Hjälp vad tiden springer iväg....hur gick det här till egentligen? Hur är det ens möjligt att det redan är torsdag kväll?? Jag förstår det inte. Fast det spelar ju ingen roll, för hur oförstående jag än verkar så är det likafullt torsdag kväll....

I skolan jobbar vi på för fullt om dagarna med att göra klart och avsluta det vi har hållit på med den här terminen. Nu är det bara tre dagar kvar förutom avslutningen.  Och jag som tycker att det här läsåret nyss började. Vi har fortfarande en hel del kvar att göra men det som inte hinns med det får vara ogjort...så är det.

Här hemma råder det inte heller någon brist på saker att göra. Städning, målning och tvätt är bara några av de saker som pockar på vår uppmärksamhet.
Dammråttorna hade tagit över vårt hus...spelade ingen roll i vilket rum man var, nog anföll de ändå....Men nu har vi äntligen tagit itu med städningen i alla fall. De senaste veckorna har det inte varit prioriterat alls. Nu kunde sonen hjälpa till med dammsugningen för han hade varken läxor eller träning på programmet. Jag tog hand om allt annat som hör till städning av ett hus.
Resultatet är att det känns underbart skönt, nu slipper vi skrapa bort smutsen under fötterna när vi ska lägga oss.....bara en sån sak, vilken lyx!
Tvättat några maskiner har jag också lyckats med, men det där med att ta reda på den rena tvätten det går mindre bra.....samma sak med målningen....inte en pensel så långt ögat når....

I morgon åker vi till Jämtland, jag ska på jubileum på en av de skolor jag varit med om att starta upp...för 20 år sedan....det låter väldigt länge sen tycker jag....Jag ser i alla fall fram emot kvällen med förväntan....undrar så vilka som kommer? Kul blir det alldeles säkert!


Nu ska jag plocka ihop lite och förbereda inför morgondagen, sen är det godnatt...jag är jättetrött trots att klockan inte är mer än kvart över nio. Bäst jag kommer i säng i tid för imorgon kväll då det är fest måste jag ju vara pigg!

För att njuta av det underbara vädret fullt ut grillar vi så ofta det bara går nu.
Till kvällens middag blev det pizza på grillen, rekommenderas varmt.
Godaste pizzan jag ätit på länge!

Vilket underbart sommarväder det är utomhus! Alla stunder det går vill man passa på att vara ute. Efter jobbet idag började jag klippa gräset. Efter halva mattan kom grannen hem och sa att jag fick sluta för han skulle klippa resten åt mig imorgon! Underbart!!

Då fick jag städa upp på altanen istället. Vi har nämligen fått tak på vårt växthus idag. Så nu är det bara att beställa glaspartierna...men det den kontakten har snickaren redan tagit....det betyder att i mitten av sommaren har vi nog vårt växthus på plats!

Barbafamiljen och vattenpumpen har fått komma fram igen!

Sonen har tagit en träningspaus den här veckan...det är nog tur det för han hostar fortfarande väldigt mycket. Men imorgon ska vi trots det till stan ändå ....sonen ska fortsätta prova linser och jag ska på styrelsemöte. Men ikväll har vi haft en skön hemmakväll med en härlig stund på altanen med trevligt fikasällskap.

Nog vet sonen vad han ska ge sin mamma i morsdagspresent allt. Trädgårdsgrejor och chokladtryfflar! Skylten fick mig att gå ut och rensa i rabatten på framsidan. Chokladtryfflarna unnar jag mig till en mugg kaffe nu när jag är klar!

Tänk vad åren går fort. Har suttit och fört över bilder från graderingen till datorn när jag hittade bilder från sonens allra första gradering! Nog har han kommit långt!

Tänk att intresset för Ju-jutsun har hållit i sig så länge och än verkar det inte mattas....tur är väl det för sonen har verkligen hittat sin sport! Fast jag måste erkänna att när han stod där på sin första gradering som knatte trodde jag aldrig att han skulle fortsätta så här länge. 

Senare idag ska han åka ner till stan igen...det är avslutning så nu gäller det att hitta Ninja-kläder.....själv blir jag kvar hemma eftersom jag har annat på programmet.......

Första graderingen i december 2006! Då var han vit knatte!

Den 25 maj 2013 har han precis graderat till grön kyu!

Trött efter en lång och intensiv graderingsdag....man skulle kunna tro att jag har graderat med varje grupp, så trött är jag! Alla kämpade otroligt väl och gav järnet, små och stora. Nu har de fått en ny bältesgrad...välförtjänt!

Själv har jag fixat med fika men jag har fått god hjälp under dagen. Fotograferat de nygraderade har jag också gjort, så imorgon ska de bilderna upp på klubbens hemsida är det tänkt. Men just ikväll blir det inget mer....jag ska ta med mig en bok och lägga mig i soffan. Det känns lagom!

Det gick ju så bra ikväll tyckte jag...fixade i jutsulokalen inför gradering i morgon. Städning och framplockning till fikat. Jag blev klar tidigare än jag trodde och eftersom sonen redan ätit middag köpte jag nåt litet att äta innan jag åkte hem. Sedan åkte jag glad i hågen hemåt nöjd med kvällen så långt. 

I Moliden tyckte jag plötsligt att bilen kändes konstig...när jag stannade till upptäckte jag att höger bakdäck var plattare än en tunnpannkaka....

Inte var det lönt att fylla med skum eller luft för det var helt söndertrasat....bara att ringa på hjälp alltså! 

Sådana gånger är det tur att man har assistans. Både av Peugeot och av mamma. Mamma tog med mig hem och bärgaren tog min bil till däckverkstan....

I morgon är jag glad att min mamma inte behöver sin bil, för den tar jag! På söndag får hon den tillbaka för att skjutsa sonen till stan och avslutning...sen tar jag den igen tills jag får tillbaka min egen....min snälla, snälla mamma!

Nu kollar jag in en film på teven, sen ska jag sova. Vi har en tidig start och lång dag framför oss i morgon. 

Sonen hostar och kraxar fortfarande, jag hoppas verkligen han piggar på sig så att han orkar gradera när det väl blir hans tur. Men det är inte lönt att fundera alltför mycket på det nu...i morgon kväll vid den här tiden vet vi hur det gick!

Attans också men vilken tur att det inte hände när jag skulle hämta sonen mitt i natten förra helgen....

Jag har sagt det förut men jag säger det så gärna igen....jag har världens bästa grannar!! På väg ut från sjukgymnastiken ringer min mobil. En röst i andra änden frågar om alla högar med skräp ska bort eller om det är något som ska vara kvar?
Då visar det sig att mina snälla grannar höll på att köra bort allt mitt skräp till återvinningen. Någon timme senare var allt borta! Nu är det fint på både fram- och baksidan igen. Det är klart att det blir mer skräp när taket och glaset ska sättas men med tanke på allt som redan fraktats bort kommer det inte att upplevas som mycket alls.

Sonen är fortfarande tussig. Snorig, med enbart lätt feber men med en rejäl kruppliknande hosta. Att behöva ha skällande hosta när man är 14....som tur är har han inte alltför jobbigt med andningen trots allt. Jag hoppas verkligen han blir frisk fort. Hur det blir i morgon med skolan återstår att se, jag hoppas att han är så pigg att han kan gå.

Nyheterna i kväll domineras återigen av de kravaller som pågår iStockholmstrakten. Jag tycker det är overkligt att det händer i Sverige. Jag förstår inte vad som driver de som kastar stenar och förstör...hur kan de någonsin tro att man vill lyssna på någon som gör så. Fast förmodligen vill de inte att man ska lyssna...de vill nog bara förstöra...
Usch så mycket hat stenkastarna måste bära inom sig och vad många trasiga leksaker de måste ha haft..Någon kärlek kan de inte heller fått ta del av under sin uppväxt eller känna av nu heller för den delen.
Väldigt motbjudande är det faktum att de kastar stenar när räddningstjänsten kommer för att släcka bränderna....det ligger nära till hands att kalla dem idioter. Jag hoppas verkligen att de skyldiga vaknar upp och inser hur oerhört dumt de beter sig.
Det jag funderar över är om de som deltar bor där oroligheterna pågår överhuvudtaget eller om de bara kommit ditresta för att det vankas upplopp??

Vi hade verkligen tur med vädret idag, solen sken och det var så inbjudande att vistas utomhus...vilket var lyckosamt eftersom vi hade utedag hela dagen, hela skolan.
Nu när kvällen är här har det börjat mulna på men när jag kom hem från jobbet var det fortfarande fint.
Jag skyndade mig ut för att klippa gräset så att jag skulle hinna skjutsa sonen till hans träning. Det visade sig att jag hade kunnat ta det lugnt, för han kom hem från skolan och var sjuk. Febrig och rejält förkyld. Hoppas verkligen att det går över snabbt! Eftersom han varit ledig en del från skolan är det inte så bra att han missar fler dagar. Dessutom ska han gradera på lördag så då har han inte heller tid att vara sjuk. Förhoppningsvis räcker det med vila imorgon så är han på banan igen.

