Jag sitter ute i växthuset och filosoferar över livet och tänker att jag har det väldigt bra. Flera dagar med roliga saker att se tillbaka på har jag också.

Middag ute och sen konsert i Strandparken i torsdags. Fika och en promenad med en god vän igår. Därefter var jag bortbjuden på middag (fast vi var i vårt hus). Lyxigt och gott. Förutom en mätt mage blev det massor av diskussioner. Både allvarliga och de som var fyllda av glada skratt.

Idag har jag bara tagit några små promenader och nu väntar jag på att sonens bästa vänner och deras mammor ska dyka upp. Middag ute står på programmet igen. Fattar ni vad bra jag har det?!!

Jag gillar verkligen sommar och myggdörr i sovrummet. Känslan av att höra världen vakna där utanför utan att behöva kliva upp.

Tidigt, tidigt i morse vaknade jag av att solen flyttat in i köket igen och lyste mig rakt i ansiktet. Efter att ha klivit upp och dragit igen dörren låg jag och lyssnade på vinden. Hur den nästan smög fram, trots att den var stark och tog i.

Löven som prasslade på ett alldeles speciellt sommarvis. Osökt kom jag att tänka på somrarna jag tillbringade i min mormor och morfars stuga. Där prasslade löven hela tiden, det fanns gott om björkar och andra träd.

Ett tag när jag mitt emellan sömn och vakenhet lyssnade till suset ute fann jag mig förflyttad till havet. Det tog en stund innan jag förstod att vinden lurades med mig. Tänk så härligt med en stuga vid havet..det skulle jag gilla.

Fast jag gillar ju också att vara här där jag är just nu. Hemma i huset med vindspelet som klingar och spelar sin musik, med sommaren rakt utanför min dörr. Lastbilar och annat som ser till att saker blir gjorda (eller chaufförerna som ser till att saker blir gjorda),  en och annan förvirrad humla som flyger förbi, bussar som backar ut, någon som slänger glasflaskor borta vid återvinningen, en trimmer som arbetar och vinden, som ser till att sommaren kommer in i mitt sovrum. Sommarliv när det är som bäst!

Oj vilken blåsdag det har varit och fortfarande är idag. En dag när man kan se Nasse flyga förbi om man har tur. Otur för Nasse dock, det kan ju inte vara så kul att flyga omkring i vinden och hamna på nåt helt annat ställe än man vill vara på.

Det kan inte vara särskilt lätt att vara insekt idag heller. Undrar om flugor och myggor plötsligt hamnar flera mil bort eller om de kan flyga dit de vill trots de hårda vindarna?

På eftermiddagen skjutsade jag sonen och en av hans kompisar till stan. Dags för lan, så imorgon kväll får jag hem en trasa till son. När jag väl kom hem efter stadsturen satte jag mig ner och började precis fundera över middagsmat när mamma ringde och bjöd på kroppkakor. Mums!

Nu tänker jag njuta av den bok jag läser för tillfället, i mitt soffhörn med en mjuk filt över benen. Jag kanske till och med gör upp en eld i braskaminen.

Pelargonerna blommar med klarröda blommor!

Natten som gick blev en riktig rysare. Vilken tur att jag vaknade till slut. Jag drömde om vår resa längre fram i sommar. Allt var fixat, jag hade kollat så att bussen vi skulle åka med gick ändå fram till flygplatsen. När jag kliver av bussen drabbas jag av panik. Dels har jag tappat sonen någonstans efter vägen. Dels har vi varken pass, biljetter eller pengar med oss. I drömmen ringer jag hem till mamma och förklarar för henne var passen och allt annat vi glömt finns. Sedan kör vi emot varandra, jag från Arlanda och hon från Bredbyn....var nu bilen kom ifrån eftersom vi tydligen åkt buss..... Hur jag skulle hitta sonen som också skulle med hann jag inte få reda på innan jag vaknade med lätt stress...Det är nog i alla fall dags att ansöka om inresetillstånd så att det är gjort.

