Så har det blivit dags att summera året som gick, ett år som inte liknat något annat år jag upplevt. Det började så bra, jag stod på rätt fot när 2019 övergick till 2020 men det räckte inte. Det blev ändå ett konstigt år. En pandemi som ingen i min ålder upplevt tidigare startade som en liten viskning om att ett nytt virus var på gång, men inte trodde jag att det skulle bli så allvarligt som det blev. 

Människor, framför allt äldre drabbades hårt. Men viruset visade sig vara oberäkneligt så det gick inte att förutse vem som skulle hamna i det allra svåraste sjukdomstillståndet. Vi började tvätta händerna som aldrig förr och aldrig trodde väl jag att det faktum att möten med spritdoftande människor skulle bli det nya normala.

Umgänget begränsades till att i så stor utsträckning som möjligt umgås utomhus, tidpunkten på dagen när inköp skulle göras planerades noga för att mötas av en så tom affär som möjligt. Vi förväntades alla ta ansvar och visa hänsyn till våra medmänniskor genom att hålla avstånd och inte trängas i onödan. Något som skedde i olika stor utsträckning hos oss människor. 

Firande i olika former har inte alls varit sig likt. Vi har firat i små sällskap och ibland har vi till och med firat utan fysiskt sällskap alls. Igår var den första nyårsafton någonsin jag mötte det nya året alldeles själv. En konstig känsla men jag kände mig inte ensam eftersom jag vet att det kommer att vända, vi kommer att kunna börja umgås med andra än de som bor i samma hushåll igen. Fast nu hittar jag på, inte var jag ensam, mucklorna firade ju med mig!

Men nu är 2020 ett minne blott, 2021 har tagit plats och är ännu ett oskrivet blad. Om än vi kommer att få leva med pandemin länge än har ett hopp tänts i och med att människor börjat vaccineras. Om vi håller i och håller ut vänder det till slut....och jag stod i alla fall på rätt fot när nya året tog sin början. Hoppas verkligen att alla andra gjorde det också så att det inte visar sig att 2020 bara var en trailer för 2021.....

En av mina muckelkompisar!

Skrapdan kom och gick, julafton likaså. En annorlunda julafton men fridfull, stämningsfull och fin. Gamla traditioner stöptes om i ny form och blev minst lika bra, om än annorlunda. 

Annorlunda var även känslan denna juldagsmorgon när jag som vanligt tog en promenad i den tidiga timman. Precis som vanligt lyste marschaller genom byn, de lyste vid kyrkan och vid några hus här och där men det var också det enda som var som vanligt. 

Fackelbärarna vilade detta år, fullt förståeligt och väldigt klokt, men med det följde att juldagsmorgonens sedvanliga magi också vilade. Elden som brukar bildas av facklorna vid kyrkan lyste med sin frånvaro.

Det gick att se andra tidiga vandrare då avsaknaden av det julmagiska mörkret gjorde att jag inte behövde gissa vilka jag sa god jul till i den tidiga morgonen. Gatubelysningen var nämligen tänd, vilket den aldrig brukar vara en juldagsmorgon.

Plötsligt blev pandemin och dess verkningar högst påtagliga. Alla restriktioner, alla liv som gått förlorade och all nödvändig men i känslan påtvingad ensamhet som så många drabbats av ramlade över mig där i gatljusens och marschallernas sken. 

Jag kände en ledsen saknad och tomhet när jag gick och lyssnade till marschallernas sprakande. Samtidigt fylldes jag av stor tacksamhet. Tänkte att jag kan och har förmågan att skapa juldagsmorgonens magi själv tack vare allt jag har. En älskad familj, goda vänner, ett varmt och tryggt hem och en mängd varma kärleksfulla minnen av magiska morgnar som åren som gått bjudit på. 

Nu håller vi i och ut, då kan vi snart skapa magin tillsammans igen och inte var för sig!

Nu är den äntligen här igen, den bästa dagen på hela julen. Skrapdan! Dagen före julafton och dagen när alla förberedelser är gjorda och julkänslan infinner sig. Det är dagen när man äter upp de sista resterna i kylen till lunch, fikar av goda julkakor och julgodis och bara väntar till dess att det blir kväll så årets bästa blöte får inmundigas. 

I år är det dock annorlunda. Det väntas inga långväga julgäster. Inte heller har vi åkt långväga för att fira jul. Fast något som är som vanligt är den härliga julkänslan som är väldigt närvarande, tack och lov för det.  

