Gissa om jag kände mig nöjd i morse när jag tittade ut på min nyklippta gräsmatta? Då under den tidiga morgonen när talgoxarna flög runt sovrumsfönstret och kvittrade, då kände jag hur skönt det var att förhoppningsvis inte behöva klippa den mer detta år. Fast man vet aldrig, fortsätter värmen är det nog kanske för tidigt att ropa hej ännu....bäst att knacka i trä.

Sonen och jag konstaterade i alla fall att hösten är här nu, även om det är varmt fortfarande. Det ser man på alla gula och röda löv om inte annat. Hans kommentar till detta konstaterande var klockren och i min anda: Är det höst nu då längtar jag till sommaren......

Dagen har varit lugn, en tur till PerOrs och höstmarknaden sedan skjutsade jag sonen till hans träning. Eftersom vi hade beställt mat på restaurang Mamma behövde jag inte ens laga middag. Det var tur det eftersom min rygg har mått bättre...just nu är den nog besvärligare än mitt knä faktiskt.

Egentligen skulle jag ha sjungit med min kör och många andra i Anundsjö kyrka ikväll under insamlingskonserten men jag insåg att ryggen förmodligen skulle lägga av totalt då....att sitta i en kyrkbänk flera timmar skulle inte ha varit någon höjdare. Jo förresten, en höjdare i form av fin musik och sång skulle det ju ha varit men jag vågade inte chansa. Jag behöver en fungerande rygg veckan som kommer.

Nu ligger jag med min ryggrulle i svanken och pressar tillbaka ryggraden i rätt läge...just nu känns det riktigt bra faktiskt. Jag håller tummar och tår att det inte blir värre än så här.

Jag hoppas verkligen att det var sista gången den här säsongen jag behövde klippa gräsmattan. Vindarna friskade i ganska bra under förmiddagen idag så till slut var det så pass torrt att det gick att dra runt klipparen.

Fast det var inte med gräsklippning jag startade idag. Ut i skogen och plockade hem mossor, lavar och granris för att göra höstfint på alla gravar. Ja inte alla kanske, det fick räckta med de fyra som hör till vår familj. 

När det var gjort bjöd mamma på förmiddagsfika så att jag fick energi att fortsätta stöka ute i trädgården. Då kom äntligen potatisarna upp ur jorden. Inte lika stora som fjolårets men rätt många ändå med tanke på den begränsade ytan. Fina var de i alla fall. 

Därefter klippte jag ner mina Klasespireor och tro det eller ej men jag gjorde samma misstag detta år som ifjol. Jag hade min lurviga fleecetröja på mig....gissa om alla frön fastnade?? 

Lite gräsklippning på det och jag känner mig nöjd för idag. Nu tänker jag inte göra ett enda dugg mer denna dag. Knän och rygg värker så det räcker och blir över. Därför var det väldigt skönt att ta en bastu för att sedan krypa ner under filten och göra absolut ingenting....ingenting. 

Ska vi få någon middag idag får sonen fixa den....eller så skickar jag honom att hämta hem något från Sannas....det lutar åt det senare. Hur som helst krävs det en insats av honom. Hittills denna dag har han suttit böjd över skoljobbet men nu tar han också en paus. Väl unt.

Dagens tredje uppgift, gräsklippning.

Den andra handlade om att ta upp potatisen och klippa buskar.

Detta var dagens första uppgift.

Visst är fredagar underbara. I alla fall när man som jag dels fick hämta min fina nya tröja idag, sedan äta framför teven där den senaste Avengersfilmen visades. Dessutom gjorde sonen min kväll när han chromecastade trailern till första avsnittet av Agents of Shield, säsong 3. På tisdag nästa vecka visas det avsnittet i USA, det betyder att vi kan kolla in det på onsdag här hemma. Som grädde på moset är det en av de kvällar sonen tillbringar hemma under veckorna. Inga höga odds på vad vi kommer att göra då......

Något som inte gjorde min kväll däremot var min dumtelefon som strulade....den låste sig helt och hållet.....inte blev det bättre av att jag glömde bort vilken urgammal modell jag har så att när jag för en stund sen surfade hos supporten stämde inte det de skrev med de knappar min telefon har....tills jag kom på att min version är så urgammal att den inte har några siffror efter namnet....då hittade jag till slut support till rätt telefon och simsalabim kunde jag trycka på de rätta kombinationerna och den vaknade till liv igen. Fast för hur länge återstår att se.

