Ja, den här dagen gick den också trots min rastlöshet. Många knop har jag inte gjort men middag har jag lyckats fixa i alla fall. Gott blev det också. Fast sonen fick smörja sina såriga läppar rejält innan vi började äta eftersom färsen var så härligt het i smaken, annars hade det nog bränt rejält.

Sen blev det lite skidskytte, gick ju inte så där alldeles lysande för svenskorna men det var roligt att se att Neuner lyckades hålla ihop sitt skytte efter genomklappningen på stafetten. Jag tyckte så synd om henne då.

Tvätten är fortfarande orörd....men vad är det de brukar säga..."i morgon är en annan dag"....
eller "dumt att göra idag det du kan skjuta upp till i morgon"....jag måste säga att jag har blivit riktigt duktig på att skjuta upp saker ibland. Inser att dagar när jag är rastlös inte är de dagar då jag får nåt gjort i alla fall!
När jag tänker på det tempo och den energi jag hade medan vi höll på att flytta blir jag alldeles matt....hur orkade jag hålla på som jag gjorde...helt ofattbart. Nu blir jag trött av att gå upp och nedför trappan...

Het, het färs med ris, creme fraiche och mycket gott småplock: paprika, sallad, gurka, avocado, majs, jordnötter, mozarella och kokos.

Trettondagen har börjat väldigt lugnt och skönt. Sonen har nyss ätit sen frukost och jag börjar bli lite sugen på lunch....Jag skulle behöva ge mig på kläderna som är tvättade så de kommer in i sina garderober men det känns som en riktig soffhängsdag....Trots att det är skönt att slöa känner jag mig lite rastlös, skulle vilja göra nåt kul, eller i alla fall nånting...men inte ta reda på tvätt.....                              
Tyvärr är det lite sport på teve idag och jag har inga böcker att läsa.....så vi får se vad det blir av den här dagen!
Jag mår fortfarande bra, härligt, det gör det mycket enklare att stå ut med gipset. För även om gipset bitvis känns tungt att bära omkring på känns det lättare när man mår bra i övrigt.

Några timmar till innan trettondagsafton är slut och övergår i trettondagen. Det har varit en bra dag, jag har mått mycket bättre, varken yr eller vimsig. Inget kallsvettande eller liknande.
Jag har väl förlikat mig med mitt nya gips, vi kommer lite bättre överens idag. Framför allt sen jag fick hjälp av mamma att fixa bort det som skavde på hälsenan.

Dagen har varit lugn med lite jobb och sen toppenroligt besök av mycket goda vänner från Östersund. Mer av den varan vill jag ha!!! Så alla mina vänner i Östersund bör planera in en resa hit....snarast.....ja alla andra vänner som bor nån annanstans är förstås också mer än välkomna!! Det blir mindre jobbigt att ha gips när huset är fyllt av goda vänner. Synd bara att Sudden inte hann träffa dem, men nu är han hemma igen. Trött kom han hem med buss halv åtta.

Jag har ägnat en del tid åt både skidor och skidskytte idag också....Jag vrålade och hejade för full hals under stafetten....Tjoho!! Hellner gjorde ju också ett bra lopp innan skidskyttet  idag. Kul för honom och för mig som tittade. Sen avslutades sportdagen med att Modo vann sin match mot Timrå. Då är det bara småkronorna kvar....

Sitter och går igenom almanackan och antalet veckor där det ska in musikundervisning och ser till min förskräckelse att det går bort många måndagar...Det är lovdagar och studiedagar som ställer till det. Men som tur är kan vi ju stuva om ifall det behövs Nu har vi i alla fall tittat i läroplanen och gjort en grovplanering för terminen. Tiden fram till sportlovet är dessutom planerad lite mer i detalj, men utrymme för improviseringar finns..

När vi hade planerat klart gick det en stund sen tittade mina Östersundsvänner in ett tag. De skulle vidare till
Ö-vik för att först bada och sen kolla hockey innan de åker tillbaka till Jämtland. Snabba ryck....Det var jättekul att ses, alldeles för kort bara. Dessutom var det synd att Sudden inte var hemma och fick träffa dem han också men vi får hoppas att det kommer fler tillfällen snart!

