Inser att det blir lite varannan dags-bloggande numera. Som vanligt är tisdagar riktiga heldagar med jobb, följt av mat och sedan träning för sonen och lite klubbjobb för mig, inte mycket tid för reflektion.

Mitt dumma knä var ett stort minus under gårdagen, det var väl det dåliga med den dagen. Jag har kallat det skitknä förut men nu börjar jag nästan tycka att det är för snällt....de senaste veckorna har det varit ovanligt svullet, något det inte har varit på länge....det irriterar mig mer än någonsin. Igår var värkte det så mycket så jag hade svårt att gå, trappor funkade inte alls. Det gjorde till och med ont när jag tryckte ner kopplingen på väg hem från stan i den sena kvällen...det har det aldrig gjort förut.

Efter natten kändes det bättre, så idag har det trots allt varit drägligt. Träffade min sjukgymnast en stund innan eftermiddagens kurs och hon gav mig många goda råd hur jag ska lägga upp min träning framöver. Nu gäller det bara att följa dem också. Men jag ska göra mitt bästa, jag lovar.

Ikväll har jag gjort absolut ingenting....okej nu ljög jag lite känner jag.....
Middag, betalat räkningar, diskuterat med sonen inför hans utvecklingssamtal, arbetat lite vid datorn är ju faktiskt saker jag har gjort sedan jag kom hem. Allt det räknas nog som någonting skulle jag tro om man vill vara nogräknad.  

Det är nog det faktum att jag får vara hemma som gör att det känns som om jag gör ingenting....fast jag gör någonting ändå.....
Nu tänker jag i alla fall återigen dyka ner i boken jag hämtade på biblioteket idag.....de första kapitlen läste jag medan middagspotatisarna bakades i ugnen.
Dags för fortsättningen, den är svår att lägga ifrån sig, boken om Erik Krigarhjärta!

Åh, vilken toppendag vi har haft! Gene Fornby fick besök, tyvärr gick tiden alldeles för snabbt. Vi hade behövt flera timmar till. Möten hela eftermiddagen, hem lagade middag och en snabb dusch för att få bort röklukten innan det var dags för föräldramöte. När det var slut åkte jag hem med sprängande huvudvärk, ett rejält migränanfall attackerade. Så nu tänker jag borra ner huvudet i kudden och sova. Hoppas värken är borta i morgon bitti. Natti natt!

Det ser ut att bli en strålande sommardag igen, så här en vecka in i september. Vilka fantastiska dagar det är. Jag hoppas verkligen att det blir en lika fin dag imorgon när vi ska åka till Gene fornby med skolan. Det ser i alla fall ut så när prognosen presenteras.

Imorgon kommer målaren och tar hand om de sidor på mitt växthus som jag inte når själv. Det kommer att bli fint när det får likadan färg runt om. Dessutom är det ju bra för träet att inte behöva vara obehandlat hela vintern.
Längtar faktiskt lite till våren när hela huset ska målas, tänk när allt får samma färg, då blir det ännu finare! Just nu är det lite lapptäcke över det hela, grått, mörk antracit, vitt, rött och grönt.....många fina färger tillsammans....

I havet utanför Syrien samlar både USA och Ryssland sitt krigsmaskineri, inte för att eventuellt strida tillsammans utan för var sin sida i såna fall. Det känns ju lite läskigt...eller faktiskt riktigt läskigt.

I Norge ser det ut som att Stoltenberg kommer att få kliva av posten som statsminister och lämna över den posten till högersidan. Men det är ju inte val förrän imorgon så man vet aldrig. Han verkar i alla fall hålla modet uppe och försöker se positivt på det hela trots alla negativa opinionsmätningar.

I Helsingborg är det en storbrand, I Osby detonerades en sprängladdning vid kommunhuset under natten som gick, det demonstreras mot korruption i Rio och Tokyo får arrangera OS 2020, det är några av övriga nyheter som presenteras denna förmiddag.

Att mitt knä fortfarande krånglar berättade de däremot inte om, det gör jag. Tog en promenad igår, det gick rätt bra men fort gick det inte. Försöker jag öka takten gör det jätteont. På onsdag ska jag träffa sjukgymnasten igen, hoppas att hon kan hjälpa mig så att jag får nån rätsida på eländet.

Idag ska jag åka ut till härbret ett tag och fixa lite tänkte jag, vädret är passande. Då gäller det att passa på.

När jag åkte hem från jobbet idag, väldigt trött efter veckan, gjorde jag det ändå med ett leende på läpparna.
Tänk att, precis som jag,  få tillbringa dagarna med glada barn som plötsligt tittar upp med ett stort leende och glitter i ögonen. Eller som kommer och bjuder på en kram mitt i allt jobb.
Barn som skyndar sig fram och plockar upp det jag tappat ner på golvet, som kryper under skrivbord för att samla ihop saker som ramlat bakom det. Barn som med glädje jobbar med skolans alla ämnen, som ler även när det är svårt.
För att inte tala om fötterna som kommer springande och en glad röst ropar hej när man går ut från affären när arbetsveckan är slut.

Trots att veckans arbetstimmar inte räcker till på långa vägar och jag misströstar ibland för att jag inte hinner det jag vill, så är det ju omöjligt att inte känna glädje när klassrummet är fyllt av så underbara elever. Därför sitter jag fortfarande här med ett leende i ansiktet.

Helgen skulle tillbringas i skogen hade jag tänkt, men det är lite för varmt tycker jag. Därför vilar jag i alla fall imorgon bitti. Eventuellt går jag ut på söndag.

Sonen var blek och hängig när jag kom hem från jobbet. En förkylning har slagit klorna i honom. Tack och lov har han ingen feber ännu så jag hoppas den släpper taget fort...och att jag slipper....

Nu ska jag plocka upp boken jag håller på att läsa med mina ömmande händer och njuta av den ett tag innan jag sluter ögonen.

Började morgonen med många stora gäspningar, men dagen har ändå varit toppen måste jag säga. Tröttheten gav vika och sedan gick det som en dans...nästan. Med mitt knä dansar jag ju inte så bra....
Sonen är däremot krasslig, halsen värker så det blev ingen träning för honom ikväll. Vi åkte ändå ner så att han kunde träna sin egen grupp men sen drog vi hemåt....tänk vilken dröm, att komma hem före åtta en torsdagkväll!

Något som också värker är mina händer, det skulle tas prover och som vanligt lyckades det inte så jättebra. Trasiga kärl och blåmärken lite här och där. Men som  tur var så blev det viktigaste röret fullt till slut! Vänster handled gör mest ont.....faktiskt är det lite svårt att skriva på datorn...det tar längre tid än vanligt.

Därför struntar jag i att skriva mer, jag tar och läser min bok istället. Ser fram emot morgondagen då en arbetskamrat som inte arbetar hos oss längre kommer tillbaka till skolan några timmar!

När jag kom hem efter jobbet idag var jag så trött att tanken på att behöva göra någonting resten av kvällen fick mig att må illa. Men kören lockade, så efter middag och sedan en stunds vila, gick jag iväg och sjöng. Jag är lika trött nu efteråt men ändå fylld med energi, körsång får mig verkligen att må bättre.

Nu tänker jag se lite nyheter och sedan blir det god natt. Imorgon är det jobb hela dagen, innan det blir stan och jutsulokalen igen. Men snart är det helg....då ska jag vila, vila, vila.......förhoppningsvis i skogen bland älgarna.

Så är ännu en skol- och arbetsvecka påbörjad. Dagen gick snabbt med full fart i skolan och sedan möten på eftermiddagen. Efter middagen var det dags för ett besök på vår privata frisering. Nu är vi nyklippta, sonen och jag, det känns skönt att de slitna sommartopparna är borta.

Kollade in lite nyheter när vi kom hem igen och konstaterar att det är tur att vi inte bor i Stockholm, Obamas besök verkar ställa till en hel del. Då är risken att behöva vänta i tio minuter på trafiklotsen när vi ska ner till stan väldigt lindrigt.

I morgon är det biblioteksdag igen, med påföljande konferenseftermiddag. Tur att mamma lagar middag, då hinner vi äta innan det är dags att åka på träning för sonen och styrelsemöte för mig.

Nu tänker jag ge mig på den bok jag påbörjade igår, en fantasybok som jag vill läsa för att kunna tipsa eleverna. Hittills verkar den toppenbra!

Mitt knä ja...vad ska jag säga...skitknä!

På Nyhetsmorgon sitter en kvinna och delger en oerhört stark berättelse ur sitt eget liv. Hon har skrivit en bok om incest ur ett barns perspektiv. Boken heter "När jag blir stor", kvinnan heter Jeanette Eriksson. Det hemska började när hon var i fyraårsåldern med regelrätta samlag, innan dess var det "bara" oralsex, hennes egna ord.

Där i fyraårsåldern tar boken sitt avstamp och hon beskriver några år av sitt liv. Incesten fortsatte sedan under elva år...elva år. Det var hennes egen morfar som utsatte henne. Det värsta sveket var att alla runt omkring visste vad som pågick men ingen hjälpte henne, ingen...under elva år....

Idag är hon i fyrtioårsåldern och lider fortfarande av de benkramper som började när de regelrätta övergreppen började. Det gör att hon behöver assistans för att klara sig själv.

