Kvällen är här och jag tror att husets sextonåring är nöjd med hur dagen blev. En lugn dag med lite paketöppning, fika och god mat. En promenad hann vi också med, men den blev inte så lång för plötsligt började det regna, ganska intensivt. Med fleecetröja och ullrock hade vi inte de bästa kläderna för det vädret, därför drog vi oss hemåt. Lite luft hann vi dock få.

Mitt på hållet invigde sonen den nya bastustävan han fick i ett paket. I övriga paket hittade han några böcker, en skön tröja, och presentkort till en första utbildningskväll på körskolan. Mormor kom också med paket förstås!

Eftersom han inte önskat någonting speciellt i present fick jag klura lite innan jag kom på vad jag skulle köpa till honom. Men när han öppnade paketen såg han ut som att han fått precis det han ville ha. Vilken tur! 

Önskemiddagen, kalvschnitzel, lagade mormor till. Fast hemma hos oss, med kött från vår frys. Det blev ju nästan som födelsedag för mig också eftersom jag inte behövde laga maten.....ibland har man tur. 

Nu fortsätter nog kvällen i samma makliga tempo, just nu kollar jag in friidrotten på teven. Sen kanske det blir en andra chans.....om inget annat dyker upp. Man kan ju alltid hoppas att sonen vill kolla på nån film med mamman istället....

Det har i alla fall varit en riktigt ljus och varm dag!

Tända ljus.

Eld i braskaminen.

Födelsedagsfrukost och paket.

En ny stäva och skopa till bastun.

Tårtan är klar, paketen är inslagna. Nu ska jag bara fixa till lite födelsedagsfrukost sedan är det dags att väcka sonen. Vi ska fira sextonårsdag hela dagen!

Idag har jag varit riktigt effektiv, om jag får säga det själv. Efter att ha bakat en tårtbotten till i morgon tog jag mig en promenad och tro det eller ej men solen hade slutat leka kurragömma. Det innebar att vi kunde sitta ute och grilla vår lunch idag igen.

Sedan satt jag i solen och njöt ganska länge innan jag gick in och började förbereda mat. Både morgondagens middag, kvällens och en bonusmiddag till någon annan dag blev resultatet av det matlagandet. Fast för att vara helt ärlig, vad gäller morgondagens middag inskränkte sig de förberedelserna till att skiva innanlår i lagom tjocka skivor...det blir sonens mormor som får laga födelsedagsmiddagen.

Några goda amerikanska kakor passade jag också på att baka....När de väl kommit ut ur ugnen (tyvärr glömde jag en plåt lite för länge så de blev inte helt perfekta) var mitt knä helt slut....det värkte och var svullet. Då bestämde jag mig för att en dusch och soffläge på det passar bra resten av kvällen! Men nöjd med allt jag gjort idag är jag allt.

En lagom hög tårtbotten, så började dagen.

Goda amerikanska kakor!

Ungersk syren, det är så härligt vackert med de karga kvistarna.

Solen lyssnade och slutade leka kurragömma, det innebar att det blev grillat till lunch.

En plötslig längtan till ett varmt och soligt land drabbade mig med kraft den här morgonen. Tänk att sitta på en utomhusrestaurang i mörkret och äta en god middag efter en dag med sol och bad, eller kanske sevärdheter. Om jag ska lyckas få med sonen är det nog bäst att resan innehåller någon form av aktiviteter, det där med sol och bad är inte riktigt hans grej. Trots att jag trivs här hemma funderar jag ibland över det faktum att jag inte sökt mig jobb i solen och värmen....

Efter att igår suttit ute på framsidan i solen och njutit av goda glödgrillade foliepaket till lunch för att sen fortsätta dagen med att läsa, jag hann ta mig igenom ungefär en fjärdedel av alla de böcker som helst ska vara lästa när skolan börjar efter lovet igen, landade jag tillsammans med sonen i soffan och streamade hem resterande avsnitt av Agent Carter. Det är inte så illa det heller...trots att det inte var särskilt varmt ute....inne hade vi det mysigt.

Planen för dagen är att baka en tårtbotten, imorgon firas ju sextonårsdag i det här huset......sexton år....hur svårt är inte det att förstå? Inser att dagen när han ska ut i livet på riktigt närmar sig med stormsteg...men än är det ett tag kvar, tack och lov.

