Nu är det dags igen. Det cirkulerar otäcka bilder och filmsnuttar på facebook. Bilderna visar skador på huden som uppstår om man använder ett visst schampo. Jag förstår att synen av hemska utslag som dyker upp på ett bröst eller i nacken är skrämmande för många....då skulle jag nog också bli rädd.

Problemet är att många delar de "hemska" bilderna helt utan eftertanke och källkritik. Eftersom bilderna inte är sanna hjälper man till att sprida en massa "hittepå".... De är nämligen photoshoppade. Det "hemska" är lotusblommans fröställning.....

Exempel på lotsublommans fröställningar. Visst är de vackra?

En annan sak som gör att jag brukar vara aktsam innan jag delar är att många som gillar att plantera virus i människors datorer gör det genom dessa sensationsbilder....kanske någon liten trojan eller något annat passar på att hoppa in i datorn när man klickar på filmklippen. (Undrar förresten om samma typ av virus kan drabba telefoner också eller om virusmakarna utvecklar egna till dem? Måste fråga sonen om det, han kan nog svara...inte för att han utvecklar virus, men han brukar vara påläst....)

Här kommer ytterligare ett boktips för er som precis som jag gillar att ligga i hängmattan eller soffan och läsa. "Tio saker jag lärt mig om kärlek". Den är skriven av Sarah Butler och handlar om Alice som just återvänt till London efter att ha rest utomlands under flera månader. Hon kommer hem därför att hon fått veta att hennes pappa är döende och hinner precis i tid för att kunna ta farväl. Som en parallellhandling får vi följa Daniel som inte har haft tak över huvudet på flera år och som varje dag söker efter sin dotter på Londons gator, en dotter han aldrig träffat.

Det är en fantastiskt fin berättelse om kärlek, rotlöshet och om kraften i de band som finns och skapas mellan människor. En streckläsarbok!

Åter hemma efter en snabbtur till Östersund. Igår hade en av mina goda vänner trädgårdsfest för att fira att hon hade fyllt femtio!  Vi var ett härligt gäng som njöt av god mat, dryck och massor av glada skratt. I den kyliga jämtlandsnatten gick vi sedan hemåt, småfrusna men mycket nöjda.

Efter att ha sovit ut idag åkte jag hemåt mitt på dagen. Resan gick bra men tyvärr upptäckte jag att ett av mina guldörhängen var försvunnet.....Eftersom jag stannat till för att handla i Lillänge innan jag åkte hem misstänker jag att jag tappat det antingen på parkeringen eller inne på affären. Efter att ha ringt till de affärer jag gick förbi för att lämna namn och telefonnummer är det bara att hoppas att det är någon ärlig person som hittar det så att det kommer tillrätta. Det är nämligen inget litet billigt örhänge.....Kanske jag ska höra av mig till polisen också....det händer ju faktiskt att folk lämnar in upphittade saker dit. Men det är trots allt en världslig sak...ingen olycka direkt.

Nu slappar jag i soffan medan sonen sover. Han har lanat och varit vaken mer än ett dygn så han sover djupt just nu. Om ett tag ska jag väcka honom så att han kan somna ikväll men någon timme till får han sova.....han lät väldigt trött när han ringde mig tidigare under eftermiddagen.

"Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt, en fantastiskt finstämd bok som handlar om den fjortonåriga June och den kärlek hon och hennes morbror Finn kände för varandra.

När han dör i aids (detta utspelar sig i slutet av 80-talet) blir hon lämnad ensam kvar. Visserligen bor hon tillsammans med föräldrar och storasyster Greta men de har fullt upp med sitt.
Förutom June och hennes familj finns en tavla i centrum av berättelsen samt morbroderns undangömda kärlek sedan länge, Toby.

Boken handlar om vad det egentligen innebär att vara en vän, om avundsjuka, skam och hur det påverkar relationer människor emellan. En fängslande bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig, det innebar att jag läste ut den snabbt igår kväll. Läs den du också!

Sådär ja, efter att ha arbetat i förrådet under garaget hela dagen känner jag att jag har leder vill jag lova. Med gott samvete har jag därför slängt mig ner i soffan och härifrån tänker jag inte röra mig förrän det är dags att flytta till sängen.....

Men nog kan jag känna mig nöjd allt. Väggarna som skulle målas är skrapade och har fått ett varv färg. Hyllor är städade och saker som passar bättre i uteförrådet har flyttat dit. Några fynd gjorde jag också. Ett fint keramikfat som tjänstgjorde som fruktfat när jag var barn. Synd att ha det gömt i förrådet så nu ska det få komma fram och börja användas igen. Kanske inte som fruktfat men väl till att servera sallad eller annat gott på. Som pricken över i fann jag dessutom den ljuskrona som hängde i vardagsrummet när det här huset var nybyggt. Den ska definitivt få sin plats i växthuset. Där kommer den att komma till sin rätt igen.

Medan jag höll på med målning och städning fick tvättmaskinen jobba hårt. Alla mattor jag hade på golvet i förrådet är tvättade och hänger nu över balkongräcket....ve den fågel som får för sig att skita på dem....sannolikheten för att det ska ske är nog tyvärr stor eftersom småpippisarna gillar att hälsa på när morgonen kommer. Jag tar dock risken....

Nästa projekt jag ska ge mig på är att kapa vedträn i halvor så att jag har vedträn i lämplig storlek när vintern kommer. De som kapades till förra sommaren av min snälle granne är uppeldade vid det här laget. Funderar på om jag ska investera i en vedkap kanske? För att göra som grannen och handsåga tänker jag inte ens försöka ge mig på....

Ligger som bäst och funderar på om det är något bra att se på teven? Men det innebär att jag måste förflytta mig till soffan i gillestugan och det orkar jag inte. Jag fortsätter nog läsa den bok jag påbörjade för några timmar sen. En fängslande bok om vänskap och kärlek under den tiden när aids först började göra sin entre. Så får det bli, boken här kommer jag!

Vilken tur att böcker finns. Utan desamma hade jag nog inte stannat i soffan med mitt ben i högläge hela eftermiddagen och kvällen. Och hade jag inte stannat där skulle mitt knä inte ha blivit så pass mycket bättre som det är idag. Än så länge är det inte svullet alls och det gör bara lite ont när jag går.

Idag ska jag också vila så mycket jag kan men ett allvarligt försök att minska tvätthögarna i källaren ska jag allt göra. Egentligen skulle jag vilja börja i förrådet med att plocka undan grejor så att jag kommer åt väggen som ska målas. Men jag tror att det skulle vara klokt att ta en vilodag till. Hur jag gör beror väl helt enkelt på hur länge den bok jag läser just nu räcker.....

Om ett tag blir det frukost och sedan ska jag skjutsa sonen till jobbet, han arbetar mitt över dagen den här veckan. Lite trist bara att vädret inte är det bästa. Det blir ju inte riktigt lika många badgäster då. Förhoppningsvis vänder det snart.
Just nu längtar i alla fall jag efter värme, en resa till sydligare breddgrader skulle inte vara helt fel. Fast sonen är ju inte riktigt lika road som jag är av den typen av semester så det lär inte vara aktuellt den här sommaren. Jag får längta vidare.....men en storstadsresa skulle kanske fungera....

Att fira midsommar är härligt. Framförallt när man hade ett varmt hus att vara i. Växthuset var också livligt frekventerat under helgen. De isiga vindarna till trots var det varmt och skönt där inne. Kvällsgrillningen sköttes med fleecetröja och tjocksockar på....
Trots kylan övervägde det positiva. God mat, lugn och ro, läsning, korsordslösning och kortspel fram på nattkvisten. En toppenhelg helt enkelt.

Mitt knä gillade inte att fira midsommar dock, inte alls faktiskt. Igår var mitt vänstra knä ungefär dubbelt så stort som det högra. Svullet och ont. Man skulle kunna tro att det fått jobba hårt hela helgen....
Inte nog med att det är svullet, det smärtar också. Känslan är ungefär som om skrotet där inne flyttat på sig och ligger och gnager mot skelettet när jag rör mig....
Nu vet jag att det inte rört på sig men nog tror jag att jag till viss del kan skylla på metallen. Lite skaver det allt....ont gör det....svullet blir det....svårt att röra mig obehindrat har jag.....

Undrar om jag kan skylla på det faktum att jag i drömmen var ute och sprang häromnatten.....det kanske blev väl häftig träning. Nåja, jag får smörja med Voltaren och vila så mycket jag kan. Tur att det finns många böcker att läsa.

När jag tittar ut genom fönstret ser det så varmt och härligt ut. Vita molntussar seglar förbi på en blå himmel, småfåglarna kvittrar och flyger fram och tillbaka här utanför. Tyvärr räcker det att öppna dörren på glänt för att inse att det är isvindar ute även idag. Det gör att jag med gott samvete kan ligga kvar under täcket med en mugg kaffe en lång stund till....

Midsommarafton och vindarna är kalla. Solen tittar fram emellanåt och får en att tro att det är varmare än det faktiskt är. Inne i växthuset är det däremot tjugoen grader så där kommer vi att kunna sitta när det blir dags för sillunch om några timmar. Det gäller bara att ta sig dit utan att frysa alltför mycket.

Tillsammans med Barbafamiljen, som äntligen har fått komma ut på altanen, önskar vi er alla en Glad Midsommar!

Inne i växthuset är det varmt och mysigt.

Glad midsommar önskar Barbapappa med familj!

Efter att ha gruvat mig en stund i förmiddags medan jag lyssnade till grannens gräsklippare tog jag mig ut själv.  Efter knappt åttio minuter var mattan klippt, efter ytterligare en kvart var det trimmat runt träd och rabatter också. Tomten är nu midsommarfin, tyvärr kan jag inte säga detsamma om miljön inne. Jo, fint är det väl men dammråttor trängs i hörnen och hotar att anfalla. Fast eftersom vi kommer att vara fler i huset under helgen som kommer behöver jag nog inte vara rädd. Förhoppningsvis törs de inte gå på oss när vi är så många. Dessutom är vi fortfarande större....

