Nu är den här igen, inte helt otippat, men väldigt snart. Årets sista dag. Jag tycker att de här sista dagarna kommer väldigt tätt. Det var ju nyss årets sista dag och vips är den här igen.....

Fast när jag tänker tillbaka på nyårsafton 2017 inser jag att det hänt en hel del under året som gått. Jag har bytt jobb, sonen fick ett stipendium för att studera på internationell skola och bor numera i Norge under terminerna, vi har besökt både Rom och London under året, flera efterlängtade filmer har haft premiär, jag besökte tulpanernas land med en god vän, jag har påbörjat egna studier igen, vi har umgåtts med vänner, jag fick tillbaka lusten att jobba i trädgården, mängder av böcker slukades under semestern, mitt knä har börjat bråka men väntar på operation, sonen tog körkort och svart bälte. Livet har helt enkelt rusat fram men mitt i det har ändå små lugna stunder varit närvarande. 

Om mindre än fjorton timmar är det dags att säga välkommen till 2018, ett nytt spännande år ligger framför oss. 365 dagar som fortfarande är helt oskrivna....nåja kanske inte helt, jobbalmanackan för året som kommer (framförallt vårterminen) är redan ganska fulltecknad. Hur som helst, vi har ett år framför oss där vi kan fylla dagarna med saker vi mår bra av. Ibland händer det ju förstås att vi måste göra saker som inte är så roliga men med en positiv inställning kommer vi att lyckas ta oss igenom det också. 

Mina förhoppningar för året som kommer är att sonen fortsätter att trivas på UWCRCN i Flekke och att studierna går som han vill, att jag äntligen ska få operera mitt knä och att den går bra och inte hamnar mitt i min tentavecka..., jag ser fram emot att därefter få ordning på mitt knä så att jag kan gå i skogen utan att stappla fram, drömmen är faktiskt att kunna stå på knä igen....det skulle vara toppen. Men mest av allt önskar jag att vi alla, familj och vänner, får vara friska året som kommer, njuta av varje dag och glädjas åt det lilla i vardagen. 

I ett lite större perspektiv skulle jag vilja svinga mitt trollspö och göra så att alla som far illa på olika sätt får en lugn och trygg tillvaro. Ingen misshandel, ingen trafficking eller sexhandel, ingen svält, inga sjukdomar som ställer till det och inga maktgalna ledare världen över som skapar oro. 

Tyvärr tror jag inte att jag lyckas med det, hur positiv inställning jag än har. Men jag kan hjälpa till i det lilla för att på något sätt bidra till att de som arbetar för att göra världen bättre får lite mer att arbeta med. Ni vet många bäckar små....

Ett av sätten är att bli månadsgivare i Blue Dragon Children´s foundation  och att skicka pengar till ALS-forskning. Det är mina sätt att bidra men alla sätt är bra tänker jag. Vi kan alla bidra på det sätt som ligger oss varmast om hjärtat och utifrån vår egen förmåga. 

Gott nytt 2018!

p.s Skicka gärna pengar till Forskningsfonden för Klinisk neurovetenskap pg: 78 14 71-8 i Umeå, de ligger långt fram när det gäller forskning om ALS. 

Snön faller och faller och faller. All snö vi saknat de senaste åren är här nu. Det ser dessutom ut som att den tänker fortsätta komma. Tjoho säger en del, det räcker nu säger andra. Jag hör till den senare kategorin, men alternativet med regn är sämre så det är nog bara att välkomna snön. 

Mina dekorationer utomhus är översnöade, snön ligger djup på gräsmattan och ljuden av traktorer och snöstyror hörs så fort man öppnar dörren. Fåglarnas kvittrande när de flyger runt och letar mat låter också lite dämpat, men när de hittar till talgbollarna hör man glädjen i deras läten. De kvittar och ropar på sina kompisar: Kom hit, här finns godsaker!

Just nu är det dock uppehåll i snöandet en kort stund. Då gäller det för alla snöskottare att passa på att vila innan det börjar igen. Nog hör jag en del pust och stön när jag tar mina promenader runt byn. Jag skulle också pusta och stöna om jag var tvungen att skotta själv. Nu har jag tur....hit kommer det en traktor och gör jobbet. Eller tur....eftersom jag har bett någon göra jobbet så är det väl vad man kan förvänta sig. Men när jag ser grannarna slita känns det ändå som att jag har tur, tur att jag varit så klok att jag lejt bort snöskottandet. 

