Tjugondag Knut kom och gick. De sista resterna av julen tog han med sig. Precis som vanligt tände jag marschaller när mörkret föll. Fast jag var inte hemma och njöt av dem på kvällen. Den tillbringade jag istället med goda vänner. Knytismiddag och sedan dans till dess att Knut, lämpligt nog, var helt utdansad. 

Faktum är att jag också blev utdansad. Det känns i knä och höft idag, men det var det värt. Svårt att hitta roligare sätt att träna på faktiskt. Som tur är finns inte jättemycket på agendan idag. 

Passar på att kolla in Echo, Marvels nyaste serie medan tvättmaskinen jobbar. Lite mörkare, lite råare med ett stort djup. I uttrycket påminner den om Daredevil. Serierna alltså, inte filmen. Klart sevärd om du frågar mig. Den går att se även om man inte har sett allt annat. Den är underhållande ändå och ger ett sammanhang i sig. Men visst, med karaktärer som funnits med i annat material och alla cameos så har man förstås ännu större nöje av den om man, som jag, redan sedan tidigare är lite nördig och sett allt som går att se. Så jag kollar vidare, låter tvättmaskinen ta hand om amöban och laddar inför en ny arbetsvecka på bästa tänkbara sätt. 

Det är dags. Imorgon är det dags igen. Jag har visserligen redan jobbat sen tredjedag jul men imorgon är det på riktigt. Då kommer alla andra också tillbaka vilket innebär att det börjar trilla in mejl igen och möten, arbetsgrupper och andra roliga saker står på agendan. Jag rivstartar dessutom, två föreläsningar och workshops. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Lika bra det, då kommer jag in i rätt humör på en gång. 

Ute är det fortfarande kallt, om än det är lite mildare idag. Fast det är ju på väg upp mot noll. Svårt att ta in att det är möjligt. Hur kommer det att kännas? Blir jag lockad att ta på mig sommarskor? Nja….näe. Det kommer inte att vara fallet. Men nog längtar jag, nog längtar jag. 

Under helgen har jag gjort ytterligare en spaning. I allehanda grupper på facebook frågar människor om tips och råd. Tips och råd som en enkel googling skulle ge tusen gånger bättre svar på, än de svar som ges i grupperna. Då kom jag på det, kanske är det ensamma människor som genom att ställa till synes smådumma frågor får kontakt med andra. En kort stund av sammanhang och tillhörighet som är så viktigt för oss människor. Det skulle kännas riktigt hoppfullt om det faktiskt är så. 

Nu ska jag plocka fram och förbereda morgondagens jobb. Det är inte onödigt, i alla fall inte för mig.

Tidigt i morse innan jobbet tipptappade tomtarna tillbaka in i tysta vrårna. Jag vaknade av tassandet när de smög ner i källaren igen. En önskan hade ju varit att de tagit ned adventsljusstakarna och stjärnorna på en gång. Men se det lämnade de små nissarna åt mig. 

Nåja, det gick rätt snabbt faktiskt. Tog ett krafttag efter jobbet och innan kvällen blev alltför sen var det gjort. Ja, jag vet att det inte är tjugondag Knut ännu men utebelysningen får vara tänd till dess att julen dansas ut. Då kommer jag traditionsenligt att tända marschaller också, precis som morfar alltid gjorde. 

Här kommer en liten spaning så här på kvällskvisten. Har ni någonsin funderat vilket ben ni går först med uppför en trapp? Det hade inte jag gjort förut men sen jag har börjat få krångel i en höft vet jag. Jag går alltid med höger först när jag går upp. Det är samma sida som den onda höften. Därför övar jag på att använda vänster ben först, i alla fall när jag går upp på min bro hemma. Där är det lite längre till det första steget. 

Lika vanemässigt som jag använder höger fot först på väg upp tar jag alltid vänster fot först på vägen ner. Lite nyfiken är jag allt om alla andra också alltid använder samma ben först, och om det är samma på vägen upp och ner? Eller om det är som för mig, olika? Kanske har det att göra med om man är höger- eller vänsterhänt? Undra om det är någon som har gjort någon studie på fenomenet? Annars kanske det är dags nu. 

