Nu är den här igen, inte helt otippat, men väldigt snart. Årets sista dag. Jag tycker att de här sista dagarna kommer väldigt tätt. Det var ju nyss årets sista dag och vips är den här igen.....

Fast när jag tänker tillbaka på nyårsafton 2017 inser jag att det hänt en hel del under året som gått. Jag har bytt jobb, sonen fick ett stipendium för att studera på internationell skola och bor numera i Norge under terminerna, vi har besökt både Rom och London under året, flera efterlängtade filmer har haft premiär, jag besökte tulpanernas land med en god vän, jag har påbörjat egna studier igen, vi har umgåtts med vänner, jag fick tillbaka lusten att jobba i trädgården, mängder av böcker slukades under semestern, mitt knä har börjat bråka men väntar på operation, sonen tog körkort och svart bälte. Livet har helt enkelt rusat fram men mitt i det har ändå små lugna stunder varit närvarande. 

Om mindre än fjorton timmar är det dags att säga välkommen till 2018, ett nytt spännande år ligger framför oss. 365 dagar som fortfarande är helt oskrivna....nåja kanske inte helt, jobbalmanackan för året som kommer (framförallt vårterminen) är redan ganska fulltecknad. Hur som helst, vi har ett år framför oss där vi kan fylla dagarna med saker vi mår bra av. Ibland händer det ju förstås att vi måste göra saker som inte är så roliga men med en positiv inställning kommer vi att lyckas ta oss igenom det också. 

Mina förhoppningar för året som kommer är att sonen fortsätter att trivas på UWCRCN i Flekke och att studierna går som han vill, att jag äntligen ska få operera mitt knä och att den går bra och inte hamnar mitt i min tentavecka..., jag ser fram emot att därefter få ordning på mitt knä så att jag kan gå i skogen utan att stappla fram, drömmen är faktiskt att kunna stå på knä igen....det skulle vara toppen. Men mest av allt önskar jag att vi alla, familj och vänner, får vara friska året som kommer, njuta av varje dag och glädjas åt det lilla i vardagen. 

I ett lite större perspektiv skulle jag vilja svinga mitt trollspö och göra så att alla som far illa på olika sätt får en lugn och trygg tillvaro. Ingen misshandel, ingen trafficking eller sexhandel, ingen svält, inga sjukdomar som ställer till det och inga maktgalna ledare världen över som skapar oro. 

Tyvärr tror jag inte att jag lyckas med det, hur positiv inställning jag än har. Men jag kan hjälpa till i det lilla för att på något sätt bidra till att de som arbetar för att göra världen bättre får lite mer att arbeta med. Ni vet många bäckar små....

Ett av sätten är att bli månadsgivare i Blue Dragon Children´s foundation  och att skicka pengar till ALS-forskning. Det är mina sätt att bidra men alla sätt är bra tänker jag. Vi kan alla bidra på det sätt som ligger oss varmast om hjärtat och utifrån vår egen förmåga. 

Gott nytt 2018!

p.s Skicka gärna pengar till Forskningsfonden för Klinisk neurovetenskap pg: 78 14 71-8 i Umeå, de ligger långt fram när det gäller forskning om ALS. 

Snön faller och faller och faller. All snö vi saknat de senaste åren är här nu. Det ser dessutom ut som att den tänker fortsätta komma. Tjoho säger en del, det räcker nu säger andra. Jag hör till den senare kategorin, men alternativet med regn är sämre så det är nog bara att välkomna snön. 

Mina dekorationer utomhus är översnöade, snön ligger djup på gräsmattan och ljuden av traktorer och snöstyror hörs så fort man öppnar dörren. Fåglarnas kvittrande när de flyger runt och letar mat låter också lite dämpat, men när de hittar till talgbollarna hör man glädjen i deras läten. De kvittar och ropar på sina kompisar: Kom hit, här finns godsaker!

