När jag kom hem från jobbet idag hade vårt hus duschat. Det luktade gott av fasadtvätt och väggarna såg riktigt fina ut. Nu ska det torka och sedan är det skrapning innan det är dags för ny färg. Det ska bli så spännande att se det färdiga resultatet. Åh vad jag längtar! Idag har jag i alla fall valt ny markisväv, grönt kommer nog inte att vara så snyggt när huset väl får ny färg.

Igår hade vi årsmöte på ju-jutsun, ett ganska långt årsmöte, det fanns en hel del att diskutera och en ny styrelse skulle väljas. Därför känns det lite ovanligt idag eftersom jag inte fortsätter med styrelsearbetet. Några trådar finns att sy ihop innan jag helt kan kliva av sekreterarrollen men det kommer att kännas annorlunda framöver. Det är något som är säkert. När hösten kommer ska jag börja träna själv medan sonen är på mattan....det borde jag kunna fixa tycker jag! (jag har faktiskt tränat idag i alla fall...)

I källaren springer fortfarande små myror omkring....inte lika många som under helgen men än har de inte gett sig av. Jag har försökt att tala om för dem att vi inte driver något myrpensionat men de lyssnar inte. Jag som inte ens serverar något ätbart....istället har vi satt ut små myrdosor som lockar in de små stackarna och tar livet av dem till slut.....
De är lättlurade de små rackarna....å andra sidan har vi inte sett vem som skrattar sist ännu, kanske visar det sig att det var jag som var lättlurad.

Idag gjorde jag en lite större väggalmanacka över de veckor som är kvar innan eleverna får sommarlov. Det är sex veckor, normalt brukar det vara åtta veckor när jag sätter upp den men av någon anledning har tiden gått så snabbt så jag har inte hunnit med. Nu har vi tack och lov tre hela veckor utan avbrott men sedan är det kortare veckor igen. Jag inser att det börjar bli dags att sy ihop skolsäcken. Inte påbörja en massa nya projekt i alla fall. Vi har redan fått stryka över en dag......

Det här blev en sån där bonuskväll hemma igen. Jag hade räknat med en resa till stan men sonen skulle inte träna, jag hade missat att det var udda vecka nu...därför fick jag extratid här hemma. Inte så dumt faktiskt med tanke på att målaren knackade på dörren idag och talade om att han tänker komma och tvätta mitt hus på onsdag. Det innebar att jag fick en del jobb med att plocka undan saker som står i vägen. Men nu är det mesta undanplockat...förutom veden i vedförrådet....den får ligga kvar och väggen där bakom får bli tvättad och målad i framtiden när veden blivit aska i vår braskamin.

Fast resten av huset bli ju inte målat på en gång heller....först ska det torka till....sen ska det skrapas innan det blir målning. När målaren har kommit så långt att det är färdigskrapat är det förhoppningsvis plusgrader på nätterna så att det går att börja med målningen.

Det känns i alla fall bra att jag får målat på försommaren. Pappa sa alltid att allt som ska målas utomhus ska vara gjort innan midsommar.....jag hoppas på en torr vår och försommar.

Idag har jag beställt en onöda till sonen och en till mig.....varsin t-shirt med Star Wars tryck. "Episode VII is coming".
Det var ett "måste ha"....begäret gick inte att stoppa.....så himla onödigt egentligen men åh vad jag längtar till dess att jag får dra den på mig.....

Skywalker till sonen.....

......och Solo till mamman.....

Tänk vad konstigt det är ibland. Någonting man ska göra som känns helt fel i tid blir plötsligt så rätt. Det som kändes lite trögt och jobbigt visade sig vara det som gjorde helgen till en toppenhelg.

En resa fram och tillbaka till Östersund var det som gjorde min helg....ja eller resa och resa. Själva resan var ökentrist. Ensam i bilen, ingen son som roddade med musik och underhöll med tankar om spel och datorer. Nej det som gjorde helgen var gårdagskvällen med alla mina underbara vänner. Massor med god mat, dryck och alla samtal sen om stort och smått. ( den där chokladtårtan skulle jag kanske tagit med en bit av...) Nostalgidisco avslutade kvällen innan kudden fick ta emot ett trött huvud.

Hemma igen, där sonen och myrorna mötte upp. Sonen blev jag glad att träffa men myrorna?? De tyckte att detta var ett passande tillfälle att hälsa på i vår källare, något jag inte håller med om. Jag hade inte planerat att ha nåt myrkalas nu....vi har ingen mat här inne som passar myror....ingen alls.
Nu har jag i alla fall placerat ut myrdosor, så jag hoppas de kryper igenom dem ofta så de försvinner ut och dör.

Men nu struntar jag i myrorna en stund och grottar ner mig i en bok.

Igår gjorde jag någonting för första gången. En träff med en sångpedagog stod på programmet. Under en hel timme fick min sång, men framförallt min andning vara i fokus. Det var ett klokt beslut, oj vad jag lärde mig mycket. Magstöd har ju alltid varit en viktig sak att tänka på för att få luften att räcka till men jag har aldrig riktigt förstått hur jag effektivt kan träna och hur det ska kännas.
Det har jag nu, om jag nu bara kan göra dessa övningar dagligen under några veckor så borde mitt muskelminne komma ihåg av sig själv sen. Mest fascinerande var det att känna hur mycket jag utvecklades under den timme jag blev drillad. En verklig aha-upplevelse. Väl investerade kronor.

Just nu slappar jag med en mugg kaffe framför nyhetsmorgon. Jag förfäras över nyheterna från Ukraina, där den senaste händelseutvecklingen ökar risken för en rysk invasion markant. I USA är det stormar och jordskred som ställer till det. Det var otäckt att se skredet som plötsligt fick marken att ge vika och dra med sig flera bilar. Tack och lov var det ingen människa som satt i bilarna eftersom de var parkerade. Här hemma är det den förfärliga nyhet om den lilla flickan som blev dödad som får mig att må illa. Man misstänker hennes vårdnadshavare. Vad är det för fel på människor som gör barn illa??

Dagens musikgäst är Sananda Maitreya. Själv kommer jag ihåg honom som Terence Trent D´arby. Ni vet han med Sign your name....Nu med en betydligt rockigare framtoning, inte så konstigt kanske med tanke på att han säger att han har lämnat både namn och gammal musikstil bakom sig. Ett aningen långsökt namnbyte kan tyckas...men det viktigaste är att han är nöjd.

Om ett tag är det dags att packa ihop och åka till Östersund, en mycket god vän ska firas. Jag ser fram emot att träffa henne och alla andra.
Sonen följer inte med denna gång, han är på bältesläger i Hudiksvall. Nästa helg tänker han försöka gradera till blått bälte så det ska finslipas tekniker. Lägret är bara över dagen så han kommer hem ikväll. Något jag också skulle behöva göra med tanke på morgondagens aktiviteter men jag får kliva upp tidigt imorgon och åka hem i tid då fixar det sig nog.

Nej, dags att få tummen ur och börja rotera....

Den här veckan har verkligen gått i värkens tecken...den började med träningsvärk utan dess like. Sedan värkte mitt knä nåt alldeles förfärligt ett par dagar. Det gör det även idag även om det är aningen bättre.

Valborg firades i Härnösand. På väg dit hade vi änglavakt som såg till att jag reagerade på rätt sätt och hann styra undan bilen i det plötsligt hala väglaget. Från en torr vägbana till 5-6 cm snö och blixthalka på ett par hundra meter. Vem som helst hade blivit överraskad...så även den stackare som kraschat vid sidan av vägen vilket gjorde att framkomligheten inte var den bästa. När så en långtradarchaufför kommer och går i körfältet för att sätta ut en varningstriangel gällde det att undvika honom, mitträcket, långtradaren, diket, ambulansen och den kraschade bilen....med sommardäck.....nog blev jag lite darrig allt....det var så nära att det hade gått åt helvete för att tala klartext. Efteråt tänkte jag mest på Sudden som var kvar hemma...

Som tur var hade vi en härlig valborgsmässoafton efter det och resan hem idag gick alldeles utmärkt. Visserligen växlade vädret ungefär tjugo gånger (minst) på vägen hem. Det var sol, regn och hagel om vartannat. Med en hel del blåsväder på det.

Nu slappar jag en stund i mitt favorithörn medan jag funderar på vad vi ska få till middag. Det blir nog något med älgfärs tror jag....men vad?

Igår ägnades en stor del av dagen åt ogräsrensning. Det var rabatten på framsidan som fick en genomgång. Att det behövdes var säkert, ogräset frodades och med tanke på det fina vädret tyckte jag att det var lika bra att passa på. Med tanke på vår bonushelg hemma (inställd tävling) så fanns ju dessutom tiden.

Nackdelen med det hela är att jag idag har träningsvärk från h-vetet. Bak- och insidan av låren smärtar något alldeles förskräckligt. Jag kan knappt gå uppför trappan här hemma......med tanke på att andra dagen ofta är värst undrar jag hur det kommer att kännas imorgon?? Vågar inte riktigt tänka på det.....

Det gick dock hyfsat under skoldagen, även om jag var rätt stel och det gjorde ont då också. Men när jag efter ett möte på eftermiddagen skulle kliva upp och gå hem kunde jag knappast ta ett steg utan att skrika....och det blir värre och värre.

Träningsvärk kan vara skön, när det är lagom mycket....den här är inte skön! Promenad eller cykeltur ikväll? Tror inte det.....

Balkongdörren står på glänt och släpper in fåglarnas kvitter, det doftar friskt och fräscht av vår. Kaffet i muggen smakar extra gott och jag ligger och tänker på helgen som varit.

Igår gick jag förbi en björk som höll på att slå ut, de små gröna bladen lyste klart och talade om att snart är det dags för björkpollensäsongen att blomma ut för fullt här uppe också. Det är tidigt, det är inte ens slut på april än. Trots det knoppas träd och buskar för fullt. Gräset börjar dessutom bli grönt. Även om det kommer att bli kallare nästa vecka känns det som att det kommer att bli en rekordtidig start för gräsklippning i år. Undrar om det finns ett samband mellan snöskottning och gräs? Lite snö mycket gräs.....

