Nu är de här! Jag har faktiskt saknat mina små nyfikna kompisar som brukar titta in genom mina fönster. Hela sommaren har jag bara hört dem, ibland har någon av dem snabbt svischat förbi men de har inte haft tid att stanna någon längre stund, mina små vänner talgoxarna. Men nu har de tid. 

Plötsligt sitter där på balkongräcket och tittar in igen. Idag fick de se hur jag förberedde en gryta som om två dagar kommer att bli en himmelskt god äppeldricka. De fick också se hur jag gjorde inlagda tomater och hör och häpna......allt före klockan nio på morgonen....

Nästan så att jag tror att jag kanske är lite sjuk....det är så väldigt olikt mig att göra saker tidigt på morgonen.

I alla fall tror jag att talgoxarna är tillbaka för att de igår lade märke till att jag började förbereda lite inför hösten. Även om jag önskar att sommaren ska stanna länge till inser till och med jag att den tar slut. Då är det bättre att i alla fall ha börjat ta tag i höstgöromålen utomhus. Det blir så väldigt jobbigt annars.

Så här sett i backspegeln inser jag att jag var ganska effektiv igår. Jag började tömma alla krukor på framsidan av huset, tog bort ettårigt ur rabatterna och klippte ner perennerna. Förut gjorde jag som man ska och lät allt vara till våren för att då ta bort det vissna men jag har börjat göra tvärtom....det är roligare på våren då tycker jag...dessutom ser man ogräset så mycket snabbare.... 

När det var gjort plockade jag bort ruttna äpplen från gräsmattan och fina äpplen från trädet. Då började hungern riva rejält i magen. Gissa vem som kommer då som en räddande ängel? Jo, mamma förstås. Med en god räksallad och kaffe på det! 

Energin kom åter så till den milda grad att även krukorna på altanen och i växthuset tömdes. Fast i växthuset plockade jag först av alla gröna tomater som inte hunnit mogna och förstås de små chilifrukter som fanns där ute. Sedan skurade jag hyllorna med såpa för att jaga bort eventuell ohyra. Kvar är bara att bära ner krukorna och allt annat till förrådet....men det kommer sonen att göra. 

Någon gång när han är hemma vill säga. Just nu har det varit en period när han är ute på vift en hel del. Fast han var faktiskt hemma en stund igår, medan jag höll på ute på framsidan. Helt onyttig var inte han heller....han gjorde läxa, tvättade, hängde tvätt, tumlade, tömde och fyllde diskmaskinen...men sen stack han till kompisar. Precis som man ska när man är sjutton år!

Äppeldricka på gång!

En stor burk med inlagda tomater. 

Nu är det fredag igen....nyss var det måndag och jag åkte upp till Umeå för en kurs i dagarna två på universitetet. Härliga dagar med många givande diskussioner med kollegor från en stor del av Norrland. Vi bodde på patienthotellet men några av oss slank i väg ner på stan en sväng på måndagskvällen. Det var också trevligt, då blev det kanske inte så djupa diskussioner men väl massor av skratt. 

När jag kom hem hade jag fått en avi om ett rekommenderat brev....jag undrade så vad det kunde vara men hoppades förstås att det skulle vara något trevligt och roligt. Det var det. Mitt armband med Star Wars- berlocker som beställts från nåt utland låg i det lilla, lilla paketet. 

Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att öppna det redan där på affären när det hämtades ut....så nyfiken var jag. Det fanns några som skrattade roat åt mig där jag vädrade min lycka över armbandet.....den glädjen bjöd jag så gärna på. 

Det enda lilla smolket är att det är lite för stort, jag behöver korta det en aning annars kommer det att ramla av. Men jag har vänner som gör smycken så jag tänker att någon nog kommer att hjälpa mig....annars får jag ta nylonlina och knyta det på mig....

Med sonen ute på Stockholmsäventyr har jag fått hitta mina egna äventyr under helgen. Rätt lugna äventyr.....faktum är att jag nog inte varit så äventyrlig alls....

I fredags slappade jag efter arbetsveckan och gjorde inte särskilt många knop. Lördag morgon ringde väckaren tidigt, tidigt.....på med skogsmullekläderna och upp i den dimmiga skogen i jakt på älgar. Som förnuftiga älgar så ofta gör höll de sig undan....inte ett liv någonstans förutom en och annan skogsfågel som flög upp när jag försökte smyga mig förbi. Som en liten tröst hittade jag rätt mycket fina kantareller....

Kvällen tillbringades i de skönaste myskläderna med en god vän ätandes krabba. När så lördagen övergick till söndag kröp jag i säng och sov gott.

Nu ligger jag i mitt soffhörn efter att ha kört ett träningspass och tittar på Paralympics och de fantastiska idrottarna. Om bara en liten stund simmar sonen till en av mina kompisar i Östersund försöksheat på 100 m. Jag håller tummar och tår att han går vidare till final!

Nu har jag precis läst ut den tredje delen i den spännande dystopi Lars Wilderäng skrivit. Den sista delen i serien som heter Stjärndamm fortsätter att berätta om den civilisation som krossades där endast några få överlevande gör allt för att stoppa hotet som riskerar att utplåna allt levande på jorden.

Boken är riktigt spännande och det tog inte särskilt lång tid att läsa ut den. Fast i klass med den första boken i serien var den inte. Läsvärd dock om man gillar den här typen av genre.