Mitt knä protesterade inte alltför mycket under gräsklippningen...nog gjorde det lite ont och blev en aning svullet men inte så illa som jag kom ihåg att det blev för ett år sedan. Faktiskt tror jag att lårmuskeln känns aningen starkare än den gjorde vid samma tid ifjol. Vilket är på tiden!

Annars går jag omkring med en känsla av att ha glömt någonting.....Jag har kollat almanackan flera gånger....gått igenom "att göra"- listan...kollat almanackan igen och hittar ingenting. Hoppas verkligen att det är så!

För att rikta mitt fokus mot något annat än det jag tror att jag har glömt tänker jag lägga mig i soffan och läsa min bok nu!

Nu börjar luddet hopa sig....inte i tumlaren eller runt golvet om ni tror det, utan i hjärnan. Tröttheten slår till som en klubba och får mig att vilja somna där jag ligger i soffan och tittar på nyheterna. Det känns i kroppen att jag satt i Överhörnäs mitt i natten och väntade på att sonen skulle komma hem. När vi till slut kom hem och jag kunde slå igen ögonen var klockan två så jag fick bara fyra timmars sömn..... så nog kommer jag att somna ovaggad ikväll.

Sonen, som med lika lite sömn gick till skolan i morse, är också trött. Sedan han gjort undan läxan tog vi en promenad, köpte glass och njöt av den varma försommarkvällen för att inte somna i varsitt soffhörn....fast just nu "skypar" han med kompisarna så han har lättare att hålla sig vaken än jag.

På eftermiddagen körde jag ett pass på sjukgymnastiken. Det gick finfint, har ökat vikten lite vid en av övningarna...det gick plötsligt alldeles för enkelt! Precis som det ska vara alltså, det går framåt.

Något som också går framåt...eller snarare rusar fram är resten vårterminen. Nu är det bara två hela veckor och några dagar kvar....det är lite det. Plötsligt kommer dagen att vara här när det är dags att sjunga "Den blomstertid igen"....fast först ska vi njuta av de sista veckorna och göra det allra bästa av dem.

Nu tänker jag njuta av att göra ingenting resten av kvällen.....möjligtvis viftar jag lite på tårna.....

Ligger i soffan framför teven och kollar in finalen i hockey-VM samtidigt som jag summerar helgen. Den har gått väldigt snabbt men jag har hunnit med både en del jobb men samtidigt mycket vila.
Den sida av växthuset jag kommer åt själv är färdigmålad, jag har plockat undan en del skräp på altanen och tagit fram grillen igen. Tvättat så att sonen ska ha rena sockar när han kommer hem från Jönköping och läst, läst och läst i skuggan under parasollet.

Jag har också upptäckt muskler som måste ha varit bortglömda länge....i armarna, händerna, vaderna, för att inte tala om hur det är på ovansidan av underarmarna....kan inte komma ihåg när jag senast hade träningsvärk där....

(Just nu är det alldeles för spännande för min smak i hockeyn....Schweiz pressar hårt.....)

I en minibuss på väg upp genom landet sitter sonen med en del av tävlingsgänget. Han har haft det bra där nere i Jönköping även om det inte blev riktigt som de tänkt sig. Då hans tävlingspartner blev sjuk idag på morgonen innebar det att de inte kunde ställa upp i tävlingen som det var tänkt....snacka om antiklimax.....

Träningslägret som hölls under lördagen kunde de dock båda delta i och jag tror faktiskt att i långa loppet var det bättre att de missade tävlingen än träningen. Det är ju inte varje vecka de har chansen att träna under ledning av landslagscoachen. Naturligtvis är de väldigt besvikna båda två, de var ju så laddade och fokuserade på att göra en fin prestation. Men ingen har skadat sig allvarligt och det kommer fler tävlingar!

Nej nu måste jag fokusera på hockeyn igen...

Armarna känns tunga, kinderna hettar och på smalbenet gör blåmärkena ont. De har kommit efter att ideligen ha slagit i när jag klättrade upp och ner på stegen. Nu har jag i alla fall målat de delar jag kommer åt, ett varv. Jag jobbade under förmiddagen och sen på kvällen när det blev svalare igen. Däremellan läste jag en bok liggande i skuggan under parasollet.

Nu ligger jag framför teven och kollar in hockeyn. Tro om det håller hela vägen för Schweiz och de hamnar i final...det vore en liten skräll. Fast Sveriges förlust mot dem känna inte lika tung längre om resultatet står sig.....

Plötsligt är det Eurovision.....såg precis ett kort klipp på Zlatan där han hälsade välkommen till Sverige och Malmö....blev det inte mer med honom? Efter alla skriverier i tidningarna så trodde då jag det...Undrar om jag orkar se detta? Tror inte det, jag läser nog en stund istället.

Pingstdagen och vädret är underbart. Tittar man sig runt börjar det bli skirt ljusgrönt överallt. Det formligen exploderar av grönska.

Jag har ägnat en stor del av dagen åt att måla. Det gäller att få färg på de delar som gränsar mot taket så att det kommer på plats. Fast hur jag ska måla de sidor jag inte kommer åt har jag ingen lösning på än. Det blir många vändor upp och ner på stegen i alla fall.

Mamma är snäll och servar med mat och fika! Annars skulle jag nog glömma det....vatten dricker jag dock massor av.

Men nu är det alldeles för hett och soligt för att måla så jag sitter i skuggan under parasollen för att inte få värmeslag. Dessutom lyser ju solen rakt på det som ska målas.

Från Jönköping hör jag inte så mycket. Jag tror att sonen tävlar först imorgon, idag är det nog vuxenklasserna!

Hemma efter en lång, intensiv, rolig men en aning småstressig dag. Jobb med mina underbara eleverna som vanligt först. Därefter givande pedagogiska diskussioner. Snabbt hem för att få ihop logistiken runt sonens packning innan vi åkte till stan. Där jag skulle äta en god middag tillsammans med kören medan sonen var på tränarmöte. 

En aning sent kom vi iväg och att vi blev sena var mitt fel......jag skulle packa matsäcksväskan åt honom medan han packade det andra och hade kylskåpsdörren öppen. Samtidigt öppnade jag frysdelen för att ta fram en vattenflaska som varit på snabbkylning.

Det var inte så smart...det bar sig inte bättre än att jag slog huvudet i nedersta hyllan på dörren....med påföljden att hyllan ramlade ner. Så även två stora flaskor soja, en flaska olja, ketchup och sweet chilisås...största glasflaskan. Konsekvensen av det blev en rejäl bula i huvudet, en väldigt ond stortå där en av flaskorna träffade och massor av soja på golvet.  Det positiva i hela kråksången var väl att oljeflaskan inte sprack....eller att tån inte gick sönder på riktigt utan bara fick en rejäl blödning. 

Belöningen kom när vi anlände till stan, en god och trevlig middag i lugn och ro på restaurang med körkollegorna. Lagom till att vi bytte ställe för att äta efterrätt var sonens möte färdigt så jag skjutsade honom till hans nattlogi. Därför blev det ingen efterrätt för mig men jag var så mätt så det gjorde ingenting...däremot hade det varit trevligt att sitta och prata ett tag till!

Äntligen har jag bestämt vilken kulör det ska bli på huset. Hämtade upp de första färgpytsarna som  personalen på Flugger blandat till och ställt ut åt mig eftersom de hunnit stänga när vi kom till stan.

Hämtade två böcker när jag jobbade på bibblan idag.....det är precis vad jag behöver i helgen.....
slappa och läsa....när jag inte målar eller gör nåt annat förstås....

När jag kom hem från jobbet idag hade vi en ny ytterdörr i källaren! Det blev jättefint, dessutom med nytt handtag på både den och dörren uppe. Och med lås som matchar så att vi bara behöver en nyckel. Perfekt.

Efter middagen var det dags att åka till stan för sonens träning igen. En helt vanlig tisdag alltså. Men vi fick lov att åka lite tidigare än i vanliga fall, för jag var tvungen att hinna in på Flugger före styrelsemötet jag skulle på medan sonen först tränade en grupp och sedan tränade själv.
Anledningen till besöket var inte att köpa färg.....utan mitt velande.....
Jag har nämligen ändrat mig vad gäller färgen på huset....upptäckte att den jag valt blev alldeles för ljus så nu har jag köpt ännu en provburk.....jag börjar ha gott om dem nu.....Men det är ju ingen fara...det går ju att måla upp burkarna i första varvet när huset ska till att grundmålas så småningom. Eller det är ju faktiskt växthuset som ska målas i sommar så det lär var på det färgen hamnar i första hand.