I fredags, den tjugoandra december, åkte vi ner till Gustafs i Dalarna för att fira jul. I skarpt solsken tillsammans med många andra trafikanter gick färden efter vägarna. I lugnt tempo och med avstånd till bilen framför kom vi till slut fram. Efter att ha packat upp, fick vi njuta av en god kalkonmiddag. När sen natten övergick i lördag kröp vi i säng och inväntade skrapdagens morgon.

Den där underbara förväntansdagen när julen knackar på dörren. I huset pågick julförberedelser, sonen och jag åkte en sväng till det stora varuhuset med gula bokstäver och köpte tyg till honom. Vi (läs mamman) ska sy nya förhängen till hans säng som han kan ta med till Norge. Lite roligare tyg än det han har nu. Tanken är att det ska bli bättre storlek också. Tro om jag kan leja mössen från Askungen? De är ju mästare på det där med tyg och att sy.....

När sen skrapdan nästan övergick i julafton kläddes granen av ungdomarna i huset. Pumlor i alla former och storlekar fick pryda de gröna kvistarna, så när belysningen tändes glimmade det fint när klockan slog över till julafton. 

En julafton med massor av god mat, paket, härligt umgänge, film och måste jag erkänna en del plugg för mig och sonen. Jag läste litteratur till rektorsprogrammet och sonen Platon....men vi led ingen nöd, i varsin soffa ramlade sidorna iväg och stressen över allt som ska läsas och göras blev lite mindre. 

Igår när det var juldag passade vi på att åka hemåt. Jag kommer ihåg fjolårets hemresa på juldagen efter nästan tomma vägar och hade väl någon bild av att det skulle bli likadant igår. 

Oj, så fel jag hade. Det var hur mycket trafik som helst och först regn som frös på rutan som sedan övergick i tätt och ymnigt snöfall. Lägg till mängder av bilar på det, varav ganska många gav intrycket av att vara ovana förare så får ni en ungefärlig bild av trafiksituationen. 

På två ställen var det dessutom stopp i trafiken ett tag då det varit olyckor. En av bilarna såg vi, den sände rysningar längs ryggraden och våra tankar gick till de som satt i bilen när den körde av vägen. Jag hoppas verkligen att de klarade sig bättre än sitt färdmedel.  

Hur som helst, vi landade säkert hemma på kvällen. När vi gick ner i källaren för att tömma väskorna upptäckte vi att tomten varit här medan vi var borta. Det låg en hög med klappar under granen nämligen. Så med must i glasen, lite snacks på bordet, tända ljus och en eld i braskaminen hade vi en mysig stund med klappar här hemma. 

Nu ligger jag i soffan med en mugg kaffe och lyssnar till eldens sprakande och tvättmaskinens brummande. Jag känner mig oerhört tillfreds medan tankarna snurrar runt, både stora och små. Just nu funderar jag mest på vad det ska bli till middag...inte de djupaste av tankar men nog så viktigt. 

Vita julstjärnor lyste upp bordet. 

I köket stökade min morbror på, god mat blev resultatet av det. 

En kvällspromenad för att titta på dekorationerna i området. 

Dags att klä granen.

Julfrukost.

Det glittrar och glimmar. 

Bordet dukat för julmiddag.  

Julbild 2017.

Det fanns en del klappar under vår egen gran också.

Idag känns det nästan som skapdan, den där härliga juliga förväntansfulla känslan som brukar infinna sig hos mig då. Om det vore så skulle det innebära att det är julafton imorgon men det är det ju inte, tack och lov. Inte tack och lov för att jag har massor kvar att göra utan enbart för att då är det fler njuta av att det "snart är jul dagar" kvar innan det faktiskt är jul.

Att jag har skrapdagskänsla redan nu förstår jag inte riktigt då jag har min pluggdag idag och plugga är ju inte något jag normalt gör dagen innan julafton....fast det går sådär med studierna måste jag erkänna. Faktum är att det går urdåligt.....