Faktum är att jag nog aldrig har haft en så gammal mobil....rena rama pensionären, snart två och ett halvt år....Så med tanke på att den inte laddar så bra heller och definitivt inte klarar av att föra över saker via usb är det nog tur att jag beställde en ny igår. Tyvärr är det leveranstid på den....i bästa fall bara två-tre veckor. Jag får gulla och vara riktigt snäll den tid som är kvar så att det går att ringa och sms:a mig i alla fall....

Ikväll landade den i postlådan, den senaste Avengersfilmen som nu kommit som blueray. Filmkväll med sonen väntar. Har jag tur kanske redan nu i helgen.....längtar! (Fast tänk om jag skulle tjuvkolla i morgonkväll.)

Dessutom kan jag med gott samvete häcka i soffan eftersom städningen avklarades igår. Med tanke på att sonen är delvis inneboende måste jag säga att jag verkligen gillar dessa bonuskvällar som numera dyker upp mitt i veckan. Kvällar när jag inte sitter i bilen på väg till och från stan. Inte för att det gör mig något att skjutsa fram och tillbaka men jag tycker plötsligt att jag har så väldigt gott om tid. Tid som kan användas till att vara huslig. Känns lite ovant. 

Efter att ha ätit middag satt sonen och jag i soffan och pratade om hans nya linjeval, skoljobb och läxor. Diskussionerna rörde hur man läser bäst och hur skönt det kan vara att ta tag i saker ganska omgående för att få känna att man är ledig sen. Krasst konstaterade sonen att jag minsann är bra på att skjuta upp saker och göra dem i sista sekund....att jag inte själv gör som jag förespråkar. Inte den bästa förebilden alltså. 

Fast jag är ju rätt bra på andra saker....som att skapa stora tvättamöbor, riva ut kartonger ur hyllor och inte veta vad jag ska göra av alla saker så de får helt enkelt stå där de är. Det innebär att jag har utvecklat en talang för slalom inomhus, fast utan skidor. Tänk vad man lär sig när man skjuter upp saker....

Ikväll inser jag att jag är konstig på riktigt. Nästan varje gång jag äter kalla morotsstavar börjar jag nämligen att hicka. Inte för att den håller i sig särskilt länge men nog är det aningen irriterande....Till den morotshickan hjälper det inte alltid att trycka över nagelbandet på lillfingret heller.....hick....

För övrigt anser jag mig ha uträttat storverk i början av den här veckan. Det har röjts upp även inomhus....med hjälp av dammsugaren och våta trasor med doft av såpa ( såptrasan snodde mamma runt med) kan man numera gå och lägga sig utan att först skrapa av fotsulorna. Med höstlyktor på plats och lite orange detaljer istället för rosa kan faktiskt hösten få göra sitt intåg på allvar nu. Det är okej, jag inser nämligen att det nog inte hjälper hur mycket jag än protesterar, det är bäst att gilla läget och göra det bästa av situationen. 

Om nu bara regnet kunde hålla sig borta några dagar så att gräsmattan torkar upp skulle jag bli ännu gladare. Den behöver nämligen klippas en sista gång denna säsong. Dessutom kommer potatisen att bli så mycket roligare att ta upp om jorden inte är så förtvivlat blöt.....men någonting säger mig att regnet bara gjort ett kort uppehåll. Fast uppehållet höll i sig tillräckligt länge för att min nya dörr till garaget skulle få sitt sista lager färg. Det var bra!

Nu har även höstlyktan kommit fram. Den lyser fint bredvid den prilliga blomman. 

Oj, imorgon lär jag ha träningsvärk. Gårdagen med allt bärande och höststökande i trädgården och dagens skogspromenad med bössan på axeln. Uppför berget och sen ner igen.....Vacker natur, en och annan kantarell och en enda liten duva skrämde jag upp. I övrigt var det tyst och dåligt med något djurliv. Några älgar syntes i alla fall inte till. Det var ju egentligen de jag var ute efter, även om kantareller inte är fy skam det heller....och nej, kantarellerna skrämde jag inte...de plockade jag.

Blöt blev jag även idag, trots att solen visade sig ungefär två minuter tidigt i morse. En stund trodde jag att det skulle bli fint väder men tyvärr kom regnet sen, blött och kallt. Trots riktiga kläder letade det blöta kalla sig in under alla lager. Tänk så skönt det var med en varm dusch sen.....

                  

I morse vaknade jag tidigt, solen sken och för ovanlighetens skull kände jag mig pigg. Så pigg att lite höströj i trädgården kändes lockande. Jag började med allt som skulle göras på framsidan, sedan tog jag tag i altanen och bar undan saker där.

