Soffläge.

Vilken njutbar kväll vi har. Allt har gått i en jämn, lugn lunk sedan vi kom hem från jobb och skola. Middagen kunde förberedas i lugn och ro, ingen brådska alls. Det innebar att jag hade tid att laga det där lilla extra en helt vanlig måndag. Ingen av oss hade någon tid att passa nämligen. 

Medan jag sedan plockade undan i köket efter middagen lade sig sonen till rätta i soffhörnet med en av de engelska böcker han skickade efter förra veckan. När jag var klar där uppe gjorde jag honom sällskap. 

Nu sprakar elden i braskaminen, allt är slappt och skönt och jag samlar kraft inför morgondagens långdag. Jag hinner till och med ta del av nyheterna. Sture Bergwalls eventuella frisläppande var kvällens huvudnyhet. Den flicka som hittats i Grekland tar också upp en stor del av nyhetstiden. Fokus läggs också på att berätta att HIV inte är särskilt smittsamt alls om man tar sina mediciner som man ska. Mycket glädjande. Tankarna går osökt tillbaka till den tid när hetsen mot de som var smittade var stor. Skönt att det inte behöver vara så längre!

Nej nu är det dags att lägga in ett vedträ till i kaminen. 

Sonen är hemma igen, jag hämtade hem honom från träningen och sedan har vi slappat i soffan framför det fjärde avsnittet av Agents of Shield. Den här gången började det hela i Stockholm och på Sergels torg. Härlig söndagsavkoppling.

Något som inte är fullt lika avkopplande är när man är ute och kör. De senaste veckorna har jag reagerat på den hastighet förare med släpvagn håller efter vägarna. Jag håller i och för sig inte alltid hastigheten men de gör det definitivt inte. Lite läskigt med en lastad släpvagn som håller mellan 100-120 km/h. Mig veterligen får man köra 80......
Igår observerade jag cirka 5-6 stycken som körde som om de stulit vagnen, ekipagen krängde betänkligt i blåsten. Idag blev jag upphunnen av en...och nej jag var inte heller helt laglydig men jag hade i alla fall inte ett släp kopplat efter bilen...

Dessutom hann jag igår upp en bil som blev bogserad efter motorvägen. Bilen som bogserade höll 105-110km/h....de hade kanske 3 meter lina mellan bilarna....högst.....och han som blev bogserad (ja det var en han) pratade i mobilen under tiden (såg min medpassagerare).....kändes farligt....Jag ville inte ligga bakom för det svajade en del....

Nu tänker jag kolla lite nyheter, sedan ska jag hänga en tvättmaskin innan det är dags att förbereda för morgondagens jobb.

När jag tittar ut genom fönstret den här morgonen ser jag en klar, krispig morgon. Det gnistrar i den lilla snö som ligger kvar på räcke och altangolv och Gubben Frost har täckt rutorna i växthuset med sina mönster. Just idag kan jag faktiskt tycka att det är riktigt fint och härligt med den stundande vintern. Men jag misstänker att det är nu en kort stund nu medan jag fortfarande ligger kvar under täcket med min kaffemugg. Om en stund är nog allt som vanligt och jag längtar efter värme igen.

Jag ser när jag tittar tillbaka i bloggen att jag inte har skrivit i den sedan tisdag kväll. Då kan man lätt tro att jag har haft fullt upp. Vilket i och för sig stämmer, men inte värre än att jag även hunnit med träning och vila.

En kort resumé av veckan kommer här. Jobb, träning, mattelyft, promenad, kvällsjobb, jobb, ju-jutsu, jobb, fika-eftermiddag, kompis hos sonen, skjutsa sonen till stan, biblioteket, resa till Sundsvall och sen Härnösand och lite teve i soffan på det så är jag framme vid söndagen.

En rolig sak som har hänt den här veckan är att hålet i mitt garagetak är ett minne blott. Nu har jag ett lutande tak med plåt istället för papptak. Det är lite småsaker kvar att göra sedan är det klart. Det känns tryggt och bra med ett tak utan hål.

Jag ser att IRL- in real life, har premiär nästa helg. En tung och angelägen film om mobbning. Den handlar om en kille som blir utsatt för mobbning både i skolan och på nätet. De korta filmklipp som visats känns som ett slag i magen. Misstänker att klumpen i magen kommer att vara närvarande under hela den tid filmen pågår...och en lång stund efteråt. Det värsta är att i den situationen befinner sig massor av barn och ungdomar, varje dag, hela tiden.
Eftersom det pratas så mycket om mobbning nu kan man lätt tro att fenomenet att utsätta andra för kränkningar och utstuderad elakhet har ökat. Men faktum är att det alltid har pågått, skillnaden är att nu finns en ökad medvetenhet i vuxenvärlden som gör att vi uppmärksammar och ser på ett helt annat sätt än förr. Tyvärr pågår mycket i mörka skrymslen och i privata meddelanden där vuxenvärlden inte hittar eller ens tittar. Därför är värdegrunden ett av de allra viktigaste områden vi har att arbeta med i skolan, hemma och överallt.

Jag såg också att moderaterna vill införa betyg från årskurs tre. Min spontana tanke är att de inte är kloka...Tror de verkligen att det kommer att höja några resultat? Genom att elever som har åtgärdsprogram för att nå målen redan i årskurs tre kanske kommer att få ett betyg som säger att de inte är godkända?? Min andra tanke är också att de inte är kloka....och min tredje....

På teven visar de vinterjackor just nu. Jag vill också ha något varmt och skönt att ta på nu. Jag undrar så vad jag har haft förr om åren? När jag tittar i garderoben finns där en riktig vinterjacka, men ingenting för den här tiden innan. Jag skulle också vilja ha en varm och skön rock. Helst med huva. Som det ryms en varm tröja under. Man kan undra varför jag inte sydde upp en ullrock i Vietnam jag också? Nåja, nu gjorde jag inte det så blir till att ge sig ut på jakt efter något varmt att ta på sig innan jag blir alltför frusen. Misstänker att det kommer att bli svårt att hitta det jag vill ha....

Idag ska jag arbeta lite vid datorn innan det är dags att åka ner till stan och hämta sonen på eftermiddagen. Han har varit hos en kompis sedan igår så jag får hämta honom efter träningen.

Nu är det dags för dagens andra kaffemugg!

Det blev inte så sent som det brukar bli ikväll. Sonen sträckte sin vadmuskel på idrotten idag, så det fick lov att bli en vilodag för honom från den egna träningen. Det betydde att när han hade tränat sin egen grupp kunde vi åka hem.
Faktiskt har hela den här dagen varit ovanlig. Den började med att vi kunde äta frukost tillsammans fast det var vardag, sedan möttes vi här hemma över lunchen. Han hade fått en extra håltimme så då kunde vi käka lasagnerester tillsammans. Efter det blev en tidig kväll den här dagens prick över i.

Gårdagskvällen utvecklades även den till en kvalitetskväll. Sonen och jag streamade då hem Agents of Shield. Det avsnitt som kommer att visas i svensk teve på torsdagkväll....Så nu vet jag vad som händer, alltså gör det ingenting att jag inte kan kolla i övermorgon. Det var i alla fall hur mysigt som helst att kunna slappa tillsammans i soffan en helt vanlig måndag kväll.

Ser på nyheterna att de Lundsbergare som brände en annan elev med strykjärn inte kommer att åtalas för misshandel. Det gick visst inte att bevisa att de hade uppsåt att skada.....
Vilken överraskande lärdom de måste ha fått den kvällen....tänk att det ska till en nollning för att förstå att ett strykjärn bränns när det blir varmt. Undrar om det är typiskt för de elever som går på internat....att inte veta hur olika hushållsmaskiner fungerar?

En betydligt roligare nyhet är att Svenska kyrkan har fått sin första kvinnliga ärkebiskop. Det kommer säkert att bli debatt runt det, kan tänka mig att det finns en hel del motståndare. Men jag tycker att det är toppen i alla fall.

Nu är allt som vanligt igen. Sonen är hemma efter Stockholmsresan. Nöjd trots att han tyckte att det kändes jobbigt att åka. Han anlände tidigt i morse, jag hade ställt väckare för att se till att ytterdörren var öppen så att han kunde komma in.

Det är märkligt men det är precis som om balansen i huset återställts igen....även om han är på sitt rum och jag gör mitt så gillar jag när han är hemma. Det är som det ska vara helt enkelt.
Fast jag uppmuntrar ju honom att göra saker på egen hand också, det är viktigt tycker jag. Det är kanske därför jag uppskattar när han är hemma så mycket.

Igår bakade jag med hjälp av mamma, drygt 80 minipajer finns nu i frysen. Idag var planen att göra falska biskvier.....det sket sig kan jag säga. Lusten att baka infann sig inte helt enkelt.
Jag har startat och hängt en tvätt. Det får räcka så. Om en stund ska jag göra lunch, sedan åker vi till stan igen. Träningsdags!

I morse vaknade jag nog ungefär samtidigt som sonens tåg rullade in på centralstationen i Stockholm. Anledningen till att han är i huvudstaden är den hembygdsambassadörsutbildning han deltagit i under sommaren. Denna träff är ett avslutande steg innan han får sitt utbildningsbevis. Tidigare i höst såg han fram emot resan, nu tyckte han mest att den kändes jobbig.....och jag förstår honom. Jag är ju inte den enda i familjen som har fullt upp.Han har ju också fullt program hela tiden, med träningar och skola. Så en hel helg med aktiviteter tar av hans krafter förstås. Det är tur att det bara är två veckor kvar till dess att höstlovet är här. Trots att han ska på läger hinner han ändå vila då!
Fast han såg fram emot resan av en anledning, han skulle äntligen få åka tåg. Hittills har han bara åkt tåg i Vietnam och de tågen var ju inte direkt som de vi är vana vid här. Så nu kan jag släppa mina tankar på att se till att vi ska åka tåg.....nu har han ju fått sin tågresa. Alltid något positivt.

På Nyhetsmorgon pratar de om barn och ungdomars idrottande och de elitsatsningar som många klubbar håller på med. Goda exempel där alla får chansen att delta på sina villkor lyfts fram. Detta utifrån att barnen är så olika, vissa barn vill spela match och för de är det viktigt att vinna, för andra är det inte alls viktigt. Där har klubbarna ett stort ansvar att hitta former som passar alla. Inte det lättaste.