Jag hade ytterligare en plan denna dag, solsken och fint väder och läge framför vardagsrumsfönstret, kanske grillat till lunch igen. Men solen verkar gömma sig bakom molnen, det är bara att hoppas att kurragömmaleken tar slut....

Nu en kopp kaffe, sen tårtbotten!

Hjälp vad hände? Det är redan torsdag, mer än halva veckan har gått. Skulle det möjligtvis vara tänkbart att stoppa tiden, i alla fall lite.

Jag tycker inte att jag har gjort så mycket ändå har dagarna gått i ett rasande tempo. Bygge av bastu, återvinningsbesök, promenader, städning, träning, mammografi, besök hos goda vänner men framför allt har tiden använts till att läsa. Läst och läst och läst, bok har lagts till bok.

Inte den barn- och ungdomslitteratur som väntar i hyllan utan helt andra böcker....men nu börjar det bli dags att ta itu med den högen. Det är därför jag vill stanna tiden....idag skiner ju solen på ett föredömligt "vara utomhus sätt". Då kan man ju inte sitta inne och läsa....

Den bok jag avslutade igår kväll utvecklades i en riktning jag inte var beredd på. Den visade sig handla om illegal handel med barn från Vietnam, barn som såldes till pedofiler över hela världen. När barnen inte klarade fler övergrepp filmade man när de dödades också....Trots att boken jag läste är fiktion är ju detta tyvärr inte ett fenomen som är på låtsas....det händer alltför ofta runt om i världen, hela tiden.

Kanske berodde sedan nattens konstiga drömmar på att jag läste den boken igår kväll....jag drömde tack och lov inte om barn som for illa men väl om andra konstiga saker....inte mardrömsdrömmar men märkliga drömmar....

Ett annat märkligt fenomen är att jag hela veckan vaknat tidigt och känt mig hyfsat pigg på morgonen. Utom i tisdags när jag var tvungen att ställa väckare när snickarna skulle komma. Då var det jättetrögt att vakna tidigt. Och idag....äntligen kunde jag sova ut....men det fick jag inte göra alltför länge då ett sms väckte mig....

Det är också en anledning till att jag vill, om inte stoppa, så i alla fall bromsa tiden. Jag behöver fler sovmornar...många fler....och läsa böcker och vara ute....och fortsätta bara vara....

Just nu fick jag i alla fall skratta.....det är ju ostkrokens dag och på nyhetsmorgon skulle de testa att steka ostkrokar i en panna....det gick lite fel kan man säga...det började brinna...klippet lär väl redan ha hamnat på youtube kan jag tänka mig....

Att kliva upp tidigt idag var väl värt den trötthet som har släpat med under dagen. Nu har vi nya fina lavar i bastun och ett härligt golv. Sonen har premiärbastat och det fungerade alldeles utmärkt enligt honom.

Nya mattor att lägga på golvet i sovrummet hade jag också när huset väl var städat. Något som inte skedde av sig själv, men medan jag gick till återvinningen ett antal vändor med diverse skrutt och skräp dammsög sonen. För mig var det då bara att svabba av golven när jag kom hem igen. Sedan fick jag lägga ut de mattor som vävts till mig på beställning, i de storlekar och färger som passar perfekt i mitt sovrum. De är så fina!! 

Nu är en form lasagne på väg in i ugnen och jag ser fram emot lite tevetittande med sonen, ytterligare något avsnitt av Agent Carter kanske.....

Nya lavar och ny golvtrall, härligt!

Den lilla mattan passar utmärkt vid balkongdörren.

Jag fick även en lång matta som passar vid sängen.

Vad gör man en helt vanlig tisdagmorgon på lovet när det krävs att man kliver upp i vanlig tid så att dörren är upplåst när snickarna kommer?

Alternativen är flera, ligga i soffan och läsa en bok eller tidning, sortera foton sedan några år eller baka frukostbröd. 

Jag valde det senare. Det blev dinkelfrallor med pesto, pinjenötter och parmesan. Det doftar ljuvligt, hoppas det smakar lika gott när de kommer ur ugnen. 

Medan degen jäste lyssnade jag med ett halvt öra på morgonens nyheter. Där talar de om att många blir kränkta när de spelar online. Det är en diskussion jag känner igen här hemma då sonen länge har klagat på hur vissa uttrycker sig mot andra i spelen. 