Något annat som också kan upplevas stressande är det faktum att min kropp inte riktigt vill göra samma saker som jag. En helt vanlig dag med sommarpyssel, gräsklippning och ogräsrensning, resulterade i att jag fick ont i princip överallt. Att det ska vara så har jag väldigt svårt att acceptera. Jag vill kunna göra allt jag klarat förut, i samma tempo och på samma sätt. Men se det går inte...något jag helt enkelt måste se till att ta till mig. För att ha ont är inte särskilt roligt. Det som är en aning oroande är att plötsligt började mitt friska knä göra ont igår. Jag som har varit så nöjd och glad, sen min först knäfraktur för snart sju år sedan, att höger knä har orkat med och inte krånglat alls. Må det vara tillfälligt....

Till råga på allt har jag miljoner bett på benen och runt fotlederna som kliar så jag håller på att bli tokig....

Enligt horoskopet kan jag tappa kontrollen över någonting idag så jag ska vara försiktig. Tror jag stannar i sängen. Det kanske är säkrast så.

Nu är det fixat, äntligen. Det tog lite tid men den som väntar på något gott och så vidare....Med den nya routern och med en repeater i köket kan jag plötsligt sitta ute i växthuset och surfa. Snacka om vardagslyx. Kanske onödig vardagslyx kan tyckas men så härligt. Jag ser redan nu framför mig hur jag sitter här ute i augusti med en temugg och jobbar vid datorn (när arbetet börjat igen). Tänk så lätt och bra allt kommer att bli då.

Vi kommer också att kunna spela upp musik via wifi och inte ta från vår 4G, jag kommer att kunna ligga här och lyssna på sommarpratarna varje dag. Till och med när jag spelar upp från Youtube (som är krävande enligt sonen) har jag full täckning. Alla staplar är hela.....Yeeey, vardagslyx!!!

Nu väntar jag bara på att få nätverksskrivaren installerad (fast inte i växthuset) sen ska väl all teknik vara på plats....

Ibland är det tur att man inte behöver ställa väckarklockan. I morse var jag glad över att kunna ligga kvar i sängen till dess att ögonen klarade av att hållas öppna längre än några sekunder. Det hände både det ena och det andra utanför vårt hus natten som gick nämligen. Inget allvarligt men väl ljudrikt och senare ljusrikt.

Efter att ha somnat runt midnatt vaknade jag några timmar senare med ett ryck. Jag trodde att jag hade bilar inne i sovrummet. Efter en kort stund förstod jag att det var det vanliga burn-out gänget som landat nere vid macken. När det hade gått åtskilliga minuter och detta gasande aldrig tog slut var jag tvungen att gå upp och kolla hur många de var egentligen. Då såg jag att det stod 4-5 bilar uppbackade mot bussgaraget medan en hade kört fram och drog på så röken stod tät som en dimma. Sen släppte den iväg och så tog nästa bil plats....till slut gav de sig i alla fall och körde iväg men jag hörde hur de fortsatte nere på 348:an. Man kan ju hoppas de inte råkar ut för vattenplaning med tanke på hur blanka däck de måste ha.

Nåja, till slut somnade jag i alla fall om, med tystnad utanför myggdörren. Då kom nästa gäst, eller gäster. Några högljudda fåglar parkerade på balkongräcket och sjöng så det stod härliga till. Vackert, javisst, men flera oktaver högre och mycket starkare än vanligt. Normalt störs jag inte alls av fågelsången men då sitter de oftast i träden och sjunger....inte precis utanför dörren. Orkade inte kliva upp och säga bu utan de fick fortsätta.

Så småningom flög de vidare och jag var precis på väg att somna om. Då kände jag plötsligt hur någonting lyste mig rakt i ansiktet...solen som reflekterades i köksluckorna. Jag var så övertygad, med tanke på det regnväder som rådde igår kväll, att det skulle vara mulet på morgonkvisten så jag hade inte brytt mig om att dra igen sovrumsdörren efter att ha kollat in däckmarodörerna. Bara att kliva upp och fixa det innan jag äntligen kunde somna om...då var klockan rätt mycket....inte underligt att jag var trött i morse. Det är skönt att vara ledig.

