Ett riktigt i-landsproblem höll på att drabba mig ikväll..eller egentligen imorgon bitti. Jag upptäckte att det var slut kaffe i burken och affären hade hunnit stänga. Funderade som bäst om jag skulle traska iväg till mamma och låna eller om jag skulle knacka på hos någon av grannarna. Då kom jag på det....jag fick ju kaffe av Maggan när hon var här och hälsade på. Hurra!! Jag får min mugg kaffe imorgon bitti också....

Wow, idag har det i alla fall inte alls varit lika varmt. Visst, det har fortfarande varit linne och shorts som gällt i klädesväg men ändå....så härligt. Natten som gick öste ju dessutom regnet ner en stund, det smattrade rejält mot taket. Oj, så skönt det kändes då att jag hade klippt gräset. Men med facit i hand hade det förmodligen varit skonsammare mot kroppen att klippa idag. Fast tack vare att det var gjort fick jag lite extra tid den här dagen.

Istället körde jag några maskiner tvätt, använde överblivna äggvitor och gjorde maräng. Sen tog jag tag i ett stort jobb, jag tömde mobilen på foton....det var runt fyratusen bilder och filmer så det tog ett tag. Nu har mobilen i alla fall minne för att klara ett gäng nya bilder...får se till att det inte är lika många nästa gång. Tänk så bra det skulle vara om jag lyckades tömma den lite oftare.

Sudden har varit sugen på bullar ett tag, så sen eftermiddag bakades det kanelbullar här i huset. Ja inte jag, sonen stod för bakandet, själv var jag snabb att hugga in när det var dags att smaka. Så mjuka, smörigt goda tillsammans med ett glas kall mjölk!

Funderar lite på detta med eldningsförbudet, hela tiden läser man om folk som trots det grillar både här och där. Är det nån som råkar säga till dem så blir de antingen arga eller nonchalerar den som säger till. Undrar vad de tänker med? Kan ju inte vara många hästar hemma i det stallet....Visst jag förstår att det är jobbigt att laga mat inomhus med den värme som blir av spis och ugn, det tycker jag också men i den situation som råder nu är det bara att gilla läget. Man kan äta annat än grillat!

I vår kommun får man dock fortfarande grilla på den egna tomten om grillen står på ben (eller om det är en elgrill) och man har släckningsattiraljer nära. Hur länge det nu kommer att vara tillåtet? Fortsätter torkan kanske det blir förbjudet i vår kommun också.

Räddningen till imorgon bitti!

Så fantastiskt goda bullar.

Plockade lite blandade bär i trädgården idag. Smakar sommar och sol!

Ännu en varm dag, något som blev väldigt påtagligt när jag klippte gräset. Vi fördelade jobbet här hemma idag. Den av oss som inte är gräs- och pollenallergiker fick klippa gräsmattan, den andre fick ta hand om städning och annat arbete inomhus. Gissa vem som drog vinstlotten, i alla fall enligt mig??

När jag gick där på gräsmattan och kände att värmen höll på att ta kål på mig tänkte jag återigen på de som kämpat och kämpar mot bränderna i vårt land. Jag tyckte att det var jobbigt att klippa gräs, drygt en timme, i shorts och kände mig lite gnällig. Brandbekämparna är fullt påklädda med brand och rök som ytterligare plågoris och de kämpar inte bara nån timme, utan mycket mycket längre tid. I skift försöker de släcka eller begränsa elden, dag ut och dag in. Respekten för dem var stor innan gräsklippning, men efter kan jag säga att den växt något enormt. Fantastiska medmänniskor och hjältar!

Ett litet boktips bjuder jag också på idag. En bok som heter "Litet land" och är skriven av Gaël Faye. Boken börjar med att huvudpersonen Gabriel sitter på en bar i Frankrike och ser bilder på teven hur människor flyr krig. I minnet kastas han tillbaka till den tid när han fortfarande bodde i Burundi med sin franska pappa, mamman från Rwanda och lillasyster. Boken utspelar sig i början av nittiotalet när landet får sin förste demokratiskt valde president som dock snart blir avsatt i en blodig statskupp. I samma veva blossar stridigheter mellan tutsier och hutuer upp, både i Rwanda men även i Burundi. Forna vänner blir fiender och pojkar bildar gäng som tar lagen i egna händer.

Trots det fasansfulla som händer är det en finstämd liten bok som bjuder på både sorgsna men även lyckliga minnesbilder.

Nyklippt, cirka tre veckor sen sist. 

Flämtande mot källardörren efter avslutat klippjobb. 