Tänk känslan i morse när jag huttrande gick ut för att hämta tidningen och vänder mig om och ser ett helt färdigmålat hus! Det är nästan löjligt att det går att känna sig så glad för en sån sak. Dessutom blev det så oerhört bra. Igår jobbade han på målaren, ändå till dess att allt var klart. Sedan var det min tur att jobba, jag skruvade upp saker på väggarna igen, flyttade ut blommor på altanen och kunde sätta tillbaka allt där det ska vara. Plötsligt blev det ordning och reda igen.

Som grädde på moset kom elektrikerna och fixade utebelysningen också, de som blev blixtinkallade i början av sommaren när lamporna snabbt behövde tas bort för att målaren skulle komma åt. Nu sitter mina nya lampor på plats, inte utan besvär dock eftersom det tydligen inte var jordat där de skulle sitta så det blev en del kabeldragning. Men vad gör väl det, nu är det klart. Härliga tider, lysande tider!

Just nu ligger jag med en mugg kaffe och kollar in nyhetsmorgon. Jag försöker samla kraft nog att gå ut och klippa gräsmattan....väntar jag till efter midsommar kommer den att vara för lång och då blir det väldigt jobbigt att klippa den. Problemet är att jag har så ont i alla leder från höfterna och nedåt. Igår kväll gjorde det så ont att jag allvarligt funderade på att ta en värktablett. Men när jag tänkte på att jag skulle bli hög och flyga och kräkas (det är så jag blir av det som är starkare än alvedon) så skippade jag det. Jag gjorde upp en eld i braskaminen, tog på mjuka varma sockar och låg i soffan istället. Inte för att det gjorde mindre ont men det var mysigt i alla fall.

Idag värker det inte riktigt lika mycket men efter att ha styrt klipparen någon timme lär det nog göra det.....Fast jag får se det som träning, musklerna mår bra av att arbeta. Dessutom kommer familjen från Härnösand sen idag, då glömmer jag nog det onda.

I kvällssolen.

Välkommen till huset med den röda ytterdörren!

Hallå sommaren, var är du??? Nu kan du komma tillbaka. Jag och mina kalla tår skulle uppskatta det, väldigt mycket. Nog för att det är mysigt att sitta nere i soffan med en fleecetröja på medan elden sprakar i braskaminen. Men nu har jag gjort det flera kvällar i rad. Det räcker nu. Dessutom har jag fått mina markiser på plats igen, med grått tyg istället för grönt så solen behöver inte gömma sig för min skull. Den är så välkommen att lysa igen!

Någon annan som hoppas att solen ska lysa igen, eller i varje fall att regnet ska lysa med sin frånvaro, är målaren. Det börjar dra ihop sig för honom, det närmar sig slutet när det gäller målning av mitt hus alltså. Längtar! Men för att kunna färdigställa allt krävs uppehåll som sagt. Stämmer väderprognosen verkar det faktiskt riktigt lovande så jag håller tummar och tår.

I ett försök att locka tillbaka värmen och solen har jag köpt lite uteblommor och plantor till växthuset idag. I strilande regn planterade jag allt i större krukor....att påstå att jag var jordig när jag var klar var en underdrift.....men det planterade trivdes nog i regnet. Hoppas jag.....det visar sig väl om plantorna fick en chock eller om de överlevde när morgondagen kommer.

Sådär ja, då var den gjord, terminens sista arbetsdag. Nu kompar jag ut resten då hamnar jag nästan på noll vad gäller tiden jag har innestående.  Ett litet möte kvar på onsdag efter lunch (viktigt dock) sen kommer jag att stoppa undan arbetsväskan (gröna faran) till dess att juli slår om till augusti.

Här hemma är det lätt rörigt, blommorna står på golvet eftersom det har blivit fönstrens tur att målas. Med tanke på att det blir ett andra varv känns det onödigt att ställa dem på sin plats innan det är gjort. Dessutom behöver rutorna verkligen putsas....inser att det är ungefär ett år sen sist....ingen kan då anklaga mig för att stå med fönsterskrapan stup i kvarten, det är då säkert.

Kvällen har jag ägnat åt att plocka in i Suddens klädkammare, nu är det rent och fräscht där inne med nymålat tak, golv och väggar. Han blir nog glad att det är gjort när han kommer hem från jobbet.

Nu har klockan blivit sju så nu ska jag kolla in nyheterna, hörde att det var något med en kommun som vill förbjuda läxor.....

Precis när jag trodde att jag skulle vinna växte den till sig igen, tvättamöban. Sista maskinen var hängd när vi plötsligt kom på att det var dags att bädda rent i sängarna....så jag skulle vilja kalla ställningen oavgjord. Jag får kämpa vidare imorgon....

Fast jag måste säga att jag är nöjd med den här helgen. Faktiskt känns det som om jag hunnit med lika mycket här hemma på några dagar som på flera månader tidigare under terminen. Ogräsrensning, tvättning, strykning, målning av väggar, golv och bänkar, gardinsömnad, fixa krokar och annat hos mamma, städning av matkällare och så lite matlagning på det. Dessutom har jag hunnit med en ansenlig mängd sidor i min stora tjocka bok, lite filmtittande med sonen har det blivit också. Jag hann till och med ta en tupplur på soffan i eftermiddag......inte illa en helt vanlig helg!

Det som saknas nu är nyhetsuppdateringen....och det bör jag väl hinna med innan det är dags att sova.

En av tre målsättningar uppfyllda, det är inte så illa. Det innebär dock att tvättamöban är kvar och några nyheter har jag fortfarande inte tittat på....fast det betyder inte att jag bara slöade när ogräset väl var rensat. Nej, jag målade tjusarbäcken som står vid ytterdörren och klippte till gardintyg (förrådet). Dessutom städade jag matkällaren. Men när vi sedan ätit middag tog orken slut....amöbor gjorde sig icke besvär.
Istället slängde jag mig ner i soffan med min bok några timmar och vips var det sena kvällen.....

Nu är det söndag morgon och vädret är härligt sommarsoligt utan att vara hett. Med tanke på att jag är vaken i rimlig tid tror jag faktiskt att jag ska ta en brottningsmatch med amöban innan jag går ut i sommaren....kanske.....

Bläddrar igenom turistbroschyrer och känner plötsligt att jag saknar de där åren när vi åkte runt till olika resmål som riktar sig till barn. Resorna till Astrid Lindgrens värld, Fantomen på Parken Zoo, Pettson och Findus på Julita herrgård, Legoland och alla andra resor vi har gjort. Härliga sommarminnen! Men det var då det, nu är det andra tider och andra aktiviteter som lockar. Nu skapar vi andra minnen, få se vad det blir i sommar. Någon resa till Östersund blir det i alla fall, kanske Stockholm någon sväng....vi brukar ju åka dit....och sen får vi helt enkelt se. Vår egen altan är ju ett resmål i sig. Nära dessutom.....

Oj, det märks att jag inte har följt med i nyhetsflödet under veckan som gått. I Ukraina rullar ryska tanks in, ett ukrainska jaktflyg sköts ner i morse. I Irak rasar inrikesstrider och på nyheterna pratar de om att USA ska in och hjälpa till med flygunderstöd.

Här hemma visar en undersökning att kommunerna är dåliga på att ta hand om sin personal när det gäller psykisk ohälsa. Nästan en av fyra kommuner får underkänt. Mer inrikesnyheter är att Skolverket har kommit med riktlinjer runt säkerhetstänket i skolorna med anledning av skolskjutningarna utomlands. Inser att en av mina uppgifter den här helgen blir att kolla in lite nyhetsprogram....

Att jag inte hann med det igår beror på att jag drog på mig målaroverallen och målade först väggar (fast min väggmålning från 1976 hade jag inte hjärta att måla över), sen golvet i sonens klädkammare en gång. Taket målade jag redan i torsdags. Faktiskt blev det så fräscht efter ett varv att jag nöjer mig där. Fast pappa skulle ha kallat det fuskmåleri....att bara måla ett varv alltså. Själva målandet skulle han nog varit hyfsat nöjd med. Nu ska golvet få härda till på måndag, sedan kan vi flytta in kläderna dit in igen.

Nästa projekt blir att sy nya gardiner till uteförrådet....med tanke på att de som hänger där syddes av mamma för ungefär trettiofem år sedan är det nog dags.....Annat som står på programmet är ogräsrensning. Rabatten på framsidan som alldeles nyss blev befriad från ogräs skriker på uppmärksamhet igen...redan??
I källaren frodas tvättamöborna....högarna med smutstvätt och ren tvätt är ungefär lika stora. Målsättningen får vara att ta hand om i alla fall den rena tvätten under helgen.

Fotbolls-VM pågår visst också....måste erkänna att jag hittills inte sett en enda match....är man inte ett riktigt fotbollsfan blir det inte lika intressant när Sverige inte är med. Hur bedriften att Sverige tog brons i VM 1994 lyfts fram visar hur svältfödda vi är på stora framgångar i dessa sammanhang. Nu intervjuas VM-hjältarna (som de kallar dem) igen....

Nej, en mugg kaffe till, en macka kanske. Sen lördag....här kommer jag!

Fattar ni vilken tur jag har, jag behövde inte få min städgen att fungera. När jag kom hem efter sommarfesten på skolan igår kväll hade sonen dammsugit hela huset....allt jag behövde göra var att torka golven i kök och hall. Inte särskilt ansträngande.

Kanske var det detta som gjorde att jag fick ork att börja med sonens klädkammare ikväll....efter en tur till stan för att hämta hem mer utomhusfärg satte jag igång. Hål och sprickor i väggarna spacklades (jag hade redan tvättat häromdagen) och sedan målade jag taket ett varv.

Förhoppningsvis hinner jag dra på väggarna ett varv imorgon kväll. Om jag har färg vill säga.....glömde kolla det innan jag åkte till stan idag....men jag tror att det finns färg i garaget. Eller för att vara korrekt...det finns färg, mycket färg men jag vet inte om det är den sorten som passar till källarväggar....annars kan jag ju vägen.....