Jag hoppas verkligen att det blev rätt färg den här gången....men det är ju bättre att vela och tveka nu än när målandet påbörjats......

Just nu längtar jag efter semester.....almanackan är så fulltecknad för både mig och sonen de närmaste veckorna så det är nästan löjligt. Då gäller det att hitta stunder att koppla av där tillfälle ges. För att få riktigt nära till vila tror jag att jag ska bära upp utemöblerna från förrådet. De möbler som ska stå utanför växthuset alltså, på den del av altanen som blir utan tak. Då har jag nära till en skön stol i solen (om det nu blir så fint väder som prognoserna lovat framöver).

Det blev en lång promenad för mig medan de första timmarnas träning pågick i eftermiddag. Jag gick nere vid kajen och förundrades över hur de som bor där nere har inrett sina inglasade balkonger. Där finns allt från små vardagsrum till matrum. En kristallkrona hängde också på nåt ställe.

Skulle jag bo där skulle man tydligt se var....det skulle vara inrett som ett växthus....med en liten sittgrupp!

Men nu bor jag inte där utan här. Längtar verkligen till dess att jag får inreda mitt växthus som växer fram ute på altanen. Undrar just om man kan fästa min hängmatta från Guatemala i takbjälkarna? Tänk att ligga där och läsa bland chili och tomater.

Här kommer dagens visdomsord: klipp inte ner fröställningarna från Klasespirea med ullig fleecetröja på!

Det är grått och molnen hänger tunga. Trots det kvittrar fåglarna glatt....det kan ju bara betyda att det kommer att bli en fin dag, om än molnig.
Det finns en del saker att göra ute på tomten men det är så mycket enklare att komma till skott när solen skiner. Därför misstänker jag att jobbet kommer att vara kvar när kvällen är här. Annars kan jag ju hoppas på fint väder nästa helg...nackdelen då är att jag inte kan få sonens hjälp eftersom han är i Jönköping och tävlar. Nåja det är ingenting att bekymra sig över, det blir som det blir.

Jag tror när jag tänker efter att jag ska ägna mig åt att ta det lugnt idag, hela tiden fram till dess att sonen ska skjutsas till stan och träningen.
Jag trodde att han skulle träna först klockan tre men sent igår kväll nämndes klockan ett....hur det blir återstår att se...hoppas det är klockan tre. Det blir några timmar extra hemma då.

Kollar in nyhetsmorgon....som vanligt när det är helg....inser att det är förfärligt dyrt att gifta sig.....en relativt enkel brudklänning kostar 8000 kronor........vill man ha en lite stilfullare klänning får man hosta upp minst 20 000. Jösses....

Läser i tidningen att mamman till en av de kidnappade kvinnorna i Cleveland säger att hon skulle ge kidnapparen en kram och tala om att hon förlåtit honom om hon möter honom.....själv skulle jag inte kunna vara så förlåtande till en person som gjort mitt barn så illa. Sen är det väl i och för sig tur att hon inte är fylld av hat, hat har ju en tendens att äta upp människor inifrån.
Själva händelsen i sig är så förfärlig...det värsta är att det verkar dyka upp nya fall hela tiden av människor som suttit inlåsta under hemska förhållanden. Jag fattar inte att världen och människor är så fulla av ondska.

En annan snackis idag är Globenpubliken som buade ut Sverige för deras eländiga spel i matchen mot Slovenien. Ett lag som spelar dåligt kommer aldrig att spela bättre om det blir utbuat...snarare tvärtom. I stället för att försöka lyfta sig från botten trycks man ju riktigt ner i dyngan istället. Leif Boork skriver i sin krönika att publiken har rätt att bua...vi är inte överens kan jag säga. Sedan kan man naturligtvis diskutera den svenska spelinsatsen, för den var ju verkligen inte den bästa även om de vann....

Kvinnan som är försvunnen i Boden har ännu inte hittats...hoppas verkligen att hon av någon outgrundlig anledning håller sig undan med flit....men sannolikheten för det minskar varje minut som går. Vilken fruktansvärd ovisshet hennes anhöriga måste leva i....växlingarna mellan hopp och djupaste förtvivlan.

Om man bor i Seattle ska man akta sig för att bli ovän med sina grannar....där körde en 51-årig man in i fyra grannars hus med en bulldozer....tur att man inte har såna grannar....och vilken tur att ingen människa kom till skada. Tydligen hade mannen en förkärlek till att gräva hål i grannskapet med sin bulldozer nattetid. En verkligt udda hobby måste jag säga.

Nu ska jag ta mig lite kaffe och sen blir det frukost, därefter måste jag förbereda middagen så att det går fort att fixa till den när vi kommer hem ikväll.

Lördag och första dagen på en över vecka där ingen av oss har några tider att passa. Underbart! Den här dagen ska avnjutas i lugn och ro, med en bok i soffan och en kaffemugg i handen. Vi pratade till och med om att se film ikväll...snacka om wild and crazy...det var länge sedan vi lyckades planera in en filmkväll tillsammans.

Precis nu skrapade en äldre man triss på teven och lyckades välja en lott som gav 100 000 kronor i månaden....hur många år har vi inte sett ännu. Han såg helt chockad ut stackarn, men knöt nävarna i glädje när kameran zoomade ut. Tänk att få så mycket pengar varje månad....gällde det mig skulle jag nog gå ner i arbetstid tror jag. Undrar bara vad som hände med hans blodtryck?

Under de senaste dagarna har jag upptäckt ett nytt modeord i reklam och intervjuer....inget nytt ord i och för sig men så flitigt använt nu. Ordet är pretto....
Bara att använda sig av ordet pretto gör att den som använder det låter pretto tycker jag. Kom ihåg att säga till mig när/om jag faller i prettofällan, i fall jag inte skulle lägga märke till det själv vill säga.

De senaste dagarna har sprintar och skrot i knäet besvärat en hel del. Ibland känns det nästan som att det blir skavsår på skelettet inuti knäet. Jag vet att det inte är så men nog är det besvärande så det räcker till. Typiskt nog kommer det alltid när jag börjar känna mig starkare så att jag klarar av att göra mer saker....då är det dags att trappa ner för att smärtan inte ska bli för stor så jag måste linka och halta igen.
Surt...Men så är det..... uppförsbackar och nerförsbackar hela tiden. När det gäller knäet är nerförsbackarna värst.....

Här pågår träning för fullt. Teknikerna finslipas, kasten rättas till, blicken och avklappningarna är distinkta. Andfådda andetag blandas med något litet skratt när det inte går riktigt som planerat.

Vaknade och tänkte att det är skönt med en lördag morgon utan några saker på programmet....tills jag kom på att det är torsdag morgon. Då log jag för mig själv och tänkte att det är skönt med torsdag morgon utan en massa saker på programmet.

Ikväll har sonen träning men fram till dess är det en lång dag att fylla med precis det vi vill. Min förhoppning var att vädret skulle vara fint....planen var att vi skulle fixa lite ute på tomten sonen och jag men det känns inte så särskilt lockande med tanke på regnet.

Inser då genast att jag inte har några ursäkter längre....tvätthögarna i källaren växer och växer. Just nu är högarna med ren tvätt större än de smutsiga, men det som behöver tvättas hotar att ta över så några timmar bland kläderna skulle göra gott. Framförallt för våra garderober som börjar eka rätt tomma. (Okej jag överdrev lite...i alla fall när det gäller min.)

Fast jag är lite sugen på nybakat bröd så jag tror att jag ska kliva upp och sätta en deg på jäsning. Det var ett tag sen jag vi fick nybakade frallor till frukost, bestämmer mig därför just nu att idag är det dags igen.

Det är underbart väder ute, hoppas verkligen att morgondagen bjuder på det också! Träning efter jobbet, därefter middag ute på framsidan.

Nu är det Ghost, Barkhes döttrar och jag i solen. Om en stund är det sonen, bilen och jag på väg till ju-jutsun.

Ingen träning för sonen idag...men tro inte att vi fick låta bli att åka till stan ändå. Det var dags för hyposensspruta igen därför bar det av ut mot kusten på eftermiddagen.

Tur var väl det visade det sig...det blev en oplanerad spirometri också eftersom han är inplanerad för björkpollenhyposens till hösten. I stället för att komma tillbaka om några veckor fick han göra bort det idag när vi ändå var där.

Resultatet var inte alls bra så det blev till att inhalera medicin och försöka igen efter ett tag.

Men det blev inte bättre trots det. Han orkade inte blåsa så mycket som förväntas för någon med hans vikt och längd. Inte alls. Så nu har han fått ny medicin och ökad dosering på det förebyggande. Hoppas att det gör så att det blir bättre för honom så att han orkar mer.  

Konstaterar att det inte är konstigt att han blir trött och slut så fort när han tränar....fantastiskt nog att han ändå har orkat som han gjort. 