Även om jag vet att han nästan alltid rapporterar in när någon är otrevlig hinner nog inte spelskaparna med. Spelen växer för snabbt för det. Dessutom tror jag att det är lätt att bli avtrubbad efter ett tag...även om man inte gillar det som skrivs kanske man till slut inte bryr sig längre. Fast det beror nog på om du är trygg i dig själv. Är du redan någon som är utsatt i verkliga livet är det nog väldigt lätt att ta åt sig. Vem skulle inte göra det?

Sedan vet jag att det, i alla fall enligt sonen, är olika i spelen hur tonen mot andra är. Vissa spel är värre än andra, och spelare från vissa länder är värre än andra. 

Man skulle ju lätt kunna tro att det alltid är nybörjarna som får de hårdaste gliringarna, även om de får ta mycket skit. De som spelat länge kan också få en del av de hårda orden. Alla gör ju misstag ibland, det måste vara tillåtet. Hur skulle vi annars lära oss någonting nytt? Sonen säger också att en del av de spelare som kränker andra själv gör jättemånga misstag, men skyller ifrån sig på andra hela tiden. 

Själv tänker jag att de som kränker andra spelare på nätet nog lever lite för mycket i spelens värld och tar det hela på lite för stort allvar. En seger i spelen är det enda som räknas. Det verkliga livet hamnar då i skymundan. Det enda liv som egentligen betyder något.....

Jäsning pågår.

Dags att baka ut innan degen jäser över bunken.

Så här ser det ut nu.

Nyss var snickarna här och kollade in min bastu. Har vi tur ska den äntligen få sin efterlängtade makeover den här veckan. Sonen som är den som flitigast nyttjar bastun längtar nog mest tror jag. Men även jag ser fram emot ny trall på golvet och lavar som är mer sittvänliga och inte så rangliga.

Det är tur att jag inte behöver göra jobbet själv för jag är hur trött som helst. Jag undrar om jag skulle känna mig lika orkeslös om det hade varit en vanlig jobbardag idag? Efter att ha burit ut några mattor på balkongen blev jag hur slut som helst. Nästan som att jag kört ett lopp på skidor i lösa spår.

Ja, lopp på skidor. Nu är VM över för den här gången. Många fina svenska insatser har det varit. Även om flera av åkarna inte var nöjda med sina resultat är ett fantastiskt mästerskap till ända ur svensk synvinkel, nio medaljer är bevis på det.

Bättre var endast norrmännen och den norske skidkungen Northug. Säga vad man vill om honom men att plocka fram det lilla extra när det behövs det kan han. Visserligen vet jag att många tycker att han är osportslig som inte hjälper till att dra i loppen, något jag i viss mån kan hålla med om. Men som Johan Olsson uttryckte det (kanske inte exakt): Man har ganska mycket tuggummi i benen när man bara legat bakom också....

Och tuggummi, det är precis vad jag har i benen idag och jag ligger inte ens bakom. Jag ligger i....i soffan.

Thestite Baba Marta allihopa! (Tror att det betyder ungefär Grattis på gammelmors Marsdag).

Idag är det första mars och i Bulgarien firas den första dagen på våren. Genom att ge bort speciella "garndekorationer", Martenitsi, välkomnar man våren (förenklad förklaring). Någonstans i mitt hus har jag en sån röd-vit garngrej....jag fick den av bulgariska vänner under ett av alla CISV-läger. Tyvärr har jag ingen aning om var, jag har flyttat ett antal gånger sen jag fick den. Så jag får välkomna våren så gott det går ändå....

Fast just idag känns våren väldigt avlägsen. När rullgardinen åkte upp föll snön. Gårdagens strålande sol är ett minne blott. Tur att jag tog tillfället i akt och var ute en del medan solen lyste under gårdagen.

Jag njuter i alla fall av en ledig söndag då sonen har uppehåll i tävlingsträningen. Det innebär att vi får vara hemma hela dagen. Med femmil på teven, en bra bok att läsa är dagen räddad. Men med tanke på att en timme inte är så mycket mer än en fisfjärt längre gäller det att ta vara på tiden. Slappa så mycket det bara går och släppa tankarna på skolan...fast det är svårt. Det snurrar i skallen nu.....och då pratar jag inte bara om den vanliga yrseln.....