......och plötsligt har det gått en hel vecka igen. Det är olikt mig att inte skriva något på bloggen under en hel vecka. Nog har jag varit på väg men varje gång har jag insett att det skulle komma att handla om mitt dumma knä så då lade jag ner bloggandet.

Just idag är det också mitt knä som är i fokus fast nu bestämde jag mig för att tänka på allt roligt och positivt som hänt under veckan. Till exempel alla spännande arbetsuppgifter, alla nya människor jag får förmånen att möta och arbeta med, en bra bok som håller mig sällskap på kvällarna till dess att ögonlocken ramlar ihop (det går fort), en urtrevlig fredagskväll med goda vänner, ett antal middagar hos mamma, lunch hos mamma, övningskörning med sonen, tevetittande i mitt soffhörn, en god kopp kaffe, rena kläder på tvättlinan och så mycket mycket mer som gör att jag trots en mördande trötthet kliver ur sängen med ett leende på morgonen....okej jag överdrev lite.....jag ler inte riktigt på en gång, det tar ett tag innan jag uppskattar att kliva upp...men sen!

Fast helt kan jag ändå inte bortse från mitt knä som inte klarar av att bete sig normalt. Plötsligt när jag ska kliva upp ur sängen, från bordet, skrivbordet, toastolen eller var som helst där jag varit sittande en stund är det något i mitt knä som hakar sig fast och smärtar så till den milda grad att jag inte kan låta bli att oja mig högt.

Det gör så ont att jag har lust att smocka till mig själv...så ser ni mig med ett blåöga vet ni vad det beror på. Då måste jag trycka lite på knäet där det gör som mest ont....då gör det ännu mer ont (och jag ojar mig ännu mer)  innan det som hakat fast släpper och jag kan stödja på benet och gå igen.

Min sjukgymnast har nog rätt när hon säker att jag måste ta kontakt med ortopeden....fast jag ryser vid blotta tanken på att de kanske kommer att säga att det ska opereras igen....en nål ska stickas in i ryggraden för att bedöva mig....vill inte, vill inte, vill inte.....

Jag ska nog träna lite i alla fall, ge mitt knä bra träning och sen ska jag ringa.....fast inte imorgon....en annan dag....men snart....

Fredagens kräftor smakade toppen!

Ligger i soffan under en varm filt med en eld som sprakar i braskaminen och försöker tänka bort värken i mitt knä. Det går sådär men jag tänkte låta bli att ta värktabletter till dess att det är dags att gå och lägga sig. Anledningen till det onda stavas lingon. 

Efter att sonen tränat färdigt och vi fått middag av mamma åkte jag ut till härbret för att kolla att inga träd fallit över vägen med tanke på blåsvädret igår. Den här gången hade det gått bra, inga träd var där de inte skulle vara. När jag så tittade ner på marken såg jag att det var alldeles rött av fina lingon, massor av de röda bären lyste mot mig. 

Inne i stugan fanns en bärplockare och även om jag inte tycker om att plocka bär bestämde jag mig för att göra en liten insats. När en plockare var fylld tyckte mitt knä att det var mer än nog....men tjurig som jag är fyllde jag plockaren flera gånger om. Till slut (det tog inte så lång stund) var hinken i alla fall halvfull, fem liter....det fick räcka och med tanke på hur knäet känns nu var det nog ett klokt beslut.

Hinken levererades till mamma.....nu ser jag fram emot någon liten syltburk som lön för mödan. 

Jag vet inte om ni kommer ihåg att mucklorna busade med mig i slutet av förra året och gömde mina terminalglasögon. Jag fann dem till slut efter flera månader, på exakt samma ställe där jag hade letat hundratals gånger.

Nu tror jag att de har varit framme igen, mucklorna alltså. Inga glasögon borta denna gång men väl nycklar. Jag har en sprillans ny takbox och lastbågar som jag inte använder. Därför tänkte jag att det kunde vara en god idé att sälja båda delarna. Säkert finns det någon som har större användning för boxen än jag.

Glad i hågen gick jag ner till uteförrådet ( i början av sommaren) där allt ligger och tänkte ta reda på nycklarna för att kunna fota med locket öppet på boxen.....döm om min förvåning när det är tomt där nycklarna borde ligga.

Som jag har letat....på alla möjliga och omöjliga ställen. Fast riktigt överallt har jag inte letat ännu. I frysboxen och garderoberna har jag inte kollat....

Nu har jag gett upp letandet, i alla fall för tillfället, jag inser att det nog inte är lönt. Är det mucklorna lämnar de nog inte tillbaka nycklarna förrän de tycker att de har busat färdigt. Så jag plockar fram mitt tålamod.....så gott jag kan.....

I morse vaknade jag av att vinden tog i. Då skyndade jag mig ut på altanen för att lägga ner parasollerna. Risken att de skulle rasa in genom ett fönster hade annars varit stor. 

Med nedlagda parasoll och frukost i magen kämpade jag sen i motvinden för att ta mig till församlingsgården där vi hade kördag i sångteknik. En fantastisk dag med många nya lärdomar....nu gäller det bara att komma ihåg allt och att öva. 

Väl hemma såg jag att i princip allt på altanen flyttat sig ner mot den ena änden. Insåg att det var tur att jag räddat parasollerna från att ramla av sig själva....det kunde ha blivit mindre lyckosamt. 

Sedan hjälptes vi åt att laga middag, sonen och jag. Det blev lite allt möjligt småplock som passade bra att äta på framför ännu ett avsnitt av Stranger things. 