Efter avslutat besök på sjukhuset gick vi en snabb tur på stan, bland annat för att hämta medicinen och äta något. "Mackkocken" på Subway fick laga vår middag, gott!  

Därefter en ännu snabbare promenad till bilen för att åka hem. Snabb eftersom vindarna i stan inte var varma alls....och vi hade inga jackor på oss för här hemma var det varmt när vi åkte. Därför var det en skön känsla att kliva ut ur bilen när vi kom hem och inse att det skulle gå att slå sig ner i solen på framsidan och njuta av att våren äntligen är här på riktigt!

När jag satt mig tillrätta fick jag sällskap över en kopp kaffe så tiden gick plötsligt väldigt fort....men så är det när man har trevligt. Nu har tiden i alla fall gått så fort att det är dags att förbereda morgondagens jobb och titta i almanackan så att jag har koll på alla tider och det som ska göras. 

Jag går nämligen omkring med en känsla av att jag har glömt någonting eller kommer att glömma...därför är jag ovanligt noga med almanackskollen varje kväll. Fast i morgon verkar det inte vara något ovanligt inplanerat...jobb som vanligt och sedan ju-jutsu på kvällen....fast jag måste komma ihåg att gå in på Flugger och kolla in en lasyr till mitt växthus.....det skulle väl vara det jag glömmer då....det gjorde jag nämligen idag....

p.s det blev precis 1-1 i matchen mellan Sverige och Vitryssland. 

Med en mugg kaffe i handen ligger jag och tänker på gårdagen. Konstaterar att det här med att fylla femtio, bli firad och umgås med familj och vänner och vara huvudperson för en dag, känns mer och mer lockande för varje dag som går.
Igår var jag nämligen på ännu ett härligt firande. Där bjöds på massor av god mat, dryck och underhållning. Ett firande i musikens och skrattens tecken helt enkelt! Det verkar ju jätteroligt att fylla tjugotjugonågonting!

Idag är himlen täckt av moln, men med tanke på att jag inte kommer att hinna vara ute någonting gör det inte mig något. Men för alla som sett fram emot en dag utomhus i solen är det ju inte lika roligt förstås.
Vårmässa på Olympia står på programmet först av allt. Sedan ska jag skjutsa ner sonen på träning. Först extra teknikträning inför gradering och sedan tävlingsträning. Scandinavian Open närmar sig med stormsteg. Hoppas bara att hans Gi som jag lovade att tvätta hinner torka.....glömde bort det lite väl länge....

Kollar in nyhetsmorgon och just nu spelar Panetooz. De har gjort en mashup på sin Dansa Pausa och Attacks, Ooa hela natten....Säga vad man vill om låtarna men fötterna vill gärna dansa till musiken. Skulle kanske passa i min träningslista.

På nyheterna berättar de om Israel som attackerat en militäranläggning i Damaskus med raketer, samtidigt pågår blodiga inbördesstrider i landet. Hittills har ungefär 70 000 människor fått sätta livet till. Ska de aldrig få leva i ro och fred?

Ryan Air är i blåsväder igen. Piloter som vittnar om att de till exempel inte får sjukskriva sig eller uttala sig negativt om bolaget. Nu håller piloterna på att organisera sig i hemlighet för att försöka få till bättre anställningsvillkor. I hemlighet!.....eftersom de är rädda att få sparken.
Seriöst....det är 2013...våga vägra Ryan Air om de inte kan ge sina anställda vettiga förhållanden.....

Väderprognosen  verkar lovande för veckan som kommer. Även här uppe hos oss. De pratar om temperaturer mellan tio och femton grader. Superhärligt!!

Det som göms i snö kommer fram i tö. Det stämmer till fullo på vår tomt. Singel, singel, singel så långt ögat når på gräsmattan. Trots försiktighet när den första snön kom verkar det vara totalt omöjligt att låta bli att få med en massa stenar på gräset. Men så mycket som det var på gräsmattan i år har jag aldrig sett förut. 

Några timmar senare hade jag plockat 12 liter singel och kastat tillbaka det på gården. Jag började med att stå på huk men kände att ryggen och knäet inte mådde så bra av det. Då tog jag min trädgårdspall men det blev också obekvämt i längden. Men ett sittunderlag funkade, så där satt jag och plockade sten i en hink och med jämna mellanrum flyttade jag mig en liten bit. Till slut var det klart....men nog har jag sett en och annan sten som jag missat....men de får sonen ta hand om. 

Därefter började jag att kratta bort sågspånshögar och annat skrutt som ligger på gräsmattan men då plötsligt skar det till illa i knäet så jag beslutade mig för att det fick vara nog. Det får sonen också ta hand om en annan dag....när han någon gång är hemma.....Nu ligger jag i alla fall i soffan och vilar ett tag. Tycker att jag har gjort mig förtjänt av det. 

Slötittar på nyheterna och ser att någon brutit sig in i Västerås domkyrka. Där stal man Erik XIV:s krona, spira och äpple.  Undrar hur den tjuven tänkte...det är ju inte direkt några saker som går att sälja. Så dumt!

När sonen och jag var på semester där för ett antal år sedan spenderade vi en lång stund i domkyrkan....vi tittade bland annat på dessa begravningsregalier....men nu är det någon lurk som har tagit dem....

Jag ser också att man har gripit en 16-årig pojke som misstänks för nio katters död. Undrar vilka hans motiv var? Om han nu gjort det förstås. Känslan är att det måste vara en väldigt trasig ung man. 

I DN läser jag att en mäklarfirma föreslår sina anställda att tatuera in firmans logga på armen....då ska de visst få 15% mer i lön...hmm...undrar om någon enda skulle kunna tänka sig det? Bara tanken gör att jag ryser....Lek med tanken att ett halvår senare är det dags att byta jobb....Då blir det till att betala laserbehandling för att ta bort tatueringen för inte lär man bli anställd av något annat företag om man har konkurrentens namn intatuerat på kroppen....Det blir nog dyrt det!

I avdelningen mindre lyckat måste de två piloter hos Air India som bestämde sig för att ta en tupplur och låta flygvärdinnorna flyga ett tag ingå.....tyvärr lyckades en av flygvärdinnorna stänga av autopiloten av misstag....Air India förnekar att detta hänt...så vem vet egentligen? Jo flygvärdinnorna och piloterna men de lär ju inte vara intresserade av att berätta om det nu verkligen gick till så. Men man kan ju tycka att passagerarna i Business class borde ha reagerat om de plötsligt upptäckte en pilot eller två som satt och sov bredvid dem.

Vårt växthus tar form....nu är takstolarna på plats och man ser
 hur det kommer att bli...i alla fall på ett ungefär. 

När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av en härlig syn. Vår nya ytterdörr hade kommit på plats. Att en ny dörr kunde göra sån skillnad för ljuset i vår hall kunde jag aldrig tro. Jag som tyckte den var ljus förut också. Men nu!

Ute på altanen har det också hänt saker. Stommen till vårt växthus har kommit på plats. När jag stod där ute med snickarna och funderade idag på eftermiddagen kändes det att nu, nu händer det....nu är det på riktigt. Känslan av hur det kommer att se ut när det blir klart blev väldigt påtaglig.  

Åh vad jag längtar....tänk när jag en lite kylig kväll sitter där inne med en bok och njuter av att vara ute men ändå inne! Inser att jag till och med kommer att kunna sätta lite frön i år....om nu inget oförutsett inträffar förstås. Bäst att tillägga det....men lite basilika...persilja...dill...koriander.....det skulle vara grejor!

I övrigt har dagen bestått av en trevlig stund på jobbet, träning, middag och skjuts till jutsun. Medan sonen tränade åt jag tårta....rättvist och bra. Så ska det vara ofta när han tränar tycker jag.....

Vår nya ytterdörr.

Stommarna till vårt växthus börjar komma på plats.

Sonen gjorde ett fint bildspel som handlar om vår resa till Vietnam i början av mars. Nu har jag fått hans tillåtelse att dela med mig av det. Så då gör jag det. Trots att det är ganska långt är det bara en liten del av allt vi såg och upplevde som kom med. Men en liten glimt av allt fantastiskt vi var med om få ni ta del av!

Vårvindar friska, leka och viska.....nog är de friska alltid men inte tycker jag att de viskar särskilt mycket. Prat-skriker är det ord jag skulle vilja använda. De är riktigt bitande och kalla så här på första maj.

Men när jag tittar ut över min altan känner jag att sommaren kommer närmare. Nyss var det snö därute och full vinter. Den gamla trallen och räcket som höll på att falla sönder var fortfarande på plats. Nu har jag ett helt nytt trallgolv, nytt räcke och i tankarna kan jag se det uterum/ växthus som kommer att byggas längst ner på altanen. Händer ingenting oförutsett kommer jag nog snart att få se hur stommen till det börjar resas. Det sitter inte direkt i tjära för snickarna om man säger så, tvärtom händer det saker hela tiden. 