Inspirationen fattas, istället har jag jobbat med lite andra arbetsuppgifter men nu när klockan närmar sig tre på eftermiddagen börjar jag ägna mig åt annat än jobbet. Tycker att jag kan vara värd det då jag i princip arbetat i ett sträck sen klockan sju i morse.

Lite tvätt, lite paketinslagning och andra mer roliga saker får komma i fokus nu. Som att lyssna på julmusik och titta på ljusen som lyser till exempel. Kanske inte direkt roligt men oerhört njutbart och rofyllt. Tror att jag ska försöka få med mig sonen ut på byn för att ta en fika på vårt nya lilla fikaställe, Tidlösa Ting. Skulle kännas som en trevlig avkoppling....dessutom är det en ursäkt till att slippa läsa tråkig (om än intressant) studielitteratur.

Nu måste jag erkänna att jag är rätt mör....kroppen är trött, så trött och leder och fötter värker. Inte så konstigt när jag tänker efter.

Vi har haft underbara dagar i London med både Star Wars och många andra upplevelser. Tunnelbanan har förflyttat oss genom de olika delarna i staden men det har blivit många promenader ändå....därav onda fötter....att jag glömde inläggen hemma gjorde nog sitt till också...

Att kroppen är trött är inte heller särskilt konstigt...vi landade på Arlanda kvart i nio igår kväll och valde att köra hem istället för att ta in på hotell som vi egentligen planerat. Lite tokigt kanske men utsikten att få krypa ner i sin egen säng och sedan vakna hemma lockade. Nu där jag ligger under värmefilten medan elden knastrar i braskaminen och tvätten snurrar känns valet rätt. Annars hade vi varit på väg nu....kanske i Gävle i bästa fall.

Hur som helst på rätt tomma vintervägar susade vi hem genom natten. Eftersom vi numera är två med körkort i familjen turades vi om att köra och sova! När jag hade svackor var sonen piggare och tvärtom. Halv fem i morse kröp jag ner i min egen säng...oj så skönt!

Tidigare idag landade British Airways på Heathrow och vi var med. Nyss tog vi en en kvällspromenad efter att ha hämtat ut biobiljetterna! Nu slappar vi en stund på hotellet innan det är dags att gå till bion. Vi bor fint, ett stenkast från Themsen och London Eye....och föstås från BFI Imax....där the Last Jedi ska avnjutas om några timmar. Annat vi avnjutit var en mycket god middag....men snart....mycket snart är det dags!!

Idag är det andra advent, om exakt två veckor är det julafton. Med tanke på allt som ska hinnas med är det lätt att stressa upp sig själv. Då menar jag inte saker att göra här hemma, nej här gör jag bara det jag känner för precis som vanligt. Eller nästan, tvättar lite gör jag väl även om jag inte alltid känner för det....

Nej stressen är nog mer förknippad med jobbet. Men även där tänker jag att det inte är lönt att jaga upp sig själv. Jag får helt enkelt fortsätta att gå långsamt och le mycket så tror jag att stressnivån går ner, sen hinner jag det jag hinner. Värre än så är det inte....fast jag skulle verkligen behöva plugga lite idag....få se om lusten kommer....eller om jag får tvinga mig själv? Fast det är ju som sagt andra advent, då borde man väl få ta det lugnt och känna julefrid, åtminstone lite adventsfrid, eller hur?!

Gårdagen blev också en härlig dag som gav massor av energi. Promenader och lite skidåkning på teven under dagen. När så kvällen kom fick vi bjuda goda vänner på middag, det blev både lite rester från fredagskvällens glöggbuffé och lite nytt i form av kyckling och potatispizza på smördeg. Vi åt och surrade i många timmar. När jag väl kröp ner i sängen vid halv två kände jag mig så glad och nöjd!

Gårdagens buffé med lite nylagat och lite rester från i fredags. 

Ligger i soffan denna lördagsmorgon och filurar. Tänker tillbaka på veckan som gick, rektorsprogrammet i Umeå största delen av veckan och som avslutning en härlig glöggbuffé hos oss igår kväll. Goda vänner från mina förra arbetsplatser, glögg, mycket gott att smaska på, allvar, skratt och en alldeles underbar kväll. 

