Gott Nytt År!!

Nyårsafton och det är snart dags att välkomna 2013. Jag önskar alla där ute i cyberrymden ett riktigt Gott Nytt År med värme, kärlek och omtanke om er själva och varandra!

Själv ska jag nu ta tag i packningen. Ibland undrar jag om inte min inbyggda lathet bedrar visheten....försöker vakna till eftersom jag fortfarande inte packat det som ska med till Östersund....Nog hade det varit smart att göra det igår kväll, då hade vi fått sova längre idag på morgonen. Men varför avsluta året på ett smart sätt?? Nåja, nu är det som det är, bara jag får mitt morgonkaffe ska det nog gå bra.

Sen är det ju det här med nyårslöften....de senaste åren har jag inte gett några, tror jag....inget jag kommer ihåg i alla fall. Det är rätt skönt, då behöver man inte bryta dem. Men i år ska jag bryta traditionen att inte ge löften. Mitt löfte inför det nya året är att jag ska få ordning på min lårmuskel så att mitt knä börjar fungera så bra som det bara kan. Så det så! Var nu rädda om er själva och varandra när det gamla och det nya året möts!

Nu är det halkigt ute....sandat lite här och där men en del gator är inte sandade alls. Nog var jag glad för både dubbskorna och sparken när jag tog min kvällspromenad. Båda delarna behövdes.

Om ett tag måste vi packa kläder som ska med till Jämtland. Men det får vänta en stund till. Det brukar ju gå rätt snabbt när vi väl sätter igång. Just nu tycker jag alldeles för mycket om att slappa....

Krispigt goda nuggets, snabblagade och vrålgoda!

Sitter i soffan och tittar på skidåkarna som sliter i de mjuka spåren. Här hos oss är det också rätt så mjukt utomhus, regnet gör snön blöt och tung. Vilken lycka när det i förmiddags dök upp en traktor som tog bort det mesta av snön på gården. Underbart! Halkigt är det också, det är värre. Tur att jag har riktiga dubbar under kängorna, det gör att jag trots allt går rätt så säkert. Annars tror jag inte att jag skulle våga mig ut. Men jag tycker synd om alla som inte har det!

Träningsmattan jag fick av mamma i julklapp har blivit använd varje dag så här långt. Även om det inte blir så långa stunder varje gång blir det lite träning i alla fall. Det är mer än ingenting! Jag har bestämt mig för att jag inte alltid behöver köra så långa tunga träningspass, faktiskt tror jag att det beslutet har varit positivt för mig och min träningsmoral. Hittills har det nog blivit mer träning sammantaget än förut när jag skulle göra så mycket på en gång.

Sonen är fortfarande lite trött trots 15 timmars sömn sen igår. Det tar på krafterna att lana. Men han är nöjd och det verkar övriga deltagare vara också. Tur att han har en natt kvar att vila upp sig innan det blir nyårsafton. Vi ska åka till Östersund och fira med kompisarna där men med tanke på väglaget åker vi imorgon istället. Förhoppningsvis har regnet och halkan lugnat ner sig till dess.
Det som är lite märkligt är att jag känner mig trött också, trots att jag har fått min nattsömn....undrar om trötthet smittar kanske.....

Lördag förmiddag, jag kollar in nyheterna med en kaffemugg i handen och njuter av att det är lördag. En ung man, Erik Ståhl, sitter just nu och berättar om sin svåra, ovanliga sjukdom som gör att han har ett sviktande immunförsvar och frekventa blödningar i kroppen. Han har skrivit en bok som handlar om sitt liv, "Jag njuter av livet så länge jag varar". En bok att läsa och påminnas om hur mycket vi tar för givet till dess att det slits ifrån oss. Trots sin svåra situation förmedlar han en livsgnista som är få förunnat att ha som drivkraft.

Jag ser också att den unga kvinna som utsattes för en grov gruppvåldtäkt på en buss i Indien avlidit av sina skador. Den informationen blir en skarp kontrast till det pysslande de ägnar sig åt på Nyhetsmorgon med bordsdekorationer och ljusgjutning. Ibland känns det nästan bisarrt med krockarna i nyhetsflödet.

Så småningom ska jag åka ner till stan för att sitta med på lanet. Undrar just hur pigga grabbarna är just nu? Nog borde de vara lite trötta i alla fall....och nu är det bara nio timmar kvar.....Det ska bli intressant att se hur många som håller sig vakna i bilen på hemväg ikväll.

Än så länge är det kallt ute och inte en snöflinga faller. Men det verkar inte lovande vad gäller vädret idag....det ser ut att komma ett rejält snöfall om några timmar. Jag hade helst sett att det hållit uppe....i alla fall till dess att vi kommer åter från Östersund, några dagar in på nästa år.

Nu är det listornas tid. Tio bästa av allt, biofilmer, musik, dvd-filmer, nyheter, sporthändelser, mattrender......och det fortsätter för evigt. Är det bara jag som den här tiden på året blir trött på alla dessa listor? Av vilken anledning görs de egentligen? Händer det så lite i världen att den här sista veckan på året måste fyllas med sånt som hänt tidigare? Något slags behov lär de ju fylla, men finns behovet hos oss eller hos journalisterna som gör dem?

Det som är värt att uppmärksammas är alla människor i vårt land och ute i världen som behöver hjälp och stöd. De som lever i misär, krig och bland katastrofer som gör att svält och sjukdomar lurar runt hörnet. I och för sig inget man gör listor om, men det bör inte glömmas bort mitt i listhysterin.

En annan sak jag har noterat när jag läser tidningar och reklamblad inför nyår är att det tydligen måste ingå både hummer och oxfilé om det ska vara en nyårsmiddag med självaktning..... I alla fall den ena delen är ju god (hummer) men den andra är överskattad enligt mig....men så är ju inte jag någon stor köttätare.  Fast om jag skulle fråga sonen så svarar han precis tvärtom. Han är en köttälskare om någon.......hur nu det gick till?

Lyssnade i alla fall på en klimatforskare som intervjuades för en stund sen om klimatarbetet i världen under 2012. Han hade ett bra argument till varför jag ska fortsätta att göra vad jag kan för miljön. Så här sa han: Ute i världen räknas Sverige som ett föregångsland när det gäller miljön. Vårt land har visat att man kan värna om miljön men ändå vara ett rikt land.
På det sättet kan våra ledare påverka och vara ett föredöme på EU-nivå, de ledarna kan i sin tur påverka övriga världen. (Om än det tar tid, vilket han också påpekade. För lång tid, arbetet måste snabbas upp). Han var dock noga med att poängtera att ansvaret inte kan läggas på oss vanliga människor utan det är landens ledare som måste ta sitt ansvar och våga ta obekväma beslut.

Nu till det som har första platsen på min morgonlista....kaffe!

Men hallå, mer snö?? Plogvallen längs med hela huset ser inte rolig ut idag....Den verkar vara hårt packad dessutom. Det är inte att tänka på att ta ut någon bil idag innan den är borta.....Urk!

Tillsammans med tidningen låg en liten påminnelse att skotta framför postlådan så att tidningsbudet kommer åt.....Jag får nog be mitt tidningsbud om ursäkt för här kommer det nog nästan alltid att vara snö framför postlådan när det snöat.  Det på grund av att de oftast plogar gatorna här inne i byn nattetid, då bildas det en plogvall framför postlådan....I vårt hus är det ingen som kliver upp nattetid och tar undan snön....

Egentligen tycker jag att det är fräckt att snöröjarna får lämna av snö från gatan på privata tomter. För jag lovar att det inte bara är "min" snö som har lämnats på vår tröskel.....Dessutom verkar jag alltid bo i hus där plogvallen blir dubbelt så hög och bred på vår sida av vägen jämfört med de som bor tvärsöver gatan.....Jag har kommit fram till att det beror på att vi bor på en hörntomt där plogbilen kommer runt hörnet och tar med en massa snö i svängen.....

Ja, ja nog av klagolåt nu.....Nu ska jag ta mig lite frukost, gå ut och börja ta undan lite snö i alla fall. Och jag ska ta på mig ryggkorsetten!

Visst är det märkligt men hur gott den än är med julmat kommer suget efter helt vanlig mat till slut. Hos mig brukar det hända lagom till annandagens kväll. Därför scannade jag av kylskåpet på ingredienser och  resultatet blev en god räksallad. Efter att ha ätit middag gick jag en promenad med mamma i det täta snöfallet. Vi konstaterade att det kändes bra att inte behöva vara ute efter vägarna med bil. Hoppas de som inte har något val tar det riktigt lugnt.

Räksallad med brie!

När vi kom in igen konstaterade vi att det plötsligt fanns några paket under granen, trots att det inte är julafton. Det blev en bra avslutning på annandagen att öppna paket. Jag hade dessutom varit snäll i år....jag fick en jättefin pilatesmatta av mamma. Nu har jag inga ursäkter längre, alla övningar som ska göras på golvet kan göras på ett mycket mer komfortabelt sätt nu...Nu blir det upp till bevis....men jag tänker inte börja förrän imorgon...

