Ibland tycker jag att det är dumt att vakna tidigt och inte kunna somna om men när det är lördag morgon spelar det inte så stor roll. Framförallt en dag när ingenting speciellt står på programmet.

Med tända ljus, eld i braskaminen, kaffe i favoritmuggen så är det bara skönt att småsömnig krypa ner under värmefilten.

Där kan jag ligga, filura och filosofera. Tänka tillbaka på veckan som gått, fundera över smått och stort. Tankarna vandrar mellan saker som händer ute i världen till min egen lilla värld. En inspirerande vecka med föreläsningar, givande möten, intressant litteratur, glädje och skratt om än det blivit långa arbetsdagar, vilket gör att jag är lite trött.

Tröttheten borde ju garanterat mig en sovmorgon idag men där blev jag snuvad på konfekten, kanske kommer den en annan dag. Om inte annat är det skönt att ta en tupplur i soffan när helst andan faller på......

Ljuset i den tidiga morgontimmen!

Imorgon ser jag fram emot att mina vänner från Östersund kommer hit. Det ska bli så roligt att få umgås och prata. För prat lär det bli, ganska mycket skulle jag tro.

Men ikväll tänker jag njuta av att göra nästan ingenting. Slappa i soffan och inse att nu finns ingen återvändo när det gäller kokboken. Den är på väg till tryckning, slutkorrekturen är inskickad, vilket innebär att det bara är att vänta. Tanken att jag om några veckor kan hålla min egen kokbok i handen gör att det pirrar lite extra i magen....det kommer att bli så spännande.

Samtidigt känns det konstigt, efter att de senaste månaderna enbart levt med kokboken och allt det inneburit kommer jag att ha lite mer fritid igen. Tro vad jag ska hitta på med den? Det är nog låga odds på läsning av böcker....

Dagens ÖA!

Två boktips kommer här: "Syskonen" skriven av Tessa Hadley och "Brun flicka drömmer" skriven av Jacqueline Woodson.

Den första boken handlar om fyra syskon som bestämmer sig för att tillbringa semestern ihop. Jag hade skyhöga förväntningar på boken då jag läst så mycket bra om den. Tyvärr levde den inte riktigt upp till dem. Det tog mig rätt lång tid att komma in i boken och det var inte de vuxna syskonen som gjorde störst intryck på mig utan barnen i boken. Jag tyckte inte heller att översättningen var den bästa alla gånger, jag kom på mig själv att undra vad det stod i originalet egentligen. 

Undrar om det är så att jag har lite för mycket att läsa just nu så att jag inte kunde ge mig själv den tid och det lugnt boken förmodligen krävde. Läsvärd är den hur som helst, efter andra halvan av boken tog den trots allt lite fart. 

Den andra boken är memoarer skriven på fri vers. Författaren beskriver hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 60- och 70-talet. Hennes längtan efter att skriva är ständigt närvarande i boken och hon har en fantastisk förmåga att uttrycka sig trots att boken inte har ett enda ord för mycket. Till skillnad från den första boken blev jag fångad av denna direkt. En helt underbar bok. Läs den, läs den, läs den!

Tidiga lördagsmornar är en bra tid att filura och reflektera över olika saker, smått och stort. Medan tårna värms av filten och ljusen lyser är det lätt att få fatt i tankarna när det är enda som hörs är eldens sprakande. 

Den här helgen tänker jag lite extra på alla som fattas oss här nere på jorden, tänder ljus och minns allt fint. Krispiga skogspromenader med pappa, fisketurer med morfar, dofterna av god mat i mormors kök, härliga stunder med min morbror som mer var som en storebror för mig, kaffe med härliga pratstunder hos Ante i hans varma kök och alla skratt på altanen med mina farbröder. 

Värme, kärlek och tusen och åter tusen minnen som trängs för att komma fram, det är sånt man kan filura om när man ger tankarna tid. För tid ska vi ge tankarna, då kan bra saker att filura om ta plats!

Alltså vilken dag det här blev. Torkel Klingberg har varit (och är fortfarande nu ikväll) min följeslagare under en stor del av dagen. Men mellan vårt dejtande har jag hunnit med en hel del. På förmiddagen åkte jag till en god vän och fikade och fick ta del av ett recept jag glömt att jag hade...vilken tur att det kom i retur om det skulle råka bli krabba någon kväll.

Sedan när jag kom hem upptäckte jag att någon flyttat in uppe i hallen, Tomtebo står det ovanför dörren. Undrar just hur många som bor där och vad den eller de som flyttat in där kommer att hitta på?

