Ljuset en varm sommarkväll blir alldeles speciellt. Mina röda lupiner ser nästan självlysande ut i solskenet.
På altanen är det skugga, grannens tallar skymmer solen men på framsidan kommer solen fortfarande åt att lysa upp.

Klippte gräsmattan idag, den hade klarat sig till på måndag men det verkar ju som om det ska bli regn igen så jag vågade inte vänta. Mitt knä blev inte särskilt svullet idag heller, det gick över förväntan. Allt jag kan göra som inte smärtar för mycket gör mig mycket nöjd och glad, härligt!
Fast det är fasligt mycket gräs att klippa på den här tomten måste jag få säga.....

På eftermiddagen åkte jag och hämtade sonen, på hemvägen stannade vi till på Matkompaniet och åt mat. Det var verkligen supergott, fast vi åt tidigt är jag inte det minsta hungrig ännu.

Sen har jag suttit i solstolen på altanen och läst. Boken jag började läsa i onsdags fångade in mig till sist så jag var tvungen att läsa ut den för att få reda på hur det skulle gå. Den heter "Tillsammans är man mindre ensam" och är skriven av Anna Gavalda. Man får följa fyra udda existenser under ett år i Paris och hur deras liv sakta men säkert vävs in i varandra. Jag inser att den förmodligen hade fångat in mig direkt om jag läst en längre stund från början. Men jag ska inte klaga, nu räckte den ju två dagar i alla fall. Problemet är att nu har jag inget mer att läsa här hemma.....det blir biblioteket på måndag igen!

Vilken njutning det är att med öppen balkongdörr, lyssna på alla morgonljud, läsa tidning och få sig en kaffemugg.
Just nu visar de resetips som barn ger på TV4, Barnens resebyrå.
En ursöt kille, 8 år, berättar om en väg som svänger till höger bakom hans hus där finns en hemlig sjö och det blir varmare och varmare för varje dag. Men han säger att han nog inte skulle ha berättat om det, för som han säger: -om alla som tittar åker dit så blir det för mycket folk där, för det som är skönt är att det är folktomt....Underbara spontana barnkommentarer.

I dag får jag vänta in att sonen ringer och talar om när han vill bli hämtad i stan. Annars är väl planerna i övrigt att ta det lugnt, slappa på altanen och fortsätta med min bok. Det är en pocketbok men många sidor och väldigt små bokstäver så även för mig kommer den nog att räcka ett tag. Den har dessutom inte fångat mig helt ännu vilket gör att jag inte har några problem att lägga den ifrån mig.

Nu är jag frukostsugen, så mot köket!

När jag kom och gick över torget på eftermiddagen tyckte jag att jag kände igen min pappas bror och hans sambo som körde förbi.....När de kört runt kvarteret såg även han mig och de var faktiskt i vår lilla by för att se om jag eller mamma var hemma och redo för ett besök. 


Kaffe på min altan och sen åkte de till mammas lägenhet och tittade medan jag började förbereda middag. Grillad lax, sparris och ljummen potatissallad. Det blev några trevliga timmar på altanen. Tänk vad roligt det är med spontanbesök, det är alldeles för sällan det händer men det är bland de bästa besök som finns. Då blir det som det blir på nåt sätt. Vädret gjorde ju inte att det kändes sämre direkt. 

Det blev en härlig eftermiddag och kväll på altanen. 

Nu har jag precis plockat undan i köket och startat diskmaskinen så jag unnar mig en stund i soffan framför teven.

Åh vad jag njuter idag av denna underbara sommarvärme. Ute på altanen är det toppen, det fläktar lite och jag gör absolut ingenting. Ja, om man inte räknar att läsa dit förstås...Det enda som saknas där ute är en takpool....det skulle vara nåt det. Tyvärr tror jag inte att altanen är byggd för att klara den tyngden uppifrån. Men drömma kan man ju alltid.
Provar att ringa vårdcentralen för jag tycker att jag har haft lite för mycket migrän på sistone för att det ska vara bra men de har problem med sin TeleQ igen. Ogiltigt personnummer, telefonnummer med sådär en 5 extra siffror och allmänt strul. De måste nog se över det där systemet för det är inte första gången jag drabbas av det....Men nu struntar jag i det och går ut till min bok igen!