Just nu är det dock uppehåll i snöandet en kort stund. Då gäller det för alla snöskottare att passa på att vila innan det börjar igen. Nog hör jag en del pust och stön när jag tar mina promenader runt byn. Jag skulle också pusta och stöna om jag var tvungen att skotta själv. Nu har jag tur....hit kommer det en traktor och gör jobbet. Eller tur....eftersom jag har bett någon göra jobbet så är det väl vad man kan förvänta sig. Men när jag ser grannarna slita känns det ändå som att jag har tur, tur att jag varit så klok att jag lejt bort snöskottandet. 

I fredags, den tjugoandra december, åkte vi ner till Gustafs i Dalarna för att fira jul. I skarpt solsken tillsammans med många andra trafikanter gick färden efter vägarna. I lugnt tempo och med avstånd till bilen framför kom vi till slut fram. Efter att ha packat upp, fick vi njuta av en god kalkonmiddag. När sen natten övergick i lördag kröp vi i säng och inväntade skrapdagens morgon.

Den där underbara förväntansdagen när julen knackar på dörren. I huset pågick julförberedelser, sonen och jag åkte en sväng till det stora varuhuset med gula bokstäver och köpte tyg till honom. Vi (läs mamman) ska sy nya förhängen till hans säng som han kan ta med till Norge. Lite roligare tyg än det han har nu. Tanken är att det ska bli bättre storlek också. Tro om jag kan leja mössen från Askungen? De är ju mästare på det där med tyg och att sy.....

När sen skrapdan nästan övergick i julafton kläddes granen av ungdomarna i huset. Pumlor i alla former och storlekar fick pryda de gröna kvistarna, så när belysningen tändes glimmade det fint när klockan slog över till julafton. 

En julafton med massor av god mat, paket, härligt umgänge, film och måste jag erkänna en del plugg för mig och sonen. Jag läste litteratur till rektorsprogrammet och sonen Platon....men vi led ingen nöd, i varsin soffa ramlade sidorna iväg och stressen över allt som ska läsas och göras blev lite mindre. 

Igår när det var juldag passade vi på att åka hemåt. Jag kommer ihåg fjolårets hemresa på juldagen efter nästan tomma vägar och hade väl någon bild av att det skulle bli likadant igår. 

Oj, så fel jag hade. Det var hur mycket trafik som helst och först regn som frös på rutan som sedan övergick i tätt och ymnigt snöfall. Lägg till mängder av bilar på det, varav ganska många gav intrycket av att vara ovana förare så får ni en ungefärlig bild av trafiksituationen. 

På två ställen var det dessutom stopp i trafiken ett tag då det varit olyckor. En av bilarna såg vi, den sände rysningar längs ryggraden och våra tankar gick till de som satt i bilen när den körde av vägen. Jag hoppas verkligen att de klarade sig bättre än sitt färdmedel.  

Hur som helst, vi landade säkert hemma på kvällen. När vi gick ner i källaren för att tömma väskorna upptäckte vi att tomten varit här medan vi var borta. Det låg en hög med klappar under granen nämligen. Så med must i glasen, lite snacks på bordet, tända ljus och en eld i braskaminen hade vi en mysig stund med klappar här hemma. 

Nu ligger jag i soffan med en mugg kaffe och lyssnar till eldens sprakande och tvättmaskinens brummande. Jag känner mig oerhört tillfreds medan tankarna snurrar runt, både stora och små. Just nu funderar jag mest på vad det ska bli till middag...inte de djupaste av tankar men nog så viktigt. 

Vita julstjärnor lyste upp bordet. 

I köket stökade min morbror på, god mat blev resultatet av det. 

En kvällspromenad för att titta på dekorationerna i området. 

Dags att klä granen.

Julfrukost.

Det glittrar och glimmar. 

Bordet dukat för julmiddag.  

Julbild 2017.

Det fanns en del klappar under vår egen gran också.

Idag känns det nästan som skapdan, den där härliga juliga förväntansfulla känslan som brukar infinna sig hos mig då. Om det vore så skulle det innebära att det är julafton imorgon men det är det ju inte, tack och lov. Inte tack och lov för att jag har massor kvar att göra utan enbart för att då är det fler njuta av att det "snart är jul dagar" kvar innan det faktiskt är jul.