Fast det inte är julafton låg det plötsligt paket under granen.....

Ute lyser marschallerna, det är annandag jul och vårt huset är tomt igen. Det känns väldigt konstigt att bara ha sonen hemma efter att vi har varit tio personer sedan i söndags. Det har verkligen varit underbara dagar. Synd att de går så fort bara, jag skulle vilja suga på karamellen att ha alla familjemedlemmar omkring mig ett litet tag till. Fast jag inser ju att det inte går, tur att vi tagit vara på tiden tillsammans och sett till att vi hade det trevligt!
Om en stund kommer i alla fall mamma hit och äter middag med oss. Så då kommer det inte att vara riktigt lika tomt.

Under dagarna som har gått har jag knappt sett någon teve alls. Kalle Anka på julafton, en film på eftermiddagen igår, första delen av Palmedokumentären i morse men utöver det...ingenting...
Inga nyheter så jag vet inte vad som hänt ute i världen. Någon liten snabbkoll på tidningarnas nätupplagor har jag hunnit med, såg att en av huvudnyheterna där var att Obama fått avbryta sitt julfirande för att ta hand om den krisande ekonomin. Sen har jag sett om olyckor som hänt efter vägarna och på isarna. Men jag har ingen större koll på världsläget....har jag visserligen inte annars heller kanske.....
Ikväll ska jag nog ta en titt på nyheterna i alla fall, kan ju vara bra att få lite koll trots allt.

Nyss var det skrapdag och hela julen väntade. Idag är det juldag, så här långt har vi haft underbara, lugna och sköna dagar. Som vår tradition bjuder klev vi upp tidigt i morse och tittade på fackeltåg, marschaller och kände julstämningen i den tidiga timman. Vi gick bort mot kyrkan för att titta på allt ljus och känna snön knarra under skorna. Sen gick vi hemåt igen, fast några i familjen stannade i kyrkan och julottan. Nu sprakar en eld i braskaminen, ljusen lyser här inne och det är skönt att flera juldagar är kvar!

Idag är det skrapdan, äntligen. På nåt sätt tycker jag att det är den absolut bästa dagen på hela julen. Då är det bara förväntan i luften, all värme, all god mat och hela julhelgen ligger framför oss. Släkten ramlar in under dagen och sen är det bara att vara tillsammans, skratta, spela och äta.

Just nu ligger jag i sängen och tittar på julpyssel i teve..idag får man lära sig hur man ska göra egna dekorationer till julgranen...ja, alltid finns det väl nån som känner för att pyssla pynt till granen idag....själv är jag inte en sista minuten-person. För det mesta...det händer att jag är sent ute också.....Men jag tror att om jag inte hade pynt till granen vid den här tiden då fick den nog bara stå grön och grann!

Skrapdag och fjärde advent!

Om en stund ska jag slå på bastun och göra som traditionen bjuder, skrapa bort smutsen. Sen ska jag samla ihop smutskläderna till julskröschan. Fast de senaste åren har hon inte riktigt varit på hugget, tycker att hon lämnat det mesta av tvätten till mig faktiskt......

Sen blir det nog favoritfrukost med torkad älg, min skinka!

Nog är det bra märkligt ändå, det var inte direkt så att vi hade lite julgodis och att det därför var viktigt med ännu en sort. Men när jag öppnade skafferidörren och såg påsen med polkagrisar som låg där var det som om de små polkagrisarna inuti påsen sa: krossa oss och blanda oss med smält choklad och gör lite julgodis av oss...

Sagt och gjort med cornflakes, vit choklad och lite rivet limeskal blev det smarrigt godis. Det passade ju bra att ta med sig en påse till mamma när vi skulle gå dit och äta middag också,  då behöver vi inte äta upp alla här hemma själva.

Mumsiga polkagodisar.

Nu sitter vi återigen här hemma och slappar, mätta och nöjda efter att ha ätit en mycket god middag. Sen hjälpte vi till att ta fram julsakerna hos mamma också, de små tomtarna som har sprungit på kaklet sen jag var liten var de sista som kom fram. Då blev det jul på riktigt! Nu är det bara att vänta in morbröderna och deras familjer, sen är vi alla samlade för att fira jul.

När vi gick hem från mamma för en stund sen tänkte jag på hur märkligt tyst det var ute på byn, det lyste några marschaller vid pizzerian men där inne var det helt tomt på folk. Inga bilar körde förbi, inte heller såg vi några andra människor som var ute och gick. Däremot hör jag nu, när jag sitter inne och lyssnar, skotrar som åker förbi nedanför vårt hus. De "råmar" på ett alldeles speciellt sätt. Undrar om de var kor i sitt förra liv....eller ska bli det i nästa....en skrotad skoter återföds som ko....

Ute börjar det skymma, sonen är ute på byn och gör några egna små ärenden. Jag har satt mig ner efter att  äntligen ha slagit in julklapparna....två dagar innan julafton. Vill bara tala om att det är sent när det gäller mig. I vanliga fall brukar jag vara klar med det långt tidigare. Fast det gick ju bra ändå...det var inte så många så det gick rätt snabb. (Kanske var det som gjorde att jag väntat så länge, att jag visste att det skulle gå fort).

Lyssnar på julmusik med tända ljus överallt, sitter och känner i hela mig att jag har det bra. Väldigt bra, julefrid är ordet. Ikväll ska vi gå till mamma och äta middag, sen ska vi klä hennes tall och hjälpa henne att ta fram tomtarna ur hennes mörka vrår.

Tänker på alla runt om i världen som inte har det lika bra som jag. Tänker att det är en konstig ordning i världen, när det är krig, svält, misshandel och övergrepp på olika sätt. Både på nära håll och långt borta. Skulle jag få en enda önskan uppfylld skulle det vara att alla får känna ett lugn och en stor trygghet nu när julhelgen kommer.

Tomten har varit här och klätt vår gran, i år igen, hurra!! Själv har jag hjälpt alla små tomtar att komma fram ur mörka vrårna. Så nu tittar de fram lite här och där. Sonen kom hem från skolan med sitt första betyg och ett färskt jullov i fickorna. Han tog en tur med spaden ute på gården sen fikade vi varm choklad med vispgrädde för att fira att vi nu är lediga båda två. 

Här hemma lyser ljusen, julmusiken spelar, elden sprakar i braskaminen och jag sitter i soffan och tar igen mig inför kvällens "Julstämning" i kyrkan. Har ni inget speciellt för er, ta chansen att komma och få en dos julmusik till livs. Det kommer att bli stämningsfullt och fint, jag lovar!

Tomten har prytt granen med många fina saker även i år!

Så här bra har jag det, det här är utsikten just nu!

Oj, gårdagen bara gick. Man skulle kunna tro att jag hade mycket att göra med tanke på att jag inte skrev något i min blogg, men så är inte fallet. Tvärtom, torsdagen var en mycket lugn och skön dag. Den började med frukost framför braskaminen tillsammans med sonen innan han gick till skolan. Därefter en promenad för att hälsa på 3:orna på träslöjden som jag fick lova tidigare i veckan. Några av dem hade gjort en fin gran i trä med paket under som de ville ge till mig. Jag förstår att de inte ville vänta med att ge den efter jul....den är ju gjord för den här årstiden. Nu står den på en fin julduk i sällskap av några änglar.

Den fina granen jag fick!

Sedan fixade jag en del här hemma, monterade ihop ett bord och tog in stolar så att alla får en egen matplats när alla julfirarna kommer på Skrapdan. Tur att det finns gott om plats i vardagsrummet, det blir inte ens trångt. 

Nu kan julgästerna komma. 

Vi avslutade dagen med att åka till stan, sonen och jag. Först fixade han sina glasögon som fått en smäll på idrotten, sen åt vi mat. Det hela avslutades med ett biobesök. Vi såg filmen The Hobbit. En skön avkoppling så här dagarna innan jul. 

Han är bra på att få till filmer i sann Tolkienanda,  Peter Jackson, fast jag reagerade lite över att det lagts till händelser som inte finns med i boken. Men jag bestämde mig raskt för att inte sitta och reta mig på det, utan äta mina popcorn och njuta av filmen i stället. Så det gjorde vi, båda två. 

Idag är det avslutning sen börjar jullovet. Hos oss kommer alla små tomtar att krypa fram ur vrårna idag, sen är det jul i vårt hus....ja Tomten måste ju komma och klä granen förstås. Men det är ju ingenting jag kan påverka. Han kommer när han kommer.