Veckan som gått har handlat mycket om drunkningsolyckor. Dels i vårt eget område, men även i Medelhavet där ytterligare en tragisk båtolycka med dödlig utgång skedde under veckan. Jag funderar lite över olyckor och annat som sker. Jag tycker ofta att det händer mycket som liknar varandra under perioder. Det är precis som att olyckor eller andra händelser kommer i grupp. Det kan ju också vara så att allt detta egentligen är ganska konstant men beroende av vad medier rapporterar om så uppmärksammas vissa saker mer än andra i olika perioder. Undrar just hur det är, tro om det har gjorts någon undersökning om det? Fascinerande ändå vilken påverkan medierapportering har på oss människor.

En annan sak som påverkar mycket är sjukdomar. Även där tycker jag att det ofta händer mycket samtidigt. Att man hör talas om människor som drabbats av olika åkommor ungefär samtidigt är inte alls ovanligt. Det är inte heller ovanligt att det är likartade sjukdomar. Så är det just nu. Vissa av händelserna är närmare en själv än andra och då påverkar det väldigt mycket. Då gäller det att man lyckas plocka fram alla små glädjeämnen man kan och att försöka se det ljusa mitt i mörkret. När jag har svårt att göra det tänker jag på min pappa. Det sätt han hanterade sin sjukdom på. Fast han visste att det bara fanns en utväg var han hela tiden positiv. Det påverkade oss alla och gör att de minnen jag har från den tiden för det mesta är ljusa.

Tankarna på pappa gör att jag osökt kommer in på min stundande födelsedag. Idag ska förberedelserna inför den gå vidare. Det ska bli ett gäng minipajer är det tänkt. Mamma kavlar deg och jag fyller pajerna....så ska det bli.

Idag verkar det vara de olika försäkringsbolagens dag....hittills ikväll har det ringt tre bolag för att kolla upp hur jag har det med mina försäkringar. Tror de verkligen att jag orkar engagera mig i det den här tiden på dygnet? Uppenbarligen, fast det är ju faktiskt saker jag har tänkt kolla upp, bara inte idag....

Dagen så långt har varit toppen i alla fall. Full fart i skolan, ett besök hos sjukgymnasten för att sedan delta i mattelyftet under eftermiddagen. När jag kom hem visade det sig att min snälla mamma tagit hand om hela den enormt stora amöban i källaren....all tvätt var struken och upphängd på galgar....det sparade mig flera timmars jobb ikväll. Istället har jag kunnat arbeta en stund, för att nu slå mig ner i soffan och lyssna till braskaminens sprakande. Kanske jag till och med kan kolla in lite nyheter ikväll....

Ikväll börjar TV4 en granskning av vad de kallar "skolsnusket". En ung elev har skrivit brev till statsministern där han tycker att de borde städa toaletterna på hans skola istället för att satsa pengar på drönare. En klok pojke tycker jag. Just nu visar de reportage från flera skolor där eleverna inte vill gå på toaletterna för det är så äckligt. Jag håller med, de bilder som visas är verkligen förfärliga. Det är nog faktiskt ett av skolans viktigaste område, detta med fräscha toaletter (även om de är gamla). Eleverna ska utan att känna obehag kunna gå på toa. Definitivt en arbetsmiljöfråga för eleverna. Vi kan i alla fall inte klaga på städningen av toaletterna på vår skola, den sköts exemplariskt.

Det känns som om jag möjligtvis har lite koll på tillvaron nu. Hoppas jag inte säger för mycket men som det ser ut nu kommer jag att kunna vara hemma två kvällar den här veckan. Både måndag och onsdag kväll. Att med det säga att jag börjar komma ikapp här hemma är att överdriva. Jag arbetar mest med att komma ikapp med mig själv. Jag tror att jag håller på att lyckas med det.

Mitt knä har varit okej några dagar nu, hoppas verkligen att det håller i sig. Därför gick det bra att ta en kvällspromenad. Alldeles ensam gick jag runt bakgatorna. Det lyste fint i fönster och vid ytterdörrarna och tur var väl det, för i övrigt var det kolsvart. Inte en enda gatlykta lyste....antingen är de felställda i tid eller så är det något annat som är fel. Tur att jag hade tagit på mig reflexvästen.

Här hemma har det börjat dimpa ner saker i postlådan som påminner om att jag snart firar födelsedag....tänk att jag snart ska fylla tjugo plus tjugo plus tio....jag måste erkänna att jag har lite svårt att greppa det.

När jag ser mig själv i spegeln på morgonen är det i och för sig inte särskilt svårt att förstå...men inuti känner jag mig yngre, mycket yngre.

Å andra sidan har jag ju samlat på mig en hel del livserfarenhet....och den kommer ju inte utan att åren går. Dessutom inser jag att jag har varit lärare i snart tjugosju år......det är länge......Så när jag tänker efter undrar jag om det verkligen är möjligt att jag bara ska fylla femtio??

Nåja, som de vise säger....man är inte äldre än man gör sig...bara mitt knä ville fatta det också så skulle allt vara frid och fröjd. Fast är knäet mitt enda kroppsliga problem får jag nog vara nöjd....det är ju inte så farligt trots allt.

Nu tänker jag läsa en stund innan det är dags att säga god natt!

När jag vaknade tidigt i morse hade jag en sprängande migrän. Men med medicin och några timmars extra sömn så känns det bättre nu. Det gör inte ont längre men någon känsla av att vara utsövd vill inte infinna sig. Tvärtom, hela huvudet är fullt av ludd, armar och ben känns tröga.
Jag tar mig en mugg kaffe och hoppas att kraften kommer så småningom. Man skulle kunna tro att det var världens party igår men med en film i tevesoffan och cola i glaset gick det inte särskilt vilt till. Barnslig som jag är streamade jag hem Epic....det var avkopplande.

På nyhetsmorgon var Annika Östberg gäst den här morgonen. Hon berättade hur hon genom att hitta små glimtar av ljus i allt det mörka lyckats ta sig upp till ytan och finna sig själv igen. Hon bjuder på många kloka tankar. Hennes nya bok "Se ljuset i mörkret" är nog en bok väl värd att läsa.

Jag har lite småplock jag skulle behöva ta itu med idag men det är inga större saker, så jag kan unna mig att känna mig seg ett tag till. En kaffemugg till så ska nog det här gå!

Alldeles nyss sken solen och det såg ut att bli en strålande höstdag. Nu har molnen kommit smygande, så det är nog upp till mig själv om det ska bli en strålande dag eller inte.

Fredagen och arbetsveckan avslutades i alla fall strålande med krabbfest tillsammans med goda vänner. Fast det var lite desperat ett tag. När jag öppnade de vakuumpackade skaldjuren anande jag att allt inte stod rätt till. Efter ett litet smakprov kunde jag konstatera att det inte skulle bli nåt nöje att äta dem.....

Frågan är vad man gör då? När längtan och förväntan inför utsikten att äta krabba funnits med hela veckan.
En snabb rundringning till affärerna här hemma tog snabbt död på hoppet att lösa problemet på ett enkelt sätt.

Så vad gjorde jag? Jo, satte mig i bilen och körde ner till stan för rädda krabbkvällen. Med tre nya, väldoftande och välsmakande krabbor anlände jag hem ungefär i samma stund som kvällens övriga deltagare kom.

Därefter gick allt som det skulle. God mat, skratt, allvar och många viktiga samtal hanns med till dess klockan slog tolv och det var dags att skiljas innan alla förvandlades till pumpor....

Idag är sonen på träningsläger. Mormor skjutsade vilket innebär att jag får slappa hela dagen. Hon har ju dessutom lovat att hämta också! Men jag kan tänka mig att han kommer att vara trött när han kommer hem....han klev upp vid fem i morse för att titta på nåt livestreamat spel.....tyvärr konstaterade han att han inte skulle hinna se upplösningen av finalen eftersom han skulle åka och träna.....jag konstaterar att vad som får oss att frivilligt kliva upp tidigt är väldigt olika......

Mitt första mål den här helgen är att bli klar över hur mitt buffébord ska se ut när jag fyller år. Mitt andra mål är att se till att tvättmaskinen får arbeta. Mitt tredje mål skulle kunna vara att städa....det känns som att det räcker med två mål.....

Nu har jag bestämt mig....jag tänker inte skynda mig mer...eller låta mig bli stressad. Jag tänker göra det jag hinner med på min arbetstid, men inte mer. Visst låter väl det som en bra målsättning? Men är den realistisk? Knappast......trots det så ska jag verkligen försöka hitta lugnet mitt i all vardagsstress.

Ett sätt är att försöka skära ner bland alla aktiviteter i kalendern. Tyvärr är det mycket av det jag tycker är roligt, alltså fritidsaktiviteterna, som får stryka på foten, men för att överhuvudtaget få några stunder till återhämtning så måste jag börja någonstans. Missförstå mig rätt, jag tycker att mitt jobb är roligt, men det är inte riktigt lika lätt att skära ner på saker där. I alla fall inte för mig.

Idag blev det därför körsången som fick stå tillbaka....trist eftersom det oftast ger energi att sjunga. Men nog mår jag bra av att ligga i soffan, kolla nyheter och lyssna till elden som sprakar i kaminen och bara vifta på tårna. Jag inser att jag måste se till att jag i alla fall har en kväll i veckan då jag inte har tider att passa utan kan göra det jag vill......eller som ikväll ingenting.

Imorgon är det återigen en dag och kväll fylld av logistikproblem, men det är då det.....nu är det nu.....och nu är det....ingenting......

Äntligen hemma efter en lång, intensiv dag. Sängen kommer att kännas skön men först gäller det att varva ner. Annars lär det bli svårt att somna.

Mitt knä gör ont igen idag.....det tycker jag inte om. Hoppas det är tillfälligt, jag vill ju kunna gå på promenader utan att det smärtar alltför mycket.

Nu ska jag läsa en stund, sen sova!