Att jag har skrapdagskänsla redan nu förstår jag inte riktigt då jag har min pluggdag idag och plugga är ju inte något jag normalt gör dagen innan julafton....fast det går sådär med studierna måste jag erkänna. Faktum är att det går urdåligt.....

Inspirationen fattas, istället har jag jobbat med lite andra arbetsuppgifter men nu när klockan närmar sig tre på eftermiddagen börjar jag ägna mig åt annat än jobbet. Tycker att jag kan vara värd det då jag i princip arbetat i ett sträck sen klockan sju i morse.

Lite tvätt, lite paketinslagning och andra mer roliga saker får komma i fokus nu. Som att lyssna på julmusik och titta på ljusen som lyser till exempel. Kanske inte direkt roligt men oerhört njutbart och rofyllt. Tror att jag ska försöka få med mig sonen ut på byn för att ta en fika på vårt nya lilla fikaställe, Tidlösa Ting. Skulle kännas som en trevlig avkoppling....dessutom är det en ursäkt till att slippa läsa tråkig (om än intressant) studielitteratur.

Nu måste jag erkänna att jag är rätt mör....kroppen är trött, så trött och leder och fötter värker. Inte så konstigt när jag tänker efter.

Vi har haft underbara dagar i London med både Star Wars och många andra upplevelser. Tunnelbanan har förflyttat oss genom de olika delarna i staden men det har blivit många promenader ändå....därav onda fötter....att jag glömde inläggen hemma gjorde nog sitt till också...

Att kroppen är trött är inte heller särskilt konstigt...vi landade på Arlanda kvart i nio igår kväll och valde att köra hem istället för att ta in på hotell som vi egentligen planerat. Lite tokigt kanske men utsikten att få krypa ner i sin egen säng och sedan vakna hemma lockade. Nu där jag ligger under värmefilten medan elden knastrar i braskaminen och tvätten snurrar känns valet rätt. Annars hade vi varit på väg nu....kanske i Gävle i bästa fall.

Hur som helst på rätt tomma vintervägar susade vi hem genom natten. Eftersom vi numera är två med körkort i familjen turades vi om att köra och sova! När jag hade svackor var sonen piggare och tvärtom. Halv fem i morse kröp jag ner i min egen säng...oj så skönt!

Tidigare idag landade British Airways på Heathrow och vi var med. Nyss tog vi en en kvällspromenad efter att ha hämtat ut biobiljetterna! Nu slappar vi en stund på hotellet innan det är dags att gå till bion. Vi bor fint, ett stenkast från Themsen och London Eye....och föstås från BFI Imax....där the Last Jedi ska avnjutas om några timmar. Annat vi avnjutit var en mycket god middag....men snart....mycket snart är det dags!!

Idag är det andra advent, om exakt två veckor är det julafton. Med tanke på allt som ska hinnas med är det lätt att stressa upp sig själv. Då menar jag inte saker att göra här hemma, nej här gör jag bara det jag känner för precis som vanligt. Eller nästan, tvättar lite gör jag väl även om jag inte alltid känner för det....

Nej stressen är nog mer förknippad med jobbet. Men även där tänker jag att det inte är lönt att jaga upp sig själv. Jag får helt enkelt fortsätta att gå långsamt och le mycket så tror jag att stressnivån går ner, sen hinner jag det jag hinner. Värre än så är det inte....fast jag skulle verkligen behöva plugga lite idag....få se om lusten kommer....eller om jag får tvinga mig själv? Fast det är ju som sagt andra advent, då borde man väl få ta det lugnt och känna julefrid, åtminstone lite adventsfrid, eller hur?!

Gårdagen blev också en härlig dag som gav massor av energi. Promenader och lite skidåkning på teven under dagen. När så kvällen kom fick vi bjuda goda vänner på middag, det blev både lite rester från fredagskvällens glöggbuffé och lite nytt i form av kyckling och potatispizza på smördeg. Vi åt och surrade i många timmar. När jag väl kröp ner i sängen vid halv två kände jag mig så glad och nöjd!

Gårdagens buffé med lite nylagat och lite rester från i fredags. 