Hennes bild är att barn som utsätts för incest inte får någon hjälp, inte då när hon blev utsatt men inte heller idag. Hennes uppmaning är att alla måste våga se och hjälpa barnet som blir utsatt!

Jag får en förfärligt stor klump i magen när jag tänker på alla dessa barn därute som nu, idag blir utsatta för detta hemska. Snälla någon, sväng ett trollspö, lyft en hand och se till att alla barn i hela världen slipper utstå övergrepp i alla former. Till dess att någon tar sitt ansvar och detta händer måste vi alla hjälpas åt! Vi kan inte vänta på att någon annan ska fixa det onda...

På nyheterna berättar man om Syrien igen, framförallt om Obamas beslut att låta kongressen rösta om ett eventuellt ingripande. Han vill att kongressen också säger ja till ett ingripande även om han själv kan besluta om det egentligen. Fast det kommer att dröja, kongressen kommer inte tillbaka i sin helhet efter sommaruppehållet förrän om en vecka. Det gör att man kan fortsätta hoppas på en politisk, fredlig lösning.

Ute är det grått och regnigt, en passande dag att vara inomhus och göra ingenting. Det finns en hel del ren tvätt att ta reda på innan det är dags att åka ner till stan för sonens träning. Men det är många timmar innan vi måste åka. Därför börjar jag med att göra....ingenting.....

Vaknade med ett ryck, rädd att jag hade försovit mig eftersom jag skulle åka ner till stan för att stänga och låsa efter storstädningen på klubben. Det visade sig att jag hade vaknat i tid, tack och lov men plötsligt blev det bråttom ändå. Då ringer telefonen och jag får reda på att jag inte behöver åka ner, det fixar sig ändå. Så nu slappar jag här hemma istället.

Ute i världen är Syrien i hetluften, det pratas om ett internationellt ingripande. Kanske nödvändigt men förfärligt ändå. Ännu fler civila som kommer att drabbas.

Lundsberg har också skapat rubriker hela veckan efter strykjärnsmisshandeln. En del elever och föräldrar kallar det för en incident och kan inte förstå hur skolinspektionen kan besluta om stängning av skolan, trots varningar till skolan under flera år.

En annan elev sa att skolan är som en dröm nu om man jämför med hur det var förut. Om det är som en dröm att bara behöva bli bränd med ett strykjärn under nollning undrar jag hur det var förut?
Så ser i alla fall inte min drömskola ut...

Den elev som intervjuas på Nyhetsmorgon berättar hur det var när hon började på Lundsberg. Hon vittnar om en kamratfostran som sitter i väggarna och vad hon blev utsatt för. Men eftersom hon vågade säga ifrån ibland blev hon till slut utfryst. Till slut mådde hon jättedåligt och hoppade av skolan. Mamman berättar att hon pratade med rektorn och ville att de äldre eleverna skulle be om ursäkt men hade fått till svar att äldre elever inte behöver be yngre om ursäkt. De har rätt att bete sig som de gör....
I mina öron låter det som att han sanktionerar dessa nollningar och den pennalism som sitter i väggarna, trots att han nu i media påstår motsatsen.
Fortsättning lär följa.

Ett annat fenomen som jag förundras över är alla hemliga statusuppdateringar i form av resplaner, små hjärtan eller något annat märkligt som läggs upp på den egna sidan på facebook. Ofta ska det vara ett sätt att uppmärksamma bröstcancer eller någon annan sjukdom.
Jag undrar så på vilket sätt det hjälper??
Det kommer definitivt inte in mer pengar till forskning.

Nej, våga vägra hjärtan och hemlighetsfulla rader och lägg en länk till någon bra forskningsfond och uppmärksamma sjukdomen på det sättet istället om det är att uppmärksamma som är det viktiga. Fast ännu bättre, sätt in en slant då hjälper man verkligen till!
Själv skänker jag pengar till forskningsfonden för ALS  i Umeå eftersom det är angeläget för mig.
(Forskningsfonden för Klinisk neurovetenskap pg: 78 14 71-8).

Nu snurrar det snabbt vill jag lova! Dagarna svischar förbi alldeles för snabbt för min smak. Att hinna laga middag är ett problem, men äta behöver vi ju. Då är det tur att mamma finns. Hon kommer till vårt hus, lagar god mat och ser till att vi hinner äta innan sonen och jag ska iväg till nästa aktivitet. Underbara mamma!!

Nu sitter jag på ju-jutsun och fördriver tiden. Datorn är med för jag hade tänkt jobba men jag har svårt att koncentrera mig så det struntar jag i. Förmodligen mår jag bra av att vila hjärnan en stund. Just nu är det mest ludd i den....så mycket tid som möjligt ska användas till vila i helgen, det bestämmer jag här och nu.

Vad som händer ute i världen är jag totalt okunnig om i alla fall. Morgontidningen får en snabb genomläsning men eftersom jag är kroniskt morgontrött kommer jag inte ihåg vad som står i den. Jag ska nog ta och surfa runt bland nyheterna en stund tror jag....det är en timme kvar innan sonen tränat klart så det hinner jag flera gånger!

Det blev en lång dag, äntligen hemma!

Vilken underbar helg det har varit. Varmt och härligt med mycket tid på altanen. Grillat, grillat, grillat.....i alla olika former, det var mathållningen det. Eftersom mitt knä krånglade hade jag en anledning att göra ingenting. Tror nog att jag lyckades riktigt bra eftersom mitt knä mår bättre idag, trots att jag arbetat.

Igår läste jag ett utdrag som publicerades i SvD ur Lena Sundströms nya bok som handlar om avvisningen av de två asylsökande egyptierna 2001. När jag läste texten kröp det under skinnet på mig och magen vändes ut och in. Vilken oerhörd ondska det finns i människor. Och feghet...där man som myndighetsperson väljer att titta åt ett annat håll när det fruktansvärda händer. Hur kan man leva med sig själv och sitt samvete sen?

Ännu värre blev det senare på kvällen när jag hittade en artikel i DN som beskrev hur ett slags medborgargarden i Ryssland, som med stöd av den nya antigaylagen, angriper och torterar homosexuella med polisens goda minne. De filmar allt men har nu beslutat att inte filma de värsta övergreppen och den mest brutala tortyren för att inte verka alltför hemska. De menar att den avskräckande effekten är stor nog ändå.....Hur mycket ondska finns det egentligen i världen?
Det är till det landet vi ska skicka idrottsmän att tävla i OS.......

Efter allt det hemska jag hade läst fick jag lite svårt att sova natten som gick, tankarna vandrade länge, länge.....så trött var jag så det räckte till i morse. Vilken tur att jag fick en toppendag med alla fina elever så att tankarna skingrades! Ikväll har mina tankar också fått hjälp att skingras, trevligt fikasällskap ute i växthuset....och ett litet sällskap som somnade i hängmattan (precis som jag brukar göra).

Nu ska jag plocka ihop lite inför morgondagen sen ska jag kolla in nyheterna så jag får veta vad som händer ute i världen. Hoppas ondskan har vilat sig idag......

Sitter i växthuset efter en delikat grillmiddag. Jag vill verkligen inte behöva gå in och ta reda på rester och disk......eller hänga tvätten för den delen.

När jag klev ur sängen för att hämta tidningen i morse gjorde mitt knä inte alls ont. Hurra, tänkte jag. Men efter att ha gjort kaffe, gått ner i källaren och startat en tvättmaskin så började det smärta igen. Skit, tänkte jag då.

Alltså blir helgens uppdrag att försöka vara så stilla som möjligt, men aldrig har det väl känts så nödvändigt att gå en massa som när jag inte ska det. Som nu till exempel, en sommarvana jag har fått är att ta en promenad på morgonen direkt efter kaffemuggen. Men det är definitivt inget läge för det nu.
Fast jag är väldigt sugen, men förnuftet får råda. Hur kul är det med kryckor egentligen?

Tack och lov skiner solen så jag ska göra mitt bästa för att ta plats i en stol på altanen. Men nog är det märkligt ändå, när jag måste vila vill jag inte. I vanliga fall brukar jag ju inte ha några problem med det, men nu......

Så var den första skolveckan avklarad, för eleverna enbart två dagar. Men jag kan konstatera efter dessa två dagar att vi har otroligt fina, trevliga och glada elever på vår skola.

Idag har vi jobbat i tvärgrupper största delen av dagen. Hälften har varit inne, den andra halvan har varit utomhus. Glada barn överallt! Jag hoppas att solen lyser lika härligt när vi ska fortsätta med vårt jobb nästa vecka.  

Med mitt knä är det däremot skit igen. När jag stod med eleverna och väntade på bussen började det smärta när jag gick. Fast på ett helt nytt ställe....typ ledbandsstället....

Det gör helt enkelt vrålont när jag försöker gå, så nu har de åkt fram igen...kryckorna....tur i oturen att man måste köpa kryckorna numera så de fanns lättillgängliga i källaren. Förhoppningsvis räcker det med vila i helgen...annars blir jag riktigt sur!

Tack och lov har min underbare granne klippt gräsmattan åt oss idag. Det hade jag tänkt göra själv egentligen, fast som det är nu hade det aldrig gått. Sonen ska få laga middag och därför kan jag vila mig hela kvällen. Hoppas det är nåt bra på teven, annars tar jag och streamar hem nån film!

Tur att de finns kvar.