Det var då solen beslutade sig för att dra till varmare länder och regnet började strila igen. Fast vid det laget var jag fast besluten att göra klart så mycket som möjligt och eftersom jag inte är gjord av socker kämpade jag på i det tilltagande ösregnet, nu på baksidan.

Till slut hade jag kommit så långt att det i princip bara var att ta upp potatisen kvar. Men det får vänta till dess att det blir bättre och torrare väder. För det borde det väl bli eller?

När jag väl kom in funderade jag på om jag redan hade duschat, fast med kläderna på. Så blöt var jag......

Nu är det höst i rabatten på framsidan.

Till slut hade jag lyckats tömma alla krukor. 

Den stora skottkärran fylldes och tömdes många gånger. Efter ett tag tappade jag räkningen. 

Precis där tog orken slut....när jag lyckats riva ut en massa saker ur hyllorna. Saker som nu belamrar golv, sybord, stolar, strykbräda och alla tomma ytor. 

Öppnar lådor och kartonger och blir förvånad över allt som dyker upp. Grejer jag hade glömt att jag hade, grejer jag visste att jag hade men inte var. Nu vet jag i alla fall var de är...utspridda. Målet är att en hyllsektion ska bli tom så att jag äntligen har en plats att ställa mina skolsaker på. 

Om jag lyckas?? Ja, det är frågan....inte med det tempo jag har nu i alla fall.....med det blir jag nog inte klar förrän till jul....men jag har hittat juletiketterna....

Jag sitter som bäst och funderar över hur många praktiska saker jag ska göra ikväll. Jag har lagat middag, vattnat blommorna, tömt diskmaskinen, fyllt diskmaskinen och skruvat upp sonens rullgardin. Det är fem praktiska saker. Visst borde det räcka för en kväll? Jag bestämmer mig för att det är så och tar en tur ner till mitt favorithörn. Kanske att jag till och med gör upp en eld. Det skulle kännas mysigt, måndagsläge helt enkelt. En bra början på veckan. 

Sonens nya rullgardin gör sig bra där i hans rum. 

Under förmiddagspromenaden idag knackade hösten plötsligt på ordentligt!  Trots ljumma vindar rasslade löven i björkarna och gula löv singlade till marken.  Fåglarnas läten hade också ett visst höstvemod. Väl hemma tog jag kvasten och sopade av altanen.  Frön, vissna blad och blomrester hamnade i plåthinken som ska tömmas på komposten.

Fast nu blir det inget mer höströj den här dagen. Dags att skjutsa till träningen! 

Jag är bortskämd. Det är bara att konstatera. Tänk så skönt att kunna gå upp till sin mamma under förmiddagspromenaden och bara tala om att ikväll vill vi bli bjudna på middag. Tänk att hon då säger: - Självklart, hör bara av er en timme innan ni vill äta. Det är såna gånger jag känner att jag är bortskämd.

Sedan är jag förstås bortskämd på en massa andra sätt också. Med att ha en fin och omtänksam son, härliga vänner, goa arbetskamrater och det liv precis jag vill leva (om man bortser från min önskan att ha ett boende i nåt varmt land och möjligheten att dra iväg dit närhelst andan faller på...).

Idrottsyran i stan var hyfsat välbesökt. Det var roligt att alla sektioner i den ena av sonens föreningar fanns på plats och visade upp sig. Fast jösses så trött man blev. Det tog på en lathund att stå rakt upp och ner och kolla i flera timmar.

Därför smakade middagen hos kära mor extra bra och därför är mitt soffhörn extra skönt just nu med Finnkampen på teven och en eld i braskaminen. Det är skönt att vara bortskämd.

En gråmulen förmiddag, idrottsyran i stan väntar så småningom men inte riktigt ännu. En stund till kan jag ta det lugnt, fundera över veckan som sprang förbi och glädjas åt den energikick jag fick igår kväll tillsammans med goda vänner.

Kvällen bjöd på en rätt så spontan middagsträff utan alltför många krusiduller, helt perfekt efter en intensiv vecka. 

Nu tänker jag fortsätta ladda batterierna med lite frukost och sedan en promenad.

Finaste höstblomman fick jag, från Bredbyns blommor!!

Äntligen blev det läge för soffhäng igen. Ligger i mitt hörn och slötittar på teven. Tanken var att jag skulle kolla nyheterna och uppdatera mig om det som händer i världen men den planen höll inte.