Helgen har förutom underbara dagar dessutom bjudit på två trevliga kvällar med trivsamt umgänge. En härlig energipåfyllning inför de arbetsveckor som kommer.

På Petersplatsen är det fullt med folk idag. De väntar på den unika händelse som ska äga rum, två påvar ska helgonförklaras samtidigt. En speciell händelse i den katolska världen, anledningen till att så många köat sedan igår för att få en bra plats under ceremonin. För den intresserade går det bra att följa det hela direkt på  TV4......

Här hemma ska dagen ägnas åt att gräva ner scilla som levererades igår, sedan är det träning för sonen så en tur till stan står på programmet. Annars verkar det vara en fin idé att vara ute så mycket som möjligt och innan dagen tar slut förbereda sig för veckans arbete.

Kors i taket men idag åkte vi till stan utan att sonen hade träning...tro när det hände senast? Sonen skulle in på Teliabutiken och jag skulle fixa några presenter....i små storlekar. Jag hade så svårt att välja....men till slut lyckades jag efter att ha ändrat mig ungefär etthundrasjuttiofem gånger. Hoppas bara att mottagarna blir glada. Dessutom hittade jag äntligen de lampor jag vill ha ute när vårt hus blir målat i sommar.....och inte var det de dyraste heller!

När vi kom hem slängde jag mig i en stol ute på altanen och läste klart min bok innan det var dags att börja med middag. Den avnjöts medan vi tittade på amerikanska Netflix och filmen om Turbo, den raketsnabba snigeln....vi kan ju inte kolla på Marvelfilmer varje dag....

Ja visst ja, jag har cyklat idag också.....

Just nu tittar jag på Masterchef i USA....det är så intressant att iaktta hur deltagarna gör allt för att psyka varandra och ler i smyg när deras medtävlande får dålig kritik. Eller hur de himlar med ögonen när någon de inte gillar får bra kritik....Nu brukar inte jag se på Sveriges mästerkock men jag inbillar mig att de inte gör så där....i alla fall hoppas jag det. Nej jag gillar verkligen inte deras sätt så jag tar och zappar runt lite istället....

Min tå är väldigt nöjd med mitt beslut att ta hjälp för att reda ut det dubbskorna ställde till med i vintras. En hel dag har gått, bitvis barfota visserligen, men långa stunder med skor på utan att jag har haft ont alls. Underbart.

Mitt knä är dock inte riktigt lika förtjust i mig idag....det tycker att jag har cyklat alldeles för mycket. Jag försöker tala om för det att det är precis tvärtom, att jag har cyklat för lite. Men se på det örat vill inget knä höra. Fast det struntar jag högaktningsfullt i, jag biter ihop och cyklar ändå....dessutom klarar jag faktiskt av små uppförsbackar. Bara det gör ju att jag vill cykla. Lite skrämmande är det dock att inse att min kondition inte är den bästa.....jösses jag blir ju andfådd av ingenting.....men innan sommaren är slut ska jag väl ha hittat den igen, konditionen.

Eftersom jag nu har nått målet att cykla vore det väl tusan om jag inte ska kunna springa igen också. Inget mål jag kommer att nå särskilt snabbt, det inser jag....men jag ska kämpa. Faktum är att jag ofta drömmer att jag kan springa. Jag blir lika lycklig varje gång när jag säger till mig själv att jag kan...sen vaknar jag.....

Igår under världsbokdagen ägnade jag mig åt skönlitteratur, idag har jag läst facklitteratur. Först har jag läst ut en bok som handlar om att undervisa i läsförståelse (kopplad till avhandlingen jag nyss plöjde) sedan vandrade tankarna iväg till mattefortbildningen jag deltar i. Tankarna gick till de elever som inte tycker att matte är så lätt.

Hur det nu kom sig så började jag tänka på Torkel Klingbergs bok "Den lärande hjärnan". Den läste jag för något år sedan och jag tyckte mig komma ihåg att han diskuterade matematik i den. Efter att ha letat i bokhyllan en lång stund hittade jag den till slut....inte alls där jag hade ställt den.....

Väl upphittad kunde jag sätta tänderna i den igen...eller hjärnan för att vara exakt. Det visade sig att jag kom ihåg rätt, svårigheter med matematik var en av de saker som diskuterades. För att göra det enklare för mig var den dessutom relativt lättläst, så det är inte så många kapitel kvar nu.

Boken är i alla fall väl värd att läsas igen och nu sticker det ut många små färgglada lappar lite här och där, jag har markerat saker jag vill återkomma till. Torkel har mycket att lära ut, han skriver om många viktiga saker att ha kunskap om för oss som arbetar med barn och ungdomar.
(Torkel Klingberg är professor i kognitiv neurovetenskap och som sådan forskar han om barns utveckling och träning av hjärnan. Internationellt ligger han i framkant i sitt forskningsområde).

Hur gärna jag än vill fortsätta med boken har jag bestämt mig för att det får räcka för idag. Nu tar jag en paus till imorgon. Kanske finns det nåt att kolla in på teven om jag har tur. Annars kan jag ju alltid läsa vidare.....

Idag har fokus legat på träning, åter träning och sedan skötsel av mina tår. En trevlig dag, med fokus på mig själv.

Efter att ha lärt mig cykla igen tog jag mig en tur i förmiddags i solen. Med kalla fingrar, trötta knän men oerhört glad kom jag hem igen och satte mig på framsidan med en mugg kaffe och en bok. Där satt jag till dess att det var dags för lunch. Med en snabblagad variant i magen orkade jag med ett träningspass hos sjukgymnasten med efterföljande cykeltur.....ute denna gång istället för inne på motionscykeln.

Ännu en mugg kaffe i solen och några kapitel till i boken hann jag med innan det var dags att pyssla om mina fötter. Framförallt den stortå vars nagel jag trampade sönder med dubbskorna i vintras.

Nageln har nu börjat växa inåt och det har gjort ont ett tag. Efter att smärtan blivit värre under påskhelgen insåg jag att detta inte var något jag skulle klara själv så igår bokades en tid för fotvård. Jag hade tur och fick komma dit redan idag.

Vilket jag tackar för.  Det fanns nämligen var där bakom nageln där den grävde sig ner i nagelbädden, inte konstigt att det gjort ont. Nu har jag fått hjälp att lyfta nageln med lite material som ligger kvar därunder. Faktum är att det redan känns bättre. Hoppas det håller i sig annars får jag ringa igen, då sätts någon slags bygel dit.

Jag har också fått stränga order att smörja nagelbanden med aloe vera varje dag.....Så länge jag har ont kommer jag nog inte att ha några problem att komma ihåg det...men sen.....jag vet hur det brukar bli.....

Wow, idag har jag gjort något jag inte klarat av sedan 2009....jag har cyklat utomhus på en helt vanlig cykel. Cyklat har jag gjort mycket under mina år sedan första knäfrakturen, men inomhus på en motionscykel. En viss skillnad, den står ju stilla så det behövs inte så mycket balans och styrka i låret för att kliva av.

När jag höll på nere i förrådet idag beslutade jag mig för att pumpa däcken på min cykel och sedan var det bara själva cyklandet kvar. Det fungerade utmärkt, i alla fall där det är hyfsat rakt och inte alltför mycket uppför. Uppförsbackar är ingen  riktig hit ännu men det kommer nog att gå det också om jag cyklar på så ofta som möjligt i sommar.

Det är säkert fånigt men det känns som en seger! Dessutom har jag lyckats få igång mopeden som stått stilla i minst lika många år.....

Ja, jag tvättade bilen också....

Gårdagens planer på att arbeta ute på tomten höll ett tag. Jag fick bort de  flesta av stenarna i gräsmattan "sneglandes" mot grannarna runtomkring som krattade gräsmattan. Några tag med krattan tog jag också men sedan gav jag upp. Det är verkligen en av de tråkigaste saker jag vet...att kratta gräsmattan. Dessutom kommer gräset att växa ändå, vare sig det blir krattat eller inte.....

Istället riktades mina insatser mot någonting mycket viktigare. Jag hämtade upp möblerna till altanen och väckte grillen för att sedan ägna resten av dagen åt en god bok. Jag slog mig ner i en stol på gränsen mellan inne och ute i kanten av växthuset. Värmen som omslöt mig där jag satt gjorde att jag fick en försmak av sommaren. Fast då gällde det att blunda förstås eftersom inga löv slagit ut ännu. Men inte är det så långt borta. Syrenerna har tjocka knoppar så om värmen fortsätter kommer det nog snart att lysa grönt.

När jag mot kvällen igår låg inne i växthuset undrade jag hur jag har klarat mig utan ett växthus med en hängmatta i förut? Jag behöver absolut inget spa för att koppla av, jag klarar mig med en tygbit från Guatemala. Inte dumt alls.

Funderar just nu på vad jag ska fylla denna soliga dag med? Någonstans i bakhuvudet påminner en röst mig om mitt löfte vad gäller biltvätt, att inte låta bilen bli så hemsk som den var för ett tag sedan. Då när jag fick tvätta den fyra gånger för att få den någorlunda ren.....kanske dags att ge den en omgång. Vädret är ju passande i alla fall. Fast jag tror att jag börjar med en promenad.

I morse lyste solen in i köket och talade om att nu är den här, så efterlängtad. Ute tävlar fåglarna i att kvittra mest, de är nog lika glada de!

Jag blir också glad av solen, inte så att jag kvittrar kanske men nog känner jag för att ta ett litet skutt allt. Lusten att jobba ute på tomten vaknar, så det här kan nog bli en passande dag att plocka singel i gräsmattan. Funderar också på att bära bort spaden från altanen....det lär nog inte komma så mycket mer snö nu (inte så att altanen behöver skottas i alla fall). 

Nu tar jag min kaffemugg och startar upp dagen!

Dags att göra ett byte? Spade mot grill!

Jag är en person som anser mig ha bra ordning på räkningar och annat. Papper sätts in i pärmar och räkningar betalas i tid.