Utvändigt börjar det dra ihop sig, mer och mer blir färdigt och förhoppningsvis var det sista omgången färg som behövde hämtas hem. Bara nu vädergudarna ser till att hålla vädret i schack så att det inte regnar kommer det att bli klart nästa vecka. Har jag tur får jag nog dessutom markiserna uppsatta igen på tisdag...med nytt tyg (grått). Ser fram emot det extra mycket med tanke på att de stora fönstren vi har i söderläge alstrar mycket värme de dagar solen inte gömmer sig bakom molnen.

Nog är det bra märkligt. Vi bor i ett villaområde där den trafik som passerar till största delen borde bestå av oss som bor här.  Men de senaste två åren har plötsligt vår lilla gata förvandlats till en genomfart till industritomterna nere vid 348:an. Nu är det värre än någonsin. Skogsmaskiner, väghyvlar och lastbilar passerar i en strid ström. Det ryker och dammar när lastbilar fulla med jord eller grus kör förbi. Att ha dörrar öppna är en omöjlighet....en nytvättad bil som står ute en kvart är senare täckt av ett icke helt oansenligt dammlager. Eller för att inte tala om hur det blir med ett nymålat hus.....

På kvällarna när jag är hemma brukar jag roa mig med att räkna den tunga trafik som kör förbi. När jag nått tio lastbilar enkel väg har jag tröttnat hittills...då har det ofta bara gått en kort stund. Och detta de veckor det inte är återvinning...så om vi tycker att det är mycket trafik nu så är det inte så svårt att räkna ut hur det är då.

Hela huset skakar till när lastbilarna kör förbi och porslinet i skåpen skallrar. Skadorna som uppstått och fortfarande riskerar att uppstå är många. Vägen som förut var i jämnhöjd med gräsmattan har sjunkit ner så det är en markant nivåskillnad, det gör det mycket svårt att klippa gräsmattan. Sprickorna i väggarna i källaren har blivit många fler sedan vi flyttade in här i huset. Två lastbilar kan inte mötas på gatan vilket innebär att när de blir tvingade till det kör de in på våra tomter.

Hur kommunen kan sälja en fastighet till ett företag med skogsmaskiner när det inte finns en industriutfart övergår mitt förstånd. Hur ett annan person kan få lägga upp lager med jord utan att ha tillgång till en industriutfart övergår även det mitt förstånd.

Vi får veta att för att öppna upp en industriutfart till 348:an måste den ha en bredd av tjugofyra meter....Bra säger vi då. Det innebär ju att lastbilarna inte får köra in på vår väg heller....den är ju inte alls så bred...snarare tio i korsningen och sju sedan.....det fick vi inget riktigt svar på.....men fortsättning lär följa.

Och ja, jag är vansinnigt irriterad....(och många med mig...)

Dagens konstaterande: Mina intentioner är goda men tyvärr räcker det inte alltid hela vägen fram. Disken är diskad, tvätten är ren...men där någonstans tappade jag bort resten av dagens att göra lista.

Vädret inbjöd ju verkligen till att städa men hur lockande var inte boken och soffan....ett kort mentalt krig som utföll till dammråttornas och grushögarnas fördel. De kommer att få växa till sig mer innan jag får städgenen att fungera igen. Faktiskt verkar det vara helt hopplöst. Funderar ibland hur det kan komma sig att jag som kan vara så effektiv utanför hemmets väggar kan bli så totalt utan lust och ork att göra någonting alls här hemma.

Eller lusten finns nog....jag har lust att måla sonens klädkammare, en vägg i förrådet som for illa under den tid det var läcka i garagetaket. Lust att städa i matkällaren har jag också för att inte tala om en stor önskan att slippa skrapa av sig under fötterna när jag ska lägga mig i sängen. Men vad hjälper det när orken vill läsa istället? Inte mycket kan jag säga....
Jag tror att jag får göra som eleverna i min klass, en arbetsplanering där jag får sätta kryss vartefter jag gjort klart sakerna......fortsättning följer.....

Bredbydagen kom och gick, soligt väder, många människor och marknadsstånd. Åskmoln som tornade upp sig och hotade med oväder men som tur var höll det sig undan hela dagen. Det var först under natten regnet kom. När vi gick hem från puben strilade det ner. Fast inte så värst mycket och dessutom gjorde det ingenting eftersom vi var på väg hem.

Idag regnar det i alla fall. Det gör att det finns tid att hinna ikapp inne. Disk, tvätt och städning. Disk- och tvätthögarna är påbörjade men vad det blir av städningen återstår att se. Mitt knä mår i alla fall oförskämt bra med tanke på dansandet igår kväll, så jag kan inte skylla på att det gör ont för att slippa städa.

Medan jag stökar och pysslar med både det ena och andra kollar jag in dopet när jag slinker förbi teven. Jag hann se hur Chris mamma satte sig innan kungligheterna, men insåg sin fadäs och klev upp igen. Fascineras också av det faktum att lilla Estelle sitter på sin stol, hur lyckas de få henne till det? Att få en tvååring att sitta stilla längre än några minuter måste ses som en bedrift.....

Nej nu är det dags att få en mugg kaffe, byta laddning i maskinerna och sen kanske plocka upp tusensidorsboken och läsa en stund.

Idag är det nationaldag, flaggan hissades denna disiga morgon. Nu när molnen lättar ser det ut att bli en strålande dag.

Jag känner mig trött och mör så man skulle kunna tro att det är jag som lanat och varit vaken hela natten. Trots att jag sovit har det inte varit helt ostörda timmar, nattmacka och promenad för grabbarna för att orka hålla sig vakna gjorde att jag vakande till lite nu och då. Tidigt i morse lät det som att de höll på att göra sig i ordning för att sova ett tag. Så nu är det lugnt och tyst där nere. Det blir intressant att se när de vaknar.

Mina knän och leder mår bättre igen. Nu är det bara mitt vanliga skitknä som gör ont. Så det är som det ska vara igen.

Igår efter en intensiv dag på jobbet var jag på ett möte i stan. När det var slut hämtade jag hem mer färg och möttes jag av en glad överraskning, min mamma hade fixat mat till både grabbarna i källaren och till mig. Det var skönt och innebar att jag kunde lägga mig i soffan och läsa ut en av de två böcker sonen hämtade åt mig på biblioteket i onsdags. Sedan började jag på tusensidorsboken, men när den blev för tung att hålla i gick jag och la mig istället.

Trots att det är nationaldag lät det som att målaren skulle komma hit och arbeta ett tag idag. Jag längtar till dess att framsidan är klar så att jag får upp markiserna igen. Det blir så väldigt varmt här uppe de dagar solen skiner när jag inte har någonting som hejdar solstrålarna. Tur att källaren finns..

Fast när det gäller just målningen så börjar helhetsbilden av hur det kommer att bli att träda fram på riktigt. Och det blir bra, så bra. Snacka om att den som bestämt färgsättningen gjort ett bra jobb.....undrar vem det kan vara? Just ja, det var ju jag!

Nu tänker jag ta mig en mugg kaffe!

I sinnet är jag ungefär trettio, mognaden kanske ligger ungefär runt femtio (för det mesta i alla fall)...men kroppen....kroppen....den har en ålder av ungefär åttiosju. Efter att i måndags bara ha ont i ett knä så värker nu båda knäna och fotlederna så jag tror jag ska bli tokig. det har de gjort sen igår. Anledningen.....jag klippte gräsmattan....fjantigt att få ont av det kan tyckas. Tala gärna om det för min kropp, jag hoppas den lyssnar, för mig skiter den i.

Halv två natten som gick kunde jag äntligen somna men sen vaknade jag halv fem igen av att det gjorde ont. Inte blev det väl direkt bättre av att jag mitt smartskaft tog ett träningspass hos sjukgymnasten på eftermiddagen. Så nu ligger jag här i soffan och har ont....
Fast egentligen är det inte så synd om mig, jag vet ju att det går över. Många har det mycket, mycket värre. Det enda jag önskar är att jag hade kommit ihåg att hämta böckerna jag reserverat på biblioteket innan jag ramlade ner i soffan.....tur att Sudden är snäll och går och hämtar dem åt mig.

En aning panik fick jag idag också...i min värld var det tre skoldagar kvar denna vecka.....plötsligt insåg jag att så icke var fallet. Två ynkliga dagar var allt som återstod av denna vecka och nu är det plötsligt bara en dag kvar. Hjälp....inte för att vi har en massa som ska göras klart men jag vet av erfarenhet att allt tar mycket längre tid än man tror så här på slutet. Det ska skrivas brev, göras självporträtt, skrivas kort, limmas in, fixas till, delas upp, städas i lådor och.....listan kan bli lång.....Men det är bara att konstatera att det som inte hinns med är kvar, så enkelt är det!

Nu kom min bokkurir hem igen. En jättetjock bok, nästan tusen sidor och en normaltjock på ungefär trehundra har levererats till mig.....undrar vilken jag ska börja med? Eftersom mina armbågar också gör lite ont blir det nog den normaltjocka tror jag....

Vad gäller just min bokkurir så märks det att han mår bra av träningsuppehållet....plötsligt börjar orken och kraften komma tillbaka och han har tid att umgås med kompisar i verkliga livet igen! Härligt!!

Mitt knä och jag är inte överens alls idag. Det är ont, eländigt och bara viker sig när jag är ute och fixar i trädgården. Jag hoppas att det kommer på bättre tankar snart för annars måste jag nog tyvärr auktionera bort det....och det är inget ett knä ska önska. Inte blir det till högstbjudande heller utan förmodligen blir det den som bjuder lägst som får det...