Nu har jag däckat i soffan medan jag funderar över tvätten.....tro om den tar reda på sig själv och kanske kan starta maskinen med de högar av smutstvätt som samlats under de rena kläderna på strecket? Det skulle underlätta.....

Allt hamnade huller om buller på altanen.

Idag var det dags att ta itu med alla dammråttor, tidningshögar, tvätthögar och saker som lämnats på platser där de inte ska vara. Med tanke på att det hade gått lite väl långt med "förfallet" skulle det inte gå särskilt snabbt. Men sonen var med på noterna så det kändes inte helt ogörligt.

Medan han lagade lunch började jag så smått med att plocka undan, hängde nån maskin med tvätt. Vi fick god lunch som intogs i växthuset och sen gick vi in och fortsatte, båda två på gott humör.

Men sen.....där någonstans hände det....jag kände hur mitt humör sjönk alltmer. Det blev sämre och sämre. Till slut tittade sonen på mig och frågade varför jag var så sur och stressad (på ett väldigt fint och omtänksamt sätt). Inte det lättaste att svara på då jag inte hade någon aning om det själv,

Då kom jag på det....jag blir alltid på dåligt humör när jag städar. Alltid, utan undantag. Jag hatar verkligen att städa. Inget större problem, jag vet. Jag kan städa, jag har ett fint hus att städa, jag behöver inte städa själv, jag kan spela bra musik medan jag städar.....men det spelar ingen roll. Mitt humör och städning är ingen bra kombination. Inte alls. Och jag tror inte att det bara har att göra med att jag alltid får förfärligt ont i knäet och att det gör riktigt ont under vänster fot. Tänker jag tillbaka har nog städning alltid framkallat de här känslorna hos mig.

Efter sonens högst relevanta fråga började jag fundera på allvar över detta med stress och dåligt humör och insåg att jag kan vara stressad på olika sätt. När det gäller saker jag tycker om att göra, då är humöret okej fast stressnivån är hög. Däremot skapar saker jag inte tycker om att göra stress och då blir jag dessutom en riktig argbigga. Kognitiv terapi, kan det vara nåt?

Hur som helst sonens påminnelse fick mig att känna mig gladare igen, ändå till dess att jag slog ner den fina glaslykta jag fått av arbetskamrater (med en stol som skulle flyttas). Fast då blev jag mest ledsen, inte så arg. Inget glas i fötterna dock och lyktan får jag se till att ersätta så det var väl ingen större katastrof.

Nu är humöret gott igen, det kom tillbaka när jag stod i det nyskurade köket och förberedde middagen. Därför känner jag mig lugn, inte stressad alls och lika glad som jag brukar vara (för det mesta) nu när jag ligger i hängmattan och lyssnar på kyrkklockorna som ringer in helgen.

Sådärja, nu är jag igång på riktigt. Så pass att jag inte har haft någon ork till mitt vanliga bloggande under veckan. En vecka som har varit synnerligen intensiv där det är så många saker jag har gjort för första gången. Spännande, utmanande men framförallt roligt. När jag ser tillbaka på veckan inser jag att det är länge sen jag lärde mig så mycket nytt på en och samma vecka. Både i den delen av jobbet som handlar om ledarskap och delen när jag arbetar med elever.

Tittar man på min tjänst utifrån kan den upplevas spretig men själv upplever jag att de olika delarna hör ihop vilket gör att det egentligen inte är en så spretig tjänst som man kan tycka. Det kommer att bli en spännande och utvecklande termin, det är då helt säkert.

Men trött är jag, funderar just nu på hur jag ska lyckas hålla mig vaken till fotbollen ikväll.....fast de fantastiska spelarna lär ju vinna eller förlora vare sig mina ögonlock lyckas hålla sig öppna eller inte.

Nu tänker jag i alla fall återgå till påsen jag hittade i min postlåda ikväll....det mumsiga innehållet och lite teve liggande i mitt favorithörn i soffan gör att den här helgen får den bästa starten.

Den här morgonen är det extra skönt att ligga kvar i sängen och slöa. I mitten av veckan var det dags att ställa väckaren igen och börja jobba efter att ha haft en lång skön semester. Trötta morgnar men jag har lyckats kravla mig ur sängen varje dag, oftast med ett leende på läpparna..... i alla fall efter en stund.

Så här i backspegeln kan jag konstatera att veckan har gått jättesnabbt. En väldigt innehållsrik vecka där det har hänt mycket. Det största för mig är att mina arbetsuppgifter ändrats en del, något jag inte hade räknat med i måndags men som jag med nyfikenhet och spänning har tagit mig an.

Det kommer alltså att bli en spännande höst....fast det hade det blivit även om jag inte bytt arbetsuppgifter så här hux flux....jag hade med förväntan sett fram emot det som komma skulle så nog känns det lite sorgset också. Men ibland måste man våga och ta de chanser som dyker upp. Det gjorde jag nu med goda råd från fina vänner som hjälpte mig att fatta ett beslut.

Att ta beslut om det som ska ske den här helgen är inte svårt. Där behövs inga goda råd. I dag ska jag slöa. Ikväll ska jag slöa. I morgon ska jag återigen sova länge, sen skjutsa sonen till hans träning, sen ska jag slöa än en gång. Ett helgupplägg som passar mig!