Åh, vilken härlig dag vi har haft i skolan. Solen sken och det gjorde alla barn också. Glada, positiva och fina elever fyllde klassrummet i morse. Plötsligt hade klockan blivit tjugo över ett och det var dags att sluta. Dagen gick väldigt, väldigt fort. Fast det är väl så, det går fort när man har roligt! Jag inser att det här läsåret har potential att bli ett väldigt härligt och roligt läsår. Vilken tur jag har.

Väl hemma hjälpte jag grannen att installera en video och dvd. Jag kopplade ihop allt så att han kunde spela in på videon.Trots att både experter och de i affären sagt att det inte skulle gå, så gav jag mig den på att jag skulle få det att funka....och jag lyckades! Önskar att jag vore lika finurlig när det gäller datorer också. Men där får jag lita till sonen istället. Tur att jag har honom.

En promenad i lugnt tempo runt byn har jag hunnit med sen dess innan jag nu tänker slappa framför teven ett tag och kolla in nyhetsflödet.
Inte en enda gång stacks den imaginära kniven in i knäet under promenaden, det bådar gott.

Tänk, imorgon kör den igång igen, skolan. Ett nytt läsår står för dörren och väntar på att välkomna alla elever tillbaka efter sommarlovet. Att en sommar kan gå så snabbt. Förhoppningsvis fortsätter solen att lysa ett tag till och bjuda på varma sköna dagar så att det går att vara ute mycket. På dagarna men även efter jobbet, på kvällar och helger.

Mitt knä har inte blivit nåt bättre idag, men inte sämre heller. Jag antar att jag får vara nöjd med det. Det finns de som har det värre, mycket värre.

Sonen har en av de sista kvällarna på sin studiecirkel. Just ikväll skulle de upp på Brusberget tror jag. Sedan är det en Stockholmsresa som står på programmet och avslutning. Efter det får han förhoppningsvis sin "Hembygdsambassadörstitel.

Sitter och kollar in nättidningarna och förundras över hur mycket oviktig kunskap journalister måste skriva om ibland. Inte bryr väl jag mig om att Martina Haag ska skilja sig eller att Maria Montazami anklagas för att vara otrevlig när kamerorna slocknat.

Däremot stämmer jag gärna in i hyllningskören av Emma Green-Tregaro. Denna modiga kvinna som står upp för mänskliga rättigheter i ett land där dessa rättigheter bara är något medborgarna kan drömma om.

I DN läser jag om en tandläkare som köpt en av John Lennons tänder på auktion för två år sedan. Han är tydligen väldigt upprymd och nervös över möjlighet att få fram Lennons DNA. Han säger att om det går att klona mammutar borde det gå att klona även människor...finns ingen ände på folks galenskaper?

Något mycket värre som det skrivs om är den förmodade gasattacken i Syrien där det rapporteras att minst 200 människor dött. Jag måste nog kolla in nyheterna om en stund för att se om de rapporterar om det.

Jag har inte haft några problem att få den här dagen att gå. Själv har jag inte haft så stora problem att gå heller, det har inte gjort så fasligt ont i knäet....färre gånger än igår har kniven stuckits in. Det känns bra!

Efter jobbet hann jag hem en stund. Då hade jag valet att snabbt hitta på något att laga till middag eller ta med sonen, åka till stan och käka snabbmat. Det blev det senare alternativet. Det var bra, då hann vi äta i lugn och ro innan upptaktssmötet för ju-jutsun började.

Nu ett antal timmar senare har vi kommit hem, jag har ägnat någon timme åt datorjobb så nu kan jag med gott samvete kolla lite nyheter och surfa runt på nätet ett tag. Egentligen skulle jag behöva sova, men varvtalet är fortfarande för högt....måste försöka få ner det. Jag vill inte vara lika trött imorgon som jag var i morse....

Idag har den imaginära kniven bara stuckits in under knäet ungefär tio gånger.....men så har jag inte promenerat några längre sträckor. Fram och tillbaka i korridoren och i klassrummet.
Tränade sjukgymnastik gjorde jag i alla fall, några övningar var jag lite försiktigare med dock.
Hittills har jag inte fått mer besvär så jag utgår från att träningen var bra för mig.

När jag kom hem från jobbet och såg fram emot en hemmakväll möttes jag av sonen som undrade när vi skulle åka? Var vi skulle ville jag naturligtvis veta.....det visade sig att han och träningskompisen bestämt sig för att åka och träna ikväll trots att de inte skulle det förut. Men med tanke på de tio nya delmoment som ska läras in under hösten behöver de alla träningstillfällen de kan få till.

I morgon har vi förmånen att åka ner till stan igen....

Idag har jag ett skitknä igen....vi är inte alls överens om hur saker och ting ska fungera. Det började krångla lite för några dagar sedan men nu har det blivit sådär att en imaginär kniv sticks in precis under knäskålen när jag går igen. Det är inte skönt kan jag säga....det begränsar mig rejält dessutom. Något jag inte tycker om. Extra surt är det faktum att den här typen av smärta alltid kommer när jag tycker att det börjar vända och jag orkar och kan göra mer.

Eftersom jag inte vet vad det är som triggar igång det hela kan jag inte undvika något speciellt heller. Att sluta träna eller promenera finns inte som alternativ. Dessutom smärtar aldrig träningen på det här sättet, den gör bara ont på ett mer uthärdligt sätt. Jag misstänker att det är skrotet i knäet som irriterar men det kan lika gärna vara något annat.....suck. Nåja, om ett tag har det förmodligen gått tillbaka och då är det hela glömt, för ett tag i alla fall.

Efter en långsam promenad i de skor som för dagen gjorde att det smärtade minst i knäet har jag nu slagit mig ner i soffan för att slappa ett tag innan jag ska gå på födelsedagsuppvaktning. Kollar in ett program där familjer i England får hjälp att hitta nytt boende. En av kvinnorna hittar fel på precis alla hus....fel ställe, ingen karaktär, fel på alla utrymmen, får små, får få, för stora rum.....och så fortsätter det. Trots att hennes man uppskattar de flesta av husen och de innehåller precis det de bett om....det är ett under att de fortfarande är gifta om någon frågar mig.

Vaknar av att regnet öser ner utomhus. Skyndar mig ut för att hämta morgontidningen utan att bli alltför våt innan jag kryper ner med en mugg kaffe, morgontidning samtidigt som nyhetsmorgon visas på teven.

Förfäras när jag ser nyheterna och det som pågår i Egypten. Tänker på mina vänner som lever mitt i det kaos som råder. Jag vet att de är mitt i hetluften dessutom.
Den konflikt som pågår mellan den styrande militären och det muslimska brödraskapet riskerar att övergå i ett regelrätt inbördeskrig. Våldet eskalerar....hur ska det någonsin gå att få stopp på detta? Det man kan hoppas är att alla inblandade tar sitt förnuft till fånga och inser att våld och vapen aldrig kan vara en lösning på någonting.

Ryan Air har hamnat i hetluften igen. Den här gången har det kommit fram att man har raderat information från svarta lådor. Detta från plan som tvingats nödlanda på Skavsta. Jag undrar så vad de är rädda för att visa?

I vår egen lokaltidning frestar ett helt mittuppslag med nyplockade trädgårdsbär. Det är faktiskt det jag saknar mest av allt från min förra trädgård. Alla vinbärsbuskar, hallonriset med goda trädgårdshallon, smultron i överflöd, åkerbär och jordgubbarna. Jag har börjat att plantera och anlägga lite smått här också men det tar ju sån tid. Smultronen börjar sprida sig, krusbär har vi, men vinbärsbuskarna är det ingen större fart på ännu. Men jag får ge dem några år så kommer de nog de också. Som tur är finns ju fina frysta bär att köpa numera.

På teven talar de om mobbning, högaktuellt med tanke på att skolstarten närmar sig. Torbjörn Hägglund skrev en fantastisk krönika i Tidningen 7. Läs den här!
Sedan ska vi komma ihåg att alla har ett ansvar, att våga säga ifrån! Ser våra barn oss vuxna säga ifrån när någon behandlas fel ökar sannolikheten att de också vågar säga ifrån i sin vardag. Barn tenderar ju att göra som vuxna gör...ser de oss däremot behandla andra fel härmar de gärna det också.
Därför är det viktigt att tänka på hur vi som vuxna talar om andra hemma, framför teven vid middagen eller andra tillfällen. Pratar vi ofta nedvärderande om andra så är det den bilden våra barn får med sig ut i världen.
Vi måste försöka välja att göra och säga rätt, både hemma och i skolan. Vi måste hjälpas åt, hela tiden. Ensam är inte stark. Tillsammans är vi starka, om vi väljer att göra gott istället för ont.

Solen sken hela dagen, lusten att arbeta inomhus var inte så stor. Men det gick, plötsligt var det kväll och dags att åka hem. Även om jag ännu inte har kommit in i jobbet på riktigt ännu, så har jag hunnit göra lite nytta idag. Jag har plockat in klart i grupprummet...i alla fall för tillfället....det finns några tomma skåp men det lär inte ta länge innan de är fyllda skulle jag tro. Lite annat småplock har jag också hunnit med, som att lägga schema till exempel (som i och för sig inte är något småplock...).

Däremot är det något konstigt med en skola utan elever....de fattas i byggnaden. Tur att fritids är på plats så att det hörs lite barnröster och skratt i alla fall! 