Den här dagen har jag inte så mycket planer, tvättmaskinen snurrar med kläder. Det är ett jobb som visade sig vara nödvändigt för vi upptäckte att sonens alla byxor låg i tvättunnan. Att gå med ändan bar nu är nog inte så skoj....inte med tanke på vindarna i dag i alla fall.....Annars handlar det mest om att slöa till dess att han ska iväg på träning. Jag hoppas att det är lä på framsidan så att jag kan gömma mig för vindarna och sitta där i solen med en mugg kaffe. 

Här byggs ramen.

Trallen börjar läggas.

Plötsligt är golv och räcke på plats!

Jag har svårt att förstå att det redan är sista april. När jag tittar ut och ser att nästan all snö är borta känns det ännu mer oförklarligt. Nyss var det början av den här månaden och massor av snö överallt. Då kändes våren långt borta. Så kom dagen när snickarna, trots ett flera decimeter tjockt lager snö, kom och började riva på altanen. Jag tror att det var då våren övertalades att komma....för efter det började snön så sakteliga smälta undan. Nu är det bara några drivor kvar på gårdens skuggigaste ställen.

I morgon har vi utbildning, sonen är ledig så han får minsann sovmorgon....känns lite orättvist men det är väl så det ska vara...Med tanke på min trötthetsgrad är det nog säkrast att jag lägger mig snart om jag ska orka upp i nån ordning i morgon. Godnatt!

Små solfåglar långt bort, skriven av Christie Watson är den senaste bok jag har läst.

En underbart varm och fin bok. Den handlar om 12-åriga Blessing och hennes storebror Ezikiel. De lever ett bekvämt liv med sin far, som de avgudar och sin glamourösa mamma.

Plötsligt en dag rämnar deras trygga tillvaro och de får lämna allt och flytta hem till sin mormor och morfar där allt är annorlunda. Där råder brist på det mesta, toalett och kylskåp finns inte alls och det är inte alls självklart att få gå i skolan. 

Genom uppbrott och svårigheter får man följa Blessing och hennes familj i sina försök att bygga ett nytt liv i en del av Nigeria som är väldigt främmande för dem och dessutom fylld av väpnade konflikter. En bok som trots den i långa stycken sorgliga tonen i berättandet är fylld av värme och tro på framtiden.

När jag kom hem inatt, eller tidigt på morgonkvisten var det ju, möttes jag av en rar lapp. Sonen bad mig släcka lamporna eftersom han lämnat dem tända så det skulle se trevligt ut.
Himlen hade börjat ljusna i öster så nog var det dags att släcka och lägga sig allt.

Anledningen till den sena hemkomsten var en mycket trevlig och härlig 50-årsfest. Faktiskt börjar det kännas riktigt kul att ha sin egen att se fram emot senare i år.

Nu sitter jag nyvaken i soffan med en mugg kaffe och lyssnar på ljudet av trall och annan bråte som lastas för transport härifrån.

Sonen ska väckas, hoppas hans kropp är hel idag då det är träning hela eftermiddagen. Vi ska åka hemifrån om drygt en timme. Jag ska nog sätta mig ute i solen en stund innan det är dags tror jag.

Efter den lugna kväll jag hade i onsdags har tiden här hemma efter det begränsats till de stunder man äter och sover. I torsdags åkte jag hemifrån halv åtta på morgonen och kom hem halv tio på kvällen....den dagen blev det varken bloggande eller något annat heller för den delen.
Oj nu lät det visst som om jag inte gjorde någonting alls, men så var det ju inte förstås. Det var många möten, träffar och intressanta diskussioner som fyllde dagen.

Den avslutades med en provgradering för sonen och hans kompisar på jutsun, därför den sena avslutningen. Nu vet de vad de måste fokusera på och få till om de vill nå nästa bältesgrad. Extraträning kommer det också att innebära....därför åker vi en timme tidigare i morgon. Först teknikträning, sen tävlingsträning....

Igår åkte jag till Övik igen....men den här gången för att sonen skulle prova linser. Efter besöket hos optiker åkte vi hemåt och hade sån tur att vi blev bjudna på middag, Jan på Gästis lagade maten. Min kära mamma bjöd. På väg hem stannade jag till hos en granne och pratade lite...där blev jag kvar till efter midnatt....det var när gatljuset släcktes som jag tänkte att det kunde vara dags att gå hem.....
Konstaterar att de oplanerade möten som kommer i ens väg är underskattade! En mycket trevlig kväll blev det i alla fall, både djupa samtal men även massor av glada skratt.

Idag ska jag se till att slå in en present och fixa till ett tillhörande kort....det ska vara klart till strax efter lunch. Men det borde jag kunna ordna tycker jag.
Tyvärr känner jag mig lite besviken idag, jag måste säga att jag hade hoppats på varmt och skönt väder...i min vision av den här dagen ser jag mig själv sittande i solen på framsidan....en snabb titt ut grusar raskt de förhoppningarna. Det gör att alla måsten får en större plats. Eller får och får....de bara tar plats, utan att fråga. Men å andra sidan, tar jag tag i dem är de snart ett minne blott. Någon dag i alla fall......

Nu tar jag tag i det första....kortet...fast det är ju roligt att göra så då räknas det kanske inte som ett måste.....

Det är något väldigt befriande med en kväll mitt i veckan då man plötsligt upptäcker att det inte finns några tider att passa, inga möten att åka på eller något annat som måste göras. Då lagas middagen lite senare än vanligt, man hinner gå på affären innan man fyller diskmaskinen och tvättkorgen med den rena tvätten viks ihop och läggs på en hylla för vidare färd mot garderoben. Fast den resan får bli en annan dag, tvättens alltså.

Ute på altanen händer det grejor. Trallen börjar komma på plats och jag kan i fantasin tänka mig hur det kommer att kännas att gå barfota på den i sommar. Inte som det förra trallgolvet som generöst delade med sig av stickor om man vågade ta av sig skorna.....
Där ska jag dansa runt när sommaren kommer och njuta av alla sköna kvällar som den kommer att bjuda på, sommaren alltså. Att det blir sköna kvällar i mängd, det har jag bestämt. Jag tycker att det är dags för det nu! Och blir det inte så skönt som jag har tänkt mig sätter jag mig väl i växthuset.....det kommer att gå bra det också.

I morgon har jag möten i stan som avlöser varandra hela dagen. Det innebär att jag inte hinner hem innan det är dags för sonen att åka ner till träningen. Tur att mormor finns, hon får helt enkelt skjutsa ner sonen till stan så tar jag med honom hem sedan efter träningen.

Men det är i morgon det....nu är det...ingenting.....

Utomhus är det riktigt busväder. Regn, regn en stor del av dagen. Jag måste säga att det både är positivt och negativt. Det positiva är att snön försvinner. Det negativa är att mitt altanbygge står stilla. Men bygget har ju kommit mycket längre på väg än jag någonsin vågat hoppas på så det är okej med lite regn. Bara det inte fortsätter alltför många dagar.

Veckan har börjat bra men det är full fart, jag försöker hålla koll på alla möten och tider jag ska passa. Hittills har det gått bra, hoppas det fortsätter på samma vis resten av veckan.

I morgon ska jag träna igen, det är faktiskt riktigt roligt nu när jag känner att jag blir starkare. Nu gäller det att hålla i, öka träningsdosen i lagom takt så att det inte kommer något bakslag. Jag kan till och med ta rätt långa promenader i inte alltför långsam takt nu.....

Om en stund ska jag kolla in nyheterna. Det känns som om jag behöver uppdatera mig om vad som hänt ute i världen och i Sverige de senaste dagarna. Sedan tänker jag avsluta denna Världsbokens dag med att läsa en stund innan lampan släcks och huvudet landar på kudden!

Har nyss kommit hem efter en promenad. Konstaterar att det kryllar av vårtecken nu. Små bin surrar runt i sin jakt på blommor som slagit ut. Det är inte gott om blommor ännu men de finns på sina håll, vid varma väggar och i skyddade lägen.

Ljuden av fälgkors som landar på asfalten, högtryckstvättar som arbetar, vinden som tar tag i torra löv, ljudet av däck mot de grusiga osopade gatorna. Hundar som skäller...okej de skäller alla årstider men jag inbillar mig att det jag hör nu är deras vårskall.

En och annan fågel kvittar också till mellan varven. Livsandarna vaknar verkligen till liv, tänk att vintern släppte sitt grepp i år också!

En mycket stark intervju med journalisten Kristian Gidlund startade min söndag. Han berättade om den bok han skrivit och hur han ser på livet, det han har kvar. För han vet nu att hans cancer kommer att besegra honom, att den är obotlig. En starkt ung man med en djup smärta inombords men även mycket glädje.

