Sockarna har åkt av och jag har äntligen slängt mig ner i soffhörnet efter ett antal timmars kvällsjobb. Det har blivit en hel del sökande efter matteinspiration på nätet och i det material som ingår i den fortbildning jag går. Det finns så mycket klokt och spännande att ta del av. En av internets fördelar, det utvidgade kollegiet. Alla fantastiska lärare som delar med sig av sina planeringar och tankar om lärande på nätet. Ikväll fick jag inte bara inspiration, jag planerade en del också.

Sedan lyssnade jag på Sir Ken Robinson. Min mentor som jag tyvärr aldrig träffat men vars arbete jag följer med stort intresse. Han har så många kloka saker att säga om skolan och när arbetet tenderar att ta överhand brukar jag plocka upp något av alla hans klipp på Youtube och lyssna till hans kloka ord. Det ger mig kraft att fortsätta med det jag för tillfället höll på med. Orkar man inte lyssna på vad han säger räcker det att lyssna på hans röst.....

Åh, vad jag önskar att jag skulle få en chans att träffa och diskutera i verkliga livet. Ett drömscenario skulle vara att få sitta ner med honom, Hans Rosling och Jan Eliasson och prata om skola, livet och spännande statistik. Alla tre är män vars arbete jag beundrar. 

Sedan tittade jag på inlägget om Austins fjäril igen, ett underbart klipp som visar vilken fantastisk utveckling en elev som får rätt feedback kan ha i sitt lärande. Tankar som går att ta med i alla ämnen även om just detta klipp handlar om bildämnet. 

Nu när skolan får så mycket negativ uppmärksamhet behöver i alla fall jag mer än någonsin skapa positiva tankar om skolan. 

Det har visst varit några trötta kvällar....jag kan ju som bekant inte ha sockar på mig när jag är trött....i alla fall inte hemma.

Det slår aldrig fel. Kudden är aldrig så skön, täcket aldrig så mjukt och madrassen aldrig så omfamnande som på morgonen när det är dags att vakna och kliva upp. I morse var inget undantag. Och hur gärna jag än ville jag stanna i sängvärmen var det bara att släpa sig upp och se till att komma iväg till jobbet.

Förmiddagen var toppen och treorna hann undan ännu ett nationellt delprov. Plötsligt hade dagen rullat iväg och jag stod där och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Anledningen till att jag kände mig aningen vilsen var att jag för första gången sen nån gång i höstas inte hade nåt möte inplanerat under eftermiddagen. Det innebar att jag faktiskt både hann rätta och gå igenom brevkorgarna på skrivbordet som dignade under pappershögar. Pappershögar med okänt innehåll. Nu är det inte okänt längre utan har hamnat där det hör hemma. Det som inte hörde hemma någonstans får nu en andra chans i pappersinsamlingen....

Det känns som om jag har glömt något men inser att så icke är fallet. Det är bara det faktum att sonen vilar från träning ikväll som förvirrar mig, vi behöver ju inte åka till stan. Den här veckan är det enbart tisdag och torsdag som gäller....förutom söndag förstås. Igår körde han och en av hans äldre träningskompisar ett bältesträningspass innan duon. Båda såg glada och nöjda ut när de kom ner och tyckte att det kändes bra, sonen framför allt tror jag.

Nu ligger jag här i soffan och njuter av en annorlunda energigivande måndag. För det första med en middag i lugn och ro. Sedan ett streamat avsnitt av Agents of Shield tillsammans med sonen medan elden sprakade i kaminen. Tyvärr kunde vi inte se fler avsnitt för nästa visas inte förrän imorgon i USA. Det betyder att vi nog kan se det senare i veckan. Kanske onsdag...eller fredag.....
I dagens avsnitt fick jorden besök av Lorelei och Sif från Asgård i alla fall, om någon skulle vara intresserad.

På tal om det, vi har bokat biljetter till Captain America -The Winter Soldier som har premiär nästa vecka....onsdag kväll då sitter vi i biosalongen. Längtar!
Jag gillar verkligen Marvels filmer och serier där karaktärerna från de olika filmerna gör inhopp än här än där.....att de alla är superhjältar hela högen gör ju inte det hela sämre.....okej då jag erkänner, det är superhjältarna jag gillar (mest Thor).......fast Black Widow och Hawkeye går inte av för hackor de heller.

Nu funderar jag som bäst på vad jag ska göra, kanske läsa en av de böcker jag köpt in till biblioteket. En fantasybok som heter Cirkoli. Den planen känns som den bästa den här alldeles ljuvliga måndag kvällen.

Utomhus spelar vindspelet sina toner, det blåser ganska friskt. Det verkar blåsa friskt på Krimhalvön också. Där ska de idag hålla folkomröstning om Krim ska bli annekterat av Ryssland eller inte. Just nu ser det tomt ut vid vallokalerna men dagen är lång. Jag hör att minoritetsbefolkningen tänker bojkotta valet och med det i åtanke känns det som att resultatet är ganska givet.

Pastor Kevin Swanson i USA har en teori att djävulen förmodligen köpt Disney....Detta med anledning av den senaste filmen Frost. Han kallar filmen för ren och skär ondska. Eftersom prinsessan Elsa dessutom inte får någon man i slutet är hon troligen lesbisk enligt honom...en onaturlig relation till renen Sven har hon också...bara en sån sak......
Pastorn är känd sen tidigare bland annat för att ha kritiserat amerikanska pojkscouterna för att de tillåter homosexuella medlemmar...Jösses, jag blir mörkrädd att höra om såna människor som pastorn....