I min planering för den här dagen ingick solsken och härligt väder. I stället möttes jag av en gråmulen, regntung dag. Inte alls som det skulle vara.
Att åka till härbret för att fixa lite och sedan städa undan allt på altanen som hör till sommaren passar bäst att göras i solsken.
Men jag lät mig inte nedslås, först åkte jag ut till härbret och kollade till. Sedan tog jag granris till pappas grav och åkte till kyrkogården och gjorde höstfint. Lyktan fick också komma på plats, så nu kan vi börja tända ljus på helgerna igen.
En kasse med lite annat smått och gott från skogen följde också med hem. En kruka på bron blev det höstfina resultatet av den kassen.

Höst på bron.

Härbrebacken.

En tur till PerOrs på höstmarknad stod på programmet sedan. Vilken härlig tradition det har blivit, mycket gott att äta och många fina saker att köpa. En läcker smidesljusstake blev mitt inköp den här dagen. En onöda men en läcker onöda.

Därefter jobbade vi med att bära undan möbler, tömma krukor och klippa ner växter några timmar. Sonen och jag hjälptes åt, då gick det ganska snabbt ändå. Nu står fyra säckar med kompostmaterial och väntar på att köras till återvinningen veckan som kommer. Hösten kan få komma nu, vi är redo! I alla fall med våra göromål, mentalt är jag inte redo......inte alls. Frågan är om jag någonsin kommer att bli det??

Några nyheter har jag inte sett idag, jag blev så arg och ledsen över de nyheter som kablades ut igår så jag tog en nyhetspaus idag. Istället hyrde vi film via nätet och kollade på teven....plötsligt bestämde den sig för att inte kunna hitta routern, teven alltså....surt....

Vi har internet överallt annars just nu men inte till teven. Det fungerar varken via kabel eller trådlöst.....ännu surare......

I-landsproblem, jag vet men vi vill se filmens sista tjugo minuter också. Det är inte riktigt samma sak att kolla på en datorskärm men i värsta fall får vi väl göra det. Jag hoppas det löser sig till senare.....men det är ju som sagt inget större problem....bara småirriterande. 

När jag tittade ut genom köksfönstret i morse satt talgoxarna på balkongräcket och talade om att nu är hösten här. Jag har inte sett en enda talgoxe här ute sedan i våras men nu är de tillbaka. De flyger in och ut ur vedförrådet, sitter på balkongräcket, på fönsterbläcken och tittar in. Jag undrar så vad de försöker tala om? Kanske att det är dags att plocka in utemöblerna, tömma krukor och göra klart för höst och vinter. Eller så vill de bara säga hej och tala om att de är tillbaka efter en lång härlig sommar.

I övrigt konstaterar jag att det var skönt att ligga kvar i sängen i morse. Jag vaknade till ungefär samma tid som jag klivit upp de senaste älgjaktshelgerna....så gott det kändes att bara vända på sig, borra ner huvudet i kudden och somna om. 

Nyhetsmorgon har också hösttema idag. Det tillagas svamp- och rotfruktsrätter och de visar trendiga halsdukar inför vintern. Jag har faktiskt förberett mig för vintern jag också. Ett par väldigt färgglada vantar är inköpta, redo att plockas fram när temperaturen sjunker. Kanske kan deras glada färg och mjuka insida få mig att tycka att det är okej med vinterkylan....fast jag tvivlar.....

När jag läste nätupplagan av tidningarna i morse blev jag väldigt upprörd igen. Sex tonårspojkar som åtalats för att ha våldtagit en femtonårig flicka under flera timmar frias av hovrätten. (De hade funnits skyldiga av tingsrätten) Det var för mörkt i rummet för att flickans uppgifter ska ha varit trovärdiga....snacka om rutten kvinnosyn....tror de på allvar att en ung tjej frivilligt har sex med sex killar hon inte känner i ett låst rum?? Enligt hovrätten ska hon inte heller ha befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd...hon var inlåst och kunde inte gå därifrån, en ensam tjej bland sex killar....?? 

Det värsta är att om tjejen är i ett hjälplöst tillstånd, till exempel extremt berusad och blir våldtagen, då frias förövarna också...för då har hon inte tydligt sagt nej och visat att hon inte vill. 

Jag kan bara konstatera att det är något allvarligt fel på vår svenska lagstiftning när det går att begå övergrepp utan att bli fälld för dem. Jag blir arg, så arg.....och förtvivlad. 

Idag är det höstmarknad  i Östergensjö, PerOrs. Jag tror att jag ska satsa på ett besök där, se vad de har för godsaker att erbjuda. 

Nu har det i alla fall blivit dags för lite frukost....trots mycket god mat på Gästis igår kväll är jag nu hungrig igen.

Ooops, vad hände? Nyss var det söndag, plötsligt är det onsdag.....
En kort resumé av veckan så här långt: Klassrumsjobb, möten, älgkött, biblioteksjobb, möten, ju-jutsu, medlemsregister, mer klassrumsjobb, sjukgymnastik, grannen klippte vårt gräs, mattelyft, köttsoppa, hjälpte grannen med videon (arbetsbyte....bra byte eller hur!?), läxläsning, nyheter, plocka fram långkalsonger och mössa, packa utflyktsryggsäck och nu...soffläge.

Att titta på nyheterna eller läsa tidningarna den här veckan har inte varit någon rolig upplevelse....jag tycker att det varit och är mest elände. Polisen i Malmö som fört hemliga register över romer....i Sverige....2013, att sånt existerade nu trodde jag inte ens var möjligt....får mig att göra otäcka associationer.
Det får mig dessutom att undra hur många fler hemliga register det finns i vårt land? Sveriges trovärdiga röst ute i världen har i alla fall fått sig en allvarlig smäll....undrar hur länge det dröjer innan den vårt lands röst upplevs som stark igen?

Två skolbarn ska ha våldtagits på väg från skolan i Malmö, en sjukgymnast åtalas för barnvåldtäkter, en läkare har filmat och utnyttjat barn sexuellt, gruppvåldtäkt av en kvinna i Piteå, terroristattacken i Nairobi som tog många liv,  en man i vårt eget län eftersöks efter att ha sist ha setts i söndags eftermiddag, nazistflagga på Höga Kustenbron, elefanter förgiftade med cyanid....allt detta ett axplock av de senaste dagarnas nyhetsrapportering. Hemska, onda nyheter som gör att i alla fall jag återigen undrar var all ondska kommer ifrån?

Då känns det tryggt att lyssna på sonen som spelar och skypar med kompisarna. Han skrattar och emellanåt ropar han "kartoffel"....Undrar så varför man ropar potatis mitt i spelet?? Tydligen är det nåt man säger nu vid alla möjliga tillfällen, förmodligen för att han och kompisarna tycker att det låter roligt...men hallå, varför?? Eller borde jag skriva "kartoffel", varför??!!

Nu ska jag läsa en stund, om Erik Kartoffel....nej jag menar förstås Erik Krigarhjärta......

Idag är det höstdagjämning!

Igår kväll var jag trött vill jag lova. Den tidiga morgonen, följt av jobbet att få ner en älg från ett stenigt hygge, över en strid bäck och sedan uppför en lerig backe ínnan den nådde målet, släpvagnen var rätt slitigt. Jag slet i och för sig inte så mycket, jag är alldeles för vek i knäet för det men oj vad mina jaktkompisar slet. För mig var det slit nog att traska över stock och sten. Men jag undrar hur de andra känner sig i sina kroppar....
Kräftskiva på det och lite kortspel, sedan somnade i alla fall jag ovaggad.

Idag har jag bytt gardiner i vardagsrummet, bytt lite trasiga lampor i sonens rum och sedan har jag bara tvättat, tvättat och åter tvättat. Äntligen börjar högarna med smutstvätt att minska.....det är bara det att i samma takt ökar högarna med ren tvätt som behöver tas om hand....men det får faktiskt bli en annan dag.

Igår läste jag i lokaltidningen att det ska dras in skolskjutsar för att spara pengar. Till viss del kommer det att innebära att dagarna blir längre för eleverna. Jag undrar verkligen om det kommer att bli någon besparing i slutändan....längre dagar kommer ju att innebära ökade personalkostnader.
Ändras inte busslinjernas tider kan det få konsekvenser åt andra hållet också, då kan skoldagarna bli kortare. Hur då allt som ska rymmas enligt timplanen ska få plats har i alla fall jag svårt att se. Det är nog trixigt som det är nu. Fortsättning lär följa.....

I Härnösand misstänker man att en pyroman härjar, tre misstänkta mordbränder under natten till söndag. Otäckt! Det är svårt att förstå att det finns människor som medvetet tänder eld på fastigheter där folk ligger och sover....de måste ju vara allvarligt störda.

Sonen vilar från träningen idag, hans träningspartner kunde inte komma och eftersom han själv har varit (och fortfarande är) förkyld vilade han sig också. Jag har också lite ont i halsen och hosta efter gårdagen i skogen. Förmodligen hade jag något i kroppen som har brutit ut...hoppas det går över snabbt. Jag har varken tid eller lust att vara sjuk. Attjo, det nös jag på!

Mitt knä mår i alla fall hyfsat trots eskapaderna i skogen igår. Det känns bra!

En härlig, om än kylig morgon och förmiddag i skogen.

När jag tittar på nyheterna, läser tidningarna och ser hur regnet ställer till det i vårt område kan jag inte låta bli att tänka på den sommaren vi flyttade från Östersund. Då regnade det....nästan hela sommaren. I slutet av juli när flyttlasset gick från Östersund skar vägen strax utanför Stugun vilket innebar att vi fick ta en omväg....fast sedan visade det sig att omvägen också var oframkomlig. Till slut fick vi åka hela vägen runt Sundsvall. När vi väl kom fram på kvällen hade vi kört många fler mil än vad som var tanken. Väl framme bjöd mamma på mat...sedan lastade "flyttgubbarna" ur....det var inte långt kvar till gryningen när de var färdiga. Då sov sonen och jag gott i våra sängar hos mamma och pappa. (Det som är vårt hus nu).

Det var ju ändå lindrigt om man jämför med vad regnet ställer till med nu. Det är ju rent förfärligt vilken skada vatten gör. Nyss var det torrt i markerna, nu är det vatten i överflöd. Jag är väldigt glad att vi inte bor nära något vatten just nu. Soliga, härliga dagar däremot vore en härligt porlande bäck inte så dumt att ha vid huset. Nu skulle den bäcken vara en rytande fors....inte lika härligt. Då åker jag hellre till vattnet än att vattnet behöver komma till mig.