Därför fick jag en chock när jag tittade till mitt skrivbord idag...hur i hela världen kunde det bli en sån kaosartad hög med papper vid datorn? Tjockleken på högen är dessutom ansenlig, vilket innebär att det inte handlar om enbart någon veckas post. 

Antingen har jag haft skygglappar på mig när jag gått in i arbetsrummet under flera veckors tid eller så har påskharen busat med mig....Jag föredrar att tro på den senare förklaringen då jag har ju inte ens lagt märke till detta kaos förrän nu.....

Ja, jösses inte nog med att jag har tvättamöbor i källaren....nu börjar pappershögarna leva sitt eget liv också.....snacka om tur att solen inte visar sig ännu för jag vet vad jag kommer att syssla med idag!

Hur i hela friden blev det så här??

Idag är det påskafton, solen som skulle lysa från en klarblå himmel gömmer sig bakom moln istället. Inte alls enligt min planering. Jag hade tänkte sitta ute i lugn och ro i väntan på de familjemedlemmar som trillar in efter lunch. Förhoppningsvis kikar den fram senare.

Igår var det också rätt så molnigt. Fast solen tittade faktiskt fram ibland, så en mugg kaffe på framsidan kunde jag njuta av mellan all matlagning som hamnade på programmet istället. För det faktum att det var grått igår hade sina fördelar, jag förberedde mat och bakade bröd som ska ätas idag istället utan att känna mig stressad av solen.
Långfredag gjorde verkligen skäl för sitt namn i alla fall, jag hann hur mycket som helst. Dessutom fanns tid att se film tillsammans med sonen på kvällen. Den fredagen räckte länge, på ett bra sätt.

På teven och i lokaltidningen handlar det också om mycket mat idag. Lokaltidningen skriver om våra vanligaste vårprimörer, sparris och jordgubbar....sen när blev jordgubbar en vårprimör? Det är de inte i min värld i alla fall....

I min värld har det blivit dags för morgonens andra kaffemugg med en macka gjord på det goda basilikabröd jag bakade igår.

En läcker färgkaskad dekorerar ljusstaken jag fick av sonen i julklapp. Undrar hur länge den är så välfylld?

Skärtorsdag, ute är kvasttrafiken tät. Själv har jag inte kommit iväg ännu, jag kraschade i mitt soffhörn efter att ha gräddat en plåt med rosmarinknäcke. Jag tycker att jag var lite fiffig idag för jag blandade alla torra ingredienser i en glasburk, det kommer att räcka till sex plåtar. Så nu behöver jag bara ta en del av blandningen och hälla i olja och vatten, platta ut och stoppa in i ugnen för gräddning. Så mycket enklare att ta ett par deciliter ur en glasburk istället för den mängd småpåsar som måste ut ur skafferiet varenda gång annars.

Nu tänker jag slappa en stund, sen ska vi laga middag sonen och jag, och njuta av att det är lov!

I fiskkupan simmar inte längre några fiskar, däremot massor av påskägg!

Åh vilken härlig kväll det blev, så här innan skärtorsdag tar sin början. Med ett påskstädat hus...(den magiska kvasten hade dansat runt och jagat bort dammråttorna).....häckade sonen och jag i varsitt soffhörn medan elden flammade i braskaminen. Vi tog reda på hur det gick för agent Coulson och hans team. God blev ond, som blev god, som blev skjuten som blev förrådd....som blev...... Man kan lugnt säga att avsnitt 17 och 18 vände upp och ner på allt. Förvirringen är total.
Vi konstaterade också att allt som hände i dessa båda avsnitt skedde under samma tidsperiod som den andra filmen om Captain America. Något sonen misstänkt eftersom dessa avsnitt visades i USA ungefär när filmen hade premiär där. Och så rätt han hade.
När avsnittet tog slut ikväll blev jag sur, riktigt sur. Hur ska jag kunna vänta på fortsättningen? Eftersom jag måste säga att jag inte är helt nöjd med hur det utvecklats....jag vill veta fort hur det ska gå för Phil och gänget. Förhoppningsvis visas nästa avsnitt om en vecka så att vi kan se vidare.....annars kommer jag att spekulera mig vansinnig....

Jag vet verkligen inte hur det gick till men plötsligt var klockan halv tio och jag låg fortfarande i soffan i vardagsrummet och läste. Men plötsligt hade jag nått sista sidan i boken. Tankarna snurrade, jämförelserna av skolorna och lärarnas sätt att se på läsförståelse och bedömning triggade igång mig. Under natten har de mognat, tankarna, så nu har jag skrivit ner en del av det jag tog fasta på. Mina tankar om detta finns under fliken skolprat. Eller för att vara exakt...några av alla mina tankar. De jag fick fatt i just nu....

Nu tänker jag att matbröd verkar vara en lämplig sak att ta tag i. Något praktiskt som motvikt till allt läsande igår. Så får det bli!

Efter att ha intagit mina frukostmackor i morse (läs förmiddag) tog jag en promenad för att känna på våren. Fåglarna kvittrade, gruset på trottoarerna och gatorna knastrade under skosulorna, solen bröt igenom molnen och de ljumma vindarna smekte kinderna. En underbar känsla. Välkommen vår!

När jag kom hem gick jag ut och lade mig i hängmattan med min avhandling som jag läser. Ja, jag vet att jag pratade om den för länge sedan. Jag har inte läst ut den ännu men eftersom den kräver en hel del eftertanke för att komma riktigt till sin rätt läser jag lite då och då för att få tid att reflektera. Jag har till och med läst om avsnitt för att riktigt förstå. 

Men idag hände det som aldrig hänt förut när jag läst en avhandling. Jag kunde inte sluta läsa....sida lades till sida. Emellanåt lade jag ner boken och reflekterade över det lästa och jämförde med det jag ser i mitt eget klassrum. Men suget efter att få fortsätta framåt var stort, så timme lades till timme. 

Nu har jag dock ägnat fyra timmar åt boken och känner att det kanske är dags att göra något annat denna lördag.....fast det lockar att fortsätta läsa. Jämförelsen mellan det kanadensiska och svenska klassrummet är fascinerande, lärarnas olika sätt att se på vad god läsförståelse är och hur det visar sig i deras undervisning. Mina tankar vandrar, jag längtar efter att se över min egen undervisning och utveckla den. Tankarna som väcks och de idéer boken föder går att använda i alla skolans ämnen inser jag. Fast nu har jag bestämt mig, det får bli en annan dag. Nu lägger jag ifrån mig boken, i alla fall en stund och tar tag i det här med maten istället.....man blir hungrig av att läsa!

Igår fick jag en katalog från Solresor hem i postlådan. Inte särskilt konstigt med tanke på att vi reste med Solresor till Vietnam i fjol.

Desto konstigare att jag räknas till de exklusivt utvalda och att jag hör till deras bästa gäster utifrån att jag är stamkund. Undrar så hur de tänkte där? 

Jag har mig veterligen rest med Solresor två gånger i mitt liv. Första gången i oktober 2000, den andra gången i fjol när vi reste till Vietnam och Thailand. Det är tydligen allt som behövs för att räknas som stamkund......

Nu när jag dessutom har fått ett unikt och begränsat utskick borde jag väl känna mig utvald? Eller? Funderar på hur begränsat utskicket är? Begränsat till att bara skickas ut till de som någon gång i livet rest med Solresor eller? Misstänker att just detta utskick har gått ut till många tusen tidigare resenärer (fast jag kan ju ha fel, det har jag haft förut..). Är det så är jag inte så exklusivt utvald som de skrev i sitt brev....

Det är bara att konstatera att marknadsföring blir fel ibland. Det här är ett sånt exempel tycker jag. Men trots att jag reagerar på ordvalet har jag bara positivt att säga om resorna med Solresor, jag åker gärna med dem igen. Trots att jag inte är stamkund....

Räknas jag till stamkund undrar jag hur företaget kan gå runt??

Åh så härligt, fredag kväll igen. Efter en intensiv vecka är det skönt att slappa i soffan. Sonen och jag har sett film tillsammans, vårt vanliga fredagsnöje. Nu kollar jag in nyheterna, han har slagit sig ner vid datorn för att "umgås" med polarna.

Kontrasten mellan vårt lilla trygga hem och det som pågår ute i världen blir extra påtagligt ikväll. Nyheterna berättar att polisen just nu utreder övergrepp på två barn till i Högsby kommun. Det innebär att elva barn blivit utsatt för grova övergrepp av praktikanten på förskolan. Det svindlar när jag tänker på hur det kunde bli så...att så många barn blev utsatta. Små barn som fått utstå gärningar så hemska att det inte går att ta in. Hur sargade ska inte de vara nu....förutom att deras små kroppar fått utstå vidrigheter är de nog väldigt trasiga i själen.  Jag ryser av förfäran och hoppas verkligen att de får den hjälp de behöver så att de kan läka till kropp och själ.

Just nu börjar soffhörnet blir alldeles för skönt, ögonlocken blir tyngre och tyngre. Nog är det märkligt att tröttheten ska vara så påtaglig bara för att det är fredag. Jag kommer så väl ihåg när jag var yngre och såg mammas och pappas trötthet....förstod absolut inte hur de kunde somna framför teven....låt mig bara säga detta, med åldern kommer insikten.....förmodligen tänker Sudden samma sak om mig....
Det är nu valet står mellan att somna i soffan eller faktiskt gå och lägga sig.....men nog är soffan skön allt och det är långt till sängen....

Nu är det bara en morgon till den här veckan då jag måste kliva upp tidigt. Det känns skönt, i morse var det nämligen inte lätt att ta sig upp. När jag till slut lyckades släpa mig ur sängen blev det bråttom för klockan hade hunnit bli mycket, alltför mycket.

Som tur var gick arbetsdagen finfint, plötsligt var den slut och jag kunde under eftermiddagen ägna några timmar åt en mycket intressant avhandling. En intressant jämförelse mellan kanadensiska och svenska skolor som väcker många tankar och funderingar om elevers läsförståelse.