Smärta över de saker han aldrig kommer att behöva lära sig. Till exempel hur man packar en kombi när man ska iväg på semester med barnen. Detta eftersom han aldrig kommer att hinna få egna barn.

Glädje över sin egen förmåga att låta kroppen bestämma över dagarna, att göra det han vill. Ta tillvara på sin lust att skriva, att vara med sin familj och njuta av det lilla som ändå är det stora. 

Boken heter "I kroppen min-resan mot livets slut och alltings början". En titel som trots det mörka ändå inger hopp. Han har också en blogg som man kan följa, i kroppen min.  Det kommer jag att göra. 

Efter en sådan stark intervju var det nästan skönt med en reklampaus, framförallt för programledaren kan jag tänka mig. Den blick Kristian hade i sina ögon kommer jag inte att glömma i första taget....nollställd men djupt därinne en avgrund av smärta. Trots det förmedlade han en stark känsla av livsvilja och glädje. 

Därefter var det dags för Jessica Folcker att göra sitt återinträde på svensk musikscen igen. Rösten var sig lik men inte den musikstil hon visade upp. Lite reggae-rap-liknande. Det var förvånande bra, även om det inte kommer att bli någon av mina favoriter. 

Sedan kom de, två "Beliebers". Två tjejer gav sin syn på Justin Bieber inför konserterna som han ska ge till de svenska fansen. Eller ge och ge....såg precis biljettpriserna....och det ska unga tjejer betala. Just de två tjejer som satt i studion hade fått biljetter av bolaget just för att de är såna riktiga följare. Men sen har de köpt biljetter till resterande konserter också. Högsta drömmen var visst att han på någon av konserterna tar av sig tröjan (borde inte musiken vara nummer ett?).....men tydligen gör han inte alltid det. Bara när publiken är med honom på rätt sätt. Min tolkning är att det är av den anledningen de har köpt biljetter till alla konserter. Just in case.....

Tänker mig att hörselkåpor behövs, inte för att skydda mot hög musik utan mot skriken...

Det som skrämmer mig lite är deras syn på stjärnan, de pratar om honom som att de känt honom privat i många år....De säger sig veta hur hans personlighet är....vad han tycker om och inte....De vet hur han är helt enkelt...Hjälp tänker jag då, skaffa ett liv! 

Mitt liv idag ser ut som följer. Lugnt och slappt, laga lite mat, hämta hem sonen, kanske ta reda på lite tvätt...eller inte. Jag ska helt enkelt göra så lite som möjligt. Anledningen till detta är att veckan som kommer är full av möten och tider att passa dagarna i ända. Både jobbmöten och privata. Därför gäller det att passa på att njuta nu när jag har en dag utan tider att passa. Just nu njuter jag av en mugg kaffe.

Gårdagskvällen bjöd på många glada skratt, god mat och trevligt umgänge. Såna trevliga kvällar lever man länge på. Att kvällens huvudperson dessutom såg ut att trivas som fisken i vattnet gjorde ju inte saken sämre.

Ledig lördag, inget speciellt inplanerat förutom körsång ikväll. Att tvätta lite kanske kan vara en bra idé. Annars har jag inget speciellt på programmet....det blåser rejält så det inbjuder inte till att göra så mycket utomhus direkt. Jag ska sätta upp en hylla hos mamma, det ska jag göra. Då får jag dessutom den obligatoriska promenaden. Men annars blir det så lite som möjligt.

På nyhetsmorgon framför Ebbot Lundgren sina låtar utan sina före detta bandmedlemmar i ryggen. Jag gillar musiken men måste tyvärr erkänna att hans röst inte tilltalar mig. För mig påminner den mest om en blek urvriden disktrasa. När han däremot tog upp gitarren och sjöng mitt under intervjun fick hans röst en helt annan dimension. Då grep hans sång tag....vad synd att han inte lyckas förmedla det annars.

Panelen diskuterar just nu fenomenet Bieber. Diskussionerna rör dels den masshysteri som hans fans bitvis visar upp....men hans apa som blev fast i tullen, den klumpiga kommentaren i Anne Frank-huset är också ämnen som kommer upp. För mig är Bieberfenomenet en vit fläck i kunskapsbanken och så får det förbli.

Den Bostonbombare som gömde sig verkar har gripits nu. Det betyder att man kan andas ut och att allt börjar återgå till det normala i staden. Några riktigt skakande dygn i Boston är till ända....dygn som definitivt kommer att skrivas in i historieböckerna.

I Kina har man drabbats av ett jordskalv, skadade och döda som följd. Militär sätts in för att leta överlevande. Hoppas man lyckas rädda många och att antalet dödsfall inte blir så stort.
Det var det andra större jordskalvet på kort tid...undrar om det snart kommer ett tredje? Det skulle vara förfärligt. Därför bestämmer jag att det nu har varit tre otäcka saker inom kort tid. Två jordskalv och bomberna i Boston. Det räcker och blir över av elände.

Ozzy Osbourne har tydligen börjat knarka och dricka alkohol igen....frugan Sharon vill skiljas, Ozzy själv förnekar detta och säger att de ska försöka lappa ihop äktenskapet igen eftersom han har varit drogfri en månad nu. Fortsättning lär följa...det spekuleras i att han snart ska släppa en platta därför fokuserar man lite extra på problemen i familjen....
Jösses nog borde det finnas bättre marknadsföringsstrategier tycker jag.....därför väljer jag att inte tro på just de cyniska spekulationerna. Inte än i alla fall.

I Indien kämpar den femåriga flicka som våldtagits under flera dygn för sitt liv. En tjugofemårig man har gripits. Demonstranter samlades igår och visade sin avsky för brottet och för polisens tama agerande i den här typen av brott. Jag blir alldeles matt av all ondska som finns runt omkring oss och visar sitt fula ansikte i världens alla hörn.

Men det finns också människor runt om i världen som kämpar mot denna ondska. Ett exempel är Blue Dragons Childrens´s foundation. De är aktiva i Vietnam och räddar barn som blivit offer för trafficking och utnyttjas som slavar på olika sätt. En fantastisk rörelse. Så även om det ibland känns hopplöst när man ser och läser nyheter finns det hopp. Goda krafter verkar där ute för att barn och ungdomar ska ha det bra och vara trygga. Det gör att mattheten ger vika lite.....

Överraskningen i morse när jag upptäckte två snickare på altanen var stor. Inte hade jag väntat mig att det skulle hända något där idag. Men nog har det hänt alltid, ny takpapp är på plats...och som snickarna sa innan de gjorde kväll...nu har vi både hängslen och livrem, ett starkt och bra underlag för en ny golvtrall. Dessutom har de hunnit med att mäta ut lutningen på golvåsarna och kapa till en. Måndag morgon räknar de med att fortsätta. Det är så roligt när det händer saker snabbare än väntat.

Nu är det i alla fall fredag kväll, den sköna kvällen när man har arbetat en hel vecka. Den här kvällen kommer att bjuda på trevligt umgänge så jag laddar genom att vifta på tårna i soffan en stund. Försöker uppdatera mig om det som hänt i världen de senaste dagarna. Ser bland annat att de tror sig veta vilka som låg bakom bombdåden i Boston, men tydligen har en blivit skjuten och den andre jagar de fortfarande. Men allt är ännu rykten. Snart ska det hållas en presskonferens då kanske det klarnar.

Ett tydligt vårtecken är att björnarna på Skansen kommit ut ur idet. Tre små söta björnungar som alla ska få namn som börjar på Q....Quintus, Qurre och Qu.....eller nåt.....

Mitt knä mår oförskämt bra, peppar peppar är det väl bäst att lägga till...Känner mig starkare när jag går i trappor till exempel...och det är länge sen jag hade den känslan. Dessutom har jag inte så ont just nu. Hoppas det håller i sig, inser nu när det inte gör så väldigt ont att det känns så mycket bättre att slippa smärtan. Allt blir enklare och roligare.

Just nu önskar jag alla en trevlig helg fylld med det man önskar.

Nu slappar jag en stund innan det är dags att sätta sig i bilen för en färd till stan. Skoldagen var toppen som vanligt. Men ovanlig. Eftersom jag ska på kurs imorgon gjorde vi undan en del som vi normalt gör på fredagar. Eleverna bloggade och vi utvärderade till exempel.

Efter skolan var det dags för ett besök på sjukgymnastiken. Träningen gick finfint trots att benen kändes sega som kola. Knäet värkte så där lagom. Precis så att jag står ut med att pressa mig lite extra.

Här hemma ser jag plötsligt att det kommit många rullar med takpapp på balkongen. Nu är det bara att hoppas på solsken så att altangolvet torkar upp. Då kommer pappen snart på plats och sen kan bygget börja!