Istället fastnade jag i ett program från England där ett par får hjälp att hitta hus på landet. De är aningen kräsna tycker jag för just nu kollar de in det mest läckra hus man kan tänka sig men det duger inte riktigt.....med utgångspriset av 750 000 pund....tänk att ha så mycket pengar att lägga på ett hus. Drygt tio miljoner.....

Medan jag kollar in de kräsna husköparna tänker jag tillbaka på de senaste dagarna. Måndagskvällen som ägnades åt en trevlig upptaktskväll med kören. Surr och massor av gofika. Hela min köksö var fylld av godsaker och skratten avlöste varandra. Jag ser fram emot att börja sjunga nästa vecka om än det blir lite mindre fikatid då.

Gårdagskvällen gick åt till jobb.....massor av jobb.....planering och vid datorn. Därför är det skönt att strunta i att göra så särskilt mycket ikväll. Extra skönt är det att vila eftersom mitt knä inte mår så värst bra. Tur att resten av mig mår bra i alla fall....om än trött....undrar hur tidigt får man gå och lägga sig egentligen??

Kaxigt talade jag om att jag minsann inte hade den minsta träningsvärk i morse....trots att jag vet att den brukar kunna dröja. Det får jag igen nu när den börjar ge sig till känna i rumpa, lår (insida, utsida, framsida och baksida), vader och alla muskler som hör ihop med att gå uppför och utför i fjällvärlden. Jag bävar inför morgondagen när det blir dags att ta sig ur sängen......

Anledningen till denna träningsvärk är en alldeles underbar energigivande helg tillsammans med mitt nya arbetslag i Borgafjäll. I en fantastisk fjällstuga huserade vi åtta stycken från fredag till söndag. Massor av glada skratt, sånger som färgade kinderna röda och härliga dagar på fjället, i bubbelpoolen och med mängder av god mat har energinivån fyllts på. Fantastiskt märkligt egentligen att man kan fylla energi genom att trötta ut sig en hel helg......

På väg upp mot Klöverfjället.

I vattensamlingen mitt uppe på fjället reflekterades solen,  molnen och himlen.

Till slut blev det så dags att börja gå ner igen. 

Kall och frusen men framförallt trött. Man kan undra varför? Tröttheten gjorde att jag inte alls hann med så mycket här hemma ikväll som jag tänkt mig. Hoppas att det bara är en tillfällig svacka ikväll för så lite har jag inte sovit och så mycket har jag inte jobbat att den matthet jag känner är relevant.

Nybastad, uppkrupen i mitt soffhörn medan elden sprakar i braskaminen mår jag ändå rätt gott just nu. Värmen börjar så smått att komma tillbaka till min kropp. Tyvärr värker mina knän och leder illa även idag, trots att det var igår jag klippte gräset. Dessutom börjar jag få ont under foten igen, något jag inte har känt av på hela sommaren. Det är nog helt enkelt så att jag är gjord för att vara ledig, inte för att arbeta. 

I bastun roade jag mig i alla fall med att hitta figurer bland kvistarna i träet. Många björnansikten finns det och av någon anledning får de mig att tänka på Björnbröder och den scen där alla björnar fiskar lax. Dessutom finns en Puff men ännu har jag inte sett Piff. Många ögon med oerhört långa fina ögonfransar sitter där på väggen också. Nästan så att man känner sig uttittad. Det behövs inte så mycket för att roa mig uppenbarligen. 

Nu fortsätter jag i alla fall att värma benen under en filt så kanske värken släpper innan det är dags att sova.

Ser  ni björnen?

Nu tycker jag att tiden har väldigt bråttom. Alldeles för bråttom om man frågar mig. Söndag, måndag och den här dagen bara sprang förbi. Tänk om jag också hade den förmågan, att springa alltså. Det skulle vara toppen.

Min gräsklippare kom i alla fall hem från klippardoktorn igår, så dagens uppdrag när jag kom hem från jobbet var att styra runt den på tomten. Den spann som en katt igen och arbetade på fint. Men det var oerhört länge sen jag fick så ont i mina knän och fotleder som efter klippningen idag. Just nu är det inte skönt alls.

Något som ändå känns lite skönt är att jag har förberett morgondagens middag. Det händer ju inte särskilt ofta när det gäller mig att jag har den typen av framförhållning så jag kanske får rita ett kors i taket. Fast det kanske inte är så smart.....då måste jag ju måla om....det får bli ett luftkors.

Funderar som bäst på om jag ska ta en värktablett ikväll för att mina leder ska sluta gnälla så eländigt....å andra sidan ska jag väl vara tacksam för det onda. Det innebär ju att jag har leder. Så värktabletterna får nog vänta ett tag, kanske kan en bit mörk choklad göra att det känns bättre. Om inte annat smakar choklad bättre än tabletter.....