Nu pratas det surdeg på nyhetsmorgon igen. De pratar också om att det avslöjats att det som kallas surdegsbröd på affären inte är äkta. Jag måste säga att jag undrar hur vi som konsumenter överhuvudtaget kan tro att det ska vara äkta? Detta med tanke på att det tar lång tid att baka surdegsbröd, industrin har knappast den tiden. De tillsätter säkert lite surdeg och så voila, har de surdegsbröd. Fast inte äkta. Men det är bara vad jag tror.

Idag ska Sebastian göra surdegsvåfflor...surdegsvåfflor?? Jösses, ibland går det till överdrift med surdegsanvändandet tycker jag. Fast det kanske är jättegott....kan vara mina fördomar som kommer i vägen bara.
Jag för min del tänker då följa mormors recept med vispad grädde i smeten istället....bara jag hittar det. Jag hoppas att det finns i den lilla svarta "ärveboken". Med tanke på sonens laktosintolerans är det slut på dagarna med färdigt våffelmix i alla fall.

Det verkar gå en trend i vårt land att det inte är farligt att använda cannabis, att det inte är så beroendeframkallande trots allt. Den trenden har fått till följd att användandet av cannabis ökar. Samtidigt visar det sig att det aktiva ämne som ger ruset också har ökat i drogen, i vissa fall är nivån dubbelt så hög.
Det är oroande att bilden av cannabis som en harmlös drog vinner terräng tycker jag.....framförallt med tanke på att cannabis försämrar förmågan att använda hjärnan, att reflektera över sig själv. Man får också sämre kontroll över sig själv och vad som händer runt omkring. Cannabis är inte ofarligt!

Nej nu tänker jag ta mig lite frukost sedan ska jag börja leta våffelreceptet...

Det är inte ofta jag blir riktigt tät av min astma. I juli hände det när jag gick förbi ett bestånd med Gråbo. Då drog det åt i halsen, jag blev hes och fick jobbigt att andas. Igår hände det igen, jag gick ner i en källare där jag nog inte borde ha gått ner. Det var i egenskap av mitt uppdrag som skyddsombud jag var ute på rekognoseringstur. Det blev väldigt hest och tätt ett tag och som den slarver jag är hade jag inte min astmamedicin med mig....jag brukar låna av sonen när det blir kris. Som tur var hade jag nära hem och där fanns det ju! Då blev det bättre igen efter ett tag, men nog var det lite läskigt.

Nyheterna berättar att det plan som försvann på sin väg till Peking från Malaysia fortfarande inte har hittats. Däremot har man nu kommit fram till att någon på planet förmodligen stängde av planets kommunikationsutrustning och identifieringssändare medvetet. Man arbetar utifrån teorin att någon annan än besättningen tagit kontroll över planet. Det finns två områden där planet kan ha försvunnit, därför söker man extra i de områdena. En titt på nätets olika nyhetssidor om detta visar att konspirationsteorierna är många.

På nyhetsmorgon berättas om de resultat som Christian Benedict, docent i Neurovetenskap, har kommit fram till vad gäller sömn och tonåringar. Varannan tonårstjej sover dåligt på nätterna enligt den undersökning han har gjort. Detta beror enligt forskningen till stor del på användandet av mobiltelefoner och surfplattor. Skärmarna utstrålar samma ämne som solen och det gör att hjärnan trycker ner melatoninet som ska få oss att bli trötta och sova.
Killarna påverkas inte lika mycket enligt forskningen. Forskarens egen teori är att killar inte är lika uppkopplade på de sociala medierna som tjejerna är. De har inte samma behov av att kolla vad som hänt hela tiden. Det betyder ju i såna fall att även om killarna sitter framför datorn och spelar så kan de slappna av och somna när de väl lägger sig.....fast de kan nog vara nog så trötta av att spela för länge på kvällarna....då får ju de också för lite sömn....gäsp.

Jag har också fått för lite sömn de senaste veckorna. Den största anledningen till det är att jag har vaknat i princip varje natt med migrän. Vissa nätter mer smärtfyllda än andra. Efter att ha tagit medicin har jag väntat på att smärtan ska släppa för att kunna somna om. Vissa nätter har det tagit längre tid än andra.

Jag inser ju att jag har för mycket att göra, det är anledningen till huvudvärken. Tankarna har snurrat, vad ska jag göra åt situationen, vad ska jag plocka bort?

Vad gäller jobbet behöver jag ju det för att få en inkomst (sen är det ju kul också). Så det kan jag inte plocka bort från min lista över saker jag gör. Det jag kan göra är att sänka min egen ambitionsnivå. Det är bara att inse att jag inte hinner allt jag vill. Det blir bra ändå.

Under mina nattliga vakentimmar i slutet av veckan kom jag så fram till att det som återstår att plocka bort är de uppdrag jag har på fritiden. Det är där jag ska kapa. Något jag inte kan göra riktigt än, men om några månader så. Fram till dess ska jag göra mitt bästa för att ta en sak i taget.