Så här ljust var det klockan tio igår kväll när regnet stod som spön i backen. 

Mitt i den härliga sommaren kom plötsligt nyheten om ett terrordåd i Turkiet. Så förfärligt och svårt att förstå. Vad är det för drivkraft som får en människa att tänka att det är okej att spänna på sig ett bombbälte och sedan spränga sig själv och en mängd andra i luften? Hur kan man bli så hjärntvättad att det blir det rätta att göra? Jag förstår inte. Fortfarande stiger dödssiffran och tydligen väntade en av självmordsbombarna utanför ingången få att spränga sig själv när människor i panik kom flyende ut. Enligt nyheterna har ännu ingen tagit på sig dådet men man misstänker IS. Den turkiske premiärministern sa när han bröt fastan:  "De kommer att hamna i helvetet. Det finns en plats i helvetet som väntar på dem." Finns helvetet så är det där de kommer att hamna....

Som motvikt tog jag en skogspromenad igår till mitt paradis. Med ryggsäcken packad med fika och myggmedel redo i bakfickan gick jag till mitt favoritställe på jorden. Det ställe där jag alltid hittar ro när jag känner mig stressad eller bara känner mig ledsen. Där satte jag mig på en sten vid sjön och tänkte tillbaka på alla somrar jag tillbringat på den platsen. Alla morgnar jag vaknat till när morfar gjorde upp eld i spisen. Alla fisketurer vi gjorde på sjön. Hur vi rodde runt sjön, morfar och jag, i jakt på fiskar som nappade. Jag undrar dock om det fortfarande nappar på alla specialställen vi hade?

Jag kommer ihåg hur jag fick gå med min mormor ändå från den inre bommen när det var dags för en hel vecka med dem båda där i skogen. En lång promenad med äventyret framför mig. Då när äventyret var att själv få skutta iväg till fiskesjön och kolla om fisken vakade. Eller att gå till kallkällan och hämta dricksvatten. Där lekte jag med min lilla vita hund (som fortfarande bor där) och var ett lyckligt bortskämt barn med bruna ben fulla av myggbett och skrubbsår.

Eller på älgjakten när jag satt på pass med pappa och vi sov över och klev upp mitt i natten (enligt mig) för att sitta på pass när gryningen kom. Första gången jag var med där kom jag ihåg hur jag låg och väntade på att han skulle göra upp en eld för att det skulle vara varmare för mig när jag skulle kliva upp, precis som morfar brukade göra, men se det blev aldrig nån eld på morgonen. Rätt snabbt lärde jag mig att när det var älgjakt var det bara att pallra sig upp och klä på sig utan värme i stugan. Men på kvällarna då lyste elden i den öppna spisen.

Otaliga är de gånger vi gått dit en kväll bara för att grilla korv eller fika lite. En sån dag var det igår, ingen korvgrillning men väl ett besök för att fika lite i mitt paradis på jorden.

Den gamla ekan ligger kvar vid stranden. 

Rosorna blommar mitt i den gröna skogen.

På spaning över sjön.

Sjön där diskvatten hämtades. 

Gissa om jag är glad att jag klippte gräset igår kväll med tanke på dagens regn. Men jag tror att det är första gången någonsin jag klippt gräset på en söndag. Det är ett arv efter pappa, han klippte aldrig gräset eller gjorde något större arbete en söndag. Trots att han inte hade gillat det jag gjorde tog jag i alla fall tag i gräsklipparhandtaget igår kväll, efter middagen när sonen åkt till stan. Jag tänkte i mitt stilla sinne att om nu pappa skulle protestera skulle klipparen säkert inte startat.....

Nu startade den och sen slet jag i drygt en timme. Ja, slet. Tanken var att det skulle ha blivit klippt i torsdags...redan då var det för långt...men då kom åskan...och sen blev det midsommarhelg. Dagens regn skulle nog ha gjort så att det lien hade varit ett bättre verktyg för att ta hand om det långa, långa gräset. Men nu är det gjort!! I alla fall för ett litet tag.