Ute är det ett decemberblått vinterljus som talar om att det är en bitande kall  morgon. Jag vaknade när sonen klev upp och eftersom han var så snäll så han hämtade in tidningen åt mig var jag snäll tillbaka. Jag gjorde upp en eld braskaminen och tände ljus så han fick äta frukost i eldens sken.  Nu har han packat gympakläder och gått till skolan.
Jag har startat en tvätt och funderar vad jag ska göra. Det finns en hel del att ta tag i, min tanke är att det här ska få bli en städ- och plockdag. Då är det tråkiga gjort och sen kan jag bara göra roliga saker som att ta in tall- och enris, läsa och slå in lite julklappar. Då vet jag att tomtarna börjar komma fram ur vrårna också. De springer nämligen och gömmer sig om de hör dammsugaren så det är säkrast att göra bort städningen idag eller imorgon. Men eftersom jag är ledig tar jag även städningen med ro, det är länge till kvällen......

Imorgon bitti kommer det att vara lite orättvist i vårt hus....när sonen går till skolan stannar jag hemma. Jag är nämligen ledig. Det är inte ens säkert att jag kliver upp när han gör det...så egoistisk tänker jag vara. Å andra sidan kanske jag är jättepigg och skuttar ur sängen. Fast det scenariot är ingenting jag skulle satsa några pengar på. Att jag skulle vara så pigg på morgonen att jag skuttar ur sängen.....det är en riktig högoddsare om något.

Just nu njuter jag mest av att vara jättetrött men inte behöva lägga mig....jag är som ett barn igen, vill inte lägga mig.....
"Jag är inte trött jag bara gäspar ändå"...så sa jag när jag var liten och mamma och pappa frågade om jag var trött. Förmodligen skulle jag svara samma sak nu.

För mig är det verkligen speciellt att vara uppe sent i adventstid när det lyser fint av alla ljusstakar och stjärnor i fönstren och det är så kallt ute att det gnistrar och glimmar i snön. Att få sitta under en filt i halvmörkret och titta ut är magiskt tycker jag. Nyss tyckte jag dessutom att jag skymtade en tomtenisse som ilade förbi....det om något är magi!

Sonen och jag gick en promenad ikväll i det sköna vädret. Det var verkligen härligt ute, men jag funderade lite på vad alla andra gjorde. Vi såg inte till en enda människa på vår tur genom byn. Antingen höll alla på att städa, göra godis eller så var det något jättebra på teven. Det var i alla fall skönt med en promenad för dagen har varit intensiv, då är det skönt med lite luft för att rensa hjärnan så här på kvällskvisten.

Efter jobbet idag bakade jag. Först en liten pepparkaksborg, sedan var det dags för julens absoluta måste....sockerskorpor. Det var min mormor som lärde mig hur man bakar dessa fantastiskt goda småskorpor. Nu torkas de som bäst i ugnen....skulle tro att det är ett par timmar kvar till dess att de är helt torra. Jag har tjuvsmakat.....de var jättegoda!

Sockerskorpor på tork!

För att Sudden och min morbror ska slippa fundera vem som ska få trillingnötterna i chokladasken har jag faktiskt tillverkat egna i år. Av två deciliter hasselnötter blev det 33 stycken...men nu är det bara 32 kvar för Sudden var tvungen att smaka sa han....de fick med beröm godkänt...undrar hur många som är kvar till jul?

Nu börjar den tredje söndagen i advent att lida mot sitt slut. Det har varit en händelsrik och mycket god dag! Vi började med att adventsfika och sen har det gått i godisets och bakets tecken hela dagen. Pepparkakor, knäck, ingefärskola och kola med flingsalt. Mellan all godistillverkning tog jag en tur till PerOrs på julmarknad. Så otroligt stämningsfullt och härligt. Sprakande eldar, ljus, marknadsstånd, tomtar och gofika. Så härligt, hade jag inte julstämning innan så har jag det definitivt nu, fantastiskt vad de ordnar!

Undrar om tomten är på besök där inne?

Julstämningen är på topp!

Goda kolor med flingsalt.

Till slut kom jag på att middag kunde vara en bra idé....så jag satte sonen på att fixa det medan den sista kolasorten skulle skedas upp i formar. Kvällen avslutades med en promenad....nu slappar jag i soffan ett tag innan det är dags att krypa i säng.

Pepparkaksbak!

Här skapas det egna figurer.

Första plåten i ugnen.

Några nya mått måste testas.

Nog syns det att det är full aktivitet alltid!

Tittade ut genom fönstret och såg plogvallen hos grannen när jag klev upp i morse...drog en djup suck och stönade invärtes när jag tänkte på vår egen snö som måste tas bort. Då sänkte jag blicken lite och såg att det var närmast renskrapat ute hos oss på vår gård......det var grannen snett över vägen som höll på att ta bort vår snö! Så underbart omtänksamt och snällt. När jag stack ut näsan för att tacka var han mest orolig för att ha väckt mig( vilket han inte gjorde)....han sa att han hade sett hur jobbigt det såg ut för oss igår när vi skottade och eftersom det var mycket tyngre snö idag tänkte han ta bort den så vi slapp. Det var en julklapp som värmde så här en vecka innan jul. Plötsligt finns omtanken där när man som mest behöver den!!

Idag är det tredje advent, om ett tag blir det adventsfika, sen ska huset fyllas av pepparkakor och godis. I vårt hus är det nämligen så att den tredje söndagen i advent av tradition är den stora godistillverkardagen, så har det varit ändå sen jag var liten. Då satt pappa vid knäck- och kolagrytan vid spisen och gjorde kulprov med jämna mellanrum. Nu är det jag som har tagit över den uppgiften så innan det blir kväll hoppas jag att det finns lite knäck och kola här i huset! Men först är det fika som står på programmet!

Jag vet att jag hade lovat att inte klaga mer på snön.....men idag när vi kom hem efter en lång dag i jutsulokalen låg hatet mot den vita varan nära ytan. Ska jag vara riktigt ärlig bubblade det till och med över....
Det var mycket snö på gården redan när vi åkte tidigt i morse...ännu mer när vi kom hem. Massor av snö som packats tätt av vinden. Usch, dubbelusch och tvi, tvi, tvi!!
Med gemensamma ansträngningar fick vi undan den till slut trots att sonen var slutkörd efter sin gradering med en värkande rygg....jag med värkande knä och halvtaskig rygg....
Belöningen när vi skottat klart blev hämtpizza till middag, bastubad, eld i braskaminen och för mig ett glas rött!
Nu mår jag gott igen, förtränger de vita flingorna som singlar från skyn, i alla fall till imorgon....

I morse när vi körde ner till stan i mörkret förundrades jag över hur många som var ute efter 348:an med halvtaskiga reflexvästar och rastade sina hundar....jag kan säga att i snöröken syntes de inte alls förrän de skymtade i ögonvrån. Läskigt....

Något annat som är läskigt är vapenlagarna de har i USA. Det finns inte ord för den tragedi dessa vapen och de som håller i dem ställer till med gång efter annan. Som alltid är det de oskyldiga barnen och deras familjer som drabbas värst. Plötsligt känns det skamligt att hata snö....

Sonens gradering idag var i alla fall en ljusglimt, den gick riktigt bra. Nu får han ta jullov från träningarna med gott samvete, trött som han är både kroppsligt och mentalt. Önskar att jag kunde ta jullov från min träning också....men det får jag inte....men ikväll gör jag det...tar ett minilov från träningen alltså. Bara så ni vet!!

Nej se det snöar, nej se det snöar det var väl...hm...ja vadå? Visst är det vitt och fint ute, men det räcker nu....i alla fall ett tag. Fast jag ska inte klaga mer nu, hellre snö än regn!

Det känns skönt att sitta ner och ta det lugnt en stund i alla fall. Jag har varit lite nyttig sen jag kom hem från jobbet idag, skrivit protokoll, gjort pepparkaksdeg och tvättat lite. Men nu blir det inte mer....jag tänker slappa resten av kvällen. Eventuellt går jag en liten promenad för att få frisk luft, mer ansträngning än så utsätter jag mig inte för ikväll.
Men hallå- jag då- säger knäet då.....ja, ja,  jag ska göra mina övningar också. Det är bara det att det gör så ont så helst skulle jag vilja fuska....men det vet jag ju att det inte är någon bra idé. Så efter den eventuella promenaden tar jag tag i det!

Nu får pepparkaksdegen vila!

Pepparkaksdoften sprider sig i huset och skapar julstämning, på söndag ska vi baka tänkte vi. I morgon är det graderingsdag hela dagen så då blir det inget bakande.

Ett annat sätt att få julstämning är att komma och lyssna på Tilltro i kyrkan nästa fredag. Härliga julsånger tänker vi bjuda på!

Välkommen till en skön stund med julmusik!

Nu är jag så mätt så jag tror inte att jag orkar röra mig mer idag....jag sitter i soffan i vardagsrummet och här blir jag nog kvar. I alla fall känns det så just nu. Fast jag skulle verkligen behöva kliva upp och ta reda på den mat som blev över efter middagen. Det skulle vara synd om den går till spillo för det var så väldigt gott.