Som tur var fortsatte solen att lysa under kvällen. Grillad mat i växthuset till middag, paj förberedd till imorgon, en pratstund med grannen och sedan en promenad innan jag har slagit mig ner vid teven. Nu gör jag inte mer idag!

Smatter

Ligger i hängmattan och lyssnar till regnet som smattrar mot taket. Andra arbetsdagen är till ända och jag har precis kommit in efter en kvällspromenad.

Dagen har varit fylld av möten med någon kort paus nu och då. Lagom långa stunder för att gå på toa och dricka kaffe. Eller för att vara mer exakt, hinna hämta kaffe för att ta med på mötet.

Här hemma hade sonen skött markservicen inomhus medan min snälle granne gjort detsamma ute. Gräsmattan var klippt när jag kom hem!

Efter en stunds schemajobb därefter uppsättning av rovfåglar på växthusglaset och en promenad ligger jag, som sagt,  här och bara njuter.

Det gick

På nåt sätt gick det att kliva upp i morse...men inte var det lätt. Någonstans efter lunch började hjärnan fungera något sånär. Vilken tur att vårt arbetslag gjorde ett sånt gediget arbete i våras och förberedde mycket inför hösten. Dessutom skrev vi ner en lista med allt som var kvar att göra och som vi måste ta tag i nu. Det gjorde att hjärnan inte behövde fungera fullt ut idag.
Under eftermiddagen ägnade jag mig dessutom åt mer praktiska göromål. Då fick den också vila, hjärnan alltså.

Fast dagen höll på att gå på tok direkt i morse. När jag kom till jobbet och skulle hälla kaffe ur vår perkulator upptäckte jag att den hade gått sönder....det rann kaffe ur den på ställen där det inte ska rinna kaffe. Som tur var fick vi låna förskolans till förmiddagskaffet.....sen åkte en skolkurir och köpte en ny åt oss. Utan kaffe....det går ju bara inte!

Sonen tränar ju-jutsu ikväll, mormor fick skjutsa. För ovanlighetens skull blev det inte jag som körde. Fast det fanns en anledning, jag hade nämligen annat för mig. En skjutbana en bit härifrån fick sig ett besök. Det är ju snart älgjakt så det vill till att kolla bössa...och skytt!
Tillsammans med en god vän åkte jag och pangade lite. Bössan gick klockrent, både med övningsammunition och den riktiga jaktammunitionen.
Det känns tryggt att veta inför den stundande jakten. Sen återstår väl att se hur mycket jag kommer ut i skogen. Men bössan går i alla fall som den ska, det är bara skytten som inte går riktigt....Fast sköt riktigt gjorde jag, tur att den förmågan inte påverkats.

Nu är axeln lite mör....den är inte van vid stötarna. Ändå stöter geväret inte som allra värst eftersom jag har ljuddämpare.
Skotten med den riktiga ammunitionen kändes dock rejält. Framförallt det allra sista skottet....när axeln redan började vara lite öm. Men vad gör väl det, att skjuta är väldigt roligt!

Väskan är nästan packad

Här står den.....nästan färdigpackad.

Jag försöker plocka fram känslan jag hade när arbetsryggsäcken kom fram efter den senaste sjukskrivningen. Då minns jag en glad, bubblande känsla i magen över att få åka till jobbet igen efter en ofrivillig frånvaro.

Nu har ju frånvaron varit planerad (semester) och inte ofrivillig men den där riktigt sprudlande känslan över att få börja jobba vill inte infinna sig. Att vara ledig tilltalar mig alldeles för mycket. 

Men jag vill verkligen inte låta som en gnällspik för jag är otrolig tacksam att jag faktiskt har ett jobb att åka till. En arbetsplats där jag trivs, med arbetskamrater som är toppen. För att inte tala om alla fina elever. 

Så tänker jag efter noga känner jag att det kommer att bli roligt att börja jobba igen....och om några dagar är jag inne i jobbarlivet igen då kommer det att kännas lättare.  

Det värsta kommer att bli att gå och lägga sig i tid, så att jag kommer upp på morgonen. Hoppas att lastbilarna och bussarna lever om tidigt i morgon också.....då vaknar jag lätt!

Sista dagen

Idag är det min sista semesterdag den här sommaren. Innan jag lade mig igår funderade jag på att ställa klockradion för att öva mig i att vakna av den och kliva upp tidigt.
Insåg raskt att det inte skulle göra någon skillnad, en dag mer eller mindre.

Sett i backspegeln inser jag att jag inte behövde någon väckning idag. Det skötte alla lastbilar och bussar nere vid macken om....jag har väl inte varit med om maken till olåt på hela sommaren.....Misstänker att ljudet har varit ungefär liknande förut under sommaren men av någon anledning har jag inte bekymrat mig om det förut...men just idag när jag hade bestämt mig för en sista sovmorgon då skramlade, tutade och levde det om något förskräckligt.

På morgonteven sitter det hjärnforskare och barnpsykologer och ger råd hur man ska få till vardagen igen efter semestern. Barnpsykologen pratar om att få till läggtider igen...själv tycker jag inte att det behövs någon större ansträngning. Efter att ha klivit upp tidigt några dagar är man så trött på kvällen så man somnar ovaggad...gäller både barn och vuxna....

Hjärnforskaren berättar att vi ska släppa oron för att börja jobba igen...att vi stressar upp oss alldeles för lätt över saker som kan ha hänt på jobbet medan vi varit lediga. Han menar att de stora sakerna får vi reda på, de mindre spelar ingen roll i långa loppet.
Själv oroar jag mig inte så mycket för jobbet...mer över att inte hinna vara ledig så mycket. Jag inser att jag tycker alldeles för mycket om att vara ledig och ta dagen som den kommer.
I motsats till många andra tycker jag inte att det är skönt att komma in i vardagsrutiner igen....och kommer aldrig någonsin att tycka. "Ledigrutiner", det är min typ av rutiner det!

Idag ska jag i alla fall träna, handla (kan ju vara bra att ha ett välfyllt kylskåp när det är jobb igen), hämta sonen i stan, följa honom till hyposensbehandlingen och sedan sist av allt....plocka fram arbetsryggsäcken ur gömmorna igen. Men det blir sent ikväll.....

Kvällsinvigning

Igår hade vi kvällsinvigning av vårt växthus tillsammans med goda vänner. Där inne var det varmt och härligt, regnet smattrade mot taket och kräftorna smakade gott! Det blev en trevlig kväll, fast det är ju inte så svårt när sällskapet är det rätta!

Vi fick en fin inflyttningspresent till vårt växthus. En lykta som nu pryder sin plats på bordet i "softarhörnan"...(eller salongen som jag har börjat att kalla den delen).

Idag däremot gör jag inte så mycket, det är skönt. En promenad i förmiddags, sedan frukost ute i växthuset, lite tvätt som snurrar i maskinen och nu friidrotts-VM på teven. Här hänger jag nog ett tag till!

Lyktan har fått plats på glasbordet!

Den här kräftan blev inte uppäten.

Blommorna flyttar in.

Blommor är ett måste i ett växthus.

För att ett hus ska få kallas växthus bör det finnas blommor inuti. Mitt sprillans nya var sorgligt tom på dessa. Därför gjordes några inköp igår. Röda fina pelargoner och två orkidéer inhandlades och fick flytta in sent igår kväll.

Det blev jättefint, även om det behövs fler blommor innan jag är nöjd. Men det får vänta till våren, då ska det sås frön igen!!

Den här dagen ska ägnas åt att träna och därefter göra någon slags dessert inför växthusinvigningen ikväll. Fast igår blev det lite smyginvigning....jag bjöd på lunch därute för första gången. Vilken skön känsla det var!

Att göra dessert ser jag fram emot, att träna ser jag inte fram emot. Nog märks det att träningsdosen ökat, mitt högra ben protesterar något alldeles förfärligt. Inte det skadade alltså....vilket i och för sig är tur. 

Efter hela yttersidan av låret och ovanpå fotleden är värken just nu väldigt stor. Vila känns som ett alternativ för höger ben, för vänster är det inget alternativ. Alltså gäller det att träna med förstånd idag....Jag ska se om jag kan plocka fram det, förståndet alltså. Meddelar sen om jag fixade det....

Yihaa!!

Alldeles underbart fantastiskt, på annat sätt kan jag inte beskriva känslan av att ha ett växthus/uterum igen! Dessutom dubbelt så stort som det förra. I stället för att använda helgen till att pimpa det fick jag göra det redan idag. Under eftermiddagen och tidig kväll. Det blev verkligen toppenfint, tycker jag i alla fall.
Det som är kvar att göra är att putsa rutorna på insidan....men det blir en annan dag.

I förmiddags kom snickarna med en släpvagn med mycket stora glaspartier på. När jag såg glaset på släpvagnen började jag genast oroa mig för hur de skulle få upp det hela på altanen. Vissa av delarna var närmare 3x2 meter.....men naturligtvis gick det bra. 

Dagens lärdom att dra av detta: Man ska inte oroa sig för saker som mycket kompetenta människor ansvarar för! Glasen kom upp på altanen, skruvades på plats och sen fick jag börja inreda.....oj vad roligt det var! 

Nu ska jag bara få tag i en elektriker......

Glaset är på plats!

Här i hängmattan trivs jag.

Utsikt från hängmattan.

"Softarhörnan".