Därefter middag och nu en stunds soffläge i väntan på att det är dags att åka till stan för sonens träning. Jag känner hur tröttheten kommer krypande, hoppas den inte blir alltför tung...då blir det trögt att sätta sig i bilen. Dessutom känner jag mig lite frusen, förhoppningsvis har det bara att göra med det faktum att det var kallt i skolan idag. Jag vill verkligen inte bli sjuk. Fast det skulle inte vara särskilt konstigt eftersom nästan en fjärdedel av mina elever är sjuka. Jag får påbörja en kur med esberitox, då kanske vad det nu än är som gör mig frusen håller sig borta.

Nåt annat som gärna får hålla sig borta är snön de varnar för just nu....mot den hjälper nog ingen esberitox heller....

Solen skiner och jag har fått bort ett stort jobb under eftermiddagen idag. Alla nationella prov är rättade och sammanställda för den här gången. Nu återstår bara att delge resultatet till dem det berör. Något jag har som målsättning att göra under denna vecka.

Har precis slagit mig ner i soffan efter middagen. Tittar ut genom fönstret och inser att här kan jag ju inte sitta....dags för en promenad!

Idag är det verkligen en gråmulen dag, regndropparna hänger i luften och emellanåt faller några sakta ner till marken.
Längre upp på gatan hör jag en motorsåg som jobbar hårt. Flera grannar håller på att ta ner träd. Sticker man ut näsan doftar det härligt av skog. Den doften gör att jag känner mig piggare så med den slöhetsnivå jag har idag beslutade jag mig för att göra mer än att sticka ut näsan.
En promenad på grusknastret (undrar när gatorna ska sopas) skulle göra underverk för energinivån hade jag tänkt. Så jag tog mig en tur runt byn med mitt onda knä. Nu blev det inte riktigt så, jag känner mig fortfarande slö och trött men frisk luft fick jag i alla fall. Mitt bråkiga knä fick så det teg också....eller...det stämmer ju inte riktigt....det skrek faktiskt.....

Om en stund är det dags att sätta sig i bilen för färd ner till stan. Dubbla träningspass för sonen står på programmet. Sedan har jag som vanligt de senaste veckorna bett mamma laga middag. Vi brukar ringa när vi åker från stan, då är det bara att sätta sig vi dukat bord och njuta av maten när vi kommer hem. Underbart!

Medan jag väntar på att det ska bli dags att åka bläddrar jag runt på nätet och kollar läget. Inser som vanligt att många lärare verkar arbeta dygnet runt även på helgerna.....funderar verkligen på hur de orkar?
Jag tror benhårt på att det är viktigt att ge sig tid att vara ledig också....annars skulle i alla fall jag inte göra nåt bra jobb. Därför skippar jag de sidorna en stund nu och väljer att lyssna till lite rock innan det är dags att åka....det om nåt borde göra mig pigg!

Tjoho, det är lördag. En dag som får starta med en mugg kaffe och tidningsläsning i sängen. I källaren sover två tonåringar...misstänker att det kommer att dröja länge innan de visar sig. De lär inte ha somnat särskilt tidigt.

Jag ligger och funderar på vad jag ska ta itu med idag. Lite skrivjobb, lite tvätt, lite läsning och någon promenad kanske. Tyvärr kan jag inte gå särskilt fort eller långt eftersom det skär som av knivar i mitt knä just nu. Jag undrar om det är skrotet som ännu är kvar i knäet som ställer till det eller om det är något annat?

Skulle det vara skrotet är det bara att härda ut men om det är något annat kanske det går att göra något åt det. Det är så typiskt, jag tappar ju träning när det är så här. När det gäller bygge av muskelmassa känns det som att jag står och stampar på samma ställe hela tiden.  Kanske dags att ringa till ortopeden och rådfråga?

I Afghanistan hålls val idag. Det rapporteras om oroligheter och flera bomber. För de afghanska kvinnorna är valet extra viktigt då de oroas över hur deras situation ska bli efter att de internationella styrkor som finns i landet dras tillbaka.

I tidningarna skriver de också om en jordbävning i Kina nu under lördagen. Flera hus uppges ha kollapsat och ett tiotal människor skadats. Det måste vara förfärligt att plötsligt känna hur allt börjar skaka och rasa omkring en. Tänk att vakna till det mitt i natten.

Läser också om en föreläsning som hålls och en kurs man kan gå där det ges löften att man ska slippa sina synfel enbart genom att träna ögonen på speciella sätt. Kursen kostar 3900 kronor för två dagar men då ingår ett snöre med en pärla på för att träna ögonen.....(inser att vi skulle kunna tjäna massor med pengar på det i min klass så många pärlor vi trätt på snören de senaste dagarna...)
De som håller i kursen säger att optiker och tillverkare av kontaktlinser och glasögon är i maskopi med ögonläkarna. De lurar oss medvetet och döljer den riktiga sanningen för oss (att man ska träna upp sin syn) eftersom de tjänar pengar på att vi ser dåligt.....
Jösses, undrar just hur många som går på det? Sedan finns det säkert vissa synfel som går att träna bort, jag kommer ihåg att jag fick övningar att göra när jag träffade en ögonläkare (hör och häpna) som barn. Det innebar att jag kunde lägga bort glasögonen under en period. Sedan kom andra synfel som inte är lika lätt att träna bort, om man inte går en kurs hos Leo Angart då förstås....

Nej ska jag med mitt synfel treva mig fram till kaffebryggaren för dagens andra kaffemugg!

Låt mig få skryta lite....jag konstaterar med glädje gång på gång att den klass jag har förmånen att få arbeta med måste vara den bästa som finns. Jag vet att jag har sagt det förut (varje år tror jag..) och jag misstänker att jag kommer att få anledning att säga det igen men det är verkligen så. Den positiva energi som eleverna utstrålar och delar med sig av gör att jag känner äkta glädje på jobbet. .

Idag har vi haft en sån där underbar energifylld dag som i alla fall jag kommer att leva på länge. Under en period idag lovar jag att det gick att ta på all kunskap som flög genom rummet och knackade på än här och än där. Någon som plötsligt tittar upp med ett nytt sken i ögonen, förståelsen blev glasklar. Elever som sitter tillsammans och övar mattetal. Som läser för varandra och funderar över texter. Elever som lär av och med varandra.

En liten tiomask som tittar ut ur sitt bo och övar tiokamrater med sin matte/ husse. Plötsligt vill de flesta göra maskar....så under den närmaste tiden kommer vi nog att tillverka både multiplikationsmaskar och andra maskar. (Misstänker att ett större pärlinköp kan vara på sin plats).
Det är ju tur att mattemaskarna inte äter riktig mat utan bara mattetänk.  Vi har nog med att sköta om den lilla levande larv eleverna hittade ute som vi matar med gurka och sallad från köket. Alla undrar om den också tänker förpuppas och utvecklas till en spinnare som den förra larven vi tog hand om?

Sådan var min dag, vad gör det då att mitt knä är fullständigt åt skogen eller att jag inte alltid känner att jag hinner med alla högar med saker som pockar på uppmärksamhet. En sån här dag kan man strunta i det...och det gör jag. Jag njuter av att arbeta i världens bästa klass.

Idag tog jag ett beslut som både var bra och dåligt. Det positiva med beslutet har att göra med att jag får tid hemma en helt vanlig vardag kväll. Det negativa är att jag valde bort körsången. Inget lätt beslut eftersom körsång ger så  mycket glädje och energi. Men när tiden inte räcker till här hemma finns det inte så mycket annat att välja bort......men jag hoppas att det räcker med en paus på en dryg månad.

På jobbet är allt bra, eleverna arbetar på med glad och positiv energi. Den energin smittar kan jag säga för jag är så fylld av idéer och tankar som kan utveckla undervisningen att det ibland känns som att hjärnan ska spricka....
Eftersom det är mycket som spritter runt i skallen skulle jag behöva skriva ner allt. Nu gör jag inte det vilket innebär att mycket försvinner bort någonstans...var har jag faktiskt ingen aning om. Jag tänker att det som är värt att utveckla kommer jag ihåg ändå.....förhoppningsvis.

Fast nog märks det att det är fullt där uppe nu allt....idag hörde jag en sak i huvudet som var alldeles glasklar för mig...när jag sedan sa det högt var det något helt annat som kom ut...totalt obegripligt för de som lyssnade. Men som tur var satt en kollega med fin tolkningsförmåga bredvid mig och sa det jag menade med ord som gick att förstå....Hon översatte helt enkelt obegripligt fackspråk till svenska. Det tackar jag för, plötslig förstod jag själv vad jag menade även utanför skallen.
Låter det konstigt? Det är i alla fall så det är i min hjärna nu....ett enda sammelsurium.

"När döden berättar en historia måste du lyssna". Markus Zusaks bok som utspelar sig under tiden för det andra världskriget är en berättelse i lugnt tempo som suger tag och berör. 

En fantastisk berättelse om vänskap och mod, berättare är ingen annan än Döden. 

Den handlar om den unga Liesel. När den icke läskunniga flickan stjäl sin första bok öppnas en ny värld för henne. Mardrömmarna väcker henne på natten, då sitter hennes fosterfar vid sängen och lär henne tyda tecknen i böckerna så att hon till sist kan läsa själv. Den egna bok hon till sist beslutar sig för att skriva är det som i slutändan räddar henne. 

Efter en något trevande start grep boken tag i mig så att det var omöjligt att lägga den ifrån sig innan sista sidan var färdigläst. Rekommenderas varmt!

Idag har solen gömt sig bakom molnen. Jag undrar om det är för att jag äntligen ska få tummen ur och sätta igång med skrivandet på datorn. Samma saker som hängde över mig förra helgen.....skrivjobbet hänger ännu mer nu vill jag lova. Faktiskt är det riktigt påträngande. Tänk att jag nästan alltid väntar till sista stund innan jag får tummen ur och gör det jag ska.

Igår var det Earth hour. En timme där tidzon efter tidzon släcker ner för klimatet. Många hånar manifestationen och menar att den timmen inte gör någon skillnad för klimatet vad gäller energianvändningen. Visst de har rätt, det som sparas den timmen är marginellt,  men det är ju inte det som är tanken. Genom att släcka ner en timme och delta visar vi att klimatet och energianvändandet är viktigt och att vi tänker på och att vi gör något åt det även resten av årets timmar.
Vi släckte i alla fall, tände ljus, en eld i braskaminen och hade en extra mysig timme nere i gillestugan med mycket snack.