Nu passar jag på att njuta av lite julkänsla på teven medan jag låter hungern växa till sig inför kvällens blöte. Blöte kanske någon undrar vad det är? Dopp i grytan kanske är mer bekant. Nåja, hur som helst, vad man än väljer att kalla det är det supergott. 

Visst är december en magisk månad? Ljus tindrar både inne och utomhus. Småfåglarna samlas i syrenen och smaskar i sig av talgbollarna som hänger där.  Jag anar en tomtenisse bland grenarna som spanar efter snälla barn. Kanske kommer nissen från julbyn jag ser på min morgonpromenad i mörkret.

Julby, tänker ni. Nu har det snurrat om rejält för den där människan. Men nej, det har inte snurrat om alls, det är alldeles sant. När jag går min morgonpromenad ser jag ett område med hus på håll där ljusen lyser gulrött, det där speciella ljuset som syns på julkort eller i julfilmer. 

I min fantasi tänker jag att det är en liten tomteby. Jag ser nissar och nissor som skyndar mellan husen för att hinna med alla sysslor innan jul, hur de samlas i stora salen och äter tomtegröt för att orka och hur de åker pulka och busar i snön. När det nu är snö vill säga, annars leker de kurragömma eller tagen.  

Varje morgon ser jag den där tomtebyn på håll. Under dagtid eller alla andra årstider är det bara ett helt vanligt kluster av hus...men nu....i magiska december är det en julby full av tomtar och julmagi!

Tidigt i morse gick jag runt i den mörka adventsmorgonen och vattnade blommorna. Några blommor kände jag mig lite osäker på om de behövde vatten eller inte då det var så mörkt att jag inte kunde se med ögonen. Då var det bara att känna efter med fingret. Det tycker jag är lite obehagligt, ungefär som att jag inte gillar våta händer om jag inte kan torka dem direkt. 

När jag stod där i mörkret och kände i jorden tänkte jag plötsligt på mormor. Hon som inte såg fick alltid sätta fingret i krukan för att vara säker på att blomman fick tillräckligt med vatten. Tänk så många saker jag ofta kan göra bara med hjälp av ögonen medan hon alltid var tvungen att ta hjälp av alla andra sinnen. Min fina mormor. Som jag beundrar henne och det sätt hon mötte svårigheter på. Om jag bara kan använda hälften av hennes jävlar anamma finns det inte mycket jag inte klarar av. 

Denna andra adventshelg tänker jag inte bara på mormor. Nej jag läser även om barn som utmanar och tar promenader. Dessutom har jag gjort lite julgodis. Det här året blev knäcken perfekt. Visste jag inte bättre skulle jag tro att det var pappa som låg bakom tillverkningen. Nu är det enbart trillingnötterna som ska tillverkas men det får bli en annan dag. 

Resten av denna dag ägnas åt amöban i tvättstugan, serier på teven och läsning av pedagogisk litteratur. Fast inte på samma gång....börjar nog med läsandet medan tvättmaskinen brottas med amöban. 

Traditionsenligt adventsfika.

Saffranskladdkaka med lingongrädde, sockerskorpa, pepparkaksdröm, rocky road och knäck. 

Äntligen, nu är den här, adventstiden med ljus, värme och godsaker. I år kommer det att bli annorlunda, inget glöggmingel till exempel. Det är tråkigt men just därför är det extra viktigt att se till att det blir mysigt ändå. Huset har tagit på sig adventskläderna, ljus och adventspynt har kommit fram. 

Igår bakade jag dessutom lite grann. Pepparkaksdrömmar, glöggbollar, minisaffranskladdkakor. Sist och absolut viktigast, mormors sockerskorpor. Skorporna fick torka i ugnen under en del av natten. De var färdigtorkade så jag kunde stänga av ugnen när de mobila julgranarna höll mig vaken genom att leva rövare under sen natt. 

Mobila julgranar tänker ni nu. Vad är det? Jo, epor/ a-traktorer som har lampor och extraljus som en överprydd julgran och som kör runt och bjuder på sladdar och motorvrål helgnätterna igenom. Nåja, alla har inte jättemånga extraljus men en stor del har det. 

