måndag 21 februari 2011
En krycka
Jag har precis upptäckt att jag klarar av att gå med en krycka inne när jag behöver bära en tallrik med mat eller något annat att äta. Musklerna i vänster lår orkar hålla emot ganska bra. Underbart, det innebär att jag kan äta sittande och behöver inte vara beroende av någon som bär åt mig. Fast jag använder två kryckor jämt annars för att inte snedbelasta ryggen. Jag vill gärna att den håller!
Det går framåt
Det går framåt, rätt snabbt dessutom. Efter sjukgymnastbesöket idag konstaterades att jag nu kan böja 35 grader, utan uppvärmning. Det har gått fem dagar sen gipset åkte av. Förra gången hade jag 35 grader efter uppvärmning dagen innan nyårsafton. Då hade det gått 27 dagar....Fick lite godmodiga bannor om att ta det lugnt med böjträningen. Det är den som provocerar fram svullnad och värmen i mitt knä. Så för mig gäller det att hitta en bra balans mellan aktivitet, träning och vila. Hm, så kommer det där för mig just nu så förhatliga ordet tålamod igen! Det behövs ungefär 60-65 grader för att kunna köra bil! Så slutet av april känns som ett rimligt mål för det. Fast helst får det gå fortare....
Nervöst
Måndag morgon igen, till slut gick sonen iväg till skolan. Själv sitter jag med morgontidning och kaffe innan det är dags för frukost. Om en timme ska jag gå till sjukgymnastiken. Det är ganska nervöst, känslan av att inte ha gått framåt alls är rätt så stor. Den enda skillnad jag kan känna är att jag är lite stadigare när jag går. Inte lika vobbligt. Men än är det ganska lång väg kvar till dess att kryckorna inte behövs längre. Just nu är det dock böjningen som är den stora utmaningen. Jag vill att det ska gå fort så att jag kan köra bil snabbare än sist.
söndag 20 februari 2011
Kvällsmys
Nu är läxan klar sånär som på att engelskaorden ska förhöras några gånger till. I matten har vi gått igenom hur man räknar ut arean på trianglar och rektanglar samt tränat att ställa upp och räkna ut multiplikation där båda faktorerna är minst tvåsiffriga. Det gick riktigt bra trots att det är kväll. Därför unnar vi oss lite söndagsmys nu. Framförallt unnar jag sonen det!
I morgon eller på tisdag ska jag baka pizzabullar som ska med när det blir slalom med skolan på onsdag.
Det och mormorbullar är det som önskas i matsäcken. Mormorbullar skulle man kunna tro att det är kanelbullar men det är lite grövre matbullar med ost ovanpå. Det är smaskens tycker Sudden.
I morgon eller på tisdag ska jag baka pizzabullar som ska med när det blir slalom med skolan på onsdag.
Det och mormorbullar är det som önskas i matsäcken. Mormorbullar skulle man kunna tro att det är kanelbullar men det är lite grövre matbullar med ost ovanpå. Det är smaskens tycker Sudden.
Rätt okej
Det känns rätt bra i mitt knä, men så har jag vilat mycket mellan träningen. Vi har ätit middag, rester sen igår. En del av läxan är gjord, ja inte min utan sonens. Men han behöver en del hjälp idag då de inte har gått igenom allt de ska göra i läxan. Så därför har vi båda tagit en paus. Jag ska trycka på med böjövningarna igen. Så hoppas, hoppas jag att det är fler grader i morgon!
Vilodag
Idag blir det extra mycket tittande på sport på TV, allt för att hålla ner svullnaden i mitt knä. Det gör att jag kan träna ordentligt som jag ska varannan timme. I morgon är det dags för sjukgymnastbesök igen, det känns bra, då får jag se om det överhuvudtaget blivit någon grad till eller om svullnaden gör så att det har stannat av. Det skulle inte vara så roligt, men men.....
Snart dags för morgonkaffe
Nu kommer morbror in genom dörren och puttar på kaffet! Så snart blir det morgonkaffe och frukost. Sen ska han och sonen dra iväg till Solberg och åka slalom. Jag är lite bekymrad över mitt knä som blir så svullet fram på dagen. Det gör det oerhört svårt att böja nånting alls. Jag trodde att jag skulle slippa det denna gång men tydligen inte. Inser att rehabiliteringen inte kommer att bli den "walk in the park" jag hade tänkt...
lördag 19 februari 2011
God middag
Nu sitter vi och äter god middag! Crostini till förrätt, parmesankyckling till huvudrätt. Mums. Vi firar vietnamesiskt nyår men i efterskott! Mitt knä blir svullet emellanåt men ändå rätt okej. Jag intalar mig själv att det är som det ska vara att det blir tjockt då och då. Jag har i alla fall tränat klart för idag, det blir mer i morgon!