Natten som gick har jag sovit hela natten utan att vakna av huvudvärk. Beror det på mitt beslut eller är det slumpen tro?

Det var en finfin dag i skolan, sjukgymnastträningen gick bra. Därefter givande mattediskussioner och sedan en härlig promenad efter maten. 

Nu har jag med gott samvete slängt mig ner i favorithörnet i soffan. Kollar in lite nyheter och lyssnar till tvättmaskinen som snart har centrifugerat färdigt. 

Med till soffhörnet har jag den bok jag lånade i går. Det är sista delen i trilogin om familjen Barkhe.  Jag ser fram emot att dyka in i 1600-talet efter att en längre period enbart läst pedagogisk litteratur. Så nu kastar jag mig in i den skönlitterära världen igen! 

Vinden har mojnat, molnen är tillbaka. Återigen en gråmulen dag alltså. Den sista innan det är dags att säga farväl till sportlovet för den här gången.
En härligt avslappnade vecka har gått. Kanske lite för avslappad inser jag nu när jag tänker på dagens göromål. Jag går igenom att göra-listan i huvudet och funderar på att dra täcket över huvudet och låtsas som att den inte finns. Inser dock att det inte är någon bra idé. Fast jag vet ju att när jag väl sätter igång så går det bra.

Nyhetsmorgon visar en stor mängd kläder som har till hört Michael Bindefeld som Bukowskis nu ska auktionera ut. Michael går själv runt och berättar om kläderna, berättar om de olika plaggens historia och jag inser att han har plöjt ner otaliga tusenlappar i sin garderob. Pengarna som kommer in doneras till kommittén för antisemitism. Tusenlapparna kommer att göra nytta.

Magnus Utvik berättar om den bok han har skrivit om Hans Scheike och hans kvinnor, "Tuktad till frihet". Han träffade dem och gjorde en intervju efter deras frisläppande. En skakande berättelse. Boken har han skrivit för att ge upprättelse till offren. Han vill också att synen på Scheike som en snäll smiskgubbe ändras. De övergrepp som begicks mot barnen innan de lyckades fly var förfärliga. Magnus berättar att det finns offer som lidit i 25 år, så farbror Sheike var nog allt annat än snäll.

Fortfarande har man inte hittat det passagerarplan som plötsligt försvann på väg från Malaysia häromdagen.Två av passagerarna reste med stulna pass. Därför misstänker man sabotage just nu. Sökandet fortsätter.

Röda korset berättar att det nu är extra akut brist på livsmedel i Syrien. Vi uppmanas att skänka pengar till matpaket så att de människor som bor där får något näringsrikt att äta. För sjuttiosju kronor skickas ett matpaket som räcker till en person en hel månad. För trehundraåttiofem kronor skickas ett matpaket som räcker till en familj. Inte mycket pengar, framförallt inte med tanke på vad vårt eget matkonto per månad uppgår till. De berättar också att vissa områden är stängda så det är svårt att få en överblick hur allvarligt läget egentligen är. Förmodligen är det ännu värre än vad vi får vet. Vissa områden har varit stängda för insyn under så lång tid som ett år.....

Nej nu är det nog dags att börja beta av listan med saker att göra, framförallt med tanke på att sonen ska skjutsas till sin träning om ett tag.

Solen tittade fram tidigare i morse men nu har molnen kommit blåsande. Hoppas de blåser bort lika snabbt igen. Jag skulle gärna ta mig en kopp kaffe ute i solen idag.

Zappar mellan kanalerna: På den ena kanalen åker de på två skidor, i den andra har de bara en. Storslalom mot störtlopp. Världscupen mot Paralympics. Jag är djupt imponerad av alla idrottare men de som tävlar med handikapp imponerar mest av alla. Först har de vunnit över sin skada sedan har de tränat upp sig så att de kan idrotta på elitnivå. Fantastiska prestationer.

Carl Bildt gästade Nyhetsmorgon där han pratade om krisen i Ukraina. Där visar man om igen filmklippet av den ensamme rullstolsburne man som med Ukrainas flagga rullar in på arenan under Paralympics invigning. Han fick stående ovationer av alla på läktarna, i Ryssland. Hoppas den andan sprider sig bland makthavarna i de båda länderna och de som har stängt vägen in till Krim då kanske det finns hopp trots allt. Fast Putin såg sur ut.....

Annars är det förstås den internationella kvinnodagen som får mest uppmärksamhet idag. Det diskuteras i paneler, visas reportage från hela världen, det har skrivits artiklar och krönikor. Vissa krönikor mer trötta än andra. Alla tidningar med någon slags självrespekt har dessutom frågat folk på stan vad kvinnodagen betyder för dem.

Här hemma fokuseras det väldigt mycket på att flickor ofta får högre betyg än pojkar i skolan men när det sedan kommer till jobb så tjänar männen bättre. Snett, visst det tycker jag också. Vi har mycket att arbeta med när det gäller jämställdhet i arbetslivet och i vardagen.

Men själv tänker jag mest på alla kvinnor runt om i världen som inte får bestämma själva, utan det är först pappa sedan maken som bestämmer. Kvinnor och ofta unga flickor som tvingas till giftermål. Flickor och kvinnor som tvingas in i äktenskap där de inte är den enda frun. (Har någon hört talas om att kvinnor får ha flera äkta makar, existerar det?)