Runt runt körs det nere vid macken och sen breda sladdar ut på 348:an. Att de har råd är för mig ett mysterium...jag som har full lön tycker att det är tufft med bränslekostnader, misstänker att deras ekipage inte är särskilt bränslesnåla heller.

Jag har inga problem att det körs epa/ a-traktor. Att det är hur roligt som helst att sladda runt kan jag förstå, men tänker ändå att färdas ute i trafiken kräver både mognad och hänsyn. Mognad och hänsyn, det tycker jag att förarna av de mobila  julgranarna ska önska sig i julklapp. När de har skaffat sig de förmågorna kan de köra runt hur mycket som helst. 

Så mycket som jag längtar efter att få börja göra advent som det här året har jag aldrig längtat förut. Inte som jag kan komma ihåg i alla fall, även om jag alltid ser fram emot den här tiden på året. 

Suget efter adventsljusstakar, gardiner och min fina lilla adventstomte har aldrig varit så stort. Längtan efter glögg, julmusik och spåren efter tomtenissarna i snön där de tassat runt och letat efter snälla barn känns överväldigande. 

Kanske beror det på att så mycket tid tillbringas hemma med tanke på situationen med Covid-19? Nåja, ingen djupare analys behövs, snart behöver jag inte längta mer. 

För nu är det dags, nästa helg är det redan första advent. Men jag har faktiskt tjuvstartat lite idag...för det är tillåtet. Hyacinter, amaryllis och en liten adventsgran har planterats i krukor redo att placeras ut nästa helg. 

Fast jag har inte enbart "adventat" idag. Hela förmiddagen ägnades åt skrivande, sen tog jag en promenad den här lördagen i november då det aldrig blev fullt dagsljus. Ja, just det. Jag hjälpte även mamma att byta gardiner så att hon är redo för advent nästa helg. 

Nu har jag placerat mig i soffan under värmefilten för att titta på det senaste avsnittet av The Mandalorian. I morgon tänker jag "adventa" vidare, byte av gardiner i köket står på programmet. Kanske fixar jag lite utomhus också....men hur det blir med det får morgondagen utvisa. Det blir i alla fall inget plugg eller jobb, jag har lovat min hjärna en vilodag. 

Idag är det soligt och fint väder, förmiddagspromenaden var ljuvlig. En skön start på den här födelsedagen helt enkelt. Eller starten  på födelsedagen var egentligen inte promenaden, innan dess gjorde jag lite anteckningar utifrån pedagogisk litteratur jag läst. Skönt att göra bort det direkt på morgonen. 

Men nu tänker jag bara fira födelsedag resten av den här söndagen....elda i braskaminen, äta tårta, öppna några paket och se på filmer och serier på teven. Ett ljuvligt födelsedagsupplägg helt enkelt!

Jag har alltid gillat att fylla år och det har inte ändrat sig med åren men när jag var barn innebar den här dagen förstås extra spänning och glädje. Det jag alltid önskade mest av allt på min födelsedag var att det skulle snöa. Att komma hem från skolan och se ett ljus lysa i lyktan på bron samtidigt som snöflingorna föll gav en känsla av lycka. 

Där har jag ändrat mig...måste säga att det är väldigt skönt att solen skiner idag och att snön håller sig undan. För mig får den gärna göra ett tag till, ingen anledning att skynda sig hit för min skull. 

Vilken tur att det finns ljus. Ute är det grått och ruggigt men inne så varmt och mysigt. Idag har jag förstås tagit mina vanliga promenader men förutom dem har jag med gott samvete legat under en filt och läst. Med en kopp te nära till hands och tända ljus kändes inte alls denna första dag i november så grå. 

Jag vet att många tycker att november är en jobbig månad just för att den ofta är så grå och trist. Där tycker jag faktiskt tvärtom. November är en månad jag tycker om, fast det inte är vårlikt överhuvudtaget. Kan ju bero på att det är min födelsedagsmånad och att fylla år gillar jag. Det gör att november i min värld känns mysig. Att det dessutom betyder att det då snart är advent och jul gör ju inte saken sämre. 

Nu kryper jag ner under filten igen, men inte med någon pedagogisk litteratur, satsar nog på ett avsnitt av Agent´s of Shield istället. 

Ja inte har jag några problem med att fylla dygnets timmar med sysselsättning. Med ett de av de mest inspirerande jobb man kan ha och dessutom intressanta studier är det fullt upp. Den här helgen har jag dock ägnat rätt mycket tid åt att ligga i mitt mest älskade soffhörn och kolla på serier och filmer på Netflix och andra streamingtjänster. Just nu kollar jag igenom alla avsnitt av Mandalorian igen inför släppet av fler avsnitt på fredag. 