Förutom att mitt knä är skit så har dagen varit fin. Produktiva möten och träffar mest hela dagen innan det var dags att åka till stan med sonen för hans hyposensspruta. Vi lät Burgarkungen bjuda på mat innan vi drog hemåt där sonen snabbt gick till en kompis och jag tog en promenad. Nu vilar jag mitt onda, svullna knä och tänker inte göra så mycket mer ikväll annat än att njuta av det underbara sommarvädret, denna sommarens andra dag.

Vilken underbar dag, det känns som om det här var dagen när sommaren kom på riktigt.
Stämmer ju ganska bra med tanke på den dikt Kajenn skrivit som jag "fick" av ett föräldrapar den 1:a juni 1988. Den har sen dess följt mig och de gånger första juni har varit arbetsdag har jag alltid läst dikten för mina elever. Här kommer den igen:

Lärodikt 1 juni
Var glad min själ åt vad du har, 
nu har du 100 sommardar och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar så har du 99 kvar 
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står,
imorgon blir med ens igår, det går så fort att vandra. 
Lägg märke att vad du får är 100 sommardar per år. 
Imorgon är den andra!



Jag har i alla fall tagit tillvara denna första sommardag så gott jag kunnat. Det jag har gjort mest av allt är att slöa i solen på altanen men lite nytta har det allt blivit också. En långpromenad på förmiddagen, rabarberpaj bakad på latmansvis och grillade burgare till middag. Tvättat vintertäcken, kändes lämpligt idag, samt några mattor som sedan torkat på altanen. Nu tänker jag inte göra mer idag, känner mig lagom lat och loj efter den första sommardagen i solen.

Det behövs tydligen experter till allt. På nyhetsmorgon intervjuas just nu en beslutsexpert. Han ska lära oss att fatta svåra beslut som vi ofta ställs inför i livet. Dessutom har han tydligen forskat och doktorerat på detta. Just nu har han pratat i fem minuter och ingenting annat än floskler har kommit ut ur hans mun....jag känner att gränsen till att jag vill raljera över hans expertkunskaper är hårfin....
Budskapet är i alla fall att vi ska strunta i ytan och lyssna till vår inre röst....Jag är inte så imponerad. Fast det kanske bara är jag som är orättvis...
Konstaterar i alla fall att behovet av så kallade livsstilscoacher aldrig har varit större än nu. Min fascination över alla nya yrken vår livsstil skapar är stor.

Något helt annat är de kryddor som visas upp just nu, jag kan tänka mig de underbara dofterna som sprider sig i studion. Tyvärr har några av mina plantor i rabatten har dött den här vintern så jag måste nog köpa mig några nya. Det blir en tur till Handelsträdgården tror jag. Nästa år när jag har el i växthuset ska jag så egna.

Nyheterna rapporterar om det strul som råder i järnvägstrafiken just nu. Det öppnar upp för de olika partierna att komma med förslag för att förbättra infrastrukturen....nog behövs det allt.

Hos en familj i USA är lyckan stor då deras son som suttit fånge hos Talibanerna i fem år blivit frisläppt. De fem fångar som släpptes från Guantanamo i utbyte är förmodligen väldigt lättade de också.

Tony Blair ger sig in i debatten och uttrycker sin oro över hur högerextremismen får fäste i Europa. Själv funderar jag när jag går ut runt byn här hemma vilka de knappt fyrtio personer som röstade på SD till EU-valet är?

Nej, nu har det blivit dags för en andra mugg kaffe, med fördel intas den ute på altanen i det fina vädret! Att vädret kommer att bli toppen idag förstod jag redan runt fyra i morse. Då steg solen över bergskammen i Fanbyn och strålade in i vårt kök så att jag blev bländad när strålarna reflekterades i skåpluckorna.

Vissa dagar har jag verkligen noll koll på vad som händer ute i världen. Det här är en sån dag. Efter att ha tagit en tur till stan för att hämta hem färg parkerade jag i soffan och plöjde fem avsnitt av första säsongen av Game of Thrones.
Middagen intogs sen i tevesoffan och som pricken över i kollade sonen och jag in den bästa av Star Wars-filmerna, The Emipre strikes back. Den är så härligt mörk....fast nog är det konstigt att inte Obi wan vet att Luke har en syster med tanke på att han är med när tvillingarna föds i trean. En liten miss av den gode George....Nåja lite småmissar får man ta....

Nu har jag precis missat nyheterna så antingen kollar jag nättidningarna eller så väntar jag till imorgon. Tror faktiskt att jag väntar.

Jag känner mig vilsen. Inte vilse på ett sätt som gör att det är synd om mig men lite lätt förvirrat vilsen. Anledningen? Jag tittade precis i min kalender för dagarna som kommer och den var helt tom. Tom?!!
Jag kommer faktiskt inte ihåg när det hände sist, tre dagar i rad utan några speciella tider att passa.
Ser jag bortom den vilsna känslan inser jag att det ju faktiskt är helt underbart.

Det enda jag behöver ha koll på nu är att vi får mat, att kläderna tvättas och att målaren får fika. Målaren förresten...detta pissregnande är inte bra för honom när han ska måla utvändigt. Jag hade bestämt för mig att jag la in om en beställning på uppehåll alla vardagar under maj och början av juni. Verkar inte som om vädergudarna är med mig på detta.....Jag hoppas de ändrar sig och lyssnar på mig, tror nämligen att den som utför arbetet på väggen också blir frustrerad när det inte går att måla som han tänkt sig...tur att han har andra jobb att sticka emellan med.

Nu är den här igen, träningsvärken från h-vetet....Med tanke på mitt ogräsrensande igår och det fortsatta arbetet idag funderar jag på riktigt om jag kommer att kunna gå imorgon. Just nu känns det som om jag helst vill slippa gå alls förrän det blir bättre. Trappan ner till källaren är ingen hit direkt. 

För ett tag sen la jag mig i hängmattan och läste ut den bok jag påbörjade igår. Njöt till fullo av solens värme ute i växthuset. Men vips var boken slut och temperaturen började sjunka lite så det var dags att gå in. När jag då skulle ta mig upp fick jag bita ihop allt jag kunde för att uppbåda kraft nog att räta på benen....

Det är väl bara att inse att jag har ägnat mig åt bra träning, men att det inte räcker att rensa ogräs en gång i månaden för att slippa värken.

Mitt hus är har snart fått ett första varv färg runtom, snacka om att det blir skillnad. Det blir så fint, huset upplevs mycket lugnare och jag längtar till dess att pricken över i:et kommer på plats. Detta i form av fönsterbågarna som ska bli dalaröda. Faktiskt känns det roligare att hålla efter i trädgården för plötsligt kommer den mer till sin rätt när huset i sig hamnar lite mer i bakgrunden. 

Sara Beischers andra roman, inte riktigt lika bra som den förra, "Jag ska egentligen inte jobba här". 

Doften av nyklippt gräs slog emot mig i morse när jag gick ut för att hämta tidningen. En ljuvlig doft som ger en riktig sommarkänsla. Att det doftade nyklippt kan jag tacka min underbare granne för, han klippte nämligen mattan igår. Ett tufft och tungt jobb för gräset var väääldigt långt på sina håll. Idag hjälpte han mig också när det var dags att tömma jord i odlingslådorna. Oj vad lätt det blev helt plötsligt. Inte alla förunnat att ha så underbara grannar.

I morgon lär mina muskler på baksidan av låren protestera igen...jag har rensat rabatten på framsidan. Trots att jag tycker att det var alldeles nyss jag ägnade en hel dag åt den såg jag hur tistlar och annat ogräs växte ohämmat mitt ibland kryddväxter och blommor. Den som sa att ett välgjort arbete aldrig behöver göras igen har sannerligen aldrig rensat ogräs.....

Äppelblom.

Äppelträden är översållade av blommor. 

När jag jobbade på biblioteket idag hittade jag en bok i en hylla som lockade till läsning. Den heter "Dålig Karma" och den handlar om en ung kvinna som sätter karriären före man och barn, även om hon inte inser det själv. En och annan tå har hon också trampat på i sin iver att få bättre jobb.

En natt får hon ett brinnande tvättställ från en rymdstation i huvudet och dör. Hon ser ljuset men dras inte in i det utan istället återföds hon som...en myra....dålig karma gör att hon inte når nirvana direkt. 

Boken handlar sedan om hennes olika livsformer på väg mot nirvana och hur hon ändras från att vara självupptagen till att bli en äkta medmänniska. En härligt varm bok. Den utlöste inga gapskratt, men den fick mig att le fånigt till dess att bokens sista sida var läst. Rekommenderas varmt!

Boken gick inte att lägga ifrån sig. 

Det blev inga serietidningar, istället läste jag ut den roman jag påbörjade för någon dag sedan. En historisk roman med verklighetsbakgrund. Den handlar om pigan Agnes som dömts till döden för sin medverkan i ett brutalt dubbelmord. Hon blir inhyst hos en familj på en avlägsen gård i väntan på avrättningen. 

Boken handlar om hennes sista tid i livet och hur familjen som först inte ville ha med henne att göra mot sin vilja börjar tycka om den unga pigan. Frågan är om hon verkligen gjort det hemska hon dömts för eller om det gått till på något annat sätt?

Förmodligen är jag lite knäpp (en del vet redan att det är så)...men en dag som denna när det är grått och luften har blivit svalare efter att ha varit riktigt varm och vinden gör att flaggstångslinan slår mot stången och regnet hänger i luften....då längtar jag till en sommarstuga. Att kura ihop i en varm skön tröja med en mugg te eller kaffe, ligga under en filt och läsa serietidningar hela dagen och längta efter nästa soliga dag. Det är sånt jag längtar efter en dag som denna. Nu har jag ingen sån stuga så att uppfylla den drömmen är inte helt enkelt......Jag får helt enkelt låtsas att jag är i en stuga, för konceptet i sig lockar.

Fast utanför dörren måste jag då det är EU-val idag. Jag brukar alltid rösta på valdagen, jag tycker att det hör till men idag när jag vill leka sommarstuga önskar jag nästan att jag hade förtidsröstat. Jag får helt enkelt låtsas att turen till vallokalen är ett dopp i en kall sjö....sen kan jag kura in mig i en tjock tröja och läsa serietidningar igen....