Hedersmord, våldtäkter, flickor som får syra kastat i ansiktet för att de vanhedrat familjen. Kanske för att de inte vill gifta sig med den familjen bestämt, eller för att de vill skilja sig från en man som misshandlar och våldtar dem. Eller så har de blivit våldtagna av någon annan och blir straffade för det.

Flickor runt om i världen som fortfarande bli omskurna. Barn och kvinnor som lockas med arbete i andra länder men blir sålda som sexslavar istället. Barn som blir sålda till pedofiler. Flickor som inte får gå i skola utan fostras till att bli en god hustru och mor. Läste idag om en flicka som önskade att hon var pojke. Hon vill ha ett liv.
Det är några av alla de saker jag vill uppmärksamma idag, den 8 mars.

Men vad vi än väljer att uppmärksamma bör vi göra just det och inte fnysa åt den här dagen. För den är viktig för jordens alla kvinnor och män.

Nu har Sudden blivit firad. Han blev överraskad i förmiddags när han såg paketen. Det hade han inte förväntat sig. Men mammor kan det här med överraskningar.

Han hade nämligen pratat om blommor i sitt fönster men eftersom det är ett täckt fönster är det inte så lätt att få saker att överleva. När jag i förra veckan såg några roliga blommor som överlever allt köpte jag det till honom. Plötsligt blev det ju riktigt fint och hemtrevligt trots bristen på utsikt....

Överraskningspaketen.

Så här såg det ut i fönstret innan presenterna öppnades. 

Så här fint blev det sedan presenterna öppnats och ställts dit. 

En mormor vet vad barnbarnet vill ha: Bästa presenten, chips och pengar!

Smarrig tårta.

Sista vardagen på sportlovet idag, passar på att slappa under täcket med en mugg kaffe innan det är dags att börja ställa väckaren igen. Det gäller att passa på.

Om en stund ska jag kraxa ur rören så att jag kan sjunga för sonen. Det är ju födelsedag idag. Men ännu en stund till får han allt sova innan det är dags att väcka honom med födelsedagsfika på säng.

15 år redan. Det svindlar när jag tänker tillbaka på åren som har gått sedan jag höll det 3 kilo tunga (lätta) lilla knytet i famnen första gången. Knytet som med alldeles för stora kläder och med den djupaste blick tittade in i mina ögon. I det ögonblicket började den bästa tiden i mitt liv. Och idag har det alltså blivit dags för ännu en födelsedag.

Idag ska jag baka. Detta med anledning av att sonen fyller år imorgon. Han har önskat någon form av chokladtårta så jag funderar vilken laktosfri variant det ska bli. Det är ju inga större problem eftersom de flesta ingredienserna går att byta ut. Vissa är dock lite svårare, som till exempel kondenserad mjölk. Kanske bakar jag stora muffins och gör småtårtor. Vi får se helt enkelt.

Jag har lite annat att förbereda inför födelsedagen också. Sonen har visserligen redan fått sin present men en liten överraskning har jag kvar i bakfickan. Bakfickan är inget bra ställe när man ska ge bort saker så det är nog bäst att jag slår in det i ett paket. Roligare blir det för den som får det också....

Gårdagen ägnade sonen åt skolarbete nästan hela dagen, jag kom med uppmuntrande tillrop och gav feedback på de texter han skrivit. Idag har han nog några timmar kvar om jag har förstått hans planering rätt men sedan hoppas jag att han blir klar. Jag har nämligen förbjudit honom att hålla på med skolarbetet i morgon när det är födelsedag. Då ska man få vara ledig tycker jag.

På nyhetsmorgon handlar det om inredningstips just nu. Att köpa en eller flera tavlor i en färgton man tycker om och sedan köpa saker i den färgskalan. Några kuddar, vaser, ljuslyktor och andra detaljer i form av mässing och färgmatchade böcker. Det är ju bara det att när jag börjar räkna ihop vad alla dessa detaljer kostar så går det fort att tusenlapparna ramlar iväg. Inte får man göra detta så många gånger per år...i alla fall inte med normalinkomst. Men med en budgetvariant och loppisköp kan det gå. Ja, inte är det aktuellt här hemma just  i alla fall så jag klarar mig. Fast det var ju det här med saker i färgen orange då förstås....

Nog är det rätt märkligt ändå. Den här veckan när jag kan sova hur länge jag vill varje morgon vaknar jag tidigt och kan inte somna om. Det känns som nåt slags ödets ironi. Å andra sidan kan jag ligga kvar hur länge jag vill i sängen, dricka mitt kaffe och läsa tidningen.

Idag ska jag i alla fall tillfälligt jaga bort latmasken, ett pass hos min sjukgymnast står på programmet igen. Fast mitt knä mår inte så bra, det kan bero på en visserligen härlig promenad i måndags men aningen för lång kanske. Att fixa en timmes promenad får jag vänta med ett tag, det är tydligt, men härligt var det.

Annars ligger fokus på färgen orange just nu....jag letar vaser, flaskor och skålar i glas. Ja även ljusstakar. Loppis i Gottne gav ingenting, inte heller Sveriges största kiosk (eller om det är världens största).