Odlingshörnan med hyllor och arbetsbord. Just nu utrustad med klappstolar.
Tanken är att man ska kunna sitta där och äta när det är småkyligt ute. Dubbla funktioner.....

På släpvagnen innan glaset lyftes upp på altanen. 

Målning men först kaffe.

Med en kaffemugg framför morgonteven samlar jag kraft för att gå ut i garaget och måla. Det är ju egentligen inte något att gruva sig för, en dryg timmes jobb bara.

Men jag hänger nog här ett tag till. På nyheterna berättas om den pytonorm som rymde och kramade ihjäl två pojkar som låg och sov en trappa upp. Förfärligt!

I Tyskland presenteras en rapport där det avslöjas att regeringen hjälpt till att sanktionera och dölja doping från -50 till 80-talet för att nå sportsliga framgångar. Jag funderar väldigt mycket på det där med doping, vad är en prestation värd egentligen om man vet att man nått den på grund av att man tagit till förbjudna metoder?
Vilket påminner mig om att sonen måste ha intyg från sin läkare när det gäller hans astmamediciner. I för höga mängder är de nämligen dopingklassade. Det kan ju bli aktuellt med alternativ innan och runt tävling också. Måste kollas upp.

I tidningen står det att det blir allt vanligare att beställa hem antibiotika och andra mediciner olagligt på nätet. Jag förstår ärligt talat inte hur man kan törs stoppa i sig den medicinen. Man har ju inte nån aning om vad som är i tabletterna. Det är ju inte säkert att det är det som står på förpackningen utan det kan ju vara sockerpiller. Eller ännu värre, något helt annat.

De berättar också om spartips efter semestern, hur man minskar de kilon man lagt på sig och som grädde på moset eller socker kanske jag ska säga....tillverkas det polkagrisar.....

Ramvirke att måla

Mycket att måla!

Idag har jag hunnit med mycket vill jag lova, ändå har dagen gått i lugnt tempo. Sy, måla, träna, shoppa och fixa grejor på jutsun medan sonen tränade. Dessutom har jag suttit i solen en stund och bara slappat.

Snickarna skulle komma och klyva ramvirke till de fasta glaspartierna så jag klev upp tidigt eftersom jag inte visste när de skulle dyka upp. Inte kom de klockan sju som de brukar så jag passade på att sy nya överdrag till dynorna jag hade i mitt gamla växthus medan jag väntade.....ingen precision och inte den färg jag ville ha men bra mycket bättre än dynornas originaltyg. De gamla överdragen som jag färgade förra veckan föll i bitar när jag plockade ut dem ur maskinen......solens slitage....vådan med tyg i växthus....

Efter det hann jag med ett besök hos sjukgymnasten också innan de körde in på gården. När de fixat sin del av jobbet var det min tur. Så nu ligger ramvirket i garaget med ett lager färg. I morgon ska det andra varvet målas för att hinna torka innan torsdag då glaset kanske kommer...fast troligen blir det på fredag.

På kvällen åkte jag till stan för att möta upp sonen som snorklat och vandrat i Balesuddens naturreservat under dagen. Men innan dess hann jag shoppa lite. En vaxduk som jag ska ha till mitt odlingsbord och billiga klappstolar. Jag var på jakt efter en ljuskrona också men det fanns ingen jag ville ha. Det är bara att leta vidare. 

Tänk att jag äntligen får börja pimpa växthuset på riktigt i helgen....längtar.....väldigt mycket!

Härliga söndag.

Det ser ut att bli härligt väder även idag, underbart. Något som också är härligt är att mina knän inte värker idag på morgonen. Då kommer jag att kunna träna fullt ut på sjukgymnastiken i morgon. Fast sen lär jag ju bli ledbruten igen.....men det hör till. Förhoppningsvis blir jag starkare och starkare, då borde det värka mindre och mindre.

Eftersom solen skiner och det är varmt så får den rena tvätten i källaren förbli utan uppmärksamhet. Den ligger bra där den ligger, altanen lockar mycket mer. Med en god bok i handen tänker jag tillbringa en del av söndagen där ute. På eftermiddagen ska sonen ha skjuts till en kompis. Imorgon ska de nämligen åka och snorkla, i Balestjärnen tror jag. Det passar bra eftersom det verkar bli bra väder då också.

Sedan vet jag att han längtar efter att bara vara hemma ett tag. Just nu tycker han att han nästan aldrig sover hemma och även om det är en liten överdrift så har han delvis rätt. Vi har båda varit borta en hel del, men det gäller framförallt honom. Fast tids nog kommer vardagen igen....då önskar han nog annorlunda.

På teven skär de melon till sallad. Det kan inte bli så mycket för när kokboksförfattaren skalat melonen blev det väldigt lite fruktkött kvar. Det mesta satt kvar på skalet.....Av någon anledning får det mig att tänka på att det kanske är dags för en promenad, dags att ta på skorna och gå ut!

En strålande dag!

Hembygdsgården i solsken!

Idag har sonen varit på hembygdsgården och serverat fika, i strålande solsken. Han var glad men trött när han kom därifrån, de hade haft en jämn ström med gäster hela dan. Att han var trött kan jag förstå eftersom han kom hem från en kompis bara en stund innan han skulle dit. Men jag måste säga att det var mycket trevligt att bli serverad av sonen när jag tog en tur dit för att fika. Jag skulle lätt kunna vänja mig vid att alltid passas upp så av honom.....

Förutom att fika har jag faktiskt gjort lite nytta också, lite städning på morgonen och sedan tvättande hela dagen. Nu är det bara det värsta jobbet kvar...att ta hand om alla rena kläder. De hamnar ju inte i garderoben av sig själv direkt.....

Mitt knä börjar må bättre efter onsdagens arbete.....jag häpnar fortfarande när jag kommer in i förrådet och ser vilket fantastiskt utrymme jag har där. Jag fortsatte i garaget i torsdags och i går var det gräsmattans tur så jag har inte direkt vilat de senaste dagarna heller. Men nu när jag börjar min sista semestervecka tänker jag inte göra så mycket. Lite sjukgymnastik, nån tur med sonen till stan är han ska träna skulle jag tro. Målning blir det också. Ramverket till glaspartierna ska målas, men det är inte så mycket. Snickarna kommer på måndag och sågar till det. Det innebär att glaset inte är långt borta....snart har vi ett växthus igen. Jag längtar!

Bland damm och smuts finns nostalgin.

Kalle Kanin eller Nicholas the Bunny som den heter på engelska.

Knässtrumpsnostalgi.

Idag har det varit en riktig städdag. Förrådet under altanen har fått en genomgång. Min morbror kom igår kväll för att hjälpa mig städa, tack och lov. Utan hjälp hade jag aldrig klarat av det.

Att det behövdes rådde ingen tvekan om...där fanns många kartonger som varken jag eller min mamma hade en aning om vad det var i. Vissa saker visste vi skulle ligga där på någon hylla...men var? Mängder av kartonger och kassar med gamla böcker, tidningar, kläder och annat som bara tog plats hittades och sorterades. 

Att det fanns ett golv där inne att gå på såg man knappt, så mycket saker stod det överallt....men inte nu längre!

Medan jag och min morbror rensade, plockade och bar åkte mamma i skytteltrafik till återvinningen. Fast allt åkte inte dit. I förrådet finns fem kartonger kvar som åker på loppis i morgon. Jag har dessutom tvättat gamla barnkläder som jag hade när jag var liten, de ska också på loppis. Fina retrokläder som är så moderna nu. 

Några plagg hittade jag som jag nostalgisparar. Bland annat ett par knästrumpor som jag delade med en kompis. Kompisen fick ett par blå och jag fick ett par röda. Sedan bytte vi så att vi hade en av varje färg och gick i dem så ofta som möjligt. Jag kan faktiskt inte komma ihåg att jag använde några andra strumpor under en period (fast det gjorde jag förstås....). Det måste ha varit bra kvalité i alla fall, för de var riktigt fina trots användandet. 

Dessutom hittade jag min favoritbok, Kalle Kanin. "Jag är en kanin. Jag heter Kalle. Jag bor i ett ihåligt träd". Det är raderna på bokens första sida. Jag kunde vartenda ord utantill i den boken! 

Lite kuriosa är att när jag arbetade som au-pair i Miami fick jag läsa den varje dag för lille Daniel, 13 månader. Fast på engelska förstås, då heter den "Nicholas the Bunny". 

Nu värker mitt knä värre än på länge.....jag började dagen med ett sjukgymnastbesök där jag fick nya övningar för att öka ansträngningen när jag tränar. Att sedan stå, gå, böja sig och bära hela dagen har satt sina spår. Men oj vad skönt det känns ändå. Jag har ett förråd där jag kan gå in och dessutom hitta mina saker och lyfta ut dem, utan att flytta halva förrådet först!

Gammalt och nytt

Den här dagen har så här långt bjudit både på gamla och nya bekantskaper. De gamla i form av en vän jag passade på att hälsa på en gråmulen dag som denna, de nya i form av mat jag aldrig provat tidigare. Karelska piroger med äggsmör var en ny, mycket god bekantskap. Vilken tur jag hade som fick ta del av det, dessutom tillsammans med prat om allt mellan himmel och jord i många timmar. Så här långt har jag haft en toppentisdag!