Mitt knä är verkligen en märklig historia. Veckan innan vi åkte iväg på vår semester hade jag jätteont. Knäet fick lindas hårt för att fungera något sånär. När vi väl kom till Nyköping fungerade det rätt okej, men nog kände jag mig rätt orolig med tanke på resan till New York. Det brukar alltid bli många promenader på storstadsresor och så blev det även denna gång.

Tack och lov krånglade inte mitt knä alls, förrän näst sista kvällen, då gjorde det lite ont. Det kände väl på sig att vi snart skulle åka hem då.

Resan hem gick bra, sen klev jag in här hemma och satte mig ner en stund. När jag skulle kliva upp skar det till i knäet igen....ajajaj....och så är jag tillbaka i att ha ett eländigt knä.

Faktum är att det känns som magi och trolleri. Hur kunde mitt knä veta att det inte var läge att krångla? Det är nästan som om jag är allergisk mot att vara hemma....jag har också nyst som besatt sen jag landade i Sverige.....undrar om jag inte måste åka iväg ganska snart igen??

Och plötsligt var vi tillbaka i Sverige, men det var nära att vi stannade några dagar extra då planet var överbokat och de behövde frivilliga som stannade kvar...men så var det ju det där med jobbet....det är ju snart dags. Därför satte vi oss på planet igår eftermiddag i New York och landade tidigt i morse här hemma. Efter att ha hämtat bilen körde vi hemåt och även om jag var trött gick det bra men en stund efter att jag kom in här hemma gick luften ur.

Tack och lov kunde jag sova någon timme och sedan kom mamma med mat så att vi fick äta. Då kom krafterna tillbaka, i alla fall så pass att jag orkade packa upp det mesta av våra saker. Sonen som sov i princip hela vägen från Arlanda hade mer ork så han fick vara springpojke under uppackningen. Dessutom fixar han det som behöver fixas här hemma ikväll (serva mamman). Själv kämpar jag för att hålla mig vaken i alla fall några timmar till.

Sista dagarna i New York promenerade vi ner till Hudsonfloden, genom Hell´s kitchen. Därefter blev det bio och lite shopping, med betoning på lite. Sonen köpte skjortor (vad annars) och skor. Själv var jag inte klädshoppingsugen alls utan jag handlade det viktigaste när man åker till USA, kaneltuggummi och Bengay (ett slags smärtlindrande liniment). Pyjamasbyxor, en bok och en filt (den fick vi på köpet) blev det också. Men sen tog orken att shoppa slut.

Nu tog även min kvällsork slut...alldeles för tidigt men jag kom plötsligt på att det är OS på teven så jag kan ju alltid slötitta....somnar jag så somnar jag.

Seriös shopping, det viktigaste kom med hem....kaneltuggummi och Bengay.

p.s Det kommer mer om det stora äpplet sen.....

Oj vad dagarna går snabbt. Det är redan fredag och vi har massor vi skulle vilja hinna med men eftersom vi, trots att vi har gjort mycket, tar det lugnt och undviker stress gäller det att sätta en gräns. De senaste dagarna har det blivit långa promenader och skön sightseeing. Brooklyn, Brooklyn Bridge, Memorial Place, Rockefeller Center och Top of the Rocks, University of Columbia och Central Park. Igår kväll var vi på en off Broadwayshow nere vid 8th Street med Blue Men Group. Väl värd besöket, annorlunda och roligt!

Hittills har vi inte shoppat någonting förutom några böcker så förmodligen blir det en sån tur i eftermiddag/ kväll. Fast först blir det frukost....eller snarare brunch innan vi, våra galningar går på bio....eftersom det finns IMAX även i New York gäller det att passa på, framförallt när det går en film vi vill se.

Central Park.

Vi vaknar till en ny dag. Redo för nya äventyr! En tur runt Brooklyn står på programmet. Efter det får vi helt enkelt se vad vi hittar på. En dusch och frukost, sen är vi redo!

Ikväll blir det bara en snabb uppdatering. Efter några intensiva dagar och en aning "jetlaggade" känner vi oss så trötta att sängen lockar mer än nattlivet i New York. Idag har vi åkt med båt och sett staden från vattnet. Det var härligt, om än det blev lång väntan i kö för att få komma med. Nu släcker vi och somnar. En tidig start väntar imorgon då vi ska åka runt Brooklyn.

Okej, vad är oddsen att en Star Wars utställning visas samtidigt som vi är i NewYork, sonen och jag? Att det sedan på samma ställe finns en utställning om vikingar som Historiska museet i Stockholm står bakom? Rätt höga skulle jag vilja påstå.

Så var det i alla fall. Två fantastiska utställningar. Den ena med mycket hemmakänsla då både kopia på runstenen från Frösön och bilder på Överhogdalstapeten fanns på plats, förutom massor av annan vikingafakta från vår del av världen förstås.

Sen en fantastisk utställning om alla kläder och kostymer från Star Wars. Himlen var nära...när vi kom till slutet av utställningen gick vi bakvägen och tog den en gång till för att inte missa någon intressant fakta.

Det här var alltså dagen som började med god frukost och slutade med en kvällstur med buss runt stan. Däremellan åt vi förstås mat, besökte de fina utställningarna, åkte ytterligare bussturer, gick flera promenader och bara njöt av stadens puls, alla ljud, synintryck och dofter.