Levande ljus och eld i kaminen.

Idag talar de om psykisk ohälsa på nyhetsmorgon, att det är många fler unga som lider än vad vi tror. De talar också om att det tyvärr varit och fortfarande är skuldbelagt för många. Det är inte alltid något man talar öppet om eftersom det av många upplevs som skamligt. En ung kille, Christian Dahlström, delar med sig av sina erfarenheter. Han har skrivit en bok som heter "Panikångest och depression". Dessutom har han en blogg där han skriver om depression.

En ung journalist från Australien delar med sig av sina reflektioner angående kramar. Han tycker att vi kramas i tid och otid och har ofta känt sig obekväm av att det ska kramas så fort man hälsar på varandra. Precis som att många känner sig obekväma när det ska kindpussas. 

Det är väl så att det som inte varit norm där man själv växt upp känns annorlunda och ibland obekvämt. 

Krama de som gillar kramar och strunta i alla andra, de tar man i hand. Om det inte är läge för en kindpuss förstås...eller två eller tre.... 

Nu har vi nyss kommit hem efter en snabbvisit till Östersund. Igår var det dags att fira en av mina goda vänner som fyller femtio på måndag. Det blev en trevlig kväll, hela tjejgänget var samlat. Vänskap som började i unga år är fortfarande stark nu när de flesta av oss närmar sig livets mitt.

Varför säger man förresten livets mitt om femtio....de flesta lever ju till någonstans mellan åttio och nittio år. Borde inte livets mitt vara fyrtiofem eller nåt egentligen?? Nåja vem bryr sig, vi träffades och hade mycket trevligt. Att vi dessutom trakterades med god mat och dryck gjorde ju inte saken sämre.

Sonen följde med även om det bara handlade om en tur fram och tillbaka. Det var jag glad för. Flera timmar i bil, oj vilka diskussioner man hinner med då. Bästa tiden.

När vi kom hem stannade vi till hos mamma och fick eftermiddagsfika i solen. Sen en snabb sväng in på affären för att köpa hem nåt snabbt att äta till middag. Nu slappar jag i soffan, läser tidningar och ser på något romantiskt dravel på teven.....

Ikväll har vi gjort något ovanligt en onsdag. Vi har varit på bio. Premiär på den nya filmen om Captain America. Jag har sagt det förut och säger det så gärna igen, jag gillar verkligen Marvels filmer. Sättet som filmerna hänger ihop på, skådespelarnas inhopp än här, än där.
Dessutom är det roligt att sitta kvar i salongen när filmen är slut. Då avslöjas vilka de riktiga fansen är....vi sitter nämligen kvar därför vi vet att det alltid kommer en cliffhanger när den först delen av eftertexterna är slut.
Det som avslutade den här filmen, innan de riktiga eftertexterna började att rulla, hörde ihop med nästa film om the Avengers.

Om filmen var bra? Ja det tyckte vi båda. Väl värd några timmar i biomörkret. Jag gillade framför allt det faktum att Black Widow hade en mer framträdande roll i denna film. Det ryktas att hennes roll i nästa Avenger film blir ännu större. Då hoppas jag att Hawkeye återkommer också.

Nu ska jag förbereda mig inför morgondagen...sedan sova.

Jösses, jag blir alldeles matt. Anledningen....ja inte har det att göra med det faktum att jag var tvungen att tvätta bilen fyra gånger för att få den någorlunda ren idag. Inte heller det faktum att jag har lite svårt att prioritera den pedagogiska litteratur jag ska läsa....Jag blir inte ens matt av allt skrivjobb som fortfarande hänger över mig, eller alla planeringar som inte hinns med.

Nej, idag är det (återigen) regeringen som får mig att tappa orken totalt. Deras senaste utspel om betyg från årskurs 4....vad tror de att de ska vinna på det? En utredning tillsätts....igen.....det verkar vara deras generella lösning på alla problem. Ja förutom fler prov och mer kontroller då.

För att säkert få det svar man vill ha, har de dessutom för att genomföra denna utredning tillsatt en man som är positiv till tidiga betyg. Inte någon som faktiskt forskat på detta med betyg och bedömning, det finns faktiskt några stycken erfarna forskare att tillgå.....

Att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet gäller visst inte alla. Fattar ni vad rädd regeringen måste vara att utredarna skulle komma fram till fel slutsats....att betyg inte är allenarådande, att fler prov inte är den bästa vägen att gå, att kontrollerna bara gör att vi som arbetar i skolan måste fokusera på fel saker.

Helst skulle jag vilja blunda, slå händerna för öronen och låtsas att jag inte hör eller ser vad som debatteras dagarna i ända. Det tar så oerhört mycket energi att bli omväxlande arg och uppgiven mest var och varannan dag. Fast jag misstänker att det inte hjälper....regeringen fortsätter nog att rapa ur sig stolligheter ändå. Vad bryr de sig väl om mig, som har skolan som arbetsplats.

Åh, vad jag längtar efter lugn och arbetsro. Tillsammans med mina arbetskamrater. Lugn, ro och tid för oss att fokusera på det allra viktigaste vi har, våra elever.  Att få utveckla den dagliga verksamheten, vårt formativa förhållningssätt och hitta de former som hjälper de elever vi har just nu att få utvecklas på det sätt som är bäst för dem.

Att säga att det var bättre förr, tjänar ingenting till. Visst, jag kan villigt erkänna att jag ibland drömmer mig tillbaka till den skola jag började arbeta i. Då när jag fortfarande upplevde att jag hann med både eleverna, planering och mina arbetskamrater.

Men samhället har förändrats väldigt mycket sedan dess. De barn som växer upp idag möter en helt annan verklighet än de som var små för evigheter sedan när jag började jobba. De intryck de möts av under en dag överstiger med råge hur det var för snart trettio år sedan.

Därför är det viktigt att skolan förändras, vi vinner ingenting på att se tillbaka och försöka upprepa det vi gjorde förut. Men förändringarna bör ske utifrån aktuell forskning och i samråd med oss som faktiskt arbetar i skolan. Det finns ingen annan väg att gå, så är det bara.

Idag jagar molnen varandra på himlen. Ibland blir det ett hål precis där solen är så den får chansen att lysa igenom. Härligt.

Jag har fortfarande ingen aning om vilken temperatur det är men jag tror att en morgonpromenad skulle sitta fint. Eller morgonpromenad? Förmiddagspromenad är nog ett mer rättvisande namn på det hela. Sedan kanske jag har kraft och ork att ta tag i dagens göromål.

Tvätthögen i källaren är ett exempel, en stor del av vår garderob befinner sig på fel ställe just nu. Kläderna är visserligen rena men vägen från klädstrecket till garderoben visar sig vara löjligt lång ibland....

Ett annat jobb som måste göras är vid datorn....jag har hur mycket skrivjobb som helst som behöver tas tag i. Med tanke på att jag verkligen gillar att skriva är det märkligt att det ska vara så svårt att få tummen ur ibland. Å andra sidan är det skillnad att skriva bara för att man vill eller om det är saker som man förväntas skriva. Men det tillfredsställelse som infinner sig när det är klart....den är väl värd att vänta på. Därför väntar jag lite till.

Kaffemugg, med kaffe....en bok som ska läsas inför bokprat på tisdag. Solsken och en hängmatta. Allt som behövs denna dag.

Här inne är det lugnt och skönt, vinden som tar i utanför växthusglaset stör inte det minsta.

Det enda som blev aningen problematiskt var att sonen låst balkongdörren efter ett kort besök. Men som tur var hade jag telefonen med mig så jag kunde bli insläppt till slut....nu har jag laddat med lunch så nu går jag ut igen.

När rullgardinen åkte upp i morse blev jag riktigt glad. Inte så konstigt med tanke på att solen lyser, fåglarna kvittrar och vinden inte tar i alltför mycket.

Det kommer att bli en toppenhärlig dag. Kanske kan det bli första dagen med fika i växthuset? Det är inte helt omöjligt att det blir lunch där heller faktiskt bara molnen håller sig undan. Plötsligt känner jag hur livsandarna vaknar till liv!

Läser i nättidningarna att det försvunna planet ännu inte hittats. Eftersom den svarta lådan snart kommer att "dö" är det en kamp mot klockan som pågår. Det måste vara förfärligt att vara anhörig och undra vad som hänt. Fortfarande har dock inga vrakdelar hittats som kan ha med det försvunna planet att göra.

Trots det hemska kan jag inte hjälpa att den slumrande författaren i mig triggas av mysteriet.....jag kan inte låta bli att fantisera ihop de mest fantastiska konspirationer och äventyr om vad som kan ha hänt med planet. Det positiva med det är väl att i mina fantasier lever passagerarna på planet fortfarande...om än med nöd och näppe i vissa scenarier. Tänk om det kunde få vara så att en av mina fantasier stämmer....då räddas snart alla ombord på planet.

På väg ner i källaren alldeles nyss för att hänga en tvättmaskin råkade jag titta på mitt sybord. Där ska det stå en symaskin, annars ska det vara tomt. Nu är det totalt belamrat med grejor...burkar som ska in i matkällaren, lampor som bytts ut i fönstren ska in i förrådet och urvuxna kläder ska skänkas bort. Dessutom ligger frysblocket till glassmaskinen där. Får vi för oss att göra glass i helgen kommer det att gå dåligt vill jag lova. Den blir nog väldigt rinnig......
Ska jag vara helt ärlig förstår jag inte av vilken anledning jag använder sybordet till avlastningsbord. Framförallt inte med tanke på att jag behöver gå maximalt tio till femton meter till för att grejorna ska hamna där de hör hemma....undrar om det är det som är höjden av lathet?
Tänk om det här är dagen när de blir återbördade till sina egna platser? Fast det var ju det här med solen förstås...vem vill ta små promenader i sin källare när det går att promenera mellan huset och växthuset i stället?