Ännu en arbetsvecka är till ända och två dagar av vila ligger framför mig. Dessutom verkar vädergudarna vara på gott humör för idag skiner solen och fåglarna kvittrar glatt utanför fönstret. 

Att temperaturen inte är så hög märks tydligt på glaset i växthuset som är immigt. Hösten kommer, vare sig jag vill det eller inte. Ett annat bevis på att hösten närmar sig är att blommorna jag sådde i våras börjar se lite slitna och tufsiga ut. Snart är det dags att skörda på de frön som bildats under sensommaren för att nya blommor ska kunna gro nästa år. 

Just nu ligger jag och filurar med min kaffemugg och tänker på både det ena och det andra. Jag tänker på skolan, sonens skola, att jag inte har så ont i mitt knä idag, att det snart är dags att börja höstjobba ute i trädgården, hur bra det blev med det nya fönstret i sonens rum, så skönt det är att jag städade hela huset igår (med lite hjälp av mamma), att jag måste skjuta in bössan snart, att min säng är väldigt skön, att jag har ett berg av tvätt att ta reda på i källaren (amöban växer igen...), jag tänker på hur bra jag trivs med alla nya elever jag får arbeta med och hur mycket jag saknar mina gamla.....

Nog har jag tankar så att det räcker till. Nu ska jag bara tänka till hur jag ska använda den här dagen. Om ett tag ska jag hänga en tvätt, sen ska jag ta en promenad denna härliga sensommarmorgon. Sen får det bli som det blir.....

Jag är mörkrädd, det är ingen hemlighet. Har alltid varit och kommer nog alltid att vara. Så är det bara. Vissa kvällar kan det bli värre än andra, det vet jag på förhand. Såna kvällar kan dyka upp när jag har haft hantverkare i huset och dörren varit öppen ett tag. När risken att någon skulle kunna smita in i mitt hus finns. En ytterst liten risk, jag vet. Faktum är att det nog inte är någon risk alls......

Men trots det vet jag att detta är en sån kväll när jag plötsligt skulle kunna få för mig att det är någon som gömt sig i huset. Eftersom sonen dessutom har sin sova i stan kväll kan ju inte han ge mig trygghet heller.....då är det tur att jag har mamma. 

När hon hälsade på en sväng nu under kvällen passade jag på att kolla bakom alla dörrar och under sängen. Så nu kan jag känna mig trygg när mörkret faller. 

Ja jag vet att jag snart är femtiotvå år. Frågor på det??

p.s filar just nu på ett lite längre blogginlägg om lokaler och bajamajor bland annat.....

Sonen har äntligen fått sitt nya fönster. Ett fönster som går att öppna.
Inte med den snyggaste utsikten kanske men sämre utsikt än ved kan man ha.
En betongvägg till exempel.

Min gräsklippare och jag brukar komma väl överens för det mesta. Även om jag inte gillar att gå runt med den är jag glad i min starka bakhjulsdrivna kamrat. Den startar oftast på första, max andra draget och sedan går den till dess att gräsmattan är färdigklippt.

Jag kanske inte sköter om den så väl som jag borde. Jag kollar oljan emellanåt, fyller bränsle och tar bort det mesta av gräset som fastnat under den efter klippning. Men mer än så daltar jag inte.

Ikväll fick klipparen nog i alla fall. Den visade tydligt att den var trött på att dra runt mig på tomten och göra snyggt. Plötsligt orkade den inte hålla ett högt tempo längre, drivet försvann nästan helt och det lät som om den skulle stanna vilken sekund som helst. Snacka om att det blev tungt. Tänk att jag har så många uppförsbackar på tomten.....det hade jag ingen aning om.

Nu blir det till att lämna in den för reparation.....hoppas att det bara är ett tändstift som ska bytas eller nåt för snart är det nog dags att klippa gräset igen.....

Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman

Den fjärde delen i serien om Hagfors och journalisten Magdalena och poliserna Petra och Christer. Återigen har Ninni lyckats skriva en bok som fångar läsintresset på en gång med en handling som faktiskt skulle kunna inträffa på riktigt. Hon stegrar spänningen på ett smart sätt med flera överraskande vändningar. 

Den här boken handlar framförallt om kvinnor och deras utsatthet inom hemmets väggar.Våldtäkter, misshandel och om hur kvinnor skräms till tystnad och inte vågar anmäla. Ännu en bladvändare som det inte går att lägga ifrån sig förrän boken är utläst.