Nu sitter jag i soffan och kollar slalom, nyss var det skidor. I kaminen sprakar elden och jag mår riktigt bra! Mamma har gått på affären för att fylla på vårt kylskåp...just nu är det ödsligt tomt därinne. Hon hjälpte mig dessutom tidigare idag så att det som skavde bak i hälen togs bort, så nu känns det inte lika obehagligt och ont längre. Härligt!

Mitt i natten kom ett sms från sonen där han önskade god natt, det gläder mig att han skickar nåt litet meddelande ibland när han är borta.....han är inte direkt den som ringer hem stup i kvarten om man säger så!

Idag vaknade jag rätt tidigt, låg och kollade lite nyheter. För nån timme sen hörde jag hur det "dompade" till ute, då förstod jag att grannen lagt tidningen på bron. Underbart, så nu har jag läst den och fått min kaffemugg.
Känner mig lite bättre idag, inte så yr och vimsig, gipset känns fortfarande inte helt okej men inte lika illa som igår faktiskt. Ja, på hälsenan gör det lite ont. Där trycker det mest hela tiden men det är en problematik jag känner igen från alla andra gipsomgångar (förutom på det gips som precis togs bort). Mamma ska få titta till det idag och se om det går att fixa till med lite extra stoppning eller nåt.

Annars är planen för idag att planera lite musiktema under våren, dessutom kommer en av mina Östersundskompisar hit en sväng. Det ska bli kul, något jag ser fram emot.
Någon gång ikväll kommer ju sonen hem också :-))

Nu hör jag dessutom att en annan av mina grannar är på min gård och skottar undan snön som kommit de senaste dagarna. Vilken tur att jag har så snälla hjälpsamma grannar!!

Ligger i sängen och ser på teve, tänkte att jag måste kolla in the Voice som har varit så uppskrivet här på slutet. Coacherna är väl inte direkt mina favoriter allihop men det är kul att lyssna på alla deltagare eftersom de alla har fantastiska röster.

Det måste ju vara oerhört svårt att veta när man som coach ska låta bli att trycka...fast jag tycker lite synd om Uggla eftersom han ofta blir bortvald....Undrar just hur de ska styra upp det eftersom alla ska ha 12 deltagare i sitt lag...fast å andra sidan när nån fått 12 har de ju fyllt sin kvot så då öppnar det ju upp för resten...

Helt okej underhållning är det i alla fall, inget pinsamt som gör att man snabbt måste zappa till en annan kanal för att det är så pinsamt så det blir rent jobbigt att titta. Ja, förutom när en av coacherna pratar, då kliar det i zapparfingret....

Nu har jag lagt ner mig i soffan ett tag efter att ha varit på jobbet och träffat min vikarie! Det var roligt för det känns bra. Hon kommer att passa in jättebra i vår klass. Vi har tittat på lite material och pratat om hur arbetet i klassen fungerar. På måndag efter skolan ska vi ses igen för att göra en grovplanering de veckor hon ska jobba för mig.
En av de arbetskamrater vi har haft under hösten ska snart få barn så den som ska arbeta istället för henne kom också! Det blir jätteroligt för vi arbetade tillsammans i Solberg en period, längtar till dess att jag kommer tillbaka så jag får jobba med henne igen. Ett härligt läge med två nya toppenmedarbetare! Synd bara att jag inte är där och får jobba med dem båda....
Inser dock att jag behöver vilan, blev rätt slut efter att ha varit aktiv några timmar, men antingen håller jag på att bli sjuk eller så är det mitt obekväma gips som spökar för så trött som jag blev idag brukar jag faktiskt inte bli. Hoppas det känns bättre i morgon!