Vid en tur ner i matkällaren på eftermiddagen upptäckte jag att det tydligen fanns frukt kvar sen julen 2017.....särskilt smakfulla såg de inte ut....soporna nästa....en sak är säker inte är jag särskilt uppmärksam på vad mina hyllor där nere innehåller. Skulle vara kul att hitta något riktigt fynd. Jag ska nog gå på skattjakt någon dag!

I köket hittade jag också torkade kryddor i en korg, persilja och rosmarin. Där lät jag mig inspireras av mamma så jag gjorde helt sonika två sorters kryddsalt. Det blir gott att finna under vinterns matlagande. Tänk att krydda äggröran med persiljesalt eller en fin köttbit med rosmarinsaltet. Det blir grejer det...

Därefter ägnade jag mig bara åt Torkel ett långt tag, till dess att köttleveransen anlände och det var dags att packa fin entrecote, ryggbiff och färs. Jesper Ekman levererar kött som är värd varenda krona och lite till!

Nu tänker jag ägna Torkel lite uppmärksamhet igen...men bara lite....tänker nog slappa lite framför teven också. Vi kan dejta imorgon igen. 

Ett återfunnet recept, tur att vänner finns. 

Undrar just hur många som flyttat in?

Clementiner i olika stadier av förruttnelse...kvar sen julen 2017.

Kryddsalt. 

Mycket intressant läsning. 

Fyra kilo högrevsfärs!

En klar krispig morgon, solen lockar och jag tänker att jag borde ta mig ut i skogen. Svårt att tänka mig en bättre dag för det. Nu väljer jag att inte göra det, jag njuter min kaffemugg i soffan och tänker tillbaka på en mycket trevlig femtioårsfest igår och funderar över vilken ordning recepten ska ha i kokboken.

Just nu ligger de utspridda i ett stort kaos på matbordet och väntar på att tas om hand. Innan kvällen är här är tanken att de ska ligga i en fin hög, i rätt ordning och ett mejl ska ha gått iväg med ordningen nedtecknad. Men först ska jag ta mig en promenad, även om den inte blir i skogen utan runt byn. Det kommer nog att ge den energi jag behöver för att ta mig an alla receptdelar....tänk om jag bara kunde svänga mitt trollspö så de hamnade i rätt ordning....det skulle vara fint!

Vad jag önskar och hur min kropp agerar är två helt olika saker. En lång sovmorgon stod högt upp på listan över saker jag önskade idag. Det struntade kroppen högaktningsfullt i, nej den vaknade tidigt som tusan trots att jag var vaken länge natten som gick. 

Med några mackor i magen åkte jag ut i skogen istället för att ligga kvar i sängen och sucka över den uteblivna sömnen. Med tanke på att det förmodligen snart kommer snö var det lika bra att passa på att ta sig ut. Det blev ingen jakt för mig men däremot jagade jag reda på lite granris så att jag kunde dekorera gravarna och göra höstfint på bron. 

Nu har jag ramlat in under värmefilten och funderar på om inte en liten tupplur är rätt väg att gå just nu. Så känns det....zzzzz.

Tre boktips en helt vanlig fredag. Nu börjar jag komma in i mitt vanliga läsflöde, vilket är helt underbart. 

Den första boken är en deckare, "Det som göms i snö" skriven av Carin Gerhardsen. En bok som i början av boken indikerade vissa saker men ju längre jag läste desto mer insåg jag att det var så mycket mer komplext än jag först trodde. Boken har ett antal oväntade vändningar och man hålls på halster ändå till slutet innan man till fullo förstår hur allt hänger ihop. Den är annorlunda mot Hammarbyserien, den känns lugnare och mer eftertänksam. Det tog mig ungefär en tredjedel av boken att komma in i den helt och hållet, men där var jag fast! Väl värd att läsa.  

För några veckor sedan hade jag förmånen att lyssna på en föreläsning som Petter höll. Där hyllade han språket och beskrev den långa slitsamma väg han tog innan han erövrade språket och gjorde det till sitt. Därför är mitt andra boktips Petters "16 rader". Här finns många av hans viktigaste texter ur hans enorma låtskatt. Till de textavsnitt han valt ut har han skrivit förklarande texter så att läsaren får en djupare förståelse för hans textskrivande. En fantastisk förebild och en mästare på att beskriva känslor. 