Därför kan jag nu njuta  av en sovmorgon med regnet smattrande mot taket utan gräspanik. En mugg kaffe och morgontidningen som någon så omtänksamt lagt på bron (så att jag slapp gå till postlådan) på det och morgonen är bästa morgonen på länge.

Det är midsommarafton och en snabb titt i almanackan berättar att om exakt sex månader är det julafton. Tänk så avlägset det känns både om man ser tillbaka på de senaste sex månaderna och om man tänker framåt. Tiden har gått otroligt snabbt samtidigt som det känns som om det var evigheter sen det var vinter.

Nu är det i alla fall nu, solen skiner genom ett lätt dis. Det surrar i luften av flugor, humlor och bin. En och annan mygga hälsar också på. Det märks framförallt runt mina fotleder som kliar så jag tror att jag håller på att bli tokig.

Fåglarna kvittrar inte lika intensivt längre. Nu kommer perioden när de tystnar alltmer och ungarna ska börja matas. Flaggstångslinan slår desto mer i vinden, vindspelet sjunger och jag bara njuter av värmen, alla sommarljud och av att vara ledig. Livet, det är så här det ska vara.

Potatisblasten börjar snart att blomma. Tro hur det ser ut där nere i hinken?

Semestertid och då börjar en period av avvänjning och tillvänjning. Låter lite konstigt kanske, men så är det.

Först och främst är det sovande och vakenhet som ska anpassas. Från att knappt orka vara vaken efter klockan nio en fredagskväll (eller vilken annan kväll som helst) kommer jag successivt att orka vara vaken längre på kvällarna. Det får till följd att jag kommer att sova längre på morgonen. Även om jag ännu ett tag säkerligen kommer att vakna tidigt är det okej, för det är bara att ligga kvar i sängen så somnar jag om efter ett tag. Nattugglan kommer tillbaka! 

Som nummer två kommer toalettbesöken. Äntligen kan jag gå på toaletten när som helst utan att behöva planera in när jag ska bli kissnödig. Inte behöver jag köa till personaltoan heller, för av någon outgrundlig anledning blir all personal kissnödig vid exakt samma tidpunkt. Får jag köabstinens kan jag ju alltid stå och knipa en stund extra innan jag öppnar toadörren och går in.

Kaffekonsumtionen går ner. Från att under hela läsåret varit ett nödvändigt livselixir blir det alltmer en dryck som alla andra. Kaffet kommer att drickas enbart för att det känns gott just då. Mot slutet av sommaren händer det till och med att jag bara dricker en mugg, då på morgonen.

Jag tappar begreppen över veckor och datum. Från att ha haft total koll både över vilken vecka på året det är samt dagens datum kommer jag inte att ha någon som helst aning. Är det söndag, fredag eller måndag? Och veckonummer vad är det? Kan ju i och för sig vara bra för att hålla koll på när soptunnan ska dras ut...men där kan man ju alltid kolla in grannarna.

Som bonus kommer dessutom äntligen tiden när jag tar tag i allt som blivit liggande eller släpat efter under läsåret...skåp som ska städas, foton som ska sättas in och mycket annat som inte blivit gjort. Det är nu det händer.

Hahaha...gick ni på den sista? 

Nej, nu är tiden när möjligheterna finns att ta tag i allt som inte blivit gjort och verkligen behöver göras. Här är det dock så att många av de sakerna kommer att vara ogjorda även när semestern är slut...jag brukar så mycket hellre läsa böcker, titta på blommorna, hälsa på vänner eller göra absolut ingenting! Det är det som är semestertid, min semestertid....och nu är den här, hurra!!

Om det är någon som undrar så är det sommar nu. På riktigt. Även om det är grått, trist och regnar. I alla fall hos mig.

 Anledningen till detta är att jag har planterat ut mina växter som bott i växthuset. Dels i krukor på altanen men några plantor hamnade i rabatten på framsidan. Ytterligare några ska planteras på gravarna.