Ute snöar det, sonen på väg till bussen som ska ta honom till stan, själv hänger jag i soffan och känner mig lite ynklig. Sen jag kom hem igår har jag varit trött, yr och kallsvettats. Inatt när jag gick upp på toa började det snurra ordentligt så jag fick skynda mig (så gott det gick) tillbaka till sängen.
Jag undrar om det kan bero på gipset. Det känns inte riktigt bekvämt....det sitter ganska hårt runt vad och knä...inte helt skönt. På sidan av knäet gör det dessutom lite ont men det gjorde det i och för sig  innan jag fick nytt gips också, fast inte hela tiden.
Men foten är varm och har normal färg så det är nog ingen fara på taket. Jag ska avvakta några dagar till, men inser att jag nog kommer att få ringa efter helgen för att göra ett byte igen om det inte blir bättre.
Eftersom jag har varit så pigg och orkat så mycket hela tiden känns det jobbigt att bli svettig så fort jag gör något och behöva sätta mig och vila stup i kvarten. I och för sig ett mer normalt tillstånd med gips kanske....
Men det hinner ju ändra sig, kan ju faktiskt vara nåt annat som gör att jag känner mig risig också, skulle ju kunna vara förkylning eller nåt på väg.

Känner mig trött och slut efter att ha bytt gips idag. Mitt knä värker och tycker att det var jobbigt, hoppas att det går över efter en natts vila. Nu är det ju i alla fall halvtid....nedräkningen till att bli gipsfri har börjat på allvar. När jag blir kvitt gipset börjar också den så vid det här laget förhatliga rehabiliteringen......men skam den som ger sig, inte blir det jag i alla fall!
Av sprutorna har jag femton stycken kvar....inte mina favoriter, för de liksom biter mig i magen efter att jag tagit dem. Men om drygt en halvtimme är det bara fjorton kvar.

Om några dagar är det ett år sen jag startade min blogg för att bearbeta det faktum att jag hade brutit knäskålen för andra gången. Måste säga att den har fyllt sin funktion, det har varit otroligt skönt att kunna skriva ner tankar framför allt runt knäskadan men även om annat. Ibland gnäller jag men oftast kan jag hålla tankarna positiva och det är nog för att jag har den här ventilen.

Laxpaket med bulgur!

Middagen ikväll blev populär hos sonen, han sa minst fem gånger under middagen att " det här var gott" ....sen undrade han om jag kom ihåg hur jag gjorde så att han kan få det igen...så nu ska jag genast skriva ner receptet!




Bulgur med gul lök, vitlök, röd paprika, röd chili, ingefära och persilja.


Laxpaket med dill, persilja och mozarella!

Nu är jag hemma igen efter att ha varit en sväng till stan och bytt gips....Såret under gipset såg fint ut, stygnen togs och jag fick ett nytt fotbollsgips. Jag konstaterade att det idag är exakt ett år sen jag låg på operationsbordet med min andra patellafraktur. På ortopedmottagningen konstaterade de att jag alltid verkar dyka upp hos dem den här årtstiden.....Men efter den här gången borde det ju räcka, det heter väl inte tredje gången gillt utan anledning eller....??
Nu fryser jag lite för även om gipset stelnat och blivit hårt så är det fortfarande lite fuktigt, så även de byxor jag har på mig. Det får väl bli en eld så småningom....Passar bra med skidor på teve, då kan jag ligga här och kolla in åkarnas framfart i spåren. Väntar just nu på att sonen ska servera kaffe....

Här är ett härligt youtube-klipp jag vill dela med mig av.  Titta, lyssna och njut!!

Nu är kvällen här igen, idag har jag suttit och gjort en del skoljobb som skulle ha varit klart innan jul....sen har jag börjat fundera över vad min vikarie ska få ta tag i när skolan börjar.

Tyvärr kan jag inte göra all planering klar ännu, jag behöver kolla in lite material på skolan först. Dessutom måste ju min vikarie få vara med på ett hörn också. Men för att det ska bli kontinuitet för eleverna är det viktigt att jobbet följer en röd tråd och att vikarien kan ta vid där jag blev sjukskriven. 