Jag har nämligen fått för mig att det ovanpå mitt piano ska bli en orange kaskad av vackra föremål. Att det finns att köpa ljusstakar och annat i inredningsbutiker vet jag men jag hade ju tänkt mig många saker och då blir det för dyrt.
Blått fanns hur mycket som helst...och rött....och grönt....och lila....och rosa.....men inte orange. Typiskt!

Jag hör på nyheterna att Jan Eliasson arbetar hårt med att på diplomatisk väg försöka få parterna att komma fram till en förhandlingslösning i samförstånd i Ukraina. Det är en svår situation med bristande kontakter mellan Ryssland och Ukraina som gör att det krävs fingertoppskänsla för att inte förstöra mer än man hjälper.  Finns det någon som kan  lyckas är det Jan Eliasson, denne fantastiske man som med sin förmåga att uttrycka sig kan uträtta underverk. Jag hoppas verkligen att han lyckas.

Solen gömmer sig fortfarande bland molnen, jag som längtar så efter att få en dag med sol så att jag kan dra mig ut i växthuset och njuta....fast när jag kollar in väderprognosen ser det lovande ut när det närmar sig helg. Jag tror ändå att jag ska ta mig en morgonpromenad, fast inte så lång, det får mitt knä allt stå ut med.

Idag pratar de om feber på nyhetsmorgon. Vad som är människors normaltemperatur och vad som räknas som feber. Frågorna är många, svaren är entydiga....man ska inte stirra sig blind på graderna utan fråga sig själv hur man mår. Titta på trenden, går temperaturen upp eller ner....sunt förnuft.

Nyheterna rapporterar om en eventuell reträtt av de ryska styrkorna som är posterade vid Ukrainas gräns. Jag hoppas verkligen att det stämmer så att ett eventuellt krig avvärjs. Fortfarande har man dock inget att säga om de ryska soldater som befinner sig inom Ukrainas gränser.

Nyheterna rapporterar att häftigt temperament ökar risken för hjärtinfarkt eller stroke. Två timmar direkt efter ett vredesutbrott ökar risken för hjärtinfarkt fem gånger och risken för stroke mer än tre gånger. Allt enligt amerikanska forskare som granskat medicinsk litteratur. Det gäller alltså att inte hetsa upp sig i onödan och om ilskan ändå kommer får man se till att det pyser lite lagom.

En mediesnubbe (rådgivare, forskare?) berättar om Snapshat och farorna med detta sociala medium. Det är en app där man tar bilder eller korta filmklipp och sedan skickar till en eller flera kompisar som i och med att kompisen tittat på den försvinner från skärmen.  Det gör att många ungdomar skickar mer eller mindre vågade klipp på sig själva i tron att när filmsnutten väl visats försvinner den.

Fast det är en sanning med modifikation, som mottagare kan man ta en screenshot, då är bilden kvar. Och även om den som skickat klippet får ett meddelande om att mottagaren tagit en bild så är man ju inte säker för det. Med en mobil till kan man ju alltid ta en bild av bilden....Därför uppmanar han föräldrar att ladda ner appen och lära sig hur den fungerar så att man kan prata med sina barn och ungdomar om detta och ge dem förståelse för hur den kan missbrukas.

Jag inser att det nästan är en heltidssysselsättning att hålla sig ajour med alla nya appar och utvecklingen vad gäller sociala nätverk. Att ha koll på allt är nog nästan omöjligt eftersom det kommer nytt hela tiden. Faran ligger i att barn, ungdomar och vuxna också för den delen har svårt att avgöra vad som lämpar sig för publicering. Information, samtal men framför allt att föregå med gott exempel. Det är nog rätt melodi för att hantera allt det nya.

Sandra Dahlén, RFSU-informatör, berättar om en bok hon har skrivit som vänder sig till unga tjejer från 14 år och uppåt. Den heter "Sex med mera" och tar upp frågor som: Vad är sex? Vad är normalt? Hur bli man ihop? Hur sätter man gränser? En angelägen bok för alla unga tjejer men jag kan tänka mig att den är värdefull att läsa även som förälder. Det finns en bok för unga killar också. Den heter "Kukbruk". Författare till den är Manne Forssberg och den handlar också om sexualitet, kärlek och relationer skriven på ett sätt som tilltalar unga. Viktiga böcker! Jag undrar om dessa böcker finns på vårt bibliotek att låna för våra ungdomar? Det ska jag kolla upp nästa vecka när jag jobbar på biblioteket igen.

Nu laddar jag för dagens äventyr....det gick fort....inga äventyr inplanerade....jag gör nog som igår och slappar så mycket jag kan.

Tänk att jag kan känna en sådan barnslig tillfredsställelse över att ha städat. Igår efter en trög start satte jag igång, ungefär samtidigt som Vasaloppssegraren gick i mål. Dammtrasan åkte fram och jag dammtorkade både det ena och det andra.....vissa ställen hade inte sett dammtrasan på ett längre tag. Ovanpå sonens bokhyllor var ett sånt ställe.....

Medan jag gick runt med dammtrasan torkade Sudden golvlister och dammsög. När golven sedan var såpatorkade doftade det ljuvligt i huset. Jag förväntade mig fanfarer och applåder, efter att i mitt tycke utfört ett storverk, men det var märkligt tyst....
Det kan ju vara det faktum att orken tog slut när det var dags för mina egna bokhyllor i arbetsrummet....men man kan ju inte göra allt på en enda dag eller hur? Trots allt bor vi i ett stort hus och som man brukar säga, Rom byggdes inte på en dag. Kanske kommer fanfaren när bokhyllan är dammtorkad även den.