Hoppas att det ger sig snart....skadorna behöver inte bli större nu. (Tänker också på garagetaket...längtar efter snickarna igen).

Arbetstimmarna den här veckan har varit många men nu är det helg. När jag kom hem från jobbet hjälptes vi åt att städa, sonen och jag, skönt att få rent omkring oss. Det var lite extra smutsigt inne eftersom vi har fått stoppkranarna utbytta idag. Det behövdes verkligen för de gamla var väldigt svåra att stänga. Nu är det enkelt däremot, det känns tryggt.

I tvättstugan snurrar tvättmaskinen...jag tror aldrig att tvätthögarna har varit så stora som de är nu.....det väller bokstavligen över alla kanter som finns. Några maskiner hinner jag med ikväll men sen är det nog säkrast att jag lägger mig....jag ska upp tidigt i morgon bitti. Jaktdags igen....sista helgen innan det blir uppehåll. Jag behöver egentligen ta en sovmorgon men det får jag göra en annan dag.

Just nu slappar jag i soffan efter att ha ätit middag. Det tänker jag göra en stund till...sen ska jag förbereda inför jakten.

Mitt knä...hur är det med det? Mer ont ibland, mindre ont ibland. Som vanligt alltså!

Nog tror jag att det var tur att vi ställde in utedagen imorgon.....när jag tittar på väderprognosen ser det ut som om regnet har parkerat över vårt område. Det ser ut att fortsätta fler dagar också....jag hoppas att det är uppehåll på lördag....jag har ju tänkt jaga då. Men regnar det som nu då stannar jag inne, det är då säkert

Ligger i soffan med datorn i knät. En eld sprakar i braskaminen och jag jobbar för fullt. Egentligen hade jag kör ikväll men tiden räckte inte riktigt till, tyvärr. Hoppas de sjöng för mig också. Nu har jag i alla fall tagit en paus i jobbandet och tänker ägna mig åt lite läsande en stund. Jag hämtade tredje boken om Erik Krigarhjärta igår. Jag har redan hunnit läsa en hel del av boken.....det gjorde att det blev lite senare än jag hade tänkt mig igår kväll....den var svår att lägga ifrån sig.

Mitt knä har fått sig en träningsomgång idag, än så länge känns det hyfsat. Hoppas det håller i sig....positivt är att det i alla fall inte blivit sämre den senaste veckan. Inte så mycket bättre i och för sig....men bara det faktum att det står still är bra. När jag tänker efter har det nog inte varit riktigt lika svullet som de senaste veckorna.

Annars när jag tänker aktiva tankar nu för tiden handlar det mest om skolan, jag har fått träffa alla elever i utvecklingssamtal, nu ska jag "bara" göra planeringar till alla elever så att de har nåt att jobba med när det är måltimme. Jag hoppas hinna med en del imorgon eftermiddag....jag vill ju gärna få dem klara ganska snart så att det går att börja arbeta aktivt mot alla IUP-mål.

Annars handlar det mycket om mattelyftet i skolan nu. Tillsammans med flera kollegor läser och pratar vi matte varje onsdag eftermiddag. Tanken är att vi ska lyfta våra elever i deras matematiska utveckling. De får dessutom vara med i lyftet redan nu. Varannan vecka har jag en uppgift att genomföra tillsammans med mina elever. Det ska bli spännande att se var vi landar när våren kommer och kursen avslutas. Hoppas verkligen att utbildningen får den effekt det är tänkt, så att alla elever får ett extralyft. Jag kommer med all säkerhet att ha fått ett lyft i alla fall....och det ju liksom upp till mig att lyfta dem.....eleverna alltså....

Nu ska jag också ta mig ett lyft, ett annat sorts lyft...upp ur soffan och för att hämta min bok....sen flyger jag raskt hit igen.

Nu känner jag mig fin ska ni veta, nyslingad och stylad. Det är inte fy skam en helt vanlig måndag. Att bli ompysslad några timmar var härligt. Och för första gången någonsin gjorde det inte ont att dra slingorna heller...total njutning.

När jag kom hem, vrålhungrig, visade det sig att sonen med hjälp av mormor lagat middag. Han hade redan ätit men värmde min mat på spisen så att jag också fick något varmt att äta. Underbart, vardagslyx.

Plötsligt kom jag på att jag glömt sonens gi i tvättmaskinen sen igår. Den måste ju vara torr i morgon när det är träning igen....tack och lov luktade den fortfarande gott så jag behövde inte tvätta den en gång till. Nu är det bara att hoppas att avfuktaren hinner hjälpa till att torka det tjocka tyget till morgondagens träning. (Kolla gärna in hans youtubeklipp från den flashmob han deltog i under helgen).

Idag har jag känt mig extra trött, dels hade jag svårt att somna igår, dels hade sonen otäck astmahosta långt in på natten. Till dess att den lugnade sig höll sig mamman vaken kan jag säga....kvart över ett kokade jag te med honung....inte till  mig då utan till sonen förstås. Så efter den vaknatten blir det nog en tidig kväll, för oss båda.

När jag åkte från jobbet idag var jag trött och det kändes en aning jobbigt med möte på eftermiddagen. Men dels ringde jag, bortskämd som jag är, till mamma och bad henne göra en macka så att jag inte skulle svälta ihjäl. Dels spelades Kashmir på radion på vägen från skolan så då fick jag verkligen ny energi...en av de bästa rocklåtar jag vet! Lyssna och njut!

Har kollat in nyheterna, där rapporterade man om FN-inspektionens rapport. Det visar sig att det var sarin-gas som användes i Syrien. Fortfarande är det inte konstaterat vem som använt den...fast om jag tolkade nyhetsrapportören rätt lutar det åt att det var regimen. Men vem som än bär ansvaret är det en förfärlig gärning.

Nu lutar jag mig tillbaka i soffan och lyssnar på Kashmir igen (och braskaminens sprakande).

Oj så skönt det var att sova ut idag, inte kliva upp i ottan och ge sig ut i skogen. Jag behövde verkligen vilan. En natt till så kommer jag nog i kapp hoppas jag. Fast jag måste erkänna att så där helt rofylld var inte nattvilan ändå, framförallt inte på morgonkvisten. Jag drömde väldigt mycket om jobbet och jag var tokstressad av allt jag skulle göra, det är vad jag minns av drömmarna. 

Men nu är det en ny dag, det finns några saker jag måste göra men annars kan jag ta det rätt lugnt. Den enda tid vi har att passa är sonens träning på eftermiddagen. 

Gårdagen började i skogen halv sex, dimmigt värre men så rofyllt. Några järpar välkomnade mig på passet men tyvärr hade jag glömt järppipan hemma så jag kunde inte svarsvissla så de stannade kvar. 

Några små flugor, en jordgeting, myggor och knott både såg och hörde jag. Älgar var det däremot väldigt tomt på...de måste ha varit i nån annan del av skogen.

När jag satt där och lyssnade slöt jag ögonen en kort stund, då lät det precis som att det regnade. Fast det gjorde det inte, det vara bara dropparna i träden efter nattens dimma som föll ner på marken.

Det blev i alla fall en härlig morgon och förmiddag trots avsaknaden av älgar. 

Dimman låg tät.

Sedan åkte jag hem, riggade om och tag med sonen ner till stan. Det var dags för flashmob på torget. Runtom i Sverige deltog ju-jutsuklubbar på sina torg. Hos oss i Örnsköldsvik var det drygt femton aktiva som deltog. Innan vi åkte hem köpte vi mat på den internationella marknaden och åt. Mycket gott, men mättande, det var väldigt stora portioner för en billig peng.

Sonen och hans kompis 13.00 på torget.

När vi väl kom hem la jag mig först i hängmattan, sen i soffan och läste. Jag hade en ny bok om Erik Krigarhjärta att ta tag i. Tyvärr tog de drygt femhundra sidorna slut igår så idag är jag utan bok igen....och utan något att läsa finns ingen ursäkt att inte ta tag i alla grejor här hemma...synd. Jag gillar att ha en ursäkt för att slippa göra nåt och bara vila....och det finns ingen bättre ursäkt än en bra bok.

Sitter i soffan och slappar efter ytterligare en toppenvecka på jobbet, om än väldigt intensiv. Trött, jag skulle kunna somna redan nu faktiskt. Men med tanke på att jag ska kliva upp i ottan vill det till att jaktkläderna plockas fram, matsäcken förbereds och annat småfixande görs klart innan jag får somna....annars måste jag kliva upp ännu tidigare. Det vill jag till varje pris undvika, att kliva upp extra tidigt alltså.

Det ska bli spännande att se hur länge mitt knä håller imorgon....till skogen och tillbaka hoppas jag....
Jag kommer dock inte att kunna jaga hela dagen för sonen har lite åtaganden i stan mitt på dagen så vi måste åka hemifrån vid halv tolv- tolv. Skulle ni råka vara i stan imorgon rekommenderar jag ett besök på torget 13.00, prick. Då händer det grejor!

Nej, nu ska här förberedas inför morgondagens jakt.

Inser att det blir lite varannan dags-bloggande numera. Som vanligt är tisdagar riktiga heldagar med jobb, följt av mat och sedan träning för sonen och lite klubbjobb för mig, inte mycket tid för reflektion.

Mitt dumma knä var ett stort minus under gårdagen, det var väl det dåliga med den dagen. Jag har kallat det skitknä förut men nu börjar jag nästan tycka att det är för snällt....de senaste veckorna har det varit ovanligt svullet, något det inte har varit på länge....det irriterar mig mer än någonsin. Igår var värkte det så mycket så jag hade svårt att gå, trappor funkade inte alls. Det gjorde till och med ont när jag tryckte ner kopplingen på väg hem från stan i den sena kvällen...det har det aldrig gjort förut.

Efter natten kändes det bättre, så idag har det trots allt varit drägligt. Träffade min sjukgymnast en stund innan eftermiddagens kurs och hon gav mig många goda råd hur jag ska lägga upp min träning framöver. Nu gäller det bara att följa dem också. Men jag ska göra mitt bästa, jag lovar.