Den här dagen har till största delen använts till böcker, matlagning och promenader. Jag började och avslutade dagen med en promenad. Däremellan njöt jag av regnet som föll samtidigt som jag påbörjade planeringen av min kommande kokbok.

En mindmap har börjat ta form med flera recept jag kan tänka mig att ta med. Problemet kommer att bli att begränsa mig men jag tänker ta hjälp av bland annat sonen. När jag väl har valt då är det dags att börja testlaga igen för att ha nytagna fotografier....lär ju ta lite tid...måste kolla upp vilken deadline jag har för tryckning när semesterperioden är över så att jag inte har för lågt tempo.

Förutom att jobba med min egen bok har jag läst också. "Strandcaféet" skriven av Lucy Diamond. Till skillnad från flera av de andra nyss lästa böckerna är detta en riktig lättviktare. Feelgood så det räcker och blir över....och förutsägbart...men så ska det ju vara när det är den här typen av genre. Boken är småmysig och väldigt lättläst. Språket flyter på bra även om det inte bjuder på några djupare vindlingar. Stör mig lite på den som korrekturläst, visserligen små men dock misstag irriterar. 

Men för en lässtund som inte kräver särskilt mycket av dig som läsare är det en mysig bok att läsa en regnig dag uppkrupen i soffan eller i skuggan under parasollet om solen skiner. Passade ypperligt när hjärnan var överhettad av alla recept....

Nu tar jag en paus till en annan dag. 

Jag hoppas att det faktum att detta är första morgonen som brandröken inte ligger tung, här nere i Bredbyn, innebär att Brattsjöbranden börjar bli kontrollerbar. För alla som kämpar dygnet runt mot eldens spridning och nyckfullhet önskar jag lindring.

Regnet som kom igår höll inte i särskilt länge, en önskan idag är att de moln som täcker himlen kommer att släppa ifrån sig mycket regn. I alla fall där det brinner. Det får gärna komma lite här också förstås men det låt regnet falla över elden i första hand, håller alla tummar och tår!

Idag har det blivit dags för ett boktips igen. Eftersom luften en stor del av dagen var fylld av brandrök höll jag mig inomhus. Konstaterar att jag skulle ha blivit en urusel brandman då jag blir tät i luftrören bara av att vara ute en kort stund, då är jag ändå flera mil från branden. Tur att det finns andra kämpar som fixar det och jobbar för att rädda liv och hem.

Hur som helst, ett boktips utlovades och här kommer det. Boken som heter "Stanna hos mig" är skriven av Ayòbámi Adébáyò. Det är en kärlekshistoria som utspelar sig i Nigeria under åttiotalet då landet var väldigt politiskt turbulent och instabilt. Huvudpersonerna, Yejide och Akide, möts på universitet och blir genast förälskade. De har det mesta de kan önska utom ett barn. Släkten ligger på och Akide tvingas ta en andra hustru. Så dyker hans bror upp hemma i deras hus och plötsligt sker saker ingen kunde förutse. Det är en bok om kärlek, svartsjuka, hemligheter, förtvivlan och svek. Boken är hjärtskärande men ändå fylld med oändlig värme.

Den har många bottnar och är så gripande att den verkligen kommer att göra skäl för titeln, Stanna hos mig. Det kommer den att göra.

Värme och inte en gnutta regn på länge. Ute i markerna är det torrt, så torrt att minsta lilla gnista kan orsaka en katastrof. Något som hänt på ett flertal platser runt landet. Det brinner på sätt det nog aldrig gjort förut. Enligt nyheterna är det större ytor än vid den stora branden i Västmanland 2014. Då var jag i Järvsö tillsammans med goda vänner och jag kommer ihåg att vi kände av brandröken vid flera tillfällen.

Nu är brandröken så mycket mer påtaglig. Drygt två mil härifrån pågår en stor skogsbrand sen onsdag eftermiddag. När man tittat på himlen mot det håll branden härjar har man sett stora tjocka rökmoln. Nu när vinden vänt har brandröken spridit sig långt från branden. Själv vaknade jag av att det luktade rejält av brandrök. Snabbt stängde jag mina myggdörrar för att slippa den värsta stanken.

Med tanke på det obehag jag kände då tidigt i morse undrar jag hur det är för de som är mitt i och bekämpar elden och för de som har sitt boende i närheten av elden. Så förfärligt läskigt och obehagligt men framförallt farligt.

I stora delar av Sverige gör hjältar en insats. Några bekämpar branden, andra ser till att det finns mat och dryck till dem. Jag känner en så stor beundran för alla som är där på plats och kämpar mot branden, vare sig man har det som sitt jobb eller om man är där på frivillig väg. Snacka om hjältar som sliter i skift dygnet runt. Att då få höra att det finns människor som åker för att titta på branden gör att jag häpnar....hur tänker de?