Ute faller snön idag, så återigen blir det en dag där solen inte visar sig för oss. Men jag har förberett för solens återkomst i alla fall. Jag bytte bort de mörka gardinerna i vardagsrummet igår. Ljusa lätta gardiner som släpper in vårljuset hänger nu i fönstret. Redo att välkomna solljuset och visa mina oputsade fönster.....

Senare idag är det dags att åka till stan, sonens hyposensbehandling står på programmet. Men fram till dess har jag lite kläder som ska tvättas och hängas...okej lite var en underdrift men om jag hinner tvätta några maskiner idag så är det nog bara är lite kvar sedan. Med tanke på att jag är hemma mer än vanligt den här veckan hinner jag nog ta undan tvätten allt eftersom också. Kanske är det då fanfaren kommer, om jag lyckas med det?! Jag längtar verkligen efter den...fanfaren alltså...

För ett tag sedan gick årets start i Vasaloppet. Ett lopp som inte haft de enklaste förutsättningarna i år med tanke på vädret. Men med ett enormt arbete har arrangörerna lyckats få till spår så att åkarna kan ta sig till Mora även i år. Gör de inte det beror det förmodligen på åkarna själva.

Jag funderar så på vad det är som får en del att ställa sig på skidorna för att åka de långa milen till mål.

I spåret finns bland annat killen som åker för att eventuellt kunna håna brorsan som inte tog sig i mål ifjol. Eller kvinnan som åker för att stötta sin man...hon har aldrig åkt skidor (sa hon, svårt att tro). Eller de som åker för att de slagit vad med någon. Jag beundrar alla dessa åkare som med entusiasm tar sig an denna svåra uppgift.

I spåret finns också Frida Wallberg som juni 2013 knockades under en boxningsmatch och fick en hjärnblödning. Snacka om att hon måste ha en fantastisk kämpaglöd som på så kort tid tagit sig så här långt. Hennes utmaning den här dagen är nog bland de största. Under intervjun innan loppet berättade hon att hennes huvud fortfarande inte är riktigt med (som hon uttryckte det själv). Det hördes även på talet, lugnt och eftertänksamt. En fantastisk kvinna är hon i vilket fall och jag hoppas verkligen att hon når sitt mål både den här dagen och sedan. 

Det som också fascinerar är alla glada miner jag ser, leende människor som går fram i spåret på grund av de långa köerna. Åkare som får stanna och skrapa bort tjocka lager av snö som frusit fast under skidorna, men nog ler de alltid. Det gör att man på något sätt kan förstå magin med att åka detta långlopp...inte för att det lockar mig...men jag kan ändå förstå att det finns de som blir lockade. 

Det som lockar mig just nu är längtan efter lediga soliga dagar. Dagar när jag kan öppna upp mitt växthus och sitta i solen med en mugg kaffe. Något som inte kommer att hända idag då det flyger snö i luften. Jag inser att årstiderna luras med mig och alla andra. De får oss att längta efter våren men ännu är det länge kvar innan vintern släpper sitt grepp. Men nog hoppas jag att sportlovet bjuder på någon solig dag....då vet ni var ni hittar mig!

Upptäcker att jag inte bloggat sedan i tisdags, dagarna rusar verkligen iväg med en farlig fart. Jag gillar inte riktigt det faktum att jag inte har ork för mitt bloggande lika ofta som förut. Framförallt med tanke på att det under en lång period har varit min vardagsventil när det gäller att släppa ut stress och slappna av.

Ämnen att skriva om saknas i alla fall inte, lite då och då dyker det upp saker jag vill berätta om....det är bara det att när jag väl kommer till tiden att skriva har jag glömt vad det var jag ville dela med mig av....vilket innebär att det förmodligen inte var särskilt viktigt.

Igår åkte jag och mamma till familjen i Härnösand och hälsade på. En härlig kväll med god mat och mycket prat stod på programmet. Efter frukost åkte vi sedan hemåt. Jag packade upp och sedan har jag slappat i soffan resten av dagen. Ännu ett avsnitt av Agents of Shields stod på programmet efter middagen. Nu finns bara ett avsnitt till från första säsongen att streama. Hoppas de snart börjar visa fortsättningen, i USA alltså. Här i Sverige har de avsnitt vi kollat inte visats ännu.

Nu sitter jag mest och kollar in nättidningarna och förfäras över det som händer i Ukraina. Känslan av en annalkande katastrof är stor. Putin har fått klartecken av parlamentet att ingripa militärt i landet vilket gör att spänningen stiger runt om i världen i väntan på vad som ska hända. Jag kan inte ens föreställa mig hur de stackars människor som bor i landet känner det.

Läser också om en lång rad unga flickor i Guatemala som blivit våldtagna och därefter fött barn. De unga mödrarna i djupa trauman med ett förstört liv utan förmåga att anknyta till det egna barnet. Vilket inte är konstigt alls. Ett barn som får barn, ibland efter flera års övergrepp. Vissa av dem så unga som elva år...elva år....Vad är det för fel på alla dessa män runt om i världen som ger sig på barn, våldtar dem och gör dem gravida och därigenom förstör deras chanser till ett normalt barnaliv. Det knyter sig i magen på mig.