Smärtsamt
Nu är jag igång igen med träningen. Det är så ont och ömt på vissa punkter i mitt knä. Ingen molvärk utan mer akut smärta, framförallt när jag tränar att böja, för att inte tala om hur det känns när jag sen försöker gå. Usch det känns som om jag bara klagar och det gör jag ju faktiskt....Men jag behöver få klaga och gnälla, gör jag det skriftligt slipper ju människor omkring höra det hela tiden, det är ju ett eget val att läsa mitt gnäll. Det blir lite som en ventil som släpper ut både smärta och gnäll. Då mår jag bättre och blir gladare. Så var deppandet över för den här gången!
Killarna har vaknat och ätit frukost och är mitt uppe i nåt spel. Få se vad mer de tänker hitta på idag. Senare idag får vi Härnösandsbesök. Sonen ska få sällskap till slalombacken i Solberg i eftermiddag eller i morgon. Sen blir det parmesankyckling till middag. Vi ska fira vietnamesiskt nyår i efterskott!
Killarna har vaknat och ätit frukost och är mitt uppe i nåt spel. Få se vad mer de tänker hitta på idag. Senare idag får vi Härnösandsbesök. Sonen ska få sällskap till slalombacken i Solberg i eftermiddag eller i morgon. Sen blir det parmesankyckling till middag. Vi ska fira vietnamesiskt nyår i efterskott!
Kallt
Det är kallt ute på morgonen idag. -29 grader, när jag tittade nyss. Burr! Men det blir säkert bättre under dagen. Har efter mycket möda och besvär lyckats sätta igång kaffet, knuffat ut soppåsen som stank, så nu skulle det sitta fint med tidning och kaffekopp. Törs inte riktigt gå ut och hämta den ännu, är lite väl ostadig. Mugg med kaffe kan jag inte heller bära då jag inte kan gå utan kryckor ännu...ett dilemma. Men jag hör att räddningen kommer nu ute på bron. Underbara mamma!
Igår var jag väldigt svullen i mitt knä, det var inte så skönt. Förmodligen blev det lite för mycket av det goda. Få se hur det går idag.
Igår var jag väldigt svullen i mitt knä, det var inte så skönt. Förmodligen blev det lite för mycket av det goda. Få se hur det går idag.
fredag 18 februari 2011
Helg igen!
Åh, så härligt, helg igen. Sonen är hemma även om han mest är med kompisar hela tiden. Nu har han en kompis här som ska sova över. Själv ska jag åka på födelsedagsuppvaktning ikväll så det blir mormor som får laga middag åt dem. Jag har ont i lårmuskel och knä. Inser att det är så det kommer att vara de närmaste veckorna, ja månaderna. Vissa saker inser jag att jag hade glömt sen förra gången. Fast smärtan är väl egentligen nåt att vara glad över, det innebär ju att nåt händer när jag tränar.
Äntligen dusch!
Tänk så härligt att få duscha hela kroppen samtidigt igen. Underbart! Det innebar att jag kunde gnugga bort de sista gamla hudresterna från benet så nu går det att röra sig utan att det snöar där jag drar fram. Nu ska jag försöka få ner lite tvätt i källaren och rena lakan till övervåningen. Dags att renbädda. På en skala, hur roligt är det att sova på lakan fulla av hudrester.....
Snart helg
Fredagmorgon igen, lite lättare för sonen att gå till skolan eftersom han vet att det är två lediga dagar sen. Han satte sig och gjorde lite läxa efter frukost för att ha mer ledig tid när han kommer hem! Han funderar mycket över läxa i bestämd och obestämd form nu....det är inte glasklart hur det ska vara i läxan nämligen så vi gnuggar lite extra här hemma. Jag tycker det är viktigt att lära in rätt från början och förstå skillanden när man ska använda a och the.
Mitt knä värker en hel del, mest i det övre muskelfästet. Det är nog inte så konstigt med tanke på att det inte använts på sex veckor och nu fått köra stenhårt sen onsdag eftermiddag. Framförallt igår blev det ansträngt och inte kommer det att bli mindre idag. Det är bara att jobba på! Nu ska jag i alla fall ge mig på duschen! Det kommer att bli ljuvligt:))
Mitt knä värker en hel del, mest i det övre muskelfästet. Det är nog inte så konstigt med tanke på att det inte använts på sex veckor och nu fått köra stenhårt sen onsdag eftermiddag. Framförallt igår blev det ansträngt och inte kommer det att bli mindre idag. Det är bara att jobba på! Nu ska jag i alla fall ge mig på duschen! Det kommer att bli ljuvligt:))
torsdag 17 februari 2011
Soffläge
Sitter i soffan och ser lite TV, dessemellan tränar jag. Junior är i stan och spelar fiol. Mormor skjutsar. Längtar till dess de kommer hem. Då får jag pizza, de skulle äta i stan efter spelningen och sen ta med en hem till mig. Det kommer att bli gott. Nu ska jag träna böjen igen...det är läskigt till dess att jag böjt det jag klarar första gången för det sitter liksom fast inne i knät och delarna måste "hoppa på plats" innan jag kan fortsätta. Burr....Men som sagt, det är bara att bita ihop!