Tänk att det redan har gått ett år sedan 2022 skulle lämna över till 2023. Fort har det gått, mycket har hänt, både i min egen lilla sfär men även ute i världen. Året har bjudit på raksträckor, fartgupp, hinder att ta sig över, utmaningar att ta sig an men framförallt lämnar året en fin känsla och tacksamhet över att jag har det liv jag har. Ett liv med familj, goda vänner, fina arbetskamrater och känslan av att vara omgiven av omtanke, vänskap och kärlek. 

Förra nyåret var jag hos sonen och firade, det här året är jag hemma på Nygatan. Då åkte vi över till Köpenhamn i tid för tolvslaget. Det var en minst sagt annorlunda upplevelse, krutröken efter alla fyrverkerier låg tung över staden, så tung att effekten av fyrverkerierna förlorades. Nu blir det en mycket lugn afton, jag hoppas att jag inte somnar i soffan så att jag kan ställa mig på rätt ben vid tolvslaget. Det lär inte bli särskilt mycket fyrverkerier heller, tack och lov. 

Jag ser med spänning fram emot vad 2024 kommer att inrymma. Om ett år vet jag! 

                                         Gott slut på 2023 och gott nytt 2024! 

Skrapdan, äntligen är den här. Dagen när hela julen ligger framför oss. All förväntan, all värme och kärlek omfamnar oss. En dag att njuta av ljus, tingeltangel och tomtars prisselprassel. 

Jag har sagt det förr och säger det igen, varje år säger jag det: Skrapdan är min bästa dag på julen, en dag då jag njuter av jullugnet. Det enda som ska göras idag är att förbereda kvällens blöte. Precis lagom om du frågar mig. 

Ute har det kommit lite snö, det gör att det är lätt att kunna se små tomtars spår i snön där de smyger runt och håller småfåglarna sällskap. Fåglarna ja, de har har fått lite extra godsaker att smaska på under julen. Nya talgbollar, en kärve och goda röda juläpplen. . 

Inne finns också godsaker. Julgodis, juligt bröd, och god mat i kylskåpet som plockas fram närhelst vi känner för det. Tänk vilket privilegium att ha det så. 

Tänker lite extra på dig som ändå måste jobba idag och under julhelgen, jag hoppas att du får chansen att känna lite julmagi, att den sipprar in till dig på jobbet....kanske kan du också se små spår av tomtar på väg till och från jobbet. Då har du tur!

Jag önskar dig en fin och varm julhelg, var du än är! 

Ja just det, jag höll på att glömma. För dig som inte vet, skrapdan är dagen före julafton, den 23 december, alltså idag. Blöte är helt enkelt dopp i grytan. 

På fastande mage besöktes hälsocentralen i morse för provtagning. Med tanke på att jag är svårstucken så var jag så lättad att rören fylldes med blod utan större mankemang. 

Tar på mig jackan, tittar på sköterskan och säger: Det var ju en lyckad fredag! Hennes undrande blick gjorde att jag förstod att fredag inte var helt korrekt. 

I normala fall skulle det bli en jobbig vecka om fredagskänslan infinner sig redan en tisdag. Fast just den här veckan gör det absolut ingenting, jag har ju semester. Som jag njuter denna första semesterdag. 

Hoppas att mina vänner talgoxarna och blåmesarna också njuter. Jag har köpt nya äpplen och lagt i granriset framför huset. De äpplen jag lagt dit tidigare var nästan uppätna. Imorgon ska de få sin julkärve! 

Sekunder, minuter, timmar, dagar och så har det gått en vecka igen. Tredje advent och ytterligare ett ljus tänds. Ute har den isande kylan bytts mot grader som ligger runt noll men tack och lov regnar det inte i alla fall. Peppar, peppar, är det väl bäst att tillägga. 