I vår lokaltidning idag är den största nyheten att en familj som bor i Nyliden sedan tre år ska utvisas till Vitryssland. Tre år...en familj med eget hus. Barn som har fötts i Sverige...då ska de skickas väg. En vecka får de på sig att infinna sig på Migrationsverket i Sundsvall.
Jag försöker föreställa mig den panik och känsla av förtvivlan de måste känna. Men jag kommer nog inte ens i närheten av hur de känner. När man försöker bygga upp ett nytt liv under så lång tid, sen tar det plötsligt slut....
Jag förstår att Sverige inte kan ta emot alla som kommer hit men att utvisa familjer med barn är inhumant. Jag vill inte att mitt land ska vara så inhumant. Vad händer med deras barn om föräldrarna blir fängslade när de kommer tillbaka? Usch, jag ryser i sommarvärmen.

En annan inhuman sak intervjuades Carl Bildt om på teve alldeles nyss. En av de egyptier som utlämnades till Egypten, hämtades under tortyrliknande former och blev torterad där, har nu äntligen fått permanent uppehållstillstånd beviljat i vårt land.
På frågan om Sverige kan garantera att framtida utlämningar inte kommer att gå till på liknande sätt svävade han väldigt på målet. Illa, illa. Vår utrikesminister ger ett alldeles för blekt och vagt intryck tycker jag. Han gillar att synas men svarar inte ordentligt på de frågor han får och vad har han uträttat egentligen? Det känns som om han lever på gamla meriter. Men vad vet jag, han kanske uträttar storverk i skymundan. Men det skulle vara roligt att få ta del av det någon gång i såna fall tycker jag.
Finns ingen ny Jan Eliasson som kan kliva fram och ta plats som utrikesminister i stället? Det vore en välgärning tycker jag. Men det är min högst personliga åsikt, rätt eller fel låter jag vara osagt.

En annan politiker som för en anonym tillvaro även om han piper ( eller försöker ryta) till ibland är Jan Björklund. I intervjun med honom fick politikerarenan liknelsen av en fotbollsarena. Han fick frågan om han inte tycker att han utgör en svag spelare som inte har bollen så mycket. Då svarade han att det inte är hur mycket man har bollen som vad man faktiskt uträttar. Med tanke på den undersökning som presenterades idag, där frågan ställts om han hjälpt till att göra skolan bättre var det bara en liten del som tyckte att det blivit så. Resten tycker inte det...så han kan ju inte känna att han uträttat särskilt mycket när han haft bollen.
För det handlar ju om att göra något bra när man väl har bollen, inte skapa sämre förutsättningar eller bara lattja runt och låta märkvärdig.

Nu har det blivit dags för lite frukost, sen ska jag ladda för ett pass på sjukgymnastiken. Hoppas det går bra idag, att det inte gör alltför ont, det blir lättare att ta i och göra det lilla extra då.

Tänk att trevliga kvällar alltid går så fort. Ibland skulle jag vilja stanna tiden lite för att få vara kvar i de härliga stunderna, bara en liten stund extra.
Prat om det mesta till höger och vänster, allvar och skratt i en salig blandning. Lite sött, starkt och gott på olika sätt slank ner. Köket har fått sitt första "warm up" party!

Sonen ringde och frågade om han får stanna borta en natt till, alltså har jag bf till på fredag när han ska hämtas hem. Tro vad jag ska  hitta på det extra dygnet.....läsa kanske....