Aj
Aj vad muskelfästen och annat protesterar. Det fullkomligt skriker i mitt knä. Jag får nog ta det lite lugnare med träningen så här i början kanske. Jag borde egentligen träna igen nu men jag tror att jag vilar någon timme till. Det är ju dumt att köra slut på sig första dagen .....Men jag vill så mycket och känner att jag har lite svårt att acceptera att det kommer att ta tid. Jag vill att det ska gå fort!
Uppförsbacken blev plötsligt mindre brant
Så är jag hemma igen efter ett besök hos min sjukgymnast. Plötsligt känns uppförsbacken mindre brant. Vi konstaterade att där jag är nu tog det 3 veckor innan jag var förra gången. Det känns positivt. Jag trodde att jag hade ca 3 grader på knäböjningen. Det visade sig vara drygt 20 grader! Hurra!!! Nu har jag fått fyra övningar att göra hemma varannan timme. Två för knäböjningen, en för lårmuskeln och en för sträckningen av mitt knä. Nu är det bara att köra!!!
Snöfall inomhus
Oj vad det snöar här inne, i soffan och sängen och överallt där jag drar fram. Sex veckors hud ska plötsligt bort. Att man byter så mycket hud på den tiden ser man ju inte annars. Så jag smörjer, smörjer, smörjer. Är rejält öm på hela benet också men det blir nog bättre. Jag har dessutom ont , framförallt i muskelfästet på ovansidan av knäet. När jag går sticker det och gör ont, det känns som om skinnet sitter fast i allt jox därinne. Just nu känns det bara som en lång uppförsbacke men jag hoppas det känns bättre efter sjukgymnastbesöket.
onsdag 16 februari 2011
Det knäpper och knakar
Usch, alla som känner mig vet att jag ryser när jag hör leder som "knäcks". Jag håller på att krypa ur skinnet när jag hör den typen av ljud. Tänk då hur jag reagerar när jag går nu. Det knäcker, sprakar, knakar och flyttas runt inne i mitt knä.....Huuuuu, jag hade glömt att det var så här sist. Fast då kom inte detta knäckande från början utan först efter ett tag. Och inte lika mycket....undrar om det är positivt eller negativt? Nåja det återstår att se. Inser att jag har kommit ungefär lika långt nu som efter 2-3 veckor sist. Ja kanske inte böjningen då, men i övrigt. Hoppas trenden fortsätter, då är det nog värt alla otäcka ljud! Fast just nu överskuggar rädslan att jag inte kommer att kunna böja mitt knä ordentligt allt...Kommer ihåg att jag tänkte det sist också. Men gick det då bör det gå nu tycker jag!
Läskigt
Tänk att någonting man har längtat så efter kan upplevas så läskigt. Jag är nästan rädd för mitt eget knä...Gipset åkte av, stygnen togs och de värsta blodresterna på huden tvättades bort. Det klämdes och kändes försiktigt på mitt knä och jag tyckte det var sååååå läskigt. Sen en tubigrip över mitt knä för stöd.
Trots att det är spaghettiben är det ändå så mycket bättre den här gången. Jag kan fortfarande känna och spänna min lårmuskel litegrann. Dessutom lyfta på knäet när jag sitter så det blir en liten böj, inte mycket, kanske 3 grader bara men det är mer än ingenting!! Förra gången var benet "heldött" när gipset togs bort.
En rolig detalj i sammanhanget idag var att den läkare jag träffade var samma som tog emot mig på akuten vid min första knäfraktur! Så nu har jag nog träffat alla igen...Precis som förut imponeras jag av ortopedens personal och deras förmåga att skapa lugn trots att de har hur mycket som helst att göra. Jag har sagt det förut och säger det igen: de är fantastiska!
Trots att det är spaghettiben är det ändå så mycket bättre den här gången. Jag kan fortfarande känna och spänna min lårmuskel litegrann. Dessutom lyfta på knäet när jag sitter så det blir en liten böj, inte mycket, kanske 3 grader bara men det är mer än ingenting!! Förra gången var benet "heldött" när gipset togs bort.
En rolig detalj i sammanhanget idag var att den läkare jag träffade var samma som tog emot mig på akuten vid min första knäfraktur! Så nu har jag nog träffat alla igen...Precis som förut imponeras jag av ortopedens personal och deras förmåga att skapa lugn trots att de har hur mycket som helst att göra. Jag har sagt det förut och säger det igen: de är fantastiska!
Snart
Efter en orolig natt där många tankar snurrat runt i skallen är det snart dags att åka och plocka bort gipset. Jag är så nyfiken på hur det ska bli. Hur besvärligt kommer det att bli? Jag har ju en bild inne skallen att det kommer att gå ganska lätt. Usch, tänk om det inte gör det. Tänk om det är tvärtom den här gången, mindre ont under gipstiden = besvärligare. Fast å andra sidan var det besvärligt både under gipstid och efteråt sist. Vill att det ska gå fort och lätt att komma tillbaka den här gången. Längtar efter mina elever och att få börja jobba igen! Snart....åker jag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)