Ikväll har jag gjort absolut ingenting....okej nu ljög jag lite känner jag.....
Middag, betalat räkningar, diskuterat med sonen inför hans utvecklingssamtal, arbetat lite vid datorn är ju faktiskt saker jag har gjort sedan jag kom hem. Allt det räknas nog som någonting skulle jag tro om man vill vara nogräknad.  

Det är nog det faktum att jag får vara hemma som gör att det känns som om jag gör ingenting....fast jag gör någonting ändå.....
Nu tänker jag i alla fall återigen dyka ner i boken jag hämtade på biblioteket idag.....de första kapitlen läste jag medan middagspotatisarna bakades i ugnen.
Dags för fortsättningen, den är svår att lägga ifrån sig, boken om Erik Krigarhjärta!

Åh, vilken toppendag vi har haft! Gene Fornby fick besök, tyvärr gick tiden alldeles för snabbt. Vi hade behövt flera timmar till. Möten hela eftermiddagen, hem lagade middag och en snabb dusch för att få bort röklukten innan det var dags för föräldramöte. När det var slut åkte jag hem med sprängande huvudvärk, ett rejält migränanfall attackerade. Så nu tänker jag borra ner huvudet i kudden och sova. Hoppas värken är borta i morgon bitti. Natti natt!

Det ser ut att bli en strålande sommardag igen, så här en vecka in i september. Vilka fantastiska dagar det är. Jag hoppas verkligen att det blir en lika fin dag imorgon när vi ska åka till Gene fornby med skolan. Det ser i alla fall ut så när prognosen presenteras.

Imorgon kommer målaren och tar hand om de sidor på mitt växthus som jag inte når själv. Det kommer att bli fint när det får likadan färg runt om. Dessutom är det ju bra för träet att inte behöva vara obehandlat hela vintern.
Längtar faktiskt lite till våren när hela huset ska målas, tänk när allt får samma färg, då blir det ännu finare! Just nu är det lite lapptäcke över det hela, grått, mörk antracit, vitt, rött och grönt.....många fina färger tillsammans....

I havet utanför Syrien samlar både USA och Ryssland sitt krigsmaskineri, inte för att eventuellt strida tillsammans utan för var sin sida i såna fall. Det känns ju lite läskigt...eller faktiskt riktigt läskigt.

I Norge ser det ut som att Stoltenberg kommer att få kliva av posten som statsminister och lämna över den posten till högersidan. Men det är ju inte val förrän imorgon så man vet aldrig. Han verkar i alla fall hålla modet uppe och försöker se positivt på det hela trots alla negativa opinionsmätningar.

I Helsingborg är det en storbrand, I Osby detonerades en sprängladdning vid kommunhuset under natten som gick, det demonstreras mot korruption i Rio och Tokyo får arrangera OS 2020, det är några av övriga nyheter som presenteras denna förmiddag.

Att mitt knä fortfarande krånglar berättade de däremot inte om, det gör jag. Tog en promenad igår, det gick rätt bra men fort gick det inte. Försöker jag öka takten gör det jätteont. På onsdag ska jag träffa sjukgymnasten igen, hoppas att hon kan hjälpa mig så att jag får nån rätsida på eländet.

Idag ska jag åka ut till härbret ett tag och fixa lite tänkte jag, vädret är passande. Då gäller det att passa på.

När jag åkte hem från jobbet idag, väldigt trött efter veckan, gjorde jag det ändå med ett leende på läpparna.
Tänk att, precis som jag,  få tillbringa dagarna med glada barn som plötsligt tittar upp med ett stort leende och glitter i ögonen. Eller som kommer och bjuder på en kram mitt i allt jobb.
Barn som skyndar sig fram och plockar upp det jag tappat ner på golvet, som kryper under skrivbord för att samla ihop saker som ramlat bakom det. Barn som med glädje jobbar med skolans alla ämnen, som ler även när det är svårt.
För att inte tala om fötterna som kommer springande och en glad röst ropar hej när man går ut från affären när arbetsveckan är slut.

Trots att veckans arbetstimmar inte räcker till på långa vägar och jag misströstar ibland för att jag inte hinner det jag vill, så är det ju omöjligt att inte känna glädje när klassrummet är fyllt av så underbara elever. Därför sitter jag fortfarande här med ett leende i ansiktet.

Helgen skulle tillbringas i skogen hade jag tänkt, men det är lite för varmt tycker jag. Därför vilar jag i alla fall imorgon bitti. Eventuellt går jag ut på söndag.

Sonen var blek och hängig när jag kom hem från jobbet. En förkylning har slagit klorna i honom. Tack och lov har han ingen feber ännu så jag hoppas den släpper taget fort...och att jag slipper....

Nu ska jag plocka upp boken jag håller på att läsa med mina ömmande händer och njuta av den ett tag innan jag sluter ögonen.

Började morgonen med många stora gäspningar, men dagen har ändå varit toppen måste jag säga. Tröttheten gav vika och sedan gick det som en dans...nästan. Med mitt knä dansar jag ju inte så bra....
Sonen är däremot krasslig, halsen värker så det blev ingen träning för honom ikväll. Vi åkte ändå ner så att han kunde träna sin egen grupp men sen drog vi hemåt....tänk vilken dröm, att komma hem före åtta en torsdagkväll!

Något som också värker är mina händer, det skulle tas prover och som vanligt lyckades det inte så jättebra. Trasiga kärl och blåmärken lite här och där. Men som  tur var så blev det viktigaste röret fullt till slut! Vänster handled gör mest ont.....faktiskt är det lite svårt att skriva på datorn...det tar längre tid än vanligt.

Därför struntar jag i att skriva mer, jag tar och läser min bok istället. Ser fram emot morgondagen då en arbetskamrat som inte arbetar hos oss längre kommer tillbaka till skolan några timmar!

När jag kom hem efter jobbet idag var jag så trött att tanken på att behöva göra någonting resten av kvällen fick mig att må illa. Men kören lockade, så efter middag och sedan en stunds vila, gick jag iväg och sjöng. Jag är lika trött nu efteråt men ändå fylld med energi, körsång får mig verkligen att må bättre.

Nu tänker jag se lite nyheter och sedan blir det god natt. Imorgon är det jobb hela dagen, innan det blir stan och jutsulokalen igen. Men snart är det helg....då ska jag vila, vila, vila.......förhoppningsvis i skogen bland älgarna.

Så är ännu en skol- och arbetsvecka påbörjad. Dagen gick snabbt med full fart i skolan och sedan möten på eftermiddagen. Efter middagen var det dags för ett besök på vår privata frisering. Nu är vi nyklippta, sonen och jag, det känns skönt att de slitna sommartopparna är borta.

Kollade in lite nyheter när vi kom hem igen och konstaterar att det är tur att vi inte bor i Stockholm, Obamas besök verkar ställa till en hel del. Då är risken att behöva vänta i tio minuter på trafiklotsen när vi ska ner till stan väldigt lindrigt.

I morgon är det biblioteksdag igen, med påföljande konferenseftermiddag. Tur att mamma lagar middag, då hinner vi äta innan det är dags att åka på träning för sonen och styrelsemöte för mig.

Nu tänker jag ge mig på den bok jag påbörjade igår, en fantasybok som jag vill läsa för att kunna tipsa eleverna. Hittills verkar den toppenbra!

Mitt knä ja...vad ska jag säga...skitknä!

På Nyhetsmorgon sitter en kvinna och delger en oerhört stark berättelse ur sitt eget liv. Hon har skrivit en bok om incest ur ett barns perspektiv. Boken heter "När jag blir stor", kvinnan heter Jeanette Eriksson. Det hemska började när hon var i fyraårsåldern med regelrätta samlag, innan dess var det "bara" oralsex, hennes egna ord.

Där i fyraårsåldern tar boken sitt avstamp och hon beskriver några år av sitt liv. Incesten fortsatte sedan under elva år...elva år. Det var hennes egen morfar som utsatte henne. Det värsta sveket var att alla runt omkring visste vad som pågick men ingen hjälpte henne, ingen...under elva år....

Idag är hon i fyrtioårsåldern och lider fortfarande av de benkramper som började när de regelrätta övergreppen började. Det gör att hon behöver assistans för att klara sig själv.

Hennes bild är att barn som utsätts för incest inte får någon hjälp, inte då när hon blev utsatt men inte heller idag. Hennes uppmaning är att alla måste våga se och hjälpa barnet som blir utsatt!

Jag får en förfärligt stor klump i magen när jag tänker på alla dessa barn därute som nu, idag blir utsatta för detta hemska. Snälla någon, sväng ett trollspö, lyft en hand och se till att alla barn i hela världen slipper utstå övergrepp i alla former. Till dess att någon tar sitt ansvar och detta händer måste vi alla hjälpas åt! Vi kan inte vänta på att någon annan ska fixa det onda...

På nyheterna berättar man om Syrien igen, framförallt om Obamas beslut att låta kongressen rösta om ett eventuellt ingripande. Han vill att kongressen också säger ja till ett ingripande även om han själv kan besluta om det egentligen. Fast det kommer att dröja, kongressen kommer inte tillbaka i sin helhet efter sommaruppehållet förrän om en vecka. Det gör att man kan fortsätta hoppas på en politisk, fredlig lösning.

Ute är det grått och regnigt, en passande dag att vara inomhus och göra ingenting. Det finns en hel del ren tvätt att ta reda på innan det är dags att åka ner till stan för sonens träning. Men det är många timmar innan vi måste åka. Därför börjar jag med att göra....ingenting.....

Vaknade med ett ryck, rädd att jag hade försovit mig eftersom jag skulle åka ner till stan för att stänga och låsa efter storstädningen på klubben. Det visade sig att jag hade vaknat i tid, tack och lov men plötsligt blev det bråttom ändå. Då ringer telefonen och jag får reda på att jag inte behöver åka ner, det fixar sig ändå. Så nu slappar jag här hemma istället.

Ute i världen är Syrien i hetluften, det pratas om ett internationellt ingripande. Kanske nödvändigt men förfärligt ändå. Ännu fler civila som kommer att drabbas.

Lundsberg har också skapat rubriker hela veckan efter strykjärnsmisshandeln. En del elever och föräldrar kallar det för en incident och kan inte förstå hur skolinspektionen kan besluta om stängning av skolan, trots varningar till skolan under flera år.