Nu tänker jag i alla fall äta lite frukost och röja undan i köket. Sedan går jag nog ut ett tag, ett belamrat sybord vad är väl det att bekymra sig om egentligen?

Första filmen avklarad...

En efterlängtad fredag kväll. Friterade hemgjorda vårrullar framför en Star Wars film. Elden som sprakar i kaminen, sockarna avtagna. Jag njuter till fullo.

Nu har granskningen av Star Wars filmerna börjat på allvar igen. Detaljer synas och repliker upprepas. December 2015 har nästa film premiär. Om allt går som filmskaparna tänkt sig vill säga. Det kan tänkas att vi planerar in en USA-resa om det passar in i schemat då. Det skulle vara läckert att få se premiären på plats så att säga....Jag har ju faktiskt sett den sjätte filmen i Miami 1983, på den tiden det begav sig. Dags att börja spara helt enkelt....

Sockarna har åkt av och jag har äntligen slängt mig ner i soffhörnet efter ett antal timmars kvällsjobb. Det har blivit en hel del sökande efter matteinspiration på nätet och i det material som ingår i den fortbildning jag går. Det finns så mycket klokt och spännande att ta del av. En av internets fördelar, det utvidgade kollegiet. Alla fantastiska lärare som delar med sig av sina planeringar och tankar om lärande på nätet. Ikväll fick jag inte bara inspiration, jag planerade en del också.

Sedan lyssnade jag på Sir Ken Robinson. Min mentor som jag tyvärr aldrig träffat men vars arbete jag följer med stort intresse. Han har så många kloka saker att säga om skolan och när arbetet tenderar att ta överhand brukar jag plocka upp något av alla hans klipp på Youtube och lyssna till hans kloka ord. Det ger mig kraft att fortsätta med det jag för tillfället höll på med. Orkar man inte lyssna på vad han säger räcker det att lyssna på hans röst.....

Åh, vad jag önskar att jag skulle få en chans att träffa och diskutera i verkliga livet. Ett drömscenario skulle vara att få sitta ner med honom, Hans Rosling och Jan Eliasson och prata om skola, livet och spännande statistik. Alla tre är män vars arbete jag beundrar. 

Sedan tittade jag på inlägget om Austins fjäril igen, ett underbart klipp som visar vilken fantastisk utveckling en elev som får rätt feedback kan ha i sitt lärande. Tankar som går att ta med i alla ämnen även om just detta klipp handlar om bildämnet. 

Nu när skolan får så mycket negativ uppmärksamhet behöver i alla fall jag mer än någonsin skapa positiva tankar om skolan. 

Det har visst varit några trötta kvällar....jag kan ju som bekant inte ha sockar på mig när jag är trött....i alla fall inte hemma.

Det slår aldrig fel. Kudden är aldrig så skön, täcket aldrig så mjukt och madrassen aldrig så omfamnande som på morgonen när det är dags att vakna och kliva upp. I morse var inget undantag. Och hur gärna jag än ville jag stanna i sängvärmen var det bara att släpa sig upp och se till att komma iväg till jobbet.

Förmiddagen var toppen och treorna hann undan ännu ett nationellt delprov. Plötsligt hade dagen rullat iväg och jag stod där och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Anledningen till att jag kände mig aningen vilsen var att jag för första gången sen nån gång i höstas inte hade nåt möte inplanerat under eftermiddagen. Det innebar att jag faktiskt både hann rätta och gå igenom brevkorgarna på skrivbordet som dignade under pappershögar. Pappershögar med okänt innehåll. Nu är det inte okänt längre utan har hamnat där det hör hemma. Det som inte hörde hemma någonstans får nu en andra chans i pappersinsamlingen....

Det känns som om jag har glömt något men inser att så icke är fallet. Det är bara det faktum att sonen vilar från träning ikväll som förvirrar mig, vi behöver ju inte åka till stan. Den här veckan är det enbart tisdag och torsdag som gäller....förutom söndag förstås. Igår körde han och en av hans äldre träningskompisar ett bältesträningspass innan duon. Båda såg glada och nöjda ut när de kom ner och tyckte att det kändes bra, sonen framför allt tror jag.

Nu ligger jag här i soffan och njuter av en annorlunda energigivande måndag. För det första med en middag i lugn och ro. Sedan ett streamat avsnitt av Agents of Shield tillsammans med sonen medan elden sprakade i kaminen. Tyvärr kunde vi inte se fler avsnitt för nästa visas inte förrän imorgon i USA. Det betyder att vi nog kan se det senare i veckan. Kanske onsdag...eller fredag.....
I dagens avsnitt fick jorden besök av Lorelei och Sif från Asgård i alla fall, om någon skulle vara intresserad.

På tal om det, vi har bokat biljetter till Captain America -The Winter Soldier som har premiär nästa vecka....onsdag kväll då sitter vi i biosalongen. Längtar!
Jag gillar verkligen Marvels filmer och serier där karaktärerna från de olika filmerna gör inhopp än här än där.....att de alla är superhjältar hela högen gör ju inte det hela sämre.....okej då jag erkänner, det är superhjältarna jag gillar (mest Thor).......fast Black Widow och Hawkeye går inte av för hackor de heller.

Nu funderar jag som bäst på vad jag ska göra, kanske läsa en av de böcker jag köpt in till biblioteket. En fantasybok som heter Cirkoli. Den planen känns som den bästa den här alldeles ljuvliga måndag kvällen.

Utomhus spelar vindspelet sina toner, det blåser ganska friskt. Det verkar blåsa friskt på Krimhalvön också. Där ska de idag hålla folkomröstning om Krim ska bli annekterat av Ryssland eller inte. Just nu ser det tomt ut vid vallokalerna men dagen är lång. Jag hör att minoritetsbefolkningen tänker bojkotta valet och med det i åtanke känns det som att resultatet är ganska givet.

Pastor Kevin Swanson i USA har en teori att djävulen förmodligen köpt Disney....Detta med anledning av den senaste filmen Frost. Han kallar filmen för ren och skär ondska. Eftersom prinsessan Elsa dessutom inte får någon man i slutet är hon troligen lesbisk enligt honom...en onaturlig relation till renen Sven har hon också...bara en sån sak......
Pastorn är känd sen tidigare bland annat för att ha kritiserat amerikanska pojkscouterna för att de tillåter homosexuella medlemmar...Jösses, jag blir mörkrädd att höra om såna människor som pastorn....

Nu pratas det surdeg på nyhetsmorgon igen. De pratar också om att det avslöjats att det som kallas surdegsbröd på affären inte är äkta. Jag måste säga att jag undrar hur vi som konsumenter överhuvudtaget kan tro att det ska vara äkta? Detta med tanke på att det tar lång tid att baka surdegsbröd, industrin har knappast den tiden. De tillsätter säkert lite surdeg och så voila, har de surdegsbröd. Fast inte äkta. Men det är bara vad jag tror.

Idag ska Sebastian göra surdegsvåfflor...surdegsvåfflor?? Jösses, ibland går det till överdrift med surdegsanvändandet tycker jag. Fast det kanske är jättegott....kan vara mina fördomar som kommer i vägen bara.
Jag för min del tänker då följa mormors recept med vispad grädde i smeten istället....bara jag hittar det. Jag hoppas att det finns i den lilla svarta "ärveboken". Med tanke på sonens laktosintolerans är det slut på dagarna med färdigt våffelmix i alla fall.

Det verkar gå en trend i vårt land att det inte är farligt att använda cannabis, att det inte är så beroendeframkallande trots allt. Den trenden har fått till följd att användandet av cannabis ökar. Samtidigt visar det sig att det aktiva ämne som ger ruset också har ökat i drogen, i vissa fall är nivån dubbelt så hög.
Det är oroande att bilden av cannabis som en harmlös drog vinner terräng tycker jag.....framförallt med tanke på att cannabis försämrar förmågan att använda hjärnan, att reflektera över sig själv. Man får också sämre kontroll över sig själv och vad som händer runt omkring. Cannabis är inte ofarligt!

Nej nu tänker jag ta mig lite frukost sedan ska jag börja leta våffelreceptet...

Det är inte ofta jag blir riktigt tät av min astma. I juli hände det när jag gick förbi ett bestånd med Gråbo. Då drog det åt i halsen, jag blev hes och fick jobbigt att andas. Igår hände det igen, jag gick ner i en källare där jag nog inte borde ha gått ner. Det var i egenskap av mitt uppdrag som skyddsombud jag var ute på rekognoseringstur. Det blev väldigt hest och tätt ett tag och som den slarver jag är hade jag inte min astmamedicin med mig....jag brukar låna av sonen när det blir kris. Som tur var hade jag nära hem och där fanns det ju! Då blev det bättre igen efter ett tag, men nog var det lite läskigt.

Nyheterna berättar att det plan som försvann på sin väg till Peking från Malaysia fortfarande inte har hittats. Däremot har man nu kommit fram till att någon på planet förmodligen stängde av planets kommunikationsutrustning och identifieringssändare medvetet. Man arbetar utifrån teorin att någon annan än besättningen tagit kontroll över planet. Det finns två områden där planet kan ha försvunnit, därför söker man extra i de områdena. En titt på nätets olika nyhetssidor om detta visar att konspirationsteorierna är många.

På nyhetsmorgon berättas om de resultat som Christian Benedict, docent i Neurovetenskap, har kommit fram till vad gäller sömn och tonåringar. Varannan tonårstjej sover dåligt på nätterna enligt den undersökning han har gjort. Detta beror enligt forskningen till stor del på användandet av mobiltelefoner och surfplattor. Skärmarna utstrålar samma ämne som solen och det gör att hjärnan trycker ner melatoninet som ska få oss att bli trötta och sova.
Killarna påverkas inte lika mycket enligt forskningen. Forskarens egen teori är att killar inte är lika uppkopplade på de sociala medierna som tjejerna är. De har inte samma behov av att kolla vad som hänt hela tiden. Det betyder ju i såna fall att även om killarna sitter framför datorn och spelar så kan de slappna av och somna när de väl lägger sig.....fast de kan nog vara nog så trötta av att spela för länge på kvällarna....då får ju de också för lite sömn....gäsp.