Nu tänker jag titta på nån film som inte kräver någon större tankeverksamhet, det blir till att zappa till dess att jag hittar något passande...

Jag läste i tidningen i morse att bokrean började idag. Det är konstigt men numera går den nästan obemärkt förbi. Hade jag inte läst om det i tidningen hade jag inte haft en aning om att det var dags igen. Jag måste säga att jag saknar känslan av att bläddra igenom den katalog som brukade komma hem innan rean. Att i lugn och ro sitta och fylla i listan över böcker som skulle förhandsbeställas. Känslan att sedan hämta sin kasse med böcker och gå hem för att titta i dem, läsa och bara njuta av att ha en mängd nya böcker.
Jag saknar också känslan av att gå runt bland bokborden innan kassen hämtades ut för att se vilka eventuella fynd som inte hade förbeställts. Ofta blev det några konst- eller diktböcker extra hem i kassen. Det som var tufft var att bokrean alltid började några dagar innan lön...så det gällde att ha kvar att handla för.

Men nu är det som sagt andra tider....inga kataloger kommer hem, det går inte längre att förbeställa. Men jag förstod av artikeln i tidningen att bokhandeln fortfarande öppnar tidigt på morgonen för de som vill fynda bland alla billiga böcker. När jag åker ner till stan nästa gång måste jag nog trots allt ta mig en tur bland reaböckerna, kanske kan det bli några fynd trots avsaknaden av bokkataloger.

Annars är det mesta som vanligt, förutom att sonen eventuellt blivit laktosintolerant också. Hans mage har inte varit sig lik ett längre tag nu men efter en period helt utan mjölkprodukter blev det bättre. Då bjöd mamman på en middag där ostsås ingick...då var det kört igen. Så nu rensas laktosprodukterna ut och kylskåpet har fyllts på med sånt som är laktosfritt. Blir magen bra får vi prova att föra in mjölkprodukter vartefter och se hur det går då. Det enda jag funderar över är om man måste tillföra kalcium på något annat sätt? Men det är snart dags för hyposensbehandling igen så vi får väl fråga då.

En annan sak som inte är som vanligt är att jag är hemma trots att det är tisdagkväll. Min snälla mamma körde sonen ikväll för att jag skulle få hinna undan här hemma. Då kom migränen som ett brev på posten. Det var bara att borra ner med huvudet i kudden och vänta på att medicinen skulle börja verka. Tack och lov börjar det bli bättre nu men istället känner jag mig totalt slut så jag tror allvarligt talat inte att det blir särskilt mycket gjort. Vilokväll, det är vad det blev av det hela...i alla fall för mig.

Femmilen är avslutad och jag har fått frukost. Ute är himlen jämngrå men förvånansvärd ljus ändå, kanske kan molnen spricka upp och släppa fram lite sol. Det skulle vara härligt. Solen gör nämligen underverk för energinivå hos mig den här årstiden.

Armar och ben är trötta och vill inte riktigt kliva upp ännu. Jag gäspar stort och tänker att ikväll får jag sova igen. Men dessförinnan har jag en hel dag att fylla. Jag ska bland annat göra ett försök att reda upp nere hos tvättamöban i källaren. Några texter som väntar på att skrivas pockar också på.

Fast mest av allt hör jag kroppen som skriker att den vill vila...funderar allvarligt om det ska behöva vara så? Är det mig det är fel på? Eller har jag bara ett osedvanligt stort behov av lugn och vila? Under veckorna när jag är mitt uppe i allt har jag inga problem med allt som ska göras. Jag känner mig inte speciellt stressad även om jag förmodligen är det ändå.
Däremot när helgen kommer, kroppen blir så tung och trött....jag vill verkligen inte behöva göra någonting.....alls....någonsin....
Därför tar jag mig ännu en kaffemugg, slappar en stund till sen kommer det nog att gå som en dans med det jag har att göra. Så får det bli.  Bryter solen dessutom igenom molnen då blir det riktigt bra!

När jag kom hem från jobbet igår kände jag mig rätt urlakad och tom på energi. Inte för att dagen hade varit speciellt jobbig utan det var mer en allmän känsla av att tiden inte räcker till för allt jag vill göra. Mitt arbete med att städa upp i hyllor gör att jag hittar material jag har glömt bort att vi har. Där mitt bland dammråttor, klossar och spel vaknade tankarna på att göra nytt självgående arbetsmaterial till eleverna där alla dessa saker används på ett sätt som gynnar de elever jag har just nu. Fast det var då tröttheten slog till...när jag insåg att de eftermiddagar när klassrummet är tomt på elever och jag inte har kurser eller möten är lika sällsynta som en björn på savannen. För att kunna få till det på ett bra sätt krävs nämligen att jag kan vara där mitt bland allt material för att lägga upp jobbet på bästa sätt.

Sedan kom dock kvällen med middag hos en god vän. En god, god måltid som verkligen gav mersmak. Skratt och allvarliga samtal avlöste varandra hela kvällen och långsamt kände jag hur energinivå fylldes på.
Precis vad jag behövde, fler såna kvällar tack!

Nu känns det som att jag nog kommer att kunna fixa det mesta igen!