Vädret är väl inte lika underbart dock, från att ha varit mycket snö, härligt sparkföre, ingen halka och precis så där vintrigt man vill att det ska vara under advent började regnet hälla ner så det blev glashalt och trist. Fast ser man det i ett större perspektiv med den oro Trump, genom sitt beslut att flytta ambassaden till Jerusalem, skapat i Israel och Palestina eller de bränder som rasar i södra Kalifornien känns lite regn och halka futtigt....om än det är väldigt tråkigt. När jag kollade in vädret för en stund sen såg det ut som att det kanske skulle kunna komma lite snö senare idag, fast regn känns mer troligt....

I dag för sex år sedan kan jag i alla fall tala om att det var snöstorm. Det såg jag när jag kollade facebook för en stund sedan. När minnen från tidigare år dök upp möttes jag av en bild på två knän. Ett knä stort som en handboll, ett i precis vanlig storlek. Det har alltså gått sex år sedan min senaste fraktur. Känns tryggt att ha dubbar under skorna när jag ska ge mig ut om ett tag.....

Första advent och morgonen är lugn och tyst. Nä, där hittade jag på....diskmaskinen låter och det gör tvättmaskinen också. Det finns nämligen några väldigt tydliga tecken på att det inte bara är jag i huset längre.

Tecken nummer ett är att det lagas mat på ett helt annat sätt nu, det innebär i sin tur mer disk och att diskmaskinen får jobba hårdare. Det andra tecknet är att tvättamöban i källaren plötsligt växer till igen. För att den inte ska göra som vanligt och växa sig över våra huvuden gäller det att tvätta på.

Det finns andra tecken också, jag har någon att titta på alla goa serier, trailers och filmer tillsammans med igen. Jag smyger ner i källaren på helgmorgnarna för att stänga dörren till sonens rum så han slipper vakna när jag stökar runt här hemma. På samma sätt som min pappa stängde dörren till mitt rum när jag fortfarande bodde hemma. 

Andra tecken är ett kylskåp som är hyfsat välfyllt igen, saker som ligger här och där (både mina och sonens), glada skratt från hans rum i källaren när han snackar med kompisarna och bara en allmän glädje över att få rå om honom några veckor igen. Lycka!

Ha en fin första advent alla där ute!!

Idag är det första advent och nu är den härliga julmånaden här på riktigt!

I morse vaknade jag tidigt med huvudvärk. När så medicinen började släppa hade jag svårt att somna om så jag satte mig i soffan i vardagsrummet en stund och tittade ut. Stjärnor, ljus på granen och allt annat som glittrade gjorde att jag fick lust att ta en promenad i nysnön.

Men nä....lusten gick fort över, jag kröp ner under täcket och slumrade en stund till istället. När jag väl vaknade till igen gjorde jag upp en eld, tände ljus och njöt jag av mammas nybakade havrekex med min julskinka...älg med sichuanpeppar. Det är så gott! Idag fick jag kaffe i tomtemuggen till älgen men det allra godaste till är faktiskt julmust....härlig decemberlyx.

Kroppen är fortfarande trött efter huvudvärken men jag kan unna mig en slö förmiddag. Igår fick jag lite adventsfeeling så jag gjorde årets Rocky road, kola på havregrädde, sockerskorpor och brända mandlar med kanel.  Nu finns det gott plock till glöggen! 

Jag gillar verkligen december.  I år extra mycket faktiskt, sonen kom hem på jullov från Norge i onsdags. Så nu är vi två i huset igen, härlig känsla!!

Tidig morgon, tyckte nog att jag såg en tomtenisse ila förbi.

En lugn stund i gillestugan, dörren till sonens rum är stängd.

Glöggbordet är redo!

Årets första glögg med smak av spiskummin och chili. Mums!

Den här helgen har jag varit både nyttig och slapp...Igår hann jag med mitt vanliga morgonslöande i soffan med en kaffemugg, promenad, städning av sonens rum och sen god middag hos en vän som avslutning på dagen.