Jag har också fått för lite sömn de senaste veckorna. Den största anledningen till det är att jag har vaknat i princip varje natt med migrän. Vissa nätter mer smärtfyllda än andra. Efter att ha tagit medicin har jag väntat på att smärtan ska släppa för att kunna somna om. Vissa nätter har det tagit längre tid än andra.

Jag inser ju att jag har för mycket att göra, det är anledningen till huvudvärken. Tankarna har snurrat, vad ska jag göra åt situationen, vad ska jag plocka bort?

Vad gäller jobbet behöver jag ju det för att få en inkomst (sen är det ju kul också). Så det kan jag inte plocka bort från min lista över saker jag gör. Det jag kan göra är att sänka min egen ambitionsnivå. Det är bara att inse att jag inte hinner allt jag vill. Det blir bra ändå.

Under mina nattliga vakentimmar i slutet av veckan kom jag så fram till att det som återstår att plocka bort är de uppdrag jag har på fritiden. Det är där jag ska kapa. Något jag inte kan göra riktigt än, men om några månader så. Fram till dess ska jag göra mitt bästa för att ta en sak i taget.

Natten som gick har jag sovit hela natten utan att vakna av huvudvärk. Beror det på mitt beslut eller är det slumpen tro?

Det var en finfin dag i skolan, sjukgymnastträningen gick bra. Därefter givande mattediskussioner och sedan en härlig promenad efter maten. 

Nu har jag med gott samvete slängt mig ner i favorithörnet i soffan. Kollar in lite nyheter och lyssnar till tvättmaskinen som snart har centrifugerat färdigt. 

Med till soffhörnet har jag den bok jag lånade i går. Det är sista delen i trilogin om familjen Barkhe.  Jag ser fram emot att dyka in i 1600-talet efter att en längre period enbart läst pedagogisk litteratur. Så nu kastar jag mig in i den skönlitterära världen igen! 

Vinden har mojnat, molnen är tillbaka. Återigen en gråmulen dag alltså. Den sista innan det är dags att säga farväl till sportlovet för den här gången.
En härligt avslappnade vecka har gått. Kanske lite för avslappad inser jag nu när jag tänker på dagens göromål. Jag går igenom att göra-listan i huvudet och funderar på att dra täcket över huvudet och låtsas som att den inte finns. Inser dock att det inte är någon bra idé. Fast jag vet ju att när jag väl sätter igång så går det bra.

Nyhetsmorgon visar en stor mängd kläder som har till hört Michael Bindefeld som Bukowskis nu ska auktionera ut. Michael går själv runt och berättar om kläderna, berättar om de olika plaggens historia och jag inser att han har plöjt ner otaliga tusenlappar i sin garderob. Pengarna som kommer in doneras till kommittén för antisemitism. Tusenlapparna kommer att göra nytta.

Magnus Utvik berättar om den bok han har skrivit om Hans Scheike och hans kvinnor, "Tuktad till frihet". Han träffade dem och gjorde en intervju efter deras frisläppande. En skakande berättelse. Boken har han skrivit för att ge upprättelse till offren. Han vill också att synen på Scheike som en snäll smiskgubbe ändras. De övergrepp som begicks mot barnen innan de lyckades fly var förfärliga. Magnus berättar att det finns offer som lidit i 25 år, så farbror Sheike var nog allt annat än snäll.

Fortfarande har man inte hittat det passagerarplan som plötsligt försvann på väg från Malaysia häromdagen.Två av passagerarna reste med stulna pass. Därför misstänker man sabotage just nu. Sökandet fortsätter.

Röda korset berättar att det nu är extra akut brist på livsmedel i Syrien. Vi uppmanas att skänka pengar till matpaket så att de människor som bor där får något näringsrikt att äta. För sjuttiosju kronor skickas ett matpaket som räcker till en person en hel månad. För trehundraåttiofem kronor skickas ett matpaket som räcker till en familj. Inte mycket pengar, framförallt inte med tanke på vad vårt eget matkonto per månad uppgår till. De berättar också att vissa områden är stängda så det är svårt att få en överblick hur allvarligt läget egentligen är. Förmodligen är det ännu värre än vad vi får vet. Vissa områden har varit stängda för insyn under så lång tid som ett år.....

Nej nu är det nog dags att börja beta av listan med saker att göra, framförallt med tanke på att sonen ska skjutsas till sin träning om ett tag.

Solen tittade fram tidigare i morse men nu har molnen kommit blåsande. Hoppas de blåser bort lika snabbt igen. Jag skulle gärna ta mig en kopp kaffe ute i solen idag.

Zappar mellan kanalerna: På den ena kanalen åker de på två skidor, i den andra har de bara en. Storslalom mot störtlopp. Världscupen mot Paralympics. Jag är djupt imponerad av alla idrottare men de som tävlar med handikapp imponerar mest av alla. Först har de vunnit över sin skada sedan har de tränat upp sig så att de kan idrotta på elitnivå. Fantastiska prestationer.

Carl Bildt gästade Nyhetsmorgon där han pratade om krisen i Ukraina. Där visar man om igen filmklippet av den ensamme rullstolsburne man som med Ukrainas flagga rullar in på arenan under Paralympics invigning. Han fick stående ovationer av alla på läktarna, i Ryssland. Hoppas den andan sprider sig bland makthavarna i de båda länderna och de som har stängt vägen in till Krim då kanske det finns hopp trots allt. Fast Putin såg sur ut.....

Annars är det förstås den internationella kvinnodagen som får mest uppmärksamhet idag. Det diskuteras i paneler, visas reportage från hela världen, det har skrivits artiklar och krönikor. Vissa krönikor mer trötta än andra. Alla tidningar med någon slags självrespekt har dessutom frågat folk på stan vad kvinnodagen betyder för dem.

Här hemma fokuseras det väldigt mycket på att flickor ofta får högre betyg än pojkar i skolan men när det sedan kommer till jobb så tjänar männen bättre. Snett, visst det tycker jag också. Vi har mycket att arbeta med när det gäller jämställdhet i arbetslivet och i vardagen.

Men själv tänker jag mest på alla kvinnor runt om i världen som inte får bestämma själva, utan det är först pappa sedan maken som bestämmer. Kvinnor och ofta unga flickor som tvingas till giftermål. Flickor och kvinnor som tvingas in i äktenskap där de inte är den enda frun. (Har någon hört talas om att kvinnor får ha flera äkta makar, existerar det?)

Hedersmord, våldtäkter, flickor som får syra kastat i ansiktet för att de vanhedrat familjen. Kanske för att de inte vill gifta sig med den familjen bestämt, eller för att de vill skilja sig från en man som misshandlar och våldtar dem. Eller så har de blivit våldtagna av någon annan och blir straffade för det.

Flickor runt om i världen som fortfarande bli omskurna. Barn och kvinnor som lockas med arbete i andra länder men blir sålda som sexslavar istället. Barn som blir sålda till pedofiler. Flickor som inte får gå i skola utan fostras till att bli en god hustru och mor. Läste idag om en flicka som önskade att hon var pojke. Hon vill ha ett liv.
Det är några av alla de saker jag vill uppmärksamma idag, den 8 mars.

Men vad vi än väljer att uppmärksamma bör vi göra just det och inte fnysa åt den här dagen. För den är viktig för jordens alla kvinnor och män.

Nu har Sudden blivit firad. Han blev överraskad i förmiddags när han såg paketen. Det hade han inte förväntat sig. Men mammor kan det här med överraskningar.

Han hade nämligen pratat om blommor i sitt fönster men eftersom det är ett täckt fönster är det inte så lätt att få saker att överleva. När jag i förra veckan såg några roliga blommor som överlever allt köpte jag det till honom. Plötsligt blev det ju riktigt fint och hemtrevligt trots bristen på utsikt....

Överraskningspaketen.

Så här såg det ut i fönstret innan presenterna öppnades. 

Så här fint blev det sedan presenterna öppnats och ställts dit. 

En mormor vet vad barnbarnet vill ha: Bästa presenten, chips och pengar!

Smarrig tårta.

Sista vardagen på sportlovet idag, passar på att slappa under täcket med en mugg kaffe innan det är dags att börja ställa väckaren igen. Det gäller att passa på.

Om en stund ska jag kraxa ur rören så att jag kan sjunga för sonen. Det är ju födelsedag idag. Men ännu en stund till får han allt sova innan det är dags att väcka honom med födelsedagsfika på säng.

15 år redan. Det svindlar när jag tänker tillbaka på åren som har gått sedan jag höll det 3 kilo tunga (lätta) lilla knytet i famnen första gången. Knytet som med alldeles för stora kläder och med den djupaste blick tittade in i mina ögon. I det ögonblicket började den bästa tiden i mitt liv. Och idag har det alltså blivit dags för ännu en födelsedag.

Idag ska jag baka. Detta med anledning av att sonen fyller år imorgon. Han har önskat någon form av chokladtårta så jag funderar vilken laktosfri variant det ska bli. Det är ju inga större problem eftersom de flesta ingredienserna går att byta ut. Vissa är dock lite svårare, som till exempel kondenserad mjölk. Kanske bakar jag stora muffins och gör småtårtor. Vi får se helt enkelt.

Jag har lite annat att förbereda inför födelsedagen också. Sonen har visserligen redan fått sin present men en liten överraskning har jag kvar i bakfickan. Bakfickan är inget bra ställe när man ska ge bort saker så det är nog bäst att jag slår in det i ett paket. Roligare blir det för den som får det också....

Gårdagen ägnade sonen åt skolarbete nästan hela dagen, jag kom med uppmuntrande tillrop och gav feedback på de texter han skrivit. Idag har han nog några timmar kvar om jag har förstått hans planering rätt men sedan hoppas jag att han blir klar. Jag har nämligen förbjudit honom att hålla på med skolarbetet i morgon när det är födelsedag. Då ska man få vara ledig tycker jag.