Nu är jag hemma sedan någon timme, i ugnen kokar en hoisin- och vinbärsstek som ska bli dagens middag. Jag är alldeles ensam här hemma, sonen har varit borta sedan i morse. Han går slåtterkurs. Att lära sig hantera en lie var en del av det som stod på programmet, att slipa och slå med den. Det ska bli spännande att höra hur det har gått när han kommer hem. Just nu väntar jag bara på att han ska ringa efter skjuts. Jag kan i alla fall tänka mig att han kommer att ha träningsvärk dagarna som kommer, det är ju rätt ovana rörelser. Tur att han inte har någon jutsuträning mer den här veckan.

Grå, gråare, gråast.

Ute är det gråare än grått, men just nu regnar det inte i alla fall. Vädret lockar inte till några större utsvävningar så jag har hållit mig hemma största delen av dagen. Vi borde kanske ha stannar i Jämtland...där skiner solen har jag sett.....
Tvätten hänger på tork i källaren, mitt knä och min lårmuskel är nytränade och snart ska jag sätta in maten i ugnen. Vi måste äta rätt tidigt ikväll för det står ett styrelsemöte på programmet och sedan ska sonen träna. Jag har lust att gå i affärer och kolla på rean men när mötet väl är slut så är det mesta utom mataffärerna stängt. Kanske är det tur....då behöver jag inte frestas att göra av med pengar. Med tanke på alla små minisemestrar under juli mår börsen bäst av att vara stängd ett tag.....

Efter att ha varit hemma i Jämtland och hälsat på är vi nu hemma i Ångermanland igen. Vi har haft härliga dagar i väst. Soligt och varmt, massor av trevligt sällskap, god mat och roliga upptåg. För första gången på många år var jag inte bara på Krogstråket utan gick på Yran igen. Ulf Lundell, presidenttal och Alice Cooper var lite av det vi hann med. Eftersom ungdomarna var med blev det tivoli också förstås. En härlig kväll med trött knä och onda leder som bonus, men vad gör väl det. Nu får jag vila några dagar, gräset växer långsamt så inte behöver det klippas ännu. Lite tvätt är allt jag måste hinna med, samt ett besök hos sjukgymnasten.

Men jag kom precis på att jag glömde köpa sockervadd när vi var på yran.....illa....Det får nog bli ett besök nästa år också.....eller så får jag ta fram sonens sockervaddmaskin....eller så gör jag båda sakerna.....

Jamtand, Jamtland jamt å ständut....

Strålande

Östersund bjuder på ett strålande väder. Sol, nästan vindstilla och inte ett moln på himlen. Sitter ute med en kaffemugg och tänker på på gårdagen. Framförallt på kvällen. Den tillbringade jag med mina Östersundsvänner nere vid Storsjön. Krogstråket var sig likt med krogar, hög musik och massor av människor, glada människor. Lägg till solen så förstår ni vilken underbar kväll det var!

Nu håller resten av huset på att vakna. Få se vad vi hittar på idag!

I morse vaknade jag tidigt av att solen lyste in i köket och speglades i luckorna. Utanför mitt myggfönster hörde jag en humla surra, fåglar kvittra och det andades varm sommarmorgon utanför. När jag efter ytterligare några timmar vaknade igen, hörde jag istället vindspelet och det lät inte lika varmt längre.....

Även om det inte blev den varma morgon jag först trodde, så är det trots allt aningen varmare än igår. Ska man tro väderprognosen kommer det att bli ännu varmare resten av veckan. Det ser i alla fall jag fram emot. Jag hoppas bara att det blir lika varmt västerut dit vi åker i morgon......när jag ser prognoserna verkar det inte så men jag hoppas verkligen att den har fel. Även om det ska bli varmt där också så är graderna lägre än vid kusten....men jag får packa ner de extra graderna helt enkelt.

I morgonsoffan idag har många myter om socker avlivats. Det smällde när sockerballongerna sprack.....ekot lär höras länge. En mer sansad bild om detta med socker och sockerberoende framträder. De sanningar och kloka råd som barnläkaren delar med sig av kommer från vetenskapliga studier....de första riktiga som gjorts på detta. Trots den vetenskapliga statusen kan jag höra rösterna som protesterar och säger att det är fel. Men jag gillar verkligen när myter slås hål på, med ett poff och ett bang!
Fast egentligen handlar det om samma sunda bondförnuft som alltid......

Igår tränade jag en del, först hos sjukgymnasten, sedan klippte jag gräsmattan. Någon liten promenad på det så kände jag mig nöjd med aktivitet. Läsning av böcker stod sedan på programmet resten av dagen.

Sent igår kväll kom jag plötsligt på att vi måste åka och hämta sonens linser i stan....och köpa mer linsvätska.......känner inte direkt för att åka till stan men det får bli en snabb tur. Men först en promenad!

Nu har jag precis kommit in efter dagens andra promenad. Den här gången följde sonen med, i förmiddags sov han. Jag uppskattade hans sällskap, det gjorde den här promenaden mycket roligare.

Vi mötte inte en enda människa under vår tur...eller något annat levande heller för den delen. Det var alldeles lugnt, ja om man bortser från vinden förstås. Alla var inne och kurade i sina hus och lägenheter. Hade det varit under fotbollen kunde jag ha förstått det hela, men nog borde väl nån enda liten hund eller katt ha varit ute i alla fall......

Det var i alla fall mycket behagligare att promenera ikväll än det var tidigare idag, nu kändes vindarna riktigt ljumma faktiskt. Känslan av sommar kom tillbaka. Underbart. I morgon är den nog här igen, sommaren!

Under dagen har tvättmaskinen snurrat många varv, men nu är tvätthögarna borta. För den här gången...nu återstår bara jobbet att ta reda på allt när det torkat.

I övrigt har jag faktiskt inte gjort så mycket idag, läst, sett fotboll och lagat mat förstås. Goda små ugnsstekta fjällrödingar blev den här söndagens godaste middag. Nu slår jag mig ner i soffan med en bok och njuter av att det är söndag och semestern inte är slut. En kopp te på det här så blir det fulländat.

Hemsön

Igår åkte vi till Hemsön och såg de tidigare så hemliga försvarsanläggningarna djupt ner under berget. Det var mycket intressant och fantastiskt roligt att se hur mycket det utvecklats sen vi var där förra gången, sonen och jag. Den här gången fick vi se lite andra saker än sist. Kul att turen förändrats så att det inte var likadant. Å andra sidan var det länge sen, så vi hade glömt en hel del.

Men tänk vilka pengar som plöjts ner där.....vad rädslan under kalla kriget ställde till med. Sedan kan man ju fundera över nyttan med hemlighetsmakeriet eftersom två av Sveriges största spioner båda hade fått rundturer där......så man trodde nog mest att det var hemligt....

Förut var det inte tillåtet för personer med utländsk härkomst att stiga iland på ön. Vår guide berättade att hon som har lite utländskt påbrå hade fått ansöka om tillstånd att komma till ön från det att hon var bebis, trots att hela hennes släkt bodde på där. Mot mitten/slutet av nittiotalet togs det kravet bort. Sett i backspegeln hade hon nog gjort mindre skada än både Wennerström och Bergling.......

Utsikten var i alla fall hänförande!!

Fynden var många!

Många kassar med kläder och skor blev det igår. Gick på stan i Härnösand och kollade. Rean pågick för fullt och plötsligt var sonen höstekiperad. Ett exempel, en snygg tröja för 25 kronor.....den hade kostat 298.....dessutom snygga "dyröresskor" till halva priset. Plus en del annat.....
Det bästa av allt, han är själv helnöjd med allt!

Jag gick inte heller lottlös ur det hela. Några tröjor och klänningar för en liten slant!

Idag skiner solen, Vi ska åka ut till Hemsön om ett tag. Sist vi var där var sonen liten. Det ska bli kul att se hur de har utvecklat området. Magen börjar kurra, längtar efter frukost.

Tänk, idag var ju vädret riktigt härligt! Solen sken och det blåste inte så förfärligt. En passande dag att rensa ogräs alltså. Det var rabatten på framsidan som fick en omgång. Dessutom tog jag mig tid att rensa på gården, där det hade börjat gro mellan stenarna. Nu är det mesta borta....i alla fall ett tag....
Men är någon sugen på att rensa ogräs så finns det fortfarande gott om det....

Någon annan gång ska jag ta tag i området nedanför huset.....en annan dag, eller vecka., eller månad. Fast helst innan det är dags att rensa på framsidan igen.....

En tur till sjukgymnastiken och en genomkörare av mitt program blev det också. Sen hade jag gjort mig förtjänt av att ligga i soffan, dricka kaffe och läsa tyckte jag. Så det gjorde jag, resten av dagen....boken tog slut men som tur var lånade jag fem till på biblioteket igår så jag har till fortsatt läsning. Nu ska jag ge mig på boken om bibliotekskatten Dewey.

Vilket blåsväder!

Det väder vi har idag hade inte min mormor gillat. Eftersom hon var blind gjorde blåsten att hon tappade orienteringen.
Hon som i vanliga fall var en mästare på att hitta hemma på den egna gården var rädd att gå vilse på väg från bron till klädstrecket om det blåste riktigt hårt.
För henne var det ju en form av frihet trots att hon inte såg, att kunna gå och ta sig var som helst i och runt sitt eget hus.
Min mormor var ingen som klagade i onödan, faktiskt de enda gångerna jag kan komma ihåg att hon klagade så var det på blåsvädret, annars fixade hon det mesta.