Tredje boktipset är återigen en deckare, denna skriven av Jonas Moström. Det är den femte boken som handlar om både Natalie och Johan. Denna bok heter "Skuggorna ruva" och handlar om en ung tjej som försvinner på väg till Luciakröningen. Det är en lättläst deckare och läsningen flyter på bra om än jag inte riktigt tycker att den håller samma klass som hans tidigare böcker, det tog nog nästan halva boken innan jag hamnade i mitt vanliga läsflyt. Väl värd att läsa dock, men man bör ha läst de som kommit innan i serien. 

Plötsligt, en helt vanlig onsdagskväll kan jag tända eld i braskaminen, krypa ner under värmefilten och läsa en bok. Läsa utan att känna att det är något jag måste göra. Eller nu hittar jag på, egentligen finns massor att göra men det är ingen mat som absolut måste lagas. Alla recept är inskickade, kvar är att fila på några texter innan det enbart kommer att handla om korrektur. 

För allt det andra här hemma som blivit lite eftersatt de senaste månaderna finns ingen deadline.....därför får de vänta ett tag till. Ikväll är det jag i mitt soffhörn, en eld och ord som tar mig in i en annan värld för en stund. 

Myskväll, den bästa på länge, länge, länge.....

Hösten var färgglad i Umeå när jag och Maggan var där helgen som gick.

Söndag kväll, slappar i soffan och känner mig nöjd med mig själv. Helgen har varit snäll, jag har tagit några promenader, börjat tömma poolen men framförallt har jag kommit så långt i mina inskickade recept att jag kan börja räkna ner....hur underbart är inte det. Dessutom har jag hunnit umgås med vänner, vilken bonus. 

Nu är det kola, chutney, lite bakning, osttårta, en röra som passar till pepparkakor och förstås vietnamesisk creme caramel kvar. Det bör jag hinna laga till på kvällarna den här veckan om inget oförutsett inträffar. Håller tummarna att det går vägen.

Amerikansk morotstårta deluxe.

Minimorotstårtor.

Bakning på gång.

Promenadväder.

Härlig dag vid ån.

Härligt kladdig kaka.

Nuggets, nuggets, nuggets,,,,

Matlagning pågår!

Att vakna till på natten är nog inte så ovanligt. Vi är nog rätt många som gör det. Oftast vaknar jag av två anledningar, migrän eller toabesök där den andra orsaken är det som är vanligast numera.

Förut när jag vaknade till på natten kunde jag ligga vaken rätt länge innan jag somnade om, tankarna snurrade till än det ena än det andra och jag försökte lösa problem som definitivt inte går att åtgärda nattetid.

Natten som gick vaknade jag till och somnade inte heller om på en gång, men med en stor skillnad. Det tidigare ältandet nattetid hade förändrats, nu kände jag istället så skönt det var att ligga i sängen och njuta av täckets tyngd, kuddens sköna känsla mot kinden och jag lyssnade till alla små ljud jag kunde höra. Inget ältande så långt hjärnan nådde. Underbar känsla, då är det ju inte ens jobbigt att inte kunna somna om på en gång!

Nu märks det i alla fall tydligt att det är höst, de färgglada löven börjar singla ner på marken så snart kommer det att ligga fler där än det sitter kvar på träden. Ett annat tydligt tecken är ju mina vänner småfåglarna. När hösten går mot vintern kommer de närmare huset igen och kollar vad jag håller på med.

De sitter på mina fönsterbleck och tittar in, jag ser hur de flyger in under balkongtak och altan innan de återigen landar vid ett fönster för att hälsa  på mig. Är jag på övervåningen är det där de knackar på, när gillestugan är min hemvist ser jag dem där. Faktum är att på jobbet i måndags satt en liten talgoxe på fönsterblecket och tittade på mig när det var dags att fika.

När jag bodde i förra huset hade jag fullt med fåglar där, medan mamma säger att det inte fanns så många här där jag bor nu under den tiden. Det är ju lätt att tro att de kommer till mig för att jag matar dem....men icke....vi gillar varandra helt enkelt! Men jag kan inte låta bli att undra vad det är de ser och vad de tänker när de sitter på fönsterblecken och tittar in? Jag brukar i alla fall säga god morgon eller hej och önska dem en bra dag!

Vad ser mina små vänner när de tittar in?

"Nej och åter nej! skriven av Nina Lykke är en bok som har fått massor av fina recensioner. Därför var förväntan stor när jag öppnade boken för att läsa om Ingrid, Jan och Hanne och deras både komplicerade men samtidigt enkla relationer. 