Ligger i soffan denna lördagsmorgon och filurar. Tänker tillbaka på veckan som gick, rektorsprogrammet i Umeå största delen av veckan och som avslutning en härlig glöggbuffé hos oss igår kväll. Goda vänner från mina förra arbetsplatser, glögg, mycket gott att smaska på, allvar, skratt och en alldeles underbar kväll. 

Vädret är väl inte lika underbart dock, från att ha varit mycket snö, härligt sparkföre, ingen halka och precis så där vintrigt man vill att det ska vara under advent började regnet hälla ner så det blev glashalt och trist. Fast ser man det i ett större perspektiv med den oro Trump, genom sitt beslut att flytta ambassaden till Jerusalem, skapat i Israel och Palestina eller de bränder som rasar i södra Kalifornien känns lite regn och halka futtigt....om än det är väldigt tråkigt. När jag kollade in vädret för en stund sen såg det ut som att det kanske skulle kunna komma lite snö senare idag, fast regn känns mer troligt....

I dag för sex år sedan kan jag i alla fall tala om att det var snöstorm. Det såg jag när jag kollade facebook för en stund sedan. När minnen från tidigare år dök upp möttes jag av en bild på två knän. Ett knä stort som en handboll, ett i precis vanlig storlek. Det har alltså gått sex år sedan min senaste fraktur. Känns tryggt att ha dubbar under skorna när jag ska ge mig ut om ett tag.....

Första advent och morgonen är lugn och tyst. Nä, där hittade jag på....diskmaskinen låter och det gör tvättmaskinen också. Det finns nämligen några väldigt tydliga tecken på att det inte bara är jag i huset längre.

Tecken nummer ett är att det lagas mat på ett helt annat sätt nu, det innebär i sin tur mer disk och att diskmaskinen får jobba hårdare. Det andra tecknet är att tvättamöban i källaren plötsligt växer till igen. För att den inte ska göra som vanligt och växa sig över våra huvuden gäller det att tvätta på.

Det finns andra tecken också, jag har någon att titta på alla goa serier, trailers och filmer tillsammans med igen. Jag smyger ner i källaren på helgmorgnarna för att stänga dörren till sonens rum så han slipper vakna när jag stökar runt här hemma. På samma sätt som min pappa stängde dörren till mitt rum när jag fortfarande bodde hemma. 

Andra tecken är ett kylskåp som är hyfsat välfyllt igen, saker som ligger här och där (både mina och sonens), glada skratt från hans rum i källaren när han snackar med kompisarna och bara en allmän glädje över att få rå om honom några veckor igen. Lycka!

Ha en fin första advent alla där ute!!

Idag är det första advent och nu är den härliga julmånaden här på riktigt!

I morse vaknade jag tidigt med huvudvärk. När så medicinen började släppa hade jag svårt att somna om så jag satte mig i soffan i vardagsrummet en stund och tittade ut. Stjärnor, ljus på granen och allt annat som glittrade gjorde att jag fick lust att ta en promenad i nysnön.

Men nä....lusten gick fort över, jag kröp ner under täcket och slumrade en stund till istället. När jag väl vaknade till igen gjorde jag upp en eld, tände ljus och njöt jag av mammas nybakade havrekex med min julskinka...älg med sichuanpeppar. Det är så gott! Idag fick jag kaffe i tomtemuggen till älgen men det allra godaste till är faktiskt julmust....härlig decemberlyx.

Kroppen är fortfarande trött efter huvudvärken men jag kan unna mig en slö förmiddag. Igår fick jag lite adventsfeeling så jag gjorde årets Rocky road, kola på havregrädde, sockerskorpor och brända mandlar med kanel.  Nu finns det gott plock till glöggen! 

Jag gillar verkligen december.  I år extra mycket faktiskt, sonen kom hem på jullov från Norge i onsdags. Så nu är vi två i huset igen, härlig känsla!!

Tidig morgon, tyckte nog att jag såg en tomtenisse ila förbi.

En lugn stund i gillestugan, dörren till sonens rum är stängd.

Glöggbordet är redo!

Årets första glögg med smak av spiskummin och chili. Mums!