En annan elev sa att skolan är som en dröm nu om man jämför med hur det var förut. Om det är som en dröm att bara behöva bli bränd med ett strykjärn under nollning undrar jag hur det var förut?
Så ser i alla fall inte min drömskola ut...

Den elev som intervjuas på Nyhetsmorgon berättar hur det var när hon började på Lundsberg. Hon vittnar om en kamratfostran som sitter i väggarna och vad hon blev utsatt för. Men eftersom hon vågade säga ifrån ibland blev hon till slut utfryst. Till slut mådde hon jättedåligt och hoppade av skolan. Mamman berättar att hon pratade med rektorn och ville att de äldre eleverna skulle be om ursäkt men hade fått till svar att äldre elever inte behöver be yngre om ursäkt. De har rätt att bete sig som de gör....
I mina öron låter det som att han sanktionerar dessa nollningar och den pennalism som sitter i väggarna, trots att han nu i media påstår motsatsen.
Fortsättning lär följa.

Ett annat fenomen som jag förundras över är alla hemliga statusuppdateringar i form av resplaner, små hjärtan eller något annat märkligt som läggs upp på den egna sidan på facebook. Ofta ska det vara ett sätt att uppmärksamma bröstcancer eller någon annan sjukdom.
Jag undrar så på vilket sätt det hjälper??
Det kommer definitivt inte in mer pengar till forskning.

Nej, våga vägra hjärtan och hemlighetsfulla rader och lägg en länk till någon bra forskningsfond och uppmärksamma sjukdomen på det sättet istället om det är att uppmärksamma som är det viktiga. Fast ännu bättre, sätt in en slant då hjälper man verkligen till!
Själv skänker jag pengar till forskningsfonden för ALS  i Umeå eftersom det är angeläget för mig.
(Forskningsfonden för Klinisk neurovetenskap pg: 78 14 71-8).

Nu snurrar det snabbt vill jag lova! Dagarna svischar förbi alldeles för snabbt för min smak. Att hinna laga middag är ett problem, men äta behöver vi ju. Då är det tur att mamma finns. Hon kommer till vårt hus, lagar god mat och ser till att vi hinner äta innan sonen och jag ska iväg till nästa aktivitet. Underbara mamma!!

Nu sitter jag på ju-jutsun och fördriver tiden. Datorn är med för jag hade tänkt jobba men jag har svårt att koncentrera mig så det struntar jag i. Förmodligen mår jag bra av att vila hjärnan en stund. Just nu är det mest ludd i den....så mycket tid som möjligt ska användas till vila i helgen, det bestämmer jag här och nu.

Vad som händer ute i världen är jag totalt okunnig om i alla fall. Morgontidningen får en snabb genomläsning men eftersom jag är kroniskt morgontrött kommer jag inte ihåg vad som står i den. Jag ska nog ta och surfa runt bland nyheterna en stund tror jag....det är en timme kvar innan sonen tränat klart så det hinner jag flera gånger!

Det blev en lång dag, äntligen hemma!

Vilken underbar helg det har varit. Varmt och härligt med mycket tid på altanen. Grillat, grillat, grillat.....i alla olika former, det var mathållningen det. Eftersom mitt knä krånglade hade jag en anledning att göra ingenting. Tror nog att jag lyckades riktigt bra eftersom mitt knä mår bättre idag, trots att jag arbetat.

Igår läste jag ett utdrag som publicerades i SvD ur Lena Sundströms nya bok som handlar om avvisningen av de två asylsökande egyptierna 2001. När jag läste texten kröp det under skinnet på mig och magen vändes ut och in. Vilken oerhörd ondska det finns i människor. Och feghet...där man som myndighetsperson väljer att titta åt ett annat håll när det fruktansvärda händer. Hur kan man leva med sig själv och sitt samvete sen?

Ännu värre blev det senare på kvällen när jag hittade en artikel i DN som beskrev hur ett slags medborgargarden i Ryssland, som med stöd av den nya antigaylagen, angriper och torterar homosexuella med polisens goda minne. De filmar allt men har nu beslutat att inte filma de värsta övergreppen och den mest brutala tortyren för att inte verka alltför hemska. De menar att den avskräckande effekten är stor nog ändå.....Hur mycket ondska finns det egentligen i världen?
Det är till det landet vi ska skicka idrottsmän att tävla i OS.......

Efter allt det hemska jag hade läst fick jag lite svårt att sova natten som gick, tankarna vandrade länge, länge.....så trött var jag så det räckte till i morse. Vilken tur att jag fick en toppendag med alla fina elever så att tankarna skingrades! Ikväll har mina tankar också fått hjälp att skingras, trevligt fikasällskap ute i växthuset....och ett litet sällskap som somnade i hängmattan (precis som jag brukar göra).

Nu ska jag plocka ihop lite inför morgondagen sen ska jag kolla in nyheterna så jag får veta vad som händer ute i världen. Hoppas ondskan har vilat sig idag......

Sitter i växthuset efter en delikat grillmiddag. Jag vill verkligen inte behöva gå in och ta reda på rester och disk......eller hänga tvätten för den delen.

När jag klev ur sängen för att hämta tidningen i morse gjorde mitt knä inte alls ont. Hurra, tänkte jag. Men efter att ha gjort kaffe, gått ner i källaren och startat en tvättmaskin så började det smärta igen. Skit, tänkte jag då.

Alltså blir helgens uppdrag att försöka vara så stilla som möjligt, men aldrig har det väl känts så nödvändigt att gå en massa som när jag inte ska det. Som nu till exempel, en sommarvana jag har fått är att ta en promenad på morgonen direkt efter kaffemuggen. Men det är definitivt inget läge för det nu.
Fast jag är väldigt sugen, men förnuftet får råda. Hur kul är det med kryckor egentligen?

Tack och lov skiner solen så jag ska göra mitt bästa för att ta plats i en stol på altanen. Men nog är det märkligt ändå, när jag måste vila vill jag inte. I vanliga fall brukar jag ju inte ha några problem med det, men nu......

Så var den första skolveckan avklarad, för eleverna enbart två dagar. Men jag kan konstatera efter dessa två dagar att vi har otroligt fina, trevliga och glada elever på vår skola.

Idag har vi jobbat i tvärgrupper största delen av dagen. Hälften har varit inne, den andra halvan har varit utomhus. Glada barn överallt! Jag hoppas att solen lyser lika härligt när vi ska fortsätta med vårt jobb nästa vecka.  

Med mitt knä är det däremot skit igen. När jag stod med eleverna och väntade på bussen började det smärta när jag gick. Fast på ett helt nytt ställe....typ ledbandsstället....

Det gör helt enkelt vrålont när jag försöker gå, så nu har de åkt fram igen...kryckorna....tur i oturen att man måste köpa kryckorna numera så de fanns lättillgängliga i källaren. Förhoppningsvis räcker det med vila i helgen...annars blir jag riktigt sur!

Tack och lov har min underbare granne klippt gräsmattan åt oss idag. Det hade jag tänkt göra själv egentligen, fast som det är nu hade det aldrig gått. Sonen ska få laga middag och därför kan jag vila mig hela kvällen. Hoppas det är nåt bra på teven, annars tar jag och streamar hem nån film!

Tur att de finns kvar.

Åh, vilken härlig dag vi har haft i skolan. Solen sken och det gjorde alla barn också. Glada, positiva och fina elever fyllde klassrummet i morse. Plötsligt hade klockan blivit tjugo över ett och det var dags att sluta. Dagen gick väldigt, väldigt fort. Fast det är väl så, det går fort när man har roligt! Jag inser att det här läsåret har potential att bli ett väldigt härligt och roligt läsår. Vilken tur jag har.

Väl hemma hjälpte jag grannen att installera en video och dvd. Jag kopplade ihop allt så att han kunde spela in på videon.Trots att både experter och de i affären sagt att det inte skulle gå, så gav jag mig den på att jag skulle få det att funka....och jag lyckades! Önskar att jag vore lika finurlig när det gäller datorer också. Men där får jag lita till sonen istället. Tur att jag har honom.

En promenad i lugnt tempo runt byn har jag hunnit med sen dess innan jag nu tänker slappa framför teven ett tag och kolla in nyhetsflödet.
Inte en enda gång stacks den imaginära kniven in i knäet under promenaden, det bådar gott.

Tänk, imorgon kör den igång igen, skolan. Ett nytt läsår står för dörren och väntar på att välkomna alla elever tillbaka efter sommarlovet. Att en sommar kan gå så snabbt. Förhoppningsvis fortsätter solen att lysa ett tag till och bjuda på varma sköna dagar så att det går att vara ute mycket. På dagarna men även efter jobbet, på kvällar och helger.

Mitt knä har inte blivit nåt bättre idag, men inte sämre heller. Jag antar att jag får vara nöjd med det. Det finns de som har det värre, mycket värre.

Sonen har en av de sista kvällarna på sin studiecirkel. Just ikväll skulle de upp på Brusberget tror jag. Sedan är det en Stockholmsresa som står på programmet och avslutning. Efter det får han förhoppningsvis sin "Hembygdsambassadörstitel.

Sitter och kollar in nättidningarna och förundras över hur mycket oviktig kunskap journalister måste skriva om ibland. Inte bryr väl jag mig om att Martina Haag ska skilja sig eller att Maria Montazami anklagas för att vara otrevlig när kamerorna slocknat.

Däremot stämmer jag gärna in i hyllningskören av Emma Green-Tregaro. Denna modiga kvinna som står upp för mänskliga rättigheter i ett land där dessa rättigheter bara är något medborgarna kan drömma om.

I DN läser jag om en tandläkare som köpt en av John Lennons tänder på auktion för två år sedan. Han är tydligen väldigt upprymd och nervös över möjlighet att få fram Lennons DNA. Han säger att om det går att klona mammutar borde det gå att klona även människor...finns ingen ände på folks galenskaper?

Något mycket värre som det skrivs om är den förmodade gasattacken i Syrien där det rapporteras att minst 200 människor dött. Jag måste nog kolla in nyheterna om en stund för att se om de rapporterar om det.

Jag har inte haft några problem att få den här dagen att gå. Själv har jag inte haft så stora problem att gå heller, det har inte gjort så fasligt ont i knäet....färre gånger än igår har kniven stuckits in. Det känns bra!