Läser i tidningen idag att det har blivit dags att flytta från Nygatan 16 ner till Kronan. En flytt till nya fina lokaler med nya fina möbler, växterna har fått belysning för tusentals kronor så att de ska må bra. Visserligen kommer det inte att finnas personliga arbetsplatser till alla, något man om några år säkerligen kommer att få ändra på då det visat sig att många mår dåligt av att inte ha en egen plats att sitta vid.

Dessutom tror jag nog att många kommer att "muta in" egna arbetsplatser...vanemänniskor som de flesta av oss är. Vilket gör att vissa kommer att få svårt att hitta någonstans att sitta och jobba....

När sen tillräckligt många mått dåligt tillräckligt länge kommer man utan problem att lägga ner ett antal miljoner på att bygga om igen så att alla får personliga arbetsplatser. Detta är visserligen bara något jag förutspår, det är ingen sanning ännu.

Jag blir i alla fall provocerad, väldigt provocerad.

Själv arbetar jag på två skolor. Vid den ena skolan finns inte plats för alla verksamheter, vilket är ett jättestort problem. Det finns inte ens arbetsplatser så att de flesta i personalen kan sitta och jobba samtidigt. Sex personer ska dela på en arbetsplats...snacka om huggsexa.
Det råder väldigt ojämn temperatur i skolan under alla årstider. I något rum kan det vara jättevarmt medan det i något annat är riktigt kyligt. Att sätta sig på stolarna i matsalen gör att man önskar att det fanns ett sittunderlag på stolen.
Det blåser friskt från alla fönster under den kyliga årstiden. Under soliga dagar kan vi däremot bada bastu inomhus varje dag!
Skolgården är ett eget sorgebarn, det finns knappt några saker kvar att leka med eftersom det inte pågår något underhåll. Det innebär att när lekredskap döms ut plockas de bara bort utan att något nytt kommer istället. Det pågår ett plåstrande och lappande i verksamheterna för att få det att fungera. Just nu sliter personalen med en akutlösning igen....vilken i ordningen vet jag inte....

På den andra skolan jag arbetar är det inte så mycket bättre, snarare sämre. Där finns inte heller plats för alla verksamheter, den har läckande tak (vid regn hälsar det gärna på inomhus), dålig luft, mögel på sina håll, ojämn värme, stolar till eleverna som det inte ens duger att sitta fem minuter på utan att få ont i ryggen. Faktum är att det inte ens finns hela uppsättningar i alla klassrum. Där pågår också ett lappande och lagande av befintliga lokaler. Lokaler som ska byggas om för att bli en framtidens skola. Vilket skämt!

Allt detta jag beskrivit är bara en liten del av de problemområden som finns, listan skulle kunna göras mycket längre......myyyycket längre....

Det är därför jag blir provocerad...jag ser hur vissa verksamheter i kommunen utan problem får ändamålsenliga lokaler medan andra verksamheter (läs barn och ungdomar) får stå tillbaka. Jag ser hur det skjuts till pengar till både det ena och det andra utan problem. När det väl satsas inom vår verksamhet blir det gärna med plåstermetoden.

Det ska inte behöva gå så långt att eleverna måste ordna en strejk för att göra sin röst hörd (vilket i sig leder till ett värdegrundsproblem för skolan då de elever som inte får eller vill strejka ställs utanför).

Nej, gör om, gör rätt! Börja satsa på framtiden, barnen och ungdomarna NU!!!

I morse var det trögt att ta sig upp ur sängen. Ögonen ville inte riktigt öppna sig. Till slut lyckades jag i alla fall övertala mig själv till att kravla upp ur sängen. Men det krävdes ett löfte om sovmorgon varje dag en hel vecka. Annars hade det inte gått.

Tack och lov gjorde skoldagen att jag återfick energin...det har experimenterats och städats så det stått härliga till. Vi hann dock inte ens hälften av det vi tänkt.....jag förstår allvarligt talat inte vad det är som gör att tiden inte är lika lång som den brukade vara. En timme är inte en timme längre utan mycket mindre....fast visarna på klockan rör sig som de brukar. Konstigt är det....

Fast nu är energin borta igen...men det gör ingenting...

I källaren huserar fyra grabbar. Ja inte just nu då förstås. De är på badet och simmar, men de lär nog snart dyka upp igen. Ett härligt sätt att börja sportlovet, med ett kompislan.