Lyssnade nyss på radio Västernorrland och där sa man att trots att branden inte är under kontroll är det ändå lite hoppfullt just nu. Man hade anlagt moteld och eldat ena flanken och det har gett gott resultat. Men de planerar att jobba vidare med full styrka hela helgen ända till måndag.

Enligt inslaget är det fyrtio man från räddningstjänst och hemvärn samt tre helikoptrar på plats. Må de alla vara säkra så inget händer dem, dessa fantastiska hjältar! Jag håller också alla tummar och tår för att det ska fortsätta gå bra, så att de som bor där slipper lämna hus och hem. Då är brandlukt i sovrummet en baggis....

Efter ytterligare en dag med mycket tidig start då jag återigen fick gå ut ett antal gånger för att skrämma bort kajorna (de börjar lära sig att de ska akta sig för nu gömmer de sig i det höga gräset på ängen nedanför mig) passade det bra att läsa en bok i skuggan.

En fantastisk bok som inte gick att lägga ifrån sig. Den heter "Den tyska flickan" och är skriven av Armando Lucas Correa. Boken är baserad på verkliga händelser i nazismens och terrorismens framfart. Viktig läsning, framförallt i tider som dessa när onda vindar sveper genom samhället. Den är så vacker, samtidigt sorglig och otroligt rörande. Historien berättas dels från början av 1939 då flickan Hannah flydde till Kuba i början av kriget. Den andra delen utspelar sig i nutid där Anna som bor i New York får ett meddelande från det förflutna, en koppling till hennes pappa som försvann under elfte september.

Jag är helt uppfylld av boken och har du inte läst den....gör det! Bered dig på en känslosam resa som griper tag med sitt vemod och sitt lågmälda berättande. Den är skriven med fin respekt för människors öden och personliga trauman.

Nu är det verkligen sommar, ingen tvekan om det. Utomlandshett i solen och väldigt, väldigt varmt i skuggan. Tack och lov har jag hörn på altanen, där kan jag sitta utom räckhåll för solen och njuta av en lätt bris som hälsar på.

Känner mig trött och slö, inte av vätskebrist utan snarare av sömnbrist. Bredbyns alla kajor har bestämt sig för att min och grannens tomt är bästa stället att samlas och sitta och snacka på. Tänk er ljudet...eller oljudet....av mellan femtio och hundra kajor som landar tidig morgon....inte vad jag önskar när klockan är fyra. Framförallt inte när myggdörren sitter i.

Upp och ut på altanen i något slags sömngångarstadium för att skrämma iväg dem. Väl tillbaka i sängen håller jag precis på att somna om när jag hör hur de kommer ännu en gång. Hela proceduren tas om igen och igen och igen och igen....till slut tänker jag att det är lika bra att kliva upp och ge upp sovandet....då försvinner de plötsligt spårlöst. Misstänker dock att vi ses igen imorgon bitti, jag och mina objudna gäster.

Och tänka sig att jag var irriterad på en stackars liten skatfamilj som bråkade på morgonen....

Tyckte att det var dags för nya glasögon.

Vacker vy där femtioårsfesten gick av stapeln i lördags.

Efter de fem böckerna om Patrick Melrose bytte jag genre helt och hållet. Den här boken reserverade jag på biblioteket utifrån det faktum att den handlar om böcker och jag verkligen gillar böcker. Till en början kändes den lite väl lättsmält, men efter de tyngre böckerna jag nyss avslutat kändes det välbehövligt. 

Fast som sagt, det blev nästan lite för mycket feelgood och gullegull till en början. Det var nästan så att jag bestämde mig för att inte läsa den utan plocka fram någon annan bok istället. Nu var inte allt rosenskimrande i boken, därför blev jag kvar i texten. Den handlade om att bli utan jobb, trassliga hemförhållanden, skilsmässor men framförallt om att våga starta på nytt och satsa på det man tror på. 

Boken bjöd inte på några större överraskningar men väl lite skön feelgoodromantik. Inte helt fel en varm dag i juli. 

Här kommer ett litet boktips igen. Eller för att vara mer exakt, fem. Författaren Edward St Aubyn har skrivit fem självbiografiska böcker om Patrick Melrose som är samlade i två volymer. Den första innehåller tre böcker och den andra två.

Är man ute efter feelgood och lätt läsning ska man inte satsa på dessa böcker, men om man däremot vill sjunka in i hur en sadistisk far påverkar livet långt sedan han är död är detta en romansvit att fördjupa sig i.