Gårdagskvällen blev fin tillsammans med grannarna, glögg och snack om stort och smått. En skön kväll. Den här morgonen startade jag med knäcktillverkning. Precis som pappa alltid gjorde när det var den tredje söndagen i advent. Brända mandlar med kanel och kola är också färdiga. Fast kolan blev inte så bra. Min pålitliga sockertermometer har tappat markeringarna och jag räknade lite fel på de tänkta strecken så den kolan fick inte koka till rätt temperatur. Just nu funderar jag på om kola går att koka om eller om det går att hitta på något annat att göra med halvmjuk kola. Kanske smälta ner och göra pannacotta? Känns inte riktigt rätt att låta kolorna hamna i soporna. Får se hur det blir. 

Det som är riktigt spännande nu är hur den gravade laxen ska bli. Om några timmar har den gravat så länge som mammas recept säger. Men kommer min gravning att bli lika bra som mammas? Jag hoppas det med tanke på att jag följt hennes instruktioner till punkt och pricka. Kan ju vara så att laxen kräver mammatouch för att bli bra. Det återstår att se. 

Tredje advent!

De brända mandlarna blev bra i alla fall. 

Min förvirrande termometer. 

Andra advent och förstås har jag tänt det andra ljuset. Både inomhus och ute i lyktan på bron. Den här helgen har i stort sett handlat om att vila, kolla skidor och läsa. Men jag har gjort lite annat också. Tagit promenader med efterföljande kaffe hos mor, som vanligt. Igår gjorde jag det här årets Rocky Road och idag har jag besökt Lantboas mysiga julmarknad och köpt med mig några hällakakor att stoppa i frysen inför julhelgen. En lagom blandning av aktiviteter och slappande i soffan. 

Nu myser jag i soffan (igen) med ljusen tända men tyvärr ingen eld i braskaminen. Jag har förberett för sotaren som kommer i veckan, skönt att slippa det senare efter en arbetsdag. Om än jag saknar elden i kaminen just nu förstås. Fast det är det värt, att vara utan eld nån dag för att få sotat inför att den riktiga eldningssäsongen startar. 

Nu är den här. Årets mest glimrande och magiska månad. Utebelysningar, adventsstjärnor, ljusstakar och en känsla av magi. Det här året bjuder december dessutom på en snötäckt backe. Det bidrar till extra magi. Jag kommer på mig själv att leta efter nissespår i snön när jag tittar ut i vintermörkret. Nog var det väl nåt som rörde sig där borta bakom busken, nåt litet med en grå luva?

Tänk att jag som egentligen inte gillar vinter och snö är så glad över det vita utomhus. Men jag lovar, det är bara under december den känslan infinner sig. Under den här stjärnögda blicken jag har nu finns den riktig jag kvar. Den där lite småvintersura vanliga jag. Men till och med att behöva gå upp på toa under natten känns inte lika jobbigt med allt glimmer i fönstren. Faktum är att jag önskar att jag inte behövde sömnen så att jag skulle kunna sitta och spana ut genom fönstret och hoppas få se lite julmagi flimra förbi. Fast så är det inte, sömnen behövs men som tur är finns decembermagin kvar när jag vaknar. Det vet jag. 

Som vanligt känner jag mig priviligerad som lever på en plats där jag får känna den här magin. Jag blundar och skickar iväg en önskning i den tidiga morgonen att den lugna fina känslan jag har sprider sig över hela jorden.

Idag är det den sista söndagen i november och en dag när vi ofta firar första advent. Fast det här året är det annorlunda. Första advent kommer inte förrän nästa helg. Men när jag går mina vanliga promenader är det nästan så att det går att tro att det är dags att tända första ljuset idag. Det är fint dekorerat i fönster, utebelysning och en och annan gran skymtar genom fönstren i husen. På torget är granarna på plats och över Köpmangatan hänger julgirlangerna. Med tanke på att det är skyltsöndag idag så kommer det att ge fin julstämning med knarrande snö som ackompanjemang. 

Det får mig att längta riktigt mycket till nästa helg, då är är det dags att plocka fram adventsbelysning i det här huset. Jag är fortfarande lite gammaldags som tycker att det är till första advent det ska dekoreras. Fast lite fuskar jag också, jag kommer att tända belysningen redan på fredag kväll. Det riktigt pirrar av förväntan att få plocka fram alla glimrande ljusstakar och stjärnor. Lite har jag dock förberett, granen framför bron är på plats, likaså har det i köket och matrummet hängts julgardiner. Men det kommer att gå snabbt, snart nog är det nästa helg. Då kommer jag "adventa" så det står härliga till. Med glögg i muggen och julmusik på hög volym!