Nu närmar sig klockan elva och vi är möra men fulla av intryck. Vi tänkte ställa väckare för att ta en tidig busstur imorgon men ångrade oss....vi vill sova lite längre än halv sju. Hoppas kroppen fattar det och inte vaknar förrän väckaren ringer.

Efter några härliga dagar i Nyköping med "gamla" lärarhögkompisar satte sonen och jag oss på ett plan till New York i morse. Delta flög oss direkt till JFK. Med limoservice åkte vi in till Manhattan där vi checkade in på vårt hotell.

Sen började vi nöta på sulorna. Från hotellet till Central Park och tillbaka med diverse kringelkrokar. Plötsligt hittade vi en vacker katedral där vi fick delta i en katolsk söndagsmässa. Det var mäktigt. Kören var verkligen något alldeles extra....sen gjorde förstås akustiken sitt.

Nu är vi tillbaka på hotellet. Klockan är snart sex...men i vår kropp är den midnatt. Trötta, men riktigt ännu får vi inte sova....men snart...

Central Park

Romersk-katolsk mässa i St Patrick's Cathedral. 

Nu går det snart inte att skjuta upp längre. Det är dags att ta tjuren vid hornen. Dra ur proppen. Få ändan ur vagnen. Men som det också sägs, bättre sent än aldrig.

Vad är det då som ska göras kan man ju fråga sig? Jo, det ska packas...så lite som möjligt men ändå ska allt man behöver med. Dessutom ska det packas för två delar av resan. Först Nyköping och sen för det stora äpplet.

Jag gillar inte att packa, förmodligen är det därför jag alltid skjuter upp det till sista stund. När jag nu tänker efter skulle jag hinna packa imorgon bitti...fast det får jag förstås ställa mot att sova en stund längre. Nej nu......nu....är det dags!

Jag tittar mycket hellre på blommorna.

I år kan man inte annat än älska vår sommar. Varmt och härligt väder gör att det är högsäsong för shorts, linnen och sandaler. Ett och annat värmeåskväder dyker också upp. Det tycker jag väl i och för sig inte om lika mycket men av någon anledning hör det till!

Jag kommer ihåg när jag var liten och var i min morfars stuga hur åskan mullrade och regnet forsade i alla grusgångar och smattrade mot plåttaket. Vår getabock som hette Petter var väldigt åskrädd så när det åskade gömde han sig darrande i sitt lilla hus. Det var tur för mig att han fanns, då kunde jag fokusera på hans rädsla istället för min egen. För jag gillar ju som sagt inte åskan nåt vidare....

Nu mullrar det igen, men eftersom vi har massor av surf på vår 4G går det att använda internet ändå utan att ha något inkopplat i väggen. Passar ganska bra just nu för jag är väldigt rastlös idag. Jag bara väntar på att få börja packa. Men än är det för tidigt, det får bli imorgon kväll eller torsdag morgon.

Däremot har jag tvättat idag, så nu är allt vi eventuellt skulle vilja ha med oss rent. Både sonen och jag använder nu bara kläder vi absolut inte vill ha med i packningen. Därför ser vi ut lite si och så...

Med tanke på att det är mer än ett dygn kvar till dess att det är dags att packa skulle jag kunna göra saker. Till exempel plocka röda vinbär som är precis lagom mogna för att göra gelé av. Eller göra min enkla goda rabarberchutney. Eller göra saft, det finns inte en droppe hemgjord saft kvar längre. Eller så gör man ingenting....utan bara väntar....jag väntar.

Morgonljuset i växthuset är underbart!

Tänk att mina små ynkliga plantor blommar så vackert!

Min favoritblomma, Murbinkan blommar överdådigt med sina vita och rosa blommor. 

Det blev ett kok potatis i hinken som stod på altanen. 

Igår plockade sonen plötsligt ihop saker för att åka och tälta en natt med kompisar. Själv tyckte jag mest att det skulle kännas besvärligt men bekvämligheten är ju nåt som kommer med åldern så jag förstår att de tog chansen i det fina väder vår sommar bjuder oss på. Dessutom kommer jag faktiskt ihåg alla nätter jag själv tältat på festivaler, cykelsemestrar och vid andra tillfällen. Då kändes det inte alls besvärligt....så som sagt...bekvämligheten kommer med åldern.

Faktum är dock att jag till viss del kan känna mig avundsjuk på den där "inte besvärligt alls känslan" som i alla fall jag har tappat bort på vägen någonstans. Å andra sidan...been there...done that....

Nu är han i alla fall hemma igen, lagom trött. Av någon underlig anledning känner jag mig också trött fast jag sovit i min sköna säng hela natten...tur att jag har härliga stolar på altanen jag kan halvligga i under ett parasoll och njuta av vinden som fläktar. Lagom söndagssyssla.

Igår på kvällskvisten!

Här är det skönt ska ni veta!

Den här sommaren njuter jag verkligen av altanen. Under en parasoll på dagen, i hängmattan på morgonen och kvällen.  Vi läser, surfar, slöar och naturligtvis både äter och fikar vi där ute.

Nu kan man ju lätt tro att hela veckan spenderats där men se så är det inte. I tisdags åkte vi till Östersund och hälsade på bästa vännerna. Där blev det många promenader och fika, både på stan och hemma. Lite firande med ännu fler vänner, god mat och en och annan kall öl och massor av snack om ditten och datten. Härliga dagar!

Väl hemma igen har det blivit en och annan promenad, lite tvättmaskinssnurr och.....inget mer. Jag gillar att kunna skriva så där....inget mer.....ja inget mer förutom att läsa och fika förstås....