Inte idag dock, nu är det skidor på teven som gäller medan elden sprakar i braskaminen. Faktiskt har jag inga större måsten alls idag. Jag har till och med sån tur att jag inte ens behöver skotta snö idag. Jag laddade tidigare för att gå ut och skotta men plötsligt hörde jag en traktor utanför. Vips var snön borta, dessutom upptäckte jag att den mycket snälle man som kör traktorn hade klivit ur densamma och greppat spaden för att ta bort det skopan inte om åt. Fantastiskt så bortskämd jag blir!

Kroppen är trött, så trött. Huvudet är tungt och värker. Knäet...ja vad ska jag säga....det värker också. Det protesterade vilt under träningen idag men jag bet ihop så gott jag kunde och körde på. Jag längtar så till lördag morgon när jag får stanna i sängen hur länge jag vill. Ligga kvar under täcket med min kaffemugg och bara njuta av att inte behöva göra någonting.

Till dess är det två arbetsdagar och en resa till stan kvar. Inte alltför tunga dagar, i alla fall inte när jag tittar i kalendern. Jag ska arbeta några timmar extra imorgon eftermiddag och se om jag lyckas få ordning i några fler hyllor. Det är inte lätt för eleverna att hålla ordning när hyllorna visar ett kaos av grejor.

Idag fick jag några bonustimmar på eftermiddagen, när en kurs jag vanligtvis har varje onsdag blev inställd. Då hann jag läsa in lite litteratur under dygnets ljusa timmar. Mycket positivt att inte alltid ha det till sena kvällen när hjärnan ofta är trött och luddet dominerar.

Nu har vi nyss ätit pannkaka med glass. Sonen tyckte att det var lyxig mat, antar att det var glassen som gjorde att den känslan infann sig hos honom.

När pannkakorna nu landat i magen ligger jag i soffan och vilar mitt värkande huvud och hoppas att det blir bättre snart, för om en timme är det kör. Jag tänker försöka släpa mig iväg, energin brukar ju komma smygande under sången. Förhoppningsvis blir det så även ikväll.

Nu låter det som vanligt när det är vinter igen. Det råmande ljudet av skotrar som åker förbi under dygnets alla timmar. Ibland stannar de till nere vid macken för att tanka innan de åker vidare. Jag antar att lyckan är stor hos skoteråkarna nu med tanke på den nederbörd som har fallit sedan igår, tung blöt snö.

Hos mig är lyckan inte riktigt lika stor. Jag som så sent som igår fick vårkänslor....jag kan tala om att de är som bortblåsta idag. Vårkänslorna alltså. 

Tack och lov kommer en traktor och tar bort plogsträngen hos mig. Den snälla "traktormannen" har dessutom börjat att skotta av den del av gården han kommer åt med traktorn också. Det innebär att skottningen för det mesta går lätt som en plätt....framförallt när snön är så tung som nu. Det är ju nästan ingen snö kvar att skotta!

Idag har jag en del skrivbordsjobb att ta tag i som inte kan vänta. Det finns även en hel del tvätt som pockar på men det gör även all sport på teven. Av dessa saker är det bara teven som lockar. Bara tanken på att behöva göra någonting annat gör att jag känner mig matt ändå ut i tåspetsarna. 

Mitt ljus brinner nog i båda ändarna nu...kanske är det därför jag totalt tappar all energi när det blir helg. Sonen funderade tidigare under veckan om jag inte ska dra ner på mitt engagemang i saker utanför skolan, det ideella jag håller på med. Förmodligen har han rätt, men det är inte lätt att se själv när gränsen för det egna engagemanget har nått taket. Därför är det nog väldigt viktigt att jag tillåter mig att göra absolut ingenting med gott samvete när jag har chansen. 

En koll i tidningarnas nätupplaga visar guldglädjen från stafetten igår högst upp på sidorna. Det är ju en rolig nyhet. En inte lika rolig följer strax under. I USA pågår återigen en debatt om rasism efter att en vit man som sköt ihjäl en svart obeväpnad tonåring inte dömdes för mord. Han avlossade tio skott in i bilen på grund av att han irriterats på hög musik i tonåringarnas bil. Självförsvar hävdade han själv eftersom han tyckte sig se skymten av ett vapen i bilen. Däremot dömdes han för mordförsök på de tre ungdomar som överlevde....

Melodifestivalen får en hel del kritik en dag som denna. Den engagerar och får många att uttrycka sina åsikter till höger och vänster. Jag har nått det stadiet att jag verkligen inte orkar bry mig. Jag tittar, lyssnar, blir glad när jag hör en rockig låt. Annars rycker jag mest på axlarna och fortsätter lösa mitt korsord. När bidrag åtta spelades med alla sina orena toner väntade jag bara på att låten skulle förvandlas till en mashup med All that she wants, Ace of base gamla nittiotalsdänga....Det hände aldrig men är ett hett tips från mig. Det skulle fungera utmärkt...Bra? nja...

Justin Bieber har återigen figurerat i tidningarna den här veckan...eller för att vara korrekt, hans penis. Han har blivit filmad i häktet och då syns hans mest privata del när han lämnade ett urinprov. Jag undrar så vad det kommer att handla om när det gäller honom nästa vecka? Eller...nej det gör jag inte. 

Nu undrar jag mest om jag ska ta mig en av pizzabitarna som finns kvar efter gårdagens middag....det blir en finfin frukost....