Sonen mår inte så bra idag så han får verkligen kura och vila idag......en rejäl förkylning verkar vara på väg att ta ett grepp om honom så de eftermiddagsplaner vi hade ställs därför in, då kanske vi kan mota bort bassiluskerna.

Nej, nu tänker jag leka sommarstuga ett tag, sen gå och rösta innan leken fortsätter....

Igår lyckades jag lösa mina telefonproblem, alldeles själv. Jag gjorde det Sudden-style. Det betyder att jag googlade och letade lösningar, som jag testade till dess att telefonen fungerade precis som den skulle....
Inte gick det att ana att den bara en stund tidigare varit totalt värdelös.....i alla fall i mina ögon.

Idag har det varit graderingsdag i ÖJJC hela dagen. Jag har fixat med fika, sålt väskor och tittat på alla som kämpat så otroligt väl på mattan för att få en ny bältesgrad. De problem som sen dök upp kunde jag tyvärr inte fixa själv hur gärna jag än ville. Mamma skjutsade ner sonen till stan i tid till att hans grupp skulle gradera, sedan tog hon med honom hem så att han för en gångs skull inte fick hänga i lokalen hela graderingsdagen. När han åkte hem påminde jag honom om kassarna med skor och shorts som köpts in....han tog snällt med dem. Men av någon outgrundlig anledning hade jag stoppar ner min väska med plånboken och bilnycklarna i samma kassar.

Paniken som drabbade mig när jag letade väskan och den inte fanns någonstans i hela lokalen. Jag såg scenariot framför mig hur jag kröp ner i sopcontainern utanför och letade i sopsäckarna.....tills jag plötsligt kom på att möjligheten fanns att sonen fick den med sig tillbaka till Bredbyn. Efter ett samtal hem konstaterades snabbt att bilnycklar var i säkert förvar i vår hall...
Som tur var åkte min änglamamma ner en tur till stan igen, den här gången med min bilnyckel så att jag kunde ta mig hem. Väl hemma möttes jag av en småskrattande son, pizza i köket (som mamma köpt åt mig) och ett skönt soffhäng.

Förhoppningsvis gör jag inte om den fadäsen någon fler gång, fast lite humor är det allt...i alla fall så här i backspegeln.....

Teknik är underbart när det fungerar, men när det inte gör det blir jag smått tokig, eller stortokig för att vara helt ärlig..... Jag önskar verkligen att jag hade sonens mer analytiska, lugna problemsökarsinne. Istället blir jag frustrerad, irriterad, otålig, ilsken och på allmänt dåligt humör. Anledningen?

Jo en skituppdatering till min mobil som gör så att telefonen inte alls fungerar som den ska. Hur jag än bär mig åt hittar den inte SD-kortet, ungefär hälften av apparna fungerar inte, ljudet är borta, batteriet blir väldigt varmt fast man inte gör något alls...och det är bara några av problemen. Skit, skit, skit.....bajstelefon....

Fast jag ska väl inte klaga egentligen, det är faktiskt första gången någonsin som jag har problem med en mobil och om jag vore det minsta lik sonen skulle jag nu googla runt och kolla in olika forum för att se om det är fler som har problem och försöka hitta lösningar. Fast jag gör väl som vanligt....om ett tag vrålar jag ut sonens namn i frustration och ber honom fixa till skiten.

Positivt däremot är målaren som jobbar på. Han gör så att det grå breder ut sig allt mer! Doften av färg ligger tung runt huset, framförallt en dag som denna när värmen får luften att dallra.
Fast under kvällen doftade det mer av den grillade kycklingen än av färgen. Det var så härligt att slappa ute på altanen och äta den nygrillade maten. Vi testade dessutom att grilla laktosfri halloumi för första gången, det var faktiskt ingen större skillnad mot den som innehåller laktos.

Nej nu ska jag nog ta och försjunka i en bok en stund......då kanske jag glömmer telefoneländet.....

Här sitter jag och filurar och tänker tillbaka på dagen. Snacka om att vår klass hade tur med vädret. Det har varit precis lagom varmt för att orka med en heldag utomhus. I morse gick hela klassen till Flärken för att ha bildlektioner. Akvarell, oljepastell och lera har vi använt på olika sätt. En underbar dag fylld av aktivitet. Lunch ute och sedan släpade vi oss tillbaka till skolan i tid så vi hann med skolskjutsarna. Men efter en intensiv men rolig dag var det knappt vi orkade.

Överraskningen som jag fick när jag kom hem och upptäckte att en sida av garaget har fått ett första lager grå färg var stor. Här går det undan vill jag lova. Det ser så fint ut, tänk när hela huset är klart. Så läckert det kommer att bli. Inser att jag kanske borde ha tagit nån före och efter bild....

Snart har målaren kommit varvet runt på huset när det gäller skrapningen. Framsida och en del av gaveln kvar bara. Tyvärr gjorde han inte enbart positiva erfarenheter....sargen runt förrådet visade sig vara i väldigt dåligt skick lite här och där när färgen skrapades....ett samtal till snickaren som kom och tittade och konstaterade att det blir till att byta ut allt om det ska bli bra i långa loppet. Positivt för huset som blir i bättre skick, negativt för kontot. Fast på lång sikt lär det väl vara bra för kontot också även om jag har svårt att se det nu. Det borde finnas någon slags kuckelimuckmedicin för hus....på samma sätt som det finns för barn som är sjuka.

En annan sak jag funderat över idag är detta med sommarkänslor. Tänk att de saker man gläds åt på försommaren och våren är samma saker som irriterar längre fram. Gräset som blir grönt och plötsligt växer mer än man trodde var möjligt, flugor som surrar trivsamt för att en dag bli till ett irritationsmoment. För att inte tala om solen som glädjer med sin värme och sitt ljus, samtidigt som den på ett ganska brutalt sätt påminner om hur förfärligt oputsade fönstren är. Visst är det fantastiskt att det mesta är i världen kan vara både positivt och negativt beroende hur man ser på det. Jag försöker att se positivt på det mesta även om jag ibland hänfaller åt irritationssidan.....men som Karlsson på taket skulle ha sagt - det är världsliga saker!

Idag har det verkligen varit sommarvärme, helt underbart. Dagen började med att jag skjutsade sonen till stan, första praodagen. Redan då kändes det att det skulle bli en underbar dag.

Efter att ha lämnat av sonen åkte jag och tvättade bilen. Den hade fått nåt klet på sig under helgen i Köping. Förmodligen nåt träd som kladdat ner den. Nu är den ren igen, vilket även vårt hus är. I alla fall invändigt, det ska bli härligt att slippa skrapa bort skräpet under fötterna när det är dags att lägga sig....

Huset blir dock skrapat utvändigt nu. Snart är garaget och ena gaveln klar. Det är den vägg som är sämst. Hoppas att regnet håller sig borta så att målaren får fortsätta under veckan. Hans målsättning är att få så mycket som möjligt klart under maj. En målsättning jag gillar.

Min egen målsättning just nu är att hålla kvar lugnet jag har lyckats lägga mig till med under de lediga dagar som varit. Just nu känner jag mig väldigt "tillbakalutad" och kommer knappt ihåg hur man gör när man jobbar.....fast det var väl kanske att ta i....det är klart jag kommer ihåg. Imorgon är det i alla fall dags för bibliotek igen. Då har jag några böcker att lämna tillbaka, jag har hunnit med att läsa en del under helgen. Men som tur är ligger det två till och väntar på att jag ska öppna dem och börja läsa. Det är nog dags nu!

Jag måste erkänna att jag har haft en fördomsfull bild av Köping som stad. När jag har hört Köping har jag tänkt grått, fyrkantigt och rätt fult men ack vad jag hade fel. Istället visade det sig vara en trivsamt charmig småstad.  Anledningen till besöket var en tävling sonen skulle delta i. 

Jag bodde mitt i den gamla delen av staden på ett hotell med den bästa servicen. Hotell Gillet, rekommenderas varmt! Ett familjehotell med den rätta känslan. Sonen fick sova i dojon med övriga......

Köping bjöd också på ett strålande väder, varmt och soligt. Att kliva ut från tävlingsarenan efter lördagens tävlingar var nästan en chock, det var riktig sommar utomhus. Det bästa av allt var att det var lika varmt här hemma.

Övriga deltagare stannade en natt till för att delta i ett läger men sonen och jag åkte norrut redan igår. I Härnösand tog orken slut så då åkte vi upp å berget och sov över hos morbror och moster.  Åh så skönt det var att krypa ner under täcket efter en lång dag. 

Nu är vi hemma igen, tvättmaskinen har arbetat hela dagen. Själv har jag inte gjort många knop mer än att plocka ur den och starta den igen. Istället har jag ägnat tiden åt att läsa, först ute i växthuset och sedan inne i soffan.

Ute på kvällspromenad i den ljumma luften.

Två glada medaljörer.

Oj, nu var det flera dagar sen jag tog mig tid att blogga. Märkligt hur tiden flyger iväg. Jag inser att avsaknad av bloggskrivande  har att göra med det faktum att det är rätt fullt upp nu. Dagarna och kvällarna svischar förbi på ett näst intill osynligt sätt.

Jag har inte heller mått så jättebra denna vecka, huvudvärk varje natt och igår vaknade jag av att hela sovrummet åkte karusell runt mig. Efter att ha letat på nätet fann jag att det visst kallas karusellyrsel. Det finns i alla fall två varianter, en som går över efter tio minuter till några timmar. Och en variant som kan hålla i sig flera månader....som tur var blev det bättre efter en stund men jag är fortfarande lite svajig om jag rör huvudet alltför fort.
Dessutom har forskarna kommit på att migrän kan utlösa denna yrsel också. Med tanke på att jag hade vaknat av migrän tidigare på natten verkar ju det rimligt....Hoppas jag slipper åka karusell på ett tag nu bara...det var inte roligt. Jag tycker verkligen synd om de som drabbas av detta under en längre period.