Fåglarna har börjat knapra på de äpplen jag lagt ut åt dem. 

Den här helgen har jag njutit av att göra så lite som möjligt. Eller så lite som möjligt, jag har förstås tagit mina vanliga promenader, kaffekoppar hos mor, gått en match mot amöban och tvättat ett gäng maskiner. Jag har också letat reda på en gran att ha utanför kvisten när det snart är advent. Men förutom det har jag fokuserat på att plöja ett antal avsnitt av Drakens återkomst och kolla på några filmer. 

Igår lagade jag till den ultimata maten när det är kallt och kyligt ute. Burriga dagar när man behöver mat som känns som en stor kram. Jag lagade till mormors morotspudding. Om jag skulle bli tvungen att äta en maträtt resten av mitt liv skulle det bli mormors morotspudding. Tillagad precis som hon brukade göra. Inga ändringar i receptet. Eftersom det fortfarande var kallt idag passade det utmärkt att äta upp resterna...smakade minst lika bra idag. 

Den här dagen började jag med en tidig promenad till kyrkogården där jag tände ljus på pappas grav. Just idag är det tjugo år sedan hans kropp inte orkade längre. Tjugo år sen känns jättelänge men samtidigt känns det så nära i tid. Fina, varma och kärleksfulla minnen finns kvar och nog känner jag att pappa är med mig när jag ska göra förändringar här hemma. Känslan av hans stöd i mina beslut är stark. Det är jag tacksam för. 💕

Några veckor har runnit förbi sedan jag skrev något här senast. Härliga veckor som fått mig att inse hur rik jag är, rik på vänner och roliga saker. Jag har firat min 60-årsdag vid flera tillfällen, ett härligt och glädjefyllt firande. Massor av omtanke, skratt och gemenskap. Fast firandet blev lite annorlunda än jag tänkt mig på grund av snöoväder och gäster som blev sjuka och därför inte kunde komma. Men oj så firad jag blev ändå, så mycket mer än jag kunnat föreställa mig. Tänk så fint att få lägga ytterligare ett år till livets stege. Jag känner mig särdeles bekväm med mina nya siffror, tänker att det klär mig att vara 60.

Förutom att lägga till ett år på livsstegen får jag dessutom rå om sonen under en vecka, det om något är glädje. Och kärlek. 

Att vakna tidigt en lördag morgon känns väldigt onödigt. Samtidigt är det lite mysigt. Ett perfekt tillfälle att tända en eld i braskaminen, tända ljus, läsa tidningen på paddan och dricka dagens första mugg kaffe.  Det är lätt att tro att alla andra sover för det är helt tyst ute. Inga bilar, inte ens några lastbilar som kommer in för tankning nere vid macken. Alldeles för tidigt för mina vänner småfåglarna att knacka på fönstret. Men som sagt, mysigt med tid för eftertanke. Att efter en vecka med full fart in i det sista kunna ligga under värmefilten i soffan och titta på eldsflammorna som dansar. Det är livskvalitet. 

Nu blir det en helg med vila, promenader, lite småfixande och kaffe hos mor. 

Så kom den, kylan. När jag slog upp mina blå igår var det minus nio grader. Alldeles för snabbt blev det kallt för att passa mig. Jag hade ju inte hunnit med att byta ut sommar till vinter, varken i mitt huvud eller bland skor och ytterplagg. Hösten hann jag överhuvudtaget inte med alls. Men nu är processen påbörjad, snart är jag redo för vintern. Det är bara att bita ihop, le och se glad ut fastän jag redan längtar till dess att jag får göra bytet igen. Fast åt andra hållet. Dit är det dock ett antal månader så det gäller att acceptera att vädret och årstiderna inte bryr sig om vad jag tycker.