En märklig sak hände med våra telefoner idag. Eller rättare sagt min mobil och vår ip-telefoni. Plötsligt mitt under ett samtal i eftermiddags bröts samtalet och sedan dess går det inte att ringa till eller från min mobil. Det går inte heller att skicka sms för den delen eller ta emot. Wifin funkar men kopplar jag bort den är jag bortkopplad från världen.

I alla fall tänkte jag ringa upp den jag pratade med och då ta hjälp av den vanliga telefonen (ip-telefoni). Då visar det sig att den inte heller fungerar....men internet funkar....och sonens telefon funkar (som är kopplad till mitt abonnemang)....

Jag har startat om mobiler, routrar, och allt som överhuvudtaget går att starta om....men ingenting har hjälpt....och inte talas det om några driftstörningar, varken hos Telia eller T3. Nåja det är bara att vänta och se. Jag klarar mig....jag har mitt soffhörn och en hel hög med böcker. Så mycket mer krävs inte för att jag ska må gott.

Tänk vilken fantastisk skidåkare han är, Johan Olsson. När det gäller då kliver han fram. Som han har kämpat efter skadorna de senaste månaderna. Att inte få träffa sin familj under nästan två månader....hur tufft är inte det? Men tänk ändå vilken känsla det måste vara, att nå det mål han tränat så hårt för!!

Fast jag måste erkänna att jag tyckte lite synd om Hellner som hamnade på fjärde plats. Även om han naturligtvis var glad för sin lagkamrats skull så kan jag tänka mig att det kändes surt att inte hamna på pallen. Han såg i alla fall inte särskilt glad ut där under prisceremonin. När han fick dalahästen kom nästan en liten grimas....såg ut som att han letade efter närmaste papperskorg.....

Vilken fantastisk idrottsman, grattis Johan Olsson!

Icke att förglömma Charlotte Kallas insats igår, hon är verkligen en idrottskvinna värd sitt guld hon också!! Förstås är alla som tävlar i Sveriges färger hjältar!

Ikväll bjöd sonen på middag, övningsmiddag. Han ska laga mat på hemkunskapen någon vecka framöver och ville laga maten en extra gång här hemma. Inte mig emot...det tyckte jag var ett mycket bra initiativ. Att få sätta sig vid dukat bord och dessutom få goda hemlagade kycklingnuggets en måndag. Sämre kan man ha det.

Ligger och funderar över veckans alla träffar, möten och resor till stan. Idag hade jag ett möte i stan, imorgon likaså, onsdag är det lugnt (träffar har jag men på hemmaplan) och torsdag bär det av till staden igen. Jag måste erkänna att jag ser fram emot nästa vecka, som blir aningen lugnare. 

Sonen planerar för ett lan här hemma precis när lovet startar. Men han har vissa problem då han vill att kompisar som inte har egen dator ska kunna vara med.....det jobbas för att hitta en lösning bland grabbarna. Omtänksamt tycker jag. Sonen funderade till och med på att skynda på inköpet av en ny dator till sig själv för att lösa det hela. Men sen tänkte han en gång till och insåg att det inte var så smart.....framförallt inte med tanke på att han helst vill bygga den nya själv (med lite hjälp).

Nu ska jag ta och förbereda mig inför morgondagens jobb. Jag har en del att fixa, sen tänker jag ta mina fem minuter (aningen längre blir det) och sen ska jag ge boken " Min mormor hälsar och säger förlåt" en ny chans.....med tanke på att jag gillar allt annat han skrivit, Fredrik Backman, så känns det lite konstigt att jag inte lyckas ta mig igenom boken....jag har ändå läst mer än de femtio första sidorna....jag kanske får ge den fem minuter om dan också....då är jag nog klar till påsk....fast jag hoppas verkligen att boken suger tag i mig innan dess....

Övningsmiddagen är serverad.

Jodå, arbetsmoralen kom min väg igår. Till slut. Men jag lät den inte ta över helt. Efter att ha plockat in allt i hyllorna och städat av golven så beslutade jag mig för att det fick vara nog. Man kan ju inte jobba hur mycket som helst. Framför allt inte när det fanns två böcker som väntade på att bli lästa.