På onsdag ska jag träffa min vikarie...på torsdag ska jag träffa vår musiklärare och tillsammans med henne planera upp vår gemensamma del av musikundervisningen för terminen.  Så helt utanför skolans värld är jag ju inte även om jobbet i klassen får vänta. 

Önskar verkligen att jag kunde börja jobba nästa vecka men tyvärr tror jag inte att jag orkar det...räknar dock med att sjukskrivningen inte behöver vara mer än 1-2 veckor sen de plockar gipset i slutet av januari. Bara spaghettikänslan, som alltid infinner sig när det stöd gipset trots allt ger, försvinner då ska jag på´t igen!!! Tiden fram till mitten av februari får gärna gå ganska fort sen kan det få lugna ner sig....

Ikväll har sonen provat sina julklappsskridskor och vi har ställt in skydden så att de passar skenorna. Nu kan han åka i skrillor som inte är för små längre...däremot lär de ju vara lite hårda i början till dess att de är inåkta. 

Meeeen var det tvunget att regna så att det blir glashalt efter vägen....på gården höll det precis på bli så att jag vågade mig ut men nu är det kört igen.
Det jag inte ser fram emot är morgondagen när jag ska ner och byta gips, gillar inte att åka när det är halt.
Måste bilen ut då vill jag köra själv, men nu har jag ju inget alternativ. Tycker synd om mamma för det blir ju hon som får köra....men förhoppningsvis hinner de sanda ordentligt och så får man hoppas att det kommer mer snö som fryser fast i det hala innan dess....

Kaffe, lite morgonteve, det är bara tidningen som saknas. Men tids nog får jag läsa den. Sonen sover ännu, men i morgon får han kliva upp tidigare för då ska han åka med till stan när jag ska byta gips. Det innebär ju förstås att jag också måste kliva upp tidigare....Jag njuter verkligen av dessa slöa morgontimmar under täcket. Idag tänker jag göra det ett tag till....

Snart har nyårsdagen gått. En lugn och skön dag där vi inte har gjort många knop. Vinterstudion när vi väl klev upp och sen hämtpizza till middag för att slutligen se en Piratesfilm under några timmar. Den var rätt okej, inte den bästa jag sett men nog för att fördriva några timmar.  Just ja, glömde att jag zappade till Ivanhoe emellanåt också. Undrar varje år hur han kunde välja Rowena framför Rebecka....Nu funderar jag på att knyta mig, känner mig lite trött trots att jag inte gjort så mycket idag.

Vietnamesisk creme caramel!

Creme caramel är en av mina absoluta favoriter när det gäller desserter. Det finns en "Rolls Royce" och det är en vietnamesisk variant med kokosmjölk i. Serverad med rostad kokos och limezest! 

Nu är ett nytt år med nya möjligheter här, 2012. Jösses, jag tycker nyss att det var det hysteriska nyåret 2000.....Som vanligt lämnade jag inga nyårslöften igår, men om jag skulle ha gjort det, så vore nog att ha broddar under skorna på vintern mitt löfte....
Året som kommer tänker jag inte bryta någonting, så det så....
Nu...är....det....nog!!!! Å andra sidan sa jag det efter förra patellafrakturen också....det är ju tur att man inte vet vad som ska hända i förväg. Men jag ska verkligen göra allt i min makt för att undvika det.
Ett annat löfte jag skulle ha kunnat ge är att ge järnet i min rehabiliteringsträning....fast det känns som att jag kommer att göra det ändå, utan löfte!
Under middagen igår konstaterade sonen att det var första nyårsaftonen vi firade ensamma, bara han och jag. Det kändes lite annorlunda och konstigt på nåt vis men vi hade det väldigt mysigt vi två. Åt gott, läste och såg film. Vid tolvslaget tittade vi ut på fyrverkerierna som lyste upp himlen och skålade i Bubbliz. Sen tog vi varsin bit äpple för att motverka sjukdomar under 2012....

Huvudrätt!