Försöker njuta ändå. Varma tröjor, gosiga sockar och mjukisbyxor gör att det ändå känns okej. I alla fall inomhus. Men tittar man ut i världen så kan jag stoppa upp mitt missnöje över kylan någonstans och bara vara tacksam att jag lever i den del av världen jag gör. Det finns ju faktiskt väldigt mycket att vara glad och tacksam över. Så jag riktar in mig på det istället, livet blir så mycket bättre då. 

Till exempel är det lätt att förundras över hur otroligt vacker en orkidé i närbild kan vara. Det tar jag med in i nästa vecka, allt det vackra som finns omkring oss. Bara vi ger oss tid att titta. 

Och bara så där så har halva oktober gått. Jag tänker fortfarande att det borde vara augusti...istället är det snart november. Veckorna går så snabbt att det är svårt att hänga med och de lediga dagarna bara swishar förbi. 

Den här helgen har jag påmints om hur viktigt det är att vi tar tillvara alla dagar vi har, för vi vet aldrig vad som står och väntar runt hörnet. Hitta stunder i den stressiga vardagen att njuta av stunden, se till att vara tacksam för familj och alla runt omkring, släktingar och vänner. Värdesätt vardagen likväl som festdagarna. Lev livet nu medan du kan. Livet är för värdefullt för att slösas bort. 

Men alltså, vad är det som händer i världen? Tydligen tyckte Hamas att det skulle vara en god idé att attackera Israel. Så nu är konflikten i den delen av världen akut igen. Som om det inte räckte med alla krigshärdar i olika världsdelar redan.

Tänker på alla dessa krigshetsande galningar, de måste alla ha haft trasiga leksaker när de var barn. Eller så fick brorsan sista glassen och de blev utan. Vad är det som gör att de tror att vapen löser någonting? Lär de sig ingenting av historien. De måste ha hål i hela huvudet och inte bara lite ludd där hjärnan skulle varit. Dessutom är det ju inte de som bestämmer att det är en god idé med krig som lider mest. Nej, det är alla oskyldiga civila...framförallt barnen far illa. 

Det är svårt att ta in den rädsla och maktlöshet de som lever i alla olika krigsområden måste känna när den egna tryggheten omsluter en. Jag är lyckligt lottad att jag bor där jag bor, som kan ligga i mitt sköna soffhörn och plöja böcker på löpande band!

Vann en fin orkidé i torsdags. 

Några av den senaste tidens lästa böcker. 

Den här helgen började på absolut bästa sätt. Efter att ha sagt trevlig helg till mina arbetskamrater åkte jag hem och njöt av att veta att jag var bortbjuden på middag hos en god vän. Det blev en kväll med fantastisk god mat och som vanligt samtal om stort och smått. Det var lördag innan jag kröp i säng och fick en god natts sömn. 

Idag är det grått och regnet hänger i luften, men vad gör det. Jag började dagen med en promenad ändå, kaffe hos mor och en snabb tur in på affären för att handla några saker som saknades i kylen. Efter det tog jag en tur till skogen och plockade hem lite granris till gravarna. Kändes fint att göra höst där med tanke på det oktober anländer imorgon. Faktum är att jag höstade till det lite utanför mitt hus också. 

Några tvättmaskiner har snurrat idag och jag lagade en smarrig paj. Men nu räcker det. Det blir inte mer idag. Jag tänker kolla in nån serie eller film och vifta med tårna i soffan. Precis lagom ansträngande!

Regnet skvätte både på mig och gravstenen när jag var på kyrkogården. 

Igår hade jag en mycket fin eftermiddag och kväll. Det har jag i och för sig ofta, jag uppskattar ofta det lilla. Men just igår blev det extra fint. Vänner från förr, det är något speciellt. Ni vet de som fanns med under uppväxt och gymnasieåren. Eftersom jag snart når den aktningsvärda åldern av sextio är gymnasieåren verkligen förr...

Under mina år i gymnasiet hade jag framförallt två mycket nära vänner. En av dem hade jag lyckan att få träffa och umgås med igår eftermiddag och kväll. Tänk hur lätt samtalen flyter på. Hur långt borta från allt ytligt de samtalen blir. Om än tiden mellan möten blir lång. Att jag dessutom blev bjuden på supergod middag gjorde ju inte saken sämre. Sen sov jag gott nerbäddad i hotellsängen.