Oj jag hör hur sonen börjar packa sina grejor, dags att åka.

En mugg te och några digestive med god lime- och piriribrie till kvällsfika. Det blev en smakfull avslutning på den här dagen. En toppendag i skolan följt av datorjobb innan det var dags för sonen att packa en nytvättad Gi i väskan och få skjuts till stan för träning. Jag passade på att tvätta bilen innan jag satte mig i lokalen för att vänta på att träningen skulle ta slut. Där nere körde de bra idag. Sonen fick till sina kast riktigt fina....

I morgon när de ska träna igen blir det mormor som får skjutsa, jag har kör och tänker gå och sjunga för första gången på ett bra tag. Det ser jag fram emot.

Ute i världen händer hemska saker. Bombdåd i Boston, människor som blir dödade i kravaller efter valet i Venezuela och jordbävning i Iran bland annat. Jag undrar om det någonsin kommer en dag när nyheterna är enbart positiva??

Nu tänker jag fortsätta att läsa den bok jag lånade på bibblan idag. Jag har hittat en bra bok även den här veckan. När jag har läst ut den kommer en liten recension!

En helt vanlig måndag, med regn och rusk under en stor del av dagen. Trist väder men glädjande för då försvinner snön fortare. Åkte hem från jobbet och skulle snabbt byta om innan jag hade tid för träning på sjukgymnastiken då knackade det på dörren...det var snickaren som undrade om de fick börja riva räcke och golv på altanen. Ingenting jag hade något emot....det innebär att det kommer att torka upp fortare och sen sätter de igång att bygga upp allt igen. Plötsligt blev ombyggnaden av altanen på riktigt också och inte bara något som det planerats för. 

Det var som om vädergudarna tyckte om det också för regnmolnen drog bort och solen kom fram igen. Livsandarna vaknar och vårkänslorna pirrar i tårna. Underbart! Nu är det väl bara bilen kvar som vill få känna vårkänslor, sommardäcken måste på. Det är ju datum för det nu. 

Mitt knä mår riktigt bra, peppar peppar, träningsprogrammet jag har fått fungerar och det känns som att det hamnat exakt rätt. Förtröstansfullt, hoppet vaknar att det faktiskt kommer att bli hyfsat bra igen. Efter träningen satte jag mig vid datorn och jobbade några timmar innan det var dags att börja med middagen. 

Men nu njuter vi av att ha en hemmakväll, sonen läser läxor och sitter vid datorn. Jag har tagit en promenad och slappar vid teven. Den rena tvätten kallar men jag tror att jag väljer att inte lyssna på de ropen....soffhörnet är alldeles för skönt ikväll!

Detta hände under den tid jag var hos sjukgymnasten. 

När jag kom tillbaka från träningen dröjde bara en stund till sen var det tomt. 

Men nere på tomten är det inte tomt.....

Nu gäller det att det blir torrt och fint väder så att det torkar upp fort så att den nya takpappen kan läggas. 

Glada guldmedaljörer!

Sitter hemma i soffan och försöker summera helgens alla intryck. Örnsköldsviks ju-jutsu club nådde ett mycket fint resultat vid tävlingarna i Sollentuna. Många medaljer fick följa med hem efter tävlingarna även denna gång. Av de elva deltagare som åkte ner och tävlade kom åtta hem med medaljer i olika valörer.

Resan klubben har gjort och fortfarande gör i tävlingssammanhang är helt fantastisk tycker jag. Hittills har klubben inte varit lottlös vad gäller fina resultat och prestationer i någon av de tävlingar man har skickat deltagare till. Förutom alla dessa fina barn, ungdomar och unga vuxna som tränar och tävlar gör alla tränare och ledare i klubben ett fantastiskt jobb för att inspirera och stötta, i med- och motgång. Då kan det bara gå på ett sätt, bra!

Själv höll jag på att krypa ur skinnet av nervositet under sonens tävling igår. I deras första match var det så jämt att efter avslutad omgång var resultatet oavgjort...det fick lov att bli en skiljeomgång. Då vann sonen och hans tävlingspartner med 0,5 poäng. Snacka om rysare. Nästa match blev också spännande men till slut stod de som segrare även där. När det sedan så småningom sjönk in att de vunnit kunde jag äntligen andas fritt igen. Men trots att nervositeten var som störst när sonen tävlade ökade pulsen varje gång en av ÖJJC:s tävlande gick en match! Slutar man någonsin att vara nervös? 

Här hemma har tvättmaskinen fått jobba hårt sen vi kom hem. Inte för att det blev särskilt mycket tvätt i helgen men det fanns några ansenliga högar efter veckan som gått...

Tävlingsnerverna dallrar här inne i sporthallen i Sollentuna. Taggade barn och ungdomar kämpar och gör sitt allra bästa. Många av de tävlande väntar ännu på att deras matcher ska börja.

Nervöst ser föräldrar och tränare på. Vissa mer nervösa än andra. Jag till exempel.

Sonens tävling börjar någon gång efter lunch och han verkar lugn, i alla fall än så länge. Önskar jag kunde vara lika lugn.....

Här är jag min bekväma rackare på Scandic i Sollentuna medan sonen och övriga från klubben ska sova i dojon. Jag är faktiskt inte det minsta avundsjuk. När jag installerat mig på rummet gick jag ner och åt en  mycket god räkmacka.

Resan hit ner gick som en dans, trafiken var lugn och flöt på fint. När vi kom fram var det dags för invägning och sedan installerade alla sig i dojon....ja utom jag då...jag kollade bara på.

Undrar lite över hur de som sover i dojon och ska tävla i morgon känner sig, med tanke på hur nervös jag är och jag ska ju inte tävla, bara kolla. Fast sonen sa att han inte var lika nervös den här gången som förra....fast det är idag det...det kanske känns annorlunda i morgon.

Men nu är det snart dags att lägga huvudet på kudden, jag börjar bli trött.

Ska man bara läsa en bok det här året rekommenderar jag "Kaffe med rån".

Jag har haft ett litet problem ett tag nu...jag som alltid har en eller flera böcker på gång har haft svårt att hitta något som fångar läsintresset...har väl aldrig hänt förut. Inte ens gamla godingar lockade, då blev jag nästan lite oroad.

Men så idag hände något när jag gjorde mina bibliotekstimmar....

Jag höll på att ställa tillbaka böcker som återlämnats när blicken föll på en bok skriven av Catharina Ingelman-Sundberg. Den heter "Kaffe med rån". När jag sedan började läsa på baksidan så kände jag ett sug i maggropen och insåg att där var den...boken som skulle locka mig tillbaka till läsandet igen.

Boken handlar om fem pensionärer, tillika vänner,  på ett äldreboende som inte får äta sig mätta (maten är inte ens god) eller ta en whiskey före maten om de vill, inte ens gå ut. Antalet kaffekoppar per dag är begränsade och personalen proppar dem fulla med piller så att de ska vara lugna och medgörliga.

Så ser de ett program på teven som handlar om hur interner har det på fängelserna och inser att straffade lever ett bättre liv än vad de gör. Alltså börjar deras brottsliga bana, först bara på planeringsstadiet hos en av tanterna men hon lockar med sig övriga ganska snart. Planen är klar, de ska begå ett brott så att de hamnar i fängelse. Allt börjar ganska oskyldigt men snart ökar komplikationerna och de finner sig indragna i den undre världen.

En helt underbar bok som jag var tvungen att sträckläsa. En härlig motvikt till alla deckare med mord och blod. Tänk om man fick bli häften så driftig som pensionär. Då skulle livet leka på äldre dar...men med viss spänning.

Sällan har väl sängen varit så skön som i morse när det var dags att kliva upp. Madrassen var alldeles lagom mjuk, kudden så där fluffig som jag vill ha den och täcket tyngde precis lagom. Men vad hjälpte det....det var bara att kliva upp.

Tack och lov möttes jag av ett klassrum fullt av glada och förväntansfulla elever. Med armarna i kors påminde några av dem mig om en genomgång jag lovat efter påsk...Så den planerades raskt in, elever som vill lära sig nya saker säger man ju inte nej till.

För att blidka våren så att den kommer snart började vi sjunga vårsånger och göra vårbilder idag också. Så nu ska ni få se att den kommer, våren alltså.

Efter jobbet åkte jag till min sjukgymnast och tränade. Ungefär 50 minuter tar mitt program och hittills känns det bra efter träningen. Hoppas det fortsätter så.

Känner mig lätt overksam ikväll, men det är faktiskt ganska skönt. Det är konstigt att inte köra ner till stan bara....men sonen och hans tävlingspartner var som två blöta trasor i går efter träningen så de har blivit tillsagda att vila från träning till på onsdag. Klokt!

Nu ska jag titta på Fantasterna på fyran. Jag ska tävla mot deltagarna i ämnet Star Wars tänkte jag. Meddelar senare hur det gick......