Ute snöar det igen...undrar om det är för att retas med mig eller? Jag tänker att eftersom jag inte vill ha mer snö och har uttalat det högt så ger vädergudarna igen...Misstänker starkt att det är så. Tur att Sudden inte har någon träning ikväll så då kan han skotta tidigare än igår. Då hjälptes vi åt när jag kom från kören och han från ju-jutsun. Med ryggkorsett och den lilla spaden med långt skaft fixade jag att hjälpa till lite utan att ryggen slet ont. Jag tyckte så synd om honom att gå ut och skotta själv klockan tio på kvällen....

Nu har maten sjunkit ner så pass att jag orkar släpa mig in i köket och ställa resterna kallt!

Maten som gjorde mig så mätt...ser blekt ut men smakade inte blekt alls!

Visst är det märkligt, är det inte hur kallt som helst så snöar det. Inget mellanting verkar existera i väderläget. Om min önskan slagit in hade jag gärna sett att det inte skulle ha snöat på ett tag......

Det blir svårt för sonen att hinna skotta när det är både träningar och läxor som ska skötas. Därför var han bekymrad när han åkte iväg på träningen alldeles nyss, han var orolig att jag skulle ge mig ut och skotta själv. Jag fick lova, dyrt och heligt,  att inte göra det själv och med tanke på att ryggen nästan är okej igen vore det dumt att ta den risken. Alltså får snön ligga kvar...så är det bara.

Dessutom har jag kör ikväll så jag hinner inte skotta själv även om jag skulle vilja. Vi ska öva julsånger inför vår konsert i kyrkan fredag den 21:a december. Då blir det julstämning vill jag lova, klockan sju på kvällen!  

Burr, vilken bistert kall dag! När jag kom hem på eftermiddagen tog jag en promenad till affären för att handla några småsaker. Där fick jag höra att mina kinder var lika röda som min mössa....Nu sitter jag i källaren och slappar en stund,  en eld sprakar i kaminen och ger skön värme. Jag är frusen in till minsta ben. Det är så kallt i vårt klassrum, drag från fönstren så man skulle kunna tro att de stod öppna. Helst skulle jag vilja slå på bastun och krypa in för att få tillbaka värmen i kroppen, men inser att jag nog kommer att frysa ännu mer sen eftersom jag ska tillbaka ut om en stund. Vi har julfest på skolan nämligen. Men efter det kanske det kan bli lite bastubad....

Mitt knä värker idag, undrar om det påverkas av kylan eller om det bara är allmänt ont, så där som det brukar vara i vanliga fall också....oops...kom precis på att jag inte har cyklat idag....min ursäkt är att vi satte igång med de pedagogiska diskussionerna direkt när eleverna slutade. Men imorgon då....

Tisdagspytt. 

Jag kände mig lite bättre i ryggen så jag tog mig en promenad på kvällskvisten. När jag kom tillbaka hem slogs jag av hur otroligt stämningsfullt det blir med ljus och snö i kombination. Tänk vilken tur att vi har julen under den här mörka årstiden. Det gör att det blir lättare att stå ut med mörkret för det glittrar och glimmar så fint överallt.

Just nu känner jag inte för att jobba mer innan jul.....jag vill vara hemma, tända ljus, elda i braskaminen, läsa böcker och bara må gott. Fast jag skulle tro att mina arbetskamrater skulle uppskatta om jag väljer att dyka upp på jobbet......så det får nog bli så. Med tanke på att det är jobb imorgon kanske det är bäst att jag packar ihop det som ska med i ryggsäcken och slutar slappa. 

Tänk att jag aldrig lär mig nån gång. Jag är 49 år men gör samma misstag år efter år. Man kan tycka att tidigare erfarenhet skulle göra sig påmind nån enda gång. Men icke....Nu undrar ni säkert vad det är jag glömmer....det har förstås med snö att göra.

Jag kan och ska inte skotta snö utan ryggkorsett....det går bra en gång, kanske till och med en andra gång men sen....Igår kände jag plötsligt hur det högg till när jag tog undan snön på morgonen. Sudden blev jättearg på mig och påminde att han har förbjudit mig att skotta snö...men det var ju så skönt ute och lätt, fluffig snö tyckte jag.....Uppenbarligen höll inte min rygg med mig.

Idag värker det men jag är inte helt sned ännu...så jag arbetar för fullt för att trycka tillbaka kotorna i rätt läge och tror faktiskt att jag kanske håller på att lyckas. Men någon mer snö skottar inte jag....tur att Sudden tagit tag i det. Om jag ens antyder att jag ska gå ut tittar han argt på mig och ryter ifrån. Tur att jag har honom, synd att jag inte lyssnade på honom innan jag fick ont......

Eftersom det inte gör ont när jag står och går har jag faktiskt gjort lite julgodis idag. Rocky road och chilitryffel med smak av apelsin. Nu ska vi snart få middag, sen blir det inte mer gjort idag. Så det så.

Rocky road

Vaknade rätt tidigt idag, satte igång kaffet och gick ut för att hämta tidningen.....och upptäckte att det hade snöat inatt....igen. Ja, det snöar fortfarande, ymnigt, men jag måste erkänna att jag känner mig rätt nöjd nu. Det är vitt, fint, mjukt och lagom fluffigt ute, precis som det ska vara i december. Så nu räcker det ett tag tycker jag, i alla fall här hos oss. På de ställen där man behöver snön för sin vinterverksamhet får det gärna snöa. Problemet är att vädergudarna aldrig lyssnar på mig....varför??
Men turligt nog är det lätt snö så den är inte så jobbig att skotta undan. Det som är värst med den är snöröken som bildas efter bilar och lastbilar efter vägarna. Men det är bara att ta det lugnt, hoppas att alla gör det.

Just nu tipsar de om julklappar på teven....många onödor.....jag har också äntligen kommit på vad jag önskar mig i julklapp...det är en nöda....ett eget gym med de maskiner och mackapärer jag behöver för att få ordning på min lårmuskel. Undrar om det är försent att skriva till tomten om det? Naturligtvis med ett tillhörande rum....även om vårt hus är rätt stort finns ingen naturlig plats för det nämligen. Men sånt brukar tomten lösa....jag tror ju på honom!

På nyheterna berättade de också att forskarna hittat stället i hjärnan som gör att Parkinson-patienter får biverkningar av medicinerna och rycker okontrollerat. Det gör att de har gott hopp om att hitta en  lösning och därmed göra livet lättare för alla de som lider av Parkinson. En underbar nyhet så här på lördagmorgon tycker jag!

Nu är det julmusikens tid men hur mycket jag än gillar de juliga sångerna måste jag erkänna att jag blir lite trött på¨alla smäktande röster som sjunger så vackert de bara kan....Jag letar och letar efter någon ny julskiva att köpa men hittar ingenting jag faller för. Så jag tänker att jag nog fortsätter att lyssna på "di gamle"....Bing, Jim och grabbarna....
Det är då det händer....plötsligt hör jag julmusik jag blir glad av...som inte känns tung och tryckande....på nyhetsmorgon spelar Lena Willemark med musikerkollegor, Jul i Folkton, julmusik man blir riktigt glad av. Härligt!
Men ja, jag ryser på ett positivt sätt när jag hör O helga natt och många andra underbart vackra julsånger framföras......tycker väldigt mycket om dem också...vill inte vara utan de heller...Jag vill helt enkelt ha allt inser jag nu!


Nej, nu ska jag tjuvsmaka av de havrekex mamma bakat åt oss till jul....bakade efter mormors recept. Godaste havrekexen i världen!
Fast jag måste se till att det finns kvar till julfrukostarna.....med torkat älgkött på, kryddat med massor av sichuanpeppar....(det är min julskinka det) bästa julfrukosten!

Åh, tänk att det redan är fredagkväll, en lugn hemmakväll blev det till slut. Det känns skönt att det närmar sig jul, tvärtemot hur många känner det upplever jag att det blir det lugnare i vårt hem ju närmare julhelgen man kommer. Det är skönt. Jag har ingen aning vad det beror på men så tycker jag alltid att det har varit. Vi satsar på det vi vill och tycker om att göra. Baka sockerskorpor och pepparkakor, göra lite godis, städa minimalt är det som är kvar att göra innan jul. Däremellan dricker vi väl lite glögg, spelar spel och ser nån film. Jag ska nog slå in några julklappar också.....

Tidigare i veckan bakade jag pepparkaksgrissini, gjorda av vanlig köpedeg som jag knådade in apelsinzest i. Sen rullade jag långsmala pinnar och gräddade. De smakar smaskens till glöggen och en ädelostdipp vill jag lova. Så just nu njuter jag av det tillsammans med en mugg glögg vid braskaminen, alltmedan sonen håller på att installera drivrutiner på sin stationära dator efter att ha formaterat om den.

Ja just det, jag cyklade mina tio minuter idag också, bara så ni vet......

Ädelostdipp och pepparkaksgrissini!

Nu har jag bestämt mig, jag ska cykla tio minuter på lunchrasten varje dag! Inte så länge att jag hinner bli svettig, eller att mitt knä börjar värka utan tio minuter mer än ingenting. Därefter ska jag göra mina balansövningar i några minuter. Jag började idag!
Sen har det varit full fart även här hemma. Vi har städat, skottat snö och gått promenad.....så idag har jag rört på mig så att jag tycker att det räcker.