Efter jobbet hann jag hem en stund. Då hade jag valet att snabbt hitta på något att laga till middag eller ta med sonen, åka till stan och käka snabbmat. Det blev det senare alternativet. Det var bra, då hann vi äta i lugn och ro innan upptaktssmötet för ju-jutsun började.

Nu ett antal timmar senare har vi kommit hem, jag har ägnat någon timme åt datorjobb så nu kan jag med gott samvete kolla lite nyheter och surfa runt på nätet ett tag. Egentligen skulle jag behöva sova, men varvtalet är fortfarande för högt....måste försöka få ner det. Jag vill inte vara lika trött imorgon som jag var i morse....

Idag har den imaginära kniven bara stuckits in under knäet ungefär tio gånger.....men så har jag inte promenerat några längre sträckor. Fram och tillbaka i korridoren och i klassrummet.
Tränade sjukgymnastik gjorde jag i alla fall, några övningar var jag lite försiktigare med dock.
Hittills har jag inte fått mer besvär så jag utgår från att träningen var bra för mig.

När jag kom hem från jobbet och såg fram emot en hemmakväll möttes jag av sonen som undrade när vi skulle åka? Var vi skulle ville jag naturligtvis veta.....det visade sig att han och träningskompisen bestämt sig för att åka och träna ikväll trots att de inte skulle det förut. Men med tanke på de tio nya delmoment som ska läras in under hösten behöver de alla träningstillfällen de kan få till.

I morgon har vi förmånen att åka ner till stan igen....

Idag har jag ett skitknä igen....vi är inte alls överens om hur saker och ting ska fungera. Det började krångla lite för några dagar sedan men nu har det blivit sådär att en imaginär kniv sticks in precis under knäskålen när jag går igen. Det är inte skönt kan jag säga....det begränsar mig rejält dessutom. Något jag inte tycker om. Extra surt är det faktum att den här typen av smärta alltid kommer när jag tycker att det börjar vända och jag orkar och kan göra mer.

Eftersom jag inte vet vad det är som triggar igång det hela kan jag inte undvika något speciellt heller. Att sluta träna eller promenera finns inte som alternativ. Dessutom smärtar aldrig träningen på det här sättet, den gör bara ont på ett mer uthärdligt sätt. Jag misstänker att det är skrotet i knäet som irriterar men det kan lika gärna vara något annat.....suck. Nåja, om ett tag har det förmodligen gått tillbaka och då är det hela glömt, för ett tag i alla fall.

Efter en långsam promenad i de skor som för dagen gjorde att det smärtade minst i knäet har jag nu slagit mig ner i soffan för att slappa ett tag innan jag ska gå på födelsedagsuppvaktning. Kollar in ett program där familjer i England får hjälp att hitta nytt boende. En av kvinnorna hittar fel på precis alla hus....fel ställe, ingen karaktär, fel på alla utrymmen, får små, får få, för stora rum.....och så fortsätter det. Trots att hennes man uppskattar de flesta av husen och de innehåller precis det de bett om....det är ett under att de fortfarande är gifta om någon frågar mig.

Vaknar av att regnet öser ner utomhus. Skyndar mig ut för att hämta morgontidningen utan att bli alltför våt innan jag kryper ner med en mugg kaffe, morgontidning samtidigt som nyhetsmorgon visas på teven.

Förfäras när jag ser nyheterna och det som pågår i Egypten. Tänker på mina vänner som lever mitt i det kaos som råder. Jag vet att de är mitt i hetluften dessutom.
Den konflikt som pågår mellan den styrande militären och det muslimska brödraskapet riskerar att övergå i ett regelrätt inbördeskrig. Våldet eskalerar....hur ska det någonsin gå att få stopp på detta? Det man kan hoppas är att alla inblandade tar sitt förnuft till fånga och inser att våld och vapen aldrig kan vara en lösning på någonting.

Ryan Air har hamnat i hetluften igen. Den här gången har det kommit fram att man har raderat information från svarta lådor. Detta från plan som tvingats nödlanda på Skavsta. Jag undrar så vad de är rädda för att visa?

I vår egen lokaltidning frestar ett helt mittuppslag med nyplockade trädgårdsbär. Det är faktiskt det jag saknar mest av allt från min förra trädgård. Alla vinbärsbuskar, hallonriset med goda trädgårdshallon, smultron i överflöd, åkerbär och jordgubbarna. Jag har börjat att plantera och anlägga lite smått här också men det tar ju sån tid. Smultronen börjar sprida sig, krusbär har vi, men vinbärsbuskarna är det ingen större fart på ännu. Men jag får ge dem några år så kommer de nog de också. Som tur är finns ju fina frysta bär att köpa numera.

På teven talar de om mobbning, högaktuellt med tanke på att skolstarten närmar sig. Torbjörn Hägglund skrev en fantastisk krönika i Tidningen 7. Läs den här!
Sedan ska vi komma ihåg att alla har ett ansvar, att våga säga ifrån! Ser våra barn oss vuxna säga ifrån när någon behandlas fel ökar sannolikheten att de också vågar säga ifrån i sin vardag. Barn tenderar ju att göra som vuxna gör...ser de oss däremot behandla andra fel härmar de gärna det också.
Därför är det viktigt att tänka på hur vi som vuxna talar om andra hemma, framför teven vid middagen eller andra tillfällen. Pratar vi ofta nedvärderande om andra så är det den bilden våra barn får med sig ut i världen.
Vi måste försöka välja att göra och säga rätt, både hemma och i skolan. Vi måste hjälpas åt, hela tiden. Ensam är inte stark. Tillsammans är vi starka, om vi väljer att göra gott istället för ont.

Solen sken hela dagen, lusten att arbeta inomhus var inte så stor. Men det gick, plötsligt var det kväll och dags att åka hem. Även om jag ännu inte har kommit in i jobbet på riktigt ännu, så har jag hunnit göra lite nytta idag. Jag har plockat in klart i grupprummet...i alla fall för tillfället....det finns några tomma skåp men det lär inte ta länge innan de är fyllda skulle jag tro. Lite annat småplock har jag också hunnit med, som att lägga schema till exempel (som i och för sig inte är något småplock...).

Däremot är det något konstigt med en skola utan elever....de fattas i byggnaden. Tur att fritids är på plats så att det hörs lite barnröster och skratt i alla fall! 

Som tur var fortsatte solen att lysa under kvällen. Grillad mat i växthuset till middag, paj förberedd till imorgon, en pratstund med grannen och sedan en promenad innan jag har slagit mig ner vid teven. Nu gör jag inte mer idag!

Smatter

Ligger i hängmattan och lyssnar till regnet som smattrar mot taket. Andra arbetsdagen är till ända och jag har precis kommit in efter en kvällspromenad.

Dagen har varit fylld av möten med någon kort paus nu och då. Lagom långa stunder för att gå på toa och dricka kaffe. Eller för att vara mer exakt, hinna hämta kaffe för att ta med på mötet.

Här hemma hade sonen skött markservicen inomhus medan min snälle granne gjort detsamma ute. Gräsmattan var klippt när jag kom hem!

Efter en stunds schemajobb därefter uppsättning av rovfåglar på växthusglaset och en promenad ligger jag, som sagt,  här och bara njuter.

Det gick

På nåt sätt gick det att kliva upp i morse...men inte var det lätt. Någonstans efter lunch började hjärnan fungera något sånär. Vilken tur att vårt arbetslag gjorde ett sånt gediget arbete i våras och förberedde mycket inför hösten. Dessutom skrev vi ner en lista med allt som var kvar att göra och som vi måste ta tag i nu. Det gjorde att hjärnan inte behövde fungera fullt ut idag.
Under eftermiddagen ägnade jag mig dessutom åt mer praktiska göromål. Då fick den också vila, hjärnan alltså.

Fast dagen höll på att gå på tok direkt i morse. När jag kom till jobbet och skulle hälla kaffe ur vår perkulator upptäckte jag att den hade gått sönder....det rann kaffe ur den på ställen där det inte ska rinna kaffe. Som tur var fick vi låna förskolans till förmiddagskaffet.....sen åkte en skolkurir och köpte en ny åt oss. Utan kaffe....det går ju bara inte!

Sonen tränar ju-jutsu ikväll, mormor fick skjutsa. För ovanlighetens skull blev det inte jag som körde. Fast det fanns en anledning, jag hade nämligen annat för mig. En skjutbana en bit härifrån fick sig ett besök. Det är ju snart älgjakt så det vill till att kolla bössa...och skytt!
Tillsammans med en god vän åkte jag och pangade lite. Bössan gick klockrent, både med övningsammunition och den riktiga jaktammunitionen.
Det känns tryggt att veta inför den stundande jakten. Sen återstår väl att se hur mycket jag kommer ut i skogen. Men bössan går i alla fall som den ska, det är bara skytten som inte går riktigt....Fast sköt riktigt gjorde jag, tur att den förmågan inte påverkats.

Nu är axeln lite mör....den är inte van vid stötarna. Ändå stöter geväret inte som allra värst eftersom jag har ljuddämpare.
Skotten med den riktiga ammunitionen kändes dock rejält. Framförallt det allra sista skottet....när axeln redan började vara lite öm. Men vad gör väl det, att skjuta är väldigt roligt!

Väskan är nästan packad

Här står den.....nästan färdigpackad.

Jag försöker plocka fram känslan jag hade när arbetsryggsäcken kom fram efter den senaste sjukskrivningen. Då minns jag en glad, bubblande känsla i magen över att få åka till jobbet igen efter en ofrivillig frånvaro.

Nu har ju frånvaron varit planerad (semester) och inte ofrivillig men den där riktigt sprudlande känslan över att få börja jobba vill inte infinna sig. Att vara ledig tilltalar mig alldeles för mycket. 

Men jag vill verkligen inte låta som en gnällspik för jag är otrolig tacksam att jag faktiskt har ett jobb att åka till. En arbetsplats där jag trivs, med arbetskamrater som är toppen. För att inte tala om alla fina elever. 

Så tänker jag efter noga känner jag att det kommer att bli roligt att börja jobba igen....och om några dagar är jag inne i jobbarlivet igen då kommer det att kännas lättare.  