När jag vaknade tidigt i morse, vintertiden gjorde att jag kom igång tidigare än vanligt, gjorde jag klar en inlämningsuppgift innan jag tog dagens promenad. Sen har jag inte lämnat mitt soffhörn förutom när det var dags att förbereda middag. Trots låg aktivitetsnivå kommer hungern ändå. I huset doftar det nu väldigt gott av steken som gottar sig i min gryta med Darth Vader på locket. 

Det är en skön söndag helt enkelt, den bästa den här veckan!

Jag har plötsligt upptäckt att jag besitter en värdefull talang. Eller i och för sig visste jag redan att just den här talangen fanns. Men jag måste få erkänna att jag är lite imponerad av mig själv ändå. 

Den här terminen mixar jag jobb och studier vilket innebär att jag absolut inte har några som helst problem att få timmarna att gå. Just därför är jag extra stolt över mig själv och min speciella talang. 

Vad består då denna rara gåva i? Jo, förmågan att slappa i soffan och se flera avsnitt av någon bra serie utan att ens tänka på allt jag skulle kunna göra istället. Slappa, vila, slöa och koppla bort hjärnan en stund, det är avkoppling. 

Att göra matsedlar för att underlätta vardagen har jag aldrig lyckats med......eller jo, att göra matsedlarna är inga större problem. Att följa dem däremot har jag inte klarat med mer än två dagar i följd. Lätt att tro att jag inte kan följa de strukturer jag ger mig själv för att utföra jobb och studier men se det fixar jag också. 

Jag älskar att sätta små rutor framför mina uppgifter och sen kryssa i dem när det är slutfört. Den tillfredsställelse jag känner när en veckas kalenderblad ska bytas och alla uppgifter har små kryss och jag ändå hunnit med att slöa i soffan är i princip oslagbar. Var det en OS-gren skulle jag ta guld vartenda år det gick....

Jag har också upptäckt en annan sak. Allt med 2020 är inte dåligt faktiskt, årets körsbärslikör blev den bästa någonsin, inte illa. Nästa år när det sista ur flaskorna dricks upp då ska jag tänka på allt annat som också var bra 2020...för trots allt är ju inte körsbärslikören det enda som varit och är bra detta konstiga år. Det finns mer.....men den summeringen får vänta ett tag till. För även om tiden går fort är det inte nyår än!

Oj, veckorna går snabbt...det vill jag lova. Inser att det var ett tag sedan jag loggade in här och gjorde en uppdatering. Men idag är det dags igen. 

De senaste veckorna har både jobbet och fritiden varit intensiva. Många roliga uppdrag, skrivande och läsande har stått på programmet. Dessutom har det firats femtioåringar i efterskott och arbetskamrater som bytt arbetsplats. 

Jag har även hunnit med ett besök på hudkliniken i Sundsvall, förhoppningsvis kommer jag så småningom att få en förklaring till alla kliande utslag som inte riktigt vill ge sig. Jag fick i alla fall veta att jag har en hud som frigör histaminer när jag kliar mig...och då kliar det ännu mer...ond cirkel påbörjad. Med ett större antihistaminintag har besvären lindrats något, nu hoppas jag bara att de ska komma på vad som utlöser mina utslag. Det känns i alla fall hoppfullt att utredningen är påbörjad. 

Promenader har förstås hunnits med också, både ensamma men ofta med sällskap. Under de senaste veckornas promenader har löven börjat ändra färg och vädret har definitivt blivit svalare. I morse var det enbart två plusgrader när morgonpromenaden påbörjades. Måste erkänna att jag inte riktigt ser fram emot de kyligare årstider som kommer. Jag som gillar att gå utan sockar, ha shorts på mig och använda sandaler är nog egentligen en sommarflicka.....

Trots de intensiva dagarna och helgerna har jag tagit alla tillfällen i akt till att slappa framför nån bra serie på Netflix, det om något är jag bra på...slappa....tur är väl det när allt annat är intensivt. Nu slappar jag vidare om någon skulle undra vad som står på programmet.

Tulpaner både framför och på bildskärmen.