Därför har jag nu slagit mig ner i soffan och värmt mig en mugg med glögg, det är jag värd!

Belöningen!

Igår var jag till min ortoped igen. Han tyckte att det var trevligt att se mig vid ett annat tillfälle än lidande på en sjukhusbrits. Faktiskt tyckte jag att det var riktigt trevligt att hälsa på och inte behöva byta gips eller nåt annat smärtsamt. 

Han tror i alla fall att jag går snett med foten för att kompensera avsaknaden av lårmuskel. Förhoppningsvis går det till sig när jag blivit starkare. Däremot får jag nog stå ut med att det gör ont när jag står och går. Som han sa: "det är illa nog med en fraktur...men tre"....ledytorna i knäet blir aldrig vad de varit. Men, men då vet jag det. Bit ihop och gå ändå!

Fast idag går jag inte mer....nu viftar jag på tårna!

Nu verkar det som om kylan tänker stanna ett tag, men ska det vara kallt får det gärna komma snö också. I alla fall lite. Inga mängder, det är inte nödvändigt.

Skoldagen var toppen, den gick så väldigt fort bara, men det verkar ju snarare vara en regel än ett undantag. Att höstterminen snart är slut är konstigt......jag tycker nyss den började.

Här hemma har vi haft en lugn kväll, skönt. Med pizzamiddag, en liten promenad, bastubad och sen skulle jag göra upp en eld i braskaminen....av någon underlig anledning var det inget drag...det blir ingen eld....bara rök.....dumt! Sotaren har ju nyss varit här så jag funderar lite över vad det är som har hänt. Jag får nog ringa imorgon och höra vad han säger....Det är ju inget stort problem som måste åtgärdas på en gång, men nog är det mysigt med eld när det är kallt ute....

Mitt knä har fått en del träning idag, passade på medan jag satt i bastun. Jag ska träna lite till också, om ett tag, fast just nu känns det skönt att slappa.  Det värker nämligen och gör ont.

Sonens svullnad i ansiktet är inte lika påtaglig längre men han är fortfarande rejält öm i kind, käke och tandkött. Det gör att han har svårt att träna....hoppas att det ger sig snart....jag förstår att han blir less.

Pizzamiddag!

Alla äppelröda kinder talar om att nu är det vinter på riktigt. Frosten biter i huden så fort man går ut. Med tanke på den temperatur vi har haft tidigare, har man inte hunnit vänja sig vid vinterkylan ännu.
När jag gick en promenad för ett tag sen, kom jag på mig själv med att tänka att när det har varit -30 ett tag, då tycker man att det känns varmt när det bara är -15.....Men inte idag....än är det svinkallt vid den temperaturen.

Läpparna blir extra torra och nariga i kylan också. Torra läppar är inte bra för en chiliälskare som jag....det upptäckte jag ikväll.....det brände bra ett tag! Faktiskt tog jag lite fil och smetade in läpparna med en stund...det lindrade. Tur att jag var ensam hemma.....Men det hindrade bara chilikryddningen tillfälligt för till nästa portion smorde jag på ett tjockt lager cerat innan jag åt!

Nu är det mörkt ute, granen lyser fint framför vardagsrumsfönstret. Trots kalla fingrar fick jag på ljusen till slut. Nu är det advent på riktigt!

Om en stund kommer grannarna på middag, men jag har faktiskt en stund över att bara sitta ner och ta det lugnt. Tid att fundera lite över dagen och vad den har innehållit. Bakning av saffransmuffins, adventsfika med sonen, sen bakade jag pepparknäcke. Därefter nån liten promenad till mamma innan jag gick hem och gav mig i kast med granen.

Tvättmaskinen har snurrat den med, amöban med rena kläder växer sig stark i källaren. Jag blundar när jag går förbi för att slippa se strykhögen......fast jag får passa mig så att jag inte snubblar på den...då kan jag ramla och göra mig illa.....och det skulle ju inte vara bra! Men faller jag får jag hoppas att jag gör det mitt bland kläderna, då dämpar de fallet och så fyller amöban en funktion trots allt.

Morgonens adventsfika!

Granen på utsidan har fått ljus!

Tidig adventsmorgon, sonen sover och jag njuter av morgonens första kaffemugg. Det är kallt ute och jag önskar att belysningen på utegranen hade varit på plats....nu är den inte det utan ligger i lådorna i hallen. Jag har inte ens kollat om de fungerar ännu.....nåja innan det blir julhelg ska de vara på plats. (helst innan kvällen...)

Nu ska jag slappa en stund till, sen tänker jag nog ge mig på lite bakning. Saffransmuffins står på programmet och eventuellt lite julknäcke. Annat att ta tag i är också lite matlagning, en granne ska komma över på middag. Han har hjälpt mig med både det ena och andra under hösten så att bjuda på middag är det minsta jag kan göra.

Partiet jag inte vill nämna vid namn får mycket reklam nu för tiden. Nu diskuteras de igen på Nyhetsmorgon. Det förs ju nästan ingen annan politisk diskussion just nu, undrar om alla deras skandaler egentligen bara är nån slags smart gameplan? De verkar ju inte direkt förlora väljare på det som händer....kan vi inte bara sluta låtsas om dem...det man inte pratar om syns till slut inte och då finns det inte heller, eller...? Fast å andra sidan brukar det inte fungera att gömma huvudet i sanden. Svårlöst.

Björn Ferry är en egensinnig herre. Hans egendesignade gran i Östersund får stor plats i media även den. Komplett med pungkula, sädesledare och kottar med frön! Sen vet jag ju inte om jag tycker att den blev så snygg...men vad annat kan man vänta sig av den som gör konstverk som heter "Hundbajs i soffa" och "Pillesnas i vas". Men nog tycker i alla fall jag att det är lite roligt.....även om jag vill att en gran ska vara snyggt dekorerad. Det finns många vägar till uppmärksamhet, det är då säkert. Ett annat sätt är de unga kvinnliga artister som sminkar sig vit från halsen och upp till kinderna eller uppträder i teven en lördagmorgon med ett litet träd på huvudet....

Nej, nu blir det bakning!

Middag!

Vissa kvällar blir bara underbart trevliga! Fredagkvällen var en sån. Jag var bortbjuden på middag och gissa om maten smakade gott....Jag åt som om jag aldrig sett mat förut! Dels var jag jättehungrig för jag hade inte ätit nån lunch, dels smakade maten underbart!! I vanliga fall brukar jag ha svårt att äta när jag varit utan mat länge men inte igår....och det var ju tur! Att vi dessutom hade underbart trevligt med många glada skratt gjorde ju inte saken sämre!

Idag tog jag det lugnt ända tills det blev eftermiddag, då lade jag in en växel och satte en lussedeg på jäsning. Nu doftar det gott av saffran i huset. Efter att ha ätit tidig middag tog vi oss en tur ut på byn för att få en dos adventsstämning. Det har varit skyltlördag på byn med marschaller, eldar, julmusik och tomtar. När sonen gått hem gick jag en tur ner till Röda Kvarn där det visades film. Kallt och blåsigt var det på vägen så det värmde gott med den varma äppelcider de bjöd på där.

Nu sitter jag i soffan här hemma och har precis tittat på första avsnittet av julkalendern. Jag gillade det jag såg, så nog kommer i alla fall jag att kolla in fler avsnitt.

Lussebullarna doftar ljuvligt gott!

Vi är hemma igen och det gruvsamma är gjort....sonens bedövning har nyss släppt, det gör ont men trots det är han vid gott mod. Den bortopererade tanden har följt med hem i en liten burk, som en souvenir.  Resan till Sundsvall gick fint, vid ett stopp på vägen ringde de och frågade om vi kunde komma på ett återbud en timme tidigare. Eftersom vi hade startat hemifrån i god tid passade det oss utmärkt.

Sonen är en modig kille i alla fall....jag kan säga att jag inte hade varit lika lugn om det gällt mig.....Det måste ha synts på mig i operationssalen att jag tyckte det var otäckt för plötsligt frågade en sköterska...och hur går det för mamman då?? Det gick bra, men jag tittade åt ett annat håll hela tiden....hålla handen gick ju bra ändå!

Man hinner ju tänka en hel del under bilresorna och jag kan säga att jag funderar lite över de olika julbelysningar som pryder granar och annat efter vägen. Det är bara att konstatera att vi människor har väldigt olika smak. Vissa belysningar är så vassa att de sticker i ögonen när man kör förbi i mörkret...nästan trafikfarligt...nästan så att man funderar på om det är tivoli som är på gång och inte advent och jul. Men som sagt, det är tur att alla får göra som man vill....

En annan sak jag funderade på efter vägen är bilar som ligger tätt, tätt och sen har bråttom förbi....sen är det inte lika bråttom längre så plötsligt är man ikapp bilen som nyss körde om. Det hände mig flera gånger idag. Eftersom jag hade farthållare vet jag att min hastighet var konstant....Hur tänker de?