Barbafamiljen flyttade ut den också fast den börjar se lite sliten ut. Men det är inte så konstigt, sonen var liten när han målade Barbaskön och gänget.

När allt detta var gjort städade jag inne i växthuset och såpaskurade trallen. Som vanligt lade jag ut en trasmatta för att få till en "att vara inne" känsla. Jord ut...matta in...vår ut...sommar in....Det enda som fattas nu är att solen och värmen kommer för att stanna.

Min rygg känner sig lite trött i alla fall, så just nu ligger jag med en värmerulle i svanken. Det känns skönt. Saknar en trave böcker att läsa....det blir till att besöka biblioteket efter jobbet på måndag.

Nu är det städat och klart!

Lille kaninen sitter och funderar. 

Barbafamiljen är på plats förstås. 

Än ser det ynkligt ut i krukorna men ge växterna några veckor så blir det nog ändring. 

Jag kan vara ganska smart ibland...jag kan också vara precis motsatsen till smart. Så var det sent igår kväll, alltså att jag var motsatsen till smart.

När jag hade lagt mig för att sova kände jag hur ett migränanfall kom smygande. Det hade varit så enkelt att sträcka ut handen, ta en tablett och sedan lägga ner huvudet på kudden och slippa huvudvärk.

Nu gjorde jag inte det det utan istället tänkte jag att migränen kan ju försvinna av sig själv. Haha, vem försökte jag lura?  Som om det någonsin hänt under de dryga fyrtio år jag har fått dessa anfall....

Min dumhet fick i alla fall till följd att jag vaknade vid tvåtiden med ett huvud som höll på att gå sönder i många smådelar. Till slut gjorde i alla fall medicinen verkan och jag kunde somna om.

Av någon anledning sover jag dock väldigt oroligt när jag haft huvudvärk, så natten som gått har väl varit sådär vad gäller sömn och vila.  Men det gör ingenting....snart är det semester......bara lite jobb kvar.....

Ibland kan jag vakna till på natten eller morgonkvisten och ha ett färdigt ämne att blogga om i huvudet. Jag vet precis vad jag ska skriva, formuleringarna är klara, de ska bara skrivas in på datorn. Sedan somnar jag om, vaknar, går till jobbet och så småningom blir det kväll och bloggtankarna är välkomna fram igen.....då är de precis som bortblåsta.....

Ni skulle bara veta hur många fantastiska inlägg jag har formulerat halvt sovande....det verkar vara då jag formulerar mig bäst. Nu är ju det inte något som varken jag eller någon annan kommer att få ta del av igen eftersom alla dessa (enligt min nattmening) tankar flyger sin kos så fort det är morgon. Fast det kanske är någon mening med det också. Det kanske till och med är tur, för möjligheten finns ju att inläggen inte skulle bli så lysande som mitt nattjag tycker....

Nu är sågspånet och stubbresterna borta. Lite jord på det hela skulle
göra det så mycket bättre.....men det får vänta....

Så här såg det ut på himlen när jag tittade ut genom växthusfönstret igår.

Ikväll ser det ut på ett helt annat sätt.

Jag kan i alla fall lugnt konstatera att den senaste veckan gått snabbt. Sist jag bloggade var det fredag och imorgon är det fredag igen. Det har varit en minst sagt händelserik vecka.

Här kommer den i korthet:
Bröllop (inte mitt), fest, lite blomjobb, skoljobb, möten i stan, avslutning, möten i stan, iordningställande av monter, monterjobb på DKC-mässan, skoljobb, planering, undanplockning av material, grovplanering, planering, trimmande av gräs, lite tvätt, kaffedrickande, en och annan måltid, disk, datorjobb och sist men inte minst kommer veckan imorgon att avslutas med ännu en träff i stan.

En mycket rolig vecka. Trots att det har varit fullt upp är det saker som gett positiv energi. Tack och lov!

Herr och Fru Svanholm på väg ut ur kyrkan. 

Med morbror Kjell!