Klockan närmar sig sju på kvällen och jag har precis loggat ut från läsandet och skrivandet om arbetsminnet och de exekutiva funktionerna. Nu är min hjärna mör och det egna arbetsminnet har ingen som helst lust att jobba med de teoretiska modellerna jag läst om längre. 

Nej mycket hellre ta en paus, slänga sig i soffan och vifta på tårna. Lagom ansträngande fram till dess att grannarna kommer över om nån timme. 

En liten blomma lyste upp en av dagens promenader. 

Om ni ser någon som går som en skitnödig anka idag är det bara jag.....träningsvärken från helvetet har intagit baksidan av mina lår. Det gör att min gångstil den här dagen lämnar en hel del i övrigt att önska.

Tanken denna dag var egentligen att rensa gården från ogräs ännu en gång innan hösten....tillåt mig lägga av ett flatskratt. Hur tänkte jag där? Har jag inte lärt mig ännu vad som händer dagarna efter en stor ogräsrensningsomgång? Uppenbarligen inte....med tanke på att min träningsvärk oftast är värre två dagar efteråt bävar jag inför morgondagen. 

Så vad blir det då idag? Jo, tvätt, en promenad till återvinningen och lite inläsning av litteratur. Däremellan får soffan med tillhörande ryggrulle vara min bästa vän. Jo, jag ska göra en sak till och det är att snarast smörja in mina onda delar med mitt mirakelliniment från over there, det blir den röda tuben som det står ultra strength på...

Jag vet att jag inte är den enda som vaknar ibland på natten och har svårt att somna om. Numera när det händer handlar det inte om att jag är orolig eller stressad utan jag bara vaknar och kan inte somna om. När jag ligger där och filurar kan jag ibland önska att jag kunde kliva upp och vara i full gång. 

Visst jag skulle kunna kliva upp och låtsas vara pigg men så är det ju inte. Trots att hjärnan tycker att det skulle vara en god idé att kliva upp håller inte kroppen med. Så efter ett tag somnar jag om och beroende på hur länge jag sedan får sova vaknar jag antingen pigg eller intill döden trött. 

I morse var det något slags mitt emellan...det är ju lördag så ingen väckare ringde i alla fall. Efter att ha tagit en riktig långpromenad på morgonen satte jag kurs mot trädgården och gjorde något jag aldrig brukar göra. Rabatten på framsidan rensades ännu en gång, förhoppningsvis innebär det att vårens jobb kommer att bli enklare....

Sedan samlades en hel del trädgårdsdekorationer in, de få potatisplantor som växt i en odlingslåda drogs upp och där fanns i alla fall två kok. Nu är det mesta av jobbet ute i trädgården klart så nästa steg blir att ta hand om det som finns på min altan. Men det får bli en annan dag eller helg. 

När jag kom in var det skönt att krypa ner i bubbelbadet och sedan landa i soffan och upptäcka att den femte säsongen av Lucifer äntligen släppts....så är det någon som undrar så vet ni var ni hittar mig....

Så här glad blir jag när rabatten på framsidan är rensad ännu en gång. 

Några små potatisar blev det i alla fall. 

Tända ljus och Lucifer på Netflix!

Veckorna går snabbt och tecknen på att hösten kryper närmare blir fler och fler. Det plockas bär och svamp, de getingar som flyger runt börjar slöa till, alltfler löv byter till sin höstfärg och sommarblommorna börjar bitvis se risiga ut. 

Jag är glad över min sommar, önskar ändå att den skulle hänga med ett tag till men nu verkar vädret bli lite svalare igen. Idag har jag skördat några av mina kryddväxter och gjort små paket till frysen för att kunna plocka fram när de har slutat att växa utomhus. 

Förutom att skörda kryddor har helgen bjudit på promenader, som vanligt. Jag har även hunnit läsa en del, varit bortbjuden till goda vänner och fått både gott att äta och dricka. 

Nu ser jag fram emot en ny arbetsvecka. Spännande att se vad den har att bjuda på! 

Ännu en söndag kväll när jag summerar en vecka som precis som vanligt gick rysligt snabbt. Det är verkligen en regel snarare än undantag, jag hinner inte bli uttråkad, det är något som är säkert. Tjuvstartade helgen med ett mysigt besök på torsdag kväll, en god vän sen gymnasietiden var i Övik på besök och tog svängen förbi Bredbyn. Så fantastiskt roligt. 