Igår kväll när jag gick och lade mig kände jag ren och skär vardagslycka. Jag behövde inte skrapa fötterna innan jag kröp ner under täcket.

När sonen bad mig bära ut mattorna igår eftermiddag förstod jag vad som var på väg att hända....vi skulle få städat!

Drygt en timme senare var det gjort, golven var rena och huset doftade gott....och som sagt...behovet att skrapa av fötterna finns inte längre. Nu skulle det bara gå att konservera det hela....hur perfekt vore inte det?

Idag har jag också varit nyttig. Efter min morgonpromenad gick jag en match med gräsklipparen. Av någon konstig anledning var det dags igen. Med ett hårt lindat knä gick det riktigt bra faktiskt, men kul var det inte.

Ett tag funderade jag på att sätta gräsallergikern på jobbet men sen kom jag på att det nog inte var en särskilt bra idé, framförallt med tanke på att han skulle få nya allergener insprutade i kroppen under eftermiddagen idag.

Men jag ska inte klaga, han fixade köksjobbet och lunchen istället...det var nog så bra.

Thaibasilikan och den vanliga basilikan är på gång. 

Något som inte är på gång är mina krasseplantor. Någon tycker väldigt mycket om bladen.

Vi unnade oss en god dessert igår kväll efter städningen. Det var ju dessutom sonens dopdag. 

Det lyser fint ute sent på kvällarna av alla små solcellslampor. 

Idag hade jag chansen då vädret är inte det bästa. Rätt så grått faktiskt. Jag skulle ha kunnat passa på att röja upp här hemma. Det behövs verkligen städas nämligen. Framförallt golven.  Som exempel kan nämnas köksgolvet som i vanliga fall är svart, nu är det dammgrått. Där syns fotspår där man går fram. Eller bara det faktum att man får skrapa av sig under fötterna när det är dags att gå och lägga sig....

Men nej inte tog jag chansen, istället ställde jag mig och bakade. Goda frallor som sonen fick till frukost när han klev upp. När jag stod där och knådade degen kom jag på att det faktiskt är hans dopdag så det passade ju bra att baka istället för att städa.

Fortfarande finns dock chansen att städa av golven men vet ni vad som händer...molnen drar sig undan och solen kommer tillbaka.

Fortsättning är följa....

Den här dagen har verkligen bjudit på ytterligheter när det gäller vädret. Dagen började varm och skön men med aningen tung luft. Då plötsligt tänkte jag att nu är det lika bra att få ändan ur vagnen. Med The Maulers sommarprat i högtalaren tog jag reda på tvätten, det gick som en dans.

Lite sommarprat senare....

När jag sen ändå var på gång tänkte jag att nu är väl ändå vintern slut, så in i tvättmaskinen åkte alla vinterkläder som legat i en hög på golvet i tvättstugan och väntat på att bli rena. Sen hängde jag dem ute på strecket men när de hängt där någon timme började de mörka molnen rulla in och det mullrade lite på avstånd. Snabbt tog jag in de nästan torra kläderna och hämtade en bok och lade mig i hängmattan i växthuset.

Mörka moln och vinterkläder på tork.

Djupt försjunken i min bok lade jag inte riktigt märke till hur snabbt vädret förändrades. Plötsligt hoppade jag högt när himlen öppnade sig och jag trodde att regndropparna skulle slå sönder växthustaket...naturligtvis inget som kan hända men sån var känslan.

Förutom regnet blixtrade och dundrade det så det stod härliga till. Att ta sig in var i alla fall en omöjlighet. Där låg jag och njöt av ovädret....ändå till dess att jag blev akut kissnödig....då var det inte riktigt lika njutbart längre. Till slut lugnade sig dock regnet så jag kunde ta mig in och lätta på trycket....rätt blöt hann jag bli trots den relativt korta sträckan (av regnet och inget annat om ni trodde det).

Efter åskan kom solen igen!

Då blev det grillat till middag!

Nu är luften en annan ute och jag tittar på teven för första gången på flera dagar. Lite Ernst kan väl passa en kväll som denna.

I morse var den första morgonen på länge jag kom ut i växthuset och tomatplantan inte höll på att törsta ihjäl. Det får jag tacka baljan för. Men den behöver behöver förstås vattnas ändå....och alla de andra plantorna.

Idag har vi precis som igår och dagen före det varit ute och övningskört. Roligt och spännande. Kul att se hur fort det går att utvecklas.

Nu sitter jag och kollar in molnen i olika väderstreck. De ser väldigt olika ut. Vissa är bara roliga och fina, medan det mullrar ur andra. De är inte lika roliga och fina. Det betyder att jag helst tittar åt ett håll och försöker ignorera det andra.

Men nu låter det rejält och det kommer från en plats nära oss.....dags att släcka ner....

Det sket sig totalt, lätt konstaterat. Igår när jag tittade på vädret såg jag att det skulle vara trist ute idag så jag siktade in mig på att ta reda på tvätt. En sak på tråklistan som måste göras, men inte när solen skiner.

När jag så vaknade i morse var det bara att konstatera att den planen gick i spillror. Solen sken, det var varmt och härligt. Inte går det ju att ställa sig i källaren då. Alltså tog jag en promenad istället innan jag vattnade alla mina plantor. Plötsligt tittar jag på min ena tomatplanta i ampeln, som var så liten och ynklig för en månad sen. Nu har den blivit ett monster som kräver vatten fem gånger om dagen.