Alltså det här med spöktimmen, hur funkar den egentligen nu när vi har sommartid?? Nu undrar ni förstås varför i hela världen jag funderar på det? Inte? Nå, jag tänker berätta i vilket fall som helst.

Jo så här är det....natten mellan tisdag och onsdag när det blåste så förfärligt vaknade jag till strax efter klockan tolv av de hårda vindarna. Jag skyndade mig ut på altanen och lade ner parasollerna innan jag kröp ner under mitt varma täcke igen. Sedan låg jag och lyssnade till vindspelet och undrade hur mycket som skulle blåsa bort.

Plötsligt blev det alldeles tyst och stilla. Inte ett ljud hördes. Jag funderade på om vi var mitt i stormens öga? Det tog i alla fall bara en kort stund så tog vindarna tag igen. Men under den korta stund då det var tyst kom jag osökt att tänka på spöktimmen och började tänka. Hur funkar det? Är det spöktimme mellan klockan tolv och ett även när det är sommartid eller flyttar spökena sin timme också (så att det är mellan klockan ett och två det spökar)? Eller tar spökena tillfället i akt och har spöktimme hela två timmar?

Det är sånt jag ligger och funderar på när det blåser hårda vindar ute......

Lika lat och slö som jag kände mig igår, lika fylld av energi var jag idag. Gårdagens vila gjorde gott!
Att jag har haft energi och fått mycket gjort känns i mina leder (fast det finns synliga bevis också). Fotleder, knän, höfter, höger axel, fingerleder.....de värker alla. Tandvärk, fast i lederna. Vilken tur att morgondagen är en vanlig arbetsdag.....då frestas jag inte att röja runt en massa här hemma med det som inte hanns med ute i trädgården idag.

För det var just i trädgården och ute på altanen jag jobbade. Jag började dagen med att träna rygg och knän, sen tog jag en promenad till mor och drack en kopp kaffe i solen. Därefter en tur till handelsträdgården och köpte några växter och jord (tack för hemtransporten Nina!).

Väl hemma planterade jag mina kryddväxter i rabatten på framsidan, sen satte jag ut alla trädgårdsdekorationer, byggde stöd till hallonen, planterade om chilin och tomaterna. Dessutom sådde jag frön i odlingslådorna (en aning sent), möblerade altanen (som sonen städat av) och körde upp krukor till framsidan som så småningom ska fyllas med jord för att härbärgera mina egensådda plantor.

Där någonstans tog det stopp.....hungern började göra sig påmind. Efter middagen har jag inte gjort många knop i alla fall. Värme bakom ryggen och skönt liggläge....det är livet på pinnen nu!

Sonen har inte legat på latsidan han heller....han har lagat lunch, plockat undan disk, pluggat in fakta om IS som han ska skriva en rapport om (håller förmodligen på i detta nu) samt gjort klart redovisningen om alla växter och småkryp. Dessutom har han lyft alla tunga saker åt mig!

En bra nationaldag helt enkelt.

Flaggan vajar nationaldagen till ära.

Silverpumlorna hänger i trädet, i bakgrunden anar man stöden till hallonen.

Murbinkan är inte så stor ännu men snart växer den så det knakar.

Åkerbären blommar.....hoppas det blir några bär!

I kvällssolen.

För några dagar sedan satte jag in myggdörren i sovrummet för att få till en dräglig temperatur under nätterna. När jag gör det tycker jag att jag brukar störas av alla ljud ute till en början innan jag vant mig. Men inte det här året. I alla fall inte än så länge. Istället känns det som om allt är mjukare och försiktigare. Det låter helt enkelt inte lika mycket som det brukar. Fast vi får väl se vad jag tycker när det blir vardag igen och bussarna börjar backa ut tidigt på morgonen....

Men det sker inte imorgon för idag är det ju söndag, den första av två. Okej imorgon är det måndag men med tanke på att det är en helgdag blir det ju som en extra söndag. Ett koncept helt i min smak. Inga bussar som backar tidigt på morgonen alltså.