Sen var det jobb som vanligt under fredagen innan jag gjorde helg. Vädret har verkligen inbjudit till att vara utomhus och det har jag varit. Det blev många promenader, både själv och med sällskap. Kräftor med mor, fika på altanen med en god vän och liggandes i hängmattan med en bok. Igår kväll gick jag på konsert med Kiss, i Las Vegas. Enda smolket i en bägaren var att de inte kom in och körde lite extra fastän jag ropade "one more time" flera gånger....

Idag hade jag tur som ett litet troll. Det kom två blåbärsänglar med en stor hink bär. Fick hjälp av mamma med rensning och nu har vi båda fina, goda blåbär i våra frysar. Vilken skatt! 

Just nu laddar jag för en ny arbetsvecka, men snart ligger jag nog här igen och summerar en ny vecka som gått....fast först har jag flera roliga arbetsuppgifter att ta tag i. 

Helgen gick som vanligt snabbt, åkte till Östersund i fredags och firade en god vän som fyllt år. Härligt distansumgänge utomhus med vännerna, tävlingar, allvar och skratt och förstås godaste maten. Så roligt och framförallt energigivande. Det blev dock ett kort besök, igår gick resan hem. Fast även gårdagskvällen bjöd på umgänge med vänner, den här gången hos grannarna tvärs över gatan. En spontan kväll av bästa sorten. 

Idag har jag promenerat, gjort sylt av hjortron som grannen kom med, plockat körsbär och hallon. Körsbären ska bli likör och hallonen är nedstoppade i frysen för att plockas upp mitt i kalla vintern och få en smak av sommar. Jag har slappat och läst lite också....en härlig dag helt enkelt. 

I morgon är det redan dags för den tredje arbetsveckan efter semestern. Arbetshjärnan börjar alltmer komma tillbaka och fungera som vanligt, snart är det full fart igen när fler och fler kommer tillbaka till arbetsplatsen efter avslutad semester. Nu rullar det på igen...

Jag överlevde första veckan efter semestern utan problem och nu har även första helgen mellan arbetsveckorna snart klarats av. Det gick rätt bra att arbeta men det tog ett tag att väcka arbetshjärnan igen. 

Tack och lov hade jag i början av sommaren skrivit ner i en tydlig punktlista allt jag hade att ta tag i den första veckan. Utan den hade jag varit totalt borta. 

Innan jag går på semester tror jag alltid att jag ska komma ihåg allt jag tänkt och planerat inför hösten men det verkar som att jag mognat och lärt mig mina begränsningar. Det går visst att lära gamla hundar att sitta ändå...det är jag ett levande bevis på...

Helgen har varit skön, vila ute i härbret och vila här hemma. Morgonens promenad påbörjades i uppehåll men när jag kommit halvvägs och var som längst hemifrån började det naturligtvis regna. Tro för all del inte att jag hade varit så smart att jag hade en regnjacka med...men tänk vilken tur ändå att jag inte är någon sockertopp. 

Väl hemma småfrusen hoppade jag ner i den varma bubbelpoolen till dess att frossan försvann. 

Nu ligger jag och filurar över vad som står på programmet veckan som kommer....jag vet i alla fall att inga möten är inbokade imorgon bitti...alltid en början. 

Goda vinbär och hallon!

Jag har slappat i bubbelpoolen......

...och i hängmattan. 

Tiden är märklig. När man längtar efter något kan det ibland kännas som att den går retfullt långsamt. Vid andra tillfällen går den så snabbt att man knappt hinner blinka.

Nu, ikväll, när jag förbereder mig för att arbeta igen och tänker tillbaka på de senaste fem veckorna undrar jag faktiskt var de tog vägen....jag tycker att det var alldeles nyss jag ställde undan arbetsväskan. Nu är det dags att ta fram den igen. 

I köket har jag ställt timern på kaffebryggaren, strax före sex startar den. Få se hur det går att kravla sig ur sängen....men kaffedoften hjälper nog till hoppas jag.

Mina semesterveckor har i alla fall varit vilsamma. Lite trädgårdsarbete, några härbredagar, många promenader och en liten semesterresa till Lund tillsammans med sonen. Jag har verkligen hämtat kraft och energi för att dra igång igen....även om jag gärna gått och dragit benen efter mig ett tag till...tänker att rönnen på tomten som har skiftat färg på några löv är ett tecken att det är dags att tagga upp igen!