Idag fortsatte jag leka att jag gillar att vara huslig....köket fick en genomgång,köksluckor, ugn och fläkt rengjordes och sedan hängde jag upp mina rutiga gardiner i köket. När det var klart kände jag att jag höll på att tappa fart men med ett löfte till mig själv om att få slöa ner i soffan till skidskyttet på eftermiddagen bytte jag även gardiner i arbetsrum och matrumsdelen i vardagsrummet också. 

Fort var det gjort och inte var det särskilt ansträngande heller, nu är det bara att ta fram stjärnor och ljusstakar när helgen kommer. Det gick nästan lika snabbt som Charlotte Kalla åkte i skidspåret idag. Vilket fantastiskt lopp hon gjorde. Hennes belöning var att stå överst prispallen, hon fick världscuppoäng, det fick inte jag....men jag fick nåt bättre, jag fick mysa i soffhörnet efter en promenad i det kvardröjande dagsljuset.

Nu känner jag mig så där stolt över mig själv igen som bara jag kan göra när jag lyckats vara lite huslig!

Nu blänker det fint i köket.  

Vacker vintervy under gårdagens promenad. 

Igår blev det rester till frukost, gravad lax med hovmästarsås. Det är grejor det!

I lyktan som hänger på kvisten lyser fortfarande ljuset jag tände igår kväll. Den fuktiga luften gör att dimman hänger tungt nu när minusgraderna är tillbaka. Backen är isig och knastrade högljutt när jag hämtade tidningen i postlådan. 

Veckan som gick bjöd på både mängder av snö och sedan det traditionsenliga hällregnet. Det verkar vara den nya trenden, efter snö kommer alltid regn. Av någon anledning kan det inte bara få vara kvar....jag är ju ingen vinterfantast men föredrar ändå snö när det är vinter...regnet kan dra någon annanstans. 

Igår kväll skulle jag äta krabba med goda vänner. Något jag längtat efter länge. Vaccumpackade krabbor köptes in för ett par dagar sedan, två goda såser fixades till och en stund innan det var dags att säga välkommen till vännerna skulle krabborna förberedas. Efter en kort stund spreds en doft, eller jag ska nog kalla det lukt, i köket som inte var helt angenäm. Krabborna var inte fräscha.....STOR besvikelse och en kort stund innan gästerna skulle anlända....hjärnan gick igenom vad som fanns hemma i övrigt som skulle passa till de två goda såser jag redan fixat till krabborna....

Snabbt ner i källaren och plockade upp räkor som fanns i frysen. Påsen åkte ner i iskallt vatten där de fick snabbtina. Samtidigt som första gästen kom körde in blixtinkallad mor in på gården med en bit gravlax från hennes frys. Räkor och gravlax, två rätter som passade perfekt till de såserna. 

Så blev det lyckat ändå, det viktigaste var ju ändå att vi fick umgås och prata....och det gjorde vi ändå till den magiska stund när klockan slog tolv, likt Askungen åkte då alla gäster hem till sig....fast vissa gick om än erbjudandet om skjuts fanns.

Snart ska jag ge mig ut på en knastrig morgonpromenad, fast först ska jag starta en ny diskmaskin efter gårdagens fest och fröjd....och kanske unna mig en mugg kaffe till.

Ljuset på bron lyser fint i den dimmiga morgonen.

Jag fick en fin lykta att hänga inomhus....en lykta jag sneglat på länge.

Snöfallet under förmiddagen drog mig ut, på med kläder och sen var det bara att pulsa fram. Inte den bästa aktiviteten för mitt knä men så skönt för resten av kroppen. Flingorna dansade i luften och gjorde att jag nog såg ut mer som en snögubbe än människa.

Mitt första stopp blev pappas grav, där jag tände ett ljus. Med ryggen mot vinden fick jag eld på tändstickan och när ljuset tagit sig gick jag vidare. Jag tog då omvägen via mor genom ett näst intill öde Bredbyn på min väg hem igen. Det var inte så många som var sugna på att ta sig ut denna dag och pulsa fram i snön. Köra bil kan inte ha varit någon höjdare heller, det var lätt konstaterat.Jag tror jag såg två bilar på hela den stund jag var ute....ovanligt.

Väl hemma sjönk jag med gott samvete ner i soffan och kollade in skidor på teven....lagom ansträngande. Under tiden funderade jag över vad jag ska bjuda på när det är dags för årets glöggmingel, några gamla godingar och några nya kommer det att bli. Listan är klar. Nu gäller det bara att planera för tillverkning av godsakerna också.