Dagen till ära fick jag hänga med sonen ut i skogen på en exkursion. Han skulle artbestämma växter och djur i ett skogsområde. En passande dag. Härligt väder, kunde i och för sig fått vara varmare men det regnade inte. Som tur var hittade han både djur och växter. Nu är mitt jobb slut...hans återstår. Att göra en presentation av det hela och fixa alla artbestämningar.

Jag vet inte om det var den friska luften men när vi väl kom hem var min ork att göra något minimal. Tänk vilken tur att det finns kvar.....vi har i alla fall fått middag.....och jag har vattnat plantorna så helt totalt lat är jag inte. Plötsligt kom jag på att jag har tvättat och hängt tvätt också....inte underligt att jag känner att jag inte orkar mer. Det vore ju synd att ta ut sig helt en ledig dag!

Sonen nere vid strandkanten.

Det är vackert nere vid sjön.

Dags att mäta temperaturen. 

Ibland kan jag faktiskt bli avundsjuk på mig själv. Visst låter det konstigt? Det tycker jag med men det är alldeles sant. Den här helgen har så här långt varit sådär perfekt som bara vissa helger kan vara.

Det började redan igår när vi blev bortbjudna på god middag som avslutades med ännu om visning av senaste Star Wars-filmen, på storduk dessutom.

Det fortsatte idag då det var Bredbydag med många olika aktiviteter på byn. En inte alltför varm dag, lagom solig och med perfekt temperatur för marknad. Det lockade många besökare till Bredbyn. Bland alla aktiviteter hade sonen och hans kompisar i Örnsköldsviks kampsportsförening uppvisning. Något de genomförde väl om än det inte var deras toppuppvisning.

Efter en god middag gick jag ut i växthuset och lade mig i hängmattan. Det var då den slog till på allvar, avundsjukan på mig själv. När jag låg där och lyssnade till fåglarna, humlorna, de skällande hundarna, bilarna som körde förbi och vindens sus kom den. Jag tänkte på alla som inte har ett växthus längst ut på altanen där de kan kura ihop och njuta av livet...och blev lite avundsjuk....på mig själv.....

Ja, jag är konstig, jag vet....men rätt okej ändå!

Här mår jag gott!

Sonen under intervjun på Bredbydan!

Nu är det sommar. På riktigt. Ute är allt grönt, både gräs och ogräs växer så det knakar. Blommor slår ut men framför allt så märks det på himlen. Plötsligt mullrar och blixtrar det lite nu och då.

Natten som gick retades ett åskväder med mig. Det var tillräckligt nära för att jag skulle vakna av det, fast när jag låg och väntade på den stora knallen kom det ingen (tack och lov) utan istället smattrade regnet mot takplåten. Rädd var jag likafullt.....

Nyss var jag ut och tittade till i växthuset, då syntes en tydlig linje mellan det soliga vädret och de tunga åskmolnen. Riktigt häftigt. Mindre häftigt är mullret.....gillar ju inte åska....men som tur är har jag sonen hemma ikväll så jag behöver inte vara rädd.....

Åskan rullar in.

Hur nära var det inte att jag stannade i det svala soffhörnet nere i källaren när jag hade ätit middag? Rätt enkelt att svara på, såklart var det jättenära. Där nere var det svalt, skönt och soffan var väldigt liggvänlig.

Men mina småplantor i växthuset behövde tillsyn och när jag väl kommit så långt gick jag ut och fortsatte den ogräsrensning jag påbörjade i rabatten på framsidan i lördags. Döm om min förvåning när jag faktiskt gjorde klart, vilket var helt otippat. Nu har jag i alla fall fått en start i trädgårdsjobbet.

Fast nu blir det inte mer den här kvällen. Nu är det äntligen soffläge....

Äntligen är rabatten rensad en första gång.....det lär bli fler i sommar.....

I söndags tog jag en promenad och tittade till gravarna. Då lyckades jag ta några fina bilder.

Klockstapeln i fokus.

Solen sken fint genom trädets grenar på kyrkogården i söndags.