Just nu ligger jag och tar igen mig en stund medan sonen är på väg från Umeå med buss. Han har varit på yrkes-SM. Det ska bli spännande att höra vad han har fått ta del av idag, om han fått några nya tankar inför gymnasievalet. Sedan ska vi ner till stan som vanligt eftersom det är ju- jutsukväll.

Choklad och kolatårtan blev perfekt, sonen och hans träningskompisar lyckades med utmaningen att ta sitt blåa bälte och jag fick åka hem när styrelsemötet började. En mer perfekt lördag än så är det svårt att uppnå....eller?

Tårtan tänker jag verkligen göra igen, framförallt nu när jag vet att det inte spelar någon roll när smöret kastas i.....det blev inte mycket kvar i alla fall vilket gör att jag funderar över när jag har anledning att baka den nästa gång. Helst igår.....

De som graderade till blått bälte gav verkligen järnet allihop. Trots spräckta gibyxor, leder som skadades, pollenallergi (och astma på grund av det som var värre än de flesta dagar) och magont så lyckades alla fokusera under den tid graderingen pågick. Så bra att alla fick sin nya bältesfärg. Som åskådare upphör jag aldrig att fascineras av det engagemang denna sport lockar fram hos de som håller på. De grupper (avance och tävling) sonen tränar med är nog alldeles extra fantastiska tycker jag....det sätt de peppar varandra och finns där för varandra gör att de når nya höjder hela tiden. Fast när jag tänker efter gäller det hela klubben, inte bara hans grupper. Det är den stämning som finns där nere, man hjälper och pushar varandra! Sen finns en massa svettdoft också...

Nu njuter jag av en söndagsförmiddag utan en massa saker att ta tag i....mer än de enorma tvätthögar som verkar ha vuxit till av egen kraft under den vecka som gått. Jag förstår dock inte riktigt hur det kunde ske med tanke på att det var helt tomt för en vecka sedan. Men nu är det som det är...bara att bita i det sura äpplet och låta maskinen jobba.

Myrorna lyser med sin frånvaro sedan några dagar...peppar peppar.....inte tack vare myrdosorna dock utan jag gasade dem....
I garaget hittade jag en sprayburk med insektsgift.....jag skickade sonen till övervåningen och sedan gick jag till attack. Nu ligger de som små svarta prickar lite här och där....sprayburken står kvar mitt ibland de döda som hot om det är någon som vågar sig tillbaka....
Hu så hemsk jag är...fast å andra sidan....det är väl tänkt att myrdosorna ska döda också? Eller hur?

Senare under eftermiddagen är det dags att åka till stan igen men vi behöver inte åka tidigare för det är ju ingen bältesträning idag....däremot är det tävlingsträning. Eftersom det är tävling nästa helg behöver de nog gå igenom sitt program. Hoppas bara att sonen håller sig frisk, han är sliten nu. När tävlingen är över tror jag att mammavetot träder in och ser till att han vilar ett tag.....Det är faktiskt inte så lyckat när intensiva träningsperioder inträder samtidigt som pollensäsongen.

Nu har det blivit dags att masa sig ner i källaren och hälsa på i tvättstugan.

Här ligger jag i soffan och tittar på friidrottarna som tävlar i Diamond Leauge. Tårna är lite kalla så i braskaminen sprakar elden och gör att det känns väldigt varmt och mysigt denna gråkalla kväll.

När jag kom hem efter jobbet satte jag igång att baka en chokladtårta till i morgon. En kladdkaketårta med kolaglasyr. Glad i hågen satte jag igång att blanda ingredienserna till kolasåsen i kastrullen för att koka den. När jag blandat allt och plötsligt tittade i receptet såg jag att smöret inte skulle blandas i under kokningen utan efteråt......ooops. Det var bara att konstatera att det var för sent att göra något åt det hela. Så jag kokade på allt vad tygen höll och en stund extra.....

När jag så satte igång att baka själva kakan flöt allt på fint....till dess att jag insåg att jag hade alldeles för lite kakao hemma. Med en kolasås under kokning på spisen var det inte läge att sticka iväg på affären direkt. Då är det tur att mamma finns. Jag är inte säker på om hon skrattade eller suckade när jag ringde ( jag tror kanske att hon log i smyg) och sa att jag behövde kakao.....med tanke på att jag tio minuter innan sagt till henne att jag hade alla ingredienser hemma den här gången. Det är inte första gången hon räddar mig nämligen.....förmodligen inte den sista heller......

Nu är det bara att hoppas att kolasåsen stelnar lagom mycket där den ligger ovanpå kakan.....jag tror det men är inte säker....i morgon vet jag.

Nu tänker jag ägna mig åt en god bok resten av kvällen, i morgon är det bara att kliva upp....sonen ska försöka ta blått bälte....har inte kolan stelnat är det kanske jag som blir blå....av frustration över att jag inte lärt mig läsa hela receptet innan jag börjar....

När jag kom hem från jobbet idag hade vårt hus duschat. Det luktade gott av fasadtvätt och väggarna såg riktigt fina ut. Nu ska det torka och sedan är det skrapning innan det är dags för ny färg. Det ska bli så spännande att se det färdiga resultatet. Åh vad jag längtar! Idag har jag i alla fall valt ny markisväv, grönt kommer nog inte att vara så snyggt när huset väl får ny färg.

Igår hade vi årsmöte på ju-jutsun, ett ganska långt årsmöte, det fanns en hel del att diskutera och en ny styrelse skulle väljas. Därför känns det lite ovanligt idag eftersom jag inte fortsätter med styrelsearbetet. Några trådar finns att sy ihop innan jag helt kan kliva av sekreterarrollen men det kommer att kännas annorlunda framöver. Det är något som är säkert. När hösten kommer ska jag börja träna själv medan sonen är på mattan....det borde jag kunna fixa tycker jag! (jag har faktiskt tränat idag i alla fall...)

I källaren springer fortfarande små myror omkring....inte lika många som under helgen men än har de inte gett sig av. Jag har försökt att tala om för dem att vi inte driver något myrpensionat men de lyssnar inte. Jag som inte ens serverar något ätbart....istället har vi satt ut små myrdosor som lockar in de små stackarna och tar livet av dem till slut.....
De är lättlurade de små rackarna....å andra sidan har vi inte sett vem som skrattar sist ännu, kanske visar det sig att det var jag som var lättlurad.

Idag gjorde jag en lite större väggalmanacka över de veckor som är kvar innan eleverna får sommarlov. Det är sex veckor, normalt brukar det vara åtta veckor när jag sätter upp den men av någon anledning har tiden gått så snabbt så jag har inte hunnit med. Nu har vi tack och lov tre hela veckor utan avbrott men sedan är det kortare veckor igen. Jag inser att det börjar bli dags att sy ihop skolsäcken. Inte påbörja en massa nya projekt i alla fall. Vi har redan fått stryka över en dag......

Det här blev en sån där bonuskväll hemma igen. Jag hade räknat med en resa till stan men sonen skulle inte träna, jag hade missat att det var udda vecka nu...därför fick jag extratid här hemma. Inte så dumt faktiskt med tanke på att målaren knackade på dörren idag och talade om att han tänker komma och tvätta mitt hus på onsdag. Det innebar att jag fick en del jobb med att plocka undan saker som står i vägen. Men nu är det mesta undanplockat...förutom veden i vedförrådet....den får ligga kvar och väggen där bakom får bli tvättad och målad i framtiden när veden blivit aska i vår braskamin.

Fast resten av huset bli ju inte målat på en gång heller....först ska det torka till....sen ska det skrapas innan det blir målning. När målaren har kommit så långt att det är färdigskrapat är det förhoppningsvis plusgrader på nätterna så att det går att börja med målningen.

Det känns i alla fall bra att jag får målat på försommaren. Pappa sa alltid att allt som ska målas utomhus ska vara gjort innan midsommar.....jag hoppas på en torr vår och försommar.

Idag har jag beställt en onöda till sonen och en till mig.....varsin t-shirt med Star Wars tryck. "Episode VII is coming".
Det var ett "måste ha"....begäret gick inte att stoppa.....så himla onödigt egentligen men åh vad jag längtar till dess att jag får dra den på mig.....

Skywalker till sonen.....

......och Solo till mamman.....

Tänk vad konstigt det är ibland. Någonting man ska göra som känns helt fel i tid blir plötsligt så rätt. Det som kändes lite trögt och jobbigt visade sig vara det som gjorde helgen till en toppenhelg.

En resa fram och tillbaka till Östersund var det som gjorde min helg....ja eller resa och resa. Själva resan var ökentrist. Ensam i bilen, ingen son som roddade med musik och underhöll med tankar om spel och datorer. Nej det som gjorde helgen var gårdagskvällen med alla mina underbara vänner. Massor med god mat, dryck och alla samtal sen om stort och smått. ( den där chokladtårtan skulle jag kanske tagit med en bit av...) Nostalgidisco avslutade kvällen innan kudden fick ta emot ett trött huvud.

Hemma igen, där sonen och myrorna mötte upp. Sonen blev jag glad att träffa men myrorna?? De tyckte att detta var ett passande tillfälle att hälsa på i vår källare, något jag inte håller med om. Jag hade inte planerat att ha nåt myrkalas nu....vi har ingen mat här inne som passar myror....ingen alls.
Nu har jag i alla fall placerat ut myrdosor, så jag hoppas de kryper igenom dem ofta så de försvinner ut och dör.

Men nu struntar jag i myrorna en stund och grottar ner mig i en bok.

Igår gjorde jag någonting för första gången. En träff med en sångpedagog stod på programmet. Under en hel timme fick min sång, men framförallt min andning vara i fokus. Det var ett klokt beslut, oj vad jag lärde mig mycket. Magstöd har ju alltid varit en viktig sak att tänka på för att få luften att räcka till men jag har aldrig riktigt förstått hur jag effektivt kan träna och hur det ska kännas.
Det har jag nu, om jag nu bara kan göra dessa övningar dagligen under några veckor så borde mitt muskelminne komma ihåg av sig själv sen. Mest fascinerande var det att känna hur mycket jag utvecklades under den timme jag blev drillad. En verklig aha-upplevelse. Väl investerade kronor.