Just nu sitter jag och väntar på att en tvätt ska bli klar, sonen fick blod på sin älsklingströja på hemvägen så den åkte in i maskinen så fort vi kom hem. Känner mig frusen och trött...jag har nog också varit lite spänd, därför ska det bli extra skönt att krypa ner under täcket ikväll.

Tänk att det aldrig är några problem att få dagarna att gå. Jag skulle inte ha något emot att ha för lite att göra så att det blir lite tråkigt ibland. Faktiskt skulle det kännas helt okej. Men jag kan inte ens komma ihåg när jag var med om det senast och det beror inte enbart på att jag har dåligt minne...

Väl hemma blev det snabbmat till middag. Med tanke på att sonen snart kommer att få svårt att tugga, bjöd jag på mat han gillar som han inte kommer att kunna äta på ett tag. Nuggets, chilicheese och pommes. Efter torsdag blir det nog mest omelett, potatismos, soppa och annan mjuk mat.

En korg full med paket, men de är inte till mig...

I hallen står en hel korg med julklappar, jag gillar verkligen paket. Framför allt att ge bort dem....(fast jag måste erkänna att jag tycker om att få också). Fast just de här klapparna är inte till mig, tur är väl det eftersom jag vet vad det är i dem alla. 

Den här veckan har jag verkligen varit dålig på att träna mitt knä....nu skulle jag kunna träna men jag fryser om fötterna och då känns det så jobbigt att behöva hålla på med träning. Ologiskt, javisst men vem orkar vara logisk hela tiden...inte då jag. Fast jag skulle verkligen behöva träna....men jag är så less....kräksless....

När jag kom hem från jobbet idag lyfte jag fram utegranen och satte den i foten framför vardagsrumsfönstret. Sen tänkte jag binda en krans till dörren men det blev ingen krans...det blev en bukett. Faktiskt riktigt fin tycker jag själv. Lindad med tjockt rep med träkulor i ändarna är den vacker i alla sin enkelhet. Nu hänger den på ytterdörren, där pryder den sin plats.

Det blev en bukett i stället för krans i år!

Nog var jag trött så det räckte till i morse. Vi var ju bortbjudna på middag igår och det blev senare än jag hade tänkt mig...men så blir det när det är alldeles för roligt. Efter dagens första kaffemugg var det dags för körsång i församlingsgården. Trots mycket rasp i halsen gick det bra.

Väl hemma igen efter sången, putsade jag klart alla fönster, på både in- och utsidan. Jag gjorde några redan igår så det var bara sju kvar idag.

Därefter började det stora gardinracet...först hos mamma....sen här hemma. Mamma strök och jag hängde dem. Hos mamma var det bara köket kvar så det gick ganska snabbt och här hemma byter jag bara i fyra fönster. I övriga har jag antingen inga gardiner alls eller så får de som hänger där vara kvar även i december. Fint blev det i alla fall och fönstren blänker....få se hur länge det är så....

Det känns i alla fall mycket skönt att både ha haft roligt och gjort lite nytta här hemma. Det kan jag tänka mig att göra om fler helger.

Nu har jag hängt upp gardiner som passar i advent.

Nu sitter jag och kollar in skidskyttet, njuter av att det är tillbaka i Svt igen, man slipper reklamen. Underbart! Middag ska det nog också bli så småningom, cornflakeskyckling står på menyn.

Gick på stan en sväng medan sonen tränade. Blev lätt förbryllad när jag gick förbi en skål med påskägg fast julägg....Vem vill ha ägg till jul?? Har tomten och påskharen bytt plats? Ska det bli påskkalender året som kommer eller?? Jag vet att det finns påskmust och julmust, påskskinka och julskinka, påsksill och julsill...det är okej, men vid godisäggen...där går min gräns....

Nu har jultomten börjat dela ut påskägg också...fast det är julägg....som ser ut som påskägg...som....

Till slut lyckades jag igår...tänkte att jag kan väl inte låta google vinna över mig. Så jag tog nya tag och se, då lyckades jag få bort gamla bilder och lägga till nya i klassbloggen! Jag satt och stirrade ut den lilla rutan som inte ville försvinna, efter många minuter blev den nog hypnotiserad och gav upp....(riktigt så gick det inte till men visst hade det varit enkelt...).

Innan jag välte kaffemuggen över tidningen igår hann jag läsa den och reagerade lite över de formuleringar som fanns i två av artiklarna. Jag vet att ordet används ganska flitigt numera, både i text och annat, (förmodligen är det jag som är en språklig bakåtsträvare eller bara fjantigt språkpetig).
Det finns bland annat ett tidskriftspris med ordet i namnet. Ordet är omgörning... det låter inte rätt tycker jag.

Toaletten blev inte bra ens efter omgörningen....omgörningen på torget.....Prova att byta ut omgörning till något av följande synonymer: renoveringen, ombyggnationen, ändringarna, omdaningen. Visst låter det bättre? Det tycker i alla fall jag.

Nu ska väl inte jag klaga så mycket över det, jag fixar nog till en hel del språkliga grodor i mina texter också. Det blir lätt så när fingrarna smattrar över tangenterna. Då är det lätt att bokstäverna hamnar fel. Eller att det blir ett ord för mycket därför att man har ändrat i meningen och inte korrekturläst riktigt. Alltså är det bara att stå ut med ord och bokstäver som låter konstiga där de hamnat, både i mina och andras texter....det är ju inte direkt något världsligt problem....även om man som jag kan haka upp sig på det ibland...

En "onöda" eller kanske en "nöda" (apropå konstiga ord i texter...) är muffinsmaskinerna som det annonseras om nu inför jul. En elektrisk maskin i vilken man kan grädda sex muffins. Den tar 8-12 minuter på sig att grädda muffinsen, lika länge som i en ugn. Frågan är då hur mycket mindre det kostar att värma upp den än en modern ugn och hur mycket snabbare den värms upp? Man kan använda formar eller låta bli, undrar hur den är att rengöra utan formar? Jag tror att jag köper roliga muffinsformar istället....men tänk om den är jättebra?

Nej, nu tror jag att det är dags att kliva ur sängen...det är snart lunch och frukosten har inte ens kommit på bordet än.

När jag vaknade i morse var jag inte lika trött som igår, tack och lov. Åt min frukost i lugn och ro och njöt av morgonens första kaffemugg när jag av någon anledning puttade ut hela muggen med kaffe. Tidningen jag läste sög upp det mesta. Men tänk att bara några deciliter vätska blir så väldigt mycket och rinner så väldigt fort åt alla håll...

Efter den mardrömsstarten lunkade dagen på riktigt bra, trots allt....till dess att det var dags att publicera bilderna på klassbloggen...då visar det sig att vårt webbalbum är fullt och när jag ska försöka tömma det på lite bilder krånglar google till det hela med att vägra släppa oss förbi ett "erbjudande" vi inte vill ta del av, trots att vi klickade på nej tack....och nej tack...och....

Då tänkte jag att det ordnar sig, jag loggar ut och testar igen...samma visa....loggar ut och testar hemma....samma visa....
Så just nu känner jag mig lite sur...dessutom krånglar modereringsfunktionen på allehanda-bloggen. Jag kan inte godkänna kommentarer via min mail, då syns de inte....Mailen är också google ska tilläggas.....så jag är inte särskilt glad på dem just nu. Snarare skitsur!! Problemet är att det inte bara är att lyfta luren och ringa och klaga...

Att hitta middagen i princip färdig när jag kom hem efter att ha jobbat extra ett antal timmar gjorde mig däremot mycket glad, så nu har jag ny energi för att bråka vidare med vår skolblogg. Eller så ska jag låta bli att bråka ikväll och sova på saken istället så kanske lösningen kommer under natten. Det verkar vara ett vettigare alternativ, jag bestämmer mig för det!

Fredagsplock

Den här morgonen började inte på det allra bästa sättet. Min klockradio spelade och spelade, men inte tog jag mig ur sängen för det. Sonen kom upp och undrade av vilken anledning jag låg kvar i sängen, han fick ett trött mummel till svar...orkar inte....
Till slut lyckades jag i alla fall ta mig upp, efter en enorm viljeansträngning. Väl i köket hällde jag pepparkaksfil i kaffet och mjölk i skålen. Gott? Nä! Så det är ingenting jag rekommenderar.... Som tur var hade jag lite kaffe kvar så morgonen gick att rädda. Mer fil fanns det också...

Dagen gick i full fart sen, som vanligt. Idag fick jag hjälp av mina äldsta elever att röja undan i klassrummet där vår affär ska ta plats. Vi har sorterat bort sånt som inte används längre, på det sättet fick vi tomt på tre hyllor. Det är en form av vardagslycka!

En annan form av vardagslycka är, att när det är som mest att göra på jobbet och tankarna på middagsmat känns lika avlägsna som universums ytterkanter, då plingar det till i mobilen med en middagsinbjudan som gör att allt plötsligt kändes lättare. Det hände också idag.