Inser raskt att det inte kommer att gå om vi får för oss att åka bort. Alltså letade jag reda på en balja och satte ner den i. Då kan jag hälla mycket vatten i baljan och sen får den dricka när den vill. Eftersom det kommer många små tomater på monsterplantan vill jag ju inte att den ska dö....

Nu slöar jag i solen för den skiner naturligtvis, underbart. Upptäckte dock att det regnat medan sonen och jag var iväg och övningskörde. Då hade jag kunnat fixa med tvätten....men det var då det. Kanske blir det sämre väder en annan dag....fast för min del är det inget måste. Fokuserar hellre på min roliga lista än på tråklistan!

En liten planta som blev till en monsterplanta på bara en månad. 

Det är något verkligt tillfredsställande med att ha klippt gräset när man efteråt blickar ut över mattan och ser det fina mönster som bildats när det är nyklippt. När man vet att nu dröjer det i alla fall en vecka innan det är dags igen. En vecka när knäna hinner återhämta sig och sluta göra ont.

Däremot är det inte lika tillfredsställande under tiden klipparen dras runt. Det är urbota tråkigt. Förfärligt tråkigt. Förutom att det är tråkigt är det alltid en massa smådjur som äter på mig. Är det inte myggor så är det knott eller bromsar.

Det får mig att börja fundera över min tråkiga lista. Där finns klippa gräs, dammsuga, stryka, skotta snö, putsa fönster, dammtorka, rensa ogräs och plocka bär. Jag undrar vad som kommer på första plats? Alltså vad som är tråkigast?

Egentligen tycker jag inte att det är så förfärligt tråkigt att rensa ogräs men eftersom jag inte kan stå på knä får jag ofta ont i ryggen, därför gillar jag inte ogräsrensning.

Nä fy så deprimerande att tänka på nån himla tråkig lista. Jag ska nog tänka ut en rolig lista istället. Den kommer att bli lång. Sätta frön, vattna blommar, köra bil, umgås med vänner, kolla när sonen tränar, läsa böcker, se bra film, laga mat, baka (ibland), äta god mat, fika, äta jordgubbar, ligga i soffan och slappa, blogga, resa....Ja jösses, det var inte svårt. Listan skulle kunna göras hur lång som helst.

Det är bara att konstatera att listan med roliga saker blir mycket längre än listan med tråkiga. Det känns trösterikt. Något jag ska tänka på nästa gång jag måste göra nåt på "tråklistan". Då kanske det blir roligare det också. Jag får öva på det imorgon när jag ska ta reda på tvätt!

Jag sitter ute i växthuset och filosoferar över livet och tänker att jag har det väldigt bra. Flera dagar med roliga saker att se tillbaka på har jag också.

Middag ute och sen konsert i Strandparken i torsdags. Fika och en promenad med en god vän igår. Därefter var jag bortbjuden på middag (fast vi var i vårt hus). Lyxigt och gott. Förutom en mätt mage blev det massor av diskussioner. Både allvarliga och de som var fyllda av glada skratt.

Idag har jag bara tagit några små promenader och nu väntar jag på att sonens bästa vänner och deras mammor ska dyka upp. Middag ute står på programmet igen. Fattar ni vad bra jag har det?!!

Jag gillar verkligen sommar och myggdörr i sovrummet. Känslan av att höra världen vakna där utanför utan att behöva kliva upp.

Tidigt, tidigt i morse vaknade jag av att solen flyttat in i köket igen och lyste mig rakt i ansiktet. Efter att ha klivit upp och dragit igen dörren låg jag och lyssnade på vinden. Hur den nästan smög fram, trots att den var stark och tog i.

Löven som prasslade på ett alldeles speciellt sommarvis. Osökt kom jag att tänka på somrarna jag tillbringade i min mormor och morfars stuga. Där prasslade löven hela tiden, det fanns gott om björkar och andra träd.

Ett tag när jag mitt emellan sömn och vakenhet lyssnade till suset ute fann jag mig förflyttad till havet. Det tog en stund innan jag förstod att vinden lurades med mig. Tänk så härligt med en stuga vid havet..det skulle jag gilla.

Fast jag gillar ju också att vara här där jag är just nu. Hemma i huset med vindspelet som klingar och spelar sin musik, med sommaren rakt utanför min dörr. Lastbilar och annat som ser till att saker blir gjorda (eller chaufförerna som ser till att saker blir gjorda),  en och annan förvirrad humla som flyger förbi, bussar som backar ut, någon som slänger glasflaskor borta vid återvinningen, en trimmer som arbetar och vinden, som ser till att sommaren kommer in i mitt sovrum. Sommarliv när det är som bäst!

Oj vilken blåsdag det har varit och fortfarande är idag. En dag när man kan se Nasse flyga förbi om man har tur. Otur för Nasse dock, det kan ju inte vara så kul att flyga omkring i vinden och hamna på nåt helt annat ställe än man vill vara på.

Det kan inte vara särskilt lätt att vara insekt idag heller. Undrar om flugor och myggor plötsligt hamnar flera mil bort eller om de kan flyga dit de vill trots de hårda vindarna?

På eftermiddagen skjutsade jag sonen och en av hans kompisar till stan. Dags för lan, så imorgon kväll får jag hem en trasa till son. När jag väl kom hem efter stadsturen satte jag mig ner och började precis fundera över middagsmat när mamma ringde och bjöd på kroppkakor. Mums!