Fast nog var det en ganska tillfredsställande känsla att sjunka ner i soffan med böckerna och veta att huset äntligen var städat. Kriget mot ninjadammråttorna var vunnet. De sögs upp väldigt effektivt när dammsugaren åkte runt. Misstänker dock att de ligger där och bidar sin tid....det är nog inte sista gången jag sett dem misstänker jag. 

I morse hämtade jag sonen i Överhörnäs efter en tävlingshelg där klubben plockat hem en hel del medaljer igen. Tyvärr kom några av de aktiva hem skadade. Bland annat en trasig armbåge. Förstod jag det hela rätt hade det varit ovanligt många som skadade sig under tävlingen som helhet. Inte bara från vår klubb alltså.

Sonen var dock nöjd med sin insats, några av deras serier hade de fått till jättebra om jag förstod honom rätt. Så de är nog taggade inför att fortsätta träna inför nästa tävling. Nu hoppas jag bara att de som skadade sig läker fort! Skadorna lägger trots allt lite sordin på glädjen över medaljerna.

Väntan i Överhörnäs.

Två böcker har jag hunnit med sen igår eftermiddag.

Det blev klart till slut, jag är så nöjd med resultatet!

I dagens horoskop står det att jag känner en stark pliktkänsla. Pliktkänsla inför vad? Kan inte direkt se att jag har några plikter denna dag.

Ligger och funderar på vad det skulle kunna vara. Starta tvätten, diska, städa? Visst, det kan kännas som plikter men är ju snarare saker som kan vara bra att göra. Det blir ju trivsammare då.

Nej jag önskar att det istället hade stått att jag hade stark arbetsmoral denna dag.....då hade det blivit sprutt på tanten vill jag lova. Nog tror jag att jag hade lyckats tömma i alla fall tre kassar med böcker denna tidiga morgon i såna fall. Och så skulle det ha fortsatt hela dagen till dess att det var klart och huset städat.

Men nu stod det inte arbetsmoral.....vilket innebär att jag ligger kvar i sängen med en mugg kaffe och kollar nyhetsmorgon samtidigt som jag filosoferar lite enkelt om plikter och moral.

Kanske kommer arbetsmoralen vad det lider...man kan ju alltid hoppas. För plikter...nä det har jag inga....

Ja, inte går det snabbt, jobbet att plocka in allt i arbetsrummet igen. Efter ett läkarbesök för att visa upp mitt knä och få inskrivet i en journal att jag gjorde mig illa på jobbet och sen gott eftermiddagsfika hos mamma kraschade jag i soffan när jag kom hem. Planen var att jag skulle vila mig en stund och sedan vara full av energi igen.

Det gick sådär...visst lite energi blåste min väg. Den räckte ungefär tjugo minuter...sen tog den slut. Jag hann tömma tre kassar i alla fall innan bromsen slog till. Vilket innebär att ungefär fyra hyllor av trettiofem är färdiga. 

Inte blev det bättre av att jag hittade en gammal urklippspärm som jag började bläddra i. När jag sedan hittade stadgar och protokoll från vår tjejklubb ok:tå6 (uttalas åktåsex) blev det total tvärnit. Jag började läsa och sen skrattade jag så jag grät, magmusklerna har fått jobba rejält vill jag lova. Vissa saker hade jag helt glömt bort....som definitionerna på olika typer av snälla men ändå barnförbjudna saker.....

Inser att jag måste ta och kopiera upp detta och skicka till alla före detta medlemmar....de kan ju behöva träna magmusklerna de med.....kanske dags för en nostalgiåterträff också??

Nu tänker då jag fortsätta att slappa, kanske är energinivån i ett bättre läge när morgondagen kommer. Jag satsar på det. Med tanke på att sonen är på väg till Herrljunga (trots missöde med en minibuss som brakade ihop) för att tävla kan jag behöva distraheras en del....jag brukar ju som bekant vara nervösare än han.....

Varför göra ikväll det som kan göras imorgon? Eller hur var det nu? Det var visst inget vinnande koncept om jag inte missminner mig. Fast den här gången kanske det är det!

Det är en början i alla fall.

Tết

Ikväll firar vi vietnamesiskt nyår, Tet. I morgon börjar Getens år, ja i Vietnam har det ju redan börjat eftersom de är före oss i tid.

I vanliga fall brukar vi äta något vietnamesiskt när det är nyår. Men så icke i år. Tiden har inte riktigt räckt till för att laga, framför allt, vår favoritdessert, Vietnamesisk creme caramel. Fast det var inte särskilt synd om oss, vi fick annan god mat istället. 