I morgon har jag ställt väckaren på nio. Jag ska träna kvart över tio och vill inte komma för sent. Eftersom huset är helt tomt finns risken att jag försover mig, jag är ju en sjusovare när jag får. Framförallt när jag som nu på sommaren är uppe halva nätterna.Det går så fort att vända på dygnet, under terminerna orkar jag knappt vara uppe längre än tio, nu är det tidigt.

Den senaste veckan har jag knappt sett några nyheter, bara det jag läst i lokaltidningen och på nätet förstås. USA har tydligen godkänt ett test man kan göra hemma för att testa om man är HIV-smittad. Jag kan tänka mig att det är bra för de grupper som inte skulle gå och testa sig annars. Men tänk när man får svar på provet och det visar att det är positivt, att man är smittad, då skulle man nog behöva ha någon till hands att prata med. Någon som kan fånga upp en i den förtvivlan som förmodligen drabbar hårt.

Annars handlar mycket om skottlossningar här och där, (visst skjuts det ovanligt mycket överallt, eller är det bara jag som tycker det) kannibaler och Madonna som försöker få igång allsång på Ullevi.
Tydligen har Åke Svanstedt åkt fast för fortkörning också, han gasade på i  200 knyck....då går det fort.....Tur att ingen kom i vägen för honom. Var det han som anklagades för otillåtna träningsmetoder för några år sen eller var det nån annan? Kommer inte ihåg, jag skulle ju kunna googla på det men orkar faktiskt inte.

I kväll har jag bokat hotell till mig och sonen i Stockholm till mitten av juli. Det känns rätt bra att vi har slutat vela om vad vi ska göra på semestern. Äta gott, gå på nåt museum kommer ju att uppfyllas....då är det bada kvar....Jag tror det finns en pool på det hotell där vi ska bo, så då uppfylls även det önskemålet.

Nu är det tomt och ensamt i vårt hus. Våra Östersundsvänner åkte hem mitt på dagen och jag har precis kommit in efter att ha skjutsat Sudden till en kompis i Skule. Där ska han vara kvar till i morgon kväll. Hoppas morgondagen bjuder på varmare väder än idag, för havet kylde rejält denna dag ute vid kusten. Han fick order att ta med sig badbyxor men frågan är hur mycket bad det blir, tydligen är det bara 8 grader i vattnet......

Jag har avnjutit en pytt på resterna från gårdagens grillning. Mätt och nöjd sitter jag och funderar på vad jag ska ta mig för. Kanske ska jag åka ut till härbret för att titta till. Verkar vara en idé så god som någon. Sen ska jag röja bland täcken och madrasser. Så vitt jag vet kommer ingen för att övernatta de närmaste kvällarna i alla fall.

Mitt knä känns riktigt okej, sjukgymnastik i morgon igen. Nästa gräsklipparomgång närmar sig också.....men jag kan nog avvakta några dagar till.

Känner mig lite trött men har ingen lust att sova. Det här är en sån där kväll när det bara är jättehärligt att vara vaken. Jag gör inget speciellt, alla andra i huset har lagt sig så det är inte läge att spela rockmusik och börja baka eller nåt sånt....
Jag skulle ju kunna fortsätta läsa den nya bok jag har påbörjat efter att ha läst ut Hungertrilogin, men känner inte för det....
Skulle också kunna slå på teven och titta på nåt, men känner inte för det heller.....
Tittar ut och inser att nu syns det tydligt att vi går mot en mörkare årstid....det är inte alls lika ljust ute vid den här tiden som det var runt midsommar. Jag vill bita mig fast i den lilla ljusa tid som är kvar....jag tror att det är därför jag inte vill lägga mig och sova....
Så vad göra? Jag tror att jag läser lite trots allt....

En härlig sommarmorgon! Det gick att sitta ute med kaffemuggen och tidningen...bara en sån sak! I går kom våra Östersundsgäster. Det blev middag, en liten promenad och sen surr resten av kvällen. Nu börjar huset vakna till liv igen och det är dags att fundera vad vi ska hitta på idag. Frukost är väl det som står närmast på programmet, sen är ju altanläge inte helt fel.

