick vara nog. Det får sonen också ta hand om en annan dag....när han någon gång är hemma.....Nu ligger jag i alla fall i soffan och vilar ett tag. Tycker att jag har gjort mig förtjänt av det. 

Slötittar på nyheterna och ser att någon brutit sig in i Västerås domkyrka. Där stal man Erik XIV:s krona, spira och äpple.  Undrar hur den tjuven tänkte...det är ju inte direkt några saker som går att sälja. Så dumt!

När sonen och jag var på semester där för ett antal år sedan spenderade vi en lång stund i domkyrkan....vi tittade bland annat på dessa begravningsregalier....men nu är det någon lurk som har tagit dem....

Jag ser också att man har gripit en 16-årig pojke som misstänks för nio katters död. Undrar vilka hans motiv var? Om han nu gjort det förstås. Känslan är att det måste vara en väldigt trasig ung man. 

I DN läser jag att en mäklarfirma föreslår sina anställda att tatuera in firmans logga på armen....då ska de visst få 15% mer i lön...hmm...undrar om någon enda skulle kunna tänka sig det? Bara tanken gör att jag ryser....Lek med tanken att ett halvår senare är det dags att byta jobb....Då blir det till att betala laserbehandling för att ta bort tatueringen för inte lär man bli anställd av något annat företag om man har konkurrentens namn intatuerat på kroppen....Det blir nog dyrt det!

I avdelningen mindre lyckat måste de två piloter hos Air India som bestämde sig för att ta en tupplur och låta flygvärdinnorna flyga ett tag ingå.....tyvärr lyckades en av flygvärdinnorna stänga av autopiloten av misstag....Air India förnekar att detta hänt...så vem vet egentligen? Jo flygvärdinnorna och piloterna men de lär ju inte vara intresserade av att berätta om det nu verkligen gick till så. Men man kan ju tycka att passagerarna i Business class borde ha reagerat om de plötsligt upptäckte en pilot eller två som satt och sov bredvid dem.

Vårt växthus tar form....nu är takstolarna på plats och man ser
 hur det kommer att bli...i alla fall på ett ungefär. 

När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av en härlig syn. Vår nya ytterdörr hade kommit på plats. Att en ny dörr kunde göra sån skillnad för ljuset i vår hall kunde jag aldrig tro. Jag som tyckte den var ljus förut också. Men nu!

Ute på altanen har det också hänt saker. Stommen till vårt växthus har kommit på plats. När jag stod där ute med snickarna och funderade idag på eftermiddagen kändes det att nu, nu händer det....nu är det på riktigt. Känslan av hur det kommer att se ut när det blir klart blev väldigt påtaglig.  

Åh vad jag längtar....tänk när jag en lite kylig kväll sitter där inne med en bok och njuter av att vara ute men ändå inne! Inser att jag till och med kommer att kunna sätta lite frön i år....om nu inget oförutsett inträffar förstås. Bäst att tillägga det....men lite basilika...persilja...dill...koriander.....det skulle vara grejor!

I övrigt har dagen bestått av en trevlig stund på jobbet, träning, middag och skjuts till jutsun. Medan sonen tränade åt jag tårta....rättvist och bra. Så ska det vara ofta när han tränar tycker jag.....

Vår nya ytterdörr.

Stommarna till vårt växthus börjar komma på plats.