Ett glas saft med smak av sommar, 
jag tog en klunk och blundade och glömde för ett ögonblick snön ute. 

På fredag kväll tog jag upp bär ur frysen och hällde kokande vatten över. Idag på morgonen var det dags att sila av bären och blanda socker i saften. Tanken var att jag igår kväll skulle sila av bären men då orkade jag inte. Det tog i och för sig inte särskilt lång tid så egentligen hade jag kunnat göra det. Men nu hann bären ge bort sin sista smak ordentligt i stället. Det blev i alla fall en mycket god saft. Sonen som har längtat efter hemgjord saft blir nog glad i alla fall. Jag blev också glad när jag fick ett första smakprov. 

Efter lunch ska jag åka ner till stan igen. Först är vi några stycken som ska hjälpas åt att få lite ordning på kontoret i jutsulokalen , sedan är det dags för sonens träning. Fram till dess tänker jag ta ett glas saft till och göra...ingenting....

Utomhus har snöfallet börjat. Jag hann nästan hela vägen hem innan det kom igång. Träningen gick bra idag, det videofilmades, sen kollade de, gick tillbaka och gjorde om och på det sättet fortsatte det. Efter träningen skjutsades sonen till kompisen och jag åkte hemåt efter att ha blivit bjuden på eftermiddagsfika. 

Nu hänger jag i soffan och kollar in lite teve. Hockeyn zappar jag förbi med jämna mellanrum. Just nu är inte resultatet som jag vill se det. Färjestad leder....jag tycker att Luleå borde få vinna. Det vore häftigt med två Norrlandslag i finalen. 

När det ser ut så här utomhus....

.....passar detta bra inomhus!

Nu är det väl bara att vänta in snöfallet som ska komma. Som vanligt ska vi ut på vägarna idag, hoppas det inte blir alltför ymnigt innan bilen är inkörd i garaget igen senare på eftermiddagen. Jag vet ju att den snö som kommer nu smälter den som ligger därunder men det känns inte särskilt upplyftande med snöfall.....jag vill ha vår nu! Att altanen blir snöfri och torr känns extremt viktigt...om sådär två veckor vill jag att det ska vara så....då hoppas jag att snickaren börjar.

I källaren snurrar tvätten runt. Nyss var allt tvättat och rent, plötsligt ligger det högar överallt som väntar på att tvättas. Och när de högarna är tvättade blir det nya högar som ska tas om hand och städas in i garderober och när de är borta.....så börjar det om....vilket ekorrhjul....Men vi har ju i alla fall kläder att tvätta...det är inte alla i vår värld som har det.

Om någon timme är det dags att väcka sonen...han ska åka till dojon för att dra på sig sin vita nytvättade Gi och träna igen. Sedan stannar han i stan hos en kompis till imorgon. Då hämtar jag när det är dags för träning igen.

Lyssnar på Petter som framträder på Nyhetsmorgon idag, jag gillar verkligen honom. Hans låtar har tyngd. Förutom hans nya skiva här i vår släpper även Håkan Hellström en skiva. Två tunga svenska skivsläpp. Håkans musik är inte alltid exakt överensstämmande med min smak men trots att han ger ett lite virrigt intryck som att han inte har koll på det han gör, har han totalkoll på sin musik och sitt musikskapande. Det måste man ju i alla fall respektera honom för. Sedan behöver jag ju inte gilla allt.....

Det här med självförtroende är ingen enkel sak. Man tror ju gärna att firade skådespelare och kändisar har gott om det men Mikael Nyqvist är ett exempel på en man som inte har det. Just nu delar han med sig av sina erfarenheter. En fantastisk man tycker jag!

För alla modemedvetna herrar är det blommiga skjortor, skor och badbyxor som gäller i vår....det får jag lära mig nu. Det är nästan så att Hawaiiskjortan får en renässans..men bara nästan.....

I Nordkorea uppmanar de alla länder att plocka hem sin ambassadpersonal. De säger att de inte kan garantera deras säkerhet efter den 10 april...undrar vad de tänker sig då? Vad ska hända? UD avråder också från icke nödvändiga resor till Nordkorea. Jag hoppas verkligen att det bara är tomma hot men man vet aldrig...Jag tycker också att det är lite läskigt att se de propagandafilmer från Nordkorea där studenter övar skytte och vapenhantering. I intervjuer pratskriker de ut sin glädje och tillfredsställelse över att få bekämpa de hemska människorna i USA och Sydkorea.....Det är faktiskt tragiskt när jag tänker efter, de flesta Nordkoreaner har ingen aning om hur livet ter sig utanför landets gränser. Tänk vilken chock de kommer att få när de vaknar upp och inser hur lurade de har blivit i alla år av landets ledning.

Igår när jag satt och tittade på när sonen och hans tävlingspartner tränade fick jag faktiskt rysningar. Jag fattar inte riktigt att det är min son som visar upp ett sånt oerhört go och sådan precision. Jag har alltid varit en stolt mamma men nog måste jag erkänna att hjärtat slår extra mycket för honom just nu. Inte för att han är så duktig men för att jag så gärna vill att han ska få lyckas. (okej...lite för att han är så duktig också...)

I takt med att de utvecklas ökar nämligen förväntningarna på dem. Dels från alla runt omkring men framför allt från dem själva, de har höga målsättningar....För mig som är lite försiktig när det gäller att ha höga förväntningar blir det lite jobbigt...eller mycket jobbigt. Jag har inte nerver för detta....det är bara att konstatera. De dallrar värre än jello..... Men som jag skrev igår, bara de har sina under kontroll så spelar det ju ingen roll hur det är med mina. Den text deras coach skrev igår lugnade inte mina nerver direkt men stoltheten väller fram som en vårflod....det är min son han skriver om....

Idag har de bestämt att vila från träning men i helgen ska det tränas både lördag och söndag. Nu handlar det om finslipning av teknikerna, att inte tveka och att vända rätt sida mot domarna så att de ser så mycket som möjligt av finliret så att poängen blir så hög som möjligt.

Trots det måste jag ner till stan....bilen är på service och ska hämtas hem i eftermiddag...men varför ändra vanan att åka de fyra milen enkel resa varje dag....

Förhoppningsvis räcker tiden till för att sitta ute i solen och njuta en stund också. Hjälpa mamma att hänga gardiner ska jag också göra. Men förutom det...så lite som möjligt.

Idag är det verkligen aprilväder. Än skiner solen, nästa sekund snöar eller haglar det. Alldeles nyss medan solen sken en stund passade jag på att tömma mattorna i bilen på grus och att dammsuga bort det värsta på golv och säten. Lite god doft fick jag till också genom att torka av inuti bilen. Nu är det vår inuti bilen så nu kan våren komma på riktigt även utomhus tycker jag.

På förmiddagen hade jag besök av snickaren som ska byta ytterdörr och sedan fixa till altanen. Den är i stort behov av upprustning så det finns en del att göra. Som grädde på moset kommer det att byggas ett kombinerat växthus/ lusthus på den nedre sidan av altanen. Alltså mot macken. Det kommer att bli spännande. Jag saknar verkligen mitt växthus. Både för odling men även för de halvkyliga vårvinterdagarna när man inte riktigt vill sitta ute...då blir det underbart inne i ett växthus. Eftersom planerna är att komma igång under våren kan vi förhoppningsvis njuta av det mot mitten eller slutet av sommaren om allt går som det ska. Fortsättning följer.....

Mitt knä mår riktigt hyfsat. Jag har fått ett träningsprogram av min nya sjukgymnast här i Bredbyn och efter att ha testat det i skarpt läge några gånger tror jag att det kommer att vara bra för mig. Visst skär det till ibland när jag går för snabbt eller böjer på knäet i fel läge men det känns uthärdligt.

Om en stund ska jag åka ner till stan igen...som alla andra dagar den här veckan. Jag tycker nyss att jag tankade bilen full men nu börjar det krypa ner mot reserven igen....hur skulle min bensinräkning se ut om jag hade en bil som drog mer än de 0,4 min bil drar?

Idag ska jag först uträtta några ärenden sen ska sonen hämtas hos en kompis för att skjutsas till träningen igen. Helgen i Sollentuna närmar sig med stormsteg. Det är bara lite drygt en vecka kvar nu. Då blir det SM och ligatävlingar.....spännande. Faktiskt är det rent olidligt spännande.....jag har inga nerver för att vara en tävlingsmorsa......men så länge sonen och hans tävlingspartner håller sina nerver under kontroll är ju allt i sin ordning. Måste säga att det såg riktigt bra ut igår även om de har en hel del att finslipa fortfarande. Men som sagt de har ett antal träningar kvar....det blir spännande att se hur många dagar de tänker träna i helgen om vi får någon hemmakväll?

Nu har det i alla fall blivit dags att åka den här gången.