Tänk ändå vad lite som behövs för att det ska kännas som att livet leker....sol och värme och goda vänner. Allt man behöver.

Det var en kort update, nu tar jag mig ut i solen igen.

Solen skymtar bakom de mörka regnmolnen, hoppas den vinner så att den här dagen blir lika fin som gårdagen. Jag ägnar gärna ännu en dag till åt att sitta på altanen och läsa. Boken om Hungerspelen läses i ett rasande tempo, bara cirka 300 sidor kvar, skulle gärna läsa den klart ute i solen.

Moln, regn och någon dag emellanåt med fint väder verkar bli den här sommarens melodi. Så det är väl bara att gilla läget, passa på att vara ute och ta tillvara solen när den väl visar sig, då missar man ingen liten solgnutta.

Det är konstigt, när vädret inte är det optimala borde ju lusten att röja inomhus infinna sig...men det gör den inte...den enda lust som infinner sig är att slänga sig raklång i en soffa och läsa.
I och för sig en alldeles utmärkt sysselsättning men alla de där "jag gör det sen"sakerna är ju kvar då. Men det är ju å andra sidan sen också, alltså blir det nog tid för allt röjande så småningom!

Om en halvtimme ska sonen till tandläkaren och få hjälp med sin tandställning, sen ska vi vänta till dess att det blir eftermiddag och besöket från Östersund kommer. Det ser vi verkligen fram emot, det är första gången de hälsar på i vårt nya hus. Dessutom är det första gången båda barnen följer med, jättekul!

Nu ska jag göra morgonens första kaffemugg och försöka vakna till ordentligt så kanske jag i alla fall kan ta reda på lite tvätt medan sonen är och fixar tandställningen. (eller så läser jag, lockar faktiskt mycket mer)

Äntligen! Jag fryser inte om fötterna idag, tvärtom solen och värmen är njutbar. Större delen av dagen har ägnats åt att sitta på altanen i solen och läsa. Sonen har precis läst ut trilogin om Hungerspelen, så jag fick ta över. Första tredjedelen är färdigläst så nu kan jag äntligen se filmen. Av någon anledning vill jag alltid läsa boken först, innan jag ser filmen. Men nu har den slutat gå på bio, i alla fall här uppe hos oss....

Morbror var på konfirmandjubileum under dagen så jag hade sällskap av moster på altanen. Men innan vi satte oss i solen blev både sonen och jag klippta. Han kortsnaggad och jag med ny frisyr! Vi blev riktigt snygga om jag får säga det själv. Nu har de mörka moln som hotade nyss försvunnit så nu blir det altanläge igen! Dags att ge sig på bok två i den 950 sidor långa trilogin.

Jordgubbskräm till mellis.

Morbror och moster kom i kväll så vi fick bjuda på middag. Bruschetta till förrätt, indisk kyckling till huvudrätt och pannacotta efteråt! Den hade stelnat alldeles tillräckligt och smakade smaskens. Nu sitter jag i soffan och tar igen mig medan maskinen diskar, gästerna är på promenad. När de kommer in igen blir det säkert lite kortspel.

Pannacotta med vit choklad.

Ute är det grått och trist, undrar om det bara är molnen som gör att det känns mörkare men jag tycker faktiskt att man märker att ljuset vänt. Gillar det inte, hoppas det kommer kvällar med sol så att lamporna inte behöver tändas hela tiden. Det känns lite som att jag blivit lurad på konfekten, den ljusaste tiden har redan varit men ingen värme....Hallå sommaren var är du?? Jag börjar  bli orolig att den är kidnappad. 

Vad händer om man skulle anmäla sommaren som saknad hos polisen? Tro om de går ut med en efterlysning, skallgång kanske där den senast sågs......