Nu tänker jag njuta av den bok jag läser för tillfället, i mitt soffhörn med en mjuk filt över benen. Jag kanske till och med gör upp en eld i braskaminen.

Pelargonerna blommar med klarröda blommor!

Natten som gick blev en riktig rysare. Vilken tur att jag vaknade till slut. Jag drömde om vår resa längre fram i sommar. Allt var fixat, jag hade kollat så att bussen vi skulle åka med gick ändå fram till flygplatsen. När jag kliver av bussen drabbas jag av panik. Dels har jag tappat sonen någonstans efter vägen. Dels har vi varken pass, biljetter eller pengar med oss. I drömmen ringer jag hem till mamma och förklarar för henne var passen och allt annat vi glömt finns. Sedan kör vi emot varandra, jag från Arlanda och hon från Bredbyn....var nu bilen kom ifrån eftersom vi tydligen åkt buss..... Hur jag skulle hitta sonen som också skulle med hann jag inte få reda på innan jag vaknade med lätt stress...Det är nog i alla fall dags att ansöka om inresetillstånd så att det är gjort.

Något annat som också kan upplevas stressande är det faktum att min kropp inte riktigt vill göra samma saker som jag. En helt vanlig dag med sommarpyssel, gräsklippning och ogräsrensning, resulterade i att jag fick ont i princip överallt. Att det ska vara så har jag väldigt svårt att acceptera. Jag vill kunna göra allt jag klarat förut, i samma tempo och på samma sätt. Men se det går inte...något jag helt enkelt måste se till att ta till mig. För att ha ont är inte särskilt roligt. Det som är en aning oroande är att plötsligt började mitt friska knä göra ont igår. Jag som har varit så nöjd och glad, sen min först knäfraktur för snart sju år sedan, att höger knä har orkat med och inte krånglat alls. Må det vara tillfälligt....

Till råga på allt har jag miljoner bett på benen och runt fotlederna som kliar så jag håller på att bli tokig....

Enligt horoskopet kan jag tappa kontrollen över någonting idag så jag ska vara försiktig. Tror jag stannar i sängen. Det kanske är säkrast så.

Nu är det fixat, äntligen. Det tog lite tid men den som väntar på något gott och så vidare....Med den nya routern och med en repeater i köket kan jag plötsligt sitta ute i växthuset och surfa. Snacka om vardagslyx. Kanske onödig vardagslyx kan tyckas men så härligt. Jag ser redan nu framför mig hur jag sitter här ute i augusti med en temugg och jobbar vid datorn (när arbetet börjat igen). Tänk så lätt och bra allt kommer att bli då.

Vi kommer också att kunna spela upp musik via wifi och inte ta från vår 4G, jag kommer att kunna ligga här och lyssna på sommarpratarna varje dag. Till och med när jag spelar upp från Youtube (som är krävande enligt sonen) har jag full täckning. Alla staplar är hela.....Yeeey, vardagslyx!!!

Nu väntar jag bara på att få nätverksskrivaren installerad (fast inte i växthuset) sen ska väl all teknik vara på plats....

Ibland är det tur att man inte behöver ställa väckarklockan. I morse var jag glad över att kunna ligga kvar i sängen till dess att ögonen klarade av att hållas öppna längre än några sekunder. Det hände både det ena och det andra utanför vårt hus natten som gick nämligen. Inget allvarligt men väl ljudrikt och senare ljusrikt.

Efter att ha somnat runt midnatt vaknade jag några timmar senare med ett ryck. Jag trodde att jag hade bilar inne i sovrummet. Efter en kort stund förstod jag att det var det vanliga burn-out gänget som landat nere vid macken. När det hade gått åtskilliga minuter och detta gasande aldrig tog slut var jag tvungen att gå upp och kolla hur många de var egentligen. Då såg jag att det stod 4-5 bilar uppbackade mot bussgaraget medan en hade kört fram och drog på så röken stod tät som en dimma. Sen släppte den iväg och så tog nästa bil plats....till slut gav de sig i alla fall och körde iväg men jag hörde hur de fortsatte nere på 348:an. Man kan ju hoppas de inte råkar ut för vattenplaning med tanke på hur blanka däck de måste ha.

Nåja, till slut somnade jag i alla fall om, med tystnad utanför myggdörren. Då kom nästa gäst, eller gäster. Några högljudda fåglar parkerade på balkongräcket och sjöng så det stod härliga till. Vackert, javisst, men flera oktaver högre och mycket starkare än vanligt. Normalt störs jag inte alls av fågelsången men då sitter de oftast i träden och sjunger....inte precis utanför dörren. Orkade inte kliva upp och säga bu utan de fick fortsätta.

Så småningom flög de vidare och jag var precis på väg att somna om. Då kände jag plötsligt hur någonting lyste mig rakt i ansiktet...solen som reflekterades i köksluckorna. Jag var så övertygad, med tanke på det regnväder som rådde igår kväll, att det skulle vara mulet på morgonkvisten så jag hade inte brytt mig om att dra igen sovrumsdörren efter att ha kollat in däckmarodörerna. Bara att kliva upp och fixa det innan jag äntligen kunde somna om...då var klockan rätt mycket....inte underligt att jag var trött i morse. Det är skönt att vara ledig.

Så här ljust var det klockan tio igår kväll när regnet stod som spön i backen.