Ytterligare en form av vardagslycka är att fyra minuter innan vi ska vara borta på middag, köra in på gården för att hämta upp sonen, se hans huvud sticka ut och säga:" jag har snart dammsugit hela huset"....Att han dessutom tömt diskmaskinen, fyllt den på nytt, påbörjat läxan gör ju inte saken sämre.
När vi kom hem efter att ha ätit middag, kom min snälla mamma och hjälpte mig torka golven...ännu mer vardagslycka.

Att ha arbetskamrater, som jag har, som hjälper en när det känns som att allt kör ihop sig, det är också vardagslycka. Alla underbara elever som finns runt mig varje dag är också en väsentlig del av lyckan!

Inser när jag summerar dagen så här långt, att trots att en dag kan börja som skrutt, kan många små saker som händer under dagen göra att man känner sig rik inuti!

Vardagslycka!

Det gick inte så vansinnigt dåligt hos sjukgymnasten trots allt. Trots att jag inte tränat så mycket som jag borde hade det gått framåt och min muskel var starkare än för en månad sen. Men inga nya övningar lades till, utan jag får jobba på med dem jag har till i januari.

I klassrummet flyter det på fint med alla underbara barn, men trots det upplever jag att tiden inte riktigt räcker till för allt jag har att göra. Det är svårt att veta vad som ska bortprioriteras och det gör att jag känner mig otillräcklig. Känner hur det värker i magtrakten där katarren brukar dyka upp.....inget gott tecken. Önskar verkligen att jag kunde vara en person som kan koppla bort allt när det blir för intensivt, bara vara lugn och tänka att det ordnar sig....för oftast gör det ju det!

Av den här veckan är det två arbetsdagar kvar, sen helg igen. Helgen tänkte jag först använda till att komma ikapp med jobbet men jag tror att jag behöver vila mest av allt. Därför blir det nog bara det mest nödvändiga. Tvätta (sonen fick starta en nödtvätt sent igår för han upptäckte att han hade slut på både det ena och andra i klädväg. Jag lovade att starta tumlaren i morse så kläderna skulle hinna torka.....gissa vem som glömde.....tur att han klev upp i tid så att han startade den själv...), äta, skjutsa till träning, någon liten promenad, knäträning och sen bara sånt jag känner för!

Nu känner jag för att sova...natti natt!

Jag sitter i soffan och väntar på att bastun ska bli varm, är lite frusen. Ikväll blev det efter middagen först några turer till återvinningen, sen hade sonen utvecklingssamtal. Ett trevligt samtal där han fick nyttja sin verbala förmåga till fullo!

Nyheterna rullar på teven, raserade hus i Gaza och förstås är det alldeles vanliga människor som hamnar i skottlinjen och som vanligt är det barnen som far mest illa. Det är alltid barnen......Men klockan 23 ska visst vapenvilan träda i kraft....hoppas verkligen att båda parterna håller det de lovat!!
I Grekland kämpar de med ekonomin för att få sitt samhälle att fungera igen.
Här hemma är det en nya riksdagsrepresentanter på gång i partiet som helst borde förtvina helt.
I Afrika pågår strider mellan bland andra kongoleser och rwandier som anklagar varandra för övergrepp åt båda håll. Här hemma är ett av de större problemen just nu att vägglössen ökat igen, stora som äppelkärnor...i sammanhanget ett litet problem men för de som drabbats är det riktigt otrevligt.
I Göteborg åtalas en kvinna för griftefrid eftersom hon förvarat skelettdelar hemma....hon sägs ha köpt och sålt delarna på internet.....

Alla nyheterna på teven har gjort mig ännu mer frusen så nu hoppas jag verkligen att bastun är varm!

Då är det bara att konstatera att den här dagen har gått också.....nog är det intensivt nu så det räcker till tycker jag. Aldrig har väl tiden snurrat på så fort som den gör nu. Jag skulle vilja trycka på en pausknapp, bara en stund. Jag hinner inte riktigt upptäcka alla små glädjeämnen som vardagen faktiskt bjuder på, än mindre njuta av dem.

På vägen till stan ringde min ortoped. Vi kom överens om att jag ska komma dit på ett besök så att han får titta på min fot som pekar snett utåt när jag går. Eller det är väl snarare knäet som ska granskas. Idag har knäet bråkat och gjort ont så det känns mycket bra att få träffa honom. Inser att den smärta jag känner i muskelfästet på ovansidan av knäet har funnits där i tre år nu......nog blir man lite van ändå det går inte att komma ifrån.
Strax därefter ringde näste läkare.....vaccinationsprogrammet för vår Vietnamresa gjordes upp! Det känns avlägset med resan, men med den hastighet veckorna rullar på i är det nog snart början av mars och dags att packa.....

Korv och mos till middag!

Nu sitter jag hemma i mitt eget soffhörn igen efter en härligt energigivande helg. Tänk vad några dagar i vårt älskade Jämtland kan göra för orken. Att få träffa kompisar och umgås i lugn och ro är verkligen en lisa för själen. Nu blev det väl lite mer hektiskt än vanligt med tanke på festen i fredags, men den gav mer energi än den tog. Trots att det blev sent.  

Sonen hade som vanligt ingen lust att åka hem när det var dags....men nu har även han funnit sig till rätta. Läxorna och förberedelserna vid datorn inför utvecklingssamtalet på tisdag är färdiga. Därför kan han med gott samvete sitta vid datorn och spela ett tag igen.

Jag sitter och laddar inför veckan som kommer med arbete, möten och träning. På onsdag ska jag till sjukgymnasten igen. Jag har tränat men tycker inte att det gått framåt så mycket som jag skulle vilja, så det känns inte så kul att träffa honom. Jag är som ett litet barn som vill ha beröm för att ha gjort stora framsteg....nu kommer jag inte att få det.....

Undrar vad det är för mekanism som gör att jag alltid vaknar tidigare än jag vill när jag verkligen behöver sova.  Minst en timme till, så stod det på önskelistan....
När jag kom hem inatt efter en underbart rolig, trevlig, härlig kväll hade Sudden redan somnat och han sover fortfarande..det är inte rättvist! Jag vill också sova länge.

30 års-festen igår var verkligen en höjdare. Många trevliga människor jag inte träffat på länge. Givande samtal, skratt i mängd och ett kramkalas utan dess like.

Fler skolfester åt folket!! Nu inväntar jag Ängsmogårdens jubileum. 1993 startade vi upp där! Har jag inte räknat fel borde det bli 20års-partaj nästa år...Anmäler mig redan nu....

Eftermiddagens kurs var toppenbra! Verkligt givande diskussioner och erfarenhetsutbyte.
Givande diskussioner verkar för övrigt vara dagens tema....kvällen avslutades med härligt snack och gott fika! Tyvärr kände jag mig tvungen att åka hem redan vid nio med tanke på väskorna som skulle packas. Kände inte för att ha det kvar till i morgon....då skulle det kännas stressigt. Jag har nämligen en tid att passa....i Östersund...det är party halv sju! Med tanke på att resan tar ett antal timmar gäller det att ta till vara varje minut.

Men nu är väskorna packade i alla fall, jag hoppas vi har kommit ihåg allt...Jag tycker att det är misstänkt lite som ligger i väskan med kläder, men vi har kollat och dubbelkollat så det borde stämma.
Det som kommer att ta mest plats i bilen är väskor med Suddens elektronikprylar och spel som ska med. Vissa saker vill han ha med själv, andra prylar är nerpackade efter önskemål från sönerna i huset dit vi ska åka.

På väg till bilen efter kursen idag fick jag en fråga om jag alltid gått med vänster fot snett ut.....tittade ner och såg hur konstigt det var. Insåg plötsligt att jag måste ha ändrat mitt sätt att gå, min fot har väl aldrig pekat ut åt sidan på det där sättet förut.....Kan det vara en anledning till att det är jobbigt att gå långa promenader och att smärtan i knä och fotled då blir väldigt intensiv efter en stund?? Måste nog ringa ortopeden och rådfråga tror jag.

Det är en stund kvar innan det är dags att gå på kören. Vi har börjat sjunga julmusik nu och det är verkligen härligt. Jag vet att det inte ens är advent ännu, men ska vi hinna träna in alla sånger vi ska sjunga på vår lilla julkonsert den 21 december är det nog säkrast att vi börjar.

Ikväll har jag pratat med min handläggare på försäkringsbolaget angående min knäskada. Eftersom det snart har gått är ett år sedan den sista skadan tyckte hon att det var dags att påbörja utredningen med tanke på eventuell ersättning. Både vad gäller värk, funktion och utseende. Inget jag har tänkt på själv, men som hon sa, jag har rätt till mer ersättning så då ska de se till att jag får den! Måste verkligen säga att jag är nöjd med mitt försäkringsbolag. Trots att kontoret för olycksfallsdelen är i Stockholm och långt härifrån blir jag bemött på ett sätt som gör att jag känner mig viktig och att de bryr sig om just mig! Undrar ni vilket bolag det är? Dina!