Just nu slappar jag med en mugg kaffe framför nyhetsmorgon. Jag förfäras över nyheterna från Ukraina, där den senaste händelseutvecklingen ökar risken för en rysk invasion markant. I USA är det stormar och jordskred som ställer till det. Det var otäckt att se skredet som plötsligt fick marken att ge vika och dra med sig flera bilar. Tack och lov var det ingen människa som satt i bilarna eftersom de var parkerade. Här hemma är det den förfärliga nyhet om den lilla flickan som blev dödad som får mig att må illa. Man misstänker hennes vårdnadshavare. Vad är det för fel på människor som gör barn illa??

Dagens musikgäst är Sananda Maitreya. Själv kommer jag ihåg honom som Terence Trent D´arby. Ni vet han med Sign your name....Nu med en betydligt rockigare framtoning, inte så konstigt kanske med tanke på att han säger att han har lämnat både namn och gammal musikstil bakom sig. Ett aningen långsökt namnbyte kan tyckas...men det viktigaste är att han är nöjd.

Om ett tag är det dags att packa ihop och åka till Östersund, en mycket god vän ska firas. Jag ser fram emot att träffa henne och alla andra.
Sonen följer inte med denna gång, han är på bältesläger i Hudiksvall. Nästa helg tänker han försöka gradera till blått bälte så det ska finslipas tekniker. Lägret är bara över dagen så han kommer hem ikväll. Något jag också skulle behöva göra med tanke på morgondagens aktiviteter men jag får kliva upp tidigt imorgon och åka hem i tid då fixar det sig nog.

Nej, dags att få tummen ur och börja rotera....

Den här veckan har verkligen gått i värkens tecken...den började med träningsvärk utan dess like. Sedan värkte mitt knä nåt alldeles förfärligt ett par dagar. Det gör det även idag även om det är aningen bättre.

Valborg firades i Härnösand. På väg dit hade vi änglavakt som såg till att jag reagerade på rätt sätt och hann styra undan bilen i det plötsligt hala väglaget. Från en torr vägbana till 5-6 cm snö och blixthalka på ett par hundra meter. Vem som helst hade blivit överraskad...så även den stackare som kraschat vid sidan av vägen vilket gjorde att framkomligheten inte var den bästa. När så en långtradarchaufför kommer och går i körfältet för att sätta ut en varningstriangel gällde det att undvika honom, mitträcket, långtradaren, diket, ambulansen och den kraschade bilen....med sommardäck.....nog blev jag lite darrig allt....det var så nära att det hade gått åt helvete för att tala klartext. Efteråt tänkte jag mest på Sudden som var kvar hemma...

Som tur var hade vi en härlig valborgsmässoafton efter det och resan hem idag gick alldeles utmärkt. Visserligen växlade vädret ungefär tjugo gånger (minst) på vägen hem. Det var sol, regn och hagel om vartannat. Med en hel del blåsväder på det.

Nu slappar jag en stund i mitt favorithörn medan jag funderar på vad vi ska få till middag. Det blir nog något med älgfärs tror jag....men vad?

Igår ägnades en stor del av dagen åt ogräsrensning. Det var rabatten på framsidan som fick en genomgång. Att det behövdes var säkert, ogräset frodades och med tanke på det fina vädret tyckte jag att det var lika bra att passa på. Med tanke på vår bonushelg hemma (inställd tävling) så fanns ju dessutom tiden.

Nackdelen med det hela är att jag idag har träningsvärk från h-vetet. Bak- och insidan av låren smärtar något alldeles förskräckligt. Jag kan knappt gå uppför trappan här hemma......med tanke på att andra dagen ofta är värst undrar jag hur det kommer att kännas imorgon?? Vågar inte riktigt tänka på det.....

Det gick dock hyfsat under skoldagen, även om jag var rätt stel och det gjorde ont då också. Men när jag efter ett möte på eftermiddagen skulle kliva upp och gå hem kunde jag knappast ta ett steg utan att skrika....och det blir värre och värre.

Träningsvärk kan vara skön, när det är lagom mycket....den här är inte skön! Promenad eller cykeltur ikväll? Tror inte det.....

Balkongdörren står på glänt och släpper in fåglarnas kvitter, det doftar friskt och fräscht av vår. Kaffet i muggen smakar extra gott och jag ligger och tänker på helgen som varit.

Igår gick jag förbi en björk som höll på att slå ut, de små gröna bladen lyste klart och talade om att snart är det dags för björkpollensäsongen att blomma ut för fullt här uppe också. Det är tidigt, det är inte ens slut på april än. Trots det knoppas träd och buskar för fullt. Gräset börjar dessutom bli grönt. Även om det kommer att bli kallare nästa vecka känns det som att det kommer att bli en rekordtidig start för gräsklippning i år. Undrar om det finns ett samband mellan snöskottning och gräs? Lite snö mycket gräs.....

Helgen har förutom underbara dagar dessutom bjudit på två trevliga kvällar med trivsamt umgänge. En härlig energipåfyllning inför de arbetsveckor som kommer.

På Petersplatsen är det fullt med folk idag. De väntar på den unika händelse som ska äga rum, två påvar ska helgonförklaras samtidigt. En speciell händelse i den katolska världen, anledningen till att så många köat sedan igår för att få en bra plats under ceremonin. För den intresserade går det bra att följa det hela direkt på  TV4......

Här hemma ska dagen ägnas åt att gräva ner scilla som levererades igår, sedan är det träning för sonen så en tur till stan står på programmet. Annars verkar det vara en fin idé att vara ute så mycket som möjligt och innan dagen tar slut förbereda sig för veckans arbete.

Kors i taket men idag åkte vi till stan utan att sonen hade träning...tro när det hände senast? Sonen skulle in på Teliabutiken och jag skulle fixa några presenter....i små storlekar. Jag hade så svårt att välja....men till slut lyckades jag efter att ha ändrat mig ungefär etthundrasjuttiofem gånger. Hoppas bara att mottagarna blir glada. Dessutom hittade jag äntligen de lampor jag vill ha ute när vårt hus blir målat i sommar.....och inte var det de dyraste heller!

När vi kom hem slängde jag mig i en stol ute på altanen och läste klart min bok innan det var dags att börja med middag. Den avnjöts medan vi tittade på amerikanska Netflix och filmen om Turbo, den raketsnabba snigeln....vi kan ju inte kolla på Marvelfilmer varje dag....

Ja visst ja, jag har cyklat idag också.....

Just nu tittar jag på Masterchef i USA....det är så intressant att iaktta hur deltagarna gör allt för att psyka varandra och ler i smyg när deras medtävlande får dålig kritik. Eller hur de himlar med ögonen när någon de inte gillar får bra kritik....Nu brukar inte jag se på Sveriges mästerkock men jag inbillar mig att de inte gör så där....i alla fall hoppas jag det. Nej jag gillar verkligen inte deras sätt så jag tar och zappar runt lite istället....

Min tå är väldigt nöjd med mitt beslut att ta hjälp för att reda ut det dubbskorna ställde till med i vintras. En hel dag har gått, bitvis barfota visserligen, men långa stunder med skor på utan att jag har haft ont alls. Underbart.

Mitt knä är dock inte riktigt lika förtjust i mig idag....det tycker att jag har cyklat alldeles för mycket. Jag försöker tala om för det att det är precis tvärtom, att jag har cyklat för lite. Men se på det örat vill inget knä höra. Fast det struntar jag högaktningsfullt i, jag biter ihop och cyklar ändå....dessutom klarar jag faktiskt av små uppförsbackar. Bara det gör ju att jag vill cykla. Lite skrämmande är det dock att inse att min kondition inte är den bästa.....jösses jag blir ju andfådd av ingenting.....men innan sommaren är slut ska jag väl ha hittat den igen, konditionen.

Eftersom jag nu har nått målet att cykla vore det väl tusan om jag inte ska kunna springa igen också. Inget mål jag kommer att nå särskilt snabbt, det inser jag....men jag ska kämpa. Faktum är att jag ofta drömmer att jag kan springa. Jag blir lika lycklig varje gång när jag säger till mig själv att jag kan...sen vaknar jag.....

Igår under världsbokdagen ägnade jag mig åt skönlitteratur, idag har jag läst facklitteratur. Först har jag läst ut en bok som handlar om att undervisa i läsförståelse (kopplad till avhandlingen jag nyss plöjde) sedan vandrade tankarna iväg till mattefortbildningen jag deltar i. Tankarna gick till de elever som inte tycker att matte är så lätt.

Hur det nu kom sig så började jag tänka på Torkel Klingbergs bok "Den lärande hjärnan". Den läste jag för något år sedan och jag tyckte mig komma ihåg att han diskuterade matematik i den. Efter att ha letat i bokhyllan en lång stund hittade jag den till slut....inte alls där jag hade ställt den.....

Väl upphittad kunde jag sätta tänderna i den igen...eller hjärnan för att vara exakt. Det visade sig att jag kom ihåg rätt, svårigheter med matematik var en av de saker som diskuterades. För att göra det enklare för mig var den dessutom relativt lättläst, så det är inte så många kapitel kvar nu.

Boken är i alla fall väl värd att läsas igen och nu sticker det ut många små färgglada lappar lite här och där, jag har markerat saker jag vill återkomma till. Torkel har mycket att lära ut, han skriver om många viktiga saker att ha kunskap om för oss som arbetar med barn och ungdomar.
(Torkel Klingberg är professor i kognitiv neurovetenskap och som sådan forskar han om barns utveckling och träning av hjärnan. Internationellt ligger han i framkant i sitt forskningsområde).