Nu är ju i och för sig jag så lyckosam att jag har många vänner jag kan kalla nära och som skulle göra vad som helst för mig på samma sätt som jag skulle göra vad som helst för dem. Spelar ingen roll hur ofta eller sällan man träffas. Det känns fint att vakna till den insikten en måndag morgon i slutet av september. Att jag sen kunde inmundiga en härlig hotellfrukost borgar för en fin vecka. 

 Nu kör vi! 

Nu har det gått över halvtid. Det är färre dagar kvar av september än som hittills gått. Jag vet att tiden går snabbt och det verkar inte spela någon större roll om det är mycket eller lite att göra. Men faktum är att den börjar nå nästan löjliga nivåer av snabbhet. Tiden behöver väl inte sätta några världsrekord. Det har vi gott om idrottare som gör. Sen finns dessutom en massa andra konstiga rekord som hamnar i Guiness rekordbok. Tiden kan gott hålla sig borta därifrån.

Förstås är det full fart på jobbet med långa dagar. Men jag klagar inte, jag trivs och gillar verkligen mina uppgifter. Fast i helgen har jag återigen laddat batterierna, det var nödvändigt. Igår blev det en skogstur med en arbetskamrat, tillika god vän. Resultatet blev många steg, gott fika, prat om stort och smått samt en del trattisar och några gula små kantareller. En lyckad dag. 

Idag har jag, förutom att ta en skön promenad, plockat bort mina mest somriga kläder ur garderoben och låtit mina mer höstiga och vintriga plagg ersätta dem. Passade även på att sortera ut en del plagg som jag inte använt på länge. Alltid lika skönt när det blir tomma galgar. Det mesta skänks till second hand, några slitna t-shirtar fick pension på riktigt. Eller pension...deras liv tog faktiskt slut. 

Just nu pågår mitt liv i favoritsoffhörnet framför en bra film. Favorit i repris. Spiderman no way home. Jag fångar det sköna helgläge som än har flera timmar kvar. Det gör jag alldeles rätt i. Hoppas du också har ditt bästa helgläge. 

Idag kom den, en talgoxe knackade på mitt sovrumsfönster tidigt i morse. Det kändes som om den ville göra mig uppmärksam på att den riktiga hösten närmar sig, om än vädret den här helgen bjudit på riktig sommar. Den stannade inte länge, knack på rutan, flax med vingarna och sen flög den vidare. 

Förra söndagen började mitt höstjobb i trädgården genom att jag klippte bort alla fröställningar på klasespireorna och sedan fortsatte jag genom att rensa i hallonsnåret. Alla skott som haft hallon klipptes bort. Då slipper jag det till våren. 

Mot mitten på veckan kom sen ryggvärken som ett brev på posten. Förstås hade jag slarvat och inte haft på mig min ryggkorsett. Möjligen eftersom den börjar bli alldeles för sliten, den av mina två som jag fortfarande kan få på mig. Som tur var fick jag låna en som fungerade så mycket bättre av en god vän så jag kunde fortsätta mitt "höstande" den här helgen. Så nu är det vinter i härbret, på min altan och i min trädgård. Det enda som är kvar att göra är att plocka in solcellsbelysningen innan det blir vinter. Men än får lamporna lysa upp i höstmörkret. 

Tack vare min lånade korsett har jag dessutom lyckats hålla ryggen i schack. Det känns så skönt att ha fått undan det mesta ute, blir det kallt och regn blir jag inte hindrad av det i alla fall. Fast lite besviken blir jag nog, gillar ju solen och värmen. Allt blir roligare och lättare då. Fast å andra sidan, regn och rusk gör att läget i soffhörnet med en eld i braskaminen lockar. Så helt eländigt blir det ju inte om solen och värmen tar en längre paus. 

Summa summarum, jag känner mig nöjd och tillfreds efter helgen, fylld med ny energi inför veckan som kommer. Hoppas du också känner så.