Det värsta kommer att bli att gå och lägga sig i tid, så att jag kommer upp på morgonen. Hoppas att lastbilarna och bussarna lever om tidigt i morgon också.....då vaknar jag lätt!

Sista dagen

Idag är det min sista semesterdag den här sommaren. Innan jag lade mig igår funderade jag på att ställa klockradion för att öva mig i att vakna av den och kliva upp tidigt.
Insåg raskt att det inte skulle göra någon skillnad, en dag mer eller mindre.

Sett i backspegeln inser jag att jag inte behövde någon väckning idag. Det skötte alla lastbilar och bussar nere vid macken om....jag har väl inte varit med om maken till olåt på hela sommaren.....Misstänker att ljudet har varit ungefär liknande förut under sommaren men av någon anledning har jag inte bekymrat mig om det förut...men just idag när jag hade bestämt mig för en sista sovmorgon då skramlade, tutade och levde det om något förskräckligt.

På morgonteven sitter det hjärnforskare och barnpsykologer och ger råd hur man ska få till vardagen igen efter semestern. Barnpsykologen pratar om att få till läggtider igen...själv tycker jag inte att det behövs någon större ansträngning. Efter att ha klivit upp tidigt några dagar är man så trött på kvällen så man somnar ovaggad...gäller både barn och vuxna....

Hjärnforskaren berättar att vi ska släppa oron för att börja jobba igen...att vi stressar upp oss alldeles för lätt över saker som kan ha hänt på jobbet medan vi varit lediga. Han menar att de stora sakerna får vi reda på, de mindre spelar ingen roll i långa loppet.
Själv oroar jag mig inte så mycket för jobbet...mer över att inte hinna vara ledig så mycket. Jag inser att jag tycker alldeles för mycket om att vara ledig och ta dagen som den kommer.
I motsats till många andra tycker jag inte att det är skönt att komma in i vardagsrutiner igen....och kommer aldrig någonsin att tycka. "Ledigrutiner", det är min typ av rutiner det!

Idag ska jag i alla fall träna, handla (kan ju vara bra att ha ett välfyllt kylskåp när det är jobb igen), hämta sonen i stan, följa honom till hyposensbehandlingen och sedan sist av allt....plocka fram arbetsryggsäcken ur gömmorna igen. Men det blir sent ikväll.....

Kvällsinvigning

Igår hade vi kvällsinvigning av vårt växthus tillsammans med goda vänner. Där inne var det varmt och härligt, regnet smattrade mot taket och kräftorna smakade gott! Det blev en trevlig kväll, fast det är ju inte så svårt när sällskapet är det rätta!

Vi fick en fin inflyttningspresent till vårt växthus. En lykta som nu pryder sin plats på bordet i "softarhörnan"...(eller salongen som jag har börjat att kalla den delen).

Idag däremot gör jag inte så mycket, det är skönt. En promenad i förmiddags, sedan frukost ute i växthuset, lite tvätt som snurrar i maskinen och nu friidrotts-VM på teven. Här hänger jag nog ett tag till!

Lyktan har fått plats på glasbordet!

Den här kräftan blev inte uppäten.

Blommorna flyttar in.

Blommor är ett måste i ett växthus.

För att ett hus ska få kallas växthus bör det finnas blommor inuti. Mitt sprillans nya var sorgligt tom på dessa. Därför gjordes några inköp igår. Röda fina pelargoner och två orkidéer inhandlades och fick flytta in sent igår kväll.

Det blev jättefint, även om det behövs fler blommor innan jag är nöjd. Men det får vänta till våren, då ska det sås frön igen!!

Den här dagen ska ägnas åt att träna och därefter göra någon slags dessert inför växthusinvigningen ikväll. Fast igår blev det lite smyginvigning....jag bjöd på lunch därute för första gången. Vilken skön känsla det var!

Att göra dessert ser jag fram emot, att träna ser jag inte fram emot. Nog märks det att träningsdosen ökat, mitt högra ben protesterar något alldeles förfärligt. Inte det skadade alltså....vilket i och för sig är tur. 

Efter hela yttersidan av låret och ovanpå fotleden är värken just nu väldigt stor. Vila känns som ett alternativ för höger ben, för vänster är det inget alternativ. Alltså gäller det att träna med förstånd idag....Jag ska se om jag kan plocka fram det, förståndet alltså. Meddelar sen om jag fixade det....

Yihaa!!

Alldeles underbart fantastiskt, på annat sätt kan jag inte beskriva känslan av att ha ett växthus/uterum igen! Dessutom dubbelt så stort som det förra. I stället för att använda helgen till att pimpa det fick jag göra det redan idag. Under eftermiddagen och tidig kväll. Det blev verkligen toppenfint, tycker jag i alla fall.
Det som är kvar att göra är att putsa rutorna på insidan....men det blir en annan dag.

I förmiddags kom snickarna med en släpvagn med mycket stora glaspartier på. När jag såg glaset på släpvagnen började jag genast oroa mig för hur de skulle få upp det hela på altanen. Vissa av delarna var närmare 3x2 meter.....men naturligtvis gick det bra. 

Dagens lärdom att dra av detta: Man ska inte oroa sig för saker som mycket kompetenta människor ansvarar för! Glasen kom upp på altanen, skruvades på plats och sen fick jag börja inreda.....oj vad roligt det var! 

Nu ska jag bara få tag i en elektriker......

Glaset är på plats!

Här i hängmattan trivs jag.

Utsikt från hängmattan.

"Softarhörnan".

Odlingshörnan med hyllor och arbetsbord. Just nu utrustad med klappstolar.
Tanken är att man ska kunna sitta där och äta när det är småkyligt ute. Dubbla funktioner.....

På släpvagnen innan glaset lyftes upp på altanen. 

Målning men först kaffe.

Med en kaffemugg framför morgonteven samlar jag kraft för att gå ut i garaget och måla. Det är ju egentligen inte något att gruva sig för, en dryg timmes jobb bara.

Men jag hänger nog här ett tag till. På nyheterna berättas om den pytonorm som rymde och kramade ihjäl två pojkar som låg och sov en trappa upp. Förfärligt!

I Tyskland presenteras en rapport där det avslöjas att regeringen hjälpt till att sanktionera och dölja doping från -50 till 80-talet för att nå sportsliga framgångar. Jag funderar väldigt mycket på det där med doping, vad är en prestation värd egentligen om man vet att man nått den på grund av att man tagit till förbjudna metoder?
Vilket påminner mig om att sonen måste ha intyg från sin läkare när det gäller hans astmamediciner. I för höga mängder är de nämligen dopingklassade. Det kan ju bli aktuellt med alternativ innan och runt tävling också. Måste kollas upp.

I tidningen står det att det blir allt vanligare att beställa hem antibiotika och andra mediciner olagligt på nätet. Jag förstår ärligt talat inte hur man kan törs stoppa i sig den medicinen. Man har ju inte nån aning om vad som är i tabletterna. Det är ju inte säkert att det är det som står på förpackningen utan det kan ju vara sockerpiller. Eller ännu värre, något helt annat.

De berättar också om spartips efter semestern, hur man minskar de kilon man lagt på sig och som grädde på moset eller socker kanske jag ska säga....tillverkas det polkagrisar.....

Ramvirke att måla

Mycket att måla!

Idag har jag hunnit med mycket vill jag lova, ändå har dagen gått i lugnt tempo. Sy, måla, träna, shoppa och fixa grejor på jutsun medan sonen tränade. Dessutom har jag suttit i solen en stund och bara slappat.

Snickarna skulle komma och klyva ramvirke till de fasta glaspartierna så jag klev upp tidigt eftersom jag inte visste när de skulle dyka upp. Inte kom de klockan sju som de brukar så jag passade på att sy nya överdrag till dynorna jag hade i mitt gamla växthus medan jag väntade.....ingen precision och inte den färg jag ville ha men bra mycket bättre än dynornas originaltyg. De gamla överdragen som jag färgade förra veckan föll i bitar när jag plockade ut dem ur maskinen......solens slitage....vådan med tyg i växthus....

Efter det hann jag med ett besök hos sjukgymnasten också innan de körde in på gården. När de fixat sin del av jobbet var det min tur. Så nu ligger ramvirket i garaget med ett lager färg. I morgon ska det andra varvet målas för att hinna torka innan torsdag då glaset kanske kommer...fast troligen blir det på fredag.

På kvällen åkte jag till stan för att möta upp sonen som snorklat och vandrat i Balesuddens naturreservat under dagen. Men innan dess hann jag shoppa lite. En vaxduk som jag ska ha till mitt odlingsbord och billiga klappstolar. Jag var på jakt efter en ljuskrona också men det fanns ingen jag ville ha. Det är bara att leta vidare. 

Tänk att jag äntligen får börja pimpa växthuset på riktigt i helgen....längtar.....väldigt mycket!

Härliga söndag.

Det ser ut att bli härligt väder även idag, underbart. Något som också är härligt är att mina knän inte värker idag på morgonen. Då kommer jag att kunna träna fullt ut på sjukgymnastiken i morgon. Fast sen lär jag ju bli ledbruten igen.....men det hör till. Förhoppningsvis blir jag starkare och starkare, då borde det värka mindre och mindre.

Eftersom solen skiner och det är varmt så får den rena tvätten i källaren förbli utan uppmärksamhet. Den ligger bra där den ligger, altanen lockar mycket mer. Med en god bok i handen tänker jag tillbringa en del av söndagen där ute. På eftermiddagen ska sonen ha skjuts till en kompis. Imorgon ska de nämligen åka och snorkla, i Balestjärnen tror jag. Det passar bra eftersom det verkar bli bra väder då också.

Sedan vet jag att han längtar efter att bara vara hemma ett tag. Just nu tycker han att han nästan aldrig sover hemma och även om det är en liten överdrift så har han delvis rätt. Vi har båda varit borta en hel del, men det gäller framförallt honom. Fast tids nog kommer vardagen igen....då önskar han nog annorlunda.

På teven skär de melon till sallad. Det kan inte bli så mycket för när kokboksförfattaren skalat melonen blev det väldigt lite fruktkött kvar. Det mesta satt kvar på skalet.....Av någon anledning får det mig att tänka på att det kanske är dags för en promenad, dags att ta på skorna och gå ut!