Hur gärna jag än vill fortsätta med boken har jag bestämt mig för att det får räcka för idag. Nu tar jag en paus till imorgon. Kanske finns det nåt att kolla in på teven om jag har tur. Annars kan jag ju alltid läsa vidare.....

Idag har fokus legat på träning, åter träning och sedan skötsel av mina tår. En trevlig dag, med fokus på mig själv.

Efter att ha lärt mig cykla igen tog jag mig en tur i förmiddags i solen. Med kalla fingrar, trötta knän men oerhört glad kom jag hem igen och satte mig på framsidan med en mugg kaffe och en bok. Där satt jag till dess att det var dags för lunch. Med en snabblagad variant i magen orkade jag med ett träningspass hos sjukgymnasten med efterföljande cykeltur.....ute denna gång istället för inne på motionscykeln.

Ännu en mugg kaffe i solen och några kapitel till i boken hann jag med innan det var dags att pyssla om mina fötter. Framförallt den stortå vars nagel jag trampade sönder med dubbskorna i vintras.

Nageln har nu börjat växa inåt och det har gjort ont ett tag. Efter att smärtan blivit värre under påskhelgen insåg jag att detta inte var något jag skulle klara själv så igår bokades en tid för fotvård. Jag hade tur och fick komma dit redan idag.

Vilket jag tackar för.  Det fanns nämligen var där bakom nageln där den grävde sig ner i nagelbädden, inte konstigt att det gjort ont. Nu har jag fått hjälp att lyfta nageln med lite material som ligger kvar därunder. Faktum är att det redan känns bättre. Hoppas det håller i sig annars får jag ringa igen, då sätts någon slags bygel dit.

Jag har också fått stränga order att smörja nagelbanden med aloe vera varje dag.....Så länge jag har ont kommer jag nog inte att ha några problem att komma ihåg det...men sen.....jag vet hur det brukar bli.....

Wow, idag har jag gjort något jag inte klarat av sedan 2009....jag har cyklat utomhus på en helt vanlig cykel. Cyklat har jag gjort mycket under mina år sedan första knäfrakturen, men inomhus på en motionscykel. En viss skillnad, den står ju stilla så det behövs inte så mycket balans och styrka i låret för att kliva av.

När jag höll på nere i förrådet idag beslutade jag mig för att pumpa däcken på min cykel och sedan var det bara själva cyklandet kvar. Det fungerade utmärkt, i alla fall där det är hyfsat rakt och inte alltför mycket uppför. Uppförsbackar är ingen  riktig hit ännu men det kommer nog att gå det också om jag cyklar på så ofta som möjligt i sommar.

Det är säkert fånigt men det känns som en seger! Dessutom har jag lyckats få igång mopeden som stått stilla i minst lika många år.....

Ja, jag tvättade bilen också....

Gårdagens planer på att arbeta ute på tomten höll ett tag. Jag fick bort de  flesta av stenarna i gräsmattan "sneglandes" mot grannarna runtomkring som krattade gräsmattan. Några tag med krattan tog jag också men sedan gav jag upp. Det är verkligen en av de tråkigaste saker jag vet...att kratta gräsmattan. Dessutom kommer gräset att växa ändå, vare sig det blir krattat eller inte.....

Istället riktades mina insatser mot någonting mycket viktigare. Jag hämtade upp möblerna till altanen och väckte grillen för att sedan ägna resten av dagen åt en god bok. Jag slog mig ner i en stol på gränsen mellan inne och ute i kanten av växthuset. Värmen som omslöt mig där jag satt gjorde att jag fick en försmak av sommaren. Fast då gällde det att blunda förstås eftersom inga löv slagit ut ännu. Men inte är det så långt borta. Syrenerna har tjocka knoppar så om värmen fortsätter kommer det nog snart att lysa grönt.

När jag mot kvällen igår låg inne i växthuset undrade jag hur jag har klarat mig utan ett växthus med en hängmatta i förut? Jag behöver absolut inget spa för att koppla av, jag klarar mig med en tygbit från Guatemala. Inte dumt alls.

Funderar just nu på vad jag ska fylla denna soliga dag med? Någonstans i bakhuvudet påminner en röst mig om mitt löfte vad gäller biltvätt, att inte låta bilen bli så hemsk som den var för ett tag sedan. Då när jag fick tvätta den fyra gånger för att få den någorlunda ren.....kanske dags att ge den en omgång. Vädret är ju passande i alla fall. Fast jag tror att jag börjar med en promenad.

I morse lyste solen in i köket och talade om att nu är den här, så efterlängtad. Ute tävlar fåglarna i att kvittra mest, de är nog lika glada de!

Jag blir också glad av solen, inte så att jag kvittrar kanske men nog känner jag för att ta ett litet skutt allt. Lusten att jobba ute på tomten vaknar, så det här kan nog bli en passande dag att plocka singel i gräsmattan. Funderar också på att bära bort spaden från altanen....det lär nog inte komma så mycket mer snö nu (inte så att altanen behöver skottas i alla fall). 

Nu tar jag min kaffemugg och startar upp dagen!

Dags att göra ett byte? Spade mot grill!

Jag är en person som anser mig ha bra ordning på räkningar och annat. Papper sätts in i pärmar och räkningar betalas i tid.

Därför fick jag en chock när jag tittade till mitt skrivbord idag...hur i hela världen kunde det bli en sån kaosartad hög med papper vid datorn? Tjockleken på högen är dessutom ansenlig, vilket innebär att det inte handlar om enbart någon veckas post. 

Antingen har jag haft skygglappar på mig när jag gått in i arbetsrummet under flera veckors tid eller så har påskharen busat med mig....Jag föredrar att tro på den senare förklaringen då jag har ju inte ens lagt märke till detta kaos förrän nu.....

Ja, jösses inte nog med att jag har tvättamöbor i källaren....nu börjar pappershögarna leva sitt eget liv också.....snacka om tur att solen inte visar sig ännu för jag vet vad jag kommer att syssla med idag!

Hur i hela friden blev det så här??

Idag är det påskafton, solen som skulle lysa från en klarblå himmel gömmer sig bakom moln istället. Inte alls enligt min planering. Jag hade tänkte sitta ute i lugn och ro i väntan på de familjemedlemmar som trillar in efter lunch. Förhoppningsvis kikar den fram senare.

Igår var det också rätt så molnigt. Fast solen tittade faktiskt fram ibland, så en mugg kaffe på framsidan kunde jag njuta av mellan all matlagning som hamnade på programmet istället. För det faktum att det var grått igår hade sina fördelar, jag förberedde mat och bakade bröd som ska ätas idag istället utan att känna mig stressad av solen.
Långfredag gjorde verkligen skäl för sitt namn i alla fall, jag hann hur mycket som helst. Dessutom fanns tid att se film tillsammans med sonen på kvällen. Den fredagen räckte länge, på ett bra sätt.

På teven och i lokaltidningen handlar det också om mycket mat idag. Lokaltidningen skriver om våra vanligaste vårprimörer, sparris och jordgubbar....sen när blev jordgubbar en vårprimör? Det är de inte i min värld i alla fall....

I min värld har det blivit dags för morgonens andra kaffemugg med en macka gjord på det goda basilikabröd jag bakade igår.

En läcker färgkaskad dekorerar ljusstaken jag fick av sonen i julklapp. Undrar hur länge den är så välfylld?

Skärtorsdag, ute är kvasttrafiken tät. Själv har jag inte kommit iväg ännu, jag kraschade i mitt soffhörn efter att ha gräddat en plåt med rosmarinknäcke. Jag tycker att jag var lite fiffig idag för jag blandade alla torra ingredienser i en glasburk, det kommer att räcka till sex plåtar. Så nu behöver jag bara ta en del av blandningen och hälla i olja och vatten, platta ut och stoppa in i ugnen för gräddning. Så mycket enklare att ta ett par deciliter ur en glasburk istället för den mängd småpåsar som måste ut ur skafferiet varenda gång annars.

Nu tänker jag slappa en stund, sen ska vi laga middag sonen och jag, och njuta av att det är lov!

I fiskkupan simmar inte längre några fiskar, däremot massor av påskägg!

Åh vilken härlig kväll det blev, så här innan skärtorsdag tar sin början. Med ett påskstädat hus...(den magiska kvasten hade dansat runt och jagat bort dammråttorna).....häckade sonen och jag i varsitt soffhörn medan elden flammade i braskaminen. Vi tog reda på hur det gick för agent Coulson och hans team. God blev ond, som blev god, som blev skjuten som blev förrådd....som blev...... Man kan lugnt säga att avsnitt 17 och 18 vände upp och ner på allt. Förvirringen är total.
Vi konstaterade också att allt som hände i dessa båda avsnitt skedde under samma tidsperiod som den andra filmen om Captain America. Något sonen misstänkt eftersom dessa avsnitt visades i USA ungefär när filmen hade premiär där. Och så rätt han hade.
När avsnittet tog slut ikväll blev jag sur, riktigt sur. Hur ska jag kunna vänta på fortsättningen? Eftersom jag måste säga att jag inte är helt nöjd med hur det utvecklats....jag vill veta fort hur det ska gå för Phil och gänget. Förhoppningsvis visas nästa avsnitt om en vecka så att vi kan se vidare.....annars kommer jag att spekulera mig vansinnig....

Jag vet verkligen inte hur det gick till men plötsligt var klockan halv tio och jag låg fortfarande i soffan i vardagsrummet och läste. Men plötsligt hade jag nått sista sidan i boken. Tankarna snurrade, jämförelserna av skolorna och lärarnas sätt att se på läsförståelse och bedömning triggade igång mig. Under natten har de mognat, tankarna, så nu har jag skrivit ner en del av det jag tog fasta på. Mina tankar om detta finns under fliken skolprat. Eller för att vara exakt...några av alla mina tankar. De jag fick fatt i just nu....

Nu tänker jag att matbröd verkar vara en lämplig sak att ta tag i. Något praktiskt som motvikt till allt läsande igår. Så får det bli!