Något det är synd om däremot är mitt knä. När jag var rastvärd idag halkade jag på en isfläck....trots att jag hade mina dubbade skor. Det slet till i knäet och det svullnade upp och gjorde väldigt ont. Nu har värken gett med sig men det är fortfarande svullet. Men imorgon får det lov att vara bra igen. Jag har inte tid med sånt här tjafs....jag har ett rum att bära in grejor i!! Typ en miljon böcker......

Fördelen med detta var att jag fick vila ikväll....skönt....fast jag hade förstås hellre haft ett "oont" knä och burit lite böcker!

Att köpa nya dubbskor är i alla fall en nödvändighet.....de slits eftersom jag inte använder några andra skor under den här tiden på året. En investering väl värd pengarna. 

Marschallerna är tända när vi firar Tet. 

En minipavlova till efterrätt denna kväll när det ska bli Getens år.

Och tavlan...ja den fick en plats, inte den mest framträdande kanske men den blir inte bortglömd i alla fall.

Ikväll har jag börjat flytta in i arbetsrummet igen. Alla hyllplan är på plats och det som skulle skruvas fast sitter nu där det ska.

Fortfarande ligger alla böcker i väskor och kassar men de kommer jag att börja med så småningom, en annan kväll.

Just nu funderar jag på vad jag ska göra med alla tavlor. Jag tycker nämligen inte att de längre gör sig särskilt bra på väggarna där inne. Tapeten vill inte ha mer dekorationer. Den dekorerar så bra själv.

Efter lite funderande fick en tavla plats i mitt sovrum, en i hobbyrummet (eller galleriet som det också kallas) och en hänger utanför bastun i relaxen. 

Det innebär att det bara är en stackars liten tavla kvar att placera ut. Men var?? Faktiskt tycker jag lite synd om den för den passar inte riktigt in längre.  Det får väl gå några dagar så kanske det ger sig....hoppas jag.....

Hänga eller inte hänga? Det är frågan. 

Den här helgen har verkligen gått med raketfart. Att det redan är söndagskväll känns nästan lite overkligt. Dygnet i Umeå gick otroligt snabbt. Förmodligen beror det på att vi hade så mycket att prata om att timmarna flög. Efter en god natts sömn serverades i princip en hotellfrukost innan bilen vände åter mot Ö-vik.  

Väl i stan hämtade jag upp sonen nere på jutsun för vidare transport till tävlingsträningen. Sista genomgången innan tävlingarna i Herrljunga nästa helg. Så det var två mycket fokuserade grabbar som nötte de olika serierna. Själv satt jag och frös (som vanligt) innan vi äntligen kunde åka hemåt för att åka upp till mamma och smörja kråset. 

Mätt i magen ligger jag nu i soffan under en filt medan elden sprakar i kaminen. Här gör jag mitt bästa för att jaga kölden ur kroppen. Tröttheten däremot får ta greppet om mig utan att jag tänker göra alltför mycket motstånd. 

Nu singlar det vita fluffet ner från himlen igen. Just idag tycker jag att det kunde stannat kvar där det kom ifrån. Med tanke på att bilkörning står på programmet. Snörök är nog faktiskt det jag gillar minst när jag är ute och kör.

Men nu är det som det är. Sonen ska lämnas i stan, själv ska jag vidare till Umeå för ett dygn med några goda vänner. Så även om det känns motigt att lämna sängen och dra ut på en bilfärd kommer det att bli en härlig helg.

Önskar bara att jag kunde svinga ett trollspö så att alla saker hamnar på rätt plats i arbetsrummet medan vi är borta. Det är faktiskt lite stressande när det är rörigt hemma. Då trivs inte jag. Framför allt när jag inte har tiden att fixa till allt utan röran bara fortsätter och blir värre och värre. Faktum är att de vanliga dammråttorna flytt sin kos och lämnat plats för ninjaråttorna. Den typen som attackerar när man intet ont anande rör sig runt i huset.....

Och precis nu inser jag att jag har ett litet problem. Jag har inga väskor att packa mina saker i eftersom alla är upptagna med böcker och annat från mina hyllor. Att packa i en plastkasse känns ju sådär.......få se vilken lösning jag hittar....hm....jag tänker....tur att det inte är så mycket som behövs.