Nu blev det inte riktigt så, jag kämpade för att komma in i boken, kämpade hårt för att börja gilla karaktärerna men upplevde att jag blev mest irriterad på dem. Visserligen brukar jag inte ha problem med böcker bara för att jag inte gillar huvudpersonerna men i det här fallet var det inte så.

Inte heller har jag problem med konstiga beteenden men när bajset grävdes ner vid grannens häck nåddes min smärtgräns....funderar på om jag ska inse slaget om boken förlorat eller om jag vid tillfälle ska ge den en ny chans? Hur som helst, läs den gärna och tala om för mig vad som borde få mig att gilla den!

Vilken fantastisk helg det blev. Härligt väder, umgänge och lagom mycket matlagning. När det blev fredag kväll kunde jag luta mig tillbaka i soffan, nöjd över att ha skickat in ett stort antal recept. Det innebar att jag kunde börja lördagen med en promenad innan det var dags att plocka undan utemöbler och annat som hör sommaren till, då inga texter pockade på att skrivas. I princip allt är fixat men utebadet är kvar. Det får vänta till nästa helg, kan ju tänkas att jag passar på att plumsa lite till innan det töms på vatten och luft. 

Sedan blev jag lite blondare i huvudet innan jag åkte ut och roade mig med vänner, en härlig kväll med massor av skratt och framförallt dans. Musklerna runt knäna och i höfterna gör sig påminda idag...ett helt okej träningspass alltså. 

Vad har jag sysslat med den här dagen då? Inte mycket, lite tvätt och en lång promenad på förmiddagen har varit de två största aktiviteterna. Under promenaden njöt jag av alla färger naturen bjuder på just nu, några träd har hunnit bli kala medan andra fortfarande har sina löv kvar, det rasslade och prasslade när vinden tog i. Fåglarna kvittrade glatt och fast det blåste lite småsnålt värmde solen där jag gick. En sån här dag tycker jag verkligen om hösten, om än höst innebär att vintern närmar sig. Vintern får dröja ett tag i alla fall, vi låter hösten härja minst någon månad till, det bestämmer jag här och nu.  

Nu försöker jag intala mig själv att jag är jättetrött så jag kan somna tidigt ikväll, väckaren kommer att ringa mitt i natten....fakiren i Gideå väntar när en ny dag gryr. 

Hur summerar man bäst åttio intensiva timmar? På den frågan finns säkert många svar men för mig funkar det att krypa ner under värmefilten i tidig morgontimma, tända ljus och eld i braskaminen. Att sedan njuta av en kopp kaffe medan dagen vaknar och säga god morgon till småfåglarna som knackar på utanför fönstret. Det fungerar toppenfint efter en natt på tåget med få timmars sömn.

Åter från bokmässan i Göteborg är jag fylld av intryck. Först och främst trevligt umgänge med nya arbetskamrater, massor av god mat, underbara böcker och många fantastiskt givande seminarier. Så många kloka ord, så många tankar om livet och så många böcker jag längtar efter att läsa.

För att inte tala om resväskans tyngd på väg hem....böcker väger tungt, i dubbel bemärkelse...

Tända ljus i tidig morgontimme. 

Hemma igen, under värmefilten.

Ostron på Upper House Dining i Gothia Tower. 

I morse på väg till jobbet insåg jag vad mycket snabbare man kommer framåt i livet om man har långa ben. På väg från min parkering vid varvskajen kom en flyktig bekant ikapp mig. Vi småpratade lite om den kyliga morgonen och sedan gick han vidare.

Jag bestämde mig för att försöka hålla jämna steg med honom för vindarna var inte att leka med och det var då jag insåg det....med korta ben kommer man inte framåt lika snabbt. Jag satte nämligen ner mina fötter i exakt samma takt som han gjorde, men med tanke på hans steglängd var han snart långt före mig...orättvist. 

Då började jag fundera på löpartävlingar....där borde ju klassindelningen egentligen vara efter steglängden för att det ska bli rättvist, eller?

En annan sak jag funderar lite över just nu är detta med hastigheten förbi fartkamerorna på våra vägar. Om det är nittio som gäller får man köra just precis den hastigheten förbi dem utan att riskera att fotograferas. Av vilken anledning saktar då åtta av tio bilar ner till sjuttio eller åttio? Kan någon vettig människa förklara det? Ett fenomen jag har funderat över ett längre tag....

I övrigt tänker jag mest på matlagning och manusskrivning nu....i alla fall på fritiden, på jobbet handlar det mesta om nya spännande utmaningar.