Medan jag låg där och funderade tänkte jag tillbaka på de sista veckorna i augusti när jag varje söndag hade en massa energi till att göra saker här hemma, energi jag trodde att jag skulle ha kvar hela hösten. Förmodligen var det bara abstinens efter sonen, det gick snabbare att vänja sig vid att vara själv än jag trodde det skulle göra, om än jag längtar förfärligt mycket efter honom. Lite lurad känner jag mig dock, jag som trodde att söndagar skulle bli min hemmafixardag....grundlurad.

Visserligen fick jag massor av mental energi i fredags kväll när filmkväll och bad under stjärnorna med goda vänner stod på programmet men den räckte inte riktigt hela helgen. Fast lite hade jag nog kvar för plötsligt fick jag för mig att städa skafferiet, som tur var tog det inte särskilt  lång stund så nu kan jag med gott samvete slappa ett tag igen.....Nej just ja, ved, jag måste ta in ved....

Ljuset lyser för pappa. 

Öde åt ena hållet. 

Öde åt andra hållet.

Städat.

När jag drog upp rullgardinen alldeles nyss och tittade ner mot macken såg det alldeles disigt ut i luften....något förvånande men sen såg jag att det var snö och inte dis. Tro om det faktiskt är så att snön är här för att stanna? Det skulle ju vara trevligt, hoppas bara att det fäster på isen under annars blir det farligt att gå och mycket lätt att halka. Tur att jag har dubbar, men för alla som inte har det gäller det att se upp.  

Med snöfallet kom julmyset ännu närmare, lusten att "jula" till det här hemma blev väldigt stark....men än är det för tidigt. Ett tag till blir det till att drömma, längta och kanske planera lite. Fast nu brukar ju jag inte planera så mycket, jag gör mest det jag känner för inför advent och jul....men just i år kan jag konstatera att jag känner för väldigt mycket.  

Om det är för tidigt att "jula" så är en eld i braskaminen, tända ljus och gott kaffe inte fy skam det heller. I lyktan på bron tände jag också ett ljus, det lyser för pappa idag, fjorton år av saknad. Åren har verkligen gått snabbt, det märks framförallt när jag tittar på sonen som var fyra år när pappas kropp inte orkade längre, nu är han en vuxen ung man med hela världen för sina fötter. 

På tal om sonen, igår kväll hade jag ett långt samtal med honom då han ska presentera ett arbete och ville ha lite feedback på det. Under det en och en halv timme långa samtalet hann vi med att diskutera annat än skoljobb också, bland annat längtan efter glögg, mammas mat och en del snack om Star Wars.....

December har alla förutsättningar att bli en önskemånad både vad gäller mat, jul, ljus, umgänge med familj, vänner och släkt och naturligtvis premiären på den nya Star Wars filmen (som vi ska se i London). Men vi tar månaden som den kommer, en sak i taget och om än inte allt blir som man tänkt får man ta det som det blir. Om tio dagar anländer sonen till resecentrum för ett efterlängtat lov...

Vissa idéer gör sig bättre i tanken än i verkligheten. Som det fiffiga i att promenera ner till Åkerströms för att hämta ut ett litet paket.

Det var ju en jättebra idé egentligen, att promenera gör ju gott både för kropp och själ, för att inte tala om att det gör gott för miljön. Att låta bli att ta bilen är klokt och idag bestämde jag mig för att vara klok.

Detta kloka beslut togs alltså mitt på dagen när promenadlusten slog till. När mitt promenadsällskap inte hade möjlighet att ta en tur kom jag på att jag kunde slå två flugor i en smäll....promenera själv och samtidigt hämta ut ett litet paket nere på Åkerströms. Att det skulle vara ett litet paket var jag helt övertygad om. En väska var beställd på nätet, varken tung eller otymplig. 

Döm om min förvåning när jag uppgett mitt nummer som anlänt via sms och det visar sig vara ett ganska stort paket som dessutom visade sig ha ett skört innehåll...knappast den väska jag väntade mig att det skulle vara. 