Jag är faktiskt böjd att hålla med henne, blåsväder och jag är ingen bra kombination heller. Inte för att jag tappar orienteringen, men när det blåser så mycket som idag inser i alla fall jag vilka oerhörda krafter det finns i vinden. Kraft nog att förstöra.
Här är det väl i och för sig inte så illa, några parasoll som blåst omkull, blommorna i rabatten som har blåst sönder men tänk där vindar i storm eller orkanstyrka drar fram mer som regel än undantag flera gånger per år.
Vinden kan vara härlig men som med mycket annat, lagom är bäst. Jag tycker synd om alla små Nassar som måste hålla i sig för att inte flyga iväg i vinden.

I morse vaknade jag av att det lät i ytterdörren. Det var sonen som bestämt sig för att ta en morgonpromenad och jag vaknade när han klev ut genom dörren. På hemvägen gick han upp till sin mormor, där fick han nybakat bröd till frukost....själv fick jag en knäckemacka....
Denna blåsiga dag har jag  tagit en sväng till biblioteket och lånat en stor hög med böcker igen. Den högen kan jag med gott samvete ta mig an för vi har även hjälpts åt att städa här hemma.
Så just nu sitter jag med en kaffemugg efter avslutad städning och funderar över vilken av böckerna jag ska börja med. Ska det bli en deckare, en historisk roman, en biografi eller en dramabok?

Var är du??

Jag undrar så var värmen tog vägen? Regnet står jag ut med bara det får vara varmt. Som det är nu fryser jag om tårna och det gillar jag inte. Igår kväll kändes det faktiskt så ruggigt att vi gjorde upp en eld i braskaminen. Det hade jag gärna låtit bli ett bra tag till.

I sovrummet är det svalt eftersom myggdörren sitter i, det gör att jag inte gärna kliver upp trots att frukostmackan är uppäten.....kaffemuggen värmer fortfarande.

Funderar över vad jag ska fylla dagen med. Det finns gott om saker att göra men frågan är i vilken ände jag ska börja. Dammråttorna lever livets glada dagar, tvätthögarna är nästan hotfulla i källaren, fotohögarna och annat pappersplock kräver uppmärksamhet som jag inte har lust att ge dem.....nog finns det saker att göra allt. Knäträning står också högt upp på agendan. Men tanken på motionscykel och träning gör att latmasken vrider sig i förtvivlan....undrar vem som vinner?

Ikväll är det tävlingsträning igen för sonen, vi skulle behöva åka tidigare till stan för sonen behöver mer linsvätska och dessutom är det dags att beställa fler linser. De han har nu verkar fungera bra, äntligen verkar han ha hittat rätt. Fast i och med att han har bestämt sig är det ju dags att börja betala dem också...för mig hade gärna utprovningen fått fortsätta under några års tid....

Men nu är det dags att kliva upp och välkomna dagen!

Så var det söndag

Idag är det riktigt grått ute, dessutom har det hunnit bli söndag....hur nu det gick till? Nyss var det nämligen fredag förmiddag. Att fredagen gick snabbt var inte så konstigt kanske, tvättmaskinen gick varm, jag klippte gräset och sedan var vi bortbjudna på kvällen.

Det underbara vädret, den goda maten, det trevliga sällskapet gjorde att fredagen övergick i lördag utan att någon ens märkte det.

Igår slappade vi mest hela dagen och sedan stod filmkväll på programmet och den höll på nästan sex timmar. Vi såg två av tre filmer i Batmantrilogin. Filmerna är ganska mörka men jag tycker att de är bra, de passar att inte vara så glättiga. Sedan hade den dagen gått (och en hel del snacks hade också gått åt).

Nu är det alltså söndag, det finns massor att ta tag i här hemma men det är ju ingen brådska.
Ser nyhetsmorgon och njuter av dagens första kaffemugg, det känns lagom.

Nyheterna domineras av Sveriges utklassning av Finland igår. En riktigt bra match, hoppas de får med sig det flyt de hade igår i fortsättningen också.

Rättegången i Florida mot Zimmerman är avslutad. Han friades av juryn efter att de suttit i överläggningar sexton timmar. Vad som än hände är det tragiskt att en sjuttonårig pojke fick sätta livet till, men naturligtvis en stor lättnad för den anklagade som får sitt liv tillbaka.

På teven visas också bilder av en polis som gång på gång slår en ung man med en batong, det pratas om polisvåldet och att det nu ska satsas på utbildning.....Jag tänker att de som slår måste vara väldigt rädda.

I Skåne har ambulansförarna många övertidstimmar. För att komma förbi maxgränsen vad gäller övertid, anställs förarna av ett annat bolag så att de kan jobba fler timmar......Känns ju lite läskigt, de lär ju vara rätt trötta och utarbetade så säkerheten för patienter eller de själva är nog inte så stor.

Vädret har spårat ur i alla fall. Det är alldeles för många gråa moln och låga temperaturer här uppe hos oss. Något måste ha gått fel där uppe i atmosfären. Dags att skjutsa bort det gråa, kalla och plocka tillbaka värmen tycker jag.

Just nu bakar de Eclair-bakelser på teven, franska nationaldagen till ära. Det ser så enkelt ut när smeten görs och den sedan spritsas ut. Vackert resultat, verkar väldigt smakfullt också. Tyvärr tror jag inte att jag skulle lyckas lika bra, även om jag skulle vilja. En egen sockerbagare skulle inte vara helt fel...å andra sidan mår man ju faktiskt bättre om man inte äter så mycket sötsaker.

Men allt detta prat om sötsaker gör att jag känner mig lite hungrig faktiskt, dags för frukost.

Hemma igen

Nu är vi hemma igen efter några härliga dagar i Stockholmstrakten. Vi har sett mycket, ätit gott och umgåtts med härliga människor.

I tisdags kom vi plötsligt på att vi kanske skulle besöka Skansen, för trots alla besök i storstaden har vi aldrig gått dit förut. När vi skulle gå in funderade jag lite över att det var så lång kö...klockan var trots allt runt två så de flesta borde ju ha gått in tyckte vi...men se så var det inte alls....
Tisdag är ju som bekant kvällen när det direktsänds teve från Skansen....allsången. Dessutom skulle Håkan Hellström spela ytterligare en timme efter allsången så det var många som ville in....det var väldigt mycket folk och vi såg inte mycket.....men vi hörde.

När onsdagen väl kom slutade solen att skina och regnet öste ner i stället, vilken tur att vi då fick åka ut till Knivsta och tillbringa lite tid i en stuga där. En verklig oas en kort bilfärd från storstan. Efter att ha blivit ompysslade där åkte vi hemåt igår kväll. När vi hade packat upp var det dags att lägga sig i den egna sängen...nog är den bra skön ändå. (även om sängarna vi har lånat under resan varit väldigt sköna också)

Nu snurrar tvätten i maskinen, ute är det varmt och skönt. Gräset behöver klippas men det får nog bli framåt kvällen. Under dagen blir det till att tvätta och sen ska jag försöka få tag i lite böcker att läsa. Det är nämligen altanläge!

Dags för en liten tur med flotten i Knivsta.

På Skansen precis efter genrepet.

Strandvägen.

Skybar

Här sitter vi i baren på trettiofjärde våningen och vilar upp oss efter en dag i storstan. Utsikten är fantastisk så det är ett toppenställe att varva ner på.

Vi började dagen lugnt, en sen frukost och för omväxlings skull var det ingen trängsel i frukostmatsalen. Annars är jag van att trängas bland bröd och juice i semestertider. En skön start på dagen alltså.

Gamla stan, Storkyrkan (som alltid) sen kollade vi på alla händer i luften under vaktombytet vid slottet. Mobiltelefonerna i luften filmade, det såg rätt roligt ut..... Vi höll oss däremot i bakgrunden och lade upp de fortsatta planerna för dagen. Innan vi gick fick vi i alla fall höra ledmotivet till Batman spelas av musikkåren. Mäktigt!

Tekniska och Kaknästornet fick var sitt besök innan vi käkade en god middag på en sportbar. Baren låg vägg i vägg med Filmstaden så mätta i magen kollade vi in mannen av stål. Bitvis var den faktiskt riktigt bra. Nu vilar vi trötta ben och njuter av utsikten resten av kvällen.

Solen gick ner

Solnedgång i Kista, varmt och skönt ute. Resan gick bra fast det märks att det är semestertider, mycket trafik. Nu är vi incheckade och har fått middag. I morgon blir det nog Gamla stan först, sen får vi se!

Smultrondoft

Idag är det en underbar, vindstilla sommardag! Det är riktigt, riktigt varmt. När man lyssnar på ljuden hör man hur varmt det är, i alla fall gör jag det. Hundarna som alltid skäller i vårt kvarter gör det inte riktigt lika skarpt som i vanliga fall, de orkar nog inte. Flugor och bin surrar på ett alldeles speciellt vis. Till och med däcken mot asfalten låter speciellt.
En dag med strandläge alltså. Då är det tur att bilen har klimatanläggning för här blir det minsann inget strandläge, jag ska åka och hämta sonen i Skule om ett tag. Han har tältat sen i fredags ute vid Kälsviken. Sedan styr vi kosan söderut resten av veckan. Där verkar det som om vädret blir toppen också!