Det är välskrivna böcker och jag tycker att översättaren har lyckats mycket bra. Böckerna handlar om övergrepp, missbruk, överlevnad, otrohet och livet som småbarnsförälder där minnena från den egna barndomen gör sig gällande. Bitvis är det rent smärtsamt att läsa och jag ville skynda förbi sidorna ändå slukades vartenda ord. Händelser som för mig som läsare innebär en chock blev till riktiga trauman för bokens huvudperson. 

Läsvärt, ja mycket! Trots mörkret rymmer böckerna ljus men var beredd på att bitvis kippa efter luft när förtvivlan över Patricks liv blir för stark. 

Volym 1 med tre böcker.

Volym 2 innehåller de två avslutande böckerna. 

Hello sunshine!

Idag är det min första riktiga semesterdag. Fast det är första dagen har jag inga problem att luta mig tillbaka och göra ingenting.

Att det är så kan jag tacka helgen för. I fredags kom nämligen bästa vännen från Östersund. Vi har haft en underbar helg med allvar och skratt, slappande i bubbelpoolen och promenader, shopping och turistande vid havet.

En helt underbart fullkomligt avslappnande helg helt enkelt. I morse satte hon sig i bilen och åkte tillbaka mot fjällen, jag tog en promenad och sen har jag inte gjort någonting, något jag är mycket bra på....så härligt!

Besök på Östergensjö PerOrs i lördags.

Mannaminne igår.

Rotsidan.

Ett av alla loppisställen.

Mitt guldläge!

Nu är den ute, veden och det var så många fler vedträn än jag kunde ana. Tillsammans jobbade jag och sonen till dess att vi var klara idag. Glad i hågen, men trött gick jag in för att duscha och slappa med en bok i hängmattan.

Plötsligt kom jag på att jag hade startat en omgång rabarbersaft igår som väntade på att silas och sockras idag....nog sjönk humöret lite men efter en dusch stapplade jag mig uppför trappan och satte igång. När jag ändå var på gång förberedde jag middagen som denna dag blev laxpaket på grillen.

Fast sen....sen blev det boken och jag!

Här ligger all ved! Många fyllda skottkärror blev det!

Det blev mindre och mindre till dess att det var.....

....tomt!

Belöningen, en god middag på grillen!

Söndag igen, en vecka som mer eller mindre flugit iväg. Kan ju bero på att vissa dagar var lite väl blåsiga kanske...

Många trevliga händelser har kommit min väg denna vecka. Check på juridiktentan, Sverige vann mot Mexiko och jag var på en trevlig middag i onsdags.

Helgen tillbringas här hemma, fast den har inte varit jättelugn. Igår skördade jag all rabarber, det var en del så det fanns mycket att ta reda på. En stor kastrull med saft är under tillverkning, jag gjorde rabarbersoppa och rabarbersirap (tack för tipset H!). Resten av rabarbern delades och stoppades i frysen i mindre förpackningar så när jag denna vinter kommer på att jag vill laga till chutney eller något annat som kräver rabarber, slipper jag göra en efterlysning på fejan.

Men till det som skapat den stora jobbinsatsen denna helg. Jag har ju fått för mig att jag vill ha ett uppblåsbart spabad på altanen....har anlitat expertis för att kolla om det överhuvudtaget är genomförbart och det är det. Nackdelen är att det medför lite jobb, eller mycket jobb för att vara exakt. All ved som finns i vedförrådet ska ut för att stöttor mot åsarna ska kunna ta plats. Och jag lovar, det är inte lite ved. Fördelen med detta är att jag då kan måla väggen bakom som fortfarande är röd....nu kan den också få bli grå. En annan fördel är att jag då har ett gyllene läge att kapa veden i mer hanterbara längder då de flesta vedträn som finns är för långa för vår braskamin.

Fast det gör sig ju inte själv om man säger så och om jag hade svårt att hitta på något att göra under kommande semester är det löst nu. Sonen konstaterade krasst igår att det enkla jobbet är att tömma vedförrådet. Det kommer inte att gå lika snabbt och enkelt när den ska tillbaka.....sen kan det diskuteras om det verkligen går så snabbt att tömma.

Hur som helst, sonen och jag började tömma förrådet igår....jag tror att vi möjligtvis har fått ut hälften....idag ska resten ut! Heja oss!

Rabarber i mängd!

Rabarbersaft, rabarbersoppa och rabarbersirap.

Där inne i mörkret står sonen och fyller skottkärra efter skottkärra som jag lastar av.