Kallelsen till käkkirurgen i Sundsvall, som skulle dröja fyra månader (det tog en), kom också idag...gäller inte mig dock....den person som berörs av den kallelsen blev inte glad att det gick så snabbt.....

Nu är vi mätta och nöjda här i vårt hus. Sonen har gjort läxan och spelar nu sitt nya spel som hade release idag. Jag sitter och laddar för att ta hand om en del jobb här hemma eftersom de kvällar som följer är upptagna av andra aktiviteter. Strykning, paketinslagning och lite annat småplock står på programmet. Paketen ska få följa med västerut på fredag. Station 1: tvätten!

Middag!

Nu sitter jag med mina nya terminalglasögon på näsan och gläds över att inte behöva ta av mig glasögonen för att kunna se vad det står på dataskärmen. Dessutom har de lyckats få till dem så att jag ser hyfsat på långt håll också. Vilken lycka, då kanske jag slipper få huvudvärk för första gången på länge när jag sitter framför datorn på biblioteket. Hoppas kan man ju alltid.

Sonen käkar en macka för att fylla på energinivån efter träningen. Jag sitter vid köksön och jobbar lite. Om ett tag ska jag plocka ihop inför morgondagen. Mitt knä har bråkat lite med mig idag, det har gjort ont när jag har suttit länge och sen klivit upp för att gå. Men jag ska ändå göra några knäövningar innan det blir sängdags, framför teven och nyheterna skulle jag tro att det blir. Känner ett behov att få reda på vad som händer ute i världen.

Men vad är det för fel på Sverige?? Efter åtta år i vårt land ska en familj utvisas...åtta år!! Det är inte klokt!! Vi utger oss för att vara ett humanitärt land och slår oss för bröstet men när det kommer till flyktingpolitik och att behandla medmänniskor på ett värdigt sätt har vi mycket att lära. Usch, vad jag blir upprörd!! Det värsta är att det händer hela tiden fast vi inte alltid får veta. Nu när hela samhället i Bengstfors ordnade med en manifestation då påminns vi. Vilken tur att det finns människor som engagerar sig så att vi andra får veta vad som pågår i vårt land. Tvi, tvi, tvi!!!

De pratade om kloning på Nyhetsmorgon idag, inte så mycket om det är rätt eller fel, utan på ett enkelt sätt förklarades det hur det går till. Det har varit och är väldigt krångligt att klona en cell men årets Nobelpristagare i medicin hade kommit på ett enklare sätt att göra det på (väldigt generaliserat). Man fick också lära sig att även om man klonar så blir inte klonen exakt likadan trots allt. En tanke man kan ha med kloning är ju att man på det sättet skulle kunna rädda utrotningshotade djur, men den forskare som satt där trodde inte att det skulle vara en väg att gå eftersom det väldigt snabbt skulle bli inavel.
Mycket intressant, men än intressantare är den stamcellsforskning som pågår för att hitta botemedel till vissa svåra sjukdomar, till exempel ALS. Något som ligger mig extra varmt om hjärtat!

Nu har det blivit dags att ta tag i den här dagen. Morotstårta väntar på att bakas. Tvätt ska tvättas, strykas och läggas undan. Jag tror också att det kan vara läge att ta fram snöstyror och slädar för att vara förberedd den dag det kommer mer snö. En son ska hämtas, (kanske kan jag leja mamma), mat ska lagas och ätas....Inga särskilt betungande saker alltså, det blir nog en fin söndag även om vädret är grått!

Här hemma är det lugnt och tyst. Trots att sonen inte gör nåt större väsen av sig när han är hemma, blir det extra tomt när han är borta hos kompisar. Läser och slappar framför teven. Jag är verkligen bra på det, att slappa alltså. Fast det gäller mest på helgerna...under veckorna hinner jag inte....

Liten nachotallrik

Nu en lugn, skön lördag med en kaffemugg i handen, Nyhetsmorgon i bakgrunden och slöande på hög nivå. Faktiskt har det pågått sen igår. Sonen fixade en stor del av middagen och sen satt vi (läs låg) framför teven, åt, såg film och njöt av att vara lediga.
Senare idag ska han skjutsas till en kompis i stan, jag ska gå på stan och kolla om jag hittar något nytt att ha på mig. Känner att det kan vara dags för det.

Just nu är det en kvinna som skrapar Triss, hon ser inte särskilt glad ut, missnöjd är en bättre beskrivning faktiskt...eller sur.......Antingen blev hon väldigt besviken över att "bara" få 10 000 i 10 år, eller så var hon så nervös att hon inte orkade dra på munnen. Men hennes tröja glittrade!

Undrar just hur jag själv skulle se ut?? Glad eller sur? Att tejpa upp mungiporna kanske kan vara en idé, i förebyggande syfte. Det kan ju vara min tur faktiskt, fick några trisslotter när jag fyllde år som jag inte har skrapat ännu....Sannolikheten är väl inte så väldigt stor men man vet aldrig....och då vill jag inte se sur ut.

Läste att Malmösymfonikerna fick ont i öronen av att spela Kizz. Om det hade varit tung death metal hade jag kanske kunnat förstå, men Kizz...hallå??.....
Då var det värre när vi i sista ring på gymnasiet var på konsert i Stockholm. Det är mitt absolut värsta musikminne. En symfoniorkester i Stockholm som spelade ett modernt verk (har förträngt vilket). Vi satt på hyllan ovanför orkestern vilket innebar att alla i publiken kunde se oss. Det gjorde det omöjligt att hålla för öronen och därmed skydda trumhinnorna. Tragisk upplevelse med tanke på att  det var första gången vi lyssnade på en symfoniorkester.........många blev skrämda för livet.....

Idag lyste det en lykta på bron när jag kom hem. Det kändes välkomnande. Sonen hade tänt den när han fick klart för sig att jag skulle jobba längre än vanligt idag. Han förstod nog att då skulle jag uppskatta lite extra värme och omtanke.

Nu sitter jag vid köksbordet och har precis tryckt i mig en macka för att stilla den värsta hungern medan jag funderar över vad vi ska få till middag. Curtis Stone skulle gärna få knacka på och fixa till mat åt oss...det skulle jag inte ha några som helst problem med....så länge han inte bjuder på kassler. Fast det tror jag inte att man har i Australien....i alla fall var det inget som jag såg minsta antydan till när jag bodde där. Kan ju i och för sig ha att göra med att jag inte letade efter det heller....

Nej, nu struntar jag i det här...på med kläderna och mot affären....

Ett ljus välkomnade i mörkret. 

Mysteriet med lyktan på bron som alltid lyste när jag kom från skolan på min födelsedag (trots att mamma och pappa jobbade) har fått sin förklaring....mamma sa att antingen hon eller pappa åkte hem från jobbet en kort stund för att tända den innan jag skulle komma hem...jag har inte så dåligt minne alltså....men hur det var med snön alla år det vet jag inte.....

När vi hade ätit middag blev jag uppvaktad av sonen, mamma och goda vänner. Kaffe, tårta och mysigt småsurr. Jag tycker att min födelsedag är och har varit toppen, tänk att man kan få ha det så bra!

Jag tar vad jag har när jag lagar mat....sonen när han slår in paket....

Den här fina lyktan med utbytbara skyltar fick jag av sonen!

En god vän kom med en trollunge!

Av mamma fick jag bland annat en fin adventsljusstake, men den får ni se när det blir advent.

Det enda som inte var riktigt bra med den här dagen var min vidriga morgontrötthet... På födelsedagen tycker jag att det borde vara en rättighet att få sovmorgon....Kan ingen politiker väcka den frågan på riksplanet? De beslutar ju om allt möjligt annat så varför inte om sovmorgon på födelsedagen.....Jag är säkert inte den enda som vill ha det så...eller??
(Nu är ju det här är inget problem egentligen, men visst skulle det vara trevligt om det var så för alla)!!

Min mamma berättade att idag, för 49 år sedan, kom den första snön och den stannade sen kvar resten av vintern. Kanske var det därför jag alltid önskade att det skulle snöa på min födelsedag när jag var barn. Ibland hade jag tur, då föll snön i täta flingor.
Faktiskt när jag tänker efter tror jag att det alltid snöade på min födelsedag. Och det lyste alltid en lykta på bron när jag kom hem från skolan. Hur det nu kunde göra det eftersom mamma och pappa oftast jobbade till fem på den tiden... Nåja, kan ju vara så att mitt minne sviker en aning och jag kommer ihåg de födelsedagar som passar in på den beskrivningen.....

Idag snöar det inte och det gör absolut ingenting. Det har ju varit en underbart strålande dag ändå så här långt. Lite blåsig men vackert. Men ni ska se att nästa år då jag fyller 50, då kommer det att snöa på min födelsedag!

I ugnen ligger några potatisar och bakas. Med bacon och lite annat smått och gott kommer vi att få en god födelsedagsmiddag en helt vanlig vardag.

En fin vas fick jag av sonen med vackra rosor!