För en stund sedan gick jag en tur runt trädgården, nere vid småhusen låg smultrondoften tung. Mogna, solvarma smultron lyser röda på marken. Än är det ett tag kvar innan det finns lika många plantor som vid vårt gamla hus men det tar sig, om några år ska det nog gå att plocka litervis med smultron även här. Fast nog har de mognat tidigt i år, eller är det bara jag som tycker det?

Prassel och rassel

Oj vad det prasslar och rasslar ute idag. Ibland skramlar det till också. Det är vinden som orsakar alla ljuden idag. Lyssnar man noga hör man att det fortfarande är sommar kvar i löven...det är inte höstrassel ännu. Tack och lov!
Skramlet kommer inte från träden....det är burkåtervinningen på balkongen som flyger runt....

Vindarna idag får mig att tänka på alla somrar jag var i min mormor och morfars sommarstuga där alla björkar susade i vinden. Det var där jag lärde mig ro, att skjuta med luftgevär och att skumma mjölk för att ta reda på grädden.

Jag kommer ihåg när jag fick gå till grannen med en tom mjölkkruka för att byta den till en full. Jag var inte så förtjust i den promenaden....mörka skogen följde mig hela vägen.....jag var väldigt rädd för mörka skogen.

Det var också där min afrikanske dvärgkilling Petter bodde varje sommar. Fast han var inte bara min, min ena morbror rådde också om honom. Dessutom visade det sig när han växte upp att han inte var någon dvärgkilling...tvärtom blev han väldigt stor......snacka om att de som sålde honom lurades.

Han hade sina små egenheter, Petter. Han rymde ibland, då åt han gärna upp mormors planterade blommor. Men förutom att vara extremt rädd för åska var han lika rädd för vatten. Så beväpnad med en vattenkanna jagade jag honom, då sprang han raskt in i sin hage igen....

En annan dum ovana han hade var att sticka ut huvudet genom nätet runt hagen. Det var lätt för honom att sticka ut huvudet men när han skulle dra in det igen tog hans stora horn emot....då var det bara att assistera igen.

Ibland gick vi till och med ut och gick med honom i koppel...då mumsade han "rävrumpor" och "almyche" (hur stavas det egentligen?) efter vägkanten. Det fick jag i vanliga fall gå och plocka i kassar varje dag, eftersom det var favoritmaten. Då var mörka skogen där och hotade igen.....

Men trots mörka skogen är mina minnen från somrarna i morfars stuga ljusa och varma!

Tänk vilka minnen vindens sus kan framkalla!

förklaring:  rävrumpor= fräken, almyche= mjölke, mjölkört

En gråmulen dag fylls av soliga bilder

När jag sitter här på övervåningen och lyssnar till grabbarna som pratar i källaren inser jag vad annorlunda det låter jämfört med för bara ett år sedan. Det är rösterna av unga män jag hör och inga smågrabbar längre. Eftersom det är ett gäng där nere måste jag tänka till vem det är som pratar för tillfället.....den ende jag är helt säker på är den egna sonen...tänk vad det ändras snabbt.

I det gråmulna väder som råder idag har jag äntligen beställt Vietnambilderna. De bilder som ska klistras in i sonens fina album som han fick när han fyllde år. Förhoppningsvis blir det fler grå dagar i sommar när vi kan göra i ordning hans album men nu får solen gärna titta fram igen. Men när jag sorterade bilderna kände jag hur solen sken trots allt. Det som inte var lika positivt var det väldigt starka sug efter riktig värme, bad och andra kulturer som drabbade plötsligt. Men eftersom reskassan är lite skral för tillfället så är det bara att längta vidare....

Ikväll är det träning för sonen igen så det blir att åka en tur ner till stan frampå kvällen. Sedan ska det packas eftersom tältning står på programmet för honom de närmaste dagarna. När tältandet är över för den här gången hämtar jag upp honom där han är, sedan åker vi vidare mot vår huvudstad där vi ska tillbringa några dagar. Misstänker att jag kommer att ha en av rök, stinkande pojke i bilen men som tur är finns dusch på vår slutdestination.

Nu tror jag att jag plockar fram den sista av böckerna jag lånade på biblioteket förra veckan. Det känns som en lagom ansträngande sysselsättning till dess att det är dags att göra mat.

Nu har vi ved!

I morse (läs förmiddag) när jag låg och försökte vakna till, lät det som om någon gick på vår altan. Efter att ha gått upp och tittat efter men upptäckt att det var tomt så lade jag mig igen. Då kom ljudet tillbaka. Vid en noggrannare titt upptäckte jag en av mina grannar nere vid mitt vedförråd. Han höll på att rigga upp för att såga upp vår långa ved i lagom stora delar till braskaminen. Inte all ved, det hade tagit flera dagar. Dock så mycket att vi nog klarar oss länge i vinter.

Medan han höll på där kom vår andre granne och bad mig ta ut gräsklipparen....han tänkte klippa min gräsmatta! Då tog jag fram ingredienser för att baka. Det blev både matbröd och goda muffins som jag gav bort till mina underbara grannar. Tänk att ha så fantastiska människor i sin närhet som jag har!!

En stor hög med ved lagom för vår braskamin.

Från sonens rum kommer konstiga ljud......fast han inte är hemma.....det hostar och nyser, visslar, snörvlar och pratar mest hela tiden. Lite smaskande emellanåt, snabba musklick, konstig musik och sedan märkliga ljud som jag inte kan placera. Detta trots att sonen är på sin studiecirkel.....Efter en kontroll på hans rum inser jag att han har lämnat datorn på, med skype öppet...tur att det är verkliga ljud och inte bara i mitt huvud!

Regn, regn kanske kan det bli nåt gjort inomhus!

Oj vad det åskade inatt....jag gillar det verkligen inte. När man känner hur hela huset vibrerar då är det inte roligt....Ändå var jag inte ensam i huset men vad hjälpte det....som tur var gav den sig till slut...fast det tog tid.
Det positiva med åskan var att jag fick en ordentlig sovmorgon sedan.

Idag hade jag tänkt klippa gräset....det bli inget med det med tanke på regnet som öser ner. Däremot ska jag nog ge mig av till träningslokalen och köra ett pass, sedan är det datorjobb som står på programmet. Jag ska skriva en text och sedan ska jag fortsätta välja Vietnambilder som ska framkallas. Tvättstugan skulle också vilja ha ett besök idag....vi får väl se hur det bli med den saken.

Så här bra blev det vid vår grillhörna när jag hängde upp redskapen. Allt inom räckhåll. 

Vattenväxterna på plats i tunnan.

Nattsuddarlivet passar mig.

Åh vad jag gillar det här nattsuddarlivet jag lever nu. Sovmorgon, frukost i lugn och ro, sen en liten promenad. Möjligtvis startas någon tvättmaskin men sen ägnas dagarna åt att läsa böcker, antingen ute på altanen under parasollet eller i soffan om det regnar. Eftermiddagar och kvällar (och ofta en bit in på nätterna) ägnas åt goda vänner.

God mat har jag ätit flera dagar i rad, grillmiddagar och som pricken över i avslutades det hela ikväll med mycket smått och gott att plocka och äta av. Vi satt kvar ute på altanen till dess att tårna blev kalla och bordsduken fuktig av nattdaggen.....
Då var jag glad att jag bara kunde gå in och njuta av varma golv, jag slapp cykla som flera av mina vänner fick göra. Fast de såg inte så ledsna ut för det.....de hade ju skor på fötterna i alla fall....och säkert har de varma golv hemma.

Söndagkvällen bjöd på en annan höjdpunkt som jag har längtat efter länge, länge. Jag fick se dokumentären "The Last Waltz" på stor bioduk igen. Sist jag såg den var i slutet av sjuttiotalet. Då såg jag den på bio med min morbror. Det har gått ett antal år sedan dess men i söndags var det alltså dags igen.
Jag minns att jag tyckte att det var en underbar film med tidlös musik och fantastiska musiker rakt igenom när jag såg den då, cirka 14 år gammal (eller ung). Den var minst lika fantastisk nu!

Det här var i alla fall fjärde dagen i rad som jag har fått umgås med goda vänner utan den minsta tanke på att jag kommer att vara trött när morgondagen kommer. Jag skulle gärna fortsätta så här resten av sommaren!!

Idag tog jag mig en sovmorgon igen, det blev sent igår som det har en benägenhet att bli väldigt ofta nu för tiden. En spontan inbjudan ledde till många roliga timmar i går kväll. Plötsligt var det natt och dags att sova. Tiden går verkligen snabbt när man umgås med trevliga och glada människor.

När jag hade vaknat till idag tog jag mig en promenad. Armkrok med en av min mormors gamla bekanta blev det en härlig tur runt byn, en rejäl förmiddagspromenad.

Men nu önskar jag att vädret kunde bestämma sig. Antingen får solen komma fram lite mer eller så får det vara helt mulet. Går jag ut och lägger mig i hängmattan då blir det snart för svalt för att ligga där med boken. När jag så går in igen för att göra någon nytta då kommer solen fram igen...fast i ärlighetens namn är det ju inte kallt även de stunder solen täcks av moln....

Nu har sonen och hans kompisar lanat i drygt tjugotvå timmar....skulle tro att tröttheten börjar göra sig påmind nu med tre timmar kvar. Jag blir trött bara av att tänka på det.....