Men jag hämtade glatt ut paketet....kollade dock lite misstänksamt på det...jodå det stod mitt namn på adressetiketten...vad i hela världen skulle detta kunna vara?

Nåja, det var ju bara att ta paketet under armen och traska hemåt....bara det att min arm knappt nådde runt....men efter att på isiga vägar med vassa dubbar under skorna flyttat runt paketet från vänster arm, till höger arm och till att bära det framför mig, till vänster arm, till höger arm och till att bära det framför mig, i oändlighet kändes det som, kom jag hem till slut och kunde öppna paketet. 

Inuti fanns ytterligare en kartong med bild på några slags stora skruvar. Då blev jag ännu mer fundersam....helt övertygad att det hade blivit något slags misstag. Innehållet i paketet kunde omöjligt vara till mig. Kollade för säkerhets skull adressetiketten igen...jodå där stod fortfarande Katarina Strömberg. 

Kartong nummer två öppnades och då...äntligen....klarnade det. Inlindad i flera lager bubbelplast, i ytterligare en kartong låg två fina röda ugnsformar till mitt kök. Formar som jag beställt och betalat men glömt bort....

Plötsligt blev det ju nästan som julafton...men med lite tröttare armar än jag brukar ha då......

Inte så smidigt och litet paket som jag tänkt mig.  

Fast jag fick lön för mödan, innehållet var två fina ugnsformar.

Ännu mer lön för mödan sen, fruktstund i soffan framför Vinterstudion.

Gårdagens snöfall gjorde att jag fick utefixarlust. Eftersom jag hade tagit lite granris sen tidigare letade jag gamla stolar, korgar och annat som jag kunde dekorera med. Nu är det fint på framsidan och på altanen. Idéer finns till mer, men det får vänta till närmare advent och jul. 

En gammal stol, gransris i en korg och en lykta. Mer behövs inte för att få till en myshörna utomhus.

Min barndoms kälke har fått plats på altanen  tillsammans med ris och en lykta.

Hjulet som brukade hänga i taket med en ljusslinga, tomtens kälke med en krans.....och sen lite snö på det.

Man vet att det är lördag morgon när man börjar dagen med att nalla godis ur glashjärtat! Innan frukost och med gott samvete dessutom. 

När sen kaffet är klart, elden sprakar i braskaminen och tidningen inhämtad så är det bara att krypa ner under värmefilten och ta del av nyheterna bland trycksvärtan. Ibland händer det att jag påminns om en stor del av mitt liv när jag bodde i en annan stad, det hände sig idag. 

När ÖA:s mittuppslag slogs upp fanns en reklambroschyr som lockar till Östersund, alla sidor och bilder fullkomligt drar mig till sig. Kom, kom, kom!! Tänk att suget dit alltid är så stort....men vännerna är ändå nära, i hjärtat. De finns där hela tiden även om vi inte ses så ofta!

Igår kväll gick jag sakta hem genom ett ödsligt Bredbyn. Det var lugnt och tyst, någon enstaka bil körde förbi där jag strosade fram. Mätt och nöjd efter en mycket god middag samt härligt energigivande surr funderade jag på än det ena och än det andra i fullmånens sken. Jag kände hur det sög till i magen av jullängtan. Glitter, tingeltangel, ljus, glögg, pepparkakor och annat som hör december till.

Det fick till följd att jag idag strök och fållade det julröda tyg som inhandlades häromdagen med syfte att bli en duk till vårt matbord. De första julklapparna slogs också in....men jag tjuvsmakade inte på glöggen och jag lyssnade inte på julmusik....

En besvikelse har jag dock drabbats av den här veckan....när leksakskatalogerna kommer brukar jag alltid kolla in legosidorna och titta på alla Star Wars kartonger med lego. Döm om min förvåning när det inte fanns ett enda på de sidor i katalogen som gör reklam för lego. Hallå, det kommer snart en ny film, var är legot?? Fattar de inte att mammor vill drömma om ett nytt lego som de inte har.....

Fullmånen lyste upp min väg genom ett lugnt och tyst Bredbyn igår kväll.

Inte ett Star Wars lego så långt ögat når....

I fredags köpte jag tyg till en julduk som fållades under förmiddagen. 

De första julklapparna är inslagna.