Vilken överraskning med fina presenter när mina skolor bjöd in mig den här eftermiddagen!
En lykta att skrämma bort mörkrädslan med, en klok uggla som påminner om mina fina medarbetare.
Som grädde på moset, vackra blommor!

Nostalgimat till middag, mormors äppelgröt!

Med tanke på gårdagens egna matlagningsmaraton hade jag bestämt mig för att ta en vilodag idag och bara ägna mig åt receptskrivande. Tyckte att jag var värd det....men när jag klev upp i morse tänkte jag annorlunda.

Först dukade jag upp för midsommardagsdessert! Mormors rabarbersoppa med vispgrädde och pepparkakor. Ute i rabatten fanns det några sommarblommor kvar, med hjälp av dem kanske man kan tro att det är midsommar när man ser bilden. 

Sedan lagade jag Rymdimperiets gulaschsoppa, torskrygg med bacon, pastasås med kallrökt lax och holländsk rispudding. När det var fotat och klart fixade jag till en lång rad matlådor och stoppade in i frysen. 

Där någonstans hade jag lite otur när jag tänkte. Jag stoppade nämligen in alla matlådor i frysen så när jag vid middagstid öppnade kylskåpet för att ta något ätbart fanns där inget färdiglagat förutom dessert.  

Det var bara att ta tjuren vid hornen, kolla in kokboksplaneringen och laga till något som fortfarande inte blivit fotograferat. Valet föll på Asieninspirerad halloumigryta med kokosris. Tur att det inte tar längre tid att laga till än det tar för riset att koka, därför har jag ännu fler matlådor. Hurra!

Nu smakar det därför extra gott med en kopp Roiboste medan jag filar på mina manus till kokboken.

Midsommar igen, i alla fall midsommardessert med Mormors rabarbersoppa! 

Sen blev det trettondagsafton och Holländsk rispudding!

Asieninspirerad halloumigryta med kokosris!

Te, ljus, lite teve och receptmanus!

Har precis kraschat i soffan och funderar allvarligt vad jag håller på med...fötterna, knän, höfter och axlar värker. Mellan öronen finns bara ludd och det känns som att jag inte kan skilja på matskedar och teskedar längre.

Fyra rätter har jag hunnit med idag. Hoisin- och ingefärsstek, Rödvinsgryta med kalv, Gulaschsoppa och Köttpaj under lock. Jag har smakat men inte ätit så mycket som jag borde, mättnadskänslan infann sig bara av att titta på all mat. Fast det jag ändå smakade var gott!

Mitt på hållet fick jag dock en kaffepaus. Grannen hade köpt en ny teve och fick den inte att fungera så jag stängde spis och ugn och gick över för att hjälpa honom, några knapptryckningar senare var det fixat. Fast jag skyndade mig inte hem utan istället lutade jag mig tillbaka i hans soffa och njöt av en god kopp svart guld. Han var glad för hjälpen men jag tror att det var jag som fick hjälp egentligen, i form av vila och kaffe.

Nu borde jag egentligen gå igenom alla bilder och börja skriva texterna till recepten...men det får vänta....det kommer en dag imorgon också....

Hemkommen från affären med en del ingredienser som saknades. 

Här är jag på gång!

Mitt på hållet, två grytor på spisen och en stek klar. Smördegsrulle på väg in i värmen. 

En portion åt jag i alla fall. 

Dagens sista rätt, den får jag avnjuta imorgon.

Ute öser regnet ner, det lyser i ljuslyktorna, jag ligger under filten i soffan och läser en bok om språk och digitalisering som jag inte riktigt kan släppa ifrån mig.

Jag får ligga i soffan och läsa för mitt på dagen tog jag en promenad upp i skogen för att leta älgar och svampar....inga älgar, bara någon tjäder och väldigt få svampar, i alla fall av den sorten jag känner igen. Men en härlig motionstur blev det innan de första regndropparna började falla. Så nu kan jag med gott samvete läsa min litteratur och bara vifta på tårna.

Dessutom blir det comfort food, big time, ikväll...jag har en form fylld med mormors morotspudding i ugnen. Morotspudding, bara namnet får mig att dregla....det var en av de rätter min mormor lagade som hörde till mina absoluta favoriter.

Tänk när jag kom hem med bussen från Umeå och klev in i köket hos morfars och kände doften av morotspudding....att äta med smält smör...så gott....om ungefär trettio minuter är det dags....skynda, skynda om ni vill smaka medan det finns kvar!!

Morotspudding i formen jag fick av min mormor och morfar
fylld med just...morotspudding.... när jag hade flyttat till Umeå -84!