På nyhetsmorgon handlar det om inredningstips just nu. Att köpa en eller flera tavlor i en färgton man tycker om och sedan köpa saker i den färgskalan. Några kuddar, vaser, ljuslyktor och andra detaljer i form av mässing och färgmatchade böcker. Det är ju bara det att när jag börjar räkna ihop vad alla dessa detaljer kostar så går det fort att tusenlapparna ramlar iväg. Inte får man göra detta så många gånger per år...i alla fall inte med normalinkomst. Men med en budgetvariant och loppisköp kan det gå. Ja, inte är det aktuellt här hemma just  i alla fall så jag klarar mig. Fast det var ju det här med saker i färgen orange då förstås....

Nog är det rätt märkligt ändå. Den här veckan när jag kan sova hur länge jag vill varje morgon vaknar jag tidigt och kan inte somna om. Det känns som nåt slags ödets ironi. Å andra sidan kan jag ligga kvar hur länge jag vill i sängen, dricka mitt kaffe och läsa tidningen.

Idag ska jag i alla fall tillfälligt jaga bort latmasken, ett pass hos min sjukgymnast står på programmet igen. Fast mitt knä mår inte så bra, det kan bero på en visserligen härlig promenad i måndags men aningen för lång kanske. Att fixa en timmes promenad får jag vänta med ett tag, det är tydligt, men härligt var det.

Annars ligger fokus på färgen orange just nu....jag letar vaser, flaskor och skålar i glas. Ja även ljusstakar. Loppis i Gottne gav ingenting, inte heller Sveriges största kiosk (eller om det är världens största).

Jag har nämligen fått för mig att det ovanpå mitt piano ska bli en orange kaskad av vackra föremål. Att det finns att köpa ljusstakar och annat i inredningsbutiker vet jag men jag hade ju tänkt mig många saker och då blir det för dyrt.
Blått fanns hur mycket som helst...och rött....och grönt....och lila....och rosa.....men inte orange. Typiskt!

Jag hör på nyheterna att Jan Eliasson arbetar hårt med att på diplomatisk väg försöka få parterna att komma fram till en förhandlingslösning i samförstånd i Ukraina. Det är en svår situation med bristande kontakter mellan Ryssland och Ukraina som gör att det krävs fingertoppskänsla för att inte förstöra mer än man hjälper.  Finns det någon som kan  lyckas är det Jan Eliasson, denne fantastiske man som med sin förmåga att uttrycka sig kan uträtta underverk. Jag hoppas verkligen att han lyckas.

Solen gömmer sig fortfarande bland molnen, jag som längtar så efter att få en dag med sol så att jag kan dra mig ut i växthuset och njuta....fast när jag kollar in väderprognosen ser det lovande ut när det närmar sig helg. Jag tror ändå att jag ska ta mig en morgonpromenad, fast inte så lång, det får mitt knä allt stå ut med.

Idag pratar de om feber på nyhetsmorgon. Vad som är människors normaltemperatur och vad som räknas som feber. Frågorna är många, svaren är entydiga....man ska inte stirra sig blind på graderna utan fråga sig själv hur man mår. Titta på trenden, går temperaturen upp eller ner....sunt förnuft.

Nyheterna rapporterar om en eventuell reträtt av de ryska styrkorna som är posterade vid Ukrainas gräns. Jag hoppas verkligen att det stämmer så att ett eventuellt krig avvärjs. Fortfarande har man dock inget att säga om de ryska soldater som befinner sig inom Ukrainas gränser.

Nyheterna rapporterar att häftigt temperament ökar risken för hjärtinfarkt eller stroke. Två timmar direkt efter ett vredesutbrott ökar risken för hjärtinfarkt fem gånger och risken för stroke mer än tre gånger. Allt enligt amerikanska forskare som granskat medicinsk litteratur. Det gäller alltså att inte hetsa upp sig i onödan och om ilskan ändå kommer får man se till att det pyser lite lagom.

En mediesnubbe (rådgivare, forskare?) berättar om Snapshat och farorna med detta sociala medium. Det är en app där man tar bilder eller korta filmklipp och sedan skickar till en eller flera kompisar som i och med att kompisen tittat på den försvinner från skärmen.  Det gör att många ungdomar skickar mer eller mindre vågade klipp på sig själva i tron att när filmsnutten väl visats försvinner den.

Fast det är en sanning med modifikation, som mottagare kan man ta en screenshot, då är bilden kvar. Och även om den som skickat klippet får ett meddelande om att mottagaren tagit en bild så är man ju inte säker för det. Med en mobil till kan man ju alltid ta en bild av bilden....Därför uppmanar han föräldrar att ladda ner appen och lära sig hur den fungerar så att man kan prata med sina barn och ungdomar om detta och ge dem förståelse för hur den kan missbrukas.

Jag inser att det nästan är en heltidssysselsättning att hålla sig ajour med alla nya appar och utvecklingen vad gäller sociala nätverk. Att ha koll på allt är nog nästan omöjligt eftersom det kommer nytt hela tiden. Faran ligger i att barn, ungdomar och vuxna också för den delen har svårt att avgöra vad som lämpar sig för publicering. Information, samtal men framför allt att föregå med gott exempel. Det är nog rätt melodi för att hantera allt det nya.

Sandra Dahlén, RFSU-informatör, berättar om en bok hon har skrivit som vänder sig till unga tjejer från 14 år och uppåt. Den heter "Sex med mera" och tar upp frågor som: Vad är sex? Vad är normalt? Hur bli man ihop? Hur sätter man gränser? En angelägen bok för alla unga tjejer men jag kan tänka mig att den är värdefull att läsa även som förälder. Det finns en bok för unga killar också. Den heter "Kukbruk". Författare till den är Manne Forssberg och den handlar också om sexualitet, kärlek och relationer skriven på ett sätt som tilltalar unga. Viktiga böcker! Jag undrar om dessa böcker finns på vårt bibliotek att låna för våra ungdomar? Det ska jag kolla upp nästa vecka när jag jobbar på biblioteket igen.

Nu laddar jag för dagens äventyr....det gick fort....inga äventyr inplanerade....jag gör nog som igår och slappar så mycket jag kan.

Tänk att jag kan känna en sådan barnslig tillfredsställelse över att ha städat. Igår efter en trög start satte jag igång, ungefär samtidigt som Vasaloppssegraren gick i mål. Dammtrasan åkte fram och jag dammtorkade både det ena och det andra.....vissa ställen hade inte sett dammtrasan på ett längre tag. Ovanpå sonens bokhyllor var ett sånt ställe.....

Medan jag gick runt med dammtrasan torkade Sudden golvlister och dammsög. När golven sedan var såpatorkade doftade det ljuvligt i huset. Jag förväntade mig fanfarer och applåder, efter att i mitt tycke utfört ett storverk, men det var märkligt tyst....
Det kan ju vara det faktum att orken tog slut när det var dags för mina egna bokhyllor i arbetsrummet....men man kan ju inte göra allt på en enda dag eller hur? Trots allt bor vi i ett stort hus och som man brukar säga, Rom byggdes inte på en dag. Kanske kommer fanfaren när bokhyllan är dammtorkad även den.

Ute faller snön idag, så återigen blir det en dag där solen inte visar sig för oss. Men jag har förberett för solens återkomst i alla fall. Jag bytte bort de mörka gardinerna i vardagsrummet igår. Ljusa lätta gardiner som släpper in vårljuset hänger nu i fönstret. Redo att välkomna solljuset och visa mina oputsade fönster.....

Senare idag är det dags att åka till stan, sonens hyposensbehandling står på programmet. Men fram till dess har jag lite kläder som ska tvättas och hängas...okej lite var en underdrift men om jag hinner tvätta några maskiner idag så är det nog bara är lite kvar sedan. Med tanke på att jag är hemma mer än vanligt den här veckan hinner jag nog ta undan tvätten allt eftersom också. Kanske är det då fanfaren kommer, om jag lyckas med det?! Jag längtar verkligen efter den...fanfaren alltså...

För ett tag sedan gick årets start i Vasaloppet. Ett lopp som inte haft de enklaste förutsättningarna i år med tanke på vädret. Men med ett enormt arbete har arrangörerna lyckats få till spår så att åkarna kan ta sig till Mora även i år. Gör de inte det beror det förmodligen på åkarna själva.

Jag funderar så på vad det är som får en del att ställa sig på skidorna för att åka de långa milen till mål.

I spåret finns bland annat killen som åker för att eventuellt kunna håna brorsan som inte tog sig i mål ifjol. Eller kvinnan som åker för att stötta sin man...hon har aldrig åkt skidor (sa hon, svårt att tro). Eller de som åker för att de slagit vad med någon. Jag beundrar alla dessa åkare som med entusiasm tar sig an denna svåra uppgift.

I spåret finns också Frida Wallberg som juni 2013 knockades under en boxningsmatch och fick en hjärnblödning. Snacka om att hon måste ha en fantastisk kämpaglöd som på så kort tid tagit sig så här långt. Hennes utmaning den här dagen är nog bland de största. Under intervjun innan loppet berättade hon att hennes huvud fortfarande inte är riktigt med (som hon uttryckte det själv). Det hördes även på talet, lugnt och eftertänksamt. En fantastisk kvinna är hon i vilket fall och jag hoppas verkligen att hon når sitt mål både den här dagen och sedan. 

Det som också fascinerar är alla glada miner jag ser, leende människor som går fram i spåret på grund av de långa köerna. Åkare som får stanna och skrapa bort tjocka lager av snö som frusit fast under skidorna, men nog ler de alltid. Det gör att man på något sätt kan förstå magin med att åka detta långlopp...inte för att det lockar mig...men jag kan ändå förstå att det finns de som blir lockade. 

Det som lockar mig just nu är längtan efter lediga soliga dagar. Dagar när jag kan öppna upp mitt växthus och sitta i solen med en mugg kaffe. Något som inte kommer att hända idag då det flyger snö i luften. Jag inser att årstiderna luras med mig och alla andra. De får oss att längta efter våren men ännu är det länge kvar innan vintern släpper sitt grepp. Men nog hoppas jag att sportlovet bjuder på någon solig dag....då vet ni var ni hittar mig!