I morse när jag vaknade blåste det så att regnet kom vågrätt genom luften. Riktigt busväder. Jag väckte sonen i alla fall och vi satte oss för att äta frukost inför stadsresan idag. Hans klubb skulle ha Ju-jutsu uppvisning klockan ett på Sjötorget. Men mitt i frukosten ringde telefonen, inställt! Tydligen skulle de inte få hålla till på scenen och då går det inte att ha uppvisning när det är dåligt väder. Mattorna blir glashala och därmed livsfarliga.

Jag, som hade siktet inställt på rean och ett besök på butiken för olika slags drycker, tog faktiskt en tur ändå. Resultatet blev en blandad kompott av toppar och kjolar. Känner mig nöjd med mina inköp och taggad att rensa ur garderoben. Det brukar bli en gång om året, det som då inte använts på flera år skänks bort.

Nu sitter jag med en mugg kaffe och funderar över vad jag ska laga till middag den här dagen. Det lutar åt något med kyckling, (eftersom jag precis tagit upp en förpackning ur frysen), men vad jag ska göra med den vet jag inte ännu. Bruschetta till förrätt blir det nog i alla fall, det är jag säker på. Egentligen skulle jag vilja ha pannacotta till efterrrätt för det är jättelängesen vi fick det men det är i senaste laget att börja göra den nu, den mår bra av att göras dagen före. Men jag tror jag chansar, vi kan ju äta den i morgon istället om den inte hinner stelna tillräckligt.....Alltså mot spisen!

Kvällen och middagsdags.  Efter en lugn start på dagen gick jag ut och klippte gräsmattan. När jag kom in hade sonen dammsugit och torkat golven. Därefter ägnade vi oss åt lite lagarbete, jag kapade grenar från våra träd som antingen var döda eller i vägen och sonen bar bort dem. En dusch och sen var det dags att handla och nu som sagt middag. Vi har precis ätit, Sudden stack till en kompis och jag vilar mitt knä. Jag är ändå förvånad, det gick bra att klippa idag. Den vidriga värk jag fick efter förra gången uteblev. Underbart! Jag hoppas att det betyder att musklerna runt knäet börjar bli starkare.

Plockmiddag som sig bör en fredag kväll.

Med en dåres envishet går jag utan sockar i skorna, det är sommar och då behöver man inte det, eller? I går när jag kom hem vid nio frös jag om fötterna så jag trodde att de aldrig skulle bli varma igen.
Nog är det väl märkligt att det snart är juli och fortfarande ingen sommarvärme. Även om det blir hyfsad temperatur i solen så inte är det varmt där det är skugga.
Texten i  "Blåsippan ute i backarna står" kommer för mig..."än är det vinter kvar säger mor". De stackars sköna dagar vi hade runt midsommar räcker inte, jag vill ha fler!

I dag är det dags att klippa gräset igen...ser inte fram mot det men det gick ju bra sist så det lär väl gå idag också. Fast sen jag är klar har jag nog inte så mycket ork till nåt annat, tur att Sudden städar då slipper jag det. Med tanke på hur trött jag blir i knäet ska jag nog lägga ifrån mig datorn och somna om en stund!
Än är det tidig morgon, ja inte för de som jobbar förstås, men för mig.

Nytränad ska jag strax in i dusch och sen är det dags för lunch. Idag blir det mat i rätt vanlig tid eftersom vi faktiskt var uppe runt nio i morse. Sen ska vi fika hos före detta grannarna innan Ö-vik får besök. Tandläkare, fiolåterlämning, passuthämtning, mat och sist ju-jutsu för sonen.

Varje morgon tänker jag när jag tittar ut, att idag, idag är det skön sommarvärme så det går att sitta ute direkt på morgonen utan att frysa om tårna. Men varje morgon blir jag lite besviken. Var är sommarvärmen? Vem har tagit den? Leker den kurragömma tycker i alla fall jag att det är en urtråkigt lek. Det är dags för den att komma fram och värma upp åar och sjöar till skön badtemperatur.

Inte är det väl underligt på att jag letar sista minuten resor på nätet. Problemet är bara att om jag bokar nu så kommer värmen lagom till vi åker, låter jag bli kommer den väl inte alls. Så för alla andra skulle det nog vara en välgärning om vi bokade, då får ju nån njuta av det fina vädret.

Även om jag har hittat billiga resor så vill jag egentligen spara pengarna. För trots att vi har alla pengar vi behöver till vår resa i mars kan det vara bra med en extra buffert. Så vi får se hur vi gör. Vi pratade igår om vad vi vill med semestern. Sonen hade följande önskemål: bada, gå på nåt museum, äta gott, (men inte i vår egen hemstad). Det är väl ungefär samma saker som jag vill så hur blir det? Fortsättning följer garanterat.

Tre läsvärda böcker.

Så här ser de ut, de tre böcker jag har läst ut de senaste dagarna. Av de fem böcker jag lånade på biblioteket är det nu bara två kvar.
Den senaste boken handlar om en kvinna som hela sitt liv skämts för sina fula, onda fötter. Boken är underhållande och en aning skruvad. Den handlar om hennes vardag och om att hela tiden vänta på att livet ska börja. Balansgången mellan att vilja men samtidigt vägra sig själv förändring. Med fötterna i fokus hela tiden!

I dag har vi haft en riktig sommarlovsdag....större delen av dagen har sonen och jag legat i varsin soffa och läst. Han läser just nu Hunger games trilogin och jag har börjat på en ny bok som heter "Endera dan, en roman om fulfötter".

Nu har vi efter en god middag slängt oss i varsitt hörn igen för att fortsätta läsningen. Om ett tag ska jag gå ner och ta reda på tvätten som sonen tagit in från strecket men först måste paltkomat släppa taget om mig. Jag gjorde kryddig helstekt ytterfilé med potatisgratäng och god sås, mat som gör det svårt att känna när man fått nog....tyvärr tog jag en portion för mycket så rör jag mig tror jag att jag spricker.

Fast vi har faktiskt inte bara läst idag, en promenad har det blivit också...men nu plockar jag upp boken igen...

Trött, trött är bara förnamnet på hur jag känner mig idag. Jag vaknade mitt i natten av en mygga som surrade runt mitt ansikte,  jag tänkte att om jag tänder lampan och läser en stund så kommer den nog fram så att den går att slå.
Så långt fungerade planen alldeles utmärkt, bara det att när myggans liv var över så fortsatte jag att läsa.
Liksom ett mantra upprepade jag när varje kapitel tog slut: bara ett till...bara ett till....Till slut var det så få kapitel kvar så det var lika bra att läsa ut boken.

Den bok som fångade mig så till den milda grad var en deckare skriven av Jussi Adler-Olsen och heter "Kvinnan i rummet".  Den handlar om en politiker som försvinner spårlöst 2002. År 2007 får en kriminalinspektör i uppgift att ta upp utredningen igen för att försöka lösa fallet. Han bär dock på en egen tung ryggsäck som gör att han inte alltid fungerar bland andra poliser...därför får han ett rum längst ner i källaren där han får husera fritt. Från början sitter han mest av tiden i källaren och röker. Men allteftersom tiden går dras han in i fallet och han blir mer och mer engagerad. Parallellt med hans ansträngningar får man följa kvinnans fångenskap. Bitvis nästan andlöst spännande och där mitt i natten kändes det livsviktigt att få veta hur boken skulle sluta.

Nu har jag nyss avslutat frukosten, sonen är också vaken och kunde efter mitt erkännande att jag varit vaken och läst en stor del av natten tala han om att han hade läst till halv två.....